MFF säger ja till supporterhjälpen

Räkna med ett det löser sig med Norra stå-sektionen öppen, fast med stolar, även under Europamatcherna.

I så fall ett lika välkommet som självklart besked.

MFF behöver stöttningen av sina supportrar och de har många gånger om förtjänat en god behandling av klubben.

Jag pratade med MFF-vd:n Per Nilsson i samband med Häcken-matchen.

Han ville gardera sig med att diskussionerna fortfarande pågår och att han – som han uttryckte det – behövde garantier för att stolarna verkligen blir uppsatta.

Men med brasklappen gjord berättade han att lösningen som är på gång består i att MFF står för framforslandet av materialet och maskinerna som behövs och att supportergrupperna sätter upp stolarna.

Sedan kan Uefa-kravet om stolar uppfyllas och klacken ändå stå kvar på sitt hem. Som tidigare år.

MFF har för resten aldrig helt och hållet själv satt upp stolarna.

Först var det Fritid Malmö som gjorde det. En alldeles för dyr lösning.

Sedan var det IFK Malmö (!) som utförde arbetet. För lite pengar, men framförallt genom att man räknade ner en stor skuld som IFK Malmö hade till MFF. Division 4-klubben städade även Stadion från Tifo-rester och annat. Men Per Nilsson berättade att den lösningen inte längre är aktuell.

Skönt att det ser ut att lösa sig.

Idén att stänga Swedbank stadions viktigaste sektion när den som bäst behövdes var dum.

Tanken att ytterligare stöta sig med supportrarna – något som man lyckats med irriterande ofta – var lika korkad.

Men jag förstår varför det hände.

MFF MÅSTE SPARA. Ekonomin är mer ansträngd än många tror. Därför behövs det ännu mer än någonsin förr en god dialog mellan klubben, medlemmarna och supportrarna. Annars riskerar det att komma nya irriterande beslut.

 

Ineffektivt framåt, slappt bakåt

Häcken lyckades med det som inget annat lag tidigare klarat, att göra tre mål på MFF i Allsvenskan på Swedbank stadion. Bra gjort mot ett lag som normalt håller nollan i hälften av matcherna och vinner det mesta.

Synd bara att det lika mycket var Malmö FF:s svaghet som Häckens styrka som möjliggjorde prestationen. MFF var ineffektivt framåt och släpphänt bakåt. Hörde att många med Göteborgs- eller neutralt perspektiv tyckte att det var en mycket bra allsvensk match. Det tycker inte jag. Underhållning och många mål är inte det samma som kvalitet.

Effektiviteten först. MFF spelade länge riktigt bra framåt och skapade många chanser. När Dardan Rexhepi blev skadad i början av matchen hade det blivit mål om han passat istället för att avsluta själv ur en sämre vinkel. Emil Forsberg fick till ett bra skott från friläge som Christoffer Källqvist kanonräddade. Och så vidare. Plus jämförelsen mellan matchens två stora artister Tokelo Rantie i MFF och Moestafa El Kabir i Häcken.

Båda gjorde lite som de ville med försvaren, men Kabir gjorde mål själv och bäddade för andras mål och chanser.

Rantie vände ut och in på allt och alla, inklusive sig själv och borde ha gjort mål. Det var allt det vackra han producerade värt. Men han gjorde det inte. Istället hamnade avsluten lite här och lite där, men aldrig där de skulle. Om Rantie varit i närheten av att vara lika effektiv som El Kabir kunde matchen ha slutat annorlunda.

Tokelo Rantie kommer att bli en sensation och bli såld för dyra pengar. Men än är han bara en fantastisk talang och ett råämne till något extraordinärt. Den här matchen i matchen vann Häckens Moestafa El Kabir. För sanningen var att inget av försvaren hade någon som helst kontroll på vad de två sysslade med och att det var El Kabir som klarade att dra den stora nyttan av det.

Försvarsspelet behöver jag väl knappast gå närmare in på? Om ett lag som aldrig annars släpper in tre mål i hemmaborgen plötsligt gör det är det givetvis ett stort svaghetstecken. Dessutom finns det för många spelare i MFF med ett så offensivt tänk att de aldrig funderar på vad som händer om de tappar bollen och många som glömmer bort sina defensiva uppgifter för att det är så kul att satsa allt framåt. Vacker fotboll kan bli naiv fotboll om man möter lag som som vågar och är bra.

Att sätta upp Erik Johansson i anfallet efter 60 minuter när det i stort sett bara satt offensiva spelare på bänken luktade också starkt av panik. Jag begriper idén. Johansson är bra på att nicka och få fast bollen plus sätta lite tyngd i attackerna. Men han fick ju inga bollar. Ingen långboll upp, inga inlägg, ingenting överhuvudtaget.

Vet inte riktigt vad Rikard Norling tycker om att ett taktiskt drag av honom får noll – ja närmast negativ – effekt för att spelarna fortsätter att agera precis som vanligt?

Jag hittade en bra spelare (Rantie) plus tre godkända (Dahlin, Halsti och Forsberg) i MFF. Resten var mörker.

Bra match?  Ja, men då måste man han sett den med ögona i Häcken!

…………….

Tycker också att matchen var ett bra svar till dem som hävdar att Jiloan Hamad inte är viktig för MFF.

…………….

Dardan Rexhepis skada var en lårbaksida – antingen bristning eller sträckning. Svar kommer.

 

 

Rikard Norling har aldrig förlorat

Har semester – men det skiter vi väl i?

Går ju inte att hålla sig från MFF även om man försöker 🙂

Det här är en både lätt och svår match!

Svår för att Häcken även i år är ett bra lag, som ofta vågar väldigt mycket även på bortaplan och i startelvan har den allsvenske skytteligaledaren Moestafa El Kabir.

Trots att Häcken ligger tia i tabellen och har tagit nio poäng färre än MFF på 13 omgångar finns det alltså all anledning att varna för Hisingslaget. De flesta MFF-supportrar minns med fasa bortamatchen förra året. Men det är lätt att glömma bort att MFF fick stora problem på Swedbank stadion också. 0-0 och Markus Halsti utvisad en halvtimme före slut, om ni hade glömt…

Fast att inte underskatta en än så länge underpresterande tabelltia i en så jämn serie som Allsvenskan  är egentligen självklart.

Dessutom är som sagt matchen lätt också.

I ryggen har nämligen MFF tre raka segrar, en god insats mot Elfsborg och en ruggig hemmastyrka på Swedbank stadion. Just det där sista – hur bra MFF faktiskt är i sin sedan 2009 nya borg – har hamnat alldeles för mycket i skuggan.

Jag visste det, men hur mycket jag faktiskt visste det begrep jag inte förrän Tony Ernst började rada upp en massa fakta på twitter.

Bara en sådan sak som att Rikard Norling ALDRIG har förlorat en allsvensk match i Malmö!

Under hans tid som tränare har MFF nämligen bara förlorat en match – mot IFK Göteborg förra året – men då låg Rikard sjuk hemma i sängen.

På de 50 senaste allsvenska hemmamatcherna har MFF bara förlorat två (båda mot IFK Göteborg). Av de totalt 67 matcherna har MFF vunnit 42.

Inget lag har än så länge lyckats göra tre mål på MFF på Swedbank stadion och bara sex gånger har ett motståndarlag klarat att göra två mål.

Det är bara att fortsätta:

På de 67 matcherna har MFF hållit nollan i 33. Chansen att MFF inte släpper in något mål är alltså så nära 50 procent man kan komma. Och publikstödet är nästan garanterat. Bara sex gånger har publiksiffran hamnat under 10 000!

Dessutom semestervikarierar evenemangsansvarige Patrik Jandelin som speaker och han är noga med att påpeka att Malmö FF aldrig förlorat när han haft den rollen. Bara så att Häcken vet…

Jiloan Hamad gjorde sin bästa halvlek för året (den första) och var riktigt bra mot Elfsborg. Nu är lagkaptenen avstängd eftersom han även drog på sig sin tredje varning.

Inte bra alls! Normalt sett.

Men tack vare att timingen med att Erik Johansson är i speldugligt skick igen efter sina skador är så pass perfekt kan Rikard Norling göra ett par naturliga förflyttningar. In med Erik Johansson bredvid Pontus Jansson i backlinjen och upp med Markus Halsti på mitten bredvid Erik Friberg och ut med Simon Thern på kanten igen.

Tror faktiskt att det här ”MFF-mittblocket” med de två centrala backarna och mittfältarna är bättre lämpat att hantera BK Häckens anfall med skyttekungen Kabir och mittfält med Lewicki och company än de fyra som spelade där mot Elfsborg.

 

Ranties mål en ren rysare

MFF vann över Elfsborg i en viktig, intensiv och högklassig allsvensk match. Det var bra. Men som en extra finess bjöds publiken på ett mål som höll världsklass!

Tokelo Ranties 2-1-mål var inte bara avgörande, det var så snyggt och samtidigt så starkt att snålvattnet rann ner över tangenterna.

Bara att komma på tanken att göra den lika klassiska som primitiva skolgårdsfinten att lägga bollen bredvid motståndaren och sedan kuta av bara helvete var kul. Att det dessutom var Elfsborgs snabbaste spelare Niklas Hult han svischade ifrån gjorde det ännu mer anmärkningsvärt.

Sedan skickade Rantie hur enkelt som helst upp målvakten Kevin Stuhr Ellegaard på läktaren för att köpa en god chorizo med stark senap innan han kom fri. Väl i friläget såg han dessutom ut att tänka nu njuter jag av det här en sekund extra innan jag skjuter in bollen i det tomma målet.

Bara det enmansanfallet var värt 4 000 åskådare fler än de som 13 821 som letat sig iväg till Stadion.

Samma sak gällde hela den första halvleken då MFF var bra mycket bättre än Elfsborg.

Men trots en stark avslutning och Ranties fantastiska mål fanns det ändå tendenser som oroade. På nytt hade MFF svårt att spela av matchen i ledning 2-1. Stundtals blev det för ivrigt samt för riskabelt och nu när det snart vankas Europa league-matcher finns det all anledning att jobba vidare på att lära sig att ibland ta det lite lugnare och spela mer cyniskt.

Glöm heller inte att Elfsborg bidrog till MFF-segern med två taktiska tokerier. Anders Svensson på bänken från start var bara dumt. Tränaren Jörgen Lennartsson skyllde på skada, men inte såg Taco skadad ut när han byttes in sista 45 och lyfte spelet. Att sätta ner Niklas Hult på ytterbacken när det var han som hotade mest framåt var väl heller inget direkt genidrag?

Bäst i MFF var alltså Tokelo Rantie, inte bara för målet. Jiloan Hamad gjorde också massvis med saker rätt och första 45 var nog hans bästa insats på hela året. Hittills. Jag gillade också att Petar Petrovic kom in och vågade så pass mycket. Han kommer att bli hur bra som helst. Mittbacksduon Pontus Jansson och Markus Halsti gjorde också en betydligt bättre insats än mot Syrianska. Inte minst så länge Elfsborg envisades med att spela på kraft och med långa bollar. Vilket man gjorde rätt länge.

………………………………..

Europa league-lottningen med först Drogheda United och sedan Hibernian FC var bra.

MFF ska besegra Drogheda. Visst minns jag Cork, med det var den näst sämsta insatsen av ett MFF-lag under de över 45 år jag följt klubben. Drogheda är sämre än Shamrock Rovers, som MFF slog med 2-1 på Irland 2012 och med 2-0 i Malmö 2010 och troligen sämre än Cork.

Och Hibernian som kom på sjunde plats i den skotska ligan kvalade in till Europa league genom att förlora mot Celtic i cupfinalen. Det är inga meriter som skrämmer. MFF slår först ut Drogheda och sedan ett matchotränat Hibernian, den skotska ligan är inte igång när lagen möts.

Egentligen borde det vara enkelt…

Normalt sett är det faktiskt enkelt att förutspå resultatet i matcherna mellan MFF och Elfsborg!

De två topplagens möten har nämligen allt mer blivit ett hopkok på receptet hemma bäst och borta ren pest.

Tror ni mig inte. Titta bara på statistiken.

Hemma på Swedbank stadion har MFF fyra raka segrar mot Elfsborg och på de fyra matcherna har det annars så anfallsstarka Boråslaget bara lyckats göra ett enda mål.

Totalt i Malmö har lagen mötts 61 gånger.

MFF har 34 segrar, 14 oavgjorda och bara nio förluster med målskillnaden 113-52.

Samtidigt har MFF aldrig lyckats vinna borta mot Elfsborg sedan Borås Arena invigdes.

Och senast Elfsborg vann i Malmö (2007) var det på Gammel-stadion.

Det här är sådant som tränare och spelare älskar att säga saknar betydelse och det är naturligtvis – rent dravel. Alla starka trender beror inte på slumpen. De flesta uppstår av en anledning och är svåra, men givetvis inte omöjliga, att bryta.

I det här fallet bör det också vara lättare för ”statistik-dissarna” att enas med ”statistik-nissarna” om att det ligger något i att Elfsborg har det jättesvårt i Malmö och MFF springer in i en vägg i Borås eftersom den särskilda tendensen förstärks av en allmän.

Det är ju två av Allsvenskans i särklass bästa hemmalag som möts.

Infostrada har räknat ut att Elfsborg sedan 2010 tagit 123 poäng hemma. Det är bäst i serien. Tvåa är Helsingborgs IF med 118, men om MFF, som nu har en match mindre spelad än de två andra, vinner på måndagskvällen når laget upp i 119 och passerar HIF.

Förutsättningarna är alltså goda att MFF kan inleda raden av fyra raka hemmamatcher på rätt vis, med en seger. Men det finns ändå ett par saker som gör mig lite orolig.

1) Spelmässigt måste MFF upp inte bara ett utan flera snäpp i jämförelse med Syrianska-insatsen. Den matchen vann MFF mycket tack vare Södertäljelagets svaghet.

2) Just nu har MFF bara en mittback (Pontus Jansson) tillgänglig. Att säga något annat är förskönande omskrivningar. Markus Halsti är en duktig spelare, men mittfältare. Daniel Andersson är en ännu bättre spelare, men tränare. Han slängde ju till och med upp tröjan på läktaren efter matchen mot Brommapojkarna för att markera att nu var det definitivt slut. Nu sitter han där igen på bänken, beredd. Och Jansson och Halsti är bra var och en för sig, men inte ihop.

Alexander Blomqvist, Filip Helander och Erik Johansson skulle samtliga gå före Markus Halsti i en uttagning om de inte varit skadade. Kom inte och säg att det saknar betydelse för ett lag om man spelar med fjärdealternativet på en position.

3) Anders Svensson är tillbaka i Elfsborg. Han är gammal, kallas Taco och rätt lätt att glömma. Men han är fortfarande Elfsborgs viktigaste spelare och om jag tar ut ett landslag platsar han i startelvan.

………………………………………………

Mot Syrianska inledde Rikard Norling en period med tätt matchande där det kommer att bli en hel del skiften i startelvan.

En del blev påtvingat på grund av Erik Johanssons skada efter den sista träningen.

Annars hade Markus Halsti spelat ihop med Simon Thern på innermittfältet och Erik Friberg inlett på bänken.

En del var självvalt. Som beslutet att starta med Dardan Rexhepi och vila Tokelo Rantie. Ett mål, en assist och tre rejäla avslutslägen för Dardan och ett vasst inhopp och ett mål av Tokelo Rantie visade att det var ett bra beslut. Nu känns det som om det är läge att låta Dardan fortsätta för att förstärka trenden att det äntligen kan vara på väg att lossna för honom. Eftersom det är svårt att ha Tokelo Rantie utanför laget går det i så fall ut över Magnus Eriksson.

Magnus Eriksson är en av få MFF-spelare som varit med i samtliga matcher hittills i Allsvenskan. Därför är det anmärkningsvärt om han hamnar på bänken, men det tror jag alltså att han gör.

Hanterat på rätt sätt kan det bli ett mycket bra vapen för MFF om man får igång Dardan Rexhepi.

Kom ihåg hur väldigt stor nytta laget hade av att Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad slogs om två yttermittfältsplatser. Alla var på tå hela tiden och när de två som startade kört slut på sina försvarare byttes den tredje in pigg och gjorde det ännu jävligare för moståndarlaget.

Med lite flyt kan MFF få till samma situation med Tokelo Rantie, Magnus Eriksson och Dardan Rexhepi i anfallet. Därför är det just nu extra viktigt att utnyttja chansen och tillfället som uppstått att få igång D-Rex.

 

Starkt, skönt och uselt

MFF tog en viktig seger efter det korta uppehållet i Allsvenskan. MFF vände ett sent underläge på 1-2 till vinst. Dardan Rexhepi fick äntligen göra mål igen i landets högsta och finaste serie. För tredje gången i år var det lagkaptenen Jiloan Hamad som gjorde det avgörande målet som gav tre poäng.

Men det viktigaste av allt att påpeka efter 3-2 i Södertälje mot Syrianska är:

MFF gjorde en riktigt dålig match!

Usel är rätt ord.

Det var nämligen inte bara värmen som påminde om Hawaii. Spelet, framförallt i försvaret, gjorde det också.

Topplag vinner på det här viset.

Jag nås till exempel av rapporter från matchen mellan IFK Göteborg och IFK Norrköping att Norrköping var det i särklass bästa laget, men att det var Göteborg som vann.

Så visst, det är en styrka att vinna när man spelar dåligt. Och visst, det är väldigt nyttigt att göra det, inte minst efter att ha vänt ett underläge.

Men för att inte lura sig själv måste också ett tilltänkt topplag vara ärligt nog att korrekt identifiera en riktigt dålig insats.

Så gläds åt segern och moralen MFF.

Men skäms lite också. För kvalitén.

För Malmö FF mötte ett lag som:

1) Aldrig vunnit mot MFF.

2) Aldrig gjort mål mot MFF.

3) Länge spelade så dåligt att man bara skakade på huvudet åt alla felriktade passningar och temposvaga spelare innan två grova försvarsmisstag av MFF gav det en 2-1-ledning.

Nu kommer fyra raka hemmamatcher. Först ut är Elfsborg. Då måste det bli ett lyft.

Något annat duger inte.

Men jag ska inte – bara – sitta här och vara en gnälleröv.

Tvärtom. Allt var, och är, inte pest och pina.

Lag som vinner ska trots allt alltid ha godkänt.

Och jag säger bara Petar Petrovic!

Vi som stod i Kombihallen i vintras och tyckte att han imponerade grymt mycket och var den kanske allra mest intressante lärlingen fick en hel ocean vatten på våra kvarnar.

I sin allsvenska debut, och första A-lagsmatch, kom han in med både attityd och kvalitet och det var han som på ett lysande vis friställde Jiloan Hamad vid 3-2-målet.

Det måste dessutom vara bra att först Dardan Rexhepi fick näta när han fick chansen från start och sedan Tokelo Rantie också fick göra det på ett klassavslut när han byttes in. Om Dardan satt sitt gyllene 2-0-läge hade allt varit perfekt!

Skadan på Erik Johansson på träningen dagen före gav också ett klart besked om precis hur viktigt det var att lyckas göra klart med Johan Hammar. Just nu har MFF för få alternativ i backlinjen.

Johanssons återbud innebar att Markus Halsti fick ta klivet ner i backlinjen. Jag har skrivit det förr och står fast vid det; där ska han inte spela. Och definitivt inte ihop med Pontus Jansson för den kombinationen fungerar helt enkelt inte!

Särskilt inte nu när Pontus Jansson på grund av återkommande småskavanker har svårt att få den regelbundenheten i träning och matchande som krävs för att han ska vara 100 procent Pontus Jansson.

Egentligen säger det faktum att Daniel Andersson satt på bänken som backup på innerbacksplatsen det mesta. Han är fortfarande en fantastisk spelare. MEN HAN HAR SLUTAT. Låt honom vara tränare.

Så bra jobb med att få in Johan Hammar i truppen! Tyvärr är han inte spelklar förrän den 15 juli och börjar träna med laget först den 28 juni.

Ytterbacksspelet och det övriga försvarsarbetet var för resten inte heller bra, men det tar vi en annan dag. Känns som om jag gnällt färdigt nu…

 

En möjlighet, men även en risk

De närmaste fem matcherna kommer att bli avgörande för MFF:s ambitioner i toppstriden.

Det korta uppehållet är över och nu väntar först Syrianska i Södertälje och sedan fyra raka hemmamatcher!

Syrianska är en bortamatch på konstgräs. Men det ska inte ha någon betydelse. Malmö FF är numera ett bra konstgräslag (i år har man inklusive försäsongen spelat sju gånger på plast, med fem segrar, en oavgjord, bara en förlust och målskillnaden 15-6). Dessutom har man för länge sedan dragit pyjamasen av bortaspöket och Syrianska är ett lag som MFF ska slå oavsett var man möts.

Syrianska har individuellt skickliga spelare, nunera två stora starka därframme att sätta upp bollen på (inte bara Dinko Felic) och ska inte underskattas. Men Syrianska har aldrig vunnit mot MFF i Allsvenskan. Efter fyra matcher (tre förluster och ett kryss) väntar man faktiskt fortfarande på att få göra det första målet.

Det är bara seger som är godkänt för MFF, inte minst nu när Erik Friberg, Markus Halsti och Pontus Jansson är tillbaka i laget.

Segern ska i sin tur ge ett avstamp för de fyra raka allsvenska sommarmatcherna på Swedbank stadion.

I tur och ordning ställs MFF mot Elfsborg (24/6), Häcken (27/6), Gefle IF (7/7) samt Åtvidabergs FF (14/7).

Match-femlingen som väntar kan ge 15 poäng och bör ge minst tolv. I så fall ser det bra ut.

Riktigt bra.

Anomalin i spelprogrammet, som gör att MFF plötsligt har en massa hemmamatcher, beror på att sommarens EM-fotboll gör att flera lag inte kan använda sina hemmaarenor. Därför får man stuva om.

Det ger, bland annat MFF, en chans att med hjälp av hemmastyrka få ett ryck i tabellen.

Fast det innebär också en fara.

Uteblir segrarna blir det extra tungt med många bortamatcher under hösten.

Publikmässigt och ekonomiskt innebär det också en rejäl risk.

Skillnaden på till exempel en hemmamatch mot Elfsborg i elljus i höst och en som nu mitt i semestertiden kan i värsta fall vara 3 000-4 000 åskådare. De andra kan också ge ett tapp.

Och det är inte bara publikintäkter MFF riskerar att gå miste om. Matcherna kommer under en period då det är svårare att locka företagen till VIP-platser och loger.

Sportsligt kan hemmasviten ge ett lyft.

Ekonomiskt riskerar Malmö FF att gå miste om flera miljoner kronor, kanske just de pengar som behövs för att förstärka truppen när övergångsfönstret öppnar.

Om det nu behövs. Att Johan Hammar sa ja till att skriva korttidskontrakt året ut var nämligen ett väldigt bra besked. Väntat, men välbehövligt. Till vintern kan MFF ha massvis med mittbackar. Just nu behövdes det en påspädning. Det fick man och därmed behöver man inte värva även om Pontus Jansson lämnar vid fönsteröppningen.

……………….

Semestern tickar på för övrigt.

Hade en riktig gubbadag i helgen med uppladdning i Library Bar i Köpenhamn, sedan konsert med Burt Bacharach (bättre än väntat), ett gäng GT-groggar och tjuvåkning på Metron. Ja det där sista trodde jag, men har nu fått höra att biljetten från Malmö till och från Köpenhamn gäller även på Metron så vi både hoppade av och smet från kontrollanterna helt i onödan. Fast det var rätt kul…

 

 

Rakips kontrakt visar vägen för MFF

Nyheten att Erdal Rakip skrivit på 2,5-årskontraktet han erbjudits (som ni kan läsa om här) var givetvis bra för MFF.

Av två skäl.

1) Erdal är en stortalang.

Och då inte bara för de två matcherna i A-laget (Shalke 04 och den allsvenska debuten mot BP) utan minst lika mycket för insatsen i U17-EM och matcherna i MFF:s U19. Jag gillar också sättet han tagit chansen på. Han har spelat lugnt, klokt och väldigt moget för att vara så ung.

Det finns många saker som saknas när Ivo Pekalski inte är med i MFF. En av dem är förmågan att vila med boll, att när det behövs växla ner tempot och få en andningspaus. Den dimensionen behövs också om inte orken ska tryta sista 15-20. Jag kan mycket väl tänka mig att Erdal har det spelet i sig – också.

2) Kontraktet sänder rätt signaler.

Pratade lite med Rikard Norling om Rakip-kontraktet efter dagens träning. Då tog han spontant upp just den aspekten.

– Nu ver jag ännu mer att jag inte behöver tveka att släppa fram en ung spelare bara för att han inte har kontrakt med seniortruppen. Det här säger att gör vi det och spelaren imponerar kan vi  ta nästa steg, komma överens och visa att vi både kan plocka fram resurserna som krävs och en plats i truppen.

– Det är bara att tacka Erdal, hans föräldrar och hans agent för att vi kunde ordna den här lösningen.

I det läget MFF just nu har lyckan att befinna sig i, nämligen att U19 och U17 producerar talanger som aldrig förr, är det absolut nödvändigt att visa att det finns plats för dem när och om de får samma utveckling som Erdal Rakip.

Bara som ett exempel ingick ju tre spelare från MFF i U17-EM-truppen. Sixten Mohlin fick lärlingskontrakt redan i vintras, Erdal Rakip får det alltså nu, men Mirza Halvadzic står också och knackar på dörren. Helsingborgs IF skrev nyligen kontrakt med sin representant i U17-EM Elias Andersson.

Jag kan räkna upp 10-12 spelare till i U17 och U19 jag kan se som framtida allsvenska spelare.

Med det goda jobbet MFF:s högstadie- och gymnasie-akademier gör kommer dessutom siffran hela tiden att plussas på de närmaste åren.

Eftersom det även är nödvändigt att ibland värva utifrån och plocka hem MFF:are från utlandet – jag förutsätter till exempel att det bara är en tidsfråga innan det går i lås med Johan Hammar – måste klubben snart ta ställning till hur man ska få plats med alla i truppen.

Frågade Rikard Norling om just det:

Hur får man plats med alla? Hur många lärlingar kan man ha?

Hans svar är ökad flexibilitet med fler kontrakt och fler utlåningar.

– Vissa behöver mer tid på sig och mår bäst av att lånas ut och få speltid.

– Men alla klubbar vi vill låna ut till kan inte betala spelarens lön. Då har vi redan börjat jobba med att vi går in och täcker en del av kostnaderna för spelarna. En dröm vore att vi kunde skapa resurser att göra det även om det skulle handla om många fler spelare än idag.

– Vi kanske ska ha 30-40 spelare med kontrakt för att ha tillgång till alla vi vill satsa på.

……………………………..

MFF tränade på Mariedals IP:s konstgräs idag.

Tisdag är det träningsledigt och onsdag blir det en ny Mariedalsträning som förberedelse för matchen i Södertälje på torsdag.

Matias Concha saknades. Han har känning i ena låret (framsida) och stod över på grund av det.

Tokelo Rantie var heller inte med. Han spelade VM-kval med Sydafrika på söndagen och är tillbaka lagom till onsdagens träning. Tyvärr blir det inget VM för honom, eller hans lagkamrater. Sydafrika förlorade med 1-2 mot Etiopien och därmed blir det Etiopien som får åka till Brasilien, om man klarar det sista play off-steget. Rantie byttes in i de n 51:a minuten och Bernard Parker gjorde målet för Sydafrika.

 

 

Rantie upptagen med VM-kval

MFF tränar för fullt inför återstarten i Allsvenskan, men det gör laget utan Tokelo Rantie.

Han är fortfarande iväg med det Sydafrikanska landslaget och hinner förmodligen bara med en enda MFF-träning innan det är dags att möta Syrianska i Södertälje på torsdag.

MFF tränar söndag, måndag och onsdag.

I morgon söndag spelar Sydafrika en viktig VM-kvalmatch mot Etiopien.

Även om Tokelo Rantie åker hem till Malmö direkt efter den är det knappast realistiskt att tro att han ska kunna vara med och träna redan på måndagen. Tisdag är det träningsfritt och då återstår alltså bara onsdag.

Inte optimalt ur MFF-synvinkel, men förhoppningsvis är det en inspirationsfylld och skadefri Tokelo Rantie som kommer tillbaka till Malmö i början av veckan.

Redan i lördags spelade för övrigt Sydafrika VM-kvalmatch.

Centralafrikanska republiken besegrades med 3-0 på neutral plan i Kamerun. Tokelo Rantie fanns med i startelvan liksom Helsingborgs IF:s May Mahlangu. Segern var nödvändig eftersom Etiopien samtidigt vann med 2-1 mot Botswana och nu toppar tabellen två poäng före Sydafrika. Matchen imorron är ett gyllene läge för Sydafrika att passera och både Rantie och Mahlangu lär få nytt förtroende i startelvan. Samma gäller för övrigt för Kaizer Chiefs Bernard Parker – en gång testspelare och U21-mästare (!) med Malmö FF – som gjorde ett av målen mot Centralafrikanska republiken.

 

Comeback för Petar Petrovic

Lite gott och blandat:

Ingen Rikard Norling på dagens träning. Ingen Daniel Andersson heller.

Rikard var på tränarkonferens i Stockholm, en träff som på kvällen avslutades med VM-kvalmatchen mot Färöarna, och Daniel kommer tillbaka från semestern först på onsdagen.

Därför var det Simon Hollyhead och efter ett tag Vito Stavljanin som höll i övningarna.

Jonnie Fedel saknades för resten också. Janne Möller gnuggade Robin Olsen och Johan Dahlin. Sixten Mohlin spelade seriematch med U19, hans första efter handskadan.

……….

I morgon är det U21-match borta mot IFK Göteborg (17.00 på Hjällbovallen).

Då kommer Erik Johansson och Erik Friberg att få speltid. Samma gäller Emil Forsberg.

Det bästa är dock att det äntligen är dags för comeback för Petar Petrovic. Han hann ju knappt flyttas upp som lärling i A-truppen innan vänster ljumske började krångla och det är först alldeles nyligen som Petar kunnat börja träna ordentligt.

När jag pratade lite kort med Petar efter träningen berättade han att det är meningen att han ska spela 45 minuter (första halvleken).

Petar imponerade kanske mest av alla lärlingarna innan han blev skadad. Efter fem månaders skadefrånvaro, och någon månad till utan spel, behöver han givetvis tid på sig att komma ikapp. Men det ska bli väldigt intressant att se vad han kan prestera under hösten.

………………..

Med till Göteborg för spel i U21-matchen följer även Petter Thelin och Tobias Malm.

– Under sommaren ska vi ju titta lite närmare på spelarna vi lånat ut till andra klubbar och vi börjar med Tobias och Petter, berättade Per Ågren.

Petter Thelin är  utlånad till LB07 och Tobias Malm till Landskrona BoIS.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×