Mer i fotboll än bara bra spel

I många år åkte MFF iväg till Borås arena med en tung ryggsäck. Från 2005 när den nya anläggningen invigdes till ifjor förlorade Elfsborg inte en enda gång mot MFF i hemmaborgen.

Men en match kan ändra mycket.

I höstas spelade MFF lysande fotboll, bröt sviten, tog den första segern och framförallt säkrade laget SM-guldet. Mot bogey-teamet Elfsborg inför ett sjungande, gungande läktarhav av MFF-supportrar som i tusentals trotsat alla stormvarningar. Och visst var det orkan. Men inte i Borås, bara på vägen dit och hem.

Dessutom var det som matchens store lirare Guillermo Molins sa redan dagen innan när han fick höra väderutsikterna.

– Det är VI som är stormen!

Så var det. Alla vi som satt på läktaren kände att det den dagen inte fanns nånting som kunde stoppa Malmö FF.

Men det är minnen nu. Liksom det faktum att MFF även om man räknar med de dystra åren på Borås arena är det lag som vunnit flest gånger av alla i Borås. MFF har 26 segrar, Elfsborg 24 och vid elva tillfällen har det slutat oavgjort.

Varför då denna statistik-storm?

Mest för att visa att Elfsborg är bra och att det definitvt inte är ett ställe där MFF bara åker upp och hämtar en eller tre poäng.

Det som hittills har spelats av 2014 års säsong visar också tydligt att det finns alla skäl att förvänta sig en ny fin match. Elfsborg har lyft sig från förra året, har ofta spelat en väldigt bra fotboll och är bara tre poäng efter MFF.

Men det finns mer i fotboll än bara bra spel.

BK Häcken-Kalmar FF är fortfarande den bästa allsvenska matchen jag sett i år. Alla som snackar skit om Allsvenskan borde tvingas se den matchen i evighetsrepriser. Häckens toppkapacitet är dessutom svårslagen. Elfsborg når inte riktigt dit upp, men har en mer konsekvent hög nivå. Grejen är dock att MFF visserligen har spelat sämre än Häcken och Elfsborg, men presterat bättre genom att ta fler poäng och det är det som räknas. SM-guldet är inte och har aldrig varit något skönhetspris.

BK Häcken kan aldrig vinna en titel om laget 70 procent av matcherna spelar lysande och de resterande 30 inte ens är i närheten.

Det pratas mycket om Häckens status som en liten familjär förening och att avsaknaden av press ger laget en fördel. Jag tror att det är tvärtom. Alla är såååå nöjda med hur det ser ut nu, sövs av berömmet och jobbar inte med att skaffa sig stabiliteten och om ni så vill cynismen som krävs för att ta det sista steget.

Elfsborg är i ett bättre läge med en högre medvetenhet om vad som krävs. Men det finns fortfarande för mycket gnäll om att motståndarna och ibland underlaget stoppar laget från att alltid rulla och spela som man 90 procent av tiden tillåts göra hemma på den snabba plasten på Borås arena.

Anders Svensson anför det mesta. Även gnället!

I Malmö hjälper inte bra spel om MFF förlorar.

Och det funkar på andra hållet också. Så länge MFF är etta i tabellen behöver inte laget spela bra.

Just därför har Åge Hareide ett närmast perfekt läge när han förändrar spelet och Europaspel-anpassar det.

Så länge han vinner i Malmö får han göra exakt det han vill göra. I Malmö är ett vinnande lag automatiskt ett bra lag.

Dessutom sitter det rätt många på läktaren uppvuxna med 80- och 90-talens MFF som tycker att det finns inget bättre än en 1-0-seger.

Gärna med ett sent mål.

…………………………………………………………….

Simon Thern saknas både på planen och i truppen.

Smärtan i knäet vill inte ge med sig även om inget syns på magnetröntgen.

Då är det givetvis bäst att han vilar till dess att smärtan är försvunnen och man dessutom vet vad det är för fel.

Simon nummer två, Kroon är inte heller med. Han har fått ett virus.

Räkna därför kallt med MFF-elvan jag skrev redan igår:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Amin Nazari, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Känns inte som om MFF står och faller med Thern.

……………………………………………………………….

Miiko Albornoz kommer troligen med i Chiles landslagstrupp.

Han spelade 90 minuter i nattens landskamp mot Egypten och gjorde det bra.

På måndag tas truppen ut.

Är Albornoz med får MFF en bra bit över en halv miljon i ersättning för dagarna han är i VM.

Spel i VM lär också innebära att han ligger bra till för en försäljning.

Redan nu börjar det ryktas om stora klubbar och stora summor.

Matias Concha har redan gett ett bra besked som vikarie. Men om Albornoz säljs behövs det ändå en stark ersättare.

Min önskekandidat finns på Borås arena.

Reaktionen i Elfsborg blir väl rätt sur om MFF går in och tar Johan Larsson. Men det är precis vad jag tycker att MFF ska göra.

Han är bra nog för alla utom Erik Hamrén.

 

 

Nej till portugiserna

Efter dagens träning bekräftade Åge Hareide att det inte blir något med de två testspelande portugiserna.

– Det är två duktiga spelare. Men om vi ska plocka in något ska det vara spelare som förstärker laget, konstaterade han.

Är de bara lovande går de egna talangerna före.

Därför blir det tack, men nej tack, till Ruben Marques och Vasco Coelho.

Egna unga talangfulla spelare som Erdal Rakip och Johan Hammar prioriterades högre och det tycker jag är helt rätt väg att gå.

Som jag tidigare skrivit bör MFF under sommaren värva två-tre etablerade spelare och dessutom plussa på i truppen med ett antal talanger, gärna upplyfta från de egna leden.

Till exempel tycker jag att Piotr Johansson börjar bli allt mer intressant. Och skulle Simon Kroon tappa tålamodet – det finns redan tecken åt det hållet – känns det rätt givet att uppgradera Piotr.

………………………

Piotr Johansson och Jacon Palander tränade för övrigt med A-laget idag på Malmö IP.

Med på träningen var även Simon Thern, fast bara i början.

Sedan fick han ont i knäet igen och klev av.

Nästan allt talar därför för att det blir följande lag mot Elfsborg:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Amin Nazari, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

MFF tränar även imorgon lördag innan laget åker direkt med buss till Borås och övernattar inför matchen. Då får Simon Thern göra ett nytt försök. Chansen att det ändrar något känns dock rätt små.

Simon Kroon saknades också på träningen. Han har fått ett virus och är inte tillgänglig.

 

 

Skit i straffmissen, Molins var bäst

Om dramatik och intensitet är lika med kvalitet var det här en kanonmatch. Av båda lagen.

Och varför inte?

AIK satte MFF på årets hittills hårdaste prov och serieledaren var i brygga. Men MFF klarade av det.

Att ta upp 0-2 mot en stark motståndare är alltid bra. Sättet MFF gjorde det på var dessutom riktigt vasst. Trebackslinje, tungt tryck, ett nytt perfekt inhopp av Pawel Cibicki, men framförallt Guillermo Molins i en roll där han gjorde kaos med det mesta från sig själv till AIK-försvaret.

I min bok var Molins Malmö FF:s i särklass bäste spelare. Trots straffmissen. Hade han tryckt dit den också tror jag att MFF hade vunnit.

Så hårt var trycket mot AIK mot slutet.

Och det var ingen slump att Pawel Cibicki gjorde 2-2. Han är en målskytt. Starten i A-laget har fått en del att tvivla på hans förmåga att utnyttja lägena. Vi som sett honom på vägen upp från U17, över U19 till U21 vet att det inte är så. Han sätter de flesta lägena han får.

Nu har han gjort två mål i A-laget på rätt kort speltid.

Sorry Dardan Rexhepi. Men jag tyckte redan när han såldes till Brommapojkarna att det var rätt att prioritera Cibicki före Rexhepi. Det tycker jag ännu mer nu.

Men i euforin över att Malmö FF klarade att kvittera och hålla sjupoängsförsprånget till AIK ska det inte glömmas bort att man kom under med 0-2.

Av en anledning.

Eller två, AIK var bra också. Men MFF måste för att ta det där sista steget mot försvar av SM-guldet och lyckat Europaspel skärpa både försvarsspelet och avslutsvilligheten.

AIK gjorde två klassmål, som kunde stoppats.

Framåt måste lägena ibland tas snabbare, av den som har läget och vid första touchen.

Amin Nazari har ett bra skott. Men i ett gyllenae läge sökte han en passning istället för att skjuta själv.

Emil Forsberg skulle peta ett par gånger för mycket och allt rann iväg.

Och så vidare…

Bra kan alltså bli bättre.

Fast hade Forsberg klyke-skott letat sig in i maskorna istället hade det målet vevats i evighetsrepriser. Där går det inte att klaga på att han inte tog läget!

Den sena kvitteringen var förresten helt enligt traditionen. AIK har nu spelat 16 raka allsvenska matcher i Malmö utan att vinna! Tio förluster och sex kryss. Flyt hade MFF också vid 2-2.

Spontant hade jag köpt en offsideavblåsning.

En spelare som står i offsideposition och skymmer målvakten tycker jag är offside. Men numera är tydligen bollbanan viktigare. Eftersom Cibicki curlade in avslutet var det inte offside enligt domartrion. Utgår från att de kan regeln.

Spelarpresentationen i retrotröjor höll också hög klass. Plus också till den specialframtagna loggan för att fira att det vnästan på dagen 70 år sedan MFF vann det första SM-guldet. Mot AIK. MFF blir bättre och bättre på sådant!

 

…………………………………………………….

Det ekonomiska utfallet av cykelloppet Malmögirot är inte klart.

Enligt MFF:s vd Niclas Carlnén dröjer det cirka två veckor till. Men strax under 2 000 startande var inte riktigt lika många som MFF hade hoppats på premiäråret.

På sikt måste man jobba upp intresset och få betydligt fler startande för att tjäna pengar på arrangemanget.

…………………………………………………………

Blev intervjuad av två norska tidningar och norsk radio om Rikard Norling under eftermiddagen.

Förlusten i helgen och placeringen under strecket har uppenbarligen fått många i Bergen att gå bananas.

Sa till alla att nyckelordet är tålamod.

I MFF var det ingen större omställning. I början ändrade han inte mycket på det som Roland Nilsson till slut fått att fungera.

I Brann är det nästan ett paradigmskifte direkt. Det kräver tid.

Signalerna från Norge är dock att han – än så länge – kommer att få den tiden. 5-10 matcher till. Sedan måste det hända något är stalltipset från dem som följer Brann på nära håll. Ledningen har tålamodet. Åskådarna och supportrarna också.

Men det kan kortas en bit under det två veckor långa uppehållet som väntar. Då möter nämligen Brann ett lokalt Bergen-lag i cupen. Ett lag betydligt längre ned i seriesystemet.

Då SKA ett possession-satsande lag vinna. Blir det inte så är det nog närmare med fem än tio matcher. Vinst däremot….

 

Behöver inte dominera för att styra

Två matcher återstår för Malmö FF innan det är dags för VM-uppehåll i Allsvenskan. Eftersom det handlar om AIK och Elfsborg blir de viktiga på två sätt.

Dels kan de ge ett väldigt bra utgångsläge inför resten av serien. Fem poängs försprång i täten blir garanterat mer om MFF kan ta sex poäng i de två matcherna.

Dels kommer de att ge ett bra svar.

Det går nämligen att påpeka att senast MFF mötte ett övre halvan-lag blev det förlust (1-2 mot Häcken). Sju av de åtta lagen MFF besegrat ligger på nedre halvan i tabellen. Enda undantaget är IFK Göteborg och då gjorde MFF årets hittills bästa insats. Utgångsläget kan dessutom snabbt försämras. Förlorar MFF mot AIK och Elfsborg leder inte laget serien längre. Då smiter Boråslaget förbi. Det är inte precis vad MFF behöver när Champions league-kvalperioden närmar sig.

Pessimistiskt? Nej. Tvärtom. Jag tror att MFF upprepar fjorårsresultaten och slår AIK hemma och Elfsborg borta.

Men mitt i allt snack om ryck och försprång är det alltid nyttigt att minnas att serien kommer att avgöras de tio sista omgångarna.

Däremot håller jag inte alls med dem som säger att MFF inte har imponerat.

Klart att MFF har!

25 poäng på tio omgångar är ruggigt bra.

Än bättre blir det av att det närmast framfötts ett mantra efter vinsterna när alla ska kommentera att de tagits utan att MFF har imponerat. Det är ju just det som är det mest imponerande!

Med Åge Hareide som tränare har Malmö FF-spelarna fått vänja sig vid att agera annorlunda, mer cyniskt, mer internationellt, mer kontroll än bollkoll.

Det är dags att publiken också vänjer sig.

Skickligheten är lika hög.

Men risktagandet har blivit mindre och ska minimeras ännu mer när CL-kvalet startar.

Mjällby AIF vann bollinnehavet på Strandvallen, men hade ingen som helst nytta av det eftersom laget inte tilläts skapa någonting (Mjällby hade ett enda, ofarligt, avslut på mål).

MFF behövde inte dominera för att styra matchen. Det har laget annars alltid behövt de senaste säsongerna.

En del har kanske svårt att uppskatta den dimensionen efter att i flera år ha skämts bort med idel finesser.

Det har inte jag. Istället tycker jag att det är en styrka att det håller på att växa fram ett MFF som kan spela och vinna på fler och andra sätt än laget tidigare klarat.

Jag gillade Rikard Norlings MFF.

Jag gillar Åge Hareides MFF.

Båda är dessutom vinnande lag.

Och jag tror att Hareidelaget hade besegrat Norlinglaget. Om vi nu för ett ögonblick tänker tanken att det hade gått att arrangera en sådan schizofren-fest.

I alla fall är det bättre förberett för Europa.

För det är garanterat mer svårslaget!

 

………………………………………………………

Simon Thern eller inte Simon Thern, det är frågan.

Skadan höll inte för spel mot Mjällby AIF och han tränade inte för fullt på lördagen.

Dessutom stängdes söndagsträningen efter en halvtimme.

Just nu kan jag bara gissa så jag gör det och drar till med följande startelva:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Om nu Thern kan spela alltså.

Men det finns en variant också, nämligen den här:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardino – Amin Nazari, Markus Halsti, Simon Thern, Guillermo Molins – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Ifall det skulle vara Forsbergs tur att vila.

……………………………………………………………

Nu är Miiko Albornoz riktigt nära VM-spel.

Senaste budet från Chile är att truppen nu inte är 27 utan 24 spelare stor och Miiko är fortfarande med.

23 ska slutanmälas, bara en ska bort och den 30 maj spelar Chile träningslandskamp mot Egypten. Den lär avgöra rätt mycket.

……………………………………………………………….

Rätt mycket rykten den senaste tiden att MFF gjort klart med en anfallare med MFF-bakgrund.

Genast började det surra om Tokelo Rantie, Mathias Ranegie och Agon Mehmeti.

Rantie och Ranegie har jag svårt att tänka mig. Mehmeti är betydligt mer trolig och han ska se matchen mot AIK på plats på Stadion.

Men jag jäklas gärna genom att nämna tre andra spelare som passar in på beskrivningen.

Marko Mitrovic, Chelsea/Brescia.

Dino Islamovic, Fulham/klubblös.

Bahrudin Atajic, Celtic/Shrewsbury.

Jag tror inte någon av dem hade gjort bort sig i MFF:s trupp.

 

 

 

MFF drog lakanet av spöket

Nu har Malmö FF vunnit så många gånger utan att imponera att det är – imponerande!

Men det bästa med 1-0 mot Mjällby AIF var:

1) Att MFF effektivt drog lakanet av det fula och ettriga Strandvallenspöket. Nu slipper spelarna och alla kring klubben allt – befogat – snack om att MFF aldrig vunnit borta mot Mjällby.

2) Att de tre poängen ger en effekt i tabellen som kan bli guld värd och ge trygghet.

Nu leder MFF Allsvenskan med fem poäng och nästan det första Guillermo Molins sa efter matchen var att sex poäng i de två närmaste omgångarna mot de tippade toppkonkurrenterna AIK och Elfsborg ger ett härligt utgångsläge inför VM-uppehållet.

Han kan det här…

Inget är klart, vilket han också var mycket noga med att påpeka. Men bra kan bli bättre.

Det gäller givetvis spelet också. Första 35 minuterna spelade MFF som i sirap. Vid målet visade man sedan vad laget förmår när bollen går snabbt, rörelsen är rätt och spelare som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och just Guillermo Molins kliver fram och utmanar ett försvar.

Spetskompetens i dubbel bemärkelse och en ny sekvens i den andra halvleken när Markus Rosenberg kom fri och brände mot Mattias Asper visade klassen.

Då hade MFF råd att inleda lugnt.

Om Mackan satt 2-0 hade man inte ens behövt briljera med att hålla bollen mot slutet nere vid hörnflaggan.

Men det var rätt skönt att se att Malmö FF kan det också. Det kommer att behövas.

Åge Hareide påpekade till och med på presskonferensen att laget fick god träning i att kontrollera en match vid 1-0-ledning.

Bakåt var det egentligen inga problem.

Mjällby AIF skapade väldigt lite. Totalt hade laget två avslut. Bara ett av dem var på mål.

MFF hade sju respektive sex.

Inte bra nog, men betydligt vassare och bättre än Mjällby AIF.

Pratade dessutom med ett par mer trogna Strandvallenbesökare än jag och de bekräftade bilden jag fått efter att ha sett tre-fyra tv-matcher med Lister-laget.

Mjällby AIF är på väg uppåt och gjorde sin vassaste insats på mycket länge.

Det har tagit tid för Lasse Jacobsson att hitta rätt. Nu tror jag faktiskt att han börjat göra det.

På twitter skrev jag direkt på slutsignalen.

MFF-seger med 1-0 och två matchhjältar: Guiullermo Molins och det nya borta-stället.

Det står jag fast vid.

Molins är väl rätt självklar.

Och de nya bortadräkterna är snygga.

Barbershop-perioden kan vi lika lugnt som MFF spelade lägga till handlingarna.

Vill plussa på med en sak dock.

Mittbackarna Filip Helander och Erik Johansson gjorde en kanonmatch.

Ett bra besked när Pontus Jansson håller på att fasas ut.

Största besvikelsen?

Ingen ekorre!

 

…………………………………………………

Daniel Andersson var för övrigt rätt bestämd när det gällde ryktet som plötsligt poppat upp att Miiko Albornoz skulle vara klar för Porto.

– Jag har inte hört någonting.

– Ja det vill säga, jag har ju läst om ryktet, men det är allt.

 

 

 

 

Fokus på prestationen, inte traditionen

På sju försök har Malmö FF aldrig vunnit borta mot Mjällby AIF. Ingen bra statistik och det är svårt att bortse från den.

Men siffrorna går att tolka på fler än ett sätt. Sex av de sju matcherna har nämligen slutat oavgjort. Lika väl som man kan säga att MFF troget tappar poäng på Strandvallen går det alltså att dra till med att det i stort sett alltid blir kryss.

Och hade Mjällby varit ett storlag borde det egentligen med Hälleviksögon hetat att man har väldigt svårt att slå MFF på hemmaplan.

För tänk om MFF hemma i Malmö bara vunnit en match av sju mot ett visst motståndarlag i Allsvenskan – vilket gnäll det hade gett upphov till!

Nu tror jag istället att Mjällby AIF är rätt stolta över sin statistik mot MFF.

Vilket säger en del om skillnaden på kraven på de två lagen och ambitionerna.

Slut på filosofiska hörnan och över till verkligheten.

Det står nämligen rätt mycket på spel.

Om MFF vinner går laget loss med en fempoängsledning i täten av tabellen. Följer MFF sedan även upp med att besegra AIK och Elfsborg i de två matcherna som väntar efter Mjällbyresan ser det närmast rysligt bra ut när Allsvenskan tar uppehåll för VM. Det hade dessutom gett en stor trygghet när man ska börja Champions league-kvala.

Åge Hareide har naturligtvis rätt när han betonar att negativa sviter ofta hålls igång när de börjar äta sig in i spelarnas och ledarnas huvuden.

Håll fokus på prestationen och tänk inte på hur det brukar gå på Strandvallen.

Tror dessutom att ju mindre MFF-spelarna tänker på att Mjällby AIF i år verkar lite sämre än de senaste åren desto bättre.

Mjällby kommer att vara bra.

Det gäller för MFF att prestera bättre.

De två senaste åren har för övrigt matcherna båda gångerna slutat 2-2. På två helt olika sätt.

2012 dominerade MFF fullständigt i första halvlek och tog ledningen med 2-0. Men tanke på spel och chanser kunde det varit 4-0 eller 5-0. I den andra halvleken tappade MFF totalt och släppte in två mål av Erton Fejzullahu.

2013 tog domaren Michael Lerjéus över huvudrollen och förvandlade matchen till en orgie i slumpartade händelser där resultatet kunde blivit i stort sett precis vad som helst.

Efter matchen var alla jag pratade med i MFF upprörda och samtliga jag pratade med i Mjällby lika arga. Alla hittade massvis med fel som missgynnade det egna laget och alla hade rätt.

Om sviten med de många oavgjorda matcherna klarade att överleva två så vitt skilda och märkliga matcher känns det nästan som den är närmast omöjlig att avliva.

Å andra sidan kan det ju vara den sega och för MFF sura svitens dödsryckningar.

Två saker gör – i alla fall för mig – matchen extra spännande och lockande:

1) Matias Concha startar på högerbacken.

2) Amin Nazari startar på mitten.

Ett positivt utfall för båda hade lyft hela laget!

Svårt också att hitta två spelare mer värda att få en framgång.

Matias Concha har utan att gnälla ett enda ögonblick accepterat sin roll som backup och rutinerad mentor för talangerna, inte minst i U21.

Nu är han den naturlige ersättaren för Miiko Albornoz. Sedan han fick reda på det har han visat en härlig attityd och lyft prestationen. Det är faktiskt på tiden att han får spela.

Amin Nazari har jag tjatat rätt mycket om, det är bara att scrolla nedåt för att se att jag gillar att se honom i laget.

Extra kul givetvis också att han startade  färden mot att vara en allvarlig konkurrent om en plats i startelvan som femåring i MFF:s fotbollsskola.

Utvecklingen i år har varit strålande och när Åge Hareide skulle prata lite om honom var det framförallt två aspekter han framhöll.

1) Tålamodet.

– Jag är mycket imponerad av Amins tålamod och sätt att jobba på. Han har en ärlig vilja att arbeta för att bli bättre och frågar ofta vad han kan göra. I en klubb som Malmö FF är det extra svårt att ha tålamodet eftersom konkurrensen är så tuff och man får vänta längre. En talang måste därför välja om han ska ge sig själv den tiden det tar.

2) Att MFF måste bli noggrannare vid utlåningar.

– I en Superettanklubb får du mycket speltid, men inte samma träningskvalitet som om du stannar.

– Samarbetet mellan klubben som lånar ut och klubben som tar emot måste vara närmast perfekt. Man måste ha en plan med just den utlåningen. Det har vi nu med Pa Konate och Benjamin Fadi. De måste se att vi följer dem och ska helst spela på en position där de utvecklas.

I Amin Nazaris fall, inte ytterback som i Assyriska.

……………………………………….

Miiko Albornoz är för övrigt rätt nära en VM-plats nu.

De 30 i preliminärtruppen är nere på 27 och han är kvar.

Den 2 juni ska fyra spelare till bort, men en av dem är målvakt så Miiko ska slå ut tre utespelare…

 

Därför tjänar MFF på en tidigare flytt

Givetvis är det bra för Pontus Jansson att komma ner ett par veckor tidigare till Torino och starta försäsongen samtidigt som sina nya lagkompisar.

Men det är dessutom mycket bra för MFF.

Just den detaljen har helt kommit bort i dagens turer kring en eventuell tidigare flytt.

Förklaringen är att det är ett bra sätt för MFF att säkra betalningen. Eller göra vad man kan för att förbättra läget.

Om Pontus Jansson flyttar när kontraktet går ut den 31 juli ska Torino bara betala utbildningsbidraget på cirka 4,5 miljoner kronor. Eftersom kontraktet gått ut har MFF ingen möjlighet att låta bli att släppa spelarlicensen till pengarna finns på kontot och Torino har 30 dagar på sig att betala. Om man inte gör detta blir det en – säkert långdragen och alltid oviss – Uefa-tvist.

Om Pontus Jansson ansluter till Torino efter BP-matchen den 6 juli är situationen rätt annorlunda.

Då finns det en licens att släppa och en möjlighet att kräva pengarna på bordet innan villkoren i uppgörelsen är uppfyllda.

MFF:s sportchef Daniel Andersson upprepar hela tiden att om man ska släppa Pontus tidigare ska det kosta minst en summa som motsvarar utbildningsbidraget.

Tre veckor tidigare flytt innebär därmed att:

Pontus Jansson får en smidig och bra start i Torino.

MFF får pengarna man ska ha.

Torino får nyförvärvet på plats när det passar bäst och visar god vilja.

Vi får se.

Jag är skeptisk. Men hoppas jag har fel.

På sätt och vis kan man se MFF:s vilja och kontakt med Torino som ett sätt att få serie A-klubben att visa korten.

Om man tänker betala de 4,5 miljonerna utan strul är det ju närmast korkat att inte betala samma summa på ett något annorlunda vis och som bonus flytta fram övergången så att den passar klubben bättre.

Går Torino inte med på det kommer i alla fall jag att se det som ett tecken i skyn på att man inte frivilligt kommer att betala utbildningsbidraget heller.

Här kan ni läsa lite mer om vad Pontus Jansson och Daniel Andersson säger om en eventuell tidigare flytt.

…………………………………………………..

Malmö FF är ytterst nära att sy ihop en riktigt vass träningsmatch inför Champions League-kvalet.

Först blir det hemmamatchen mot FC Köpenhamn som tidigare bestämt. Sedan väntar troligen en resa till Belgrad för att möta Partizan.

Just den typen av resa det kan bli i CL-kvalet. Dessutom ett bra motstånd.

………………………………………………………

MFF;s U19 är klart för final i Ligacupen efter att idag ha slagit ut IFK Norrköping med förkrossande 9-1.

Här kan ni läsa min text om matchen.

I finalen väntar BK Häcken, som slog Örebro SK med 4-2 i sin semifinal.

 

 

 

 

 

Truppen måste bli större och bättre

MFF måste förstärka truppen om klubben ska klara att både försvara SM-guldet och kvala in till Champions league.

Så är det bara.

Till skillnad från många andra ser jag heller ingen motsättning mellan att satsa på de egna talangerna och värva. Det är två ben att stå på som båda behövs för att hålla den rätta balansen.

Svaret på frågan om MFF ska värva är alltså ja.

När det gäller frågan  om de två portugisiska testarna Ruben Marques och Vasco Coelho ska ha kontrakt är däremot svaret:

a) nej

b) för tidigt att säga.

Definitivt nej om de ska gå in och redan till Champions league-kvalet i sommar ta en viktig roll i laget. Samma sak gäller för Allsvenskan.

De är födda 1994, kommer från en portugisisk division 3-klubb (Real Massama) och är i bästa fall truppbreddare. Om MFF nu inte har ett närmast osannolikt flyt och har lyckats hitta ett eller två guldkorn.

Men egentligen är b-svaret, för tidigt att säga, lika rätt.

Grejen är nämligen att truppen behöver både vässas och breddas.

MFF pratar mest om att hitta ett eller ett par högklassiga nyförvärv som direkt kan lyfta laget och tillföra kvalitet. Som Guillermo Molins när han kom i höstas och Markus Rosenberg nu i år. Det är prio ett och kostar rejält.

Så mycket att MFF-ledningen med sportchefen Daniel Andersson i spetsen måste gå en balansgång och satsa på en rätt tunn trupp.

Jag tror att det håller ett tag, men inte i längden.

Ska Malmö FF infria målsättningen att etablera sig som Nordens ledande lag måste antalet spelare i truppen bli större.

Räknar vi bort Pontus Jansson som snart sticker till Italien har MFF tre målvakter och 20 utespelare i truppen. Totalt 23 man. Dessutom är tre av de 20 utespelarna lärlingar.

Det kan räcka till SM-guld 2014. Det tror jag till och med att det gör. Men på sikt är det för lite.

De utlånade spelarna då? Jo de är fem, men jag är tyvärr rätt övertygad om att högst en av dem – Pa Konate – kommer att dra på sig en MFF-tröja igen.

Och situationen kan snabbt bli värre.

Om Miiko Albornoz kommer med i Chiles slutgiltiga trupp till VM lär han försvinna till en utländsk klubb och Simon Thern tror jag finns i riskzonen. Skador går heller inte att gardera sig mot. Jasmin Sudic har varit borta länge nu och Alexander Blomqvist har en bra bit kvar.

De finns med bland de 23.

Poängen är heller inte att båda är osäkra utan att två man på icke tillgängliga spelare-listan egentligen är rätt normalt. Det vill säga har man 23 i truppen är det i praktiken oftast högst 20 som kan spela. Och det är för få för en klubb i Europaspel.

Därför finns det plats till att värva två-tre etablerade stjärnor som inte behöver testas, en eller två unga talanger utifrån (typ Marques och Coelho förutsatt att de är lämpliga) OCH minst två-tre nya lärlingar från de egna U19 och U17-leden.

Helst redan i sommar.

Vilka ska in då?

Bäst vore om Anthony Annan fotfarande är tillgänglig.

Malmö FF var väldigt nära att håva in den 27-årige landslagsspelaren från Ghana redan förra fönstret.  Då sprack det troligen på att Schalke 04 plötsligt fick många skador att ta hänsyn till och blev mer ovilligt att släppa honom.

Men det var rätt tänkt då och han känns fortfarande som precis ett sådant klassförvärv som kan lyfta MFF.

Agon Mehmethi känns också frestande.

Jag pratade en hel del med honom vid staketet på MFF-träningen idag.

Problemet är att han har två år kvar på kontraktet med Palermo.

Därför kan han heller inte säga något bestämt om sin framtid mer än att det är slutspelat i portugisiska Ohanese, som åkte ur högstaligan i Portugal.

– Jag har en önskan, fast den håller jag för mig själv, som han uttryckte det.

Men jag är i alla fall säker på en sak. Han hade kommit hem med rätt inställning och glädje – precis som Guillermo Molins och Markus Rosenberg.

Själv är jag dessutom väldigt nyfiken på en annan gammal MFF-spelare som nästan ingen nämner i spekulationerna. För cirka en vecka sedan blev det definitivt klart att Dino Islamovic kommer att lämna Fulham. Än har han inte klart med någon ny klubb.

På Rosengårds IP finns det slutligen en spelare jag hoppas att MFF följer noga. FC Rosengård har inlett division 2-säsongen med sju raka segrar. I stort sett i varje match dominerar mittbacken Emmanuel Ayah Okine totalt. Han är stor och stark och det känns som om han inte förlorat en nickduell sedan han kom till klubben. Spontant tror jag att han är minst lika bra som en 20-åring från Portugals division 3.

 

 

 

Ja, det är en big deal

Är det en big deal att supportrarna känner sig missnöjda med Malmö FF:s sätt att anställa en ny SLO?

Svaret på den frågan är ja och att det är så hänger i hög grad samman med svaret på en annan fråga, är det ett viktigt jobb?

Svaret på den är nämligen också ja.

En Supporter liasons officer, förkortat SLO, måste alla klubbar som vill delta i Europaspelet ha. Det har Uefa bestämt för att förbättra dialogen mellan klubbarna och deras supportrar. Sedan 2012 är det dessutom ett krav för alla lagen i Allsvenskan. Malmö FF anställer givetvis klubbens personal, men att inte ha en dialog med och bättre informera MFF Support om rekryteringen av en person som ska ha just den uppgiften i kontakten mellan supportrarna och föreningen är ju så nära ett självmål man kan komma.

Nu blev det den i supporterkretsar rätt okände Pierre Nordberg (mer om det och snack med honom kan ni läsa här) och det kan ju mycket väl vara ett närmast perfekt val.

Men han startar i en uppförsbacke som MFF alldeles i onödan placerat honom i.

Därför är det skönt att MFF Support, via ordföranden Magnus Ericsson, är ytterst noga med att betona att det är rekryteringsprocessen, inte beslutet man kritiserar.

Pierre Nordberg ska – och kommer att få – möjligheten att övertyga om att han är rätt person för jobbet. Jag fick i alla fall ett positivt intryck när jag kort pratade med honom.

Han är ju dessutom helt oskyldig i frågan. Han har sökt ett jobb han ville ha, har fått det och det har ju knappast varit hans uppgift att informera och ha en dialog.

Det kravet kommer nu istället.

På sätt och vis kan det till och med vara en fördel att Pierre Nordberg startar lite från noll.

En SLO ska egentligen förstå både hur supportrar av alla slag, från ståplats till sittplats, och styrelsegubbar – och ja det är mest gubbar – tänker.

För att uttrycka det rått. Han ska kunna begripa varför det ibland tänds bengaler och samtidigt ha integritet nog att berätta för styrelsen att det ibland kan vara deras egna uttalanden och beslut som gör att det bränns lite extra.

När MFF utlyste tjänsten i slutet av mars gjorde man det med en arbetsbeskrivning som formulerades i supporterleden och som den dåvarande vd:n Per Nilsson köpte rakt av. Egentligen sägs allt där. Här är jobbannonsen om ni glömt.

När jag pratade med Niclas Carlnén hade han inga som helst invändningar mot den beskrivningen. Kraven i jobbannonsen gäller, det är dialogen mellan samtliga föreningens supportrar och MFF som är huvuduppgiften. Målet är att skapa ett forum där alla kommer till tals och absolut inte att springa styrelsens ärenden.

Så Niclas Carlnén och MFF Support har exakt samma uppfattning om vad en SLO ska göra.

Det som skiljer är uppfattningen om hur en rekrytering ska skötas och det är allvarligt. Men paradoxalt nog är det troligen just en sådan sak som en bra SLO ska kunna förmedla till MFF.

Och det om inte annat är ju ett bevis på att det är ett viktig post som alldeles för länge stått tom.

 

 

 

 

Godkänt mitt i uselheten

Det är precis sådana här matcher som gör mig kluven. Jag brukar bestämt hävda att alla matcher det blir vinst i automatiskt ger ett godkänt betyg. Men ibland känns det frestande att göra ett undantag. För spelmässigt var det ett bottennapp av Malmö FF. Troligen årets sämsta insats.

Men som sagt. Vinst med 3-1, serieledning och sju segrar och bara en förlust efter nio spelade omgångar. Dessutom har Infostrada räknat fram att det är den bästa serieinledningen ett försvarande mästarlag gjort sedan Öster 1981.

Detta sammantaget måste ju ge godkänt även i just den här matchen.

Tyckte dessutom att det var befriande skönt att Åge Hareide inte för ett ögonblick tvekade att säga att laget spelat uselt.

HBK bjöds på mycket. Helt i onödan.

När vi ändå är inne på ämnet kluvet kan vi ta upp Robin Olsens insats. Han blev fullt förtjänt matchens lirare efter åtskilliga riktigt bra räddningar och det var framförallt han som ordnade de tre poängen. Samtidigt kändes det som om han även var en tydlig del i problemet.

Alldeles för ofta löste försvaret och mittfältet – i det här fallet läs Markus Halsti – passningsspelet med att sätta tillbaka bollen till Robin Olsen.

Det kan man göra när det inte finns andra alternativ, men inte när det finns nio andra bättre passningsspelare och bollmottagare att passa till.

Nästan varje gång blev det inkast eller något annat bolltapp och när MFF behövde få igång ett tempo och ett flow för att få Halmstads BK i gungning blev det istället trögt och hackigt. Vill man vara riktigt elak går det att säga att Robin Olsen ensam vann bollinnehavet.

57-43 blev det i MFF-favör. Men utan alla besök hos Olsen skulle det säkert varit jämnt.

När det var som värst i den andra halvleken blev MFF nästan utspelat av Halmstads BK. Ett lag som är jumbo i tabellen och inte har en enda spelare som jag tycker platsar i en förstauppställning i Malmö FF. Men precis som Åge Hareide sa, ibland kommer det dåliga matcher. Det här var en sådan och kan ett lag vinna ändå brukar det sluta med en riktigt hög placering i serien.

MFF-tränaren fortsätter också att vara rak i beskeden. Matias Concha kom in mot slutet för att Miiko Albornoz snart ska iväg med Chiles VM-trupp. Blir han uttagen i den slutgiltiga truppen kommer MFF att behöva klara sig utan honom ett långt tag. Därför måste Concha matchas in.

Och att det blir just Concha är klart,

Jag frågade nämligen Hareide om man ska tolka inhoppet som att Concha i alla fall just nu definitivt tagit klivet förbi Mahmut Özen.

Svaret är ja. Eller lite mer utförligt:

– Just nu är det så. Concha startade säsongen längst ut på bänken. Nu har han ätit sig inåt och förbi Özen genom det han visat på träning, i U21 och i inhopp. Hans rutin är viktig.

En trupp ska inte vara statisk. Det är inte Åge Hareides MFF-modell 2014.

Dessutom är det rätt självklart. Concha ÄR bättre än Özen. I alla fall nu.

Men roligast att se av alla var Amin Nazari. Igen!

 

Och det ska till ett hjärta av sten för att inte smittas av Pawel Cibickis tokflippsglädje efter hans första allsvenska mål i karriären, dessutom efter ett nytt fint inhopp.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×