Väntat lag i Malmö FF

Träningen idag skulle varit stängd, men blev helt öppen.

Och det finns inga direkta hemligheter.

Markus Halsti är avstängd och jag frågade Åge Hareide hur tidigt han bestämde sig för att köra med Erik Johansson och Simon Thern på mitten.

– Redan när vi visste att Markus skulle vara avstängd, berättade han.

I ett så tätt matchprogram som MFF har nu och kommer att ha ett tag till gäller det att planera vilka som ska vara med i eller avstå ”extramatcherna”.

MFF-laget lär bli följande: Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Erik Johansson, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Ett helt väntat lag.

Åge Hareide pratade mycket om att cupen är viktig.

Det är inte lika naturligt i Sverige som i Norge där cupen är riktigt stor, men ALLA titlar är viktiga. En semifinal innebär att laget är nära en titel och då ska man gå för den.

Det där med titlar dök förresten upp igen i slutet av den improviserade presskonferensen när jag apropå att det kan bli straffar i cupen frågade vem som just nu är MFF:s förste straffläggare.

Guillermo Molins är svaret och så länge lagkaptenen sätter straffarna förblir han det. Men det finns en sak som kan ändra på turordningen:

– Om vi mot slutet av säsongen ser att någon av våra spelare har en extra bra chans att vinna skytteligan blir det han som får ta över.

En skytteligeseger är också en titel – och viktig.

 

Vill ni läsa mer inför matchen hittar ni förhandsartikeln och snacket med Åge Hareide här.

……………………………………………..

Ett par små tillägg till gårdagens blogg om varför det blir en relativt låg publiksiffra på cupsemifinalen (bland annat 1 maj dum dag och årskorten gäller inte).

Om MFF haft ett bättre kiosk- och serveringsavtal hade det varit lättare att ta  beslutet att  låta årskorten gälla. En bra försäljning tack vare mycket folk på plats hade nämligen delvis kompenserat de uteblivna biljettintäkterna. Nu tjänar MFF bara marginellt mer på kringförsäljningen om det är mycket folk på plats.

Förbundet och klubbarna måste tänka ett steg till. Det nya upplägget av cupen har blivit en succé, men det är framförallt vinter- och våromgångarna som blivit bättre. Gruppspelet har gett nyttiga och betydligt mer intressanta försäsongsmatcher och ett lyft både för dessa och cupen i sig. Men att man ökat intresset för vägen fram till semifinalerna och finalen innebär ju inte med automatik ett lyft för de sista tre matcherna. Där har man tagit alldeles för mycket för givet. Man har löst en bit, men man måste lösa resten också.

 

 

1 maj är ingen bra speldag

Semifinal i Svenska cupen. Dessutom ett Skånederby mellan Malmö FF och Helsingborgs IF. Det borde väl kunna fylla läktarna?

Svaret är nej och det är faktiskt inte speciellt överraskande.

Jag skulle bli förvånad om det kommer fler än 10 000 åskådare när det är dags för spel på torsdag. Jag skulle dessutom bli ännu mer förvånad om publiksiffran på söndag mot BK Häcken i Allsvenskan inte blir betydligt högre än i cupen.

Överdriver jag?

Döm själv. På tisdagseftermiddagen var bara cirka 4 500 biljetter sålda till cupmötet MFF-HIF.

Det finns givetvis många förklaringar till det bristande intresset. Här är ett par.

Svenska cupen är förbättrad, men när det kommer till de viktiga matcherna (typ semifinal) dör tydligen glöden igen.

Årskorten gäller inte. I kombination med höga biljettpriser ger det en rejäl negativ effekt. I många år skämde MFF bort åskådarna med att årskortsköparna – och de är många, många fler än 4 500 – som bonus även kunde gå på Svenska cupen.

En stor del av publiken på MFF:s matcher måste vända på slantarna.

Nu ska de upp med extrapengar och på de dyraste platserna handlar det om mellan 300 och 400 kronor. De närmaste veckorna väntar ändå två hyfsade hemmamatcher i Allsvenskan som man redan har betalt för. Då blir det lätt att hoppa över cupmatchen.

Och för de gästande Helsingborgs IF-supportrarna – hittills är under 300 biljetter sålda på bortasektionen – väntar ett hemmaderby i Allsvenskan redan den 8 maj.

Minst en avgörande förklaring till finns det. 1 maj är ingen bra matchdag. Klockan 15.00 som avsparkstid gör den ännu sämre. Jag har alltid hyllat hövdingen Eric Persson som tidernas störste MFF-ledare och jag vet precis vad han hade tyckt.

För honom och många andra som var med och byggde Malmö FF var 1 maj en stor dag, en dag då det var att gå med i tåget och samlas i Folkets Park som gällde. Inte fotboll. Nu kolliderar cupmatchen direkt med s-samlingen i Parken.

Många tycker säkert att det är onödigt att påminna om MFF:s historia och bakgrund och blanda in politik. Det tycker inte jag. Att inte påminna hade varit respektlöst mot dem som var med och skapade grunden till dagens MFF! Om det får någon att kalla mig sosse- eller vänster-kramare må det vara hänt. Jag känner tillräckligt många som av precis det här skälet inte kommer att gå på matchen för att veta att det har betydelse.

Och för att vara tydlig. Det är givetvis inte bara bland MFF:s åskådare och supportrar som det finns många som inte vill ha fotbollsmatcher på eftermiddagen den 1 maj. Det är precis lika onödigt att ställa dem inför den onödiga krocken.

Matchdagen och avsparkstiden är förbundets idé. Det gör inte saken bättre. Snarare värre.

Rent sportsligt är matchen het. Möjligen är det bristande intresset att gå och titta på matchen någon slags facit på att det inte förhåller sig på det viset, men i så fall är facit fel. För het är den.

Malmö FF har inlett Allsvenskan som en tornado och jagar sin första cuptitel sedan 1989.

För HIF är det den stora chansen att komma ut i Europaspelet och få till ett trots allt vasst 2014.

…………………

 

 

Bytena blev perfekta

Tre saker avgjorde att MFF kunde besegra IFK Norrköping och ta en ny trepoängare mot ett starkt lag på bortaplan.

På sätt och vis var det annars Örebro-matchen all over again.

Den första var dubbelbytet MFF-tränaren Åge Hareide gjorde direkt till den andra halvleken. Ut gick Erdal Rakip och Simon Kroon och in kom Guillermo Molins och Simon Thern. Det blev ett solklart lyft i sommarvärmen.

Länge var det en praktisk lektion i hur stor skillnaden är mellan lovande spelare (Kroon och Rakip) och etablerade (Molins och Thern).

Bytena var förövrigt bestämda på förhand. Åge Hareide hade bara inte berättat det för spelarna.

Den andra faktorn var den individuella spetskompetensen. Precis som mot ÖSK och i många andra matcher. Båda målen var ett direkt resultat av lysande individuella prestationer. Sådana som är ohyggligt svårt att försvara sig mot.

Den tredje förklaringen var att målvakten Robin Olsen plus mittbackarna Pontus Jansson och Filip Helander höll tätt när det behövdes som bäst första 45, och lite sista 45. Visst missades det vid IFK Norrköpings 1-1-mål, men nästan allt annat var bra.

……………………………..

Mer positivt:

Äntligen var det sista matchen för MFF:s genom tiderna sämsta bortaställ.

Barbershop-tröjorna har varit fula, opassande och avskydda av många. Med all rätt.

Nu är de historia och borde egentligen slängas på ett Valborgsbål (sedan klubbmärket tagits av). Där passar dessutom alla de fjantiga sångerna som dyker upp i huvudet så fort man ser dem.

Det nya bortastället är än så länge hemligt.

Men det finns en stor förväntan. Alla på MFF och hos dräktsponsorn som sett dem går omkring och myser. Som en extra bonus är de ett resultat av en tävling bland supportrarna. En tävling som dragit till sig ett enormt intresse med många deltagare som lagt ner ett stort jobb. Det borde nästan vara en garanti för att det blir bra.

Mer sånt!

………………………………

På vägen upp till Norrköping sipprade det ut att lagkaptenen Guillermo Molins kan tänka sig att redan nu förlänga sitt kontrakt med MFF.

Sportchefen Daniel Andersson bekräftade dessutom att förhandlingar pågår, i god anda som det brukar heta.

Det Gische  har nu gäller till och med juni 2016. Han är alltså redan rejält uppknuten och dyr för alla klubbar att lösa.

Ytterligare ett par års förlängning skulle göra honom till en ikon i MFF-kretsar.

Just nu är det här Daniel Anderssons viktigaste förhandlingar och går det i lås ska han givetvis också ha ett stort beröm!

Exakt hur mycket Guillermo Molins betyder för MFF var segermatchen mot IFK Norrköping för övrigt ett nytt bevis på.

……………………………………….

Markus Rosenberg drog på sig sin tredje varning och är avstängd mot BK Häcken.

Inte bra.

Å andra sidan ska det ju roteras.

………………………………………………

Åge Hareide blir mer och mer Malmöit.

På frågan om han var nöjd med inledningen med 16 av 18 poäng svarade han att han tyckte att det borde varit 18.

Rotationen har nått Rakip

Nu är det här, det täta matchprogrammet för Malmö FF. De närmaste 15 dagarna ska laget spela fem matcher, alltså i snitt var tredje dag.

Då är det rätt bra att:

1) MFF redan startat rotationen i laget man nu måste fortsätta med.

2) MFF visat att laget kan vinna samtidigt som någon eller några spelare vilas.

Efter fem omgångar är det faktiskt bara tre MFF-spelare som varit med samtliga minuter i årets allsvenska: målvakten Robin Olsen samt Miiko Albornoz och Filip Helander.

Att målvaktsposten är undantaget i rotationsregeln har Åge Hareide varit tydlig med. Så egentligen är det bara två som inte fått ”vila”.

Mot IFK Norrköping kommer Erdal Rakip att få chansen på mitten.

Det är både trevligt och rätt! Nu får han dessutom chansen på sin rätta plats, på riktigt.

Han debuterade visserligen i Allsvenskan redan förra säsongen som 17-åring mot Brommapojkarna borta och gjorde en klart godkänd insats centralt på mitten. Men då var det skador och avstängningar som tvingade fram en oplanerad startplats och han fick egentligen ingen förberedelsetid. Markus Halsti och Erik Friberg var avstängda och Simon Thern skulle spelat med Daniel Andersson. Men Pontus Jansson fick kasta in handduken i ett mycket sent skede och Daniel ta klivet ner i backlinjen.

I år mot IFK Göteborg kom ett nytt läge, den här gången helt enligt planerna. Men då var det på kanten han fick gå in. Det gjorde han alldeles utmärkt och han lyckades inte bara stänga Sam Larsson-kanten utan även delta i offensiven.

Efter en oplanerad start på rätt ställe och en planerad på fel ställe är det alltså nu dags för en planerad på rätt ställe.

Den chansen är Erdal Rakip väl värd.

Han är nämligen ingen vanlig talang.

Han är bättre än så.

På sätt och vis har han börjat i rätt ände. Tekniken finns där. Men det gör även taktiken och konditionen.

Ge honom en uppgift och han löser den.

Få andra i truppen springer längre och det gäller både på träningarna och matcherna.

Dessutom springer Erdal Rakip oftast rätt.

 ………………………………………………………………….

Förutom Erdal Rakip från start kan det bli en ändring till i MFF-laget. Enligt modellen en Simon ut (Thern) och en Simon in (Kroon).

På söndagen genomförde Guillermo Molins sin första träning efter smällen mot Djurgården. I B-uppställningen.

Det kan betyda att han inte spelar.

Med tanke på programmet som väntar borde det kanske betyda det också.

Men rent kvalitets- och underhållningsmässigt är det svårt att hävda något annat än att Molins ska spela varje match. Alltid.

IFK Norrköping-MFF är en klassiker i svensk fotboll. I ett sådant möte finns det alltid en extra krydda. En sådan den här gången är att det är Allsvenskans två hittills bästa försvar som möts.

MFF har släppt in tre mål på fem matcher och IFK Norrköping har släppt in fyra.

Sista matchen med barbershoptröjorna kan det också bli. Skönt!

 

 

 

 

 

Ingen skugga över Pontus

Magkänslan ledde Pontus Jansson till Torino.

Men hjärtat finns kvar i MFF.

Det finns kanske någon som tycker att den sammanfattningen är lite magstark efter det att den slutliga bekräftelsen kommit på att Pontus Jansson lämnar MFF som Bosman. Men det tycker inte jag.

Istället önskar jag ett stort lycka till!

Pontus är en ur-MFF:are. Han växte upp på Stadionläktaren – och på bortamatcher – innan han själv blev en vital del av laget. Han har gett mycket till klubben, han kommer att ge ännu mer innan han lämnar och om inte allting går fel kommer han tillbaka en dag. Om det bara hänger på hjärtat blir det dessutom med samma energi som Guillermo Molins och Markus Rosenberg nu visar i laget.

I den bästa av alla världar kunde Pontus skrivit på ett nytt kontrakt.

Nu gjorde han inte det och jag tror att det var en förutsättning för att han skulle få ett utlandskontrakt överhuvudtaget.

Han har haft kontrakt med MFF ett bra tag utan att bli såld.

Om han skrivit ett nytt hade säkert många hoppats på en försäljningssumma på runt 10 miljoner. Det hade ingen klubb betalt.

Han är back.

Han är inte bofast i landslaget vilket många klubbar tittar på. De har ju ingen koll på att Erik Hamrén är Allsvenskans kanske värste fiende och i princip aldrig tar ut någon spelare som inte redan lämnat landet.

Dessutom är Pontus en typ av spelare som kräver en hel del av ett scout-öga. Han är en omskolad anfallare och en hybrid av tekniken från Arlövs-gatorna och en attityd och vilja som kan välta berg. Därför tar han chanser, kan ibland se ut som just den där omskolade anfallaren och inte en född mittback som till exempel kollegan Filip Helander. Därför måste han gå till en klubb som accepterar att han är den spelaren han är och inte en annan.

Torino som har följt honom länge har förhoppningsvis full koll på att Pontus Jansson måste få vara just Pontus Jansson om han ska vara bra och nyttig.

Torino var bästa valet – kanske det enda om man ska vara krass.

Torino ville inte betala.

Det var givetvis ett problem för en spelare med Pontus klubbhjärta, men till slut vann verkligheten över drömmen.

Jag är rätt övertygad om att de flesta MFF-supportrarna köper det.

Särskilt om man ställer de 4,5 miljonerna (450 000 euro) MFF faktiskt får i utbildningsbidrag mot det troliga utfallet om Pontus Jansson förlängt.

Säg till exempel att han skulle förlängt ett år eller 1,5 för att hamna rätt i tiden och ha ett kontrakt som löpte ut vid årsskiftet. Om han gått som Bosman efter det hade MFF inte fått en krona eftersom utbildningsbidraget hänger på 23-årsregeln. Och om han gått under perioden tror jag inte MFF hade tjänat mycket mer än vad man gör nu. Torino hade inte betalt någon stor summa och jag tror inte att någon annan passande klubb hade dykt upp och gjort det heller.

Innan Pontus lämnar kan han ha passerat 100 allsvenska matcher för MFF och ha tagit två SM-guld (redan klart) plus en cuptitel och spelat så många matcher att det blir ett guld till 2014.

Det räcker rätt bra för en hyfsad plats i MFF:s historieböcker.

Tittar vi rent sportsligt blir det problem när Pontus Jansson lämnar.

Erik Johansson är inkörd och en bra ersättare. Bakom honom är det tunt.

I princip är Johan Hammar det enda alternativet. Jasmin Sudic håller fortfarande på att trappa upp med U21-spel, i ärlighetens namn dessutom ett rätt trevande U21-spel. Han har inte gjort mer än 45 minuter i någon match och än så länge är det mest enkelt alibi-spel. Inte så konstigt. Det tar tid att komma tillbaka efter ett sådant extremt sällsynt skadestrul som han har drabbats av. Alexander Blomqvist har en lång rehabprocess kvar.

Sätter man ner Markus Halsti blir både han, laget och mittfältet sämre.

 

Pinsamt dåligt av U21

Roys hörna växer.

MFF släpper alltså ytterligare en sektion till de sjungande sittplatsåskådarna i den nordöstra delen av Swedbank stadion.

Mer om det kan ni läsa på MFF:s hemsida här.

Vad det inte står är att det handlar om cirka 400 platser och att utrymmet tas från klubbstolarna, som man haft svårigheter att sälja till vardagsmatcherna.

Bra tycker jag.

Det har gnällts rejält på att när det varit välfyllt på Stadion har ändå många klubbstolsplatser gapat tomma.

Kan Roys svälla och ta över de platserna är det en win/win-situation. MFF tjänar mer på sponsors/klubbstolsplatserna, men det förutsätter ju att de fylls.

………………………………………

Såg MFF:s U21 få stryk av Falkenbergs FF med 2-3.

Försök föreställa er hur usel den första halvleken var. Lägg sedan till en bit. För den var sämre.

Det stod 2-0 till FFF. Det kunde varit 4-0. I starten av den andra halvleken blev det sedan även 3-0.

MFF vaknade lite grann mot slutet och mest pigg blev Pawel Cibicki som sköt 1-3 och 2-3 och hade två dundrande skott över ribban i jakten på 3-3.

Men Falkenbergs FF var solklart förtjänt av segern.

Egentligen var allt kasst, men jag ska plocka fram tre bra saker:

1) Att MFF var väl medvetet om att det var uselt och inte hycklade.

Coachen Olof Persson sa bland annat:

– Vi går in i en mycket matchtät period för A-laget. Då vill man ju se att spelarna här tar chansen att visa att de vill vara med och spela. Men det gjorde de inte.

– Första halvlek var en sådan besvikelse att vi nog hade behövt göra sju mål i den andra  och vinna med fem för att det skulle känts som en ordentlig upprättelse.

2) Trots allt Pawel Cibicki. Länge var han som de övriga, körde mest individuellt utan tålamod och insikt om att det bästa sättet att visa upp sig är i ett fungerande lagspel och inte köra sitt eget race. Men sedan visade han sin talang med två sylvassa mål och ska givetvis ha godkänt.

3) Jacob Palander. Kom som planerat in efter pausvilan istället för Jasmin Sudic. Det var gott om rutinerat folk i backlinjen, men det var Palander från U19 som spelade bäst och mest klokt.

 

 

Det är inte lätt att ta poäng av MFF

MFF:s segersvit sprack och den tilltänkta kanonstarten med 15 poäng på de inledande fem omgångarna blev… rätt bra ändå.

För det var ju precis som Åge Hareide sa på presskonferensen.

– Om någon före seriestarten sagt att vi skulle leda Allsvenskan med tre poäng efter fem omgångar hade jag köpt det, direkt.

Avståndet är dessutom fem till IFK Göteborg och sex till AIK.

Efter att på plats ha sett både matchen i Örebro mot ÖSK och måndagens match mot Djurgården känns det rätt okej med fyra poängs utdelning.

Krysset kunde kommit i Örebro.

Nu kom det mot Djurgården.

Istället för att gnälla om misstag i försvaret – motiverat inte minst vid 2-2 – tänkte jag därför hänga upp mig på något helt annat.

För mig var den här matchen ett bevis på hur mycket det krävs för att ta poäng av årets MFF!

Djurgårdens IF gjorde en kanonmatch, fyllt av inspiration och revanschlust efter derbyförlusten. Skicklige Per Olsson har redan satt sin prägel på laget och gör det han i många år utfört i Gefle IF, fast med bättre spelare.

Ändå var MFF bättre! Hur vasst Djurgården än var så skapade MFF fler chanser, mer spel, större bollinnehav och borde ha vunnit matchen.

1-0-målet Djurgården satte dit var dock en lektion. Hela det anfallet var ett skolexempel på just ett sådant mål Malmö FF så väldigt gärna själva vill göra, rakt och snabbt och effektivt. Lär!

Ett bra bevis på hur farligt Djurgården måste leva för att stå upp mot MFF på Swedbank stadion var avslutsstatistiken.

Per Olsson konstaterade att han var väldigt nöjd med sitt lags försvarssspel.

Då påpekade någon (Robert Laul) att MFF hade tolv avslut inne i Djurgårdens straffområde och frågade om Olsson ändå kunde vara nöjd.

– Ja, det kan jag, svarade han.

Han kunde ha lagt till att när MFF hotar med spelare som bland andra Markus Rosenberg, Guillermo Molins och Magnus Eriksson är det i stort sett omöjligt att inte släppa till chanser.

Då måste man lita till både bra försvarsprestationer och till att MFF missar lite mer än vanligt, vilket man gjorde nu.

I påskens slutskede hade dessutom domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa bestämt sig för att uppträda som ett ägg!

Nej, vänta nu, var inte det där rätt elakt?

Och är det inte rätt dumt att skylla på domaren, ska inte Malmö FF vinna ändå och var det inte en del feldomslut som även drabbade Djurgården (som utvisningen)?

Ja, ja, ja och ja. Fast lite nej också.

För med tanke på att Pandzic missade en MFF-straff i den första halvleken och en i den andra och att Emil Forsberg borde fått frispark alldeles före omställningen Djurgården gjorde 1-0 på ska även detta läggas på bevisstacken som säger att det krävs mycket om ett lag ska ta poäng av MFF.

Simon Thern kunde vara med.

Därmed fick vi inte se experimentet med Emil Forsberg på mitten.

Rätt eller fel?

Magsjuka är inte att leka med och Simon tappade rätt snabbt i kvalitet efter en bra start.

Han var uppenbarligen inte redo för 90 minuter.

Efter presskonferensen frågade jag Åge Hareide om han inte trots allt borde kört varianten utan Thern.

Han sa att det blivit en stor förändring med Kroon, Halsti, Forsberg, Molins-varianten på mitten och att när Simon trots allt gav klartecken och dessutom inledde bra var det nog bättre som det blev. Men det blev också  rätt givet att byta in Erik Johansson i ett tidigt skede i den andra halvleken.

…………………………………………

Publiksiffran 14 315 är i jämförelse med alla andra idrotter mycket bra.

När MFF efter fyra raka segrar i serieledning och hyfsat påskväder tar emot Djurgårdens IF i fotbollsallsvenskan luktar den gödsel.

…………………………………………..

Bäst med matchen?

Räcker med två ord:

Markus Halsti.

 

 

 

Kan bli kul med Forsberg

Som vanligt var Åge Hareide tydlig efter dagens solgass-träning på Swedbank stadion.

Tydlig med att han inte kunde vara helt tydlig.

Det hänger på Simon Thern.

Kan han spela blir det den naturliga elvan:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Kan han det inte blir det så här:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Simon Kroon, Markus Halsti, Emil Forsberg, Guillermo Molins – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Mer om detta i förhandsartikeln här.

Ingen rotation alltså, men läge för ett nyttigt test.

MFF har många defensiva mittmittfältsalternativ. Samtidigt är Markus Halsti given när han är frisk och inte ska vilas.

Men Simon Thern är rätt ensam som ett offensivt komplement. Åtminstone så offensivt som MFF vill ha.

Halsti plus Erik Johansson, Erdal Rakip eller Amin Nazari kan alla användas för att efter ett tag stänga matcher som behöver stängas eller från start om MFF vill spela kontrollerat mot ett riktigt vasst motstånd. Jag vill dessutom tro att Rakip kan utvecklas så att han kan ta även en Thern-roll.

Normalt sett hade jag därför föredragit Erdal Rakip istället för Simon Thern mot Djurgården.

Men visst, det hade också varit ett test.

Och ska man testa kan man lika bra göra det så att man kan få lite mer oväntade och bra svar.

Så när Emil Forsberg mer än antyder att han i framtiden gärna vill vara en central mittfältare och man lägger till att han spelade en hel del som släpande i ett 4-2-3-1-system i GIF Sundsvall blir reaktionen; varför inte undersöka möjligheten?

Dessutom är ju Markus Halsti exakt den man ska spela bredvid när man ska testa en ny roll.

Hur blir det då?

Med risk för att vara trist – och döda rätt mycket av spekulationerna ovan – så känns det som om Simon Thern spelar.

Han sa att han kände sig betydligt bättre än dagen före.

Han spelade visserligen i B-uppställningen på dagens träning, men såg inte ut att lida alltför mycket av påsken med magsjuka.

Om det nu var magsjuka och inte matförgiftning.

Simon berättade nämligen glatt att han bara kräkts tre gånger.

Och fyllde lika glatt på med att när han blir magsjuk annars brukar han bli mycket hårdare drabbad och kräkas många gånger till.

Inte så kul att lyssna på för en hypokondriker, som jag.

Tror inte jag någon gång i livet kräkts ens tre gånger.

Och om jag gjort det hade jag definitivt trott att jag skulle dö…

……………………………………………………

Bara  cirka 12 500 biljetter sålda dagen före matchen är givetvis uselt.

Det går alltid att hitta jämförelser som förbättrar och förskönar siffror. Kalmar FF hade strax över 9 000 åskådare idag mot IFK Göteborg och alla sa att det var en bra siffra. Det var den också – i Kalmar. Men när MFF spelar hemma efter att ha inlett seriespelet med fyra raka segrar är allt under 15 000 åskådare direkt dåligt.

Påsken är i stort sett över.

Vädret är bra.

Klart att det ska komma 15 000 mot Djurgården. Minst.

…………………………………………………….

Fyra segrar förresten. Det är en bit kvar till rekordet i antalet raka segermatcher från start en allsvensk säsong.

Det har MFF, från säsongen 1949-50.

Då inledde MFF med 18 raka vinster. Sedan fortsatte man att spela bra, vann totalt 20 matcher, spelade oavgjort i två och förlorade noll i tolvlagsserien. Målskillnaden var 82-21 och marginalen till tabelltvåan Jönköping Södra till slut 15 poäng. Om man även då räknat tre päng för segrar hade den varit 24!!!

Har för övrigt sett att åtskilliga undrat om MFF ledde från start till mål eftersom det ”bara” blev en 2-0-seger (mot Elfsborg) i den första omgången. Svaret är ja. Eller nästan. Degerfors IF vann också med 2-0 i omgång 1 och ledde på bättre bokstav. I omgång 2 slog MFF just Degerfors med 3-1 och då hade alla lagen med två segrar sämre målskillnad än MFF.

 

Nu kan MFF också säga pang

Malmö FF:s inledning med fyra raka segrar i årets allsvenska har utlöst blandade reaktioner.

Åtskilliga har – med all rätt – hyllat prestationen, imponerats av det som visats upp och påpekat att det kan bli mycket svårt att stoppa MFF från att försvara SM-guldet.

Andra har invänt att det är så lätt att segla iväg och dra för stora slutsatser och att det bara är dumt att säga något bestämt efter det att fyra av 30 omgångar är spelade.

Själv säger jag varför inte både och?

Självklart är det fel att säga eller skriva att MFF i princip redan säkrat guldet. Eller att laget varit överlägset.

Men lika fel är det att inte se att gapet redan börjat växa. Eller att glömma bort att ett lag kan imponera utan att vara överlägset.

I själva verket är det ju en styrka att MFF vunnit fyra av fyra matcher trots att det finns betydligt mer att ta ut av laget och materialet.

Bästa exemplet på det är Markus Rosenberg som gjort två mål och tre assist utan att ännu vara uppe på sin toppkapacitet.

Ändå är det han, lagkamraten Guillermo Molins och IFK Göteborgs Lasse Vibe som ligger i täten på den allsvenska poängligan. Och de som inte blir imponerade av att Guillermo Molins sedan han kom tillbaka till MFF spelat 14 allsvenska matcher och på dem gjort 14 poäng (elva mål, tre assist) är konstiga.

I år är hans poängskörd dessutom ännu vassare än ifjor. Just nu gör han poäng var 47:e minut.

MFF har många fler vassa individualister, ett fungerande lagspel och i Allsvenskan en förmåga att hela tiden hota offensivt utan att samtidigt släppa till bakåt.

Egentligen är målskillnaden 9-1 minst lika övertygande som de tolv poängen.

När jag satt på min kammare och tänkte igenom matchen i Örebro mellan ÖSK och MFF kom jag dessutom på en extra glädjande detalj.

Tidigare har alla pratat om det uppenbara.

Att Örebro var bra, men att MFF vann ändå.

Och att det var den individuella spetskompetensen som avgjorde. MFF:s mål, MFF:s förmåga att blixtra till med briljans.

Men det som glömts bort är att just den saken är den kanske enskilt viktigaste slutsatsen man kan dra inför det stundande Champions league-kvalet och fortsättningen av Allsvenskan.

Nu kan Malmö FF själv göra just det som hela tiden de senaste åren sänkt laget i det internationella cupspelet. Mot AZ Alkmaar, Metalist Kharkiv och Austria Wien var MFF långa stunder, ibland hela matcher, på nivå med motståndarlaget. Men det hjälpte inte för man mötte enskilda briljanta spelare som avgjorde genom att göra samma sak mot MFF som Markus Rosenberg och Guillermo Molins utförde mot Örebro SK vid 1-0-målet.

Mitt i en ”vi spelar bra och har grepp-period” sa det bara pang och så hade man ett mål i baken istället.

I Allsvenskan kan det vara ett guldvapen.

I Europa är det något man måste lära sig att hantera och gärna kunna själv. Men dit är det en nivå till.

Briljansen avgjorde för MFF

Nollan sprack.

Men MFF har inlett med fyra segrar på fyra matcher.

Det är givetvis hur bra och viktigt som helst.

2-1 mot Örebro SK var dessutom den match av de fyra där MFF mött det tuffaste motståndet.

Två klassmål avgjorde.

Minst två klasspelare avgjorde.

ÖSK-tränaren PerOla Ljung lyfte fram just det på presskonferensen efter matchen.

– 1-0 blixtrade till av kvalitet.

– MFF har spetskvalitet på enskilda spelare som vi inte riktigt är i närheten av.

Framförallt är det två spelare som gör skillnad.

Markus Rosenberg är på väg att etablera sig på en nivå skyhögt över den vanliga i Allsvenskan. Det roligaste av allt är att Guillermo Molins redan i höstas – och ännu mer i år – visat att han också är med och leker på den nivån.

De övriga lagen i Allsvenskan kan helt enkelt inte stå emot BÅDE Gische och Mackan. Inte i 90 minuter. Det är därför Örebro SK kan göra en mycket stark förstahalvlek, stundtals vara det bästa laget i matchen och rent spelmässigt hålla jämnt mot MFF utan att få någon belöning för det.

Mitt i allt kommer blixtar av briljans från Markus Rosenberg och Guillermo Molins.

När man sedan kan lägga till saker som ett härligt mål av Pontus Jansson, en stark insats av Filip Helander och sedvanligt stort jobb av Magnus Eriksson som många inte märker blir MFF ruggigt svårslaget.

Det är en styrka att vinna utan att allt stämmer. Idag gjorde det inte det.

Ytterbacksspelet var lite för övermodigt.

Simon Thern är ibland briljant, men tappar också för mycket boll och närkamper.

Erik Johansson kunde inte fullt ut ta över Markus Halstis roll som det defensiva ankaret på mitten och samtidigt gå framåt. Halsti saknades.

Men MFF måste lära sig spela med olika spelare på positionerna och när man fullt ut behärskar det kommer laget att bli ännu bättre. Kanske till och med tillräckligt bra för att skaffa sig ett försprång i Allsvenskan som man kan ”vila i” när det är dags att dubblera med spel i Champions League-kvalet.

Som det är nu är bästa mittmittfältsparet Simon Thern och Markus Halsti.

Det näst bästa är Markus Halsti och Erik Johansson.

Vilket innebär att om MFF vill spela så med Molins, Rosenberg, Eriksson, Forsberg och Thern samtidigt (gäller även om man byter in Simon Kroon i den femlingen) måste Halsti vara med för att få full effekt.

Simon Thern och Erik Johansson plus två vråloffensiva ytterbackar funkar inte lika bra. I alla fall inte mot de allra bästa lagen.

Erdal Rakip är jokern. Fortsätter han att utvecklas och bli den storspelare han har kapacitet att bli kan MFF vila/undvara Halsti. För att Erik Johansson ska kunna axla den rollen måste han få ännu fler matcher på mitten och det är liksom inte läge att ge honom dem när det är mittbacksalternativ han företrädesvis ska vara.

Robin Olsen tyckte att han skulle tagit 2-1-skottet.

– Det var den spontana känslan och jag hade fri sikt. Men jag har inte sett tv-bilderna.

Det har jag inte heller. Men min spontana känsla var att han nog är i överkant kritisk. Yasins skott var bra och jag tror dessutom att det fick en konstig studs.

Oavsett vilket blir det mindre fokus på nollan nu och det kan faktiskt vara rätt bra både för MFF och Robin. Det viktigaste är ju att vinna matcherna.

Till sist; kanske är det dags att även diskutera om Åge Hareide är på den där en bra bit över de andra-nivån? Statistiken talar i alla fall för det: åtta tävlingsmatcher, åtta segrar!

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×