Förlusten av Ranégie var en råsop

Jag skulle gärna vilja vara optimist och säga att förlusten av Mathias Ranégie inte betyder så mycket i Malmö FF:s jakt på SM-guldet.

Men då slulle jag ljuga för er och göra våld på mig själv.

Klart att det var en riktig råsop så här fem i tolv på övergångsfönstret.

Långt innan den nästan två meter långe skyttekungen kom till MFF tjatade jag om att han var biten som saknades i lagbyggarpusslet. När han kom sa jag direkt att det var ett perfekt nyförvärv och sedan har jag fortsatt att hylla honom. Med all rätt. Reaktionerna nu när han lämnar tyder också på att de som var tveksamma när han kom – de fanns – steg för steg ändrat uppfattning.

Han kommer att saknas. Rejält.

Värst är dock att MFF inte ersätter honom. Tokelo Rantie lånades in innan man visste att Ranégie skulle lämna och är en helt annan typ av spelare.

Eftersom Dardan Rexhepi i år dessutom inte alls levt upp till förväntningarna hans insatser 2010 och 2011 skapade finns det inget annat att hoppas på än att MFF snabbt ska lyckas ändra sitt anfallsspel utan att tappa för mycket kvalitet.

Mycket av flexibiliteten, den fysiska styrkan och förmågan att få fast bollen där uppe kommer att försvinna. Bakåt blir det också problem, på de fasta situationerna.

Fler får ta ett större ansvar och MFF-supportrarna får hoppas att Tokelo Rantie blir just den injektion han ser ut att kunna vara.

Det finns rätt mycket mer att reta sig på när det gäller Mathias Ranégies övergång:

…att Udineses intresse dök upp så sent att de flesta börjat hoppas på att inget skulle hända. Tiden att hitta en vettig ersättare blev dessutom för kort. Moestafa El Kabir är en bra spelare, men om han kommit in hade MFF ändå fått ändra sitt spel. Han är mer stöpt i formen Daniel Larsson, Alex Nilsson, Tokelo Rantie. De jag kunnat tänka mig är Mikael Ishak från Köln, Marko Mitrovic från Chelsea och Robin Simovic från Ängelholms FF.

Ishak är – troligen – i en för hög prisklass för MFF, Mitrovic missade man och Simovic är ännu inte helt färdig för allsvenskt spel. Inte i den här fönstret svarade Per Ågren när jag frågade honom om Robin Simovic var aktuell. När det gäller Marko Mitrovic var det en ordentlig blunder av MFF när man alldeles för sent fattade att han ville lämna Chelsea och gärna hade vänt tillbaka till Malmö. Nu blev det Brescia istället och jag tror inte att Ågren och company invänder om jag säger att där gick det snett.

….att affären så tydligt talar om att Malmö FF fortfarande har problem med satsa samtidigt som man har den ekonomiska bördan av Swedbank stadion att bära på ryggen. Hasse Borg kunde köpa hej vilt. Det kan INTE Per Ågren. MFF-styrelsens beslut på torsdagskvällen att sätta en acceptabel försäljningssumma för Ranégie som var betydligt lägre än klausulen där man var tvungen att släppa honom talar också sitt tydliga språk. MFF behövde ha in pengar.

Glöden och bortaspelet avgör om det var guldet man sålde.

Truppen kan räcka till ändå. Fotboll har aldrig varit en enmansshow. Men då krävs det att bortaspelet plötsligt blir bättre. Det är nyckeln. För glöm inte att hittills under säsongen, och stora delar av den förra har MFF varit riktigt kassa borta. Både med och utan Ranégie. Om tappet av honom får MFF att spela lite mer cyniskt utanför Malmö kan det till och med vara en fördel. Se där ett litet halmstrå att greppa efter…

Ska dessutom bli roligt att se vad som händer om Mathias Ranégie gör succé i Udinese. Blir han då plötsligt rätt spelartyp i Erik Hamréns landslag?

 

Udinese kan visst ha råd

Det svänger snabbt i Silly Season.

Läs gärna blogginlägget nedanför. Men efterhand som dagen gått – och nu är det snart natt – har jag blivit betydligt mer pessimistisk när det gäller MFF:s chanser att behålla Mathias Ranégie.

Gav två alternativ nedan; att Udinese gett ett för dåligt bud och att man är berett att betala för sig. Lutade tidigare åt att man kunde avfärda serie A-klubben, men ju mer jag fått reda på desto mer talar för att man faktisk gett sig in i affären med en ambition väl värd att tas på allvar.

Mer om det här.

Fredagen, sista dagen det internationella övergångsfönstret är öppet, kan bli en riktig rysare.

Kan det svänga igen?

 

 

 

Har Udinese råd med Ranégie?

Dagen före dagen övergångsfönstret stänger är knappast en vanlig dag.

Därför passade jag givetvis på att ta en titt på MFF-träningen.

När jag cyklade dit hade jag följande troliga MFF-utfall av det som återstår av sommarens Silly Season i huvudet:

1) David Löfquist in.

2) Daniel Larsson ut.

3) Inget mer.

Sedan brakade det loss på eftermiddagen med att väldigt många tog ut en övergång i förskott. För så här är det ju; bara för att Udinese vill köpa Mathias Ranégie innebär det inte att de kan eller vill betala priset som krävs för att kunna göra det.

Det är ett bra tag sedan Kvällsposten avslöjade att det finns en klausul i Mathias Ranégies kontrakt som säger att Malmö FF måste sälja honom för ett visst pris. 20 miljoner kronor sas det. Ingen har förnekat klausulen, därför tar jag för givet att den existerar. Summan har dock aldrig blivit bekräftad. Men den borde ligga någonstans där.

I alla fall har det faktum att klausulen med det höga beloppet läckte ut hittills effektivt skrämt bort alla klubbar som lagt eller funderat på att lägga betydligt lägre bud. Han kostar 20, kom igen när ni kan betala det. Det har gynnat MFF och jag är övertygad om att man tycker att det var väldigt bra att klausulen blev känd. Det har sparat mycket onödigt arbete för Per Ågren.

Nu kan en av två saker ha hänt.

1) Udinese har fem i tolv kommit på att Mathias Ranégie är en sällsynt bra spelare och insett att om vi vill ha honom gäller det att betala runt 20 miljoner. Eftersom det är en förhandling har man väl börjat på 17-18 någonting. Sedan slutar det på 20 för att en klausul är en klausul, eller någon miljon lägre för att Malmö FF är angeläget att snabbt få in pengar. I så fall är det bara att önska Ranégie lycka till och tacka för att han under en tid var allsvenskans bäste anfallare i MFF.

2) Udinese gör en chansning på att man trots allt kan ro i land en affär för fickpengarna Malmö FF tidigare tydligt sagt att man inte är intresserat av. Då är det bara för MFF att artigt säga tack, men nej tack och förklara för alla parter att det inte finns någon som helst anledning att flytta lagets viktigaste spelare till en realåda bara för att det är en italiensk klubb som frågar.

Till någon övertygar mig om motsatsen tror jag på alternativ 2 och i så fall spelar Mathias Ranégie fotboll i Malmö FF även under hösten.

Det finns flera anledningar till att jag tror att det är så. Magkänslan (den ska inte underskattas), Ranégies förnekande plus att det inte skulle förvåna mig ett dugg om de 18 miljoner Fotbolldirekt säger att affären skulle kosta Udinese är en totalsumma. Den ska då alltså räcka till betalningen till Ranégie, agentarvoden, en del annat OCH betalningen till MFF. I så fall är det ju samma gamla skitbud som andra klubbar funderat på att komma med.

Lite stöd kan jag också hämta från besöket på träningen.

Eller snarare efteråt när jag och Kvällspostens Mattias Larsson – med undantag av Arne Reimer var några andra journalister inte på plats – gick bort till MFF-kansliet och tog ett kort snack med Per Ågren.

Han var lika artig och vänlig som vanligt, men rejält stressad. Fönstret stänger ju snart. Dessutom irriterad på att det dykt upp en massa merarbete i form av att klubbar som haft hur många veckor på sig som helst nu när det är mindre än 48 timman kvar plötsligt hört av sig.

– En massa fiskmåsbud, kallade han det.

– Man slänger ut lite mat och ser vad som händer…

Önsketänkande eller ej, tills vidare sorterar jag in Udinese-intresset bland fiskmåsbuden. Om det är fel och man faktiskt vill betala 20 miljoner till MFF är det bara att be Udinese om ursäkt och bli orolig.

För jag tror fortfarande på scenariot jag inledde med:

1) David Löfquist in.

2) Daniel Larsson ut.

3) Inget mer.

Skulle jag ha fel om Ranégie och rätt om Larsson är läget skarpt. En förlust av Mathias Ranégie skulle bli ytterst allvarlig, en förlust av Ranégie OCH Daniel Larsson skulle vara ett dråpslag.

Det finns förfrågningar om Daniel Larsson.

Rangers FC från Skottland har anmält intresse, Turkiet har nämnts och det finns fler lag som följt honom. Men jag tror till exempel inte att Daniel vill spela i lägsta divisionen i Skottland. Därför kan det mycket väl sluta med Bröndby! Ryktena att en Danmarks-flytt är det hetaste alternativet blir nämligen allt hetare.

Med tanke på att MFF tidigare har stoppat Daniel Larsson, att han bara har säsongen ut kvar på kontraktet och att ersättaren redan är fixad i Tokelo Rantie tycker jag dessutom att Malmö FF inte ska kräva särskilt mycket pengar för honom. Daniel har gjort väldigt mycket gott för MFF och jag gillade inte alls snacket som plötsligt poppade upp när Rantie gjorde succé mot Sandviken och GIF Sundsvall.

I flera år var Daniel Larsson en mycket bra allsvensk spelare i Malmö FF värd en bra behandling. Att han varit lite sämre i år tycker jag inte ska ändra på det. Jag är tyvärr lite rädd för att MFF-styrelsen tror att man kan få in lika mycket pengar för honom som när man släppte Guillermo Molins och Jimmy Durmaz och att det är den ramen man satt för Per Ågrens förhandlingar med klubbarna. Om MFF inser att det är fel och de summor jag hört ryktas om att Rangers eller särskilt Bröndby är beredda att betela stämmer är det bara att sälja.

David Löfquist in känns mest som en tidsfråga. MFF har kallt och klokt valt att avvakta. Parma vill sälja honom och väntar in i det sista på att det ska dyka upp en klubb villig att köpa loss honom. MFF utgår från att det inte kommer att hända och då blir lånet klart imorron fredag, sista dagen innan fönstret stänger. Då får MFF som man vill och i Parma behöver man inte fundera över vad som hade hänt om man valt att inte vänta.

………………….

Rikard Norling var för resten på ett strålande humör på träningen.

Bland annat tyckte han att jag, Mattias Larsson och Arne Reimer skulle ta ut startelvorna vi ville ha i Mjällbymatchen.

Vi får se hur många rätt jag får. Inte minst för att jag tog chansen att flytta om tre positioner mest för att se hur han skulle reagera. Vi kan säga som så; om Norling faktiskt – som jag då testade – funderat på vad som händer om man sätter in Matias Concha på högerbacken, flyttar över Miiko Albornoz på vänsterbacken och flyttar upp Ricardinho som vänster yttermittfältare så höll han masken bra.

Johan Dahlin i mål, Pontus Jansson och Filip Helander som mittbackar, Erik Friberg och Simon Thern som centrala mittfältare, Jiloan Hamad på sin vanliga plats och Mathias Ranégie och Tokelo Rantie där framme låter väl mer troligt, eller? Inte minst om jag får rätt och det blir Daniel Larsson och inte Mathias Ranégie som säljs…

 

En ny favorit är född

Måndagen den 27 augusti ”föddes” en ny publikfavorit på Swedbank stadion.

In i den 72 minuten kom Tokelo Rantie och visade farten, fötterna och finessen som förlöste MFF:s måltorka i jakten på de tre poängen som skulle minska avståndet till Elfsborg.

Frågan är när ett nyförvärv senast fick en sådan fantastisk start i Malmö FF?

In som avbytare mot Sandvikens IF i debuten och hat-trick när det till slut blev seger med 6-3. In som avbytare mot GIF Sundsvall i den allsvenska debuten och ett mål, som kunde varit fler, när det blev seger med 2-0.

Det finns åtskilliga spelare som startat med ett rejält brak i MFF-debuten. Bosse Larsson och Staffan Tapper är de jag i hastigheten kommer ihåg. Men de har kommit från de egna leden.

Intressantast av allt var dock att Tokelo Rantie när han intervjuades efter matchen på fullt allvar påstod att han inte var nöjd.

Han hade velat visa mer av det han kan, sa han och framstod samtidigt som ödmjuk. Fattar fortfarande inte riktigt hur han fick ihop den kombinationen. Man måste nog ha varit där för att förstå. Men så var det.

Tror till och med att hövdingen Eric Persson, om han suttit på  hedersläktaren ” in person” istället för som staty, hade tyckt att det var en ovanligt lyckad debut. Med allt han varit med om var han annars försiktig med de stora orden. Ingen jävla panegyrik, sa han. Och om ni inte redan vet vad det betyder så googla.

Eftersom det var officiell invigning av Hövdingens byst – eller snarare huvud – på hedersläktaren och hans ande lite grann svävade över Stadion ska jag därför göra vad jag kan för att  dämpa de där lovorden jag inledde med.

Ranties debut var fantastisk. MEN:

Sandviken var tröttkört när han kom in. Det var GIF Sundsvall också. Att starta är inte samma sak.

Kanske hade han fastnat i samma seghet som de övriga spelarna i den första halvleken.

Att inte ge credit till lagkamraterna som körde slut på Sundsvallsspelarna hade dessutom känts helt fel (där lät jag nästan som en tränare).

En del av den energi som MFF visade mot slutet kom redan när Simon Thern byttes in kvarten före Tokelo Rantie. Glöm inte det.

Glöm heller inte bort Jiloan Hamads insats. I den första halvleken var han MFF:s i särklass bäste spelare. Det ramlade lite grann bort.

Och kom även ihåg att det var Miiko Albornoz som satte dit det förlösande första målet, sedan Rantie, men även Mathias Ranégie förarbetat. Ranégie var stark som en oxe i den situationen.

…………………..

På presskonferensen kom Sundsvallstränaren Sören Åkeby med en intressant synpunkt på varför hans spelare tröttnade så totalt.

Gräs suger musten ur spelarna på ett annat sätt än konstgräs menade han.

Bra så!

Konstgräslagen kan gott ha det lite extra besvärligt.

Efter Syrianskas seger mot Mjällby är för övrigt Elfsborg officiellt sämst i hela all-svenskan på gräs.

Tidigare hade Södertäljelaget noll poäng på det underlaget mot Elfsborgs en.

På bortaplan har Elfsborg kvar att möta IFK Göteborg, AIK, GAIS, IFK Norrköping och Mjällby AIF. Gräs, gräs, gräs, plast och gräs – gräsligt för Boråslaget.

Lägg för övrigt märke till att jag skriver gräs istället för naturgräs. Köper nämligen med hull och hår argumentet att naturgräs är ett konstigt och onödigt nyord. Inte minst efter att på twitter ha sett, och själv bidragit med, fina exempel som naturflamingo, naturpåse och naturspann…

…………………

Daniel Anderssons skada var mycket värre än MFF avslöjade dagen före matchen.

Det sista som hände på träningen var att MFF-kaptenen täckte ett skott och sargade ett inre ledband i knäet. Nu blir han borta ett tag. Minst tio dagar, kanske mer, i värsta fall sex veckor, löd Rikard Norlings stalltips.

Därför var det ett härligt besked Pontus Jansson och Filip Helander gav. Båda var nämligen riktigt bra!

………….

Till sist:

15 hörnor. Till ingen nytta.

 

 

 

 

Häcken bäddade bra för MFF

Att de aldrig lär sig, alla som tjatar om att Allsvenskan är avgjord.

Det var den inte när de först började tjattra, det var den inte andra gången heller och efter Häckens rättvisa seger över Elfsborg finns det väl ingen som tror det längre?

Elfsborg kan vinna. Malmö FF kan göra det. Men det kan även BK Häcken och AIK. Jag skulle inte ens vilja såga bort Helsingborgs IF trots att laget är tio poäng efter ettan.

För Malmö FF:s del gäller det dock att utnyttja det gyllene läge som nu öppnat sig att knappa in på försprånget. Inom loppet av en knapp vecka, måndag och lördag, väntar hemmamatcher mot GIF Sundsvall och Mjällby AIF.

På Swedbank stadion har MFF ett ruggigt bra facit med hittills bara ett enda insläppt mål och massor med segrar och fina matcher. Det gäller givetvis att hålla i den trenden.

GIF Sundsvall är ett vassare lag den här allsvenska sejouren.Det behöver man dock i hög grad vara.

De två senaste besöken i Malmö har nämligen slutat med 2-6 (2005) och 0-6 (2008) i baken.

MFF:s 6-0-match 2008 var för resten den historiska sista hemmamatchen på Malmö Stadion. Extra roligt för alla som tyckte att det gamla betongpalatset med de de många härliga minnena var värt den slutpunkten.

Men på måndagskvällen är det ny arena och nya minnen som gäller och som ni kunde läsa i veckan finns numera också Eric Persson-bysten på plats på hedersläktaren. Att tappa poäng dagen när den officiellt ska invigas finns bara inte.

Det finns ett par stora frågetecken i MFF:s laguppställning

Efter den stängda träningen pratade MFF-tränaren Rikard Norling om att Daniel Andersson dragit på sig en skada och var ett osäkert kort. Jag tror att han spelar. Kaptenen har bitit ihop förr, så räkna med Daniel A och Pontus Jansson.

Matias Concha imponerande i cupmatchen mot Sandvikens IF, inte minst med sin inställning. Men MFF tar det lugnt med nyförvärven där det finns konkurrens så räkna med Miiko Albornoz och Ricardinho. För Ricardinho blir det dessutom ett jubileum. Det är hans match nummer 100 i allsvenskan för MFF!

På mitten blir det Jiloan Hamad, Erik Friberg, Wilton Figueiredo och Alex Nilsson om Friberg är helt okej efter skadan. Det tror jag han är. Att det är Alex Nilsson som är den nye vikarien för Jimmy Durmaz tar jag också för givet.

Efter Tokelo Ranties succé-debut mot Sandviken kan man också sätta frågetecken för om han eller Daniel Larsson ska spela bredvid givne Mathias Ranégie. Jag utgår från att det blir Daniel Larsson!

Det är skillnad på att springa ifrån ett trött Sandvikenförsvar och prestera i allsvenskan. Dessutom ska Daniel Larsson antingen säljas eller bli kvar under hösten. Om han ska få chansen i utlandet måste han få spela och ska MFF få rätt pris måste han spela. Och ska han vara kvar måste han också få spela – för självförtroendets skull.

Det är lockande att sätta in Rantie. Men i ett 50/50-läge kommer man än så länge varje gång att välja Daniel Larsson. Den ”förmånen” har han dessutom samlat ihop till efter sina år och insatser i Malmö FF! Ranties tid kommer.

…………………………..

David Löfquist är inte klar.

Efter träningen pratade Per Ågren om att det varit en lugn helg, både i in- och ut-lådan.

Han tippade också att det skulle dröja lite innan MFF och Parma kom till skott. För båda klubbarna är det ett lån som gäller och Ågren antydde att serie A-klubben har ett par för dem viktigare affärer att lösa först. Man vill nog även vänta ytterligare ett par dagar och se om det dyker upp någon annan klubb som vill KÖPA Löfquist. Knappast troligt, men det är ändå läge att avvakta…

……………

Efter BK Häckens seger på Rambergsvallen har Elfsborg fortfarande inte vunnit på naturgräs sedan juli förra året. I år har det blivit en poäng av 15 möjliga på det underläget. Boråslaget har 15 sådana poäng kvar att spela om. Efter matchen låtsades tränaren Jörgen Lennartsson som om det fortfaranded bara var en slump. Antingen är det skitprat eller så har hela Eflsborg stoppat huvudet i gräspåsen så att man inte ens ser problemet. Oavsett vilket blir det inget SM-guld om man inte omedelbart hittar en lösning.

…………..

Måste också passa på att hylla BK Häcken. Hisingslaget är inte bara bäst i Göteborg, man är överlägset bäst i Göteborg och kan även ta hem hela striden om SM-guldet. Om inte Elfsborg hittar rätt på naturgräset och Malmö FF hittar rätt på bortaplan så kommer man att göra det också.

Häcken är vassast i Sverige på att totalt springa sönder ett försvar och Oscar Lewicki borde spelat i MFF. Kom dessutom  ihåg att man besegrade Elsborg utan Martin Ericsson.

Till sist. Sju gula kort på Jon Jönsson och utvisning när han drog på sig det åttonde. Och ändå är det han som spelar med skydd!

 

Löfquist den saknade pusselbiten

David Löfquist är 26 år gammal, fostrad i Sölvesborg, slog igenom i Mjällby, tillhör Parma och var nyligen utlånad till Gubbio.

Men det är inte alls lika viktigt som det faktum att han är biten som hela tiden saknats i det Silly Season-pussel Per Ågren haft att lägga under sommaren.

Inte för att David Löfquist är just David Löfquist utan för att han är den yttermittfältare truppen haft ett skriande behov av ända sedan Jimmy Durmaz lämnade för spel i Turkiet.

Än är han inte klar. Men att han numera är med på träningarna kan man förhoppningsvis se som ett tydligt tecken. Matias Concha dök upp på träningen och blev strax klar, Tokelo Rantie dök upp på träningen och blev strax klar. Det går att se ett mönster, om man säger så…

Jag gillade också att David Löfqvist i snacket efter träningen framhöll just de egenskaper i sitt spel som passar utmärkt i MFF.

Han påpekade att det blev sex mål och åtta assist sista säsongen i Mjällby och att det är ett bra argument för att han är en poängspelare. Giftig i avsluten, men även en passningsspelare sammanfattade han. Det låter bra!

När han letade efter det som saknas innan han är redo för spel i allsvenskt matchtempo pratade han dessutom om explosiviteten. Därmed tryckte han på en av detaljerna som är extra viktiga för en yttermittfältare i Malmö FF.

Och för dem som kommer ihåg att han spelade både på kanten och i anfallet i Mjällby AIF kan det vara bra att veta att det är på kanten han hör hemma. Anfallsrollen var en nödlösning när det försvann spelare till utlandet.

Om MFF ror i land den här övergången också talar det mesta för att laget kommer att klara sig mycket bra under övergångsfönstret.

På förlustsidan finns än så länge Jimmy Durmaz, Viktor Noring och Tobias Lewicki.

Men Durmaz var förlorad långt innan fönstret öppnade, Norings lånekontrakt löpte ut och Lewicki blev bortsorterad sedan man bedömt att han inte skulle klara konkurrensen.

In har Matias Concha, Tokelo Rantie och Zlatan Azinovic redan kommit och nu är alltså David Löfquist på ingång. Matias Concha förstärker truppen och har redan visat att han håller måttet (han var till exempel en riktig pådrivare i cupmatchen mot Sandvikens IF). Dessutom tillför han viktig rutin nu när Ulrich Vinzents och Daniel Andersson är på väg att fasa ut sina spelarkarriärer i MFF. Han är garanterat en bra förstärkning.

Zlatan Azinovic är inte lika vass som Viktor Noring, men MFF har nu ändå tre målvakter som sammanlagt håller hög klass om man jämför med de övriga allsvenska lagen. Tokelo Rantie var en nödvändig spelare att få in om Daniel Larsson lämnar redan under sommaren. Om Larsson blir kvar ett halvår till har MFF vässat konkurrensen. Rejält.

Fast det viktigaste är ändå att om man får in Löfquist slipper man alla nödlösningar med Simon Thern, Alex Nilsson eller någon annan på kanten.

Till sist. Om David Löfquist blir MFF-spelare, kan vi inte gemensamt komma överens om att låta bli att kalla honom för Löken? Det namnet är ju bara – lökigt.

Har redan sett att flera varit inne på den lilla, men ändå viktiga, detaljen på twitter. Bara att hålla med.

 

Nu har Eric Persson satts på plats

Nu har legendaren Eric Persson blivit satt på plats.

Bokstavligen!

På rätt plats, där han hör hemma.

Sedan tisdagen den 21 augusti är fundamentet med bysten av MFF-ledaren fast förankrat på VIP-läktaren på Swedbank stadion. Vill man går det därför alldeles utmärkt att inbilla sig att han under matcherna, precis som förr, med genomborrande blick håller koll på  spelarna, tränarna, styrelsen och alla andra som jobbar i Malmö FF.

Plus givetvis journalisterna. Med den nya placeringen hamnar Eric Perssons stenansikte bara ett par rader bakom oss. Det kommer faktiskt att kännas rätt tryggt.

Fast Staffan Tappers spontana förslag att man skulle montera in lysdioder i bystens ögonhålor så att det skulle stråla ut ett ilsket rött sken från ögonen när det behövdes kändes möjligen lite grann att ta i för mycket?

Historia är viktigt. Egentligen ska ingen som följer och intresserar sig för Malmö FF få lov att undvika att ha hört talas om Eric Persson.

Han var mannen som byggde upp och förvandlade klubben.

När han inledde sin långa ledargärning var MFF en småklubb. När han avslutade den var MFF framgångsrikast och mäktigast i svensk fotboll.

Han hade givetvis stor hjälp av många starka krafter, men det ska ändå inte dölja att förvandlingen till stor del var hans förtjänst. Det var hans drömmar, engagemang och framsynthet, men även hans hat som lade grunden.

MFF kom först.

Eric Persson var. precis som föreningen han styrde. präglad av arbetarvärderingar. Om han inte ägnat livet åt fotbollen hade han troligen blivit bostadsminister i en socialdemokratisk regering och Olof Palme kom personligen ner för att uppvakta Eric när han fyllde 80. Men när han skulle sluta som ordförande utsåg han det skånska kapitalets då starkaste man Hans Cavalli-Björkman till sin efterträdare.

Och alla som varit på ett årsmöte lett av Eric Persson vet att det inte var några problem för honom att få igenom det han själv hade bestämt. Han insåg helt enkelt att klubben stod inför utmaningar som krävde ett utökat och djupt samarbete med näringslivet. Då blev det så…

Eric Persson låg oftast steget före. MFF var först med spelarersättningar, gav sig iväg på stora och långa internationella turnéer, tog tidigt hit utländska tränare som gav nya impulser som sedan ledde till SM-guld och han rekryterade rätt folk till allt från kansliet till startelvan.

Det gjorde han utan att någonsin själv ha spelat fotboll. Ändå styrde han MFF och satt även i uttagningskommittén till landslaget. Alla accepterade hans beslut tack vare hans självklara auktoritet och resultat.

Hatet då?

Jo Eric Persson monumentala avsky mot IFK Malmö var alls inte bara en mask. Det var en realitet och drev honom till att gå genom väggar för att få revansch.

Stefan Rask, som bland mycket annat tränat Arlövs BI när det laget var som mest framgångsrikt och varit kanslist på Skånes handbollförbund, anställdes en gång på Malmö FF:s kansli.

När han kom upp till sin första arbetsdag och hälsade på alla ignorerades han totalt av Eric Persson, som ändå anställt honom och sagt att han skulle bli en stor tillgång.

Stefan försökte inleda ett samtal med Eric som vägrade svara. Han bara gick iväg.

En förtvivlad Stefan Rask frågade ett par andra i personalen vad som pågick. Inge Blomberg, som var en snäll man, sa bara lugnt.

– Gå hem och byt skjorta och kom tillbaka.

Stefan gjorde det och när han återvände hälsade Eric glatt och välkomnade honom med stort hjärta, visade honom hans plats och så vidare.

Förklaringen: Stefan Rask hade råkat ta på sig en gul skjorta. Eric Persson förklarade aldrig, han bara sände ut signalen – gör ALDRIG det igen!

Det är kanske inte politiskt korrekt att säga det, men…

Underskatta inte hatet som drivkraft för många stora mäns och kvinnors prestationer.

Nu sluts cirkeln när Eric Persson har lämnat klubbarnas gemensamma kommunala arena för att stå på hedersplats på MFF:s egen.

 

Dags att vinna cupen igen

Malmö FF är Sveriges överlägset bästa cuplag med 14 titlar.

Den senaste kom dock 1989, för långt över 20 år sedan, vilket är nästan det samma som en evighet i MFF-kretsar.

Efter söndagsträningen sa Rikard Norling att cupen är viktig framförallt för att MFF vill vinna den.

Inte för att den, enligt det nya upplägget, ger tre fina försäsongsmatcher i gruppspelsform, eller för att det är en lätt väg ut i Europa. Utan för titeln i sig! Det är dags att vinna igen. Så väljer jag i alla fall att tolka Norling.

Måndagskvällens hinder heter Sandvikens IF. Ett bra och spelande division 1-lag med en klassisk arena (Jernvallen – en av de tolv VM-arenorna 1958). Det ska MFF klara. Bara man får upp tempot som effektivt dödar sämre motstånd.

På träningen körde MFF med följande elva:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Jasmin Sudic, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Wilton Figueiredo, Simon Thern, Alex Nilsson – Daniel Larsson, Mathias Ranégie.

Johan Dahlin har en ömmande höft som ett minne av Lazio-matchen. Han hade lite problem redan inför den, men ville gärna vara med och visa upp sig och gjorde verkligen det med en kanoninsats. Nu måste han stå över och det innebär att Viktor Noring åker med till Sandviken. Han skulle egentligen redan ha anslutit till Trelleborgs FF. Men MFF skrev lånekontraktet till och med den 20 augusti just med tanke på att han eventuellt skulle behövas som backup. Nu blev det så. Men Robin Olsen står. Klokt, det är ju han som ska vara kvar i truppen.

Ivo Pekalski (fortfarande ont i foten) och Pontus Jansson (behöver vila/ännu inte helt okej efter skadan) saknas också.

Att Alex Nilsson får spela yttermittfältare på vänsterkanten är intressant. Då kan man få in Simon Thern centralt. Eftersom Jimmy Durmaz fortfarade inte är ersatt och Malmö FF har vissa skadeproblem på mitten är det bra på två sätt. Dessutom är Alex värd chansen att få spela. Han är en genuin MFF:are som brinner för klubben och har både snabbheten och viljan som gör att det ska bli kul att se honom även i den positionen.

Men det hindrar inte att MFF fortfarande behöver värva en yttermittfältare.

Durmaz är inte ersatt och Tobias Lewicki har en timeout.

Det finns därför ett – eller två – hål i truppen.

Därför var det oroväckande att Rikard Norling när jag och Fredrik Lindstrand på City pratade med honom gav följande svar på frågan om han tror att det kommer in en yttermittfältare innan övergångsfönstret stänger:

– Jag är tveksam till om det blir någon ny yttermittfältare. Det finns ju bland annat en ekonomisk aspekt att väga in. Vi ska nog inte trigga upp förväntningarna och säga att det blir ett nyförvärv. I så fall blir ju bara besvikelsen desto större om det sedan uteblir. Bättre att utgå från att vi får klara oss med det vi har!

Bara att hoppas att styrelsen ger Per Ågren resurser att överraska Rikard Norling på ett positivt sätt. För även om det finns en klar poäng i att Matias Concha-köpet gör att man kan flytta över Miiko Albornoz på vänsterkanten är det inte fel att ha många alternativa lösningar!

………………

Glöm för resten att guldstriden skulle vara körd efter Elfsborg seger över Helsingborgs IF.

Elfsborg har fem bortamatcher på naturgräs kvar att spela. Det är över ett år sedan man vann en sådan match.

 

 

Mer om u-sektionen

Gjorde en intervju med MFF:s ungdomsbas Mats Engqvist som ni kan läsa här.

Hade lite extragrejer i papperstidningen som ni kan få ta del av också. Bara för att jag är så snäll…

Mats Engqvist om:

Rikard Norling:

– Hans stora intresse för umgdomssektionen taggar oss. Det tog till exempel inte många dagar innan han sett j-laget spela. Hans och Per Ågrens engagemang kommer att öppna många dörrar.

Om instruktionerna från styrelsen:

– Det absolut viktigaste är att fostra blivande A-lagsspelare och det är egentligen det enda kravet man ställer på oss. Tack vare utbildningsbidraget kan man som vissa klubbar tjäna ganska bra pengar på att sälja även unga spelare. Men några sådana instruktioner har vi inte. Vi ska utbilda för MFF.

Om Gothia Cup:

– Deltar vi aldrig i. Någon bojkott är det inte tal om. Jag vet att det förekommer rykten om att något ska ha hänt däruppe för många år sedan (med Zlatans och Flygares lag), men inget sådant ligger bakom beslutet. Det är rent sportsligt. Vi tycker att det finns bättre och närmare turneringar att delta i. Med vår närhet till Danmark vill vi utnyttja att vi kan vara med i sportsligt utmanande turneringar som Lyngby Cup med de äldre och före detta KB-cupen, numera Audi Cup, med de yngre.

En liten bonusinfo för bloggläsarna också, som varken finns i papperet eller i nätartikeln. Malmö FF har nyligen flyttat över U19-laget från Malmö Stadion till Swedbank stadion. Istället för att ha lokalerna och omklädningsrummen i gammel-Stadion har man dem numera i samma arena som A-laget. För att betona närheten och underlätta klivet och kontakterna mellan lagen.

 

 

 

Ranégie illa behandlad

Seniortruppen är i Rom och Pawel Cibicki och Pa Konate från U19 fick följa med.

Inte många över till U21-seriematchen mot IFK Värnamo i Värnamo med andra ord. Inte minst eftersom Alexander Blomqvist är iväg på landslagsuppdrag och det även finns ett par skadade spelare i U19.

Därför var det kanske inte så konstigt att MFF förlorade med 1-2.

Men MFF tog ledningen med 1-0 (Nikola Zivanovic på en andraboll efter frispark) och hade ett jätteläge att kvittera i slutminuten (nick av allt bättre U17-spelaren Petar Petrovic).

Ungdomsbasen Mats Engqvist var inte nöjd, för det hade det krävts en poäng, men tyckte ändå att MFF gjorde en rätt så bra insats.

………….

Om Mathias Ranégies berättigade besvikelse över att inte ha blivit uttagen i Erik Hamréns landslagstrupp har jag redan skrivit en del om på twitter.

Men det finns all anledning att påpeka ett par saker:

1) Ranégie har varit allsvenskans överlägset bäste anfallare hittills i år.

2) Om han är fel spelartyp till en träningslandskamp nu varför var han det då inte till ett antal träningslandskamper i januari? Om det inte helt enkelt är så att Hamrén struntar i konsekvens och logik, när gjorde han i så fall den epokgörande upptäckten?

3) Att vara rak och tydlig är bra, om man är det generellt. Men om man bara använder den metoden för att motivera att inte ta ut en spelare (Ranégie), men aldrig annars luktar det lite konstigt.

4) Ska vi tolka Hamrén som så att så fort det finns två riktigt starka spelare på en position finns det ingen anledning att testa någon annan? För det är ju i princip det han har sagt.

Jag tycker att både Mathias Ranégie och Jimmy Durmaz borde varit med i truppen till Brasilien-matchen.

Men det är egentligen inte det som är huvudsaken.

Erik Hamrén är givetvis i sin fulla rätt att ta ut precis vem han vill.

Det jag kritiserar är hans motivering till att säga nej till Mathias Ranégie och framförallt  sättet att framföra motiveringen.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×