Nu gäller det att hitta fokus

Kanske var förlusten mot Djurgården precis det som behövdes för att få alla i MFF att inse att det är Allsvenskan som är i särklass viktigast i höst? Det är den ända till dess att SM-guldet är säkrat.

För precis som jag skrev före matchen, det är där Malmö FF vinner titeln som ska jagas och det är den enda vägen till säkrat Champions League-kval nästa år också.

Att slå ut Sparta Prag och Red Bull Salzburg – Ventspils ska man avfärda 98 gånger av 100 – var en fenomenal prestation.

Men den är redan utfärd!

Och hyllad. Och firad.

Nu gäller det att hitta fokus. Mot Djurgården var det oskarpt och det utnyttjade givetvis ett till tänderna taggat hemmalag inför nästan 25 000.

Det kommer BK Häcken, HIF och AIK också att göra om MFF inte passar sig och tycker att det är häftigare att möta Juventus.

Det är det, men inte viktigare. Dessutom måste någon snabbt gå in och slå näven i bordet och förklara att det är underbart för alla med fest – som i CL – men att den som bara festar kraschar i vardagen.

Belöningen efter ett väl utfört jobb kommer när arbetet är klart och i Allsvenskan är det inte i närheten av att vara färdigt.

Nu tycker säkert många att jag är orättvis och att 0-2 i baken mot Djurgårdens IF inte alls berodde på baksmälla, eller om ni så vill dåligt fokus.

Då undrar jag två saker:

1) Såg ni inte den första halvleken?

2) Inser ni inte att alternativet är värre.

För vilket vill ni helst, att MFF gjorde en usel insats i efterdyningarna av bradgmatchen mot FC Salzburg eller att MFF helt enkelt bara var uselt – utan anledning?

Uselt var nämligen MFF. Inte minst i detaljerna.

Vid första målet går Robin Olsen bort sig, vid det andra är det Filip Helander som inte är på tå.

Pa Konate får heller inte alls samma hjälp som han fick mot Salzburg och därför kunde Djurgården gång på gång, i alla fall första 45, utnyttja det bristande samarbetet på MFF:s vänsterkant.

Markus Rosenberg hade både rätt och fel när han i C More-sändningen efter matchen sa att han inte tyckte att det var CL-baksmälla och motiverade det med att MFF hade mycket boll och skapade många chanser.

– Jag hade 5-6 chanser jag sätter 9 av 10 gånger.

Sorry, Markus, men det tycker jag istället är ett solklart tecken på att det fattades fullt fokus.

Fast egentligen är det orättvist att kritisera Mackan. Han var trots de missade lägena MFF:s bäste spelare, faktiskt en av de få som var bra.

Svaren i intervjun var nog bara klassisk Malmöitisk – och härlig – tjurighet efter en förlust.

I så fall ett gott tecken.

Gillade också Anton Tinnerholms inställning plus inhopparna Isaac Kiese Thelin och Agon Mehmeti. De tillförde något!

Isaac Kiese Thelin hade jag velat ha från start med Magnus Eriksson på mitten istället för Markus Halsti, som lång tid klarat att prestera samtidigt som tankarna på att snart bli pappa surrat i huvudet. Efter avklarat jobb mot Salzburg där han var lysande var det läge att låta honom vila.

Näst bäst hade varit att göra ett tidigare byte med Thelin.

Det fanns ytterligare en förklaring till att MFF förlorade, eller snarare till att forceringen sista 30 inte gav resultat:

Djurgårdens IF var rätt bra och spelade klokt.

Jämför gärna med Örebro SK hemma då MFF gjorde en ännu sämre halvlek och också kom under med 0-2.

Då vände MFF till 3-2 lika mycket för att ÖSK var så mycket sämre än Djurgården och blev så mycket tröttare som att MFF var vassare sista 45 då än vad man var nu.

 

 

I Allsvenskan är jobbet inte klart

Åge Hareide har pratat om att klara att rida på två hästar. Det har MFF gjort på ett alldeles utmärkt sätt genom att prestera både i Allsvenskan och i de internationella matcherna.

Men nu när MFF gjort det få utanför Malmö trodde att laget var kapabelt och fixat en plats i Champions League är det inte längre någon tvekan. Resten av säsongen är det Allsvenskan som är i särklass viktigast!

Det är där MFF kan ta en ny titel att lägga till de många andra.

Det är där – och bara där – MFF kan se till att få en ny chans att spela till sig en Champions League-plats nästa höst.

Det är dessutom där man genom att bryta trenden med mästarbyte varje säsong kan etablera laget som det ledande i Norden. Kan man inte vinna Allsvenskan två år i rad är man inte det.

Och det kommer trots sjupoängsförsprånget att krävas full koncentration och bra spel för att klara av det. I fortsättningen kommer MFF att ställas mot lag som älskar utmaningen att slå Champions League-spelarna i MFF och lär ge allt varje sekund för att göra det.

Mot Djurgården finns dessutom frågan om MFF bara på ett par dagar klarat att hitta ner från de himmelsblå molnen alla i klubben seglat runt på sedan i onsdags?

AIK kvalade in till Champions League 1999, men tappade ett fyrapoängsförsprång och försvarade inte SM-guldet.

Helsingborgs IF kvalade in till Champions League 2000, men hade redan tappat så mycket att de inte heller vann Allsvenskan som CL-lag.

Jag tror dock att MFF har förutsättningarna att lyckas. Sju poäng är en bra buffert! Det finns även en medvetenhet om problemet och en känsla av att inte sitta nöjda med vad man har uppnått utan hela tiden vilja ha mer. Fler och fler spelare i truppen har visat att de kan prestera på hög nivå – och fått chansen att göra det.

Inte många lag har en Pa Konate att sätta in när stjärnan Ricardinho blir skadad.

Inte många lag kan spela en avgörande Play Off-match till Champions League med en bänk där alla utom en – reservmålvakten Zlatan Azinovic – spelat pojklagsfotboll i föreningen. I startelvan fanns fyra Malmökillar.

Det ger givetvis en grundtrygghet. Förhoppningsvis även en insikt om att i Europa har man redan gjort bragden. Nu är allt bonus och fest.

I Allsvenskan är jobbet inte klart.

 

……………………………………………………

Efter dagens träning pratade Åge Hareide en hel del om att Europaspelet ger ett tempo och en vana vid tuffa matcher som ger utdelning i det nationella ligaspelet.

Rosenborg lyckades med just det i Norge.

På sätt och vis gjorde faktiskt HIF det också säsongen 2000.

När HIF slog ut Inter och kvalade in till Champions League låg laget sjua i den allsvenska tabellen sju poäng efter ettan Halmstads BK.

I sluttabellen lyfte man till en andraplats, det var bara HBK som höll undan och vann med sex poäng.

Men framförallt;  i de fem allsvenska omgångarna efter Intermatchen vann HIF med 4-0 (Västra Frölunda), 4-0 (Trelleborgs FF), 4-1 (GIF Sundsvall), 3-1 (IFK Norrköping) och 4-0 (GAIS).

Så visst går det att utnyttja tempot.

Ett – nästan antikt – exempel på motsatsen är MFF själv.

Efter det största som hänt svensk klubblagsfotboll, Europacupfinalen 1979, blev ett redan svårt skadesargat MFF ännu mer drabbat, bland annat blev Tore Cervin snabbt allvarligt knäskadad och till slut gick det inte.

I matchen efter Münchenresan mötte MFF BoIS i Landskrona och vann med 1-0 där det kändes som om nästan hälften av de över 11 000 på läktarna rest dit från Malmö (jo, jag var där).

Men i de fyra omgångarna efter den korta resan gick det rejält snett med 0-2 och 0-4 hemma mot Östers IF respektive IFK Göteborg (två mål av Ralf Edström) plus 0-0 borta mot både Åtvidabergs FF och AIK. Mitt i alltihopa skulle man spela Tipscupen mot St Gallen, Eintracht Braunschweig och Slavia Prag och MFF orkade inte riktigt. I sluttabellen kom laget fyra, men bara fyra poäng efter Halmstads BK så det var i praktiken i ”baksmällan” omedelbart efter Europacupfinalen SM-guldet försvann.

…………………………………………………..

Träningen på Malmö IP i förmiddags var öppen, och det var startelvan också.

Så här spelar MFF mot Djurgårdens IF:

Robin Olsen – Anton Tinnerholm, Erik Johansson, Filip Helander, Pa Konate – Simon Kroon, Markus Halsti, Enock Kofi Adu, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Två ändringar alltså:

Simon Kroon in – Isaac Kiese Thelin ut.

Tillbaka till 4-4-2.

 

Styr upp biljettbokningen

Förutsättningarna inför lottningen till Champions League-lottningen var rätt enkla.

I det här stadiet finns det bara bra lag kvar.

Oavsett vilken lottning MFF skulle få fanns det i stort sett en garanti för tre utsålda hus i hemmamatcherna. Folk som kräver lag av PSG-, Chelsea- eller Barcelona-status för att lyfta på häcken och se live-fotboll kan lika gärna stanna hemma.

Därför var det rätt skönt att MFF fick ett spektakulärt lag i Juventus, en fjorårsfinalist i Atletico Madrid och Jimmy Durmaz nya klubb Olympiakos som Åge Hareide dessutom snabbt utnämnde till laget att besegra och sno tredjeplatsen från.

Där tror jag att han har rätt.

Det blir inte lätt. Men det MFF visat både mot Sparta Prag och Red Bull Salzburg är att i häxkitteln hemma i Malmö går inget lag säkert, Inte Juventus eller Atletico Madrid heller.

Det MFF-ledningen nu måste göra så snabbt som överhuvudtaget möjligt är att slå alla de kloka huvena samman och skaffa en strategi som ger de trogna Stadionåskådarna företräde till platserna.

Till detta finns det flera skäl.

Det främsta är rättviseargumentet. De som troget går och tittar på MFF i ur och skur ska givetvis ha bäst chans att göra det även nu.

Nästan lika viktigt är att se till att supportrarna – och i de här matcherna är det hela publiken – kan skapa stämningen som mot Sparta Prag och FC Salzburg höll på att välta grytan. En dansk journalist jag pratade med som varit runt på massvis med arenor runt hela Europa sa att han aldrig upplevt något liknande. Salzburgfolket stod mest och gapade och saknade sina pappklappor.

Det här är viktigt och jag tror och hoppas att MFF har insett nödvändigheten. Mycket tyder på det. Metoden är att prioritera och ge förtur.

Årskortsinnehavare först är givet. Lika naturligt är att ge medlemmarna företräde. Inte minst nu när medlemsföreningen MFF slog ut läskeblaskmannens lekstugeklubb. Sätt gärna en gräns, medlemsskapet ska vara tecknat före en viss datum. Sedan tycker jag att MFF Support-medlemmar och de som sätter upp och ner stolarna på ståplats ska ha chansen.

Efter det då?

Mitt anspråkslösa förslag är att först sälja biljetterna i paket. Det vill säga till alla tre hemmamatcherna. Då får man publik som framförallt är intresserade av att se MFF:s hemmamatcher i Champions League. Inte ett tv-lag.

Och jaga biljetthajarna med blåslampa…

………………………………………….

MFF:s grupp är förresten en grupp med bara mästare.

Det är ingen av de andra!

 

 

 

En bra lottning

Matcher mot Atlético Madrid, Juventus och Olympiakos.

Resor till Madrid, Turin och Pireus

Besök av Jimmy Durmaz (Olympiakos).

Tycker att det är en bra lottning för MFF. På alla vis.

Intressant motstånd och lag som inte lockar en massa turister och folk som bara vaknar till ett par matcher om året.

Allt snack om att MFF borde fått lag som PSG, Arsenal, Chelsea och så vidare är ju bara trams. Det behövs inget extra för att locka folk nu. I Champions League blir Swedbank stadion utsåld till varje match oavsett lottning.

Nu måste MFF se till att styra upp biljettförsäljningen så att de trogna åskådarna, de som skapar stämning, det vill säga årskortsinnehavarna, medlemmarna och MFF supports medlemmar får förtur. Först efter det ska de som inte brukar gå på Stadion få chansen.

Sedan bjuder Malmösupportrarna Atlético Madrid, Juventus och Olympiakos på en häxkittel och MFF kommer INTE att gå poänglöst från de sex matcherna.

Matchschemat:

16 september Juventus-Malmö FF

1 oktober Malmö FF-Olympiakos

22 oktober Atletico Madrid-Malmö FF

4 november Malmö FF-Atletico Madrid

26 november Malmö FF-Juventus

9 december Olympiakos-Malmö FF

Därmed både börjar och avslutar MFF borta.

Pratade precis med Åge Hareide.

Han var nöjd med att slippa resor till Ukraina och Ryssland och hoppades att MFF skulle kunna ha Olympiakos efter sig i sluttabellen.

 

 

MFF sänkte Salzburg i häxkitteln

Pa Konate kunde simma, men Red Bull Salzburg drunknade i häxkitteln!

MFF är i Champions League!

Smaka på det!

Den största matchen sedan 1979 slutade med den största framgången sedan 1979.

Och det var förtjänt.

I den första halvleken hade Salzburg inte ett enda skott på mål. I den andra satte man MFF under ett massivt tryck, men det är skillnad på att skapa tryck och att skapa chanser.

Hjärtat satt i halsgropen, nerverna rullade i magen och publiken våndades. Men hur många sylvassa chanser skapade egentligen Salzburg?

Rätt få kommer ni att upptäcka om ni i lugn och ro tittar igenom matchens alla 90 minuter framför tv:n.

Och det kommer ni att göra. Om och om igen. För det här var ett stort, stort ögonblick för alla i Malmö, Malmö FF och idrottslivet i Sveriges tredje största men i särklass bästa fotbollsstad.

Egentligen skiter jag i vad den där Bragdguldjuryn på tidningen som saknar sportredaktion hittar på. Men för ordningens skull vill jag bara påpeka att det är svårare för ett svenskt klubblag i fotboll att ta sig in i Champions League än för en skidåkare att vinna VM-guld.

MFF gjorde det dessutom utan tre av sina toppspelare. Guillermo Molins, Simon Thern och Ricardinho satt på läktarern och följde sina lagkamrater.

Men för varje skada Malmö FF har dragit på sig har andra spelare lyft. Nu var det Pa Konate som gick in och presterade som om han hade 1 500 Europaspelsminuter i de kvicka benen. Att han var debutant på den här nivån syntes inte.

Konate var en av många fenomenala spelare i MFF. Egentligen var alla bra. Eller bättre än så. Därför kunde jag plockat fram vem som helst av startspelarna, eller avbytarna. Men jag väljer de här, för de var kungar, eller kejsare om ni så vill.

Markus Halsti! Han gjorde allt rätt i sin nya roll som extra försvarsresurs.

Markus Rosenberg! Zlatan är i särklass. Efter honom kan det just nu inte finnas någon anfallare som är bättre för Erik Hamrén att ta ut. Nu tackade han nej och det är bra för MFF, för nu kan han koncentrera sig fullt ut på att vara lagets viktigaste spelare när det bränner till.

Ett jättestort plus också till Åge Hareide. Han vann coachkampen igen och 5-3-2 var inte bara en nyckel utan kanske till och med en nödvändighet.

 

Härligt också att se hur man säkrade bakom Pa Konate med Filip Helander.

Alla bidrog!

 

 

Saker jag är trött på

MFF-FC Salzburg klockan 20.45 är en gigantisk match för MFF.

Något helt annat än att till exempel möta Gefle IF i Allsvenskan.

Det har vi fått höra nu varje vaken minut dag efter dag efter dag…

Under tiden har jag blivit rätt trött på att folk som envisas med att påpeka det inte drar de uppenbara slutsatserna.

Många av dem tjatar nämligen om att det spel MFF presterat i Allsvenskan, senast mot IFK Norrköping, minsann inte duger mot Läskeblasklaget från Mozartkule-staden.

Ja, och!

Det krävs ju inte precis någon högskolelektor för att räkna ut och samma folk som drar till med den triviala klyschan säger ju också att det här är en helt annan typ av match.

Vi tar det igen:

Det här är en helt annan typ av match.

Med andra förutsättningar!

I Allsvenskan har MFF vunnit och skaffat sig ett sjupoängsförsprång. Uppgiften avklarad.

I CL-kvalet lyfte sig MFF från match ett till match två mot Ventspils och gjorde sedan samma sak mot Sparta Prag. Uppgiften avklarad.

Det finns mer att ta ut. Men det är ju bara bra!

Motivationen, fokus på uppgiften, inspirationen att spela sin hittills största match i MFF-tröjan. Klart att allt det påverkar.

Jag är bergfast övertygad om att det minst troliga scenariot är att MFF ikväll går ut och spelar på exakt samma nivå som man gjort i Allsvenskan.

Det något troligare är att allt knyter sig. Det kan det göra när så mycket står på spel och adrenalinet rinner – eller vad det nu gör – till. Resultatet blir en Cork- eller Thun-match.

Troligast är dock att MFF lyfter sig igen och blir en del av #HelaStadionStormar. Om det räcker vet vi inte. Facit delas inte ut i förväg i fotboll och min mardröm hela veckan har varit att MFF vinner med 3-2. Men jag vet att den här matchen lever ett helt annat liv än någon allsvensk match gjort sedan stormen i Borås förra året.

……………………………….

En annan sak jag är trött på är trenden att utmåla FC Salzburg som några monster.

Det är ett bra lag, till och med ett riktigt bra lag.

Men då vill jag gärna passa på att påpeka två saker:

1) De har åkt ut mot rätt kassa lag de senaste åren.

2) MFF har besegrat mycket bättre lag än Red Bull Salzburg hemma i Malmö.

På hemmaplan i Europaspelet har MFF bland annat besegrat Bayern München, AC Milan, Benfica och Ajax, när Ajax var betydligt vassare än laget är nu.

Ett av lagen Salzburg lyckats åka ut mot är Dudelange. FRÅN LUXEMBURG.

Då var häxan som Åge Hareide upptäckt på rödbullagets axlar på ovanligt gott humör.

 

Pa gör det bra

När Ricardinho blev skadad tog det inte många sekunder innan Åge Hareide utnämnde Pa Konate till hans ersättare.

I kväll får vi se om han – som Hareide uttryckte det – kan simma när vi kastar ut honom på djupt vatten.

Jag vet att åtminstone några av mina kollegor har spekulerat om och i vissa fall fortfarande spekulerar i att det inte blir Konate utan andra förändringar i startelvan. Möjligtvis kan de ha rätt. Hareide har överraskat förr. Men för mig känns det naturligt med Pa och jag är dessutom övertygad om att det är bra.

Pa simmar lugnt. Han är en stabil talang som inte jagar upp sig i onödan.

Pa är snabb och bolltrygg. Inte som Ricardinho, men det är ingen annan i Allsvenskan heller.

Pa har övertygat när han fått chansen. Bästa exemplet är förra året när han på sin 19-årsdag fick hoppa in borta mot IFK Göteborg när Ricardinho skadade sig redan i den 17:e minuten. Det gick hur bra som helst. Senaste exemplet är matchen mot IFK Norrköping med ett nytt, fint och långt inhopp.

Pa är 20 år gammal. Ibland blir vi i Sverige åldersfixerade när det gäller talanger. Pa är alltså inte ens tonåring längre, då ska man vara mogen stora uppgifter om man ska bli en riktigt stor spelare. Det här är visserligen en gigantisk uppgift, men jag tror att Pa löser den helt okej. Om inte annat så på ren jäkla inspiration och entusiasm.

Tiden i Öster gjorde honom dessutom gott. Istället för att få gå och vänta på sin chans fick han komma in i en rytm med regelbunden speltid i ett A-lag.

 

 

Största matchen sedan 1979

Ända sedan förra veckan har nästan en hel stad laddat för mötet mellan Malmö FF och laget som gett det gamla klassiska uttrycket att spela för en back läsk en helt ny och extremt utvidgad innebörd. Nu är det dags.

I väntan på presskonferensen pratade jag en del med den mycket MFF-kunnige Kvällsposten-veteranen Arne Reimer. När spelade Malmö FF senast en större match? frågade han.

Vi diskuterade ett tag och är nog egentligen rätt eniga om att svaret är 1979.

Europacupfinalen mot Nottingham Forest går inte att slå. Jag tycker dessutom att kvartsfinalen mot Wisla Krakow och semifinalen mot Austria Wien var större.

Världscupfinalen hemma och borta mot Olimpia Paraguay 1980 är en kandidat. Men dels var det ingen som, då, fattade att det var stort vilket märktes på den pinsamma publiksiffran, dels fick MFF platsen till skänks när Nottingham inte ville ställa upp.

Man måste också skilja på viktigaste och största. För mig – och många andra – är varje match som ger ett SM-guld viktigare och mer känslofull.

Steget upp från det för MFF gravvalvsdjupa mörkret i Superettan var faktiskt också viktigare.

Men större?

Champions League har växt till något gigantiskt. Det räcker att ta en tur runt Stadion och se Uefas förvandling av området till något som in i den allra minsta detaljen ska genomsyras av världens största och mest prestigefyllda klubblagstävling för att bli övertygad.

Eller sitta en stund i pressrummet och se alla som normalt sett inte är intresserade stå i kö.

Eller kika på pengarna. Effekten av att ta klivet in i finrummet var stor för 20, tio eller fem år sedan. Nu finns det ännu mycket mer att vinna i kampen mot de nationella konkurrenterna.

När MFF Champions League 2014 kommer fördelarna att vara väldigt mycket större än när HIF nådde dit 2000 och AIK året innan.

Även mycket större än 2005 när MFF hade chansen att fixa en plats genom att slå ut FC Thun. Sportsligt var MFF i samma läge då och frågan är varför det mötet inte känns på samma storleksnivå som Salzburg nu? Resultatet styr. 0-1 och 0-3 i röven gör att man vill glömma de matcherna. Dessutom har intresset växt.

Och timingen är bra. MFF mer redo nu.

I klubben. Runt klubben. På alla vis.

Hur går det då? 3-1 till MFF. Malmös egen Power King, Markus Rosenberg, avgör.

 

 

Lite småplock

Massor med stora grejer att rapportera om.

En del små också.

Här är ett par:

…………………………….

Stadion-planen har blivit mindre än vanligt.

För att uppfylla Uefa-kraven på att bredden ska vara exakt 68 meter har MFF minskat planytan och ritat linjerna en meter längre in på sidorna.

2012 utökade MFF planen så att den blev 70 meter bred.

För att få spela på den ytan i Champions League eller Europa League måste man söka dispens. Det har MFF valt att inte göra. Istället har man minskat till 68.

Efter dagens presskonferens frågade jag Åge Hareide om det hade någon taktisk betydelse. Det har det inte. Eftersom man måste söka dispens för en match i taget och MFF oavsett resultatet imorgon ska spela vidare i Europa, antingen i Europa League eller Champions League, tycker man att det är bättre att redan nu köra med normalmåtten.

…………………………………

På onsdagkvällen ska klassiska pubrockbandet Dr Feelgood spela på Folk & Rock.

Eftersom de fotbollsintresserade arrangörerna inte vill att konserten  ska kollidera med MFF-FC Salzburg har man övertalat gubbarna i bandet att starta redan klockan 18.30. Då är de färdiga senast 19.45.

Själv är jag för uppspeedad timmarna före matchen för att kunna njuta av en konsert.

Men Robbie Fulks kvällen efter, på samma ställe, tänker jag se.

……………………………………..

Frågade Agon Mehmeti igår om han också uppfattade FC Salzburg-attityden som lite övermodig och kaxig.

– Visst, det är säkert ett sätt att försöka skrämma oss. Ett sätt att markera att de är så mycket större som klubb.

– Men det är en sak att göra det därnere. I Malmö är publiken en faktor och dom kommer att skita på sig.

 

 

Fem saker som talar för MFF

Lika bra att säga det direkt.

MFF står inför en extremt svår uppgift på onsdag kväll mot FC Salzburg. Men så ska det vara när ett lag kan ta steget in i det absoluta finrummet Champions League.

Det som gör det extra svårt är att Salzburg är bra, bättre än Sparta Prag som MFF slog ut förra omgången och vassare än flera andra lag MFF kunnat ställas mot i Play Off.

Men 1-2 ÄR ett bra utgångsläge och det finns fler saker än det som talar för MFF.

Jag tänkte plocka fram fem och tror att minst fyra av dem måste uppfyllas om det ska gå vägen.

Helst givetvis alla fem.

1) Våga tro på möjligheten.

Självförtroende är bra, befogat självförtroende är bättre. Redan ifjor skaffade MFF en grund att stå på med framgångarna, i år har man byggt på den basen genom att skaffa sig sju poängs ledning i Allsvenskan och slå ut både dåliga (Ventspils) och bra (Sparta Prag) lag i kvalet. Resan till Mozartstaden gav en ny dos tro och dessutom har laget visat att det står starkt även när det drabbats av skadeotur och behövt vila spelare.

2) Dra fördel av publiktrycket.

Det är skillnad på oljud med läskeblasksponsrade pappklappor i Tyrolen och hög sång från Malmöstrupar. Mot Sparta Prag gungade hela Stadion och tjeckerna kunde inte stå emot. Nu ska hela Stadion storma och i FC Salzburg lägger man ner alldeles för stor energi på att dementera att det skulle ha betydelse för att det ska vara trovärdigt att man struntar i det.

Alla MFF-spelarna drar hela tiden upp just hur skönt och bra det ska bli att ha hela Stadion bakom sig. De vet betydelsen. Salzburg vet det inte. Än.

3) Utnyttja de offensiva ytorna.

Salzburgs modell är att tokpressa. De gör det hårdare än något annat lag MFF mött och med full koncentration. För att lyckas med detta släpper Salzburg de övriga ytorna. När Markus Rosenberg eller Isaac Kiese Thelin eller vem som helst har bollen kastar sig Rödbullarna dit som hungriga vargar – eller hungriga dvärgar som Rolf Zetterlund lär ha sagt – medan till exempel Simon Kroon kan vara totalt fri och klarar man att hitta den fria ytan ett par gånger blir det mål.

4) Vässa de fasta situationerna.

Sakta, men säkert, blir MFF bättre på hörnor och inläggsfrisparkar. Nu börjar man göra mål också, senaste målet 3-0 mot IFK Norrköping kom just på hörna. Men det finns mycket mer att ta. MFF har spelarna till det och fysiken och längden att kunna straffa Salzburg på alla fasta.

Problemet är inte nytt. Det har följt MFF ända sedan Tom Prahl slutade som tränare, först med Roland Nilsson och sedan med Rikard Norling. Men det är först nu med Åge Hareide som man gör något mer än att snacka om det. En hörna är ingen farlig målchans. Men tio hörnor sammantaget bör ge minst en sådan. Och jag kommer alltid att stenhårt hävda att korta hörnor är till för att maska och inte tappa boll i ledning. Vill man ha mål ska hörnorna slås på riktigt.

5 ) Lita på Rosenberg.

Markus Rosenberg är kapten, har erfarenheten, speeden, målsuget, hårdheten och motståndarnas respekt. Får han lika stora chanser som i Salzburg sitter avsluten.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×