Det kom en kommentar,,,

Den här kommentaren kom, mitt i natten, till mitt näst senaste blogginlägg och den har rört mig djupt in i själen.

Vissa av er har kanske redan läst den, men jag vill ändå passa på och lyfta upp den och citera rakt av här:

”Vi har sorg på Backarna. och jag har sömnproblem. En av de finaste människorna och en av de mest hängivna MFF-supportarna dog i fredags, min närmaste vän. Han hette Bosse Örn, han har sett MFF sen 50 år tillbaka, och vi såg numera alla MFF:s matcher tillsammans. Bosse gjorde inget väsen av sig, förutom under matcherna, men såg till att människor omkring sig mådde bra – inte minst jag som alltid var koleriskt rasande när vi tappat poäng som mot IFK, den senaste matchen vi såg tillsammans. På fredag kommer jag och Bosse att se hans sista match tillsammans, jag köper en extra stol till Norrköpingsmatchen och den kommer jag att smycka med det finaste han visste -den t-shirt han lät trycka upp sedan han fått idolen Bosse Larssons autograf. Om jag då har några tårar kvar kommer jag att gråta och tänka på att han då sitter i sin himmelsblå himmel och snackar fotboll med Erik Persson.
Vänliga himmelsblå hälsningar
Pelle Jaensson”

Vila i frid Bosse.

Fantastiskt fin gest Pelle.

Och för mig är fredagsmatchen mot IFK Norrköping er match…

 

 

Kan bli en månad till för Hammar

Det blir ingen mer träning för Johan Hammar i MFF redan nästa vecka.

Men det kan snart bli ett betydligt längre besök.

Hammars agent Martin Klette var på plats för att se onsdagens MFF-träning och när den var slut tog jag ett snack med honom för att kolla läget.

Klette berättade att Everton vill att Johan Hammar ska åka tillbaka till England för att vara med i U21-slutspelet. Därför blir det ingen träning den 7, 8 och 9 maj som var ett alternativ. Men det kan bli ett senare och längre besök.

– Per Ågren och Malmö FF vill att Johan ska träna en längre period med laget, kanske en månad, så det tittar vi på nu.

–  Men det som närmast är aktuellt är slutspelet med Everton. Vi har dessutom fått ett par förfrågningar från andra klubbar som är intresserade av Johan, bland annat från Hibernian, sa Martin Klette.

………………

Alex Blomqvist var på plats efter sin korsbandsoperation och fick massor med uppmuntrande ord av alla. Saknades helt gjorde Ivo Pekalski som kör rygg-rehab med Rickard Dahan i Kulan. Dessutom stod Erik Johansson och Ricardinho över.

Matias Concha körde för fullt. Det gjorde även Tokelo Rantie, som varit sjuk och Filip Helander, som mycket snabbt hämtat sig från nackspärren han plågats av under tisdagsträningen. Filip avstod visserligen sista kvarten av det rätt intensiva passet, men fram till dess såg det väldigt bra ut och det känns som om alla tre är tillgängliga för spel på fredag.

Om det behövs. För om Ricardinhos baksida fortfarande krånglar då är ju en av lösningarna att köra med Matias Concha som högerback och flytta över Miiko Albornoz på vänsterkanten. Alldeles i slutet av träningen blev dessutom Miiko trampad på foten.

Om jag ska spå tror jag att Ricardinho inte hinner bli frisk, att Mikko Albornoz skada inte var allvarlig och att Rikard Norling väljer att ändra så lite som möjligt.

Det innebär följande lag på fredag mot IFK Norrköping:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Pa Konate – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Markus Halsti, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

Inga skrällar precis, bortsett från att jag alltså tror att Robin Olsen håller Johan Dahlin utanför laget i minst en match till.

 

En bra idé med en mittback till

När vi alla pratar om MFF:s fantastiska mittbacksurval börjar mittbacken Johan Hammar testträna med laget.

Behövs han verkligen?

Svaret på den frågan kan mycket väl vara ja.

Hammar är en duktig spelare och en återvändare. Han spelade i MFF när han var 10-16, har utvecklats i Evertons U21 och under en månadslång låneperiod i Stockport och han är fortfarande ung, bara 19 år. Johan är dessutom en Malmöpåg med himmelsblått hjärta. När vi pratade med honom efter träningen öste han beröm över lagets sätt att spela, berättade att han följt det noga och streamat i stort sett alla matcherna och att MFF är hans lag. Han stod på Stortorget och firade SM-guldet 2004.

När kontraktet med Everton nu går ut och inte ska förnyas är det självklart att titta närmare på honom.

Dessutom har situationen ändrats efter Alex Blomqvist korsbandsskada.

MFF ska ha två spelare på varje position. Det innebär fyra mittbackar.

Efter Blomqvists olyckliga skada går det inte att räkna med honom säsongen 2013. Det innebär att MFF har Pontus Jansson, Filip Helander och Erik Johansson. Markus Halsti är numera mittfältare. Han kan visserligen användas som mittback fortfarande, men i utgångsläget är han mittfältare.

Det innebär tre mittbackar som snart kan bli två om Pontus Jansson lämnar MFF i sommar. Jasmin Sudic kan inte kallas tillbaka eftersom han är utlånad till Mjällby AIF hela året (ett krav från Mjällby som MFF gick med på).

Därför är det faktiskt en rätt bra idé för laget med Sveriges mest lovande och bästa mittbacksbesättning att värva en till…

Och då är det givetvis extra kul om det kan bli Johan Hammar, som hann spela med både Filip Helander, Alex Blomqvist och även mittfältaren Simon Kroon innan han stack till England.

Att MFF-intresset är hett bevisas också av att Johan Hammar inte bara dykt upp och velat testa. Det är MFF som flugit hit honom

……………………

Ytterligare en ny spelare fanns med på söndagsträningen. Erdal Rakip, P17-landslagsspelare och innermittfältare från MFF:s U19, har börjat träna med A-laget. Han kan bli nästa talang att flyttas upp från de egna leden.

……………………..

Eftersom det tydligen tar lite tid för webben att lägga ut min artikel om Johan Hammar kopierar jag in den här:

För tre år sedan lämnade Johan Hammar Malmö FF för att bli ungdomsproffs i Everton. Nu är han tillbaka i Malmö för en tre dagar lång testträning.

 – Kontraktet med Everton går ut, de har informerat mig om att jag inte kommer att få ett nytt och MFF är ett alternativ, konstaterar den 19-årige mittbacken.

– När Rikard Norling hörde av sig lät det intressant och MFF är mitt lag. Jag har följt dem hela tiden, streamat alla matcherna och jag stod på Stortorget när man firade SM-guldet 2004.

Innan Johan lämnade MFF hann han dessutom spela ihop med Filip Helander och Alexander Blomqvist.

– Jag började i Bunkeflo IF och var i Malmö FF från tio till 16 års ålder.

– Sedan blev det England och även om jag inte spelat i A-laget har åren där utvecklat mig. Jag har blivit en bättre spelare och jag blev mer vuxen av att bo själv, säger Johan Hammar och hyllar MFF:s sätt att spela.

– De står för den bästa fotbollen i Sverige och det är ett sätt att spela som passar mig bra.

– Jag är en spelande mittback med bra spelförståelse. Dessutom är jag bra på huvudet.

Eftersom han är en bit över 1,90 finns förutsättningarna.

Förutom den första träningen på söndagen är det klart att Johan ska stanna och träna även måndag och tisdag med Malmö FF.

Eventuellt blir det även en fortsättning nästa vecka.

– Vi har pratat om den 7, 8 och 9 maj också. Det beror lite på vad Everton säger. U21-laget är rätt bra. Vi vann vår liga och är med i slutspelet. Det kan kollidera.

Någon fortsättning i Everton efter säsongen kommer det dock inte att bli. Premier league-klubben lånade också ut honom till Stockport County under vintern. Där spelade han sex matcher i februari och mars.

 

 

 

MFF:s U19 klippte Häcken

MFF U19 vann med 1-0 över BK Häcken i juniorallsvenskan.

Häcken hade inlett serien med tre raka segrar, men efter 1-0 i paus skapade MFF chanser för både 2-0 och 3-0 i den andra halvleken. Häcken slog mest långt och fick dessutom spela med en man mindre nästan hela halvleken efter en utvisning.

Jag såg sista 45 på Malmö stadion och då var MFF det överlägset bästa laget.

Att det inte blev fler mål än det Jakob Palander nickat in i den första halvleken kändes som en kombination av en oförmåga att stänga matchen och en riktigt bra insats av Häckens målvakt. Inte minst när Jesper Rindmo fick ett par sylvassa lägen att sätta 2-0.

Bäst i MFF: Victor Wernersson.

Mest imponerande enskilda insats: när målvakten Sixten Mohlin rensade så hårt och högt att bollen gick hela vägen över taket på läktaren och halvvägs ut mot Pildammsparken. Den bollen har MFF nog fortfarande inte hittat.

…………………….

Finalen i Ligacupen för U19-lag mellan MFF och Kalmar FF har fått fastställt speldatum. Matchen kommer att avgöras den 26 maj, troligen i Kalmar.

 

Låt inte bitterheten dröja kvar

IFK Göteborgs supersena kvittering var givetvis ett oerhört tungt mål för MFF att släppa in.

Ett rikigt nackskott i en seriefinal där annars allt såg ut att gå den allsvenska maratontabelledarens väg.

Dessutom var målet totalt onödigt.

Men låter Malmö FF bitterheten över målet dominera och hänga kvar blir effekten mycket värre än det rent faktiska resultatet, att IFK Göteborg med möda räddade en poäng på hemmaplan och firade som om man vunnit SM-guld.

För det är trots allt så att oavgjort på bortaplan mot den största guldkonkurrenten faktiskt är ett rätt hyfsat resultat.

Inte minst för att MFF var det bästa laget, såväl chans-, spel- som fotbollsmässigt. Det beskedet kan inte ens ett räddat kryss och en sen kvittering sudda ut för IFK Göteborg.

Skit i resultaten ett tag och jämför bortamatcherna mot AIK och IFK Göteborg. AIK dominerade stundtals och där var det MFF som slapp billigt undan. Segern togs enbart tack vare en enorm kämpainsats. IFK Göteborg hade turen som AIK – och nu MFF – saknade. Spelar inte IFK Göteborg bättre än så här kommer laget att ta betydligt färre poäng än Malmö FF resten av serien.

Spel- och prestationsmässigt gav MFF-insatsen flera viktiga besked. Filip Helander var på nytt lysande (grandios tyckte Rikard Norling) och efter bara tio feltimande minuter hittade Pontus Jansson tillbaka till spelet före skadan. Allsvenskans bästa mittbackspar är återfött.

På mitten visade Erik Friberg och Markus Halsti precis varför det var rätt att spela med just dem mot IFK Göteborg. De tuggade i sig allt och dominerade. Friberg var planens bäste Göteborgare och Halsti var nästan lika vass.

Lägg till att Jiloan Hamad och Miiko Albornoz körde ganska rejält med IFK Göteborgs vänsterförsvar, att Pa Konate gick in och firade sin 19-årsdag med att spela hur bra och klokt som helst när Ricardinho fick ont i en baksida, att Simon Thern efterhand hitade rätt på kanten och att anfallsparet Magnus Eriksson och Tokelo Rantie också gjorde en stark insats. Plus att Robin Olsen var lugn som en vass veteran i målet.

Hela laget var bra vilket får mig att tvivla på två saker jag inledde den här bloggtexten med.

Dels att man ska glömma bitterhetern. Det är inte lätt!

Dels att IFK Göteborg inte imponerade. För de tog ju faktiskt poäng när alla i Malmö FF gjorde en stark insats, trots att det borde varit omöjligt.

Efter allt det här undrar säkert någon hur jag förklarar poängtappet?

Moralen i IFK Göteborg givetvis. Den goda inledningen på säsongen har förvandlat laget och nästan all tyngd på axlarna är borta.

Men framförallt hänger jag upp mig på det sista bytet.

Två minuter in på tilläggstiden ersatte Emil Forsberg Magnus Eriksson. Sedan var det han som förlorade bollen i en inhoppares typiska överambition och målet kom på just den tid som lades till för det bytet!

Om MFF inte gjort det tredje bytet tror jag att det hade slutat med seger.

Så små är marginalerna ibland i fotboll. Bytet var rätt tänkt, Magnus Eriksson var trött och det är ju så man ofta gör för att störa rytmen hos det måljagande laget.

Men det blev helt fel. Nu var det istället MFF:s rytm som blev störd. De elva som var på plan hade full koll och gjorde på egen hand ett alldeles utmärkt jobb med att fördröja tiden.

…………………………………….

På sätt och vis jämnade det dock ut sig. Förra året var det MFF som kvitterade på tilläggstid i Göteborg. Alex Nilsson gjorde hur snyggt som helst 2-2 i minut 90 + 2.

 

 

 

Det här är den tyngsta matchen

Matcherna mellan Malmö FF och IFK Göteborg är speciella. Både titel- och framgångsmässigt är de två klubbarna i fullständig särklass i svensk fotboll. Det kvittar vad de övriga lagen och deras supportrar säger. De är inte ens i närheten av att kunna konkurrera.

IFK Göteborg har 18 SM-titlar, MFF har 16.

MFF har vunnit cupen 14 gånger, IFK fem.

MFF har varit i final i den största internationella cupen Europacupen (nuvarande Champions league) och har representerat Europa i världscupfinalen, IFK Göteborg har vunnit den lite mindre Uefa-cupen två gånger.

MFF är etta i den allsvenska maratontabellen, IFK Göteborg är tvåa.

Därför blir det alltid prestigespäckade, tuffa och intressanta matcher när de två lagen möts.

Inte minst nu när de tillsammans toppar serien.

 Om läktarna inte är fullspikade när Jonas Eriksson blåser igång matchen är det faktiskt lite av en skandal. Hetare blir det inte så här i början av serien.

Som vanligt den senaste tiden löser dessutom Rikard Norlings laguttagningsproblem nästan sig själva.

När Miiko Albornoz var tillgänglig efter sin timeout i matchen mot Öster var Matias Concha borta på grund av ljumskproblem. Det är han fortfarande. Bara att fortsätta med Miiko med andra ord.

Nu är Emil Forsberg småskadad och ett osäkert kort samtidigt som Pontus Jansson är tillbaka i truppen efter sitt över en månad långa skadeuppehåll. Två olika positioner, men samtidigt två delar i samma pussel.

Pontus Jansson tar tillbaka mittbacksplatsen, Markus Halsti kliver upp på mitten och Simon Thern får ta över Emil Forsbergs plats på kanten.

 I alla fall tror jag att det blir så.

Malmö FF kunde tokdominera och spela runt mot Öster. Men IFK Göteborg är inte Öster. Då behövs Fribergs och Halstis gemensamma insatser centralt. Friberg var bäste MFF:are och fick alldeles för lite credd efter Östermatchen.

MFF har skaffat sig ett utgångsläge där man med en någorlunda skadefri trupp kan anpassa elvan efter motståndet. Ibland är det Simon Thern som är bästa lösningen centralt, ibland Markus Halsti och när han blir frisk kan det vara Ivo Pekalski. Utnyttja den snudd på unika möjligheten. Få andra lag i Allsvenskan kan göra något liknande.

Johan Dahlin är också tillbaka i truppen. Där blir uttagningen genast mycket svårare. Johan Dahlin är förstemålvakt och sällsynt väl samspelt med det övriga försvaret. Robin Olsen har gjort ett fantastiskt jobb, men snart kommer en reaktion. Hur lugn och stark han än sett ut är han ändå ny på posten och beröm är bra, men det kan få en att somna till också.

Fast går det verkligen att peta en målvakt så länge han storspelar och håller nollan? 405 minuter är Robin uppe i nu. MFF har råd att avvakta med bytet. Magkänslan? Jag tror det blir Dahlin…

Låt brottarkampen börja.

IFK Göteborg kör statiskt men supertungt. MFF vinner på sin fristil.

…………………………………………………….

Lite statistik hämtad från Infostrada. Det bara älskar ni.

MFF:s start på Allsvenskan med 13 poäng på fem matcher är den bästa sedan 1978!

MFF har fyra raka allsvenska matcher utan seger mot IFK Göteborg.

Mot Öster fyllde Filip Helander 20 år. Den här gången är det Pa Konate som fyller år. 19 närmare bestämt.

Sviten med matcher utan förlust med Markus Halsti på planen är nu uppe i 17.

 

 

 

Ranties förlängning bra för alla

MFF:s loss-köp av Tokelo Rantie och nya långtidskontrakt till och med 2016 är bra på så många olika vis.

Här är ett par:

1) Tiki är redan bra och har kapaciteten att bli en kanonspelare.

Han är snabb, teknisk och lurig. Nu ska han bara öka effektiviteten. Det kommer.

2) Han är en fantastisk person. Mycket omtyckt i laget, klubben och bland supportrarna. Det är alltid viktigt.

Dessutom ger han ett genuint ärligt intryck när han säger att han trivs fantastiskt bra i Malmö och hela tiden haft utgångspunkten att han vill spela kvar i MFF.

3) Avtalet sänder bra signaler om att när MFF verkligen vill ha en spelare så finns både resurserna och förmågan att fixa det. Per Ågren har gjort ett gott jobb.

Men det kostade.

Som vanligt säger MFF inget om pengar och avtalsvillkor. Men Tokelo Rantie fick en rejäl löneförhöjning och Stars of Africa en klausul om att man ska ha del i övergångssumman när (om?) han en gång säljs vidare.

………………………………

Idag skulle MFF ha spelat U21-match i Halmstad mot HBK.

Den är uppskjuten.

I går kväll ringde MFF till HBK och gav återbud.

När jag pratade med Simon Hollyhead efter tisdagens A-lagsträning betonade han att matchen låg fel ur belastningssynpunkt både för de fyra spelare som varit aktuella för spel från A-lagstruppen och U19-spelarna som skulle varit med i Halmstad.

– U19 spelar en viktig match i veckan i Ligacupen och seriematch i helgen. Och med tanke på skadeläget är det fel tidpunkt för seniortruppspelare som Pawel Cibicki och Pa Konate att spela U21-match just nu, betonade Hollyhead.

U19-matchen imorron är en semifinal i Ligacupen borta mot Åtvidabergs FF. Givetvis en viktigare match än en U21-match i den vanliga serielunken.

 

 

Öster kom billigt undan

Malmö FF mot Öster är en sedan 70- och 80-talen djupt rotad klassiker.

Den här gången blev det mest en spelmässig överkörning.

Det måste ha varit länge sedan Öster blev så utspelat som laget var den första halvtimmen.

Att det dröjde till den 89:e minuten innan inhopparen Simon Kroon kunde glidtacka in 2-0 var både en gåta och en fara.

Alla utspelade lag kan få en gyllene kvitteringschans och Öster fick den också när Kenny Paveys skott via touch hamnade i ribban. Om det skottet gått in tror jag det hade slutat 1-1 och MFF hade haft noll nytta av sina 62-38 i bollinnehav, 16-3 i avslut och 9-0 i skott på mål (i statistikens värld tillhör inte ribban målet).

Nu kunde istället MFF ta över igen och första 30 och sista 25 motiverade egentligen en seger på 6-0.

 Spelmässigt var det nämligen ofta riktigt, riktigt bra med läckra vrickningar och dribblingar, offensiva löpningar med stort självförtroende och trygghet hos både Robin Olsen i målet och i backlinjen. Med Magnus Erikssons smarta spel på ytan framför Östers backlinje och Tokelo Ranties snabbhet och briljans skapades dessutom massvis med chanser.

Fast man får nog gå tillbaka till Andreas Yngvessons dagar för att hitta någon som i en och samma match brände lika många öppna lägen som Rantie.

Därför var det så underbart att se 2-0-målet.

Simon Kroon passade ut på kanten till Magnus Eriksson och fyllde på med en perfekt löpning in i straffområdet. När han fick inlägget han hela tiden kallade på var det perfekt och Simon kunde glidtackla in bollen över linjen.

Ett brottarmål mitt i den tekniska och smånätta briljansen.

Men snart gör Tiki Rantie fyra-fem mål i en allsvensk match. Så bra är han och det är alltid underbart att höra hans kommentarer efteråt.

Nu förklarade han att skadan som fick honom att byta gjorde ont till 60 procent (!), men att det inte var någon fara för spel mot IFK Göteborg. Och att det var lättare nu att spela med Magnus Eriksson när han förstått att Magnus inte är så snabb, men fantastiskt smart!

 …………………..

Miiko Albornoz återkomst hälsades med jubel av stora delar av publiken. De som inte gillar honom och vill att han ska lämna MFF valde att vara tysta.

Såren är inte läkta och ingen lär ändra sina åsikter, men jag tyckte ändå att uppträdandet blev värdigt, i alla fall från ena hållet.

Miiko kommer att spela vidare i MFF. Det är dags att acceptera det nu.

Kraven på att värdegrundsarbetet ska ge resultat måste dock intensifieras. Och MFF fortsätta att möta och prata med supportrarna.

Det är dags att lägga energin där istället för att jaga Miiko med blåslampa och håna och hetsa varandra inbördes.

Sportsligt är det ingen tvekan.

Miiko Albornoz insats var suveränt bra med tanke på att han bara tränat och inte spelat matcher.

Samarbetet med Jiloan Hamad satt dessutom klockrent. Underskatta inte betydelsen av att det var just Jiloan han hade framför sig. Före paus fick inte Öster någon koll på MFF:s högerkant överhuvudtaget.

……………………..

Robin Olsen fortsätter att imponera i målet med sitt lugn. Nu har han hållit nollan i 405 minuter.

Gott också att se inte bara Simon Kroons utan även Dardan Rexhepis inhopp. Dardan gjorde nog sina bästa minuter hittills i år i MFF-tröjan.

Och glöm inte Erik Fribergs intensiva jobb och smartness på mitten.

Ja ni förstår, jag kan fortsätta att berömma i stort sett hela laget. Öster kom billigt undan. Och det var egentligen det sämsta. Att MFF lät Öster göra det och det var alla skyldiga till…

……………………..

Nu blir det en ny – mer modern – klassiker på torsdag.

Ettan och tvåan i serien, ettan och tvåan i maratontabellen, ettan och tvåan i titlar! Det är en glödhet match.

Dessutom är Pontus Jansson tillbaka i laget.

Strax före avspark pratade jag med honom uppe på pressläktaren. Han berättade att han fått en kortisonspruta som gjort att smärtan i foten försvunnit helt och hållet, att han varit hos Rickard Dahan på Kulan och att han kände sig redo för comeback mot IFK Göteborg.

Mot Blåvitt behövs nog Markus Halstis tyngd på mittfältet.

 

 

Viktigt med ett värdigt uppträdande

I stort sett allt talar för att Miiko Albornoz spelar från start i Malmö FF mot Öster.

Om det går det att ha olika åsikter.

Många som följer MFF har varit tydliga med att de aldrig mer vill se honom i klubbens tröja.

Andra tycker att han skulle ha spelat för länge sedan. Eller anser att MFF:s beslut med två månaders plus tio dagars timeout var precis lagom.

Hur man nu kan komma fram till det? Två månaders-beslutet kändes övertänkt, för att få tid att fundera och agera. Tiodagars-förlängningen kändes i bästa fall som skjuten från höften.

Men skit i det nu.

Själv tyckte – och skrev – jag när det senaste beslutet kom att timeouten borde varit längre.

Men skit i det också.

För alla, oavsett vad de tycker, har ett ansvar!

Beslutet är taget.

Det innebär inte att de som anser att det är fel ska sluta att göra det. Men klubben är alltid viktigare än enskilda spelare och enstaka beslut.

MFF har inför Albornoz comeback haft möten med folk från supporterleden för att diskutera frågan, ta hjälp och göra allt för att det ska bli lugnt på läktarna när Miiko kliver in på planen. Ett bra initiativ!

Och det behövs.

Många har diskuterat hur motståndarsupportrarna kommer att reagera när Miiko Albornoz gör comeback i MFF-tröjan, men missat att reaktionen från de egna åskådarna är ett mycket större problem.

Få, om ens någon, fråga har splittrat de egna supportrarna och medlemmarna så mycket i MFF:s över 100 år långa historia.

Därför blir det helt avgörande att de som tycker olika kommer ihåg att det ska gå värdigt till.

Jag tror att det blir så.

Inte för att jag är naiv utan för att de flesta nog trots allt fattar att klubben är större än alla enskilda spelare och supportrar. Plus att det viktigaste med matchen knappast kan vara att få framföra sin personliga åsikt om Miiko Albornoz på ett sätt som sårar och retar dem som håller på samma lag.

Men driv gärna på MFF så att allt snack om värdegrundsarbetet ger ett konkret resultat.

……………………

För de som var med på 70-talet finns det dessutom en extra krydda i matchen som inte har ett dugg att göra med Miiko Albornoz.

MFF-Öster är en klassiker. Och hör sen…

På åtta säsonger, 1974-1981, vann MFF och Öster tre SM-guld var.

Samtidigt revolutionerade MFF under Bob Houghtons ledning svensk fotboll, en radikal förändring som banade vägen för Europa-cup-finalen 1979 OCH IFK Göteborgs framgångar.

Men det var ingen MFF-revolution som applåderades i riksmedia, i svensk fotboll totalt eller hos förbundet. Istället var avundsjukan total och motståndet leddes av Öster, som en kort tid triumferade. Sedan tog MFF över igen på 80-talet, då med Roy Hodgson

Men då hade Östers överstepräst Laban Arnesson blivit förbundskapten.

……………………….

Det finns fler kryddor i matchen.

Ska Robin Olsen fortsätta hålla nollan? Nu har han gjort det i 315 minuter i svit efter sin allsvenska debut, vilket är rekord i modern tid. Alla tiders rekord blir dock svårt att slå. Det hålls av GAIS-målvakten Manfred Jonsson som 1925 (!!!!) höll nollan i 635 minuter från debuten.

Ska Markus Halsti spä på sin svit? De senaste 16 matcherna Malmö FF har spelat med Halsti från start har laget antingen vunnit eller spelat oavgjort i.

 

Orättvisa segrar är de nyttigaste

Vi kan starta direkt med att konstatera: MFF:s seger var lika sen som orättvis.

Men det gör den bara ännu viktigare. Det finns nämligen inget nyttigare än sådana här vinster.

I tabellen givetvis, men även för moralen!

Dessutom var det ett tungt och glädjande besked att Malmö FF kan mer än att spela finfotboll på jämna härliga gräsplaner. Att laget klarar att prioritera försvarsinsatsen när det behövs och att det finns ett tålamod och skärpa i agerandet.

Jag har skrivit många gånger att MFF är sylvasst på att spela på sina villkor. Och efterlyst att man ska kunna anpassa sig och visa att spelarna är kapabla att spela en annan typ av fotboll också, en lite primitivare, enklare, mer kämpabetonad och resultatinriktad. Inte alltid, inte ens ofta, men de sällsynta gånger det behövs. Inte minst i de internationella matcherna blir det betydelsefullt.

Det har funnit en klar antydan till att det unga MFF-laget är på väg att lära sig göra just det. Nu kom beviset på att man kan!

Otroligt viktigt!

Just nu och allra mest i framtiden.

Tycker också att AIK kan ägna sig åt lite självrannsakan.

AIK hade ett massivt tryck och en tyngd få andra lag kan konkurrera med i Allsvenskan.

Men ett mål felaktigt underkänt för offside, en stolpnick och ett hyfsat distansskott är en alldeles för dålig utdelning på ett sådant massivt övertag. Malmö FF skapade till exempel fler skarpa chanser bara under de sista tio minuterna senast hemma mot Kalmar FF.

Så när många nu kommer att gnälla – tro mig, det kommer dom – på att MFF för en gångs skull gör det så många andra lag så ofta gjort och vinner orättvist efter en stark försvarsinsats tycker jag att det behövs påpekas ett par saker.

Det är också en prestation (ett argument MFF självt ofta fått höra efter matcher på Malmö stadion och Swedbank stadion).

Skadeläget var och är extremt. På bänken satt sex spelare med en medelålder på 19 år plus en assisterande tränare som slutat spela fotboll.

Jag kan även känna en viss cynisk glädje över att MFF kunde utnyttja AIK:s svaga start på Allsvenskan, och att laget var tvingat att forcera för att försöka reparera skadan, istället för att gå bort sig i en vilja att alltid leva upp till sitt rykte.

För att efter att de senaste säsongerna ständigt ha bjudit på passningsbaserad, offensiv och spelskicklig offensiv fotboll är det få lag som har en större rätt att i en enstaka match göra ett undatag än Malmö FF.

Men det bästa av allt var att ett par spelare i MFF bjöd på briljanta insatser i defensiven.

Robin Olsen var lugn och kall i målet som om han spelat 100 allsvenska matcher. Ingen slump att han efter 3,5 matcher fortfarande håller nollan.

Allt i allo-mannen Markus Halsti gjorde den bästa mittbacksinsatsen jag sett honom prestera och Matias Concha kämpade och slet i det tysta.

Men kungen över alla var Filip Helander!

Filip var bäst, näst bäst och en klockren femma.

Och Jiloan Hamad gjorde ett nytt viktigt mål. Och han blev därmed den förste målskytten på Friends Arena (Vänskapsvallen).

Att det sedan – om man ska vara elak – närmast var en inomhusmatch på grus är en annan sak. Är det ett gäng konstgräsförespråkare på SvFF som designat arenan och lagt gräset? Det kan bara bli bättre. Annars kommer ännu fler att efterlysa att det ska läggas plast överallt.

………………………

Känner mig för resten som förflyttad till 70-talet. På måndag tidig seriefinal mot Öster, följt av en ny toppmatch mot IFK Göteborg.

………………………

Fan, höll på att glömma bort Emil Forsberg. Nu har alla de etablerade nyförvärven visat att de blir en tillgång.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×