Fyra mål börjar förfölja mig

Det var faktiskt en kollega som kom på det och skrek i pressrummet i Sparta Prags hemmaarena.

– Törner, nu får du ge dig. Du är den enda journalisten som på plats sett MFF tre gånger börja på bortaplan med att släppa in fyra mål.

Det har han helt rätt i. I alla fall om vi bara räknar de senaste åren. 2011, efter att ha slagit ur Rangers i Champions league-kvalet åkte MFF till Zagreb och förlorade med 1-4 mot Dinamo. 2013 blev det 0-4 mot Swansea City. Och nu alltså 2-4 mot Sparta Prag.

Så jag nickade bara och sa att han gjort en helt korrekt observation. Eftersom jag även var på plats i Alkmaar 2011 när det blev 1-4 mot AZ är jag dessutom ännu mer van vid att se MFF släppa in fyra mål i Europa. Men det var i en gruppspelsmatch så den hör egentligen inte hit.

På onsdag nästa vecka är det dags för retur mot Sparta Prag. Känslan inför den matchen är betydligt bättre än den var inför match två mot Swansea och något bättre än inför Dinamo.

Mot Swansea var det uppgivet och omöjligt.

När MFF mötte laget från Wales handlade det om en ren utspelning. Inte så konstigt. Då var Swansea City ett topp tio-lag i Premier league och hade en riktigt stark trupp.

I returen i Malmö blev det 0-0.

11 538 åskådare var på plats och Rikard Norling valde att vila Tokelo Rantie och Markus Halsti från start och ersätta dem med Pawel Cibicki och Erdal Rakip. Det hade han knappast gjort om hoppet funnits kvar.

I returen mot Dinamo Zagreb var det en helt annan känsla. En blandning av att tre mål är extremt svårt och ovanligt att hämta upp i Europa, men att det ändå var rätt troligt att MFF skulle få revansch hemma och att det fanns en chans att vinna stort. Ni vet hur det gick.

15331 åskådare bar fram Malmö FF på en mäktig våg av ljud, Zagrebs Sime Vrsaljko åkte ut i den 50:e minuten, Wilton Figueiredo gjorde 1-0 i den 69:e och Pontus Jansson i den 86:e. Dinamo var så skakat att om matchen pågått ett par minuter till hade de inte kunnat hålla undan.

2-0-resultatet då hade räckt till att vända 2-4-resultatet nu. Jag tror att Sparta Prag är ett vassare lag än Dinamo Zagreb. Men MFF:s utgångsläge är betydligt bättre, publikstödet kan bli det samma och när jag satte mig ner och i tankarna jämförde MFF-insatserna i Zagreb och Prag kom jag fram till en sak: MFF gjorde en bättre insats i Prag och Spartas försvarspel var sämre än Swanseas, Dinamos och – om vi ska blanda in dem – AZ Alkmaars.

Jag tror inte att något av lagen klarar att hålla nollan på onsdag.

Och 3-1 är fullt möjligt.

MEN FÖRST FALKENBERGS FF.

 

MFF har ännu mycket att lära

I Allsvenskan har ännu inte alla upptäckt det. Men på Generali Arena i Prag framstod det som pinsamt tydligt.

Markus Rosenberg håller klassen för att utmana i Europa. Ett par spelare till gör det, till exempel Emil Forsberg. Men laget som helhet gör det inte.

Än!

För det är ju precis som Åge Hareide envist upprepar; varje match på den här nivån är en unik lärdom som MFF – och de övriga svenska – lagen inte kan få i Allsvenskan.

MFF är inte vant vid att sättas under en sådan press som Sparta Prag fick till i stort sett hela den andra halvleken.

Då blev varje inlägg livsfarligt och en spelare som David Lafata möter MFF bara gångerna man är ute.

Metalist hade det, Dinamo Zagreb hade det, till och med Austria Wien hade en sådan extravass profil.

Man kan undra vad Lafata gör i Sparta Prag.

Svaret är att MFF fortfarande saknar pengarna att hitta spelare på den nivån.

Frånsett Markus Rosenberg då. Men han spelar i Malmö för hjärtat, inte för pengarna.

När jag satt högt upp på en slags bro över den vanliga läktaren och såg matchen mot Sparta och såg siffrorna rinna iväg sved det också rejält att tänka på det som hände med Guillermo Molins.

Rosenberg klarade det inte ensam.

Rosenberg OCH Molins hade gjort skillnad.

Tror jag åtminstone.

Säker kan man aldrig vara på mer än en sak. Gische hade behövts.

Nu får Malmö FF hoppas på ett par saker:

1) Att man lärde sig kvickt.

2) Att det går att dra nytta av att laget är mycket bättre hemma på Swedbank stadion med det massiva stödet från publiken i ryggen. Redan i Prag gjorde de cirka 700 på plats ett jättejobb.

3) Att Sparta Prag inte har en cynism och ett försvarsspel av en annan dignitet än i match ett att plocka fram. För sanningen var att laget var riktigt, riktigt vasst framåt, men rätt kasst bakåt. Sista 45 var MFF aldrig i en position på planen att kunna utnyttja det. Vad som händer när man är det syntes i halvlek ett.

4) Att MFF:s försvarsspel blir bättre. Nu höll det inte Europanivå. Inte i närheten. Ricardinhos positionsspel var uselt och Filip Helander gjorde nog sin sämsta insats någonsin i MFF-tröjan.

Alla vet att han kan mycket bättre. Det är det som gör det så bittert att konstatera.

Nu måste dessutom MFF visa att man klarar av att hantera en bortamatch i Allsvenskan innan det är dags att försöka vinna med 2-0 eller 3-1 i returen.

 

 

 

 

MFF måste visa att man kan

Mindre än tre timmar kvar till matchen som till stor del avgör MFF:s öde i Europa.

För det finns tre saker som är oerhört viktiga när ett lag börjar borta:

1) Försöka hålla nollan.

Lag som gör det är oerhört svårslagna i hemmareturen.

2) Försöka göra ett mål.

Samma statistik där. Bortamål ger en oerhörd styrka.

Men det måste kombineras med försvarsdisciplin. 1-4 som mot Dinamo Zagreb är inte mycket värt.

Det spelet får aldrig upprepas. MFF hade 1-1 och borde inte fortsatt att ösa på framåt. Än dummare blev det när laget släppt in 1-2 och 1-3 och ändå inte gick in för att stoppa blödningen utan fortsatte att öppna sig i jakt på ett mål.

3) Sätta sig i respekt.

Krasst uttryckt. Man måste hålla nollan på ett sätt som innebär att motståndaren får med sig intrycket att man mött ett bra lag.

Ventspils höll nollan på Swedbank stadion i förra omgången. Men inte kändes det som om favorittrycket hade svängt. Och mycket riktigt fixade MFF det ändå i Lettland.

Med Åge Hareide som tränare har MFF fått en ökad förståelse för att det krävs disciplin i försvarsarbetet och cynism i utförandet.

Tidigare gick det att betvivla både att MFF-spelarna ville spela en försvarsinriktad fotboll när det behövdes och att de kunde göra det.

Nu är det ingen tvekan om viljan.

Men förmågan att göra det har MFF ännu inte riktigt visat fullt ut.

Insatsen ikväll mot Sparta Prag kommer att visa rätt tydligt hur mycket man kan när det gäller – och gäller att hålla tätt.

Därför är det skönt att höra lagkaptenen Markus Rosenberg vara så tydlig som han är med att matchen i Prag kommer att skilja sig väldigt mycket mot nästan alla matcher MFF spelar under en säsong.

95 procent av gångerna är MFF spelförande eller ska i alla fall vara det. Det är kul.

Men nu ska man ligga lågt, spela äckligt disciplinerat och ställa om. Snabbt och effektivt. Och klara den typen av fotboll också. Bra lag kan det!

 

 

 

Häcken i stor biroll

BK Häcken.

De är ju inte ens här i Prag, så varför tjata om dem?

Men förvånansvärt mycket av gårdagens presskonferenser med Sparta Prag och MFF handlade just om Hisingsklubben

Mest för att de tjeckiska journalisterna hade en rejäl hangup på att Häcken slog ut Sparta Prag i Europaspelet förra året.

Därför fick Spartatränaren Vitezslav Lavicka tre-fyra frågor om Häcken och Åge Hareide nästan lika många.

Lavicka förnekade att han såg MFF-mötet som en chans till revansch.

Istället betonade han att man lärt sig massvis och gått vidare.

– Nu är vi ett mycket bättre lag. Vi vann ligan, cupen och supercupen, har blivit starkare och har mer självförtroende. Vår målsättning är inte att gå in i Europa league, det är Champions league.

Ombedd att jämföra Häcken och MFF gick han inte in på det spelmässiga utan konstaterade bara:

– Det räcker med att titta på tabellen i den svenska ligan

Åge Hareide fick också som sagt en del frågor om Häcken.

Och svarade:

– Häcken är det enda laget som slagit oss i år.

Plus lite mer skämtsamt:

– De spelar match ikväll, men jag ska ringa deras tränare imorron.

BK Häcken spelade 2-2 i Prag i Europa league-kvalet och vann med 1-0 hemma efter mål av Martin Ericsson.

……………………………….

Det märks för övrigt att det här är en väldigt mycket större match än förra omgångens mot Ventspils.

Då fick man leta efter en lettisk journalist och både på och utanför arenan visste ingen av arrangörerna nånting om nånting.

Här är det hektiskt, välfyllt och trångt, men välorganiserat

 

 

 

 

Lorensborg utmanar Europa

Mittbackarna Johan Hammar och Filip Helander gick i samma skolklass alla högstadieåren. Men det stannar inte där. Långt därifrån. Lorensborgsskolan är som en bläckfisk som greppar om spelare efter spelare i MFF-truppen.

I 3-1-segern mot Kalmar FF ställde MFF upp med Pa Konate som vänsterback. Han gick också alla tre åren på Lorensborgsskolan. I åldersklassen under. Han är 94 liksom Hammar, men Hammar läste med dem som var året äldre.

Och om inte Alexander Blomqvist blivit skadad hade han kunna spela högerback. Gissa var han läste på högstadiet.

Men som ni kanske förstått vid det här laget stannar det inte där.

Amin Nazari, som även är uppväxt i området, gick i Richard Ohlqvists och Staffan Tappers MFF-akademi på Lorensborg. Erdal Rakip gjorde det också och Pawel Cibicki och nyligen till Serbien utlånade Petar Petrovic.

Häckens Oscar Lewicki gjorde det liksom Brescias Marko Mitrovic.

Vill man – och det vill jag – är det bara att lägga till namn som Bahrudin Atajic, Dino Islamovic och FC Rosengårds anfallare Granit Sherifi som gått skadad en tid, men som så fort han blir frisk snabbt lär försvinna till en allsvensk förening.

Jag pratade precis med Richard Ohlqvist, som fortfarande jobbar med Fotbollsakademin, men nu på Stadionområdet. Han är en Kirsebergare och svårimponerad. Fast visst var han omåttligt stolt när backlinjen med Helander, Hammar och Konate spelade så bra mot Kalmar FF.

Ville också börja i den här änden för det är så lätt att glömma bort när så mycket kretsar kring hur stort det är med Champions league, hur mycket rutinen och erfarenheten betyder och att MFF fått in rejäl slagkraft med de nya spelarna.

Precis så är det.

CL-kvalet är oerhört betydelsefullt och på en högre nivå än Allsvenskan.

Erfarenheten kommer att bli avgörande och spelare som Markus Rosenberg måste helt enkelt kliva fram och ta ansvaret.

Och nyförvärven ger det där lilla extra som gör att MFF kan klara av Sparta Prag.

Men i det stora finns det lilla.

Kan lilla undanskymda Lorensborgsskolan ta för sig så mycket i MFF-truppen ska väl i sammanhanget lilla MFF kunna ta för sig i Europa. Inte minst för att personen med den allra största erfarenheten av dem alla sitter på tränarbänken.

 

 

Prag möter med värme

På plats i Prag.

Som möter med värme och taverna med löjligt billig frukost.

Och ännu billigare öl.

Ölen är faktiskt billigast på hela menyn.

Men som utsänd reporter dricker jag givetvis dubbelt så dyr apelsinjuice.

Har varit nere och vänt vid Generali Arena.

Bara en kort promenad därifrån finns en stor uterestauarng/ölhall med fantastisk utsikt över stan på andra sidan Moldau.

Plus två museum, ett tekniskt och ett till som nog också är tekniskt. I alla fall är monumentaltrapporna av gammal öststatsmodell flankerade av två traktorer.

Möts också av beskedet att Svenska spel via SEF satsar på en Europaspelfond med tre extra miljoner varje år. Seriesegraren får två miljoner och avtalet gäller från 2013 så MFF har redan kunnat börja använda pengarna man fått för förra årets SM-guld.

Eftersom pengarna ska användas för att öka chansen att kvala in till gruppspelet ska dock de två miljonerna betalas tillbaka om MFF kvalar in till Champions league.

 

 

Inte bara de magiska minuterna

Med 25 magiska minuter visade Malmö FF vilken potential som finns i den här truppen.

Då stämde plötsligt allt. Istället för att spela runt hittade MFF vägarna genom försvaret och man fick en härlig rörelse i laget, inte minst på kanterna. Efter 3-1 kom det även lite show från Ricardinhos och de övrigas flinka fötter.

Men jag hittade ett par saker till som var minst lika glädjande:

1) MFF vände 0-1 till seger 3-1.

Det var faktiskt första gången i år laget gjorde det i Allsvenskan. De tre tidigare tillfällena motståndarna fått göra 1-0 har resulterat i två oavgjorda och en förlust.

2) MFF kunde spela av matchen.

Fem-tio minuter efter 3-1 fortsatte alltså det gyllene spelet. Sedan sparade MFF kraft. Så måste det vara för att klara spel på alla fronter hemma och i Europa.

3) Bytena som kom redan efter första 45.

Åge Hareide agerar när det behövs. Med Simon Kroons och Ricardinhos inträde ville han ha mer fart på kanterna. Så blev det.

Jag börjar dessutom svänga när det gäller Simon Kroon.

Har tidigare skrivit att han fastnat i läget nära att lyckas och behövde en utlåning för att ta sista klivet. De senaste matcherna har antytt något helt annat. Fortsätt så Simon och jag ska mer än gärna skriva att jag hade fel.

Jag trodde att en utlåning var en förutsättning för att få effekten. Nu börjar jag alltså luta åt att den kan komma i MFF. Med rätt inställning!

4) Enock Kofi Adu!

Efter tio minuter skrev jag på twitter att jag gillade allt jag redan sett av Adu. Lite senare fortsatte jag med att hur matchen än slutade så var en positiv sak att se vilken förbannat bra passningsspelare MFF fått i Enock Kofi Adu.

Han har den där unika egenskapen att ständigt se ut att ha god tid att slå passningarna. Det har givetvis att göra med att han inte bara är precis i själva passningsmomentet utan efter det att han slått dem omedelbart rör sig och hittar en ny yta.

Bara att se och lära för många i Allsvenskan.

Jag gillar också variationen med korta passningar, crosspass, långpass (60-metaren alldeles i början fram till Magnus Eriksson var ett mycket bra exempel) och det bästa av allt; att kunna sätta in bollen genom ett tätt försvar.

Han tappade dessutom få bollar och vann ett par närkamper trots att han är rätt liten och tunn.

Tror inte att det bara var jag som var extra nyfiken på Adu. Tror också att rätt så många precis som jag var nöjda med utfallet.

5) Emil Forsberg och Markus Rosenberg.

Forsberg visade igen att fin form lönar sig och Rosenberg är sylvass.

För mig var 1-1-målet en ren njutning. Så många sådana mål vi som växte upp på Stadion på 70-talet fick se och som de har saknats.

……………………………………………….

Mer kul:

Lagets sitta ner och höra på klackens nya sång efter segrar är en kort tradition. Den föddes i Ventspils och kändes precis lika klockren den här gången.

Mindre kul:

Den första halvleken.

Att Agon Mehmeti inte hittade rätt i yttermittfältsrollen.

Han var själv väldigt väl medveten om det och erkände direkt efter matchen att han hela tiden kommit fel.

Men sånt händer och han slutade aldrig kämpa. Flera av bakåtjobben och jakten på att hitta rätt bidrog också till att trötta ut backen han hade emot sig.

Colling-breaken.

Jag tycker att det är trams, men accepterar att andra kan ha en annan uppfattning. Det kan vara en vanesak. Men fan vet. Ska vi ha varm choklad-paus när det blir svinkallt i träningsmatcherna i januari?

Min principiella uppfattning är också att om vissa spelare tål värme bättre/har mer kondition än andra ska de få dra nytta av det.

…………………………………………….

Erik Johansson blev sjuk natten före matchen. Därför blev det spel för Johan Hammar bredvid Filip Helander.

De gick i samma klass på Lorensborgsskolan och sedan även en kort tid i Swedbank stadion innan Johan stack iväg till England. Ett halvår spelade de även tillsammans i U17.

Ett mittbackspar som gått i samma klass i en skola ett par 100 meter från hemmaplanen – det måste vara unikt.

 

Jag är oerhört nyfiken på Adu

Malmö FF:s hemmamöte med Kalmar FF är inte bara en intressant allsvensk toppmatch. Det är även en chans att se Enock Kofi Adus debut i den himmelsblå tröjan.

För så blir det och det är bara ännu ett bevis på att Malmö FF-ledningen menade allvar med att nyförvärven som skulle in i truppen skulle vara spelare som direkt kandiderade till en plats i startelvan.

Isaac Kiese Thelin har redan gjort ett stort avtryck i MFF-säsongen genom att näta både i bortamatchen mot Kalmar FF och i avancemanget mot Ventspils. Han tillför dessutom ett sätt att spela anfallsfotboll som MFF inte fullt ut haft tillgång till sedan Mathias Ranégie fanns i truppen.

Anton Tinnerholm och Agon Mehmeti hann heller knappt bli spelklara förrän de kastades in i hetluften.

Nu är det Enock Kofi Adus tur.

Det var alltså inget prat rakt ut i luften när man sa att de nya skulle tillföra spetskvaliteter.

Och den nödvändiga breddningen kommer på köpet. När de nya tar för sig blir bänken bättre och det behövde den bli. I många matcher har den varit för tunn och ung.

Enock Kofi Adu är nyförvärvet jag är mest nyfiken på.

Skäl nummer ett är uppenbart. Det är den stora skillnaden i förkunskap. Isaac Kiese Thelin och Anton Tinnerholm har gått att följa i Allsvenskan och minnena av Agon Mehmetis förra period i MFF är färska samtidigt som vi flitiga träningsbesökare kunde studera honom där lång tid innan han skrev på. Adu har jag sett i en kvart i en tv-match från den norska ligan. Det ska helt enkelt bli oerhört spännande att se honom spela.

Skäl nummer två är att jag tror att han – precis som Kiese Thelin – kan tillföra nya möjligheter i MFF:s sätt att spela.

Meriterna är vassa och givetvis är det nyttigt att han varit med i sex Champions league-matcher med Nordsjälland. Men det är inte mest det jag tänker på. Istället är det de rent spelmässiga kvaliteterna jag hoppas att han ska tillföra.

– Han är bra på att ta sig förbi, sa Åge Hareide.

En bra egenskap även för en spelmotor.

Det känns också som om MFF hade behövt en central mittfältare som gör ett större avtryck i poängligan. Simon Thern, två mål, noll assist, Markus Halsti, ett mål, två assist, Amin Nazari, noll och noll samt Erdal Rakip, noll och noll.

Hittills i år har MFF:s samlade centrala mittfält assisterat till två av de 27 målen laget gjort.

 

………………………………………………………..

Infostrada har tagit fram en mycket intressant statistik.

MFF:s sexpoängsledning är den största ett lag haft i halvtid i Allsvenskan sedan 1993.

Det var sista året med Mästerskapsserien, så egentligen måste man gå ännu längre tillbaka för att jämföra med en rak hederlig serie utan slutspel, mästerskapsserier och annat dumt.

Mer statistik:

MFF har gjort mål i 18 raka allsvenska matcher.

I tolv av de 15 matcherna hittills i år har MFF tagit ledningen. Resultat: tio vinster och två oavgjorda. I tre har man kommit under med 0-1. Resultat: två kryss och en förlust.

 

 

MFF på väg att klara sommaren

De senaste veckorna har varit tuffa för MFF med spelartapp både i form av skador och förluster till andra klubbar. Samtidigt har ersättarna och förstärkningarna som kommit in inte varit fullt ut tillgängliga. I Europaspelet har de med undantag av Isaac Kiese Thelin inte varit tillgängliga alls.

Att det skulle bli så var väntat. Sommaren är en övergångfas mellan den trupp man hade i våras och den trupp som ska vara på plats när fönstren har stängt. Men skadan på Guillermo Molins förvärrade läget och när sedan Filip Helander först fick rygg- och sedan höftproblem blev det en tuff press på Åge Hareide och spelarna att hantera det på ett bra sätt.

Det tycker jag att man gjort!

Efter VM-uppehållet har MFF spelat 1-1 mot Brommapojkarna, besegrat Åtvidabergs FF med 3-0 och nått 1-1 i toppmatchen mot Kalmar FF trots att man roterade kraftigt i laget. Dessutom har man framgångsrikt genomfört den för stunden viktigaste uppgiften genom att slå ut Ventspils i dubbelmötet i Champions league-kvalet.

Inte så konstigt att spelet ibland hackat.

Resultatmässigt har MFF hanterat det bra. Försprånget i täten på Allsvenskan är intakt och fyra nya Europa-matcher är fixade. Var för sig är dessutom alla resultaten antingen bra eller godkända, med undantag av 1-1 mot BP. Jag tror inte att det var en slump att det hände matchen efter det att suveräne lagkaptenen Guillermo Molins smällde korsbandet. Glöm heller inte att BP gjorde en stark insats.

Nu ljusnar det.

Bara detaljer återstår innan Enock Kofi Adu också är licensierad nu när MFF blivit överens med Stabaek om en tidigare övergång.

Filip Helander känner sig allt bättre i höften och lär göra comeback redan mot Kalmar FF på lördag eller Sparta Prag på tisdag.

Dessutom fick Erik Johansson ingen reaktion efter matchen i Ventspils. Han håller för spel.

Om Helander eller Johansson tvingats sitta vid sidan ett tag till hade MFF behövt agera och plocka in en mittback till i truppen.

Nu tror jag inte längre att det behövs.

Inte minst för att Alexander Blomqvist trappar upp träningen allt mer.

Att Jasmin Sudic släpptes till Mjällby påverkar inte. Han fanns inte med i Daniel Anderssons eller Åge Hareides planer under hösten och definitivt inte nästa säsong. Då har man gjort helt rätt som släppt honom och agerat på ett juste sätt genom att nöja sig med en symbolisk övergångssumma.

Sudic är en krigare med stort hjärta och jag tror inte att det finns en MFF:are som inte önskar honom lycka till och hoppas att han ska få en ny nystart i karriären.

Jag håller givetvis också tummarna.

Lyckas han ska han hyllas. Jag har letat och letat och letat, men inte lyckats hitta någon elitidrottare som kommit tillbaka till samma nivå efter tre korsbandsskador. Närmast är Lisa Ek, som nyligen lämnade FC Rosengård. Hon är på väg att göra det.

Så det går. Men det är ohyggligt svårt.

…………………………………………………….

Med ett dygns distans till Ventspils-matchen är jag fortfarande lite förvånad över att det lettiska laget övergav taktiken att parkera bussen och backa hej vilt.

Men det är ett rätt nyttigt exempel.

I Malmö spelade Ventspils grisfotboll, maskade, fejkade krampkänningar och körde med fembackslinje. Resultatet blev en framgång och 0-0 på bortaplan.

I returen inledde man med en offensiv, försvarades sig betydligt mindre och fick stryk med 1-0. Satsningen  lönade sig alltså inte speciellt väl.

Jag säger inte att MFF ska spela som Ventspils gjorde i Malmö, långt därifrån. Men jag hävdar fortfarande bestämt att för att lyckas i Europa går det inte att vara naiv. MFF höll nollan i 180 minuter och gjorde ett mål. Det räckte bra och det gjorde det utan att MFF behövde backa som Ventspils gjorde i match ett. Däremot spelade man kontrollerat och gick inte 100 för 2-0 eller 3-0. Dels för att man inte behövde, dels för att spara kraft till Kalmar FF och Sparta Prag.

Glöm heller inte att Johan Hammar hade en betydligt större chans att sätta 2-0 än någon i Ventspils att få in en kvittering – och de hade behövt två mål.

MFF hade god koll på matchen.

 

 

 

 

 

 

 

Döm aldrig i halvtid. Cynism är bra.

 Hallå! Vad säger ni nu, alla som var så snabba med att döma ut MFF som totalt odugligt efter den första matchen mot Ventspils i Malmö?

Cupspel i Europa handlar om att avancera. Det gjorde MFF.

Jag kommer dessutom med en dåres envishet att upprepa att det är dumt att sätta betyg i halvtid.

MFF spelade inte bra i Malmö. Men höll nollan.

MFF spelade inte någon lysande fotboll i Ventspils heller. Men höll nollan igen, gjorde mål och avancerade.

Det är det allt handlar om.

De som tycker att fotboll är en skönhetstävling kommer aldrig att förstå. Men utan cynism är betydligt bättre lag än MFF chanslösa i Europa.

Folk glömmer dessutom fort. Mot Torshavn såg det heller inte bra ut i första omgången. Sedan slog MFF ut Rangers i Glasgow och hyllades unisont av många. Inte minst av dem som dömt ut spelet på Färöarna.

Nu börjas det igen.

MFF måste prestera bättre mot Sparta Prag. Klart att de måste. Men potentialen finns, flera nya spelare kan anmälas i truppen och ibland är det enklare att prestera en bra fotboll mot bättre lag.

Många kommer dock att fortsätta på fiaskovinkeln.

Frågan är bara vad de ska säga nu? Kanske, nu är MFF bara två matcher från Eruopaspelsfiasko istället för bara en – returen i Ventspils – från fiasko.

Fast i så fall har de dunderfel.

Tack vare avancemanget passerade Malmö FF det som kunde blivit en grym missräkning.

Åka ut mot Ventspils hade varit ett fiasko. Göra det mot starka Sparta Prag med garanterat play off-spel till Europa league är inte i närheten av det.

Ska det vara så svårt att fatta?

Ålskar också att Åge Hareide är så tydlig med att det behövs cynism och rävspel i Europa, och enligt mig även ibland i Allsvenskan.

MFF kunde kanske satsat mer offensivt för att göra ett mål till.

Men varför det? Det behövdes ju inte.

Att starta med Isaac Kiese Thelin blev succé. Sedan han lämnade IFK Norrköping har han gjort mål i fyra av fem matcher. Peking och tränaren Janne Andersson måste fråga sig vad man gjorde för fel? Använde honom på ett sätt som inte passade honom optimalt om ni frågar mig.

Två stora plus till fanns i MFF-laget på Olympiastadion i Ventspils:

Emil Forsberg. Honom fick Ventspils aldrig koll på.

Johan Hammar. Vilket lyft han gjort sedan han fick chansen.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×