Finns de här med på listan?

Det talas mycket om spelare som är på väg att lämna Malmö FF. Men det finns naturligtvis spelare som är aktuella på andra hållet också.

Här är ett urval av spelare som kan bli intressanta för MFF.

I ett par fall är intresset bekräftat.

Mikael Ishak, FC Köln. En rysare och egentligen mest en kvalificerad (?) gissning från min sida. Ishak är ung, 19 år, stor och stark och en forwardstyp som MFF behöver om Mathias Ranégie lämnar. En försäljning av skyttekungen är säkerligen också ett direkt krav om Malmö FF ska ha råd att lösa Ishak. Det finns ett par saker som talar för att MFF skulle kunna ro i land en övergång från Bundesliga. Köln åkte ur och innan Mikael Ishak blev klar för proffslivet i Tyskland spelade han i Assyriska FF, med Rikard Norling som tränare.

Tokelo Rantie, Orlando/IFK Hässleholm. En anfallare som IFK Hässleholm relativt nyligen lånade ut till Orlando Pirates i den sydafrikanska ligan. Där han han under våren gjort succé, nätat sju gånger och blivit uttagen i det sydafrikanska landslaget. Förre MFF-lagledaren Bosse Nilsson vill gärna placera Tokelo Rantie, född 1990, i en svensk klubb. När Bosse för någon vecka sedan besökte MFF-träningen frågade jag honom om han trodde att Rantie skulle kunna ersätta Daniel Larsson. Det var Bosse övertygad om. Fast då ska man komma ihåg att han är part i målet. Frågan är hur pass bra det är att göra sju mål i Sydafrikas högstaliga?

David Löfquist, Parma. Yttermittfältare. Var aktuell för MFF när han spelade i Mjällby AIF. Bedömningen är alltså redan gjord. Gick till Parma och lånades ut till Gubbio i serie B. Kan vara på väg tillbaka.

Moestafa El Kabir, Cagliari. Anfallare. Tillhör Mjällby AIF, men lånades ut till Italien där Cagliari inte vill köpa loss honom. Har bevisat att han håller i allsvenskan.

Erton Fejzullahu, Nijmegen/Mjällby AIF. Anfallare. Mjällby sålde honom till NEC Nijmegen och lånade efter ett tag tillbaka honom. Måste lösas från Holland. MFF kan vara intresserat av att ta upp konkurrensen med Mjällby och eventuella andra svenska intressenter.

Nahir Besara, Assyriska FF. Han är 21 år, mittfältare och har redan spelat över 100 superettanmatcher för Assyriska. Han var dessutom lagkapten i juniorlandslaget. Har kontrakt med superettanklubben även nästa säsong. Gillade Rikard Norling.

Branimir Hrgota, Jönköpings Södra. Forward eller yttermittfältare, 19 år gammal och scoutad av i stort sett alla allsvenska klubbar, inklusive MFF. Gjorde 18 mål för J Södra förra året. 2012 har det hittills blivit sju på nio matcher.

Ett självklart namn är också:

Matias Concha, klubblös. Den Kulladalsfostrade tidigare MFF-spelaren har öppnat för en flytt tillbaka till allsvenskan nu när kontraktet med Bochum löpt ut. Bara att slå till…

 

Bortaspelet måste förbättras

Malmö FF:s insats mot GIF Sundsvall var inte ens i närheten av betyget godkänd.

För att nå dit hade det behövts en seger.

Då hade det gått att glömma det usla spelet och ändå se det som en styrka.

Nu blev det bara en kvittering och de två förlorade poängen innebär att det blir mycket svårt att komma ikapp Elfsborg efter EM-uppehållet. För glöm det där med att mycket kan hända under silly season. Där tror jag att Elfsborg kommer ut på den andra sidan mindre skadeskjutet än Malmö FF.

Å andra sidan lär ingen MFF-spelare bli köpt baserat på insatsen i torsdagens match på Norrporten Arena.

Om – jag skriver om för att det faktiskt inte är omöjligt – Malmö FF ska ta igen Elfsborgs försprång krävs det dock att laget direkt efter uppehållet löst problemet med de svaga insatserna på bortaplan.

Lika svårt som Elfsborg har att vinna på naturgräs har Malmö FF att prestera utanför Swedbank stadions trygga omgivningar. Sex poäng på sex spelade bortamatcher  är ett facit värdigt ett bottenlag, inte ett lag som ska tas på allvar i tätstriden.

Inför matchen mot GIF Sundsvall hade MFF släppt in 14 mål borta, något man inte gjort sedan säsongen 1932-33. Nu blev det bara ett insläppt, men jag hoppas verkligen inte att priset att hålla någorlunda tätt var att tappa det mesta framåt. Det finns en viss risk för det. I flera av de tidigare matcherna, till exempel mot Djurgården och IFK Norrköping, har Malmö FF trots de insläppta målen, skapat massvis med chanser och stundtals trots allt spelat riktigt bra.

Nu var det stillastående och fantasilöst och massor med långa bollar utan någon vettig adress sedan Mathias Ranégie tidigt lämnat planen med en befarad knäskada.

Det blev sämre med Markus Halsti och Ulrich Vinzents på ytterbackarna istället för avstängda Ricardinho och Miiko Albornoz. Däremot tycker jag inte att man ska skylla på det nya mittbacksparet Pontus Jansson och Jasmin Sudic.

Herregud, Sudic gjorde sin första match från start på över två år. Klart att det finns en massa ringrost att skaka av sig! Det finns bara ett sätt att lösa det, ge honom tid att spela sig tillbaka till den standard han höll innan de envisa skadorna drabbade honom. Jag tyckte att det såg bättre och bättre ut redan under matchens gång. Han spelade upp sig markant och efter två-tre 90-minutersmatcher till är han tillbaka i den form som fick supportrarna att sjunga om en back som käkade barn och drack fotogen.

Glöm heller inte att Pontus Jansson var bra. Jämför tryggheten i hans spel när han nu fick Sudic bredvid sig och mot Häcken när han spelade med en orutinerad och helt otestad Filip Helander.

Sudic och Jansson kommer att göra varandra bättre!

Mittbackssituationen är trots allt ett av MFF:s minsta problem. Framtiden tillhör Sudic och Jansson, med Daniel Andersson, Filip Helander, och nu även Marcus Haglind Sangré (första bänkmatchen mot Sundsvall!) som backup

Det är en nödvändig process som relativt snabbt kommer att bli lyckad. Men om någon tror att man i ett inledande skede inte kommer att sakna en spelare med Daniel Anderssons meriter är den personen rätt naiv.

………………..

 

Pontus Jansson var bra. Ivo Pekalski också (före paus bäst i MFF – tänk bara på hans passning till Daniel Larsson, där borde det blivit mål!). Okej tyckte jag även att Johan Dahlin, Jasmin Sudic och Jimmy Durmaz var. Inhopparen Alex Nilsson gjorde också precis det han skulle. Alex är en riktig målskytt och en stor kämpe. I övrigt var det många fötter som sattes fel och Jiloan Hamad var knappt med i spelet.

…………………..

Positivt trots allt:

MFF går in i uppehållet som tvåa. Före AIK och Häcken och med HIF som femma och IFK Göteborg som tia.

Med tanke på Malmö FF:s usla poängfacit på bortaplan är det faktiskt ett oförskämt bra utgångsläge! Enda felet är att Elfsborg stuckit iväg. Jag hittar ett visst hopp i att MFF hittills spelat många fler matcher borta än Elfsborg gjort på naturgräs. Kommer Elfsborg inte till rätta med sitt problem och MFF gör det med sitt kan det gå.

………………………

Och snart kommer Rick Kruys…

Skojade bara. Eller?

 

 

Håll tätt och välj sedan rätt

En match återstår för Malmö FF innan EM-uppehållet startar.

I den måste laget följa upp den fina sviten med sju poäng mot Helsingborgs IF, IFK Göteborg och Elfsborg med att även besegra inte lika ”sexiga” GIF Sundsvall.

Dessutom måste MFF bevisa att man kan både hålla tätt, spela bra och vinna på bortaplan.

För nuvarande herren på täppan Elfsborg är det upp till bevis på naturgräset. Två matcher på riktigt gräs har gett två förluster.

För jagande Malmö FF är det upp till bevis utanför Swedbank stadions trygga murar. Hittills har  det varit en närmast monumental skillnad på hemma- och bortaprestationerna.

Att försvaret läckt som en nyinköpt Melitta-påse förstår man kanske bäst av att 14 insläppta mål på de hittills spelade bortamatcherna är sämst i den anrika klubbens moderna historia.

För att hitta en inledning där MFF släppt in 14 eller fler mål på de första fem bortamatcherna måste man nämligen gå tillbaka långt, långt före Hitler sköt sig i sin bunker.

Säsongen 1932-33, för 80 år sedan, var senaste gången. Fem poäng, en seger och två oavgjorda, är heller inget facit som MFF ska vara ens i närheten av nöjt med efter fem bortaresor.

Åtta på sex börjar se bättre ut. Gärna med en nolla i kolumnen med insläppta mål. I så fall blir det med nya ytterbackar. Efter 1-0 mot Elfsborg blev både Miiko Albornoz och Ricardinho avstängda.

Men det ska inte behöva vara någon ko på isen (härligt uttryck nu när det är 25 grader ute).

Ulrich Vinzents och Markus Halsti är de naturliga ersättarna, jag kan inte tänka mig att Rikard Norling gör något annat val.

Den numera helt skadebefriade och rutinerade vicekaptenen Vinzents har i många år visat att han kan lösa uppgiften och allroundmannen Halsti kan spela på samtliga positioner i backlinjen. Nästan alla ser honom som mittback, men jag är böjd att hävda att han gjort sina vassaste insatser i Malmö FF på ytterbackspositionen.

Laget känns ganska givet: Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Markus Halsti – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Mathias Ranégie, Daniel Larsson. Ett 4-4-2 utan krångel eller tvekan.

Fast jag har ändå lite svårt att helt frigöra mig från känslan av att Alex Nilsson är nära en start, eller åtminstone ett rejält långt inhopp. Efter matchen inleds nästa tuffa uppgift, men då för sportchefen Per Ågren och de övriga i ledningen.

I elvan ovan riskerar minst fyra man att försvinna redan i sommar: Johan Dahlin, Jimmy Durmaz, Daniel Larsson och Mathias Ranégie.

För Dahlin finns det backup i Viktor Noring, även om man inte ska ta något för givet. Trelleborgs FF är alltid ruggigt svårt att förhandla med.

Det kommer att krävas ersättare.

MFF har tittat på Jönköpings Branimir Hrgota, men det har troligen i stort sett alla andra allsvenka lag också gjort!

 

Borgs regler gäller inte längre

Visst Kvällspostens avslöjande att det finns en klausul i Mathias Ranégies kontrakt om att man är piskade att släppa honom för 20 miljoner förändrade läget radikalt.

Inte minst för att det känns som om hans agent Oliver Cabrera nu har förmedlat det till alla klubbar i Europa som har 20 miljoner att spendera, plus en del som inte har det.

Han hade säkert heller inget emot att det läckte ut…

MFF får väldigt svårt att behålla Mathias. Det är bara att inse.

Men det fimns ett par saker att påpeka:

1) Att det här innebär ett policy-skifte i Malmö FF. Det är ingen myt att det inte förekom några sådana klausuler förr. Hasse Borg vägrade nämligen att diskutera dem. Om en spelare, agent eller klubb ens tog upp frågan sa han bara tack, men nej tack.

För ett par år sedan hade jag tyckt att det var rätt attityd. Nu är jag mer inne på att man måste anpassa sig efter situationen. Rigida regler funkar inte alltid. Borg gjorde sig till ovän med många, MFF gick säkert miste om en del affärer och tiderna förändras. Malmö FF ville ha Mathias Ranégie, MFF behövde Mathias Ranégie och MFF hade knappast fått honom om Borg skött förhandlingen. Och även om han kostade 15 miljoner och han går för 20 har det varit en bra affär. Inte minst med tanke på all nytta han gjort på planen.

För att få rätt spelare och hålla en hyfsad kontakt med rätt agenter 2012 kan det dessutom behövas lite flexibilitet. Eller i Cabreras fall mycket…

2) Att MFF måste släppa Ranégie för 20 miljoner innebär ju faktiskt inte – vilket många missat – att han går för 20 miljoner.

Om flera stora klubbar vill ha honom kan inte alla komma och säga att vi vill betala samma summa, i alla fall inte om någon av dem vill skapa sig en fördel i jakten på ett ja.

Budgivning kallas det.

De extra pengarna kommer givetvis främst att gå till spelare och agent. Men någon miljon extra till Malmö FF kan nog smörja en del hjul och sätta fart på affären.

Stämmer uppgifterna jag hört är det minst tre turkiska klubbar och en belgisk (Brügge?) med i bilden. Än så länge. Avgör Mathias Ranégie mot GIF Sundsvall också lär ännu fler bli intresserade. Om de inte redan är det.

3) Om Ranégie försvinner MÅSTE han ersättas. Direkt!

 

 

20 miljoner inte nog för Ranégie

Kristi himmelsfärdsdag och då blev MFF frälst av Mathias Ranégie.

Snart kan det väl inte finnas någon kvar därute som inte inser den 28-årige skyttekungens stora betydelse för MFF?

Han gör inte bara – många – avgörande mål, han gör att Malmö FF blir farligt framåt på många fler sätt än när han inte är med. När man sätter upp bollen på honom vinner han väldigt ofta duellen. När det behövs lite mer inläggsspel blir han ett farligt vapen i luften. Och när det behövs mål är det alltså ofta han som gör dem. Bakåt är han också bra att ha när höjdduellerna i det egna straffområdet ska vinnas. Men det är lätt att glömma bort att han inte bara är stor och stark. Mathias Ranégie är rätt kvick också, kan gå i djupled och bidrar till att göra lagkamraterna både bättre och farligare.

Inte konstigt att det redan pratas om att de utländska proffsklubbarna börjar förbereda bud på MFF-anfallaren.

Men om det stämmer att Glenclerbirligi i Turkiet nyligen hörde av sig med ett bud på 20 miljoner kronor är det bara att tacka nej.

20 miljoner är alldeles för billigt för en spelare av Mathias Ranégies kapacitet, inte minst för att han skrev på ett treårskontrakt när han kom till MFF relativt sent förra säsongen.

Jag är övertygad om att MFF:s sportchef Per Ågren är mycket klokare än så och har is i magen nog för att avvakta. Fortsätter Mathias Ranégie att spela som han gjort de senaste matcherna – och jag tror snarare att han kommer att bli ännu bättre – ska han gå för betydligt mer pengar än 20 miljoner.

Att Elfsborg fick stryk innebär att Boråslaget nu har spelat tio matcher i årets allsvenska.

Åtta på konstgräs, som alla har vunnits, och två på naturgräs, som båda har förlorats.

Matchen mot MFF bevisade att Elfsborg kan spela bra på naturgräs, men den bevisade inte att man kan vinna där. Elfsborg och tränaren Jörgen Lennartsson börjar dessutom bli rejält irriterade på att man påpekar att statistiken ser ut som den gör.

Ett bra tecken för lagen som jagar. Då sätter Anders Svensson och company fokus på fel saker.

För det bästa sättet att slippa snacket om att man inte kan vinna på naturgräs är att gå ut och göra det, inte att börja diskutera om det är ett problem skapat av massmedia och andra lags supportrar.

Det är ju knappast media som lagt programmet med åtta av de tio första matcherna på plasten.

Det är heller inte någon annan än spelarna i Elfsborg som ännu inte tagit poäng under 180 minuter på naturgräs.

Givetvis var det inte grässorten som avgjorde. Den sannaste förklaringen var istället att två starka lag möttes i en bra match och att MFF var lite bättre och vann förtjänt.

Försvarsmässigt skötte Daniel Andersson och Pontus Jansson det perfekt, på mitten visade Ivo Pekalski exakt hur mycket han betyder för passningsspelet och balansen i laget och framåt är det lätt att glömma bort att Daniel Larsson också gjorde massor med nytta för att öppna knallarnas försvar.

Och när David Elm byttes in i Elfsborg och blev ett stort hot förstärkte man där bak genom att sätta in Jasmin Sudic. Ett bra drag.

En god effekt fick man även av att sätta in Alex Nilsson. Han kom in med rejäl energi och vann många dueller. Agon Mehmeti satt på läktaren och kollade sina gamla lagkamrater. När han etablerade sig i MFF kallades han ofta super-sub. Jag tror att vi snart kommer att börja prata på samma sätt om Alex.

…….

Publiksiffran 17 243 var riktigt bra.

Inte minst med tanke på regnet tidigare på dagen, och den ganska kalla maj-luften.

Kommunikationschefen Per Welinder berättade för övrigt att MFF gjort undersökningar på hur många åskådare man tappar i regnmatcher. Elva procent är svaret.

En del som köpt biljett stannar hemma, och några bestämmer sig för att inte köpa.

…………..

Passade på att fråga Daniel Andersson om det var sista hemmamatchen som han var ordinarie och inte backup.

Efter nästa veckas match mot GIF Sundsvall är det ju EM-uppehåll och då finns det tid att ta det där steget att träna och spela in Sudic och Jansson.

Vad han sa?

Att han inte uteslöt något av alternativen. Det kan bli spel som nu, men det kan också bli ett läge där han tar ett kliv tillbaka.

 

 

 

 

Inte på torsdag allsvenskan avgörs

Tänkte ett tag delta i mästerskapet i att slå in öppna dörrar, eller omständligt och med stort allvar påpeka det självklara.

Det är enkelt. Allt som krävs är att säga att Malmö FF måste vinna torsdagskvällens match mot Elfsborg hemma på Swedbank stadion. Annars är det kört.

Guldkostymerna kan sys upp i Borås och allsvenskan blir en kamp om platserna bakom den första.

MFF kan aldrig ta ikapp så många poäng. Inget annat lag heller.

Bara ett fel: Jag är inte alls säker på att det stämmer! Så enkel och förutsägbar är faktiskt inte fotbollen.

Titta bara på Premier league, där Arsenal gick ikapp och förbi Tottenham för att nästan tappa igen och Manchester City åt upp ett till synes ointagbart försprång på Manchester United.

Bäst att skriva det redan nu.

Om jag väntar till efter matchen, och Elfsborg vinner, framstår det ju bara som en efterhandskonstruktion.

För Elfsborg kan vinna, laget är bra nog. I så fall blir försprånget nio poäng och en match tillgodo.

Det blir givetvis extremt svårt att ta igen på 19 matcher, men långtifrån omöjligt.

Egentligen är det konstigt att folk trots att trepoängssystemet varit i bruk så länge nu fortfarande inte riktigt förstått hur snabbt det går när ett lag kommer in i ett segerstim.

Dessutom är det mest en gardering, och en markering mot alla som pratar om ödesmatcher innan halva serien är spelad, för jag tror att MFF vinner matchen.

Då bidrar man till att bädda bra inför återstarten efter EM-uppehållet då allsvenskan avgörs.

Jag tror heller inte riktigt att det sjunkit in hur mycket som kan vara radikalt annorlunda i höst.

Det lär bland annat bli stora förändringar i spelartrupperna. Allsvenskt lagbygge är numera en ständigt pågående dynamisk process.

Om vi håller oss till Malmö FF tror jag att vi får se bland annat följande förändringar:

Ingen Daniel Andersson i backlinjen.

En fullt fräsch Ivo Pekalski som klarar att spela varje match.

Minst ett nyförvärv.

Minst en spelare som lämnar för en tillvaro som utlandsproffs.

Ett fortsatt starkt hemmaspel kompletterat med en försvarsstabilitet på bortaplan som gör att MFF kan plocka fler poäng utanför Malmö.

Det här är egentligen mycket viktigare faktorer än om det blir 3-0, 1-1 eller 0-1 på torsdag.

Generationsväxlingen i det centrala försvaret kommer MFF att tjäna på i längden, och i det jobbet är det inget bakslag att Daniel Majstorivic idag blev klar för  AIK. Det är fortfarande Sudic, Jansson och Helander som är framtiden.

Hur viktig Pekalski är för laget vet väl alla nu.

När det gäller de övriga faktorerna vilar ansvaret tungt på Per Ågren och Rikard Norling.

Ågren måste se till att truppen inte tappar i styrka när nyförvärv och förluster vägs mot varandra och Norling måste hitta den eftersökta stabiliteten på bortaplan.

Härligt mål av rätt spelare

Oj vilket viktigt mål 2-2 var för Malmö FF, och oj vad roligt det var att just Alex Nilsson fick göra det.

Jag tror inte jag kan hitta någon spelare jag mer hade unnat att göra ett sådant mål!

En ung anfallare som gått den långa vägen i MFF, är fostrad i den Malmöitiska småklubbsvärlden – i BK Olympic där han fortfarande tillbringar en stor del av sin fritid med att se matcher och träna pojklag – och troget väntat på sin tur i rampljuset.

På Nya Gamla Ullevi kom chansen. När MFF flyttade fram allt och alla tog Alex ner bollen med låret och sköt på volley utan chans för IFK Göteborgsmålvakten John Alvbåge.

Ett vasst avslut av en kall avslutare.

Att Alex gör ett viktigt mål känns heller inte som en slump.

Den förmågan har han, lite i skymundan, ofta visat upp under åren i pojk- och juniorlagen.

När Malmö FF haft framgångar i pojk- och junior-SM är det nästan alltid Alex som har avgjort. Därför är han ett riktigt bra sparkapital att ha i truppen. Spelare som har den förmågan ska man vårda – ömt.

Annars var det bara att kallt konstatera att MFF tjänade på skadebytet när Wilton Figueiredo troligen fick en bristning och Daniel Larsson kom in. Det blev omedelbart både bättre balans i laget och ett vassare MFF framåt.

Rikard Norling försökte heller inte hymla något om att det inte var så. Tvärtom betonade han att det blev fel och att man även utan skadan på Wilton skulle ha gjort ändringen, fast då väntat till efter pausen. MFF behövde ha in Daniel Larsson.

Jag frågade Norling vem man skulle bytt om Figueiredo inte blivit skadad. Han undvek att svara. Och egentligen kvittar det.

Det viktiga var att förändringen kom, men egentligen borde Daniel Larsson ha startat. Att man nu får undvara Wilton Figueiredo ett tag är givetvis inte bra.

Det ska inte behövas en skada för att Malmö FF ska hitta rätt uppställning!

I rätt startuppställning ingår också Ivo Pekalski.

Han behövs eftersom han håller en lite högre klass än resten av konkurrenterna om platserna på MFF:s innermittfält.

Tyvärr måste han fortfarande matchas försiktigt efter sina långvariga skadeproblem. Förklaringen till att han saknades mot IFK Göteborg var att han fått lite känning efter matchen mot HIF och då chansar MFF inte.

Han behövs på torsdag mot Elfsborg och ska förhoppningsvis vara i spelbart skick till dess.

Då kan för resten Mathias Ranégie visa sig vara en riktigt bra tippare. Efter Åtvidabergsmatchen sa han att segrar mot HIF och Elfsborg och oavgjort mot IFK Göteborg kändes okej.

……………………

Ingen av de fyra MFF-spelarna på två varningar fick en tredje! Viktigt inför Elfsborgsmatchen.

………………….

Kan för resten någon förklara varför MFF inte tog chansen att skjuta frisparken man fick sekunderna innan slutet på tilläggstiden direkt?

………………………

EM-truppen togs ut timmen innan avspark i stormatchen IFK Göteborg-MFF.

Tack och lov kom Markus Rosenberg med. Att inte utnyttja möjligheten att ha med en spelare som gjort tio mål i Bundesligan, och totalt spelat långt över 100 matcher och gjort mål i var tredje i Tyskland, hade varit tjänstefel.

 

 

MFF och IFK Göteborg är de två stora

Hur man än vrider och vänder på det är det något speciellt med matcherna mellan Malmö FF och IFK Göteborg.

Det är ju Sveriges genom tiderna överlägset mest framgångsrika klubbar som ställs mot varandra! 16 SM-guld, plus tre seriesegrar för MFF, 18 SM-guld för IFK Göteborg, 14 cup-guld för MFF och fem för IFK Göteborg. Final i Europacupen för MFF och två segrar i Uefa-cupen för IFK Göteborg. Inga andra klubbar är ens i närheten.

Egentligen räcker det att titta i maratontabellen där Malmö FF och IFK Göteborg utkämpar en tät duell om förstaplatsen. Under lång tid har det snackats om att MFF är på väg att återta topplatsen. Inför årets säsong skilde det elva poäng. Efter måndagskvällens match kan MFF ha tagit in nio.

Jag skäms inte ett dugg för att erkänna att jag tycker att det är viktigt vilket lag som leder maratontabellen.

På bloggar, twitter, forum och så vidare garderar sig många ofta med fraser som att “egentligen är det kanske inte så betydelsefullt”, “kalla mig nörd” och så vidare när man ska kommentera jakten på den speciella förstaplatsen.

Skit i de garderingarna och våga erkänn att det är viktigt på riktigt.

Titlar är alltid nummer ett, höga placeringar och säkrad plats i Europaspel nummer två. Men kan MFF på vägen mot detta dessutom på nytt bli herrar på täppan i maratontabellen är det en härlig bonus. Så gå för det, och ge dem som inte ens tänkte tanken att det skulle gå att ta elva poäng på storsatsande ”Real Göteborg” en knäpp på näsan.

Men det som framförallt gör matchen IFK Göteborg-Malmö FF glödhet är givetvis betydelsen i nuet.

Efter Elfsborgs seger över AIK har inget av lagen råd att tappa mer mark. MFF behöver tre poäng mot Blåvitt och ytterligare tre poäng mot Elfsborg på torsdag.

MFF behöver också visa att laget kan prestera på bortaplan.

Hemma på Swedbank stadion har det efter 0-0 mot Gefle varit rena mästarspelet det himmelsblå laget visat upp. Inte minst senast mot Helsingborgs IF.

Hemma är målskillnaden 9-1.

Borta är den 7-12.

Hemma har det blivit 13 poäng på fem matcher.

Borta har man fått nöja sig med fyra på fyra.

Rikard Norling har både rätt och fel när han säger att intrycket varit blandat, att MFF stundtals spelat bra även utanför Malmö. Mot Djurgården och i den första halvleken mot Mjällby var det bra. Mot IFK Norrköping var det okej.

Men man har fått för dålig utdelning. Hur spelet än såg ut mot IFK Norrköping och Mjällby är det inte okej att bara ha fått med sig sammanlagt en poäng på de två matcherna!

Och de många målen i häcken mot Häcken tar tid att tvätta bort.

En förlust mot IFK Göteborg skulle sända helt fel signaler och förstöra chanserna i jakten på Elfsborg.

Efter HIF-matchen är det knappast läge att ändra i startelvan. Om Ivo Pekalskis kropp är redo för tre toppmatcher på åtta dagar.

 

Bakom 3-0 dolde sig en utklassning

Sakta med säkert börjar Swedbank stadion också få sina oförglömliga festföreställningar – precis som föregångaren Malmö Stadion. Det här var en sådan.

För nästan tio år sedan, 2003, vann MFF med 5-0 över HIF.

Det var ett tag sedan, men frågan är om man inte måste gå mycket längre tillbaka i tiden för att hitta en match då Helsingborgs IF blivit så utspelat i Skånederbyt?

För 3-0 kunde varit mycket mer. MFF gick givetvis för ett fjärde och ett femte mål och i praktiken var det bara stolparna, ribban och en storspelande Pär Hansson i HIF-målet som stoppade det.

Men det var viktigare att gå in och visa att man kunde stänga en match än att jaga en storseger.

MFF har haft stora problem med det hittills under året och inför matcherna mot IFK Göteborg och Elfsborg var det guld värt att visa att man behärskar den detaljen också.

Men spelmässigt var det utklassning och Helsingborgs IF-tränaren Conny Karlsson sa det egentligen bäst när han inledde presskonferensen med: ”här framför mig står ett glas vatten, jag vill helst bara hälla det över huvudet på mig själv”.

Han erkände också att HIF inte blivit så utspelat sedan Örebro SK borta säsongen 2010.

MFF hade 12-1 i avslut på mål, ett par bollar i ribba och stolpe och totalt 26-5 i avslut. Och då var 20 av MFF:s avslut farligare än HIF:s bästa.

Utan Pär Hansson, och ett visst kvardröjande MFF-problem med att sätta chanserna, kunde det blivit mer än de där 5-0 2003.

Det går också att skriva ett riktigt stort ÄNTLIGEN.

Ibland känns det som jag inte gjort annat är tjatat på hur usel utdelning MFF har på hörnor. När Malmö FF gjorde det senaste hörnmålet klampade Tyrannosauris Rex omkring i Pildammsparken.

Nu satte Ivo Pekalski dit 2-0 på nick efter hörna och plötsligt blev nästan alla hörnor farliga.

MFF kan hastigt och lustigt:

Döda en matc.

Göra mål på hörnor.

Utmana i guldstriden.

Och bakåt nickade Mathias Ranégie bort allting som Helsingborgs IF försökte skapa på fasta.

Det är lätta att glömma när man ska ösa berättigat beröm över både honom och Daniel Larsson i spelet framåt.

De båda MFF-anfallarna har hittat formen och med understöd av ett myller av andra offensivt duktiga och riktade spelare blir det ett tryck som är svårt att stå emot. HIF klarade det inte alls.

Jag tror att man hade haft en större möjlighet att störa Malmö FF om man backat, satt bussen framför målet och satsat på kontringar.

Rikard Norling tyckte att matchens spelades på MFF:s villkor med undantag för slutet av den första och början av den andra halvleken. Då var han lite snål. Det var Malmö FF som förde då också

Och på sätt och vis kan man säga att det var back to basic för MFF. Nio av de elva spelarna i startelvan var med redan guldåret 2010. Det är svårt att peta Pekalski och Figueiredo.

Malmö FF är fortfarande ett ojämnt lag. Men när allt stämmer har laget en högstanivå som inget annat lag i allsvenskan är i närheten av.

Det är därför guldet börjar glimma lite grann fullt synligt där nere i dagbrottet.

Än så länge har man också kvar allsvenskans just nu störste artist i Jimmy Durmaz. En plats i EM-truppen känns inte avlägsen.

Fast det kan gå snett också. Medan laget lär sig, utvecklas och höjer vardagsnivån. Problemet förstår man kanske bäst om man gör den fullt berättigade jämförelsen att MFF var mer överlägset mot HIF i den här 3-0-matchen än Häcken var när man slog MFF med 5-0 på Rambergsvallen…

 

Ett oönskat favorittryck

Gillar inte alls det där att alla plötsligt tävlar om att utnämna Malmö FF till storfavorit i kvällens derby.

I mina ögon är de favorit – javisst. Men helst vill jag inte hamna på samma sida som en massa 08-baserade kollegor som brukar ha fel.

Tycker också att MFF seglat upp som favorit av fel anledning.

Först en principiell invändning. MFF ska ALLTID vara favorit mot HIF.

Men det har som sagt mer med principer än verklighet att göra.

Det är trots allt det regerande mästarlaget som kommer på besök till Swedbank stadion. Vad hände med det där att guldlaget från säsongen före ska ha trycket på sig att leva upp till förväntningarna? I varje match.

HIF har fått ett par skador på viktiga spelare. Det är vad som hänt.

Därför kommer troligen HIF att backa hem lite mer och försöka såra MFF på kontringar heter det.

Men hallå! Har ni sett matcherna hittills i allsvenskan? Är det inte just det Malmö FF har problem med? Conny Karlsson är en sällsynt rutinerad tränare som knappast kommer att öppna matchen så att det gynnar MFF

Därför kan det mycket väl bli Malmö FF:s lott att med stort tålamod samtidigt försöka luckra upp ett kompakt försvar och undvika att tappa boll så att det blir baklängesmål på omställningar. Titta bara vilka problem man hade mot till exempel Gefle och även med ett par skador är Helsingborgs IF givetvis ett vassare lag än Gefle.

Om skadorna leder till att HIF spelar annorlunda och mindre öppet än man gjort annars – och det tror jag – är jag inte alls övertygad om att det gynnar Malmö FF.

Fast får MFF hål på HIF kan det bära iväg…

Då, men först då, får HIF:s försvagningar i truppen full effekt.

Det finns dessutom ett antal rätta anledningar till att Malmö FF ska vara favorit. Som:

1) Rutinen i stora matcher. I stort sett alla i MFF-laget har spelat i plus 20 000-åskådare-matcher med rejält tryck.

2) Den offensiva tyngden OCH kreativiteten. Mathias Ranégie gjorde sex av 36 mål i Häcken på nick. I MFF är det hittills fyra av sex. Jag tror att det beror på att han får bättre passningar att jobba med nu. Glöm heller inte allsvenskans farligaste yttermittfältare. Hittills har Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad gjort sju mål- Lägg till många fler spelare i ett offensivt balanserat lag.

3) Hemmaplan. Tolv insläppta borta, ett hemma. Ingen förlust hemma. Stadion har verkligen blivit en borg.

Jag kan se två matchutvecklingar:

A) MFF vinner stabilt.

B) HIF lyckas hålla nollan i en kampmatch. Då blir det antingen 0-0 eller så lyckas man näta på en av omställningarna som oundvikligt kommer och då blir det HIF-seger.

Jag tror på A, men det stör mig att så många verkar glömma bort B.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×