Bytena en del i strategin

28 juni 1989. Att nämna det datumet räcker egentligen för att bevisa att årets upplaga av  Svenska cupen är en viktig tävling för Mamö FF.

Det var nämligen senaste gången Sveriges bästa cuplag vann Svenska cupen. Malmö FF har 14 cupsegrar, överlägset flest av alla klubbar. Det är den ena sidan av myntet. Samtidigt var den massiva majoriteten av dagens spelare inte ens födda när laget spelade hem den senaste titeln. En av dem – Simon Thern – hade sin pappa med i vinnarelvan och jag tror inte ens att de äldsta av dagens spelare hade börjat med elvamannafotboll när MFF slog Djurgården med 3-0 på Råsunda.

Med SM-guld 2004, 2010 och 2013 går det inte att klaga på de färska meriterna i Allsvenskan.

I cupen börjar det växa mossa på pokalerna.

En annan anledning att ta cupen på stort allvar är att det nya upplägget av den blivit så pass bra.Tre rätt heta tävlingsmatcher i mars blir ett lika perfekt som kittlande förspel till Allsvenskan.

Åge Hareide fortsätter dessutom att vara lika rak och tydlig i beskeden som han vill att laget ska vara på planen.

Att placera Magnus Eriksson och Simon Thern på bänken är inte ett sätt att dissa cupen. Det är en föraning om vad vi har att vänta oss i alla de nationella matcherna.

När Erik Hamrén säger att det – åtminstone ibland – är viktigare att titta på vilka som avslutar matcherna än vem som inleder dem låter det som något man kan skoja om. När Åge Hareide säger samma sak låter det som en planerad strategi.

Han anställdes för att maximera prestationen på tre fronter; cupen, Allsvenskan och Champions league-kvalet. Då behövs det en bred trupp som är beredd. Just i de två orden ligger nyckeln.

Både bred och beredd.

Efter torsdagsträningen var det mycket snack om att 14 man vinner matcher. Inte startelvan Efter fredagsträningen var det dags att betona att Magnus Eriksson och Simon Thern kommer att bytas in. Inte för att göra dem, och alla som diskuterar hur tusan man kan sätta sådana spelare på bänken, nöjda utan för att tydliggöra en metod.

Ska MFF klara av spelprogrammet och målsättningarna måste man hela tiden hålla igång kanske 16 spelare. Annars får man sätta in ersättare som kanske inte spelat tävlingsfotboll med A-laget på flera månader när avstängningarna och skadorna kommer. U21-spel räcker inte.

Sista halvtimmen när matcherna ofta avgörs kan MFF dessutom sätta in spelare som gör skillnad. Just den situationen hade man när Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad ständigt slogs om två platser på ytterkanterna.

Egentligen kvittade det vem av de tre som inte fick starta, han kändes ändå alltid som för bra för att sitta på bänken. Men när de två som inledde kört slut på sina motståndare kunde MFF slänga in en extra skjuts. Nu vill MFF ha samma effekt och konkurrenssituation på innermittfältet, i anfallet, centralt i försvaret – ja på alla ”stationerna”.

Den stora utmaningen blir att balansera reaktionen från spelarna som hamnar utanför de 16.

……………………………………………………..

Det känns allt mer som om MFF kommer att skriva kontrakt med Dominic Adiyiah.

Från 50/50 till 90/10 skrev jag på twitter. Det står jag fast vid.

Hetsade förresten Daniel Andersson med att han sagt att man skulle ta beslut idag fredag.

– Jag sa att vi skulle ta beslutet idag, men inte att vi skulle ge beskedet idag, svarade han och log.

Hasse Borg hade blivit stolt.

Och det menar jag som beröm 🙂

……………………………………………………………

En liten bonus.

Så här såg det senaste cupvinnarlaget från Malmö FF ut:

Jonnie Fedel – Jean Paul Vonderburg, Per Ågren, Roger Ljung, Peter Jönsson – Niclas Larsson (Nylén), Jonas Thern, Stefan Schwarz, Joakim Nilsson – Leif Engqvist, Håkan Lindman.

Jocke Nilsson, Håkan Lindman och Leif Engqvist gjorde målen när MFF slog Djurgårdens IF med 3-0 (2-0) i finalen och i semifinalen slog MFF IFK Göteborg med 2-0. Då nätade Jonas Thern och Martin Dahlin.

 

 

 

MFF har redan koll på Adiyiah

Det blev inget kontrakt i Kalmar FF för Dominic Adiyiah.

Är han då bra nog för försvarande mästarlaget Malmö FF där han idag inledde en två dagar kort testträning?

Riktigt så enkelt är det inte.

Jag tror heller inte att man ska övertolka varken längden på testet, själva träningen eller det Åge Hareide sa direkt efter den.

Så här är det:

MFF har redan bra koll på Dominic Adiyiah. Till skillnad från till exempel Bornwell Mwape som MFF testade tidigare under försongen vet man redan det mesta om Adiyiah.

Och man har redan sett honom i spel. Chefsscouten Vito Stavljanin och sportchefen Daniel Andersson var uppe och tittade på honom när han spelade med Kalmar FF mot Öster.

Det är alltså INTE en testare som plötsligt dyker upp på träning.

Viktigast nu är heller inte att han ska briljera på de två träningarna utan att han ska flyta in i gänget, visa rätt attityd och en vilja att spela i Malmö FF. Att den spelmässiga kapaciteten finns där tror jag att Daniel Andersson och company redan har bestämt sig för. Inte minst för att han gjorde en bra match mot Öster.

Allt detta innebär givetvis inte att det på något sätt är givet att MFF kommer att kontraktera honom. Han ska som sagt passa in i miljön både på och utanför planen och de ekonomiska villkoren ska också vara rätt. Och så ska han fullt ut övertyga Åge Hareide. Efter träningen var han noga med att påpeka att det bara är spetsspelare det finns utrymme för att plocka in i truppen.

Svaret kommer imorron. När jag pratade med Daniel Andersson berättade han att MFF kommer att ta ett beslut rätt snart efter torsdagsträningen.

– Man ska inte övertolka att Kalmar sa nej. Det finns många anledningar för en klubb att inte fullfölja en affär, konstaterade han också som svar på frågan om en spelare som inte får kontrakt i Kalmar kan duga i MFF.

Ett är ju att Dominic och hans agent fått reda på att Malmö FF var intresserat och därför plötsligt ville ha andra och bättre villkor för att välja Kalmar.

 

 

 

MFF fick fylla 104 med en seger

Någon sprakande fest blev det inte på MFF:s födelsedag. Mer ett stillsamt firande värdigt en 104-åring. Men det blev seger.

Det blev det inte ifjor när fölsegrisen MFF åkte till Farum och spelade 0-2 mot Nordsjälland.

Eller 2012 när det blev 1-2 mot Odense eller när man firade 100 med att torska med 1-3 mot Elfsborg den 24 februari.

Faktiskt var det här den första vinsten sedan MFF bestämde sig för att alltid försöka lägga in en träningsmatch på födelsedagen.

Bra så. Glöm heller aldrig att träningsmatcher är något helt annat än tävlingsmatcher.

De som tycker att man ska dra omfattande slutsatser av resultatet i försäsongsmatcher kan ju lämpligtvis grotta ner sig i en djupanalys av att Öster nyligen slog IFK Göteborg.

När Åge Hareide efter den matchförberedande träningen fick frågan vad han helst av allt ville se mot Mjällby blev svaret:

1) Bättre effektivitet och mål.

Den defensiva organisationen har suttit bra, men det är alltid ett bekymmer när målen uteblir. Att det gärna får vara ett rakare och snabbare spel som ska ge målen kan ni vid det här laget.

2) Bättre fasta situationer, inte minst hörnor.

MFF måste ta hänsyn till att kanske en fjärdedel av målen i modern fotboll kommer på fasta.

Målmässigt lossnade det. Och att Emil Forsberg gjorde båda var ingen slump. Han kunde satt dit ett hat-trick. Han var bäst i MFF mot Nordsjälland och höjde sig ett snäpp till nu. Matias Conchas inlägg till 1-0 var dessutom lysande. Sådana – till synes ganska enkla, men effektiva – mål har MFF gjort för få de senaste åren.

Hörnorna såg dock ut som vanligt, som ett sätt att fördriva tiden i väntan på en riktig målchans. Ska vi sätta ett historiskt perspektiv på det var väl senaste gången Malmö FF slog tre bra hörnor i rad någon gång på 80-talet. De övriga fasta situationerna brukar MFF klara bättre, men de blev inte så många den här gången.

Det är inte första gången jag tjatar om det här, snarare den 711:e. Men sedan både Roland Nilsson och Rikard Norling sagt att man jobbade hårt med att det skulle bli bättre utan att något radikalt hände känns det lite som om Åge Hareide kan vara mannen att se till att det gör det.

För det är ju inte precis så att MFF saknar spelartyperna som kan vara ett offensivt hot på fasta. Tvärtom.

Generellt är hörnor en överskattad form av målchans. Blir det mål på en av 25 är det bra.

Men den utdelningen är MFF än så länge inte i närheten av. Och det går att prestera bättre än så.

På nära håll finns det två rätt färska exempel. Kirseberg IF i början av 2000-talet och Bunkeflo IF när laget rusade genom divisionerna upp till Superettan var farliga på ALLA hörnor.

Emil Forsberg var bäst i MFF. Bakåt gjorde Filip Helander och Pontus Jansson nästan allt rätt. Miiko Albornoz förstahalvlek var också en lysande sol när vårkylan smög sig in på läktaren.

U19-spelaren Emil Kjellker måste också ha fått ett minne för livet.

Inbytt, utbytt, inbytt och utbytt. Vill man går det ju att säga att han A-lagsdebuterade två gånger!

 

 

 

Ett modigt och bra beslut

Silly season gör verkligen skäl för namnet under MFF:s försäsong. Och samtidigt inte alls.

Magnus Erikssons besked att han ångrat sig och istället för att fullfölja övergången till Rubin Kazan valt att stanna i Malmö FF slog ner som en bomb. Samtidigt finns det inget silly eller dumt över beslutet.

Tvärtom är det värt att hylla.

Budet från ryssarna var garanterat guldkantat.

Klubbarna var överens, MFF hade accepterat övergången, miljonerna var på väg att rassla in på föreningens konto och alla unnade Magnus Eriksson att slå mynt av sitt strålande 2013.

Då hade Allsvenskans poängkung modet att tänka efter en gång extra och följa sina känslor.

På något sätt räcker det att stanna där.

Personligen tror jag att Magnus mår bäst av att lägga en hemvävd succésäsong till mellan det belgiska kaoset och en ny utlandsflytt.

Men just nu är det egentligen skit samma om det rent objektivt är bäst för karriären – som han bör ha minst tio år kvar på – att ta minst en säsong till i MFF.

Det avgörande är att han själv känner att det är rätt.

Pengar är inte allt och fotbollsspelare är i alla fall inte enbart handelsvaror.

Klyschor som är lätta att uttala, men svårare att stå upp för när miljonerna står på spel – både för spelare och klubbar.

MFF ska inte svära sig fritt från kritik.

Jag är långt ifrån säker på att Tokelo Rantie verkligen ville flytta till Bournemouth. I alla fall inte spontant. Men när MFF behövde pengarna och Rantie insåg det och att han själv också skulle bli rätt rik vann det kalla kalkylerande förnuftet över de heta känslorna.

Han tjänar mycket mer nu, men har han fått det bättre? Kanske spelade det in i Magnus Erikssons beslut?

Rätt snabbt dök det för övrigt upp prat om att det inte skulle vara Eriksson själv som backat utan Rubin Kazan.

Det är cynismen som talar.

När jag pratade med Daniel Andersson betonade han att allt var klart och att det var Magnus som i sista stund valde att säga nej. Fotbolldirekt har pratat med Magnus agent Per Jonsson som bedyrar att Rubin Kazan ville ha honom och att allt annat är lögn.

Ni ska dessutom veta att Rubin Kazan nu sitter rejält på pottan. Det ryska övergångsfönstret stänger på torsdag, men visumreglerna gör det svårt att få till sista minuten-övergångar. Klubben var i akut behov av en anfallare. Varför då komma överens med Malmö FF om en 20-miljonersaffär som man sedan väljer att inte fullfölja?

Alldeles för många tar för givet att det inte går att säga nej till jobbyte om det ger ett rejält lönelyft.

Sjuksköterskelönerna är skyhögt högre i Norge än i Sverige. Men det är inte alla som vill flytta dit för det.

Men det kan ju inte gälla för en fotbollsspelare, för de spelar alltid bara för mesta möjliga pengar. Eller?

Och ja, jag skulle INTE byta till Daily Mirror om jag fick 500 000 i månaden.

Men jag skulle heller inte kritisera en kollega som gjorde det. Känns det rätt. Go for it. Gör det inte det. Var modig och principfast nog att säga nej.

MFF-truppen är nog inte så populär i Ryssland för närvarande. Jiloan Hamad sa nej till ett fett bud därifrån innan han valde Tyskland, Pontus Jansson har också avfärdat en Rysslandsflytt och nu väljer alltså Magnus Eriksson att backa.

För MFF blir det givetvis ett lyft att ha tillgång till Magnus även i år. Nu kan jakten på en riktigt vass mittfältsvärvning gå vidare.

För kvalitén på truppen har det nämligen ingen som helst betydelse varför Magnus Eriksson blev kvar i den. Effekten blir densamma även om det senare skulle visa sig att cynikerna har rätt och att det var Rubin Kazan som backade.

……………………………………………

I måndagens match mot Mjällby AIF kommer Magnus Eriksson inte att vara med.

Han är på väg hem från Stockholm, som var så långt han kom innan han satte sig på planet och beskedet till MFF kom så sent att Åge Hareide när söndagsträningen startade inte visste att han fortfarande hade poängkungen i truppen. Därför håller man fast vid det uttagna laget man tränade med, det vill säga:

Robin Olsen – Mahmut Özen, Pontus Jansson, Filip Helander, Miiko Albornoz – Simon Kroon, Markus Halsti, Erik Johansson, Emil Forsberg – Guillermo Molins, Markus Rosenberg.

På bänken sitter Sixten Mohlin – Zlatan Azinovic står i U21-laget som möter Mjällby nästan direkt efter det att A-laget gör det – plus fem spelare från U19.

Troligen blir U19-spelarna Franz Brorsson (TFF-legendaren Jonas son), Emil Kjellker, Hannes Cederholm, Victor Wernersson och Zia Sakirovski.

Mirza Halvadzic och Piotr Johansson från U19 spelar i U21.

…………………………………………………….

MFF fyller år den 24 februari.

Därför blir det ett antal ceremonier också. Programmet ser ut så här:

13.00: Ingravering av 2013 i guldtrappan upp till ståplatsläktaren på Swedbank stadion.

15.00: MFF-Mjällby AIF på Malmö IP.

17.00: Högtidlighållandet av årsdagen på platsen där MFF bildades (parkeringsplatsen mellan Malmö IP och Stadsteatern) samt MFF U21-Mjällby U21 på Malmö IP.

Det finns hur många intressanta frågor som helst att få svar på.

De jag ser mest fram emot att – kanske – få besvarade är om Åge Hareides önskan om bättre effektivitet i avsluten och vassare fasta situationer ska gå i uppfyllelse. Han pratade mycket om det efter träningen och nu när tävlingsmatcherna i Svenska cupen närmar sig är det inte bara ett önskemål utan närmast ett krav.

Ska även bli kul att se Miiko Albornoz på ”rätt” sida och Mahmut Özen på högerkanten. Özens 45 minuter mot Nordsjälland var oroväckande.

– Mahmut hade legat sjuk före matchen, avslöjade Hareide och var lika rak som vanligt när han skulle kommentera Miiko på högerkanten och Miiko på vänsterkanten.

– Klart att det är mycket lättare att spela med rätt fot.

Med tanke på att han mot slutet av träningen av Daniel Andersson fick beskedet att Magnus Eriksson ångrat sig var det heller inte förvånande att han på frågan var behovet av förstärkning i truppen är störst svarade.

– På mittfältspositionen.

– Det är inget bekymmer första delen av säsongen. Men när matcherna kommer tätt finns behovet. Men Daniel och jag är överens om att ska vi förstärka MFF ska vi göra det med något riktigt bra!

 

 

 

 

MFF måste förstärka truppen

Hur många anfallare har MFF egentligen?

Fredagen den 21 februari blev den frågan plötsligt rätt akut.

Först kom Fotbollskanalen med nyheten att Magnus Eriksson är på väg till Rubin Kazan.

MFF kommer även att låna ut Benjamin Fadi till IFK Värnamo i superettan och när jag precis pratade med Daniel Andersson berättade han att det i stort sett är klart att Petter Thelin lånas ut till Skellefteå FF i division 1 norra.

Magnus Eriksson var Allsvenskans poängkung och det var ingen slump. Vi pratar om en mycket duktig anfallare och en nyckelspelare i truppen. Malmö FF säger inte ett ljud om ryktena, men det är lika bra att döda allt hopp direkt. Rubin Kazan-intresset är på allvar, klubben har pengar att betala det MFF begär och Magnus Eriksson kommer att lämna truppen. På förmiddagsträningen idag började redan förberedelserna för en måndagsmatch mot Mjällby AIF utan honom. Guillermo Molins spelade på topp tillsammans med Markus Rosenberg.

Att tappa Magnus Eriksson är en förlust som svider.

Benjamin Fadi och Petter Thelin är däremot i hög grad planerade affärer.

MFF har länge letat efter en ny klubb att låna ut Thelin till. Ifjor var det ju LB07, nu blir det Skellefteå FF närmare hans gamla hemtrakter. Jag tror inte att vi får se Petter mer i MFF-tröjan.

Benjamin Fadi behöver spela matcher för att få loss sin potential. Innan dess kan han inte matchas i ett lag som ska försvara ett SM-guld. Speltid får han förhoppningsvis i IFK Värnamo och MFF har garderat sig med en kort utlåningstid. Den går ut till sommaren.

Därmed är svaret på frågan hur många anfallare MFF har två, tre eller fyra.

Markus Rosenberg är självskriven

Efter hösten 2013 är Guillermo Molins lika given bredvid honom.

Pawel Cibicki flyttades upp som yttermittfältare, men är anfallare.

Emil Forsberg är yttermittfältare, men kan i nödfall användas som anfallare.

Den i särklass viktigaste frågan är dock:

Hur många anfallare behöver MFF?

Svaret är fler än idag.

Om – i praktiken är det lika bra att skriva när – Magnus Eriksson lämnar måste MFF ut och värva.

Det vet Malmö FF-ledningen.

Jag pressade Daniel Andersson lite genom att ställa frågan om det blir nyförvärv om Magnus försvinner. Givetvis höll han fast vid policyn att inte kommentera rykten, eller uttala sig om förhandlingar. Men han gick med på att svara på den hypotetiska frågan.

– Jag säger inget om det är aktuellt eller inte. Men om det skulle hända måste vi rimligtvis ha en ersättare.

Klara besked. Men än betydelsefullare var att Daniel inte tvekade en sekund i en viktig policyfråga. Många gånger har MFF och andra svenska klubbar mest letat ersättare bland spelare vars kontrakt gått ut och varit väldigt restrektiva med att gå in och värva av allsvenska konkurrenter.

I jakten på en trupp som ska klara både Allsvenskan, Champions league-kval och Svenska cupen gäller det inte.

Behöver MFF värva kontrakterade spelare så gör man det.

Och det gäller även om klubben spelaren har kontrakt med är en allsvensk konkurrent.

Där var MFF:s sportchef väldigt tydlig.

Det tycker jag är bra. Ska Sverige få fram lag som kan hävda sig hyfsat internationellt måste de bästa mest resursstarka lagen kunna ta de lite mindre klubbarnas bästa spelare. Jag tycker till exempel att Malmö FF för länge sedan borde köpt loss Melker Hallberg från Kalmar FF.

Tror också att man ska tolka att MFF fullföljer utlåningarna av Benjamin Fadi och Petter Thelin som något mycket positivt.

Det typiskt mellanmjölksmässiga vore ju att säga att har vi tunt med anfallare får vi satsa på de vi har och göra det bästa möjliga av det. Gefle hade gjort det. Nu känns det lite mer kaxigt Malmöitiskt. I själva verket är ju utlåningarna till för att göra plats i truppen för nyförvärv som kan prestera redan 2014. Fadi och Thelin kan inte ersätta Magnus Eriksson. Då gäller det att skaffa spelare som kan det.

Ska man inte satsa på unga talangfulla spelare då? Jo visst, men det gör man ju. Pawel Cibicki är kvar och med i konkurrensen.

För att till sist sätta saker i lite perspektiv vill jag bara påepka att:

Markus Rosenberg och Magnus Eriksson hade varit Allsvenskans bästa anfallsspar 2014.

Men grejen är ju att det är Markus Rosenberg och Guillermo Molins också!

Och Markus börjar varva upp. Stannade kvar och såg ett litet gäng gnugga avslut efter den ordinarie träningen. Tendensen var tydlig. Rosenberg satte nästan allt och hela tiden mer än de övriga. Lika klart blev det när man bytte till att avsluta med fel fot. Då satte han allt.

 

 

 

Trots allt rätt positivt

Visst, efter den tröga och trista andrahalvleken och 0-0 mot FC Nordsjälland går det att vara negativ. Men det tänker jag inte vara. För även om det finns ett rejält utrymme för förbättring var det också rätt enkelt att hitta positiva saker.

1) Markus Rosenbergs insats.

Visserligen gjorde han inga mål och satt på presskonferensen efter matchen och sa att det var dåligt att han inte gjorde det.

Tre-fyra bra lägen borde gett utdelning. Inte nicken i början även om det var den bästa chansen, för där var det Nordsjällandmålvakten Martin Hansen som kanonräddade, men något av de övriga. Där blev det lite grann avslut a la Skånetrafiken – lite för sena och ibland kom inget alls.

Med mer matchtempo i kroppen sätter han lägena. Och det som framförallt gladde var sättet han tog löpningarna. Hittar MFF ett snabbare spel i djupled på honom kommer det dessutom att bli ännu fler lägen att försöka utnyttja.

Även om Erdal Rakip gjorde 25 riktigt bra minuter innan han fick gå av med en lårkaka känns det lite grann som att Simon Thern kan hitta de passningarna.

2) Emil Forsberg och Pontus Jansson.

Pontus var trygg, stabil och ibland lagom småirriterad där bak och Emil tyckte jag faktiskt var minst lika bra även om det var Pontus som fick det mesta berömmet. Forsberg visade redan förra säsongen att han har nycklarna till att öppna motståndarförsvaren. I år är han bättre grundtränad och kan göra det i 90 minuter. Som mot FC Nordsjälland, för den sista frisparken som fortfarande inte har landat borta vid Johanneskyrkan kom ju på tilläggstid,

3) Intresset. Klockan 14.00 en vanlig veckodag ska det normalt inte komma flera tusen åskådare på en träningsmatch. Det gjorde det.

2 500 var siffran de flesta – inklusive jag – fastnade för. MFF:s evenemangsansvarige Patrik Jandelin körde stenhårt på 3 000 och efter att ha kollat lite närmare tror jag faktiskt att han har rätt. Fast när Åge Hareide betonade hur imponerad han var av de välfyllda läktarna satt Markus Rosenberg bara lugnt bredvid honom och sa.

– Så är det här. Välkommen till Malmö.

Negativt då?

Först och främst att MFF tvingades till två icke planerade byten på grund av skador. Erdal Rakip hade behövt en hel match. Nu blev det bara 25 minuter. Att Ricardinho skulle kliva av efter 45 var heller inte meningen. Att de fortsatte bytena i båda lagen succesivt dödade matchkvalitén är inte så mycket att säga om. Så är det i träningsmatcher.

Det blir bättre på måndag när MFF först ska möta Mjällby och sedan MFF U21 möta Mjällby. Då får alla matchtid ändå.

Blev dessutom lite orolig när Mahmut Özen byttes in. Rapporterna från USA sa att han hade svårt att hänga med. Hans 45 minuter mot Nordsjälland var inte bra. Jag tänker inte sitta och döma ut en spelare efter en liten del av en försäsong, men det måste bli bättre. Annars är det David Löfquist-vibbar på förvärvet.

………………………………………………………

Härligt förresten att den gamle MFF-ikonen Robert Prytz fått ett nytt uppdrag inom fotbollen.

Han ska bli extratränare i Vittsjö GIK i damallsvenskan. Minst en gång i veckan ska han vara på plats i norra Skåne och gnugga spelarna lite extra i skott-  och avslutsträning.

 

 

 

 

Vissa matcher kittlar lite extra

Säsongen är lång, men det finns matcher som kittlar lite extra.

Även om de inte gäller något.

Tisdagens match mot FC Nordsjälland är en sådan. Det är nämligen årets första på hemmaplan.

Jag har alltid älskat försäsongsmatcherna. Spekulationerna, förväntningarna och känslan av att nu äntligen närmar det sig gör det hur lätt som helst att stå ut med långkalsongvädret och match ett på hemmaplan är alltid nära hjärtat.

I år gäller det ännu mer.

Dels för att Markus Rosenberg är tillbaka.

Dels för att det nya cupupplägget gör att tävlingssäsongen tar vid nästan direkt. Två Floridamatcher på dålig stream, två träningsmatcher i Malmö – FC Nordsjälland och Mjällby AIF – på plats och sedan är det dags.

Som en extra krydda öppnar ju dessutom Simon Therns löparknä för ett test av Erdal Rakip.

Laget blir så här:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Erik Johansson, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Erdal Rakip, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Mycket av diskussionerna runt träningsplanen handlar om Åge Hareides sätt att konsekvent satsa på en A- och B-uppställning.

Det ger Roy Hodgson- och Bob Houghton-vibbar för oss som var med på den tiden och bryter rätt radikalt mot hur det sett ut de senaste åren. Men förändringar kan vara bra och som vanligt sätter resultaten betyget.

Faran är att några – inte alla – som känner sig långt från startelvan reagerar på fel sätt, tappar tålamodet och inspirationen och börjar gnälla.

Men för de som inte gör det kan det bli en kick. Målet man kämpar för blir tydligare. Man vet sin roll, sin position och är beredd att ta chansen när den dyker upp. Och när matcherna duggar tätt framåt sommaren kommer den att göra det.

Att man kör en A- och en B-uppställning innebär ju heller inte att alla i ”A” är lika säkra på sin plats och att alla i ”B” är lika långt från att ta klivet upp. Skador och sjukdomar påverkar också. På en direkt fråga betonade till exempel Åge Hareide att Filip Helander är en av tre landslagsmässiga innerbackar, just nu får stå tillbaka på grund av ”säkerhetsskäl” efter körtelfebern och kommer att få spela från start mot Mjällby AIF på måndag.

På träningarna inför den matchen blir det alltså i konsekvensens namn han som får dra på sig  startuppställningsvästen.

När en ny tränare ska sätta sin prägel på laget kan det också vara bra att maximera effekten av träningspassen genom att gnugga samspelet mellan just dem som faktiskt ska spela.

Gillar också att träningarna med Åge Hareide känns lite fler, lite längre och lite hårdare. Tror också att den riktningsförändringen har ett ganska stort stöd i den sportsliga ledningen i Malmö FF.

 

 

 

 

Om utlåningar och mentorer

Det händer saker i MFF hela tiden.

Här är lite korta reflektioner om ett par av sakerna som hänt idag:

1) Alex Nilssons utlåning till Trelleborgs FF.

När han slog igenom som 14-15-åring i MFF trodde jag att han skulle bli en stor spelare i klubben.

Nu är han 21, men det känns som om han har varit i MFF i evigheter.

Och – till skillnad mot vad många numera envisas med påpeka – har han  faktiskt uträttat en hel del.

Han har vunnit ett senior-SM-guld, två U21-SM-guld, ett junior-SM-guld och ett pojk-SM-guld med MFF! Det var dessutom han som avgjorde både pojk- och JSM-finalen.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han får igång karriären i Trelleborgs FF!

Men det finns en avgörande skillnad mot förra gången han lånades ut.

Inför fjorårets utlåning till Landskrona BoIS förlängde Malmö FF hans kontrakt över 2014 så att han skulle vara klubbens spelare även efter det att utlåningen var över. Den här gången sammanfaller utlåningen med det sista året på hans MFF-kontrakt. Gör han succé i TFF får MFF förhandla fram ett nytt kontrakt med Alex om man vill ha honom tillbaka – i konkurrens med andra intresserade klubbar.

2) Bornwell Mwape fick inget kontrakt.

Meriterna är bra, men han har synts för lite på träningarna.

Pratade med Daniel Andersson som betonade att om en ny spelare ska tas in ska han vara bättre än de utmanare man redan har i truppen. Som till exempel Pawel Cibicki. Bedömningen MFF gjort är att Bornwell inte är det. Det tycker jag känns som ett korrekt beslut.

Mer om Alex Nilsson och Bornwell Mwape här.

3) Peter Åhlander efterträder Per Welinder som kommunikationschef.

Ett bra val! Dessutom bra att MFF renodlar rollerna. Arrangemangs- och marknadsdelen av Welinders uppdrag lyfts bort och Åhlander blir just kommunikationsansvarig.

Det innebär också att det återstår en hel del att sätta på plats i organisationen. Peter Åhlanders uppdrag som SLO och medlemsansvarig ska ju också placeras ut på andra.

Mer om det här.

4) Patrik Andersson blir mentor till två talanger.

Jag pratade med MFF:s ungdomsbas Mats Engqvist som tillsammans med Daniel Andersson plockat in Patrik och man ska framförallt se det som en markering att klubben satsar stenhårt på att utveckla talanger i internationell toppklass.

Med sina skolprojekt på grundskole- och gymnasie-nivån har MFF sedan lång tid tillbaka satsat hårt på att vässa träningen och allt det som måste finnas runt en blivande elitfotbollsspelare.

Därför nappade man direkt när Patrik Anderssom kom med förslaget att han skulle gå in och stötta två utvalda spelare lite extra.

– Han vet vad som krävs för att bli och leva som en elitfotbollsspelare och det är inte lite, säger Mats Engqvist.

– Kosten är det viktigaste. Dels att den är nyttig, men ännu mer att man äter tillräckligt mycket. Det är svårt att få i sig allting som behövs för en spelare som tränar så hårt och ofta som våra talanger gör! De måste äta mycket, mycket mer än kompisarna som inte tränar och det ska Patrik hjälpa dem att förstå.

I tre år ska man testa, utvärdera och följa de två utvalda och det man lär sig ska givetvis även användas för alla de övriga i u-sektionen.

De två som får Patrik Andersson som mentor är målvakten Marko Johansson och mittfältaren Onur Körhan. Båda är födda 1998 och har spelat i pojklandslaget. Marko har gått hela vägen från MFF:s fotbollsskola och Onur kom till MFF som tolvåring från Dalby GIF.

– Två mycket lovande spelare. Marko skulle jag vilja säga är den utan diskussion bäste målvakten i Sverige i sin åldersklass, konstaterar Mats Engqvist.

 

 

 

Släng in honom i tryckkokaren

Niclas Carlnén som ny vd i Malmö FF. Det tror jag kan gå riktigt bra.

Men än så länge måste jag skriva tror eftersom det är ett jobb som ställer unika krav på personen som får det. När jag intervjuade Per Nilsson alldeles efter hans beslut att hoppa av uppdraget blivit offentligt frågade jag vilket som var hans bästa råd till sin efterträdare.

– Att hur stort du än tror att trycket på dig kommer att bli så blir det större, svarade han.

Samtidigt var ordföranden Håkan Jeppsson tydlig med att han inte skulle sälja in jobbet.

Efter presskonferensen på tisdagen berättade han att han till varje kandidat Malmö FF intervjuat hade sagt.

– Det här arbetet vill du egentligen inte ha.

Är det inte konstigt?

Det är ju ett drömjobb!

Men samtidigt är det ett väldigt svårt uppdrag.

– MFF är Sveriges största förening, klart att jag hoppar högt av glädje över att få frågan om att bli vd i en sådan klubb och jag tror inte att jag tvekade ens en sekund, sa Niclas Carlnén när han presenterats.

Det är den ena sidan av myntet.

Den andra är att alla – och då menar jag verkligen alla – som följer MFF plötsligt har åsikter om vad du gör och hur du gör det. Du ska kunna svara på allt som rör klubben, snabbt dessutom, helst igår, och efter det att besluten är tagna ska du försvara dem som om de vore dina egna och se till att de genomförs.

Men det räcker inte.

En vd i MFF måste kunna lyssna åt båda hållen. Vissa fnyser åt saker som supporter- och medlemsmakt. Men de har rätt att ställa krav och i en fungerande och vital förening är det både önskvärt och nödvändigt att de har synpunkter.

Ibland begriper de bättre än ledningen. Då gäller det att lyssna.

Ibland gör de det inte, men då ska man inte bara rycka på axlarna utan informera.

I MFF får en vd inte jobba i lugn och ro. Eller ens ett ögonblick längta efter att få göra det.

Per Nilsson växte in i rollen och blev klubbens kanske allra viktigaste kugge.

Företrädaren Pelle Svensson gjorde det inte.

Men när de anställdes sa de i prinicip samma – och rätt – saker.

Att Niclas Carlnén också gjorde det är därför bara steg ett. Det känns som om man kan slänga in honom i tryckkokaren. Men det är först när det är gjort som vi ser om han överlever. Steg två!

Hittade en gammal artikel jag skrev när den 33-årige Eslövs BK-målvakten Niclas Carlnén i december 2005 skulle bli målvaktstränare i MFF!

För då hette LDB FC Malmö fortfarande så.

Det gick rätt bra.

Tre år senare var han klubbdirektör och de fyra senaste åren har han varit med om att fira tre SM-guld – som borde varit fyra.

Nu värvas han till MFF igen.

Ju fortare han kan börja desto bättre. För det finns mycket att bevisa och många att övertyga.

Här är för övrigt den gamla artikeln jag skrev 2005.

Två saker att uppmärksamma:

1) Han är sig rätt lik.

2) Gillar att fotografen tyckte att det var en bra idé att be honom kliva in i en buske innan han började trixa med bollen.

skärmdump

 

Sol och testspelare

Ingen sommarvärme precis, men det var ändå rätt skönt att stå i solen och se MFF-träningen på Malmö IP.

I alla fall för oss som missade Florida och inte hade något varmare, någorlunda aktuellt, att jämföra med.

Mycket att titta på fanns det också.

Tvåmålsspel på fullplan – det var ett tag sedan.

Dessutom en testspelare på plats. Bornwell Mwape från Zambia gjorde sitt första pass och ska fortsätta att träna med laget hela veckan. Mer om det här.

Det första intrycket av Mwape var försiktigt positivt. Han spelade i B-uppställningen, som ofta var tillbakatryckt och fick inte så många vettiga bollar att jobba med från lagkompisarna. Men han satte dit ett mål och jag tyckte att han rätt ofta sökte sig till ytor där en målskytt ska finnas.

Sex mål på nio landskamper med Zambia säger en hel del.

Att det är Bosse Nilsson som rekommenderat honom gör det också. Bosse har koll och ett bra track-record. Han överdriver heller inte utan säger som det är. Det här är inte en färdig spelare, men en talang som kan bli riktigt bra.

Ett par sydafrikanska klubbar har dessutom jagat Bornwell Mwape för att han ska välja att flytta dit. Men klubben Mwape spelar för, Nchanga Rangers, har en president (Blackwell Siwale) som flera gånger i bland annat Zambia Daily Mail bestämt sagt att Sydafrika inte är aktuellt. Mwape ska direkt till Europa!

På onsdag (10.30) blir det ännu hetare på Malmö IP. Då gör Markus Rosenberg sitt första träningspass i Malmö efter återkomsten.

……………………………………

May Mahlangu då?

Det ryktas hej vilt.

Frågade Daniel Andersson på träningen. Han bara log och sa inga kommentarer.

Om de signaler jag fått är riktiga – och de kommer från flera olika håll – är läget det här:

1) MFF vill ha Mahlangu.

2) Agenten håller på med en slags budgivning, det vill säga kontakta flera olika klubbar och få dem att trissa upp priset. MFF är en, HIF en annan och ytterligare några allsvenska föreningar är tillfrågade om att vara med i ”auktionen” (en av dem ska vara nykomlingen Örebro SK där ju tränaren Per-Ola Ljung bör ha god koll på Mahlangus kapacitet).

3) Ger sig klubbarna in i det här spelet blir det dyrt.

Särskilt som det även ryktas att agenten helst vill prata korttidskontrakt…

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×