Rätt av Ågren och Malmö FF

Per Ågren när han ska beskriva förvärvet av Matias Concha: “han kommer att tillföra snabbhet, inställning och erfarenhet”.

Bara att sno rakt av, jag kunde knappast ha uttryckt det bättre själv.

Efter att ha studerat snacket på diverse forum, twitter och så vidare kan man sammanfatta:

De flesta är positiva. Det är bra.

Några är dock negativa och kritiken kan sammanfattas med för dyr, för gammal, lämnade för Djurgården och en släng av besvikelse över att det ”bara” var Matias Concha som presenterades på presskonferensen.

För att ta det i tur och ordning.

Dyr! Det har ni ingen aning om eftersom ni bara kan gissa. Varken Malmö FF eller Matias berättar vad han kostar.

Men han var klubblös, alltså ingen övergångssumma. Signing-bonus fanns det pengar till och glöm inte att Rick Kruys nu slutgiltigt är löst från sitt kontrakt med MFF. Därmed blev det en rejäl lättnad i lönekostnadsbördan. Rick Kruys var nämligen dyr. För ni tror väl inte att en spelare som hämtades i den holländska ligan hamnade långt från toppen av lönelistan i Malmö FF?

Gammal! Matias är 32 år.

Spelaren han snart ersätter – Ulrich Vinzents – fyller 36 innan säsongen är över. Fram till 2012 var Ulrich en mycket viktig kugge i laget, aldrig ifrågasatt. Det innebär att Matias Concha kan spela ut hela sitt kontrakt på 2,5 år innan han är lika gammal som Vinzents var förra året.

Dessutom är det värdefullt att få in rutin i MFF:s ungdomligt betonade spelartrupp. Inte minst när UlrichVinzents, snart 36 och Daniel Andersson, snart 35, med stor sannolikhet gör sina sista säsonger som spelare i MFF. Efter att ha sett Matias Conchas korta inhopp på lagets träningar för snart två månader sedan kan jag dessutom intyga att han smälte in alldeles utmärkt i gänget. Det krävs kvicka, tekniska fötter och snabbhet i tanken i MFF. Det är jag övertygad om att han fortfarande har.

Att han lämnade för Djurgården berodde helt enkelt på att det dök upp en spelare som hette Jon-Inge Höiland i MFF.

Två landslagsmässiga spelare på samma position blev för tufft. Tänk gärna på, och jämför med, situationen Johan Dahlin/Viktor Noring.

Matias Concha är en Malmökille med genuina känslor för MFF. Annars hade han knappast valt att återvända till klubben.

Miiko Albornoz då? Huvudskälet till att han varit så bra och offensivvillig som högerback är att han är en väldigt bra fotbollsspelare. Det kan han givetvis i minst lika hög grad visa på andra kanten också, eller ta upp konkurrensen på ”fel” kant om han – och Rikard Norling – tvunget vill det. Matias Concha öppnade för resten idag för att han även kan spela på vänsterkanten.

Och det där med att man hade hoppats på lite mer. Lugn. Det blir mer! Jag är säker på att det kommer att hända saker redan den här veckan…

……………….

Presskonferensen innehöll dessutom två icke-nyheter:

1) att Rick Kruys-affären nu är slutgiltigt klar. Han är löst från sitt MFF-kontrakt och klubben slipper lönekostnaden. Men det visste ni ju.

2) Filip Helander har fått ett A-lagskontrakt. Men det visste ni ju också.

Det nya var att Filip Helander fått ett tröjnummer under 30 för att manifestera att han inte längre är lärling. Valet föll på 15.

Matias Conchas 23 fick han själv välja. Bland ett par alternativ fastnade han för det eftersom han var 23 år när han lämnade MFF.

………………..

En trevlig nyhet inledde Per Welinder presskonferensen med. MFF har redan sålt över 11 000 biljetter till söndagens match mot BK Häcken!

 

Nu är MFF med in i kaklet

Skrev före matchen mot Gefle IF att jag var övertygad om att en seger skulle vara oerhört betydelsefull för MFF.

Nu kom den och jag står givetvis fast vid att det här förmodligen var matchen som avgjorde att Malmö FF kommer att vara med i guldstriden ända in i kaklet.

Nu har MFF två bortasegrar på raken. Det var viktigt. Sättet den togs på var ännu mer betydelsefullt.

För första gången höll laget nollan på bortaplan. Tidigare har man med ett enda undantag (GIF Sundsvall 1-1) alltid släppt in minst två mål.

Trepoängaren säkrades dessutom utan både Ivo Pekalski och Daniel Andersson.

Med Pontus Jansson, som på nytt har växt in i den roll som ung, snart landslagsmässig mittback han så framgångsrikt glänste i ifjor. Och med Jasmin Sudic bredvid honom.

Eftersom jag började tjata redan före säsongen om att MFF:s mittbacksbesättning räcker till även utan värvningar ska jag inte överdriva och säga att Sudics insats var perfekt eller att samarbetet mellan honom och Jansson klockade i allt.

Det brast ibland.

Men det var bra nog och jag är övertygad om att det bara kommer att bli bättre och bättre. Jasmin Sudics skadebesvär finns numera bara i folks inbillning. Självförtroendet är däremot på plats precis som övertygelsen att om han bara får spela blir timingen efter ytterligare fem-sex matcher precis lika bra som när han slog igenom – tungt – för ett par år sedan.

Som en bonus tror jag att med Pontus Jansson och Jasmin Sudic blir MFF farligare på offensiva hörnor och frisparkar. När båda springer in i motståndarens straffområde börjar det plötsligt bli riktigt jobbigt att stå emot. Det är annars ett problem som MFF dragits med i många år och haft svårt att rätta till.

Jag säger det gärna igen: Daniel Andersson är en av Malmö FF:s största spelare. Han är värd alla hyllningar och är den i hela truppen som haft den högsta kvaliteten och största karriären.

Han ska inte petas.

Han ska bara få stiga åt sidan när han fortfarande är bäst och för att det värker och smärtar i hela kroppen.

Årets säsong är ett jobb på övertid för klubben han brinner för. Innan säsongen snackades det om backup. Sedan blev det så mycket mer, det blev spel nonstop och det sliter och drar på ett sätt som innebär att han inte kan visa allt han kan – och det är många nivåer över det hans få kvarvarande kritiker ger honom credit för.

Efter återkomsten till allsvenskan har hans prestationer effektivt sett till att det bara är ett par pinsamma och effektsökande pajasar som envisas med mantrat sidled-Danne.

Det är varken rätt mot honom eller framtidens mittbackar att kräva att han ska göra mer än man var överens om, att vara backup när det behövdes. Han ville bli tränare. Fullt ut. Så fort som möjligt. Jag tycker att han är stor nog, både ålders- och statusmässigt att själv få ta det beslutet!

………………..

Anfallet borde jag egentligen ha börjat med, men det gör ju alla andra…

Mathias Ranégie är luftens konung.

Alla var förvånade över att han kunde få sån fart på bollen vid nicken till 1-0. Rikard Norling var det, Per Olsson var det, du, jag och inte minst anfallstränaren Jörgen Pettersson var det.

Jörgen bara mös och summerade landslagsklass.

Straffen satt också där och nu har Ranégie gjort nio mål i årets allsvenska. Det är han inte bäst på, men spelmässigt och i betydelsen för laget är han det.

Daniel Larsson börjar dessutom varva upp. Han var bra i matcherna mot GAIS och han var det igen i Gefle.

……………

Erik Fribergs varning var hans tredje. Nu blir han avstängd.

Om Ivo Pekalski är tillbaka är platsen givetvis hans. Annars? För två veckor sedan hade jag knappast nämnt Markus Halsti. Det ska jag villigt erkänna. Efter hans inhopp på mitten den senaste tiden är det hastigt och lustigt närmast självklart att han är med i konkurrensen.

…………..

Den förste jag sprang på i Gävle var för resten Per Ågren.

Gick upp till Strömvallen med honom och kunde givetvis inte låta bli att fråga om det fanns ett nyskrivet kontrakt med Matias Concha i hans portfölj.

– Nej, men det kan hända saker nästa vecka, blev svaret. Så nu vet ni det.

 

 

MFF behöver sex – eller mer

Bortaspöket försvann inte efter Malmö FF-segern över Gais. Det sprang bara och gömde sig.

För att definitivt ta död på skrället – i alla fall för ett tag, i rubriksättarnas värld kan det alltid återuppstå – behövs det en ny trepoängare i Gävle.

Det finns det många siffror som kan visa. Sex och åtta till exempel.

De fem senaste säsongernas mästarlag i allsvenskan har alla tagit åtta bortasegrar. Inget guldlag på 2000-talet har vunnit färre än sex bortasegrar (Hammarby 2001 är sämst med just sex).

Efter segern över Gais står MFF på två!

Det finns alltså fortfarande ett i hög grad akut behov av att så kvickt som överhuvudtaget möjligt börja visa att laget är kapabelt att oftare vinna utanför Malmös gränser.

För självförtroendet och behovet i sig. Inget talar för att det räcker med färre än sex vinster på bortaplan för att vinna SM-guldet och Malmö FF måste börja ta dem nu.

Jag står dock fast vid att Gefle-matchen är en nyckel som kan öppna allt. Två trepoängare borta på kort tid – Gais och Gefle – och allt negativt snack är glömt och begravt.

Det hade dessutom varit värdefullt för tränarstaben att få ett kvitto på att de nya förberedelserna inför konstgräsmatcherna funkar. Inför trippen till Örebro lade MFF veckoträningarna på Mariedals IP, lät brandkåren vattna plasten inför passen och körde ganska högt tempo även det sista. Första halvtimmen mot Örebro SK såg det ut att ha gett effekt. Sedan kom två dippar. Mellan 30 och 45 och efter det tidiga ledninsgmålet i den andra halvleken.

Malmö FF tror fortfarande på upplägget. Ger det resultat nu är det bara att köra vidare. Då har man hittat både rytmen och receptet.

Tre skador ställer till det.

Ivo Pekalski och Ulrich Vinzents är inte alls med i truppen och Daniel Andersson har ont i en fot och lär knappast spela.

Visserligen har Rikard Norling tagit ut 20 man för att skapa lite dimridåer, men han erkände att MFF-kaptenen är en ytterst tveksam startande. Samma svar, fast mer bestämt, kom från Daniel själv. Han var dessutom enbart tränare på fredagspasset.

Vinzents hade inte spelat ändå.

När det gäller Daniel Andersson vet ni som brukar läsa det jag skriver att jag tycker att det nu är dags för Malmö FF att visa att man klarar sig utan honom.

Ett sådant skifte ska komma innan det behövs och i min värld ska ett lag som MFF kunna ta tre poäng bort mot Gefle oavsett om man ställer upp med Jasmin Sudic, Filip Helander eller Markus Halsti bredvid Pontus Jansson.

Jag tror att det blir Sudic. Han är redo. Halsti kan förhoppningsvis göra exakt det han gjorde så bra mot Gais i Göteborg, gå in på mitten vid ledning och hjälpa till att stänga matchen.

Ivo Pekalski är alltid svår att klara sig utan. Men i snacket efter Gais kom det bort att Erik Friberg gjorde en stark insats. Jag fick Hasse Mattisson-vibbar. om ni kommer ihåg honom. Nyttig! Inte som Pekalski, men alla måste inte vara bra på samma vis.

 

Låt Daniel Andersson sluta

Efter Gais 1-0-mål twittrade jag något om att egentligen hade förutsättningarna inte ändrats.

För att vinna på bortaplan i år måste MFF göra två mål. Det var givetvis helt fel.

Sanningen är ju snarare att för att vinna på bortaplan i år måste Malmö FF göra tre mål! 3-2 mot Djurgården. Nu 3-2 mot Gais.

I bara en match (GIF Sundsvall) hade det räckt med två mål. Den slutade 1-1. Annars har MFF släppt in minst två mål i samtliga matcher utanför Malmös gränser.

Så kan det naturligtvis inte fortsätta. Och finessen är att jag tror att efter den här härligt viljeladdade segern finns det väldigt bra förutsättningar att se till att det inte gör det.

Förra gången följde MFF upp 3-2 mot Djurgården med 2-3 i Norrköping. Där hade man chansen att aldrig fastna i bortatrollets träsk. Nu kommer en ny möjlighet.

Följer MFF upp vinsten med ytterligare en trepoängare mot Gefle IF på lördag är bortakomplexet troligen dött och begravt så djupt att inte ens världens största grävmaskin kan få tag på det.

Då har man dessutom sett till att få bort det tuffaste hindret på vägen mot SM-guld.

Här och nu, tack vare att det blev seger över Gais, är jag övertygad om att det är en stor fördel att Malmö FF har två bortamatcher på raken. Ingen hemmamatch att hämta hybris i och allt fokus på rätt sak. Att följa upp – borta.

Gärna med ett bättre spel, framförallt försvarsmässigt.

Mot ett svagt Gais som får svårt att rädda kontraktet räckte det med moral, vilja och ett stundtals kreativt anfallsspel. Om Malmö FF visat upp samma säkerhet i spelet och självförtroendet som man hade hemma på Swedbank stadion för en vecka sedan hade man dock kört över Gais på Nya Gamla Ullevi också. För MFF är ett mycket bättre lag.

Visst var det trevligt att se Johan Dahlins straffräddning och Pontus Janssons mod, energi och vilja vid 3-2-målet. Men det skulle inte behövts.

Offensivt gjorde Malmö FF en stark insats. Mathias Ranégie satte dit ett nytt grymt mål med en kombination av finess och urkraft och Daniel Larsson var bättre än på länge med fina löpningar, ett stolpskott och en situation där han borde fått straff. Flera spelare servade dessutom fint, inte minst Jiloan Hamad.

Men bakåt läckte det. Svårt.

Daniel Andersson spelar på övertid.

Jag har i många år hyllat hans spel, med full rätt

Han är en av de klokaste och bästa spelarna i MFF:s moderna historia. Han är fortfarande klok, sättet att läsa spelet är suveränt. Men nu räddar den förmågan honom istället för att bidra till att ytterligare öka hans betydelse för laget.

I 90 procent av situationerna är han fortfarande en av allsvenskans bästa.

Men de tio procenten ställer till det som aldrig förr.

Tendensen har synts mot Norrköping och Örebro borta och i båda matcherna mot Gais.

När 10 procent blir 20 kommer alla att märka det. Låt honom sluta innan det händer. Det är han – om någon – värd!

Jag gillar egentligen inte alls att skriva det här. För mig är Daniel Andersson en av de stora. Men det är just därför jag måste göra det. För en stor spelare förtjänar att få avsluta sin karriär när minnet av hans förtjänster fortfarande finns kvar hos alla.

En stor klubb – som Malmö FF- måste dessutom ha råd och mod att ersätta sina stjärnor i rätt tid och även låta en trotjänare pensionera sig när han själv vill. För den som märker mest av bristerna är givetvis Daniel själv. Han om någon vet skillnaden mellan de 90 och 100 procenten. Jag tror inte ett ögonblick att det är Daniel som tvunget hänger fast vid karriären som spelare. Det är andra som övertalar honom – och en spelare med Daniels hjärta för klubben ställer alltid upp.

Det är dags nu.

In med Jasmin Sudic bredvid Pontus Jansson.

Inför säsongen var det för övrigt väldigt många experter och kollegor som följer MFF som sa att Daniel Andersson inte skulle spela särskilt många matcher, vissa hävdade inga alls. Jag sa att han spelar minst 15-20 och fick rätt.

Nu har samma experter, i alla fall till stor del, svängt till att stenhårt hävda att Daniel Andersson är oersättlig i årets MFF. Utan att för en sekund reflektera över att det är en gigantisk logisk kullerbytta.

Låt Daniel Andersson koncentrera sig på sin roll som försvarstränare. Då får han dessutom chansen att visa att han är rätt bra på det också…

……………

Markus Halstis inhopp var för resten väldigt kul att se.

Dels för att det visade att det fanns en tydlig tanke bakom beslutet att låta honom spela på mittfältet mot West Bromwich Albion. I ledning – särskilt på bortaplan – kan det vara väldigt nyttigt att få in en spelare som kan vinna nickdueller, störa motståndarna och lira lite mittbacksspel på mitten. Inte minst om man som Markus kan tillföra passningsspelet något också. En modell Miljan Mutavdzic de lux.

Dels för att han faktiskt gick in och visade att han kan göra det!

Bra tänk!

 

Dags att glömma käftsmällarna

Det är nu mycket avgörs.

Malmö FF som tagit 22 av lagets 28 poäng hemma i trygghetens borg Swedbank stadion ska spela två raka bortamatcher.

Först Gais på måndagskvällen och sedan Gefle IF på lördag. Malmö FF har knappast råd att ta färre än fyra poäng, inte minst sedan de övriga topplagen satt press med sina resultat i helgen.

Att Gais-tränaren Alexander Axén sa upp sig dan före matchen och att Gefle senast vann med 5-0 över IFK Göteborg tror jag inte är så viktigt.

Jag är istället övertygad om att nyckeln ligger i MFF:s eget spel. Att det låter som en tränarklyscha är jag fullt medveten om, men lik förbaskat tror jag att det är sant.

För att ta en aktuell jämförelse. Elfsborgs spel passar bäst på konstgräs, Malmö FF:s borde passa var som helst!

Mycket sitter naturligtvis i huvudena.

Om spelare, ledare, supportrar, journalister och alla möjliga som har synpunkter hela tiden tänker på och påpekar att MFF har svårt på bortaplan blir det svårare att bryta trenden.

Jag tror helt enkelt att Malmö FF under årets säsong aldrig fått tillfälle att skapa någon trygghet i bortaspelet.

Det började gå på röven direkt; även om ni kanske förträngt det nu var 0-5 mot BK Häcken på Hisingen lagets första bortamatch i allsvenskan 2012. Och precis när årets hittills bästa insats utanför Malmö, 3-2-segern över Djurgården i matchen efter, skulle ge nytt självförtroende kom nästa smäll. I den tredje bortamatchen blev det 2-3 i Norrköping, trots hyfsat spel, men efter ett par ödesdigra försvarsmisstag. Bara ett par dagar senare spelade MFF fullständigt ut Mjällby AIF i Hällevik, ledde med 2-0 som borde varit 5-0 efter den första halvleken och föll ihop som en drogad elefant i den andra. 2-2 kändes som en käftsmäll och MFF hade troligen kunnat hantera en eller två sådana, men inte tre på kort tid i Göteborg, Norrköping och Hällevik.

Det viktigaste att komma ihåg är dock att Mjällbymatchen spelades den 3 maj. Det är inte rimligt att ett lag med MFF:s kvaliteter fortfarande ska präglas av något som hände för så länge – och ännu längre – sedan.

Därför återkommer jag till det jag startade med: om MFF fixar den här veckans bortamatcher med fyra eller helst sex poängs utdelning är jag övertygad om man slutgiltigt drar lakanet av bortaspöket.

Rejält orolig är jag dock över att Ivo Pekalski saknas i MFF-truppen. Han trampade snett i måndags i 2-0-matchen mot Gais. MFF är att bättre lag med Ivo, det räcker att jämföra poängssnittet med och utan honom (stor skillnad!)

Efter Göteborgstrippen kommer för övrigt MFF att förbereda sig för konstgräsmatchen i Gefle på samma sätt som man gjorde inför den i Örebro.

Träning på konstgräs hela veckan, med mer intensitet och troligen på samma ställe, det vill säga på Mariedals IP.

Planen är i alla fall bokad…

…………………….

Efter A-lagsträningen kollade jag in MFF-HIF i juniorallsvenskan. Missade en kanoninledning för MFF med 1-0 av Nikola Zivanovic och 2-0 av Erik Pärsson.

Resten var också bra. Malmö FF borde skaffat en lite större segermarginal, men rätt spelare satte avgörande 3-1. Egzon Sekiraca var matchens lirare. Gillade även Erik Pärssons styrka där framme och Pa Konates insats som vänster yttermittfältare,

Malmö FF vill gärna hävda att det är en slump att Pa testats offensivt både i U21-matchen mot Falkenbergs FF och nu mot HIF i j-allsvenskan. Det tror inte jag.

Istället kan jag mycket väl tänka mig att Tobias Sana – eller en likvärdig mr x – värvas som etablerad spelare och Pa Konate får ett lärligskontrakt med seniortruppen.

 

Testarna ska inte överskattas

Tendenserna står sig.

Malmö FF når ofta väldigt bra resultat mot engelskt motstånd och när de unga spelarna får chansen mot internationella lag går de bara rakt in och tar den.

West Bromwich Albion körde förvisso rejält reservbetonat. Men MFF vilade Mathias Ranégie, Johan Dahlin, Miiko Albornoz, Daniel Andersson, Ivo Pekalski, Wilton Figueiredo, Mathias Ranégie och Daniel Larsson från start och avslutade utan en enda spelare från segermatchen mot Gais senast i allsvenskan.

Och mot när andra halvlek börjat sätta sig bytte Malmö FF in A-lagsdebutanterna Egzon Sekiraca och Pawel Cibicki från U19 samtidigt som WBA plockade in landslagsspelare som James Morrison och Steven Reid.

Så visst ville man kvittera och få ett bättre resultat med sig hem. Men WBA sällade sig till Premier League-lag som Fulham och Wigan som inte kunnat rå på MFF. Om jag kommer ihåg rätt – vilket ni säkert rättar mig om jag inte gör – så har MFF inte förlorat mot ett engelskt lag sedan man mötte Nottingham Forest i mitten av 90-talet.

Det ska tydligen Nottingham till för att vinna mot MFF.

Ett par timmar innan WBA-matchen testade Malmö FF åtta unga spelare i U21-mötet mot Falkenbergs FF. MFF vann med 3-1 och Michael Andrew från akademin Dynamos i Nigeria satte dit alla målen och fixade en straff som han sedan brände. Han fyller 19 nästa månad.

Köp är det säkert många som säger!

Det kan vara rätt. Men behöver inte vara det.

Flera av de andra unga spelarna från division 1 och 2 i Sverige gjorde också hyfsade insatser. Stefan Ilic från Lunds BK inte minst. Men glöm inte att många av spelarna som ingår i MFF:s seniortrupp också är unga.

Alex Nilsson, som avgjorde mot WBA med ett iskallt avslut på Simon Therns suveräna djupledspass, är inte fyllda 20. Ändå har han spelat av och till i A-laget i fyra år.

Han ligger naturligtvis mycket längre fram i utvecklingen och i den viktiga kunskapen om Malmö FF:s sätt att spela än någon av de åtta testarna.

Överlägset bäst på plan i testmatchen var dessutom unge vänsterbacken Pa Konate från de egna ungdomsleden. Han tränade ett par veckor med seniortruppen för ett tag sedan – och hade det väldigt tufft. Nästa gång han får chansen finns förutsättningarna att det ska gå bättre. Han har utvecklats.

Pa Konate och Egzon Sekiraca, född 1993, och Pawel Cibicki, född 1994, är utmärkta exempel på att testare i åldrarna 16-20 som hämtas utifrån har en oerhörd tuff konkurrens att möta i de unga spelare som redan finns i MFF.

Någon slump att det var just Egzon och Pawel som byttes in mot WBA var det heller inte. Just de två tränade med A-laget veckan före den kassa bortamatchen mot Örebro SK. Och hängde med bra.

När jag bad Rikard Norling att jämföra statusen på till exempel Alex Nilsson och Dardan Rexhepi med testarna i U21 strax före var han också noga att påpeka att det knappt går.

De egna ligger LÅNGT före.

Det är lätt att förtränga när alla pratar om testare och nyförvärv hit och dit.

Spelare som visade upp sig mot Falkenbergs FF kan i enstaka fall bredda truppen och efter inskolning börja konkurrera. Men ska man göra skillnad är det nytillskott modell Tobias Sana från IFK Göteborg som gäller!

………………………

Skönast mot West Bromwich:

1) Jasmin Sudic och Pontus Jansson i första och Sudic och Filip Helander i den andra i en match där WBA inte tilläts skapa en enda målchans värd namnet.

2) Viktor Noring fick spela stabilt och hålla nollan. Väl unt.

3) Alex Nilsson. Mätt i mål per A-lagsminuter måste han vara överlägsen etta.

4) Simon Therns briljanta pass till 1-0. Vi tar det en gång till: Simon Therns briljanta pass till 1-0.

 

 

En lång dag med Malmö FF

Lång dag med MFF, minst sagt.

Först talanglägerträningen klockan 10.00

Sedan A-lagsträningen 12.30

Efter det pressträff med West Bromwich Albion, och framförallt Jonas Olsson.

Och nu är en sida i tidningen fylld med texter. I morron väntar ju först U21-matchen mot Falkenbergs FF klockan 15.00 (troligen på Stadion-plan 6) och därefter WBA-matchen 19.00.

Ska kanske lägga till att jag egentligen var ledig – men vem tusan håller på att räkna på sånt?

……………

Till U21-matchen kom åtta av de tio testarna med. Hur många som får 90 minuter återstår att se. Talanglägret har ju i hög grad även varit ett test av de egna U19-spelarna och många av dem ska också få speltid mot Falkenberg.

Falkenbergs FF ska för resten ha ett stort beröm för att de utan tvekan gick med på att flytta matchen. Från början var det deras hemmamatch med avspark klockan 17.00. Nu blir det Malmö två timmar tidigare och ett mycket bättre schema för Rikard Norling, Per Ågren, Vito Stavljanin och de övriga som behöver se båda matcherna.

Efter att ha sett två pass är jag mest impad av Charbel George, Dijar Vukojevic och de två LBK:arna Norlla Amiri och Stefan Ilic. Michael Andrew från Nigeria har också visat framfötterna. Men det är träning PLUS match som gäller…

………………….

Rikard Norling var öppnare än vanligt efter den öppna träningen. I stort sett är startelvan mot WBA klar.´

Mer om detta kan ni läsa här.

Där får ni även lite om Markus Halstis och Simon Therns tankar inför matchen.

Halsti ska ju spela på innermittfältet bredvid Erik Friberg och Simon Thern tar över Jimmy Durmaz roll, fast på ett annorlunda vis. En förändring som även berör Ricardinho.

Elvan ser ut så här:

Viktor Noring – Vinzents/Albornoz, Pontus Jansson, Jasmin Sudic, Ricardinho – Jiloan Hamad, Markus Halsti, Erik Friberg, Simon Thern – Dardan Rexhepi och ett ?

Tre spelare kan fylla frågeteckenplatsen. Egentligen ska Mathias Ranégie också få vila, men Alex Nilsson har käkat penicillin och Daniel Larsson har också varit lite krasslig vilket gör att Rikard Norling håller platsen öppen.

Och högerbacksplatsen lär Ulrich Vinzents ta.

…………….

Jonas Olsson såg fram emot matchen, avslöjade att han lobbat hårt för att få försäsongslägret till Malmö, bekräftade att han och Pontus Jansson via twitter kommit överens om tröjbyte efter matchen och undvek elegant frågan om han kunde tänka sig att avsluta karriären i Malmö FF.

Han vecklade in sig i ett långt resonemang om att han är 29 år och har många år framför sig på hög nivå utomlands (titta bara på Olof Mellberg, som är betydligt älde och aldrig varit bättre). Kom sedan in på att han absolut kunde tänka sig att avsluta i allsvenskan och att Malmö ligger bra till för en Landskronait. Men Bois kan ju också vara i allsvenskan då och han är mest Boisare, men har alltid känt sig välkommen i Malmö (och MFF). En sak uteslöt han dock. Helsingborgs IF går inte för en Boisare…

 

Bäst hemma och etta i maratontabellen

 

Först och främst

Segern mot GAIS innebar att Malmö FF gick upp i topp i maratontabellen.

Nu har man lika många poäng som IFK Göteborg, men bättre målskillnad.

Det är STORT. Det är VIKTIGT. Maratontabellen är ett mått på insatserna i hela allsvenskan, genom alla tider. Flest titlar och topp i maratontabellen. Till slut är det vad som räknas i kampen om att vara landets största och bästa klubb!

Nu gäller det att fullfölja. Att gå om under allsvenskans gång är en delseger. Maratontabellen räknas efter seriens slut. Men man måste ju ta klivet förbi också och det gjorde MFF alltså mot Gais.

…………………….

Nu över till matchen (som om MFF inte släpper förbi IFK Göteborg igen alltså kan ha varit historisk).

Det var stabilt, säkert och stundtals ganska snyggt och MFF fortsätter att dominera allsvenskan hemma på Swedbank stadion.

Obesegrat och bara ett insläppt mål på åtta spelade matcher säger egentligen det mesta.

GAIS-tränaren Alexander Axéns beröm sa också ganska mycket.

– Malmö FF är Sveriges bästa lag för tillfället. Det blir fruktansvärt jobbigt att möta dem när de spelar så här.

Statistiken talade också ett tydligt språk:

Malmö FF vann givetvis både bollinnehav och hörnor. Men det mest frapperande var 16-2 i avslut och 4-0 på mål.

Och GAIS hade egentligen bara en enda farlig chans. Att den kom innan matchen var avgjord gör att man möjligen kan spekulera i vad som hänt om det blivit 0-1. Fast med det självförtroende och det spel MFF har hemma i Stadionborgen är det mest en formsak. MFF hade säkert klarat att vända 0-1 också.

Nu vänder serien och när glädjen över en ny seger lagt sig kommer ett gyllene tillfälle att direkt jämföra MFF hemma och MFF borta.

Ingen som såg måndagsmatchen – eller tittar i tabellen – kan med bästa vilja i världen tro annat än att det ska bli MFF-seger i den matchen också.

Om det inte vore för en sak: lagets usla bortafacit. Ett insläppt mål på åtta matcher hemma ska ställas mot 17 i baken på sju matcher utanför Malmö. Massvis med poäng hemma ska även ställas mot ett sällsynt skralt poängfacit borta.

Om Malmö FF förlorar en enda match till på bortaplan måste man vinna samtliga övriga resterande bortamatcher för att nå samma facit som laget hade guldåret 2010. Och då rensade man också i stort sett helt rent på hemmaplan.

Skillnaden nu mot då ska dock inte underskattas. Det kommer inte att krävas tillnärmelsevis lika många poäng för att vinna allsvenskan i år.

Man kan om man vill se kampen mellan Elfsborg och MFF som en strid om vilket av lagen som först ska komma tillrätta med sitt komplex.

MFF spelar som krattor borta.

Elfsborg kan inte ta poäng på naturgräs. Det har nu gått 350 dagar sedan Elfsborg senast tog poäng på naturgräs.

Det är egentligen ett mycket pinsammare och i grunden kanske mer svårutrotat komplex än Malmö FF:s bortamatchfacit.

Om varken Malmö FF eller Elfsborg hittar en snabb och effektiv bot öppnar det däremot direkt för lagen som kommer underifrån!

………………….

Jimmy Durmaz fick sin förtjänta hyllning i sin sista MFF-insats.

Alla vi som sett hans matcher ska minnas hans snygga mål, hans tekniska dribblingsnummer och även hans nytta för laget.

Tack Jimmy och lycka till i Genclerbirligi!

Och undrade ni varför han inte byttes ut någon minut före slut så att han kunde få gå av under publikens jubel så är svaret att det var Erik Fribergs ”fel”.

Rikard Norling stod beredd att byta Simon Thern mot Durmaz när Friberg fick kramp.

…………………

Mathias Ranégie gjorde en ny kanoninsats med ett mål, en assist och dominans i GAIS straffområde.

Han blev fullt förtjänt matchens lirare.

Men mest gladde jag mig över Pontus Janssons insats. Fortsätter han spela som mot GAIS kan folk lägga ner diskussionen om att han fått en dipp efter succésäsongen förra året.

Nu var han tillbaka på den höga nivån som fick igång snacket om att han är en spelare för landslaget. Om han spelar som mot GAIS är han nämligen det. Han var klockren i det mesta och klart bättre än Daniel Andersson.

 

Pengabingen har fått påspädning

Nyförvärv på väg in? Det borde vara så.

Tre affärer håller nämligen på att ge Malmö FF de ekonomiska musklerna som behövs – och som inte fanns på plats bara för en vecka sedan.

1) När Zlatan Ibrahimovic blir klar för Paris Saint Germain trillar pengarna in på MFF:s konto, precis som de tack vare solidaritetsersättningsregeln gör vid varje övergång Den långe är inblandad i. Hur mycket återstår att se, men någonstans mellan 6 och 10 miljoner lär det handla om.

2) Bara formaliteter återstår nu innan Jimmy Durmaz är Genclerbirligis spelare. Per Ågren satte måttet på en rimlig övergångssumma på samma nivå som försäljningen av Guillermo Molins gav, det vill säga 5-5,5 miljoner. Allt tyder på att han lyckades landa affären just i det spannet.

3) I medieskuggan av det stora har Rick Kruys blivit klar för Excelsior i Holland. Det var han värd och det är bra både för honom och MFF. Därmed sparar Malmö FF en ganska väsentlig lönekostnad resten av året.

Miljoner in och löneutrymme “ledigt”. Precis vad doktorn ordinerade!

För det behövs en påspädning i truppen. Dels för att ersätta spelarna som redan lämnat, dels för att gardera sig mot det tapp som fortfarande kan komma. MFF har även bättrat på möjligheten att kunna säga nej till låga bud på spelare som behöver behållas i guldracet. Utan inflödet av pengar som nu säkrats hade allt detta blivit svårt.

Att det är på yttermittfältspositionen behovet av en ny spelare är som störst är närmast självklart.

Kanske kommer ni ihåg att Rikard Norling redan före säsongen sa att han ville ha in en yttermittfältare till för att öka konkurrensen till Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz? Det fick han inte. Nu lämnar Durmaz samtidigt som Tobias Lewicki flyttats ner till U19 och Miiko Albornoz gjort succé som högerback.

Det som då var ett önskemål borde därmed närmast ha blivit ett krav för att MFF ska få full slagkraft på den positionen.

Själv behöver jag inte ens fundera. Eftersom jag inför säsongen skrev att det var där Malmö FF helst skulle förstärka skulle jag göra en logisk kullerbytta om jag inte stod fast vid den åsikten.

Helst behövs det två yttermittfältare. En etablerad och en lovande. Tobias Sana från IFK Göteborg passar perfekt i fack 1 och Stefan Ilic eller Norlla Amiri från LBK i fack 2.

Sana kan vara på väg in och Amiri och Ilic börjar på måndagen träna med MFF:s talanggrupp. Där kan man i lugn och ro jämföra dem med varandra, övriga talanger och klubbens egna.

Jag har sett Stefan Ilic och Norlla Amiri i många matcher i först Lilla Torg FF respektive FC Rosengård och sedan i Lunds BK och är övertygad om att båda är redo på minst “Lewicki-Kroon-nivå”. Spel- och prestationsmässigt de senaste åren ger jag ett litet plus till Stefan Ilic. Ser man däremot till hur djupt MFF måste dyka i pengabingen är det troligen tvärtom. Ilic har kontrakt med LBK 2013 plus ett optionsår. Amiri har ett i år utgående kontrakt.

…………………

Ett par intryck från söndagsträningen:

Jimmy Durmaz är inställd på spel mot GAIS.

Bara formaliteter återstårs. Men så länge inte affären med Genclerbirligi är helt klar är han fullständigt okej med att spela och har inga problem att hålla fokus. Säger han och jag är övertygad om att han har rätt.

Matchen mot AIK sa egentligen det mesta om hans förmåga att fokusera.

Örebro SK borta var ett kollektivt svanhopp i skit-kastrullen och inget värdigt slut för Jimmy. Seger mot GAIS, en bra insats och ett byte i en 2-0-ledning tio minuter före slut där han kan kliva av under stort jubel från publiken skulle kännas betydligt bättre.

Alla mittbackarna är för resten plötsligt friska och krya. Filip Helander och Jasmin Sudic tränade för fullt inne på Swedbank-mattan.

Wilton Figueiredo avstängd. Men ersättare finns i form av antingen Simon Thern eller Erik Friberg. Enda felet? Simon måste ju vara backup-alternativet även för Jimmy Durmaz.

………..

Roligast på träningen?

Roland Nilsson kommer ju tillbaka till Malmö som ny tränarresurs i GAIS.

Och Rikard Norling lovade att krama Roland, för allt han betytt för Malmö FF, SM-guldet inte minst.

– Om han vill, det vill säga. Alla män är ju inte bekväma med det…

Någon Roland Nilsson på GAIS-bänken lär vi dock inte få se. Han är framförallt inkallad för att vara ett bollplank till Alexander Axén och Kjell Pettersson på träningspassen och i förberedelserna. Det är fortfarande Axén som bestämmer och på matcherna sitter Rolle på läktaren.

Än så länge…

 

Rätt att ge Helander chansen

OBS tiderna för talangträningen är ändrade!

Att ge Filip Helander ökat förtroende var givetvis helt rätt.

Filip är en stor backtalang, skolad som central försvarare sedan 12-13-årsåldern med bland annat ett stabilt huvudspel. Dessutom har han en bra vänsterfot.

Häcken borta var en katastof, men det ska man inte döma honom för. Det var en kollektiv kollaps.

Något som kommit bort i svallet efter nyheten om hans uppgradering från lärlings- till A-kontrakt är att man dessutom förlänger med honom.

Han hade lärlingskontrakt till och med 2013.

Han får nu A-kontrakt till och med 2015. Två år till.

Det visar vilka förhoppningar Per Ågren och Rikard Norling har på honom, även om de ligger lågt.

Läs gärna mer här.

Man kan också se MFF:s beslut att ge Filip Helander ett A-kontrakt som en vink om att det nog hade lönat sig för Dino Islamovic att stanna och ta chansen. Kontraktet han erbjöds i MFF var av exakt samma typ som det Helander skrev på för mindre än ett år sedan.

………

För de två andra lärlingarna som återfinns i MFF-truppen är läget annorlunda.

Simon Kroon får vänta ett tag till på utvärdering. Något han själv tycker är fullr okej. Han har ju till exempel precis blivit av med ljumskproblemen som plågat honom i tre veckor.

För Tobias Lewicki blev det ett kliv tillbaka till U19-truppen.

Så här säger Per Ågren:

– Om man ska sätta etiketter blir det så. A-truppens resurser står inte längre till hans förfogande. Vi bedömer att han för tillfället mår bäst av att hämta kraft i U19 för att kunna visa att han på nytt kan bli en spelare för A-truppen.

För närvarande ser det ut som om han blir kvar i U19 ett bra tag eller lånas ut.

Det viskas dessutom om fystester som inte alls varit bra. MFF har sett att han haft svårt att hänga med och gjort tester som visat att det fattas en hel del både i fysiken och konditionen.

…………..

Programmet för nästa veckas talangtest är klart.

Måndag träning klockan 14.00

Tisdag träning klockan 14.00

Onsdag träning klockan 12.00

Torsdag U21-match mot Falkenbergs FF klockan 15.00

Bra att veta för den som vill ta en titt på både de utvalda egna talangerna från U19 och de inbjudna.

Ni som följer den här bloggen har ju redan fått alla namnen. Men vi kan ta dem igen:

Smalj Suljevic, Stoke City

Norlla Amiri, Lunds BK

Stefan Ilic, Lunds BK

Saman Ghoddos, LB07

Zinjar Hamasaid, BK Forward

Amar Bukva, BK Forward

Josef Hällgren, Lärje/Angered

Dijan Vukojevic, Råslätts SK

samt

Andrew Michael från Nigeria.

……….

Mer Zlatan-pengar på väg in i MFF-kassan. Trevligt.

Han får gärna byta klubb ofta. Med höga övergångssummor.

För mig är det vissa utvalda lag och vissa utvalda spelare som gäller. Lagen följer jag och spelarna likaså, var de än spelar.

…..

Roland Nilsson tillbaka i Gais som extra tränarresurs, alldeles före dubbelmötet mot MFF. Det var en liten skräll. Blir han huvudtränare i Gais om MFF tar sex poäng på de två matcherna?

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×