Ett naturligt steg för Jiloan Hamad

Guldet är säkrat.

Men det händer fortfarande intressanta saker i och kring MFF hela tiden.

Precis som det ska vara.

Bara idag har jag skrivit om den officiella bekräftelsen på att Jiloan Hamad är klar för TSG Hoffenheim, att Daniel Andersson gett sitt klartecken till avtackningen/hyllningen på söndag mot Syrianska samt stuckit emellan med ett mingel för att uppmärksamma att det nu äntligen finns en bok om Eric Persson.

Lite spridda reflektioner:

Att Jiloan Hamad skulle lämna var helt naturligt.

Det absolut viktigaste för MFF var att han blev kvar säsongen ut och var en så vital del i jakten på guldet. Utan honom hade det blivit mycket, mycket svårare.

Han var klok och så nej till bra bud från fel klubbar och valde att ta chansen att vinna ytterligare ett SM-guld innan han lämnade. Han fick det och efter sex säsonger är han vid 23 års ålder redo att lämna för spel i Bundesliga.

Vet inte om det är något speciellt med Malmö FF:s yttermittfältare. Jimmy Durmaz lämnade precis när han nått den yppersta allsvenska toppnivån, Guillermo Molins gjorde det också och nu gör Jiloan Hamad det.

Tyvärr visade det sig att Molins gjorde det till fel klubb. Men han var ytterst välkommen tillbaka när han återvände och en ännu bättre spelare nu än då.

Det tar säkert längre tid innan Jiloan Hamad är tillbaka. Att han återvänder till Malmö är jag dock rätt säker på.

Han säger att det numera är Malmö som är hemma istället för Örebro. Därför är det hit han flyttar tillbaka. Att det automatiskt också innebär en återstart i Malmö FF går inte att vara lika säker på. Mycket kan hända med skador och annat i en fotbollskarriär.

Men Malmö FF och han skiljs som vänner. Glöm det där att det skulle finnas en bitterhet i att han nu går som Bosman. Han förtjänar chansen, har förlängt kontraktet en gång och tog en guldhöst. Han har vunnit två SM-guld, avslutat som kapten och gillas av alla.

MFF tänker heller inte strula med att kräva kompensation för de sista veckorna i kontraktet. Jiloan Hamad spelar både mot Syrianska och i Supercupen mot IFK Göteborg. Sedan kan han börja bekanta sig med Hoffenheim.

I och med övergången bör dessutom Jiloan Hamad vara given i Erik Hamréns nästa landslagstrupp.

Det är ju så Hamrén fungerar. Aldrig premiera prestationen i Allsvenskan som får en utländsk klubb att skriva ett kontrakt, men så fort det är skrivet plocka med spelaren.

……………………………………

Daniel Andersson ska hyllas.

Härligt!

Detaljerna dröjer dock ett tag till. Hans egen syn på saken kan ni läsa om här.

Hur viktigt det var för MFF att få hans klartecken har vi nog tidigare inte fullt ut förstått.

Det går ju inte att avtacka någon som spelare förrän denne någon faktiskt slutat som spelare. I år har han hoppat in en allsvensk match och den 11 oktober satt han som avbytare i träningsmatchen mot FC Nordsjälland beredd att hoppa in.

Nu är det dock bara att köra.

…………………………………………..

Boken om Eric P heter ”Stolt och stark” med undertiteln Om Eric Persson som byggde Europas näst bästa fotbollslag, Malmö FF”.

Den är skriven av Micke Sjöblom i samarbete med Staffan Tapper och fotografen Klas Andersson.

Jag sitter nu med ett ex framför mig och bläddrar lite. Det spontana intrycket är att den ser bättre ut än 100-årsboken och mycket bättre ut än boken om Bo Larsson.

Författarna verkar också ha en grundmurad tro på boken. De har tryckt upp 4 000 ex på eget förlag. Från och med i dag finns den bland annat i MFF-shopen.

Mer om boken kan ni läsa i min Skånskan-artikel här.

 

 

 

 

 

Det var MFF som var stormen!

Guillermo Molins hade helt rätt när han snackade inför matchen (se förra blogginlägget!).

Det var Malmö FF som var stormen!

Simone eller vad hon nu hette hade ingen chans när alla tvivel om att MFF skulle palla för trycket i guldstriden blåste bort.

Malmö FF tog sitt 17:e SM-guld och den 20:e seriesegern i Allsvenskan. Nästa säsong kan man om man vill – och det tycker jag att man ska – spela med två stjärnor vid klubbmärket. Två gånger tio titlar.

Den här var hur förtjänt som helst!

Modern fotboll byggs inte av träben och MFF har inga sådana. Tvärtom är det ett i full utsträckning konsekvent spelande lag. Det är dessutom ett ungt lag dominerat av 90-talister och med massvis med egenfostrade spelare i truppen.

Precis som det ska vara i Malmö FF.

I modern tid har MFF aldrig säkrat ett SM-guld på bortaplan, jag har räknat tillbaka till 1965 och från och med det datumet är samtliga SM-tecken säkrade hemma på Malmö stadion eller Swedbank stadion.

Nu bröts den trenden och MFF gjorde det på Borås Arena där man tidigare inte vunnit en enda allsvensk seger sedan anläggningen invigdes 2005.

Starkt gjort!

Men egentligen var det inte så mycket bortaplan. MFF-supportrarna hade trotsat alla stormvarningar, rest upp och väl inne på arenan dominerade de över 4 000 så totalt att det var helt otroligt.

De sjöng, hoppade och jublade så att det hördes över hela Borås.

Snacka om storm!

Och när de stormade planen gjorde de det med klass. Lite för tidigt ute backade de direkt när man vädjade att de skulle göra det. Vill man vara elak går det att säga att de fattade situationen betydligt snabbare än de utkommenderade poliserna som till slut var de enda som var i vägen för att spela de sista sekunderna.

Själva väderstormen uteblev. Det regnade givetvis, vi var ju ändå i Borås, men blåsten blev av normal vardagsklass i Malmö.

Det kom en del snack om att MFF kanske sålt guldet när Tokelo Rantie lämnade för AFC Bournemouth. Jag säger bara Guillermo Molins.

Han gjorde 1-0 med ett klassavslut, han gjorde 2-0 med ytterligare ett klassavslut och är nu uppe i sju mål. Lika många som Rantie hade när han lämnade. Dessutom har Gische haft en stor effekt även i det mentala spelet. I en tät toppstrid är det guld värt att ha en spelare som honom i truppen. Fortsätter han så här blir han snart lika vass som anfallare som han är som yttermittfältare.

När han kom tillbaka till MFF sa han att han utvecklats som spelare. Han ljög inte.

Det går heller inte att låta bli att hylla Ricardinhos insats. Han var kung på kanten mot Elfsborg och Erik Hamrén borde gråta blod över att brassen inte är svensk medborgare. Än!

Filip Helander och Pontus Jansson gjorde också riktiga kanoninsatser och förmodligen skrek, jublade och firade Pontus Jansson nästan mer än supportrarna.

Om det nu var möjligt….

………………………………………

Det bästa av allt:

Nu väntar ytterligare en guldfest.

På söndag mot Syrianska med fullsatta läktare och utdelning av Lennart Johanssons pokal.

Då förutsätter jag också, som jag tidigare lobbat för, att man tar chansen att sätta in Daniel Andersson. Han är värd den avtackningen. Många gånger om!

………………………………………….

Och Rikard Norling tränar MFF även 2014!

 

 

MFF ska bli en del i stormen

Svårt att låta bli att älska en spelare som apropå den väntade stormen säger:

– Det blir underbart med regn och blåst. Tänk dig full storm och halva läktaren klädd i himmelsblått och så tar vi över hela arenan och staden. Vi blir en del av stormen!

Så svarade Guillermo Molins när jag frågade vad han tyckte om väderspådomarna.

Rätt inställning!

Och blir det vidriga vädret verklighet tror jag dessutom att det mycket väl kan vara en fördel för Malmö FF.

4 000 supportrar, minst, är på väg. De vänder inte för att det börjar blåsa. Elfsborgs hemmapublik är kanske mer sugen på att sitta hemma och kura för regnet.

Samtidigt jagar MFF-spelarna ett guld. Elfsborgs jagar utanför medaljstriden och mest för att ställa till det för MFF. Gissa vem som tycker att det är tristast när det blåser kring hårbanden.

Att det skulle bli inställt tror jag inte ett dugg på. Matcher blir sällan uppskjutna för att det blåser, däremot för att det regnar, som i Ljungskile 2008. Men då är det regnet och den vattensjuka planen som ställer till det.

Den här gången tycker nog till och med många konstgräshatare att det i alla fall i just den här matchen är rätt underlag på Borås Arena. Fast kallt blir det. Troligen även långkalsingpremiär.

Eftersom jag vill vara en konsekvent man och tidigare envist hävdat att AIK:s seger inte har någon betydelse ska jag nu säga precis samma sak om IFK Göteborgs förlust.

Eric Perssons gamla ord om ”guld vinner man, silver får man” är geniala. De säger allt om inställningen MFF alltid ska ha.

Men det går att travestera dem och säga att ”guld får man inte, guld vinner man”.

För det är ju precis den inställningen de som vill vinna måste ha. Full koncentration på den egna prestationen och strunta i alla konkurrenter som ändå inte kan påverka så länge det blir tre poäng i den egna matchen.

Det är ju dessutom så man vill vinna.

Säkra det själv istället för att bli serverad.

På söndagen efter AIK:s seger skrev jag på bloggen: Vinner Malmö FF mot Elfsborg och/eller Syrianska är guldet klart. Då kan AIK och IFK Göteborg vinna med 22-0, gå på vatten eller cykla baklänges på en lina över Niagarafallet på en enhjuling. Det kvittar.

Det gäller ännu mer nu. Med den enda skillnaden att IFK Göteborg inte längre är ett hot.

Annars kvittar det fortfarande, och AIK-spelarna kan ta med sig en jonglerande kanin på ryggen när de cyklar. Det hjälper inte heller.

AIK:s enda hopp är att MFF kan förlora guldet.

Söndagens träning var öppen, lågintensiv och följdes av 300 supportrar. De fick se följande elva: Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Markus Halsti, Simon Thern – Magnus Eriksson, Guillermo Molins.

Så lär det bli. Och inte mig emot. Jag kan mycket väl förstå att Rikard Norling är väldigt sugen på att ha hela trion Erik Friberg, Markus Halsti och Simon Thern på planen samtidigt och Emil Forsberg har inte haft samma fina form den senaste månaden som tidigare. Thern är bäst i mitten. Men det är lite lex Molins över situationen. Spelarna ska vara där de gör bäst nytta. Molins är bäst på kanten, men behövs just nu i anfallet där han också är bra. Thern är bäst i mitten, men just mot Elfsborg i Borås i en guldmatch känns det här som den bästa lösningen. Allt för laget.

…………………………………………………

Helgens bästa MFF-nyhet:

Att Magnus Haglund förlängde sitt tränarkontrakt i Lilleström.

Helgens besvikelse:

AtT MFF:s U19 inte nådde ända fram till final i SM. Det blev förlust med 1-2 mot AIK. Zia Sakirovski kvitterade till 1-1. Johan Hammar var riktigt bra och en ledare på planen. Det var ett gott besked.

……………………………………………………….

Jonas Eriksson dömde MFF när laget vann SM-guld 2004. Jonas Eriksson dömde MFF när laget tog SM-guld 2010. Domare i matchen mellan Elfsborg och MFF är Jonas Eriksson.

Men just den ”vidskepelsen” struntar jag i. Det viktigaste är att han är Sveriges bäste domare.

 

 

 

Fullt fokus på de egna matcherna

Inte fick MFF någon hjälp av Brommapojkarna.

6-0 till AIK sa det mesta.

Men grejen är ju att MFF inte behöver någon hjälp.

MFF kan – och ska – fixa det här själv. Kan heller inte skylla på någon annan.

Det handlar om fokus. Precis som det gjort hela tiden de senaste omgångarna.

Vinner Malmö FF mot Elfsborg och/eller Syrianska är guldet klart. Då kan AIK och IFK Göteborg vinna med 22-0, gå på vatten eller cykla baklänges på en lina över Niagarafallet på en enhjuling. Det kvittar.

När MFF vann guldet 2010 var spelarna hela tiden bra på att bara titta på sitt eget och hålla fokus. Det var en av sakerna som avgjorde den grymt jämna kampen mot HIF. Det känns som om 2013 års trupp är rätt bra på det också.

…………………………………………….

MFF:s U17 vann SM-semifinalen mot HIF med 2-0 uppe i Helsingborg och är klart för SM-final.

Deniz Hümmet gjorde båda målen.

Ett efter en soloprestation i den första halvleken. Han drog två man och skaffade sig ett avslutsläge han utnyttjade på ett perfekt sätt. 2-0 kom i slutminuterna sedan Oscar Mårtensson chippat fram bollen till honom.

– Tre lägen, två mål för Deniz. Mycket bra av honom. Annars var det en lagseger, sa MFF-ledaren Andreas Georgson och påpekade att man fått ihop ett allt vassare lag av en mix av spelare födda 1996, 1997 och 1998.

De unga har tagit för sig och fått en nyttig utbildning.

Georgsson var framförallt nöjd med att försvarsspelet var så tätt. HIF fick väldigt svårt att skapa chanser.

– Vi har ju varit väldigt bra offensivt. Nu var vi även extremt disciplinerade bakåt.

I finalen ställs MFF nästa helg mot Halmstads BK som slog BK Häcken med 5-2 i sin semifinal.

Tyvärr på bortaplan. MFF vann serien före både HIF och HBK och fick hemmamatcher i åttondelen och kvarten. Men sedan tappade man den fördelen när blev dags för semi- och final (just för att man spelat hemma i de inledande omgångarna). Känns om ett upplägg SvFF borde titta över.

I serien möttes för övrigt MFF och HBK två gånger. MFF vann den ena matchen med 1-0 och spelade oavgjort i den andra. Det kan bli en tät final.

Imorron söndag spelar MFF:s U19 SM-semifinal mot AIK. Klockan 13 på Malmö stadion eller någon av träningsplanerna.

 

Inte lätt att låna ut rätt

I år har Malmö FF haft rätt många spelare utlånade till andra klubbar.

Pratade en stund med Per Ågren på dagens träning och det stod rätt snabbt klart att han inte är helt nöjd med hur det har fungerat.

Om vi bortser från etablerade namn som Jasmin Sudic och Alex Nilsson är det framförallt två saker som strulat:

1) Många har inte fått tillräckligt med speltid.

2) Och när några väl fått det har det varit på fel position.

Amin Nazari har spelat flitigt i Assyriska i Superettan. Men MFF ser honom som en defensiv mittfältare. I Södertäljelaget har det blivit väldigt mycket speltid som ytterback eller yttermittfältare.

I division 1 har Malmö FF haft anfallaren Petter Thelin i LB07, anfallaren Erik Pärsson i Lunds BK och mittfältaren Egzon Sekiraca i Trelleborgs FF. Gemensamt för alla tre är att de haft förtvivlat svårt att ta en ordinarie plats. Anfallare betygsätts dessutom, rätt eller fel, i ganska hög grad efter hur många mål de gör. Pärsson har gjort fyra för LBK och Thelin tre för LB07. I division 1.

Att garantera talangerna speltid och spel på rätt plats i låneklubbarna är oerhört svårt.

– Tränarna gör givetvis det som är bäst för den egna klubben, tar ut spelarna de tror mest på och det kan snabbt uppstå situationer där det på grund av skador eller annat gynnar laget  att använda spelaren på en helt annan position än det från början var tänkt.

– Vi måste bli ännu mer noggranna när vi lånar ut spelare och även titta på om spelaren vi vill låna ut fyller ett behov just där vi vill att han ska spela i klubben som vill ha honom, säger Per Ågren.

Det är kanske heller inte nödvändigt att prioritera klubbar som kan stå för en stor del av lönen eller tvunget spelar i superrettan eller division 1.

Per Ågren spelade själv i Veberöds AIF när han var utlånad i början av sin MFF-karriär. Som ung libero i division 3 och hade stor nytta av den erfarenheten.

Frågan är hypotetisk, men hur mycket mer speltid och erfarenhet hade till exempel Petter Thelin skaffat sig 2013 i en stabil division 2-klubb som Kvarnby IK eller GIF Nike?

………………………………………………

För Alex Nilsson i Landskrona BoIS har det varit en upp och ner-säsong. I förrgår skrev han på twitter och kritiserade dem som kallat insatsen en flopp:

”Skadad och hamnat lite i kläm med tränaren, där folk bara vet en historia eftersom jag varit jävligt proffsig och inte uttalat mig i media.” konstaterade han.

Jag tycker att det ligger en hel del i det. Han har trots allt, vilket han också påpekade, spelat 18 matcher från start och på dem gjort 8 mål och 5 assist, totalt 13 poäng. Det är ett helt okej facit. Alex har kontrakt med MFF även 2014 och det är alldeles för tidigt att döma ut hans chanser.

För Filip Stenström tog utlåningen slut mitt under säsongen. I somras tog Ängelholms FF över hans kontrakt.

När det gäller Tobias Malm, utlånad till Landskrona BoIS, känns det som om MFF sorterat bort honom.

Och den ende av lånespelarna som gjorde tok-succë, Jasmin Sudic, smällde korsbandet. Men OM han klarar att ta sig tillbaka kommer han att ha massvis med nytta av matcherna han hann spela i Mjällby AIF 2013.

 

 

Feta damen får följa med till Borås

När domaren blåste av matchen efter MFF:s 2-1-seger trängde sig den feta operadamen fram.

Hon var fullständigt kolerisk och kunde absolut inte förstå varför hon inte fick sjunga.

– Det begriper väl alla att det är över nu, skrek hon så att det ekade i korridorerna.

Till slut lyckades man stuva undan henne i ett förråd och övertala henne att följa med till Borås.

Egentligen förstår jag henne.

För det är ju över nu.

Men, det finns alltid ett men…

Det viktiga är ju att spelarna inte begriper det.

Eller snarare; att de inte drar samma förhastade slutsatser som vi som sitter bredvid.

Låt oss tala klartext. MFF har spelat till sig ett guldläge som är för bra och upplagt för att missa.

Efter 0-3-förlusten mot Åtvidabergs FF kan Helsingborgs IF inte nå ikapp och förbi. Det hade man inte gjort ändå, men nu är det definitivt.

Avståndet till IFK Göteborg är sex poäng och fem måls bättre målskillnad med två omgångar kvar.

Vinner AIK över IFK Norrköping på måndagskvällen – och det gör man – blir marginalen fem poäng, Dessutom har MFF rätt många mål upp på AIK också.

Missar MFF det läget är det:

a) dåligt, b) en knallsensation, c) ett bittert minne som kommer att plåga himmelsblå supporters i evigheter.

Risken är mikroskopisk.

Men den finns.

Det är därför den feta damen får sitta och vänta i förrådet.

Om man vill ge bränsle till alla dem som den närmaste tiden ska göra allt för att se till att samtliga i och kring MFF inte tar ut något i förskott är det framförallt två saker som bör lyftas fram.

Nästa match är mot Elfsborg, på MFF:s mardrömsplats Borås Arena där MFF-seniorerna aldrig vunnit en tävlingsmatch sedan den invigdes.

Förlust där och det har ingen betydelse att det är Syrianska som väntar i sista omgången eller att matchen spelas inför fullsatta läktare hemma på Swedbank stadion. Det är lätt att få en mental kramp när allt ska avgöras och ett upplagt läge håller på att glida ur händerna.

Vi kan säga så här: Spänningen finns där fortfarande. Men ur MFF-synvinkel är den nu alldeles lagom liten.

 ……………………………………………

Om MFF trotsar trenden och säkrar guldet i Borås – och jag tror chansen att vinna däruppe är större än på många år – blir Syrianska hemma en enda lång hyllning till guldhjältarna.

Då tycker jag att MFF ska utnyttja möjligheten att sätta in Daniel Andersson, kanske direkt efter pausen, kanske lite senare och fixa den avtackning som hittills varit så svår att ordna.

Jag köper att det tidigare inte gått att hitta ett lämpligt tillfälle. Men att låta över 24000 hylla honom med stående ovationer i en match som redan blivit ett 90 minuter långt glädjekaos hade gett en perfekt slutpunkt på en stor MFF-karriär.

………………………………………………….

Guillermo Molins måste väl vara årets stora sommarvärvning. Bra jobbat Per Ågren!

Med två nya mål är Gische nu uppe i fem och jag tycker att han är onödigt självkritisk när han mest pratar om hur obekväm han känner sig som anfallare. Han är bra där också. Inte lika bra som på kanten. Men bra nog.

Men bakom båda målen låg, som ofta, Magnus Eriksson.

Han assisterade Gische två gånger och är därmed uppe i 14 assist i årets allsvenska. Det är extremt bra. Inte minst eftersom han dessutom gjort tio mål.

Med lite flyt kunde 14 varit 15, eller 16. Om Simon Thern utnyttjat en eller båda av guldpassningarna han fick av Magnus Eriksson hade det varit så. Den ena passningen var så snygg att det var en ren njutning att se den.

Glädjen var förresten av förklarliga skäl stor och stämningen god bland MFF-spelarna efter matchen och det bjöds på en del underbara citat:

De bästa:

– Jag höll på att skita på mig. (Guillermo Molins om när han såg 2-1-avslutet först ta i stolpen).

– Jag skrek på Magnus att han skulle passa och sedan startade jag ändå löpningen för sent. Fan vad jag är dum tänkte jag. (Simon Thern om den ena passningen från Magnus Eriksson som han inte utnyttjade).

– Det går ju inte att lita på Simon. Tacka vet jag Gische. Han sätter mina passningar  (Magnus Eriksson om att det inte blev fler mål).

…………………………………………………………….

Det pratades lite om tur efter segern.

Marginaler på rätt sida? Ja.

Tur? Nej.

Brommapojkarna spelade bra fotboll och hade en fenomenal målvakt i ex-Landskrona BoIS:aren Ivo Vazgec.

Men ett lag som skapar så många chanser som MFF har inte tur när det vinner.

MFF vann avslutsstatistiken med 26-5 och avslut på mål med 14-3. Dessutom hade den officiella rapporten 1-0 i avslut i målställning. Men det måste varit fel. Simon Thern prickade ribban efter pausen och i den första halvleken hade Pontus Jansson en träff i stolpen.

Och man kan vända och vrida på det mesta.

Om det var tur att Molins 2-1-avslut gick i mål vid den andra stolpkontakten var det väl otur att den inte gick in redan vid den första? 🙂

 

 

 

 

 

Bra läge kan bli bättre

Äntligen är landslagsuppehållet över.

Nu ska allt avgöras i Allsvenskan och läget är precis det samma som för två veckor sedan.

Höstvindarna får allt svårare att blåsa bort gulddoften över Malmö och med en seger över Brommapojkarna skulle MFF köra kistan med det sista hoppet för IFK Göteborg, HIF och AIK flera meter in i krematorieugnen.

Jag är rätt övertygad om att MFF vinner.

Framförallt tycker jag att man måste påpeka att MFF ska vinna hemma mot BP.

Ja, MFF förlorade senast mot Häcken. Men att torska två gånger i rad är en helt annan sak. Det är, för att uttrycka det milt, MFF rätt ovant vid att göra. Det hände aldrig 2010, det inträffade aldrig ifjor 2012 och det har hittills inte hänt i år.

Jag såg heller ingen guldfrossa uppe på Hisingen. Istället såg jag BK Häcken spela både bra och klokt. Ibland måste man acceptera att motståndaren är bättre. Det var Häcken och det var en av två förklaringar till 0-2 i baken. Den andra tror jag dessvärre var att allt blev fel i uppladdningen när beskedet om Djurgårdens seger över IFK Göteborg kom bara lite mer än en halvtimme före avspark. Mitt i uppvärmningen jublade MFF-klacken – givetvis – över beskedet och i och kring omklädningsrummet vimlade det av folk som följt slutet på Göteborgsmatchen.

Det var i stort sett omöjligt att undvika, men det var inte bra. Jag kan ha helt fel. Kanske påverkade det inte alls. Men jag tror att det gjorde det och därför blir jag orolig över att det ser likadant ut den här söndagen. IFK Göteborg spelar 15.00 mot Öster och MFF spelar 17.30 mot Brommapojkarna. Skillnaden är att varje gång man råkar ut för en sak lär man sig något nyttigt till nästa gång det händer. Dessutom spelar MFF nu hemma på Swedbank stadion och Häcken är betydligt bättre på att spela mot MFF än BP.

Brommapojkarna gör sin fjärde säsong i Allsvenskan, men har hittills aldrig besegrat MFF.

I snacket om att Brommapojkarna hittat toppformen och har fyra raka matcher utan förlust i allsvenskan gömmer sig också en hel del luft.

Ja, BP har fyra raka och 1-0-vinsterna mot Häcken och Elfsborg imponerar.

Men bara en av matcherna har spelats på bortaplan. I Södertälje slog BP avsågade bottenkonkurrenten Syrianska med 2-1 och det är fortfarande BP:s enda bortaseger i år.

På de 28 senaste bortamatcherna i Allsvenskan kan man i Infostradas statistik se att Brommapojkarna bara har vunnit två.

Laget har heller inte samma akut-läge i botten som tidigare. I praktiken har man nog redan gjort det avgörande rycket. MFF leder tabellen med fyra poäng och alla är överens om att det är ett härligt utgångsläge. Men BP har skaffat sig sex poängs marginal till kvalstrecket. Det läget är ju ännu bättre. BP spelar i högsta serien även 2014.

Publikmässigt är det katastrof. I allt annat är det bra. Jag unnar verkligen den stora och målmedvetna ungdomsklubben BP den framgången.

De svaga publiklagen får inte bli för många i Allsvenskan. Men ett bör det finnas utymme för och i så fall ser jag helst att det är BP.

………………………………….

Startelvan lär bli densamma som senast.

Det vill säga:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Guillermo Molins.

Erik Johansson är frisk och kry och vill in.

Markus Halsti är lika ordinarie som Simon Thern och Erik Friberg och här färsk landslagsfotboll i benen.

Men ju längre säsongen har löpt på desto mindre benägen har Rikard Norling blivit att ändra i kontinuiteten. Känns som om MFF numera även där konkurrensen är som hårdast bara ändrar vid skador och/eller avstängningar.

…………………………………………..

I samband med dagens träning kunde Martin Östling berätta att det sålts en bit över 18 400 biljetter.

Det tickar alltså på. Men för sakta.

Jag tycker fortfarande att det borde komma över 20 000.

Men som många påpekat under veckan krävs det rätt mycket för att få in de där sista åskådarna.

Förra året hade MFF i den sista hemmamatchen mot Örebro SK fortfarande ett bra läge i guldstriden. Inte lika bra som nu, men ändå. Då kom 17 935 åskådare. Gillar inte att skriva det, men det är kanske den siffran som ska slås…

Långkalsonger på!!!!

Och titta gärna in på HK Malmös match i Baltiskan på vägen.

Det är ett bra initiativ av handbollsklubben att bjuda MFF-åskådarna på entrén.

……………………………………………………..

Sent på lördagseftermiddagen säkrade MFF:s U19 en semifinalplats i SM.

En poäng räckte i matchen mot Landskrona BoIS i juniorallsvenskan, men det blev 6-1 till MFF.

Benjamin Fadi gjorde tre mål! De övriga satte Jacob Palander, Dino Mesic och Franz Brorsson.

I semifinalen möter MFF AIK på hemmaplan.

 

 

 

 

 

Bältros blaha blaha

Bältros blaha.

I helgen drabbades Simon Kroon av bältros, i måndags inledde MFF-läkaren Pär Herbertsson behandlingen och imorron torsdag kan Simon vara tillbaka i full träning.

Här kan ni läsa texten om den senaste utvecklingen.

Gillar framförallt tre saker:

1) Själva huvudgrejen, att Simon Kroon är tillbaka så pass snabbt.

Det kan behövas. Han har flera gånger varit perfekt att ha som inhoppare och med Petar Petrovic borta resten av säsongen med en spricka i ett nyckelben hade det inte känts helt perfekt att även ha Simon borta en längre tid.

Det hade inte varit någon katastrof, inte ens att problem, men en klar irritation.

Efter dagens träning – innan beslutet om Simon Kroon kom – pratade jag med Rikard Norling om yttermittfältssituationen. Han sa det självklara att man kunde lösa problemet med hjälp av omflyttningar. Guillermo Molins kan ta steget ner och Simon Thern kan ta klivet ut. Men det är bättre om det inte behövs.

2) Att Simon tydligen hade god motståndskraft mot bältros-angreppet.

Har läst mig till att det varierar starkt från fall till fall hur pass hårt drabbad man blir och hur lång tid det tar att repa sig.

Det kan handla om månader och det kan göra riktigt jäkla ont. Helveteseld heter bältros på danska och då förstår man ju…

Men man kan alltså också vara aktuell för spel i Allsvenskan en vecka efter det att sjukdomen brutit ut. Härligt!

3) Att det finns ett par kul detaljer i historien.

Mest kul: Pär Herbertsson diss av alla eventuella invändningar Brommapojkarna skulle kunna tänkas ha.

– Han ska ju inte spela i bar överkropp,

………………………………………………

Miiko Albornoz avstod det mesta av torsdagsträningen också.

Känningarna i låret vill inte riktigt ge med sig, men MFF-naprapaten Wilner Registre var ändå optimistisk efter träningen.

– Imorron ska han försöka träna lite mer och jag räknar fortfarande med att han ska kunna vara tillgänglig i helgen. Procentuellt bedömer jag att det är övertag för att han ska kunna spela.

 

 

 

Effektiviteten måste bli mycket bättre

Ni kan väl era fotbollsklyschor?

Som att det finns mycket annat som är viktigare än resultatet i träningsmatcher och att så länge man skapar chanserna är det ingen större fara. Då kommer målskyttet snart att lossna.

Båda användes rätt flitigt på Hästhagens IP under och efter 0-1-förlusten mot FC Nordsjälland.

Och visst;

Det ligger ofta en dos av sanning i klyschorna. Till stor del är det säkert därför de är så populära och svårutrotade.

Men de är ytliga också och kan leda fel.

Nu när guldkampen snart ska avgöras kan jag till exempel inte undgå att känna en viss oro över att MFF föll som laget gjorde.

Nordsjälland var inte bra och bjöd MFF på massor genom egna misstag. Matchen borde slutat 5-1 eller 5-2 till MFF och det måste bli mycket bättre effektivitet redan mot Brommapojkarna nästa helg. För då är det allvar.

Det där med att resultatet inte spelar någon roll i en träningsmatch är dessutom oftast rent nys. Som om det inte känts bättre om Malmö FF utnyttjat det totala friläge man fick i matchens sista anfall och i alla fall fått 1-1 med sig.

Nej, sanningen var att FC Nordsjällands försvarsspel var så dåligt att det var ett grovt underbetyg åt MFF att danskarna tilläts hålla nollan.

Ytterst få av lagen MFF mött i Allsvenskan i år har gjort så många grova missar i försvaret.

Det positiva var att Malmö FF dominerade matchen, särskilt efter pausen och på egen hand skapade chanser som borde räckt till två-tre mål.

Skönt också att se att FC Nordsjälland tappade betydligt mer på sina många byten än Malmö FF på sina (räknade jag rätt gjorde FCN åtta byten och MFF sju).

Det negativa var att MFF inte hittade rätt fokus och kvalitet för att avgöra och stärka självförtroendet inför guldkampen. För om MFF skapade chanser till två-tre mål på egen hand bjöd det danska försvaret på lägen som borde gett lika många mål till.

Jag har sett MFF möta Nordsjälland ett par gånger de senaste åren. Det är ingen tvekan om att det forna storlaget – det var inte så länge sedan FCN vann ligan – blivit väldigt mycket sämre, vilket också syns i tabellen.

Johan Hammar och Erdal Rakip fick 90 minuter. Båda var klart godkända.

Men bäst på plan var Ricardinho. Han briljerade med dribblingar, eleganta små passningar, crossbollar, överhoppningar och allt möjligt läckert. När inte ens han kom rätt i avslutslägena handlade det nog trots allt om att skärpan var på träningsmatchnivå istället för en glödande het stiletten på strupen-guldkampsnivå.

Hoppas jag.

Ska heller inte vara alltför orättvis mot FC Nordsjälland. Det fanns stråk av klass. Inte minst i skottvilligheten och förmågan att ofta träffa rätt med skotten, toppat av frisparken som lagkaptenen Martin Vingaard satte dit i krysset till 1-0.

………………………………………

I samband med matchen bekräftade också MFF:s sportchef Per Ågren att man erbjudit Johan Hammar en kontraktsförlängning. När han kom till MFF från Everton gjorde man ju bara klart med honom säsongen ut.

Förhoppningsvis nappar han.

Johan är fortfarande ung och lovande och spelar stabilt.

Han passar in både på och utanför planen.

Det som ser ut som ett mittbacksöverflöd – och även är det – kan dessutom snabbt ändras.

Just nu har MFF Pontus Jansson, Filip Helander och Erik Johansson som alla håller allsvensk toppklass. Lägg till att Alexander Blomqvist med stormsteg är på väg tillbaka efter sin korsbandsskada och att Jasmin Sudic också är med i truppen nästa år och det finns ingen annan klubb i Sverige som kan konkurrera.

Men hur många tummar jag än håller för Sudic är det läge att vara realistisk också. Det är oerhört svårt att hitta en elitidrottare som klarat att komma igen efter tre korsbandsskador. Jag är inte ens säker på att det finns någon. Gör Sudic det är det en unik prestation. Dessutom öppnas det ett januarifönster och fortsätter Jansson, Helander och Johansson att storspela kan det bli tufft att behålla alla tre. Så även om det inte finns ett backup-behov nu kan det mycket väl finnas när MFF ska förbereda nästa säsong.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×