Ingen anledning att ändra kravbilden

Malmö FF har nu spelat fem raka matcher i Allsvenskan utan att vinna.

Det är givetvis inte godkänt. Än värre blir det om man tittar på Infostradas statistik och upptäcker att det bara är två lag som presterat sämre än Malmö FF de senaste fem omgångarna: Syrianska och Öster.

Sex raka utan vinst skulle vara direkt uselt.

Bara sju gånger på 2000-talet har det hänt att MFF missat seger fem omgångar i rad. Två av sviterna har löpt vidare (sju raka 2009) och sex raka (2001). Inget av guldåren 2004 eller 2010 var MFF utan seger fem gånger i rad.

Därför finns det bara en enda sak som gäller inför lördagens tidiga (avspark redan 13.00) bortamatch mot BP. Malmö FF ska vinna matchen!

Det varken kan eller ska den besvärliga skade- och avstängningssituationen ändra på.

Av två skäl:

1) För en klubb av MFF:s dignitet och med ett topplags ambitioner måste det vara så.

2) När jag satte mig ner och skissade på den troliga startelvan kom jag fram till följande:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Erik Johansson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Daniel Andersson, Simon Thern, Simon Kroon – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

Sä även om det inkörda mittmittfältsparet Erik Fiberg och Markus Halsti är avstängda, mittbackarna Alexander Blomqvist och Filip Helander är långtidsskadade, mittbackarna Erik Johansson och Pontus Jansson osäkra startande liksom yttermittfältaren/innermittfältaren Simon Thern och anfallaren Magnus Eriksson blir det en rätt bra elva ändå!

Garanterat bra nog för att ambitionen måste vara att besegra BP borta. Det finns ingen anledning att snyfta och ta ut elände i förskott och jag tänker heller inte hålla med dem som eventuellt får för sig att skylla på skador och avstängningar om det inte skulle bli tre poäng för MFF.

Bänken ser faktiskt också helt okej ut. Vilka andra lag har etablerade spelare som Johan Dahlin, Matias Concha, Emil Forsberg och Dardan Rexhepi som avbytare i en skadesituation som Malmö FF:s? Att de sedan kompletteras med unga spelare som Pa Konate, Pawel Cibicki, Benjamin Fadi och extremt intressante uppflyttade junioren Erdal Rakip är inte så konstigt. Ska MFF mena allvar med att vara en klubb som släpper fram talangerna måste det ju vara så.

Inget att skylla på med andra ord!

När jag pratade med Rikard Norling efter fredagsträningen sa han att startelvan redan var uttagen (givetvis utan att berätta den). Det är bland annat på det uttalandet och att naprapaten Wilner Registre betonade att Pontus Jansson, Erik Johansson, Simon Thern och Magnus Eriksson visserligen körde rehab men att planen är att alla ska vara i speldugligt skick jag bygger startelvan jag nämnde tidigare. Plus att Daniel Andersson intensivt betonade att han var fysiskt redo för spel. Det är han också och är det någon som inte tolererar sex raka utan seger är det han.

17-årige Erdal Rakip då? Blir det allsvensk debut för honom nu när han hämtats upp som backup från U19-truppen?

Ja det tror jag.

Jag kan se ett par olika händelseförlopp där det kan hända.

Pontus Jansson eller Erik Johansson tvingas ge återbud. Då behövs Daniel Andersson där bak.

Simon Thern kan inte vara med.

Någon av de tre nämnda eller Daniel Andersson behöver bytas ut.

Men fräckast av allt vore att låta Daniel Andersson sitta på bänken som backup både som mittback och innermittfältare och starta med Erdal Rakip!

……………………………………….

Jag skäms lite för att jag i hastigheten inte skrev det här redan efter derbyt mot Helsingborgs IF:

Alla olyckskorpar som kraxat om bråk fick fel.

Det var lugnt, problemfritt och stabilt säkerhetsmässigt.

Tyvärr är det alldeles för få som nämner det.

Nu har i alla fall jag bevisat att det går att berömma supportrar, så där rakt av utan en massa reservationer!

Och det känns rätt skönt…

 

Njut och minns en speciell dag

Idag är det den 30 maj.

Det borde alla MFF:are fira med en öl. Eller ett par till.

Nykterister kan käka en tårtbit. Eller tre.

Svaret på frågan varför är givetvis att den 30 maj är dagen då Malmö FF spelade Europacupfinal i München mot Nottingham Forest 1979.

Större än så har det aldrig varit i svensk klubbfotboll och kommer heller aldrig att bli.

Här kan ni läsa min 30-årsjubileumstext med Jan-Olov Kindvall från 2009.

Och här pratar jag med Tommy Hansson som nickade fram MFF till finalen.

 

Rättvist, men en ny smäll för MFF

Det är svårt att ha några invändningar mot den sammanlagda spelmässiga kvalitén på derbyt mellan Malmö FF och Helsingborgs IF.

Totalt var det en högklassig, intensiv och pulserande match och att det blev oavgjort berodde mest på att det var MFF som stod för klassen före pausvilan och HIF efter.

Att det i sin tur blev så berodde på att MFF:s ork tog slut och att Roar Hansen fick ett öppet läge att vinna coachmatchen mot Rikard Norling och tog den chansen.

Norling blev tvungen att byta ut Filip Helander redan i den sjätte minuten och Simon Thern i den 62:a på grund av skada.

Sedan blev det inget mer byte och när väldigt många Malmö FF-spelare blev närmast dödströtta sista 15-20 minuterna hade det behövts. Inte minst för att Erik Johansson, som kom in istället för Helander, inte alls var redo för nästan 90 minuters spel inklusive tilläggstiden. Samtidigt gick mittbackskollegan och kämpen Pontus Jansson också på stödhjulen.

Roar Hansen kunde istället göra ett kanonbyte när han strax efter det att Simon Thern lämnat planen ersatte Mattias Lindström med Alvaro Santos.

David Accam kom ut på kanten där han hörde hemma, Santos gjorde ett klassmål på nick och Lindström som hela matchen hade stora problem att hålla ordning på MFF-spelarna som utmanade honom var rätt man att byta ut.

Sedan gjorde Roar Hansen ett byte till när Daniel Nordmark kom in och det kunde ha blivit lika lyckat. Mot slutet av matchen var det HIF som skapade de flesta och farligaste chanserna.

I den första halvleken var det dock MFF som spelade den bästa och den vackraste fotbollen. Kanterna hade stundtals lekstuga och man hittade in till Magnus Eriksson och Tokelo Rantie kändes som ett stort hot varje gång han rörde bollen, ja egntligen varje gång han var i närheten av den. Då hade HIF stora problem!

Därför var oavgjort rättvist.

Men det var givetvis bättre för HIF än MFF.

Helsingborgs IF håller försprånget.

HIF tog poäng på bortaplan, gjorde mål i den 31:a matchen i rad och det målet var det första officiella i Allsvenskan på Swedbank stadion.

Det var dessutom MFF:s femte raka match i Allsvenskan utan seger. En riktigt usel svit!

En derbyurladdning som den på onsdagskvällen sliter hårt och kan ställa till stora problem i nästa omgång.

Men även där sitter HIF i en bättre sits.

Det preliminära beskedet om Filip Helanders skada är att det inre ledbandet är av, eller sargat. Han kan bli borta från spel en lång tid.

Hela innermittfältet kommer också att saknas mot Brommapojkarna på lördag. Både Erik Friberg och Markus Halsti är avstängda när det är dags för spel på Grimsta IP.

Inne i omklädningsrummet gick till råga på allt Magnus Eriksson omkring på kryckor efter att ha fått en smäll. Han kommer inte heller att kunna spela.

Dessutom kan ju Simon Thern också vara borta.

Känns som om vi bland andra får se 17-årige Erdal Rakip mot BP.

Och Daniel Andersson – på någon position.

………………………………………

Manifestationen mot Ståplatsreduceringen var väl genomförd, lyckad och värd att hyllas.

Bara att instämma.

Förbundet måste ändra beslutet!

……………………………………………….

 

 

Derbyt som växt och växt och växt…

Allsvenskan är het och sällan blir den hetare än när Malmö FF och Helsingborgs IF möts.

– Vi hade kunnat sälja ut två Stadion, sa Per Ågren när jag pratade med honom på MFF-träningen och han har säkert rätt i det.

Nu får vi nöja oss med 23 700 och fullt hus.

Men det är bra nog och det ligger i luften att det även kommer att bli en bra match.

HIF är favorit. Men oavsett hur det går har Helsingborgsklubben faktiskt redan vunnit en seger.

Den prestigevinsten är att derbyt numera är en match att ta på väldigt stort allvar och se fram emot lång tid i förväg – även i Malmö.

Det där sista är faktiskt långt ifrån lika självklart för supportrarna som för länge sedan växt ur barnskorna som för dem som börjat gå på allsvensk fotboll först de senaste 25-30 åren. Eller ännu senare. HIF åkte ur allsvenskan 1968 och gjorde comeback först 1993 efter nästan 25 års ökenvandring.

Under den perioden vann MFF sju SM-guld, tog åtta cuptitlar och spelade som enda svenska lag någonsin final i Europacupen, nuvarande Champions League. Och i stort sett ingen i Malmö brydde sig om Helsingborg eller HIF.

När Helsingborgs IF till slut lyckades ta sig tillbaka till finrummet var det till råga på allt med lite ”u-hjälp” från MFF, som räckte över en driftig ordförande (Ingvar Wenehed) och ett gäng överblivna spelare med baktanken att det skulle sitta fint med ett par publikdragande derbyn.

Dåvarande MFF-ordföranden Hans Cavalli-Björkmans plan fungerade. Publiken kom och HIF var i allsvenskan för att stanna.

Men med tiden blev HIF inte bara en sparringpartner utan en allvarlig utmanare till MFF. Ibland har man till och med varit bättre, som vid SM-gulden 1999 och 2011 – och nu.

För tabellen ljuger inte. Vinner HIF på onsdagskvällen är avståndet nio poäng.

HIF:s jättelyft sedan 1993 är givetvis en seger.

Det är även att numera alla i Malmö – även de som är mellan 45 0ch 65 – lärt sig att ta laget och derbymatcherna på allvar och se dem som säsongens stora enskilda händelser.

Trelleborgs FF försökte i evigheter reta upp MFF och MFF-supportrarna. Ingen brydde sig.

HIF gjorde – och gör – skillnad. Och är favorit.

I den här matchen är MFF:s uppgift inte bara att vinna en prestigematch utan även att se till att inte HIF seglar iväg från allt och alla i tabelltoppen. Form, fart och den där tabellen som inte ljuger talar för HIF. För MFF talar två saker:

1) Filip Helanders tillfrisknande. Robin Olsen ersätter Johan Dahlin, men i övrigt kan Rikard Norling mönstra exakt den elva som man under veckan gnuggat in som bäst lämpad. Erik Johansson behöver mer tid och Markus Halsti behövs på mitten. En flytt av honom försämrar på två ställen.

2) Facit på Swedbank stadion. Efter invigningen 2009 har matcherna som slutförts slutat 0-0, 2-0 och 3-0. HIF har alltså fortfarande inte gjort ett officiellt allsvenskt mål i MFF:s nya hemmaborg.

MFF-laget känns givet och ni som läser bloggen regelbundet vet det redan:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Markus Halsti, Erik Friberg, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

 

 

Mållöst bra för mittbackarna

0-0 borta mot Häcken var ett bra besked för MFF.

Visserligen blev det inte seger och inga mål. Men det var ju på mittbackspositionerna de viktigaste svaren från matchen skulle ges. Och när då Erik Johansson fick 45 minuter i comebacken efter nästan en och en halv månads skadefrånvaro och testspelande Johan Hammar 90 minuter var det inte så dumt att hålla nollan.

– En gedigen och bra insats i en bra match där Häcken kom med ett rätt så namnkunnigt lag, summerade Daniel Andersson när jag ringde honom.

Erik Johansson fick ingen känning av skadan och hängde med bra.

Johan Hammar fick också beröm av Daniel Andersson, men blev något trött mot slutet av matchen. Nu stannar Johan i MFF veckan ut. Sedan tar laget en kort semester efter lördagens bortamatch i allsvenskan mot Brommapojkarna och då bör det vara dags för en utvärdering.

I den andra halvleken ersattes Erik Johansson av Marcus Haglind-Sangré.

När jag bad Daniel Andersson att plocka fram några spelare att berömma valde han, förutom de redan nämnda mittbackarna, Pa Konate och mittmittfältarna Emil Kjellker och Erdal Rakip.

……………………………………………

Filip Helander körde ett eget litet träningspass på förmiddagen och allt talar för att han är okej efter förkylningen och kan vara med både på tisdagens kollektiva träning och i matchen mot HIF på onsdag.

Det är givetvis i så fall ett lika bra som viktigt besked.

Markus Halsti verkar nämligen också ha repat sig snabbt efter sina förkylningsbesvär och det innebär att Rikard Norling bland utespelarna kan köra med exakt den uppställning MFF hela tiden satsat på i uppladdningen och förberedelsearbetet inför derbyt.

Om Johan Dahlin också hinner friskna till återstår att se – där är läget mer osäkert – men i det fallet påverkas inte laget på ett lika avgörande vis av ett återbud.

…………………………………………………

Själv laddade jag med att åka in till Köpenhamn och se Emmylou Harris och Rodney Crowell.

Det var en riktigt bra konsert.

Emmylou sjöng – som vanligt – som en gudinna.

Bandet var också bra, inte minst gitarristen Jedd Hughes som i alla fall jag aldrig hört talas om tidigare.

Danmarks radios konserthus var dessutom en fantastisk lokal. Ett riktigt skrytbygge, men med charm, bra akustik och god gin och tonic i pausen…

 

 

 

 

Givet MFF-lag om inte om fanns

Just nu är läget kluvet inför derbyt på onsdag.

Minst sagt.

Egentligen är laget givet.

Samtidigt finns det stora frågetecken.

Ända från början utnyttjade Rikard Norling den relativt långa perioden mellan den senaste allsvenska matchen och HIF-mötet till att köra in en bestämd startuppställning.

MFF ska, om inget oförutsett händer, spela med Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardo – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Markus Halsti, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

I alla spelövningar, i alla moment är det den elvan som gnuggats.

Till lördagen. Då blev Filip Helander förkyld. Han missade även dagens träning och nu var även Johan Dahlin borta på grund av feber och Markus Halsti bröt halvtimmen före slut eftersom han kände sig krasslig. Samtidigt har Rikard Norling varit tydlig med att det är för tidigt att lasta över mittbacksansvaret på Erik Johansson efter hans skada. Så plötsligt är de fasta planerna inte så fasta längre.

Johan Dahlin är bra, men Robin Olsen har visat att han är en stark ersättare. Där ligger inte det stora problemet. Istället är det mittbackspositionerna som ställer till det. Kan inte säsongens stora utropstecken Filip Helander spela finns två lösningar, varav ingen är bra.

1) Flytta ner Markus Halsti. Han behövs på mitten, är bäst där och kan dessutom vara på väg att bli sjuk han också.

2) Sätta in Erik Johansson. Normalt en bra lösning, men inte efter fem veckors skadefrånvaro och utan U21-spel i benen.

Jag tror att det slutar med att Filip Helander spelar och plockar därför inte fram kvällstidningsrubrikerna. Men visst har en simpel förkylning ställt till med alldeles onödigt mycket strul inför säsongens hittills hetaste match…

Mer om förkylningssituationen i MFF kan ni läsa här. Där kan ni också läsa att Erik Johansson kommer att få speltid i måndagens bortamatch i U21-serien mot BK Häcken (och varför) plus att Johan Hammar ska spela 90 minuter.

Jag retar mig redan på att matchen går i Göteborg och inte i Malmö. För visst är det lockande att se Erik Johanssons comeback, Johan Hammars testspel och alla de övriga A-truppspelarna som ska vara med? Efter dagens träning berättade nämligen Rikard Norling att Emil Forsberg, Sixten Mohlin, Pawel Cibicki, Dardan Rexhepi, Pa Konate och Benjamin Fadi också åker med i bussen till Göteborg.

 

Ny titel till MFF:s U19

Visst finns det lag i MFF som kan vinna cuptitlar.

Malmö FF:s U19 besegrade Kalmar FF med 1-0 i Ligacupen och tog därmed den historiska första titeln i den nyinstiftade turneringen.

Rapporterna från Kycklinggrytan i Kalmar talar om en bra match mellan två bra lag. Kul också att planens yngsta spelare, 16-åriga Zia Sakirovski fick göra det enda och därmed också avgörande målet. Han kom in i den andra halvleken och utnyttjade verkligen sin fart för att ställa till det för Kalmarförsvaret.

Jag pratade lite kort med Anders Palmér som tillsammans med Tore Cervin tränar U19. Han berömde framförallt Sixten Mohlin i målet och hela backlinjen.

MFF fick för resten klara sig utan tre spelare som istället var med på förmiddagens A-lagsträning. Erdal Rakip är ju det även i vanliga fall, men nu var även Oscar Vilas Nilsson och Emil Kjellker med de stora pojkarna.

I semifinalen höll MFF också nollan. Då besegrades Åtvidabergs FF med 4-0. Även den matchen spelades på bortaplan.

 

En väldigt nyttig vänskapsmatch

Det var väldigt mycket vänskapsmatch över MFF:s möte med den tyska ligafyran Schalke 04.

Om det stått poäng på spel hade Malmö FF aldrig bytt ut tio spelare ur startelvan, avslutat matchen med ett lag man brukar ha i U21-serien och då hade det heller inte blivit förlust efter mål på tilläggstid.

Shalke 04 gjorde precis tvärtom, startade med en B-betonad uppställning och bytte efterhand in spelare som Klaas-Jan Huntelaar, Joel Matip och Manuel Torres. Å andra sidan visade man vilken bredd ett pålitligt Champions League-lag har genom att trots allt starta med en finsk (Teemu Pukki), en japansk (Atsuto Uchida), en amerikansk (Jermaine Jones) och en schweizisk (Tranquillo Barnetta) landslagssspelare.

Tänk att kunna toppa upp betydligt från det utgångsläget!

Vill man går det att säga att MFF bytte bort chansen att sätta stopp för den segerlösa sviten av matcher. Men det vore fel. Istället ska matchen ses för vad den var. Ett ytterst lämpligt tillfälle att ge många av de unga spelarna chansen att visa upp sig mot högklassigt motstånd.

Plus få fart och inspiration hos de rutinerade…

Av de unga fick dessutom Erdal Rakip chansen från start. 17-åringen var nöjd med sin insats efteråt och det hade han all anledning att vara. Före paus hängde han med bra, efter vilan tappade han. Men det var inte så konstigt. Det viktiga var istället att medan hans kompisar i U19 klockan 16.00 besegrade GAIS med 4-2 i juniorallsvenskan fick han möjligheten att tre timmar senare A-lagsdebutera mot stjärnorna i Schalke 04.

Det geografiska avståndet var bara det mellan klassiska Malmö stadion och nya Swedbank stadion. Det prestige- och inspirationsmässiga var många, många mil.

Finast av allt är att det verkar åt båda hållen.

Erdal Rakip fick bara någon vecka efter det att han med det svenska U17-landslaget varit med om att avancera till semifinal i EM ett kvitto på att A-lagsledningen i MFF har ögonen på honom.

Och lagkompisarna i U19 – och U17 – fick säkert känslan: kan han så kan jag också.

Jag har skrivit tidigare att MFF aldrig i föreningens historia haft så bra årgångar i ungdomsleden och den åsikten står jag fast vid.

Fem unga spelare flyttades upp som lärlingar i A-truppen redan inför säsongen.

Det blir snart fler. Erdal Rakip står redan och bankar på dörren. Hårt!

Glöm heller inte att MFF bytte in Marcus Hortén (också A-lagsdebutant), Bejnamin Fadi, Pa Konate, Pawel Cibicki och Marcus Haglind Sangré. De är tonåringar allihop. Testande Johan Hammar, som fick spela de sista 30 minuterna, har precis fyllt 19.

Hammar skötte sig för resten bra.

Men bäst i MFF var Tokelo Rantie. Han gjorde ett mål och det kunde blivit två till. Han utmanade soch spelare som stackars Atsuto Ushida måste ha dragit en djup suck av lättnad när Tiki byttes ut. Då slapp han äntligen bli grundlurad.

Härligt att se var också att flera spelare som det funnits anledning att sätta lite frågeteckan efter med tanke på de senaste insatserna visade en helt annan inspiration. Jiloan Hamad var riktigt vass, Ricardino var det också och Pontus Jansson – som var den ende som spelade hela matchen – var hur vass som helst. Och Filip Helander kommer man inte förbi oavsett hur mycket Bundesligaspelare man är.

Jag kan räkna upp ett par till, men nöjer mig där.

……………

MFF:s U19-mål mot GAIS gjordes för resten av Deniz Hümmet 2, Jesper Rindmo och Mirza Halvadzic.

…………….

Publiksiffran 3 167 innebar att Malmö FF tjänade en liten summa på matchen. Det behövdes bara strax över 2 000 för att gå ihop eftersom Scalke 04 nöjde sig med att få sina omkostnader betalda.

3 167 är givetvis ingen bra siffra. Men den ska ändå sättas i sitt sammanhang. Hur många gånger hade Lugi, H43, HK Malmö och Ystads IF högre än så under den nyss avslutade handbollsäsongen?

 

 

Få, men viktiga test mot Shalke

I helgen säkrade Schalke 04 fjärdeplatsen i den allt vassare och hetare tyska ligan.

Det innebar även att Gelsenkirchenklubben säkrade en kvalplats till Champions league där laget så sent som 2010-2011 gick till semifinal.

Det är alltså ett riktigt bra lag som kommer till Swedbank stadion på tisdagskvällen.

Det lär tyvärr inte märkas på publiksiffran. Förhandsförsäljningen pekar än så länge på en bit under 5 000 åskådare.

Men egentligen gör det inte så mycket.

Matchen är inte inplanerad för att dra mycket folk och tjäna en massa pengar. MFF riskerar heller inget ekonomiskt.

MFF betalar Schalke 04:s kostnader. Det innebär att Malmö FF inte behöver mer än någonstans mellan 2 000 och 3 000 åskådare för att gå plus minus noll på evenemanget.

Allt över det är bonus.

Samtidigt är det en match som kan ge rätt mycket rent sportsligt.

Matchen ligger bra till i ett uppehåll mellan den 17 (Mjällby AIF) och den 29 maj (HIF).

Efter måndagsträningen var Rikard Norling tydlig med att matchen mer är en förberedelse inför HIF-matchen än ett test.

Därför blir det med ett enda undantag samma startelva som mot Mjällby i Hällevik.

Och det blir inga alla ska få chansen-byten.

– Byten blir det, men alla som startar ska vara beredda att spela i 90 minuter, betonade Norling.

Det innebär också att de två test som ändå görs  får större genomslag och dignitet.

Dels ska Evertons Johan Hammar få ett inhopp, dels ska MFF:s U17-EM-spelare Erdal Rakip spela från start på det centrala mittfältet.

Jag erkänner villigt att jag är betydligt mer nyfiken på Hammar och Rakip än själva matchen.

Erdal Rakip är en mycket intressant spelare. Han har utvecklats snabbt och gått som en raket genom U17- och U19-lagen, var med i Sveriges mycket framgångsrika U17-EM-lag som gick till semifinal och kvalade in till VM. 17-årige Erdal har dessutom redan tränat tre gånger med A-laget och kommer snart att få fler chanser.

Men framförallt är han en tvåvägsspelare på en position där det finns öppningar.

Många efterlyser en spelmotor på mitten i MFF och saknar den dynamiska duon Wilton Figueiredo/Ivo Pekalski.

Simon Thern kan alltid ta klivet in i mitten, men man kan även diskutera att flytta in Jiloan Hamad eller låta spelskicklige Magnus Eriksson bli innermittfältare istället för släpande anfallare. I det valet känns Thern som den mest naturliga lösningen, inte minst för att MFF riskerar att tappa Hamad under sommaren och att Eriksson behövs mer i anfallet.

Men istället för att testa någon av de lösningarna väljer MFF alltså Erdal Rakip när Erik Friberg är sliten och behöver vila. Och det är en spelare som Rikard Norling och company pratat rätt länge om nu. Vi som sett Erdal i U19 vet att det finns goda skäl att tro mycket på honom.

I samband med EM bad jag förbundskaptenen Roland Larsson att beskriva de skånska spelarna i truppen.

Om Erdal Rakip sa han:

Tvåvägsspelare med massor av energi. Mycket laglojal! I den avgörande gruppspelsmatchen mot Slovakien fick han en balansroll med specialuppdraget att plocka bort Slovakiens speluppläggare. Det löste han så bra att den slovakiske stjärnan totalt försvann ur matchbilden.

Johan Hammar var bra när han lämnade MFF och är själv övertygad om att han blivit betydligt bättre och utvecklats massor i Everton.

Med Alex Blomqvist långtidsskadad finns det behov av en ny mittback. Med Hammars bakgrund i MFF känns det självklart att ta en rejäl titt på honom.

……………….

MFF-laget blir så här: Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardino – Jiloan Hamad, Markus Halsti, Erdal Rakip, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

 

 

 

Underhållning är inte bra nog

Givetvis var det bättre än mot Djurgården. Lite mer energi, framförallt. Och oavgjort är alltid bättre än förlust. Men var det bra?

Svaret på det kan ju inte bli annat än nej.

För dem som letar underhållning bör matchen mellan MFF och Mjällby ha varit en hit, om man med underhållning menar att det ska hända en massa saker, gärna konstiga. Men för mig räcker det inte. Jag vill framförallt att det ska vara bra.

Malmö FF ska stå för och spela bra fotboll.

Och vinna.

Den här gången gjorde man varken det ena eller andra.

Givetvis har det betydelse att MFF kom från en katastrofal insats mot Djurgården och ett par tveksamma innan dess. Därför köper jag resonemanget att det var psykologiskt värdefullt att komma tillbaka från två underlägen och trots allt fixa en poäng på en av MFF:s två allsvenska mardrömsarenor. Men det räcker inte.

Sanningen är ju att om MFF spelar så här i derbyt mot Helsingborgs IF blir det förlust med två-tre mål.

Bra för att vara ett mittenlag är dessutom inte det samma som bra för ett topplag.

På Strandvallen var det två mittenlag som möttes.

Tyvärr drabbades båda av en bottendomare.

De som ofta läser det jag skriver vet att jag har ett horn i sidan till Michael Lerjéus.

Hoppas att det inte finns någon som följde den här matchen på plats eller framför tv:n som inte ger mig rätt. Michael Lerjéus var inte bara dålig, han var patetiskt usel.

Det drabbade både Mjällby och MFF.

2-2 i mål blev det. Spontant känns det som 5-5 i grova domarmisstag.

Efter matchen sågades Lerjéus friskt av alla Mjällbyspelarna jag pratade med och lika hårt av alla Malmö FF-spelarna.

I början missade han minst en, kanske två, klara straffar för MFF. Sedan godkände han ett offsidemål (Kroons 1-1), missade en spark i huvet på Johan Dahlin innan Mjällbys 2-1-mål, undvek att ge Dahlin en solklar varning för protest och som grädde på moset kan han ha skänkt MFF straffen som Magnus Eriksson kvitterade till 2-2 på. Den situationen såg jag dåligt, men Mjällbyspelarna tvekade i alla fall inte att döma ut beslutet.

Mjällbys Daniel Nicklasson blev utvisad i den 88:e minuten efter två gula kort i samma situation. Vad han än sa till Michael Lerjéus så hade han rätt. I alla fall nästan…

Snälla förbund. Ta bort Lerjéus från Allsvenskan!

Jag ber dessutom Martin Hansson oförbehållsamt om ursäkt för att jag ens jämförde dig med Lerjéus.

Jag nämnde innan att Strandvallen är en av Malmö FF:s två mardrömsarenor i Allsvenskan. Efter sju matcher i högsta serien har Mjällby vunnit en (2010) och de övriga sex har slutat oavgjort.

Kanske lika bra att sluta spela den här matchen och ge lagen var sin poäng.

Den andra arenan Malmö FF inte kan vinna på ligger, som ni säkert redan visste, i Borås.

Där har MFF aldrig vunnit på Borås Arena.

………………………….

Strandvallen-ekorren var på plats. Lika pigg som alltid. Trevligt.

På tisdag möter MFF Schalke 04 i en vänskapsmatch. Då kommer MFF att spela lysande.

…………………………..

Bästa MFF-insatsen på fredagen stod U19 för.

I juniorallsvenskan piskade nämligen MFF Öster med 8-0 efter 7-0 i paus. Jesper Rindmo gjorde två mål och Flamur Tafilaj, Edwin Ahmetovic och Deniz Hümmet lika många.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×