MFF öppet med laget

En helt öppen träning på Malmö IP idag.

Finns ju inte så mycket att dölja inför en allsvensk avslutningsomgång då sedan länge klara mästarlaget MFF åker till Åtvidaberg för att möta ett hemmalag som har säkrat kontraktet.

Därför vet vi också att:

Markus Halsti stannar hemma i Malmö.

Startelvan blir: Robin Olsen – Anton Tinnerholm, Erik Johansson, Johan Hammar, Pa Konate – Magnus Eriksson, Enock Kofi Adu, Simon Thern, Emil Forsberg – Agon Mehmeti, Pawel Cibicki.

Att Matias Concha kommer att bytas in för att få en sista allsvensk match på meritlistan nu när han meddelat att han ska sluta. 30 minuter kanske. Om inget oförutsett händer måste dock som alltid läggas till. Det kan ju bli skador och utvisningar som påverkar.

Att MFF förutom Markus Halsti även vilar Filip Helander, Markus Rosenberg och Isaac Kiese Thelin.

Men att MFF om Lasse Vibe gör mål eller assist tidigt i IFK Göteborgs avslutningsmatch mot Halmstads BK byter in Markus Rosenberg. Han har två upp i poängligan (29 mot 27) men MFF och Markus själv vill väldigt gärna att han ska vara kvar i toppen.

Att för Anton Tinnerholm är det en speciell match. Åtvidaberg var hans hemmaplan så sent som i våras. För honom är det stort att ta emot guldmedaljen just där inför släkt och vänner.

Att det även måste vara en bra möjlighet för Agon Mehmeti. Han vill inget hellre än att visa att han också kan…

Däremot kan man bara spekulera i om Ricardinho vilar eller inte. Att Pa Konate spelar känns snarare som ytterligare ett test på om det är han eller Ricardinho som ska stå på planen mot Atletico Madrid på tisdag.

……………………………………………………

Det blir för övrigt hektiskt för MFF de närmaste dagarna.

Tåg till Linköping idag.

Hotellboende i Linköping.

Buss till Åtvidaberg och match.

Direkt hem med chartrat plan och gemensam middag med FC Rosengård på Rådhuset på lördagskvällen.

Guldfirande arrangerat av Malmö stad med FC Rosengård på Stortorget söndag klockan 14.00 efter att ha åkt världsmästarlastbil.

Kanske inte en helt perfekt helg när man ska spela Champions League-match på tisdagen. Men tar man guld så…

Åge Hareide gjorde dessutom sitt bästa för att få upp energinivån på träningen på Malmö IP. Han manade på, berömde och hans röst ekade mellan träläktarna.

Säkert fullt medvetet som att sätt att få upp både farten och energin.

 

Bra timing av Matias Concha

Att det inte skulle bli någon fortsättning för Matias Concha i MFF-truppen var rätt uppenbart. Skönt att han själv fick ta beslutet och jag tror – klok som han är – att det kom vid precis rätt tidpunkt. För Matias har haft en bra karriär i MFF, varit nyttig för gruppen in i det sista och det är så han ska bli ihågkommen. Inte för fler insatser som den borta mot BK Häcken.

Risken fanns, för när kroppen säger stopp så gör den det.

Nu blev allt fel på Ullevi. MFF spelade dåligt, fembackslinjen klockade inte och Häcken var bra. Men Matias Concha blev tidigt utbytt och hade en match där han hela tiden kom fel.

Sånt händer.

Jag led med Matias där jag satt långt uppe på läktaren och beslöt mig direkt för att den dagen han slutade skulle jag komma ihåg att skriva att den insatsen definitivt inte var representativ för hans karriär.

Han har gjort fina insatser i MFF.

Han spelade tre år på hög nivå i Bundesliga.

Och så sent som i år när fick spela på rätt position, högerback, som vikarie i Allsvenskan och borta mot Sparta Prag gick han in och gjorde sitt jobb.

Slutorden från MFF om att han varit viktig utanför planen i omklädningsrummet är heller inte tomma. Det har han och utan sådana spelare går det inte att vinna SM-guld.

I och med att nyförvärvet Mahmut Özen snabbt visade sig inte alls hålla måttet blev det dessutom viktigare än väntat att han ibland även kunde göra jobbet på planen.

Kul att han fick sluta med två SM-guld.

Mästerskapet 2004 missade han ju för att han inför den säsongen valde att gå till Djurgården.

Där lyckades han för övrigt med något som varit omöjligt för MFF ända sedan 1989, att vinna Svenska cupen.

En prestation som kunde fått ett intressant efterspel på det årets Fotbollsgala. När jag och kollegan Mattias Larsson på Kvällsposten pratade med Matias Concha avslöjade han nämligen att han då fortfarande var rätt präglad av åren i MFF.

– MFF och Djurgården skulle gå upp på scenen och då låg där ett berg med tröjor att plocka från. Jag tänkte automatiskt och tog fel tröja. Någon såg det dock och stoppade mig, berättade han.

Så det var jättenära att Matias Concha gick upp på podiet för att hyllas för Djurgårdens cupguld med MFF-tröja.

Jobbet med att hitta ett uppdrag för honom i MFF är inlett. Bara att hoppas att det går i lås.

 

Ett test och resultatet av det

Skriver ibland snabbare än webben hinner lägga ut.

Därför här först en text om MFF:s U21-match mot Falkenbergs FF

Och sedan ett sent snack med Åge Hareide om att Lucky inte kommer att få något kontrakt.

 

Kanonmål av Lucky och hat-trick av Mehmeti

 

MFF avslutade U21-säsongen med en ovanligt stark startelva och körde över Falkenbergs FF med 6-1. Näst sista målet gjorde testspelaren Nosakhare Lucky.

Den 19-årige nigerianske vänsterbacken fick på ett kanonskott från 30 meter som borrade sig in i nätet.

Då återstod det ett par minuter att spela och innan dess hade han nästan inte visat någonting.

I den första halvleken var han direkt svag, passade mest bakåt, vågade alldeles för lite och höll fel position i förhållande till närmsta mittback.

Efter pausen blev det bättre. Men knappast bra nog.

– Provspelet och testträningen är över nu. Sedan får vi se vad som händer. Men alla var ju här och såg matchen idag, sa assisterande tränaren Olof Persson och räknade upp Åge Hareide, Daniel Andersson och Luckys agent André Schei Lindbaek.

Nosakhare Lucky var nöjd med sin insats.

– Bra spel av laget, det gick okej för mig också. Jag är intresserad. Nu ska jag prata med min agent, sa han och fick direkt skriva ett par autografer under det stora betongläktaren på Hästhagens idrottsplats.

Gräsplanen var i förvånansvärt gott skick med tanke på årstiden och allt regnandet och tillät MFF att få betalt för sin spelmässiga dominans.

1-0 kom efter ett skott av Simon Thern där Pawel Cibicki påpassligt stack fram en fot i bollbanan.

2-0 gjorde Pa Konate, för dagen yttermittfältare framför Nosakhare Lucky, på en kontring.

Sedan stack Falkenberg mellan med en reducering innan Agon Mehmeti gjorde 3-1, 4-1 på straff och 6-1.

Mitt i alltihop räddade även MFF-målvakten Sixten Mohlin en straff vid ställningen 3-1.

En riktigt vass parad.

Simon Thern spelade piggt och fick beröm av Olof Persson.

– Han verkar vara på gång. Det är mycket möjligt att han spelar mot Åtvidaberg på lördag.

Bäst var dock Erdal Rakip och Pawel Cibicki. Men nästan hela laget spelade stabilt och Nosakhare Lucky kan i alla fall inte skylla på att han inte fick en stark omgivning i sitt test.

MFF startade med följande elva:

Sixten Mohlin – Matias Concha, Alexander Blomqvist, Johan Hammar, Nosakhare Lucky – Simon Kroon, Simon Thern, Erdal Rakip, Pa Konate – Agon Mehmeti, Pawel Cibicki.

Nio av spelarna kommer från MFF:s ungdomsled.

 

 

 

MFF fortsätter leta vänsterback

 

Nej, det Nosakhare Lucky visade i testet när Malmö FF:s U21-lag besegrade Falkenbergs FF med 6-1 räckte inte för att övertyga klubben om att skriva kontrakt med honom.

På kvällen efter testmatchen kom beskedet till den 19-årige vänsterbacken och hans agent.

– Kraven på oss är höga och då måste vi också ha höga krav på spelare vi ska plocka in, säger MFF-tränaren Åge Hareide.

– Vi måste vara helt säkra på att de kan tillföra något, helst snabbt och då är det svårt med testspelare. Men det är okej och bra att titta. Då blir det lättare att veta när vi ska gå vidare.

Behovet av en ny vänsterback är dessutom i hög grad beroende på om Ricardinho säger ja till det kontraktsförslag som ligger och väntar på honom och har gjort så rätt lång tid nu.

– Pa Konate har gjort det riktigt bra. Därför vet vi att han håller. Då har vi full täckning om Ricardinho fortsätter. Just nu vet jag inte vad jag ska tro om chanserna att han gör det. Daniel Andersson har i alla fall en löpande dialog med honom.

Bakom Ricardinho och Pa Konate finns U19-lagets Victor Wernersson.

Men om Ricardinho lämnar måste MFF ge sig ut och hitta en ny vänsterback.

 – Vi har rätt så bra koll på Norden och där är det tunt just nu, erkänner Åge Hareide.

På tisdagen började det också surra ett intensivt rykte om att MFF är intresserat av Landskrona Bois 17-årige mittfältstalang Erik Andersson.

Enligt sajten Landskronadirekt.com är kontakter redan tagna.

– Erdal Rakip gjorde en mycket bra match i U21 idag. Han är en etablerad ersättare som redan finns hos oss, säger Åge Hareide.

Malmö rätt val för Lennart

Så fick då pokalen Lennart delas ut i Malmö igen, en stad där han uppenbarligen trivs bäst. Och varför skulle han inte göra det? Malmö är fotbollens obestridliga huvudstad.

Försvarat SM-guld på herrsidan.

Försvarat SM-guld på damsidan.

Regerande mästare i den extremt snabbt växande inomhusvarianten futsal (Malmö City FC).

Bäst i allt, utom på nivå två och neråt.

Men vikten av att vara det är rätt överskattad.

Det är ju inte precis så att de som följer AIK eller IFK Göteborg tröstar sig för de uteblivna gulden med att ”vi har i alla fall en massa andra lag som är med i eliten”.

Det handlar om att vinna och det gör MFF. Dessutom var det faktiskt så att supportrarnas sång om lätt bäst i serien stämde.

MFF inte bara vann, till slut blev det överlägset.

Hyllningarna var dessutom riktigt bra. Det blev snabbt, välregiserat och alla i publiken stannade för att vara med om prisceremonin.

Bara en sådan sak. Och alla ledarna och spelarna fick sin beskärda del av jublet innan de två definitiva ljudtopparna kom.

Först för Åge Hareide, som kvickt blivit en hjälte på MFF-läktarna. På presskonferensen pratade han mycket om kollektivet, som han är en del av, men att han har en väldigt vital del i SM-guldet finns det ingen som helst tvekan om. Att förneka det är ungefär som att tro att det ska gå att pressa in en stor fyrkantig kloss i ett litet runt hål.

Sedan för kaptenerna. För Guillermo Molins som var Allsvenskans bäste spelare innan han blev skadad och för Markus Rosenberg som tog över den titeln. De fick komma in med pokalen gemensamt och det var en fin gest.

Nästa säsong får de tävla om vem som är bäst.

Ett nytt jubel när allt redan är klart kan givetvis inte tävla med den spontana och närmast besinningslösa glädjen när guldet säkras och det var ett tag sedan nu, men jag tycker nog att det här blev en ny fin dag att minnas för alla MFF-supportrar.

Beslutet att dela ut pokalen redan nu på hemmaplan var självklart och bra. SvFF ska ha beröm.

Kritiken som Åtvidabergs ordförande framfört om att förbundet inte skulle gått med på att dela ut pokalen innan den sista omgången är bara dum. Dels är det en kompromiss, pokalen ska lyftas på Kopparvallen också och medaljerna får vänta till dess. Dels kan man ge honom beröm för att tippa bra, eller vara synsk. För att förlora pengar på en utebliven ceremoni måste ju ÅFF haft med i budgeten att MFF skulle ta guldet.

Matchen blev avslagen.

Något annat var inte att vänta.

Energihöjningen som skulle komma uteblev också, i alla fall nästan.

För MFF vann enkelt och kunde gjort många fler mål.

Tror nästan att det var lika viktigt för fortsättningen som den där tempohöjningen. Vinster är alltid bra att ha.

För nu väntar det viktiga matcher i Champions League och faktiskt även i Svenska cupen mot Halmia.

Matchen om Musse Pigg-titeln i Supercupen mot Elfsborg har jag lite svårare att gå igång på. Där struntar jag i vad förbundet tycker. Halmiamatchen är 100 gånger mer betydelsefull.

När Markus Rosenberg dundrade in 2-0 från nära håll höll han dessutom avståndet i poängligans topp mot Lasse Vibe. En poäng var idag innebär att Markus fortfarande är två före.

 

Bästa elvan är bäst

Redan i samband med fredagsträningen var Åge Hareide inne på att det var bättre att vänta med att vila spelare till sista omgången i Åtvidaberg. Och ge spelare som suttit på bänken chansen.

Dagen före BP-matchen kom bekräftelsen och när Martin Hansson blåser till spel kommer MFF att ha samma elva spelare på planen som startade mot Atletico Madrid.

Det känns som ett helt riktigt beslut.

Skälen är framförallt tre:

1) Energinivån måste upp.

Mot Elfsborg och Atletico Madrid har det inte riktigt gått att känna igen MFF. Med bragden att kvala in till Champions League utförd, den första segern i den stora turneringen tagen och SM-guldet säkrat blev det lite för nöjt, lite för lugnt.

Nu måste batterierna laddas igen.

Det ÄR svårt. Senast ett lag säkrade guldet med tre omgångar kvar var 2011. Då gjorde HIF det. Och vann sedan inte en enda av sina tre avslutande matcher (två kryss, en förlust).

Med tre Champions League-matcher kvar och en viktig cupmatch mot Halmia måste dock MFF klara att tanka energi.

Bäst är att bästa spelarna får den chansen.

2) Pokalen ska lyftas.

Karl-Erik Nilsson är på väg ner till Malmö, Lennart Johanssons pokal är redan på plats och förberedelserna för firandet klara.

Efter slutsignalen byggs ett podium snabbt upp, sedan ska spelarna kallas in en efter en med de två kaptenerna Guillermo Molins och Markus Rosenberg som slutliga pokallyftare.

Hur mycket roligare är det inte efter en seger?

3) Plasten i Åtvidaberg.

Åge Hareide var tidigt inne på att ska man spara spelare är det bättre att göra det borta och på konstgräset i Åtvidaberg.

En match på det underlaget sliter mer. Alltså ett väldigt bra tillfälle att ge fler spelare chansen. Om Markus Rosenberg ska vilas bör han dock helst ha säkrat vinsten i poängligan. Helst även ha nått den magiska gränsen 30. Just nu har han 28.

Mer siffror:

När Johan Larsson gjorde mål på straff i matchen mot Elfsborg senast var det första gången någonsin MFF släppte in ett mål på straff på Swedbank stadion i Allsvenskan.

MFF har nu nätat i 17 raka allsvenska hemmamatcher. Det är starkt. Sedan man gick över till kalenderårsspel 1959 har laget bara toppat det tre gånger. 1987-88 kom man upp i 19 och 1964-1966 samt 1963-1964 i 18.

Det vore rätt dumt att bryta sviten nu…

……………………………………………………………….

På tisdag är det U21-match mot Falkenbergs FF (Hästhagens IP klockan 15.00).

Då ska de bli kul att se 19-årige vänsterbacken Nosakhare Lucky testa.

Men jag skulle faktiskt även vilja se ett annat test. Av en 31-åring!

Jag har sett Kirsebergsfostrade Salif Camara Jönsson flera gånger i årets division 1-fotboll med Lunds BK och blivit lika imponerad varje gång.

Han är nu uppe i 27 mål i årets serie. Men han är långt ifrån bara en målskytt. Egentligen banar han lika mycket vägen för andra och han har bra passningsfötter och löpningar.

27 mål i division 1 är inte bra. Det är bättre än så och det är många, många år sedan någon spelare kom upp i den summan.

Han har mognat sent, men är redo. Mer om det kan ni läsa här.

Det som talar emot är åldern. Salif Jönsson han alltså fyllt 31. Om han varit 21 istället hade han blivit totalt nedringd av i stort sett alla klubbarna i Allsvenskan.

Därför tror jag att det är uteslutet att det blir något testspel i MFF.

Tyvärr, för jag råkar veta att andra inte resonerar likadant. Telefonen har redan ringt om vi säger så.

Observera att jag inte säger att Salif håller allsvensk kvalitet. Det är det man måste testa och utvärdera. Men om vi bara tittar på prestationerna i division 1 så är Salif Jönsson till exempel överlägset vassare än Dardan Mustafa, som lämnade Lunds BK och nu håller på att slå sig in i Gefle IF i Allsvenskan. Då kan man ju inte bara stirra sig blind på att Dardan är 22 och Salif 31.

 

Betänketiden börjar rinna ut

Att 19-årige vänsterbacken Nosakhare Lucky på måndagen började en testperiod i MFF ställer givetvis frågan om Ricardinhos framtid i klubben på sin spets.

Daniel Andersson var noga med att betona att testspelet inte är ett sätt att sätta press på Ricardinho. MFF vill ha kvar honom. Men det börjar bli dags för ett beslut och då från brassebackens sida. Inte från Malmö FF:s. Där har man redan slagit fast exakt hur långt man vill sträcka sig.

Budet är lagt och kommer inte att ändras.

Samma sak gäller buden till Simon Thern och Markus Halsti. MFF tittar på alternativ och förbereder sig på ett scenario där en, två eller alla tre säger nej. Klokt oavsett vilket svaret blir.

Särskilt klokt eftersom magkänslan börjar säga att för varje dag som går minskar chansen att få behålla ens en spelare i trion.

Så Daniel Andersson har helt rätt i att Mr Luckys entré inte ska ses som ett hot mot Ricardinho eller ett sätt att lägga press på honom.

Pressen ligger på ett helt annat ställe, nämligen i Daniels klara besked att tålamodet börjar tryta.

Säger Ricardinho, Halsti och Thern ja är saken klar. De blir kvar. Men tiden är begränsad.

Inte till ett visst datum utan till dess att MFF bestämt sig för en ersättare. Det jobbet pågår hela tiden och MFF varken kan eller vill vänta till fönstret öppnar.

Jag gillar att Daniel Andersson dessutom agerar som en sportchef med starka nypor när har lägger till att hur andra eventuellt intresserade klubbar agerar när det gäller de tre spelarna är helt och hållet deras problem. MFF tänker inte avvakta om spelarna samt agenterna vill undersöka marknaden innan de bestämmer sig.

– Vi måste agera. Väntar de för länge får de skylla sig själva. Helt plötsligt ligger inte vårt kontraktsförslag där längre. Det kan hända i morgon. Det är i det ljuset man ska se Nosakhare Luckys testträning. Inte som ett hot, men som ett bevis på att det inte bara är tomt prat att MFF-ledningen redan ligger långt framme i kartläggningen av ersättarna. Men att fylla luckan efter Ricardinho kan vara praktiskt svårare.

Jag kan inte så någon vänsterback i Allsvenskan värd att värva till ett guld- och Champions League-lag. Därför passade jag i samband med fredagens träning på att fråga både Daniel Andersson och Åge Hareide om de kan hitta någon.

De sa nej och lade till att det troligen är svårt även i de övriga nordiska länderna. Där har jag sämre koll, men litar på MFF:s scouting.

 

Återstår frågan om det är rätt att ge Ricardinho nytt kontrakt?

Insatsen mot Atletico Madrid tydde på något annat och han fick hård kritik från många håll.

Från mig också. Han spelade direkt svagt i den matchen.

Ni som brukar läsa det jag skriver vet  att jag även tidigare varit kritisk mot Ricardinhos nivå och sätt att spela i de stora internationella matcherna, eller generellt när MFF möter riktigt vasst motstånd.

Men det är ytterst viktigt att slå fast att det INTE innebär att jag tycker att Ricardinho är en dålig spelare.

Precis tvärtom.

I Allsvenskan är han riktigt vass. I Europa kan han också vara det.

Han har snabbheten, tekniken och det mesta. Är det något som – ibland – brister är det omdömet.

Det går att rätta till. Om viljan och förståelsen finns.

Och jag köper inte att han blir en annorlunda spelare om han spelar mer safe och förbättrar sitt positionsspel. Bara ännu bättre. Fotboll är ett lagspel.

 

 

 

 

Energitapp efter guldet

Hemma i Malmö igen från Madrid är det ett överväldigande intryck som tränger sig på:

Helvete vad Atletico Madrid var bra!

Tror att det framgick redan i blogginlägget jag lämnade på slutsignalen igår.

Och ni såg ju – förmodligen – matchen.

Ändå känns det som om det kom bort lite i den värsta MFF-besvikelsen.

Jag har trots rätt lite sömn tänkt rätt så mycket och kan just nu inte minnas att jag någonsin sett ett bättre lag – med betoningen på lag – än Atletico Madrid.

Vassare individuella spelare? Ja.

Ett bättre fungerande kollektiv? Nej.

Före matchen jublade hemmasupportrarna inte högst när spelarnas namn ropades upp utan när turen kom till tränaren Diego Simeone.

Såg också många matchtröjor på läktaren med hans namn på ryggen.

Det innebär dock inte att MFF inte kunde och borde klarat det bättre än 0-5.

Jag har till exempel förstått att många experter påstått att bristerna i MFF som skulle leda till förlusten syntes redan i den första halvleken.

Det är skitsnack. Och efterhandskonstruktion.

Första 45 var bra!

Däremot tror jag att Åge Hareide var helt rätt på det när han både på presskonferensen och i mixade zonen efteråt pratade om ett energitapp.

MFF var inte på tå på samma sätt som i de tidigare Champions League-matcherna.

Och DET kunde man ana tidigare.

Närmare bestämt mot Elfsborg.

Inför guldmatchen mot AIK pratade Hareide och spelarna om att det vore bra att ha SM-titeln säkrad så att man fullt ut kunde koncentrera sig på Champions League.

Tusan vet om det inte blev tvärtom.

Det smög sig in en mättnadskänsla och en nöjdhet. I så fall mänskligt.

Eller så påverkade bristen på vettig träning mer än många vill tro eller brytt sig om att ta reda på. Sju dagar efter AIK den 5 oktober fick spelarna helledigt. Efter det skulle man ge järnet, men då kom ösregnet. Det blev träningar på dåligt gräs, konstgräs och ett inomhuspass.

Att möta Atletico Madrid är svårt nog ändå.

Arenan Vicente Calderón är för övrigt en av cirka 30-talet femstjärniga i Europa.

Den som satte det betyget måste varit full.

Charmmässigt ja.

I allt annat som betyder något nej.

 

 

Felen är inte bortslipade

På sätt och vis är det på bortaplan Malmö FF:s verkliga kvalitet ska visas.

Alla vet snart att laget är vasst hemma. Jag tjatar, men bara tre förluster på 26 matcher i Europacupen, Champions League-kval och Champions League är rätt bra.

Borta har man ofta varit rätt borta.

Nu var man det igen. Tyvärr.

Och med all önskvärd tydlighet visades att det inte går att göra misstag, eller ens det som i Allsvenskan inte skulle vara misstag, Men som är det i Fucking Champions League.

Första 45 här i Madrid var också bra.

De första 30 sensationellt så. Det syntes rätt många irriterade gester från hemmaläktarna.

Sedan fick Atletico loss chansskapandet, ribban prickades och Erik Johansson räddade returen på mållinjen.

MFF stod ändå emot, både i skottlägena, på hörnorna och på andrabollarna. Vilket är svårt mot ett lag som Atletico Madrid, kanske bäst i Europa på fasta. Ibland lyckades MFF dessutom hålla i bollen.

Så kom andra halvlek och 1-0-målet till Atletico Madrid som fick proppen att gå ur.

Ett helt onödigt mål som startade med att Ricardinho gjorde exakt det han inte ska göra. Jo jag vet att det hände massvis efter, men Ricardinho hade vunnit bollen. Sedan försökte han sig på en våghalsig passning i ett alldeles för farligt läge.

Jag trodde att Åge Hareide hade filat bort sådant, att det bara var minnen från när MFF tidigare åkt ut i Europa. I dubbel bemärkelse.

I vissa lägen ska man inte spela utan se till att bollen kommer väck ur farozonen.

1-0-målet avgjorde inte matchen.

Atletico Madrid är bättre än Juventus och hade vunnit stabilt ändå. Målet öppnade däremot för att det blev mycket, mycket enklare för Madridlaget än vad det hade behövt bli.

I Turin spelade MFF riktigt bra. Alltså finns det hopp. Men det här var ett rejält kliv bakåt.

Eric Persson måste i alla fall ha lett i sin himmel när han såg matchtröjorna på lagen. MFF i vackert himmelsblått och Atletico Madrid i MFF:s gamla bortadress. Rödvitt a la Sunderland som var Hövdingens engelska favoritlag.

Bra också för alla som gillade Barbershoptröjorna – som ni vet gjorde jag inte det – att få se hur riktigt röd-vitt-randigt ska se ut.

I en fullständigt osannolik Champions League-omgång blev dessutom en tröst att MFF:s förlust ändå nästan tillhörde de små…

Efter att på plats ha sett både 0-4 mot Swansea och 0-5 mot Atletico Madrid går det också att slå fast. MFF var sämre mot Swansea och har utvecklats. Dessutom är Atletico på en annan nivå.

 

Uefas konstiga laguppställning

Förmiddag i Madrid.

Matchen närmar sig. I går öste lagen, genom tränarna, beröm över varandra.

Åge Hareide framhöll Atletico Madrids styrka. Hur kan ni läsa i det förra blogginlägget.

Diego Simeone varnade för MFF:s förmåga att anpassa sig, jobba hårt för laget och kontra och framhöll att även om hans lag är favorit måste man ha stor respekt för Malmö FF.

Det har Uefa också uppmärksammat på sin hemsida.

Däremot verkar man där i den officiella matchförhandsen inte riktigt ha hängt med i de senaste turerna om laguppställningen.

Uefa tror på:

Fyrbackslinje.

Pa Konate istället för Ricardinho.

Påpekar att MFF har skadeproblem på Markus Halsti (ljumske) och Filip Helander (fot) och att de är osäkra.

Inte helt up to date om vi säger så. Skadorna ska vara ett passerat kapitel, Ricardinho är tillbaka och förberedelserna har entydigt pekat ut 5-3-2.

Annars ser det ut att bli en ny fin dag i Madrid.

Solen gör sig beredd att börja steka framåt eftermiddagen. På kvällen går dock temperaturen ner rejält så det blir ingen värme som påverkar spelet. Snarare perfekt fotbollsväder.

 

Flugsvamp

Inför hemmamatchen i kvalet mot Red Bull Salzburg drog Åge Hareide hårt på begreppet häxkitteln om Swedbank stadion. Den kokande publikgrytan som skulle göra mos av Rödbullarna.

Så blev det också. MFF glänste och Salzburg vek sig.

Nu körde Hareide lite mer trolldomssnack.

Men till en början var det inte många som begrep det. Han pratade nämligen om att mata spelarna med flugsvamp så att de kunde bli som vikingar klara att stå emot och prestera mot ett mycket starkt motstånd, det troligen starkaste hittills.

För när han fick frågan – på skämt – om Atletico Madrid också var sämre än Salzburg bara skrattade han. Givetvis inte. De är tillsammans med Juventus klart bäst i gruppen betonade han inför den samlade spanska pressen och lät alla sedan slicka ytterligare en bit på smickerstången när han konstaterade att han gillar Atleticos sätt att spela mer än Juventus.

Det är ärligt menat. MFF-tränaren ser Atleticos kollektiva och fysiska spel, med spelare kvicka både med och utan boll, som ett tecken på var den moderna fotbollen är på väg.

MFF vill gärna följa efter.

Ingen psykningar alltså.

Inga mindgames med motståndartränaren.

Bara noggranna förberedelser med en fembackslinje, en febril vaksamhet på alla defensiva fasta situationer och en het vilja att kontra snabbare än blixten när tillfälle ges.

Och något tillfälle blir det. Alltid.

Men så var det grejen med flugsvampen.

Vikingarna gick bärsärk, det vill säga i en frenesi utan kontroll krossade, förstörde och erövrade de allt i sin väg.

Enligt sägnen bedövade – eller påtända – av flugsvamp.

En myt! Men en liknelse baserad på Åge Hareides fantasi och norska rötter. Och varför inte.

För han sa även att hur bra ett lag än är på hemmaplan, vilket Atletico Madrid bevisligen är – upphöjt till två – så får alla sviter ett slut.

Han varnade dessutom så här lite i förväg att häxkitteln i Malmö står kvar.

MFF är bra hemma.

Mot alla. Och snart möts lagen där också.

Då kan kanske MFF ha tokskrällt på Vincente Calderon. Alla oddsen talar emot. Förnuftet gör det också. Troligen hade det behövts lite svamp.

Men den riktiga grejen är att det aldrig går att veta säkert.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×