Från segt till sött?

Så sent som i torsdags var MFF-spelarna lika sega som den där sörjan vi brukar se i reklamfilmerna som vill poängtera behovet av att rengöra diskmaskiner.

Trötta, andefattiga och utmanövrerade av Gefle IF.

Hur ska det laget kunna slå ut Premier league-nian Swansea?

Möjligen genom att prestera som laget kan när det är på topp.

För samma Malmö FF som var chanslöst mot ett taktiskt smart och inspirationsboostat Gefle har ju åtskilliga gånger tidigare bevisat att det finns helt andra kvalitetsnivåer att plocka fram.

Inte automatiskt när det behövs, för så enkel är inte fotbollen. Men ibland. och egentligen räcker det att nå den normala nivån för att prestera betydligt bättre än mot Gefle.

Kan MFF dessutom nå en bit över den går det att utmana Swansea.

För det gäller att komma ihåg att Swansea inte har startat säsongen. Hur mycket det betyder visade skillnaden mellan omgång 1 mot Drogheda United och omgång 2 mot Hibernian.

Drogheda som normalt sett trots allt är ett betydligt sämre lag än Hibernian – kämpaglöd ska inte kunna kompensera allt – var mitt uppe i sin säsong och presterade betydligt bättre.

Det ÄR skillnad på tränings och tävlingsmatcher så även om Swansea har vunnit sju av sina sju försäsongsmatcher är det trots allt där MFF:s stora fördel ligger.

Kanske till och med den enda fördelen?

Jo det finns en till.

Alla som ifrågasätter hur MFF kunde prestera så uselt mot Gefle IF glömmer två saker:

1) Resor sliter! Alla som spelat fotboll vet det. Trippen till Skottland nästan direkt följt av en sugande resa till Gävle blev helt enkelt för mycket. Idealet hade varit att ha en så bred trupp att man kunnat vila några spelare helt från den första resan och satt in dem i match 2. Men den bredden har inte MFF och dessutom hade säkert flera spelare tagit det som en petning. Vilket det inte är.

2) Före Geflematchen hade MFF en härlig svit av bra matcher. Jag hoppas och tror att det är där man ska titta mest.

……………………………………………..

Swansea bjuder förresten på hyfsat svalt väder med regn i luften. Liberty Stadium är imponerande, gräset, med en dos plast invävt, fantastiskt och Premier league-stolarna på spelarbänken testade av Skånskans utsände. De var sköna.

Att taxin till presskonferensen dröjde så länge att jag och Kvällspostens utsände kom med andan i halsgropen och chaffisen till råga på allt inte tog kort för man ta.

Pressuppbådet från hemmahåll är massivt. Ett 20-tal journalister från Swansea var på MFF:s presskonferens och blev mycket nöjda när Rikard Norling noga framhöll att det är Swansea City som är stora favoriter.

En lång utläggning om hur stor Michael Laudrup är även i Sverige föll också i god jord. När Sverige mötte Danmark var vi rivaler. nu när han har sådana framgångar är vi stolta över honom som skandinaver.

 

 

Segt och trött MFF

Låt mig säga detta först.

Jag är lockad att hugga huvudet av alla som säger eller skriver att det var ett dåligt genrep av MFF inför avresan till stormatchen mot Swansea.

För är det något Allsvenskan minst av allt är så är det ett genrep, något man kan ha i väntan på de heta och stora matcherna i Europa.

Det är Allsvenskan som är grunden, det är där man skaffar sig positionen som motiverar Europaspel, det är där man bygger form, klass och motivation som gör att man även klarar att spela i Europa och det är där man vinner titlar.

Ett SM-guld känns 100 gånger mer värt än 7-0 borta mot Hibernian även om det är ett kul, härligt, minnesvärt ögonblick för alla som är aktiva i och följer Malmö FF.

Enstaka matcher går, titlar består.

Och det är först med upprepade prestationer man uppnår något.

Det vet spelarna. Mot Gefle märktes det inte.

Trötta kroppar sprang fel och för sakta och det fanns varken en förmåga att erövra bollen eller göra något vettigt med den när MFF fick den.

Spelet fungerade helt enkelt inte.

Och då lever MFF farligt eftersom man de senaste åren medvetet samlat på sig spelare och skapat ett spel som gör att det blir nästan omöjligt att den dagen inget av det vanliga fungerar kompensera det med att kampa sig till poängen.

Den detaljen finns det väldigt många lag i Allsvenskan som är bättre på än Malmö FF, bland annat Gefle.

Egentligen är det inte konstigare än att majoriteten av lagen MFF möter inte kan ”rulla ut” MFF.

Gefle kan inte rulla ut MFF och MFF kan inte kampa ut Gefle.

Det är därför vi ibland i slutet av matcherna får se anfallslösningen att sätta upp Pontus Jansson och försöka få till ett tryck. Pinsamt nog verkar det vara det enda alternativet MFF har när man ska överge sitt vanliga spel. Den fungerar ju heller inte något vidare.

Jiloan Hamad kommer säkert att få en del skit för att han i CMore sa att tröttheten efter EL-matcherna drabbade ett spelande lag som MFF mycket hårdare än Gefle. Vårt sätt att spela kräver mycket mer energi, sa han.

Dålig förlorare kommer det säkert att heta i Norrland. Men egentligen har han en poäng.

MFF:s sätt spela kräver mycket energi, samtidigt suger det ännu mer energi ur motståndarna när det fungerar – men bara då. Så ett energitapp i MFF får negativa konsekvenser på två sätt!

Borde då inte Rikard Norling och den övriga ledarstaben ha förutsett det här och roterat mer i laget? Svårt för mig att säga som själv trodde att laget skulle orka och att MFF hittat rätt förberedelserecept. Med facit i hand borde man dock ha startat med Erik Friberg, Simon Kroon och någon av tonåringarna som trängdes på bänken.

Men jag börjar också luta åt att det verkliga problemet bakom alltihop är att det täta matchandet gör att man aldrig får tid att träna ordentligt.

När matcherna kommer tätt blir det omöjligt. Då behövs återhämtning, vila och lugn laddning.

Samtidigt kommer det perioder när det blir ett längre uppehåll mellan matcherna. Jag tror att MFF måste bli ännu bättre på att utnyttja dessa.

Det känns också som om det finns mer att göra med det individuella upplägget. De som spelar hela tiden kan inte träna särskilt intensivt. Men de som inte spelar kan det, de kanske till och med behöver det. Både spelare som sitter på bänken och spelare som är på väg tillbaka efter skada.

Det finns också en inbyggt problem i Malmö FF:s unga trupp.

Var för sig är de unga talangerna kapabla att göra jättestarka inhopp och enstaka matcher. Allihop. Men som en gemensam reservgrupp räcker de inte till för att säga att MFF har den nödvändiga bredden i truppen. Särskilt inte som det under säsongen för sällan finns tid till den där gemensamma intensiva träningen ihop med de äldre och mer utvecklade spelarna som hade gett dem ytterligare ett lyft.

 

 

Svår match – bra förberedelser

I torsdags massakrerade MFF Hibernian och avancerade i Europa leaguekvalet.

På torsdag väntar Premier league-nian Swansea i en ännu hetare match.

Mellan de två bortaresorna ska MFF klämma in en tuff match mot Gefle IF.

Ingen lätt sak!

Inte blir det enklare av att även den matchen spelas borta.

Men en viktig sak. Det är Allsvenskan som är grunden för verksamheten och MFF behöver helst en seger för att hänga med i den nödvändiga toppstriden.

Jag är övertygad om att MFF har bra förutsättningar att lyckas och det finns framförallt fyra goda skäl till att jag tror på tre poäng uppe i Gävle.

1) MFF har blivit allt bättre på att kombinera spel på hemmaplan och i Europa. Rutinen från 2011 finns där och har spätts på i årets matcher. Som jag tidigare skrivit tror jag dessutom att ledarstaben har lärt sig ännu mer än spelarna.

Det ÄR en tuff avvägning, men det känns som om MFF gör många saker rätt. Helt enkelt så bra det går att göra dem med trots allt begränsade resurser. Bland annat tog man beslutet att stanna i Skottland istället för att hasta hem med ett nattplan och komma till Malmö vid en tid då nästan bara tidningsbuden är vakna. Att resa tar på de redan ansträngda kropparna, att störa sömnrytmen ännu mer. Nu fick alla sova ordentligt, träna lite lätt på fredagsmorgonen innan avresan från Skottland och träna lite lätt en gång till på lördagen på Limhamns konstgräs. Innan lördagspasset fick dessutom spelarna en genomgång av den mentale rådgivaren Sverker Fryklund. Därmed ska allt som kan göras vara gjort inför söndagens tripp till matchen mot Gefle IF, som går via flyg till Stockholm och buss till Gävle. I Stockholm ansluter för övrigt Rikard Norling som stannade i Storbritannien för att se Swanseas försäsongsmatch mot Reading. Det gäller att utnyttja all tid som finns.

2) Gefle IF är i samma situation.

I Sundsvall – den egna hemmaarenan är egentligen inte lämpad för nånting, allra minst cupspel i Europa – vände Gefle IF 0-3 från den första matchen mot Anorthosis till 4-3 och avancemang. På torsdag väntar en resa till Azerbajdzjan och första matchen mot FK Qarabağ. Samma utgångsläge för båda klubbarna alltså, med den skillnaden att en Skottlandsresa tar lite mer än en mellan Gävle och Sundsvall. Å andra sidan, som Daniel Andersson också påpekade efter träningen på Limhamn, så blev MFF aldrig riktigt testat i 7-0-matchen. Det var 90 minuters glädje. Geflespelarna fick säkert slita betydligt hårdare i sin match.

3) MFF är inne i ett härligt flyt med bra spel och resultat.

Efter Häckenmatchen har MFF sex raka matcher utan förlust, de fem senaste har gett fem segrar. På de sex matcherna är målskillnaden 18-1. Det enda laget som klarat att göra mål är just Gefle IF när det blev 3-1 på Swedbank stadion. Fem nollor av sex möjliga är riktigt, riktigt bra – inte minst med tanke på hur högt Malmö FF vågar hålla backlinjen. Det spelsättet ger kraft och spets framåt. När det även stämmer bakåt blir det väldigt svårt att besegra ett sådant lag.

4) Konstgräset.

Jo jag vet att gräs är bättre för fotboll, men MFF är bra på plast. Tre matcher hittills i år har gett tre segrar och i alla har MFF gjort tre mål. 3-1 mot Åtvidaberg, 3-1 mot Brommapojkarna och 3-2 mot Syrianska. Man kan leka mycket med siffror. Infostrada gillar att göra det och har räknat ut att det i år bara är två lag i Allsvenskan som vunnit allt på konstgräs; Malmö FF och Helsingborgs IF (HIF har också tre spelade matcher på plast).

Glöm förresten det där med faran för 0-0 imorron. Det är ju Gefle IF och då börjar alla snacka 0-0 och parkerade bussar. Fakta är att MFF spelat mot Gefle IF tio gånger i Gävle. Ingen av matcherna har slutat 0-0. Och MFF har vunnit fyra av de fem senaste.

…………………………………….

Rapporterna från Edinburgh talar om en fantastisk stämning bland supportrarna.

Malmö FF:s skötte sig perfekt, Hiberninans också trots 0-7 i baken och mot slutet hyllade MFF och Hibs varandra.

Givetvis ska det lyftas fram.

Missa till exempel inte att läsa brevet Malmö FF:s Peter Åhlander fick av polisen i Edinburgh. Här är en länk.

………………………………………….

Lovade lite bonusinfo som ”blev över” när jag nyligen skrev tre artiklar om MFF:s ekonomi.

Här kommer därför siffrorna från stolbyggeriet på Norra läktaren.

Första gången byggde Fritid Malmö och fakturerade 250 000 kronor.

Andra gången byggde IFK Malmö (!). Eftersom division 4-klubben hade en stor skuld till Malmö FF fick man en komb med lite kontant och resten jobba av skulden-betalning. Priset sattes ungefär efter Fritid Malmös taxa, IFK Malmö fick strax under 100 000 kontant och resten i nedskrivning av skulden. Något som hjälpte IFK Malmö både i kassan och i bokslutet.

I år ansåg sig MFF inte ha råd. Man valde också att inte använda IFK Malmö-lösningen trots att klubben fortfarande är skyldig MFF cirka 230 000-240 000 kronor. Istället gick supportrarna in, byggde på rekordtid och räddade stämningen på matcherna.

 

 

 

 

 

Rekordbra av Malmö FF

Inte för att vara sån – men jag sa ju att jag inte alls var säker på att Hibernian skulle bli svårare att slå ut än Drogheda United. Snarare tvärtom.

Men jag kunde inte ens drömma om att MFF skulle vinna med 7-0 i Skottland.

Inte efter 2-0 hemma.

Och inte överhuvudtaget.

Egentligen har det inte någon betydelse hur dåligt Hibernian var.

MFF ska hyllas för prestationen.

Det var den största bortasegern någonsin i Europeiskt cupspel för Malmö FF. Med tanke på MFF:s stolta historia är det en fin merit för årets trupp.

Det var även den största förlusten någonsin för ett skotskt lag i Europa. Bara en sådan sak.

Största hemmasegern är förresten 11-0 mot Pezoporicos från Cypern 1973. Den segern var också en annan milstolpe. Det var första gången MFF avancerade i Europaspelet.

Det har man sedan gjort många gånger och nu gör man det igen. Swansea i nästa omgång blir en härlig utmaning.

Men först ska alla i MFF njuta av det här och hyllas. Ett gott mått på prestationen är att det var sju olika målskyttar i matchen. Det är ytterst ovanligt att vinna med 7-0, det är ännu mer ovanligt att sju spelare gör mål. Gillar också att lagkaptenen Jiloan Hamad fortsätter att glänsa. Mot Hibernian blev det ett mål och fyra assist.

Om nu inte den taskiga streamen lurade mig.

Det var målfoto på om inte Hibernians stream var sämre än insatsen laget gjorde…

………………………………

Nu fullt fokus på Gefle IF.

Kul för resten med två lag som snabbt ska hitta fokus efter härliga insatser i Europa. MFF efter 7-0-krossen och Gefle efter att bragdartat ha vänt 0-3 till 4-3 och avancemang.

…………………………………

Ni har väl läst mina tre artiklar om MFF:s ekonomi.

Här är länkarna.

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Tvåan funkar dessutom som en bra påminnelse om hur viktig en hemmamatch som den mot Swansea kan vara för ekonomin.

Det blev lite bonusinfo över också från intervjun med Per Nilsson. Kommer snart på en blogg nära dig.

 

Nu blir det mycket om ekonomin

Jag startade dagen med en över en timme lång intervju med MFF:s vd per Nilsson för att kolla läget med ekonomin.

Kommer att bli inte bara en utan flera artiklar och de två första läggs förhoppningsvis ut på nätet senare ikväll.

Tyckte själv att det blev väldigt intressant, förhoppningsvis delar ni den uppfattningen.

Innan ni börjar läsa kan vi slå fast ett par saker:

För att året inte ska sluta med ett rejält underskott krävs det att det mesta går MFF:s väg.

Helst ska MFF slå Hibernian så att man åtminstone får en riktigt bra kassamatch mot Swansea, hänga med i toppen av Allsvenskan så att det blir publikmatcher mot de stora lagen i höst och dessutom gå med ett rejält plus i spelarförsäljningen.

Samtidigt är likviditeten inte bra och MFF är med full fart på väg in i den med tanke på detta värsta månaden på hela året, augusti.

Men katastrofrapporterna är överdrivna.

Oavsett om allt går åt helvete kommer underskottet att bli mindre än förra årets 13,6 miljoner, konstaterade Per Nilsson.

Dessutom poängterade han noga att likviditeten i år är bättre än den var både 2011 och 2012!

Plus att snacket om att Per Ågren fått i uppgift att sälja för betydligt mer än han köper ska ses i belysningen av att det är så det normalt sett går till i MFF. De två senaste åren har man haft ett överskott på 10,8 respektive 13,2 miljoner där.

Ett positivt besked är också att Europa league-kvalet redan börjat ge överskott.

Plus-mínus noll i de första omgångarna har det sagts. Enligt Per Nilsson gav första omgången mot Drogheda ett plus på en miljon och den andra mot Hibernian har redan gett ett överskott på 1,5 miljoner.

 

 

Full fart på träningen

Var nere och tittade till träningen idag.

Den senaste tiden har det varit så mycket matcher att träningarna har varit få, lågintensiva och mest ett sätt att hålla kropparna igång.

Därför var det härligt att se en ”riktig” träning. En och en halv timme med full patte.

Nyttigt! Inte minst för att MFF inför resan till Skottland på onsdag hinner med ytterligare en rejäl träning på måndagen. Tisdagen är det träningsledigt.

Alla var för resten med utom Erik Johansson. Magsjuka och illamående satte stopp…

…………………………………….

Edward Ofere är tillbaka i Malmö och tränar med Trelleborgs FF.

Den sista tiden har han hållit igång med individuell träning, men nu har han genomfört fyra pass med TFF och tränaren Anders Grimberg är klart intresserad. TFF-ordföranden Per-Anders Abrahamsson har dessutom slagit fast att Trelleborgs FF SKA förstärka truppen inför hösten.

Jag kan ju tycka att Ofere – matchotränad eller ej – egentligen är för bra för division 1. Men rätt säkra uppgifter säger att Malmö FF inte är intresserade.

……………………………………

På tal om division 1:

Var på plats på Limhamns IP och bevakade LB07-Qviding i söndags. Jumbolaget Qviding vann fullt förtjänt med 3-2 och Petter Thelin fick gå mållös från planen.

MFF-lånet spelade utan självförtroende, överglänstes av anfallskollegan Jesper Claesson och skapade väldigt lite.

Förre MFF:aren Tobias Lewicki var bättre på kanten. Han har dessutom blivit lite bättre på att förstå att han måste jobba bakåt också. Inte mycket, men lite.

I särklass bäst på planen var dock Qvidings innermittfältare Marco Kotilainen. Det var flera år sedan jag såg en bättre insats i en division 1-match!

26 år gammal, fostrad i Gunnilse, superettanspelare i Assyriska och de två senaste säsongerna i finska PK35 googlade jag fram. Rätt kul att bli så imponerad av en spelare jag aldrig tidigare hört talas om…

 

Bra resultat som kunde varit bättre

Malmö FF var som ett vackert skepp som med både kraft och elegans bröt sig fram genom en ocean av missade chanser. Och mot slutet kom man in i lite stiltje.

Det där lät nästan som något Rikard Norling kunde sagt, men ändå inte.

Han skulle nämligen inte göra misstaget att sätta fokus på alla de brända lägena att göra 3-0, 4-0, 5-0 eller kanske till och med 6-0 och definitivt säkra avancemanget redan innan returen spelats.

För det kunde MFF gjort.

Därför kan jag kosta på mig att säga att det var en mycket bra match som serverades, med en lite bitter eftersmak.

Tokelo Rantie hade två frilägen, som han brände – igen, Jiloan Hamad tvingade den skotske målvakten till en fenomenal räddning, Simon Thern prickade ribban och så vidare.

Ett tag, i början av den andra halvleken kändes det nästan löjligt att Malmö FF inte kunde få in fler bollar bakom Benjamin Williams, som tilläts växa ut till en jätte i målet.

Men allt det får betydelse bara om Malmö FF rasar samman i returen och det finns knappt något som tyder på att man kommer att göra det.

Så jag förtränger chansmissarna och plockar snabbt fram ett par mycket positiva saker:

1) Spelet.

Rätt många skottar på läktaren suckade djupt, erkände att de kommit billigt undan och berömde MFF. Med all rätt. Hemmalaget SPELADE verkligen fotboll.

2) Resultatet, trots allt.

2-0 är ett bra resultat att ta med sig till en bortamatch i Europaspelet. Det är betydelsefullt att göra fler än ett mål, men det är ännu viktigare att hålla nollan hemma. Det gjorde MFF och sista tio minuterna låg det i luften och syntes på planen att det var viktigare än att satsa mer framåt.

3) Försvaret.

Lätt att glömma när spelare efter spelare glänser framåt. Men MFF har bara släppt in ett mål på de fem senaste matcherna nu. Det är en stabilitet som är ruggigt bra att ha. Alla är bra där bak.

4) Jiloan Hamad.

Kapten och lirare i ett fint paket. Med självförtroendet på topp. Det var enbart han som bestämde att det var han som skulle ta frisparken och sedan dunkade han dit den. Har ju dessutom tagit över Jimmy Durmaz roll som mannen som bara gör snygga mål.

5) Spelare som lyft sig.

Magnus Eriksson är det tydligaste exemplet. Nu kommer han i avslutslägena och gör målen.

Men jag skulle vilja plocka fram två namn till, nämligen Emil Forsberg och Ricardinho. Den senaste månaden har Forsberg varit en av de absolut bästa spelarna i MFF och jag frestas säga precis samma som jag sa om Eriksson efter den förra matchen. Det var rätt många som var lite för tidigt ute med att döma ut honom.

Och Ricardinho var inte bra en lång period i våras. Det är han nu. Med råge…

Sedan kan jag fortsätta och påpeka hur Markus Halsti vuxit fram som herr Opetbar, hur Simon Thern kan ta sig förbi allt och alla när han är på det humöret, pratat om resten av försvarslinjens stabilitet, om Tokelo Ranties sätt att löpa sönder ett försvar och nämna alla MFF:arna som var med.

Så visst, vi struntar i det där med de brända chanserna.

Frågade Rikard Norling på presskonferensen om vad han gjort om han före matchen fått ”köpa” resultatet 2-0. Slagit till?

– Ja, svarade han efter ett tags tvekan och ställde en motfråga.

– Hade du gjort det?

– Nej, sa jag.

– Jaså, då var det kanske fel svar, sa han.

Men det var det inte. Det är bara jag som är dum, sitter och efterrationaliserar och har orealistiska förväntningar.

Det var rätt svar. 2-0 ÄR ett bra resultat.

Särskilt om det någonstans i Hibernian-spelarnas huvuden satte sig att det här blir rätt svårt att vända.

……………………………………..

I morgon fredag lottas nästa omgång, om ni missat det.

MFF är inte där än. Men en bra bit på väg.

 

 

MFF är bra mot britter

Brittiskt motstånd – det gillar Malmö FF.

Eller borde i alla fall gilla eftersom det gått så bra mot lag från de brittiska öarna de senaste åren.

Hittills i år har det blivit 0-0 och 2-0 mot irländska Drogheda United.

Förra året besegrade MFF Shamrock Rovers med 2-1 på Irland och West Bromwich med 1-0 i en träningsmatch hemma på Swedbank stadion.

2011 vann MFF med 3-1 borta i en vänskapsmatch mot Wigan och sedan kom det stora ögonblicket när Rangers FC först fick pisk med 1-0 i Glasgow och sedan förpassades ur Champions league-kvalet via 1-1 i returen inför över 19 000 vilt jublande åskådare. Sent på säsongen hann man dessutom matcha en gång till mot Shamrock Rovers, den här gången hemma, och vinna med 2-0.

2010 spelade MFF 0-0 mot Fulham.

Nio matcher på fyra år och ingen förlust.

Så visst ska MFF vara favorit mot Hibernian. Inte minst för att jag tror att Edinburghlaget egentligen är en bra bit bättre än Drogheda, men kommer att prestera sämre.

För Drogheda United var det för många av spelarna karriärens största match att spela retur i Malmö.

Det gjorde det defensivt inriktade, men fysiskt starka, laget ännu svårare att besegra.

Drogheda hade dessutom startat säsongen. Det har inte Hibernian.

Och det finns mer:

Hibernian, som kom sjua förra säsongen, har tappat sina bästa spelare. I anfallskraft har man förlorat i stort sett allt. Anfallarna Lee Griffith och Owen Doyle gjorde 23 respektive elva mål förra säsongen. De är inte kvar.

Fram till den 13 juli, för mindre än en vecka sedan, fanns det bara två juniorer som sammanlagt gjort två mål i A-laget att tillgå för Hibs. Då blixtvärvade man Rowan Vine som med sju mål var St Johnstones bästa målgörare förra säsongen.

Med honom i laget hade Hibernian tänkt sig att spela en 4-1-4-1-uppställning med Vine ensam på topp. Därför var det nästan med lite panik i rösten tränaren Pat Fenlon på presskonferensen berättade att det inte alls är säkert att Vine kan spela. Han är en av flera osäkra startande i en skadedrabbad trupp.

Tim Clancy är borta sedan tidigare, vänsterbacken Ryan McGivern har fått ge ett sent återbud och högeryttermittfältaren Alex Harris kan också tvingas göra det.

Det ser rätt bra ut för MFF som matchat flitigt, hittat formen och ”flowet”, bara släppt in ett mål på de fyra senaste matcherna och möter Hibernian vid vad som kan vara precis rätt tidpunkt.

Med Filip Helander tillbaka i truppen behöver man inte ens gardera med nytillskottet Johan Hammar, som hann få sin spellicens. Nu finns det plötsligt ett överflöd på mittbackar.

Inget är någonsin lätt i Europaspelet. Kommer Malmö FF bara ihåg det känner jag mig rätt säker när jag tippar avancemang till kvalomgång tre.

………………………………….

Siffran över sålda biljetter närmar sig 6 000.

Matchdagen lär det säljas cirka 2 000 till vilket innebär en publiksiffra på runt 8 000.

Inte lika mycket som en allsvensk match, men godkänt.

……………………………………..

Hur det än går lär det sluta bättre än förra gången MFF ställdes mot Hibernian i internationellt cupspel.

Året var 1970.

Hibernian vann med 6-0 (!!!) hemma och 3-2 i Malmö. Sammanlagt 9-2.

Nisse Hult stod i mål och på onsdagens MFF-träning dök det upp en annan spelare som var med i båda matcherna:

Staffan Tapper.

Jag tipsade en skotsk journalist om att där borta står en gammal landslagsspelare som var med och förlorade med 0-6 och han kastade sig över Staffan.

Troligen blir det en jätteartikel i Edinburgh Evening News.

Förlåt mig Staffan….

…………………………..

I morgondagens papperstidning kan ni för övrigt läsa ett rejält reportage om Jiloan Hamad. Kollega Christoffer Ekmark träffade Jille efter träningen för ett långt och bra snack.

 

 

 

Ett styrkebesked av MFF

Malmö FF:s stabila storseger mot Åtvidabergs FF var ett styrkebesked.

Ett rejält sådant och även om trycket från Norra läktaren alltid är massivt på Swedbank stadion var det lite annorlunda den här gången. För första gången ekade sångraden ”Guldet ska hem” riktigt högt och med självförtroende ut över planen.

Sakta i backarna säger jag.

Visserligen balanserar MFF just nu på en fin formtopp och agerar med en stabilitet som inte alltid fanns där under våren, men det är långt kvar.

Det gäller se till att sommarens fina spel håller i sig och att truppen inte blivit för försvagad när övergångsfönstret stängts. För det finns ju en klar risk med att spelarna imponerar som mest just när de köpsugna klubbarna släpps in i affären.

Men en sak är i alla fall säker.

Den senaste tiden har MFF visat att de som trodde att laget var för ungt och för långt bak i utvecklingsfasen för att kunna vinna guld redan i år hade fel.

Det kan MFF!

Därmed inte sagt att Malmö FF gör det, men bara att chansen finns bäddar för en het höst.

MFF har både toppen och bredden som är nödvändig.

Efter 4-0 mitt mellan två Europa league-omgångar tror jag heller inte att någon protesterar om jag säger att jag hade rätt när jag dagen före matchen skrev att jag är övertygad om att MFF nu lärt sig att bli mycket bättre på att parallellt prestera både i Europa-spelet och hemma i Allsvenskan.

När det gäller toppkvalitén i truppen är det bara att kika på Jiloan Hamads prestation mot Åtvidaberg. Han gjorde det mesta rätt och är inte längre en yttermittfältare utan kan i sin rätt fria roll dyka upp lite varstans på planen och bidra, lite som Stefan Ishizaki i Elfsborg.

Ett annat bra exempel är Markus Halsti som kom in efter de första 45 minuterna och effektivt dödade alla taktiska planer Åtvidaberg hade ritat upp för att utmana MFF ännu mer.

För glöm inte att Åtvidabergs FF länge gjorde en helt okej match. Ofta beror en 4-0-seger på motståndarlagets svaghet. Så var det inte nu.

När det gäller bredden finns det all anledning att titta på vad som hände när Rikard Norling bestämde sig för att bänka Tokelo Rantie och Markus Halsti.

In kom Pawel Cibicki och Erik Friberg och spelade bra respektive riktigt bra.

Cibicki assisterade till ett av målen. Det var hans första allsvenska poäng någonsin och jag gillade att han spelade så klokt, sprang så rätt och även om han inte själv kom till några avslutslägen var det inte bara hans passning till Magnus Eriksson som kunde gett ett mål. Han bäddade för ett par lägen till.

När jag pratade med honom gjorde han faktiskt själv den allra bästa analysen av sin insats.

– Många har sagt att jag är en klok spelare.

Jepp Pawel, precis så…

………………………….

Efter 16 omgångar har Åtvid bara släppt in 17 mål.

Sju av dem har Malmö FF gjort. Alla de övriga lagen har klarat tio.

Efter matchen kunde jag nyfiket inte låta bli att fråga tränaren Peter Swärdh vad han trodde att det berodde på och om MFF gör något de andra lagen inte gör.

Han var givetvis väl medveten om att det läcker just mot MFF och efter att – helt riktigt – ha konstaterat att så länge det är försvarsstarkt mot alla lag utom ett behövde han inte vara orolig funderade han lite på skillnaderna. Den enda Swärdh hittade fanns intressant nog på innermittfältet.

Oavsett om MFF spelar med Markus Halsti, Erik Friberg eller Simon Thern så vågar man flytta upp de centrala mittfältarna tidigare än de andra lagen.

Kan vara något att tänka på för dem som envist hävdar att MFF måste skaffa en kreatör på mitten innan man blir ett guldlag?

……………………………….

Och på tal om styrkebesked:

Två mål och en målgivande passning av Magnus Eriksson.

Totalt har han nu gjort sex mål och fem assist.

Känns som om ganska många var lite för tidigt ute med att döma ut honom.

Han VAR bra i Åtvidabergs FF. Han SÅG lovande ut under försäsongen. Efter det har det ofta gått trögt och jag är inte ute efter att hänga dem som påpekat det. Det har jag själv ibland gjort och i många matcher HAR han bevisligen inte varit bra.

Men potentialen finns och jag är övertygad om att när karriären ska summeras kommer han att bli ihågkommen som en bra spelare även i Malmö FF.

Mitt i alla hyllningarna till Tokelo Rantie ska man också komma ihåg en sak. Många av egenskaperna som gör Rantie så bra, som oberäkneligheten, de aviga dribblingarna och löpningarna, gör honom också väldigt svår att spela tillsammans med i ett tvåmannaanfall. Samarbetet mellan Rantie och Eriksson kan bli väldigt mycket bättre och det har Eriksson allt att vinna på.

……………………………………..

Imorron måndag (15 juli) spelar MFF:s U21 på Hyllie IP mot Kalmar FF.

Klockan 18.00 är det dags, arrangören Hyllie IK utlovar gratis inträde och full glöd i grillen.

Förhoppningsvis är det även dags för comeback av Filip Helander.

 

 

 

MFF kan hantera den luriga matchen

Inför söndagsmatchen mot Åtvidabergs FF måste Malmö FF klara att hantera att den egentligen ligger helt fel.

Som en isolerad allsvensk ö inklämd i vågorna från Europaspelet.

Inte blir det bättre av att Åtvidaberg just nu är formstarkast i hela Allsvenskan.

I torsdags säkrade MFF avancemanget till den andra kvalomgången till Europa league genom att slå ut Drogheda och nu på torsdag är det dags att möta Hibernian. Det blir en vecka med tre matcher med delat Europa- och Allsvenskan-fokus.

Samtidigt har Åtvidabergs FF haft full koncentration på Allsvenskan där laget senast imponerade rejält genom att bli först sedan 2011 att besegra Elfsborg på Borås Arena. Jag såg matchen och kan intyga två saker: Åtvid var riktigt bra och vann förtjänt.

Hur hanterar MFF bäst den utmaningen?

Genom att: A) Komma ihåg att det är svårt att klara att hålla fullt fokus på båda sakerna. B) Inte överdramatisera. Det finns rätt mycket som tyder på att MFF är väl rustat för uppgiften. Så väl att laget bör klara det bättre än konkurrenterna brukar göra.

Först och främst  börjar MFF få den nödvändiga rutinen. 2011-säsongen var viktig. I början sprang man på ett par proppar som 0-2 borta mot Gefle, men det gick bättre och bättre och MFF avslutade med fem raka vinster i Allsvenskan parallellt med Europaspelet.

Hela tiden har MFF också satsat på internationellt vänskapsspel och nu när klubben på nytt tar sig an den dubbla uppgiften börjar allt fler få erfarenhet. Något som slentrianmässigt framhålls när det gäller spelare, men oftast glöms bort när det handlar om tränare och alla andra som jobbar med förberedelsearbetet i föreningen.

Rikard Norling, hans ledarstab och alla i hela klubben vet numera mycket mer om Europaspel och hur man kombinerar det med att även prestera i Allsvenskan än man gjorde tidigare.

Jag tror faktiskt att det är Rikard Norling som förbättrat och lärt sig mest.

I och med att Malmö FF är en storklubb med ständiga krav finns det även en annan faktor som underlättar. Internationella matcher är en härlig krydda men i MFF vet ändå alla att det är Allsvenskan som är basen för verksamheten. Så länge MFF har guldchans är den uppgiften extremt mycket viktigare än att avancera ett par omgångar i Europa. Segrar mot Drogheda och Hibernians är heller knappt ett skit värda om de kommer till priset av att MFF missar en placering bland de tre-fyra bästa och därmed nytt internationellt spel nästa säsong.

Just till matchen mot Åtvidaberg finns det även ett par andra saker som talar för MFF.

1) Truppen är i stort sett helt frisk.

2) Formen är god, inte minst har MFF hittat stabiliteten bakåt utan att tappa spetsen framåt.

3) Åtvidaberg har även när laget varit som bäst och mest framgångsrikt alltid haft pinsamt svårt att vinna i Malmö. 17 gånger har lagen mötts. På de matcherna har MFF 15 segrar och ett kryss!

Det är ett förkrossande facit.

………………………………………….

Truppen blir densamma som senast, med ett – oerhört glädjande – undantag.

Filip Helander är tillbaka.

Även om han varit borta sedan slutet av maj tycker jag att det är rätt självklart att utnämna honom till den spelare som presterat bäst i MFF i årets allsvenska.

Han var ruggigt bra innan skadan kom.

Bäst i MFF och bäste mittback i serien – så det är alltså inte vem som helst som kliver ut med de andra ur spelargången i morgon.

Pontus Jansson har dock gett klartecken för spel så det lär knappast bli nägra ändringar i startuppställningen.

Om Rikard Norling bestämmer sig för att rotera lite grann tror jag i så fall att det ligger närmare till hands på mitten. Markus Halsti gjorde en kanonmatch mot Drogheda, Simon Thern gjorde det inte. Det kan öppna för Erik Friberg igen. Eller så chockar Norling oss alla med att ställa över Halsti? Om alla tre ska hållas igång utan att slitas ner måste ju han också vila någon gång.

Men utgångstipset är samma elva och en snabb chans till revansch för Simon Thern.

Och Filip Helander får vänta med sin comeback till U21-matchen på måndag. Bara det är en bra anledning att bege sig till Hyllie IP klockan 18.00.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×