Blogg om en twittervandring

Idag var jag med om något unikt.

Sveriges,  till någon protesterar drar vi till med norra Europas, första twitterrundvandring på en idrottsarena.

Plats: Swedbank stadion.

Värd: Malmö FF.

Inbjudna: folk som regelbundet twittrar om MFF, och inte bara gör det i jobbet utan för att de inte kan låta bli. Som jag…

I alla fall fick vi en rundvandring i Stadion guidade av Staffan Tapper och Hans Zielinski. Nu är det meningen att det ska bli regelbundet återkommande för alla som vill veta mer om Swedbank stadion, Malmö FF och klubbens historia.

Vi var lite grann testpiloter och det är bara att konstatera att Staffan Tapper är som klippt och skuren för uppgiften och Hans Zielinski som hans side-kick. Steg för steg, utan att Malmö FF gjort något väsen av det, har Swedbank stadions innanmäten och korridorer dessutom fyllts med memoriabilia. Nu finns där allt från tavlor och pokaler till tröjor och väldigt många fotografier och skalmodeller av arenan och arenans företrädare Malmö stadion.

Snart ska dessutom Eric Persson-statyn flyttas över från sin plats i vinterträdgården utanför gammel-Stadion till Swedbank stadion. Var huvet ska placeras är inte klart, MFF är öppna för förslag, men klart är att hövdingen ska hem – och synas.

Hövdingen var för resten av av många profiler som nämndes i Staffan Tappers många historier om MFF. Bland annat när han sedan Staffan blivit pappa visade upp sin berömda butterhet.

– Det ska jag säga dig, jag överlevde din pappa och jag ska överleva dig, men en generation till av din jäkla släkt är nog mer än jag klarar av.

– Ja, ja, så kan man också säga grattis, tänkte jag.

Men bakom butterheten hos Eric dolde sig givetvis en stor dos kärlek, både till MFF och spelarna.

Rundvandringen avslutades för övrigt med att alla deltagarna fick gå in i motståndarlagets omklädningsrum, vandra ut genom spelargången och upp till och ut på planen till tonerna av hymnen. Mäktigt!

Troligt pris för rundvandringarna, när de snart kommer igång blir 100 spänn. Säkert många som längtar, och internationellt är det här en stor sak med gamla hjältar som guidar runt på hemmaborgen. Det borde det kunna bli i Malmö också.

Staffan och Hans berättade för resten att de tyckte att motståndarlagets omklädningsrum var alldeles för fint.

– Tyvärr köpte de inte vårt förslag att ha en hylla ganska lågt över bänkarna så att man riskerar att slå sig i huvet när man reser sig hastigt för att gå in till matchen…

Något man inte berättade på rundvandringen var dock att det inte är så väldigt enkelt att flytta Eric Persson-statyn. Den stals en gång och efter det bestämde man sig för att förankra fundamentet extra rejält. Under marken är statyn därför knuten till en två ton tung betongklump. Man måste nog bruka ordentligt våld för att få loss den. Men MFF har fått klartecken från Fritid Malmö. Det jobbet kommer att bli gjort.

Ett guldtips och en politruk

Man vill ju gärna vara lite exklusiv.

Det trodde jag att jag skulle få vara eftersom jag redan före tisdagens upptaktsträff bestämt mig för att tippa Malmö FF som svenska mästare 2012. Men tji fick jag.

Först och främst tippade flest tränare – fem – MFF som guldvinnare och sedan visade det sig att hela församlingen, med klubbdignitärer, spelare, tränare, journalister och annat löst folk också hade samma mästartips.

Ändra mig tänker jag dock inte göra.

Därför Törners tips för 2012:

1) MFF, 2) IF Elfsborg, 3) HIF, 4) Kalmar FF, 5) IFK Göteborg, 6) AIK, 7) Gais, 8 BK Häcken, 9) IFK Norrköping, 10) Örebro SK, 11) Gefle IF, 12) Mjällby AIF, 13) Djurgårdens IF, 14) Åtvidabergs FF, 15) Syrianska FC, 16) GIF Sundsvall.

Guldtipset är bara till hälften baserat på truppernas inbördes styrka.

Missförstå mig rätt, jag tycker att MFF har en riktigt bra trupp, men det finns det många fler lag som har. Allsvenskan kommer i år att bli ett härligt race mellan många starka lag.

Det avgörande är istället att jag stenhårt tror på MFF:s nya upplägg med en övergripande ansvarig i Rikard Norling, en försvarstränare i Daniel Andersson, en anfallstränare i Jörgen Pettersson, en målvaktstränare i Jonnie Fedel, en lagledare i Leif Engqvist och ytterligare en assisterande tränare med fysansvar i Simon Hollyhead. Och det är inget spel för galleriet att nämna till exempel Hollyhead. Han har ett mycket större ansvar för besluten när och hur truppen ska träna än de flesta har en aning om. Lägg till en sportchef i Per Ågren, som i högsta grad är ansvarig och delaktig i hur hela upplägget ser ut och jag är övertygad om att det är utanför själva spelartruppen som MFF har sina exklusiva plusfaktorer i år. Det avgör guldstriden!

Efter att ha sett ganska många pass är jag övertygad om att inget annat lag tränar med samma tempo, effektivitet och individuell anpassning.

Därför tror jag alltså att MFF vinner. Hur de övriga resonerar vet jag inte. Kanske gick de bara vilse i mentometerdjungeln?

För man kan nästan undra vad stackars IFK Göteborg ska göra för att få lov att vara favorit. Värva räckte uppenbarligen inte.

Eller när ett försvarande mästarlag ska få lov att få tipsen med sig. Fem raka titlar för HIF talar sitt tydliga språk och dessutom hölls träffen i Helsingborg. Å andra sidan har inget lag lyckats försvara ett SM-guld sedan Djurgården gjorde det 2003 och dubbel satsning, på Sverige och Champions league, sliter säkert på en trupp som fick sina svåraste tapp redan förra säsongen. Då gick det att fullfölja. Att jag tippar HIF som trea innebär ju i själva verket att jag tror att man kommer att klara sig bättre än de senaste årens mästarlag har gjort.

Nyblivne SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson visade också upp sig och på tio minuters tal- och debattid la han beslag på alla de översta platserna på floskel-toppen.

Karln är en kvarleva från 70-talet, en politruk som det känns skönt att nye SEF-ordföranden Lars-Christer Olsson vill utmana.

Det måste han.

Annars kommer de svenska elitklubbarna ALDRIG att närma sig Europatoppen.

 

Atajics mål nyttigt på många vis

Att Bahrudin Atajic gjorde mål när MFF:s U21 spelade 1-1 mot Helsingborgs IF var bra på tre sätt:

1) Det var ett starkt resultat av ett mycket ungdomligt MFF mot ett HIF som ställde upp med bland andra Mattias Lindström, Erik Sundin, Alvaro Santos, Joseph Baffo och Emil Krafth.

2) Atajic visade att han verkligen vill ha ett kontrakt med MFF. Och att han har något att tillföra. Om MFF sedan väljer att fullfölja är en helt annan sak. Det hänger på vad Bahrudin, hans agent och Celtic säger. MFF vill helst låna.

3) Det satte press på Dino Islamovic och hans agent.

Dino har ju fått ett förslag till lärlingskontrakt med samma upplägg som de Filip Helander, Tobias Lewicki och Simon Kroon fått, men valt att avvakta. Samtidigt pratas det om att Fulham, Heerenveen och Waalwijk skulle vara intresserade.

Ingen i Malmö FF säger det, men det krävs faktisikt ingen större fantasi för att förstå att det just då passar riktigt bra att kunna visa att Bahrudin Atajic är ett alternativ. Ett bra sådant och ett aktuellt sådant. Inte minst sedan han gjort mål i en U21-match som Dino Islamovic inte deltog i.

För det finns ju ingen anledning att hymla. Det är till stor del agentens påtryckningar som ligger bakom Dino Islamovics tvekan att skriva på för MFF.

Fram till för ett tag sedan var det en lokal Sverigebaserad agent som hade hand om hans framtid. När det brände till överläts förhandlingen på Fabio Alho i London, som har flera betydligt mer etablerade spelare än Dino på sin lista.

Nu handlar det plötsligt mer om affärer.

På ena sidan: ett lärlingskontrakt i MFF och en möjlighet att fullfölja skolan, träna och spela i den  invanda miljön.

På den andra: Flytta till en utländsk klubb, börja i en B-uppställning i en ny ovan miljö där nyförvärvet ofta cyniskt ses som en ren chansning.

Klubbarna köper på sig billiga talanger, en av tio lyckas och de övriga nios öde struntar man i.

Det gör många agenter också, för då har man redan tjänat in pengarna på den första övergången. Mycket mer än man kan få för ett lärlingskontrakt i talangens moderklubb.

 

Att imponera utan att imponera

I 30 minuter var Häcken utspelat och sett över 90 var man chanslöst.

Men egentligen var det mest imponerande att Malmö FF vann med 4-2, och var betydligt bättre än Hisingslaget i genrepet, utan att imponera.

MFF har nämligen spelat bättre tidigare under försäsongen och det kändes som om det finns en växel till att peta in. I det sista genrepet saknades dessutom Filip Helander, Erik Friberg, Jimmy Durmaz och Mathias Ranegie, plus att Miiko Albornoz förpassat Ulrich Vinzents till bänken.

Skiftet Albornoz/Vinzents är logiskt med tanke på matcherna som spelats. Miiko har gjort det bra både till vänster och höger i backlinjen och Ulrich – som MFF gjort till lagkapten när Daniel Andersson inte spelar – kan få svårt att ta tillbaka platsen många sett honom som självklar på. Ricardinho är däremot given.

Wilton Figueiredo gjorde mål (2-0), slog flera härliga långpassningar och var pigg. Men han visade också ibland upp sjukan att inte släppa iväg bollen tillräckligt fort och ofta

Som jag ser det är det fortfarande Erik Friberg och Simon Thern som är MFF:s innermittfältspar i den allsvenska starten. Det blir mer fartfyllt, mer effektivt och med tanke på försäsongen mer inkört.

Fast med en frisk Wilton, och en skadefri Ivo Pekalski, har Rikard Norling ett lyxproblem. Det kan bli lite som 2010 när  Jimmy Durmaz, Jiloan Hamad och Guillermo Molins konkurrerade om två yttermittfältsplatser. Först körde två starka spelare slut på motståndarna och sedan satte man in en lika duktig kille sista halvtimmen som fick gå in och skörda frukterna av det.

När det gäller Mathias Ranegie och Jimmy Durmaz är det mer självklart. De ska in i laget så fort de är friska.

Och det trots att ersättarna Alex Nilsson och Tobias Lewicki var de allra största positiva överraskningarna mot Häcken.

Alex gjorde ett mål och en assist och Tobias utmanade rejält på sin kant. Fast jag gillade Daniel Larssons och Alex Nilssons samarbete. Det måste vara ett fullständigt helsicke för en försvarslinje att ställas mot dem när de hela tiden springer och kämpar och river och sliter. Som på lördagen!

Daniel Andersson är assisterande försvarstränare och det är en bra idé. Men han är fortfarande en riktigt duktig mittback

Än så länge är han bättre än både Filip Helander och Markus Halsti. Vilket givetvis innebär ett dilemma.

Halsti hoppade in mot slutet och såg kry ut och Helander har stora möjligheter att vara redo igen till premiären.

Vem ska då spela bredvid givne Pontus Jansson?

Mitt svar är att Malmö FF har råd att tänka på framtiden och våga ta ut 18-årige Filip Helander.

Fast det kan bli Daniel Andersson. Han har varit med en hel del på träningarna och är i bättre fysiskt skick än i höstas då sviterna av en revbens-skada satte ner formen. Daniel är egentligen för bra för att inte spela. Och vet det också. Han vrider sig som en metmask när han får frågan om hur det blir med spel i premiären mot Gefle.

Negativt:

Det syns fortfarande ingen klar förbättring på de offensiva hörnorna! MFF måste bli mer målfarligt på hörnor!

Och bakåt såg det inte alls bra ut när Häckens Tom Söderberg enkelt fick nicka in 4-2. På hörna.

Bäst i laget?

Daniel Larsson, Jiloan Hamad och Alex Nilsson

Plus mittlåset. Pontus Jansson var tillbaka i gammalt gott slag efter  de onödiga straffarna mot Elfsborg.

Men så länge han orkade var Tobias Lewicki också riktigt vass.

 

Pettersson sågar Norlings musiksmak

Pratade med Rikard Norling, Jörgen Pettersson och Per Ågren inför säsongen.

Mer om det senare, i Skånskan.

Men en liten ”teaser” ska ni få här och nu.

Avslutade nämligen med att prata musik med trion. Svårt att låt bli, musiknörd som jag är…

Bad i alla fall JP att göra en kort topplista på tidernas bästa album:

Han körde all in på Metallica.

1) Master of puppets, Metallica

2) Black album, Metallica

3) And justice for all, Metallica

Rikard Norling körde en försynt linje, poängterade att han knappast var någon expert, berättade att han förr lyssnade mycket på Bob Marley och när han skulle ge sig in på Jörgen Petterssons område blev han omedelbart sågad av honom.

– Iron Maiden är ju rätt bra, sa han.

– Iron Maiden är skit, dundrade Jörgen.

Jag körde en liten mellanlinje genom att berätta att när Kirseberg IF ännu fanns hade klubben Run to the hills med Maiden som intågsmusik till A-lagsmatcherna.

– Trevligt, tyckte Rikard.

– Det är en av deras allra sämsta låtar, dundrade Jörgen.

Varpå Per Ågren plötsligt kom ut med en riktigt vass musiksmak.

– Jag gillar ju Nick Lowe, Mink de Ville, och så var jag mycket inne på Wilmer X. Plus givetvis Eagles. Inte så konstigt. Jag hade Dan Hylander som musiklärare och han spelade alltid Eagles…

Jörgen Pettersson ville dessutom veta vilka artister jag trodde att han gillade, så jag testade med:

Anthrax.

– Skit.

Machine Head.

– Hyfsat

Burzum

– Aldrig hört. Vad är det?

Gammalt som Sweet och Slade

– Inte riktigt, men jag gillar Sleazerock som Pretty Maids…

Och mitt i alltihopa började Rikard Norling yra något om Peter LeMarc, varpå alla vi andra låtsades att vi inte hörde.

 

Mållöst och inget test i U21

0-0 blev det i premiären av U21-serien borta mot Landskrona BoIS.

Mål blev det alltså inte. Heller inte spel av Bahrudin Atajic. Han fick inget speltillstånd.

Annars skulle MFF ha testat den 19-årige MFF-fostrade Celticspelaren. Nu har man missat två möjligheter, dels talanglägret i höstas, dels matchen idag. Men man håller i alla fall kontakten, precis som man vill göra med alla gamla – och unga – spelare som är spridda över världen.

Någon annan spelare testade MFF inte. Därför var det ett rent U19-lag plus Alex Nilsson. Det var också Alex som skapade chanserna att spräcka nollan. 3-4 lägen fick han och precis som vanligt gjorde han en rejäl kämpainsats.

MFF-tränaren Patrick Winqvist summerade så här:

– Vi var rätt nöjda med andra halvlek, då vi var spelmässigt bättre. BoIS hade bästa chansen, ett stolpskott, men vi hade fler.

 

Lite gott och blandat på Borås Arena

MFF:s insats mot Elfsborg var lite grann av modellen gott och blandat.

Först och främst fanns det givetvis en hel del godbitar med framförallt segern i sig, det var den första på Borås Arena, men även de tre målen, det raka, fina, snabba och beslutsamma anfallspelet samt de ibland köksknivsvassa omställningarna.

Men det fanns också ett par bitar som inte skulle varit med i påsen. Då tänker jag närmast på att det organiserade försvarsspelet ibland inte blev så organiserat. Särskilt under de sista tio minuterna.

Innan dess kändes Malmö FF:s seger stabil, men Elfsborgs avslutning av matchen gjorde att slutsatsen ändå blev att MFF slapp undan lite med hjärtat i halsgropen. Trötthet? Kanske, det tar på krafterna att jobba så hårt och ligga så rätt i pressen som det spel MFF vill prestera kräver. Något som Rikard Norling också påpekade efter matchen.

För första gången i år blev Malmö FF:s försvar rejält utmanat.

Det syntes på de två insläppta målen och det syntes på de två straffarna Pontus Jansson drog på sig.

Den första straffen, som kom redan i den tredje minuten, brände Elfsborg. Lasse Nilsson sköt den illa högt över. Den andra gjorde Stefan Ishizaki mål på till 2-1. Från läktaren såg den straffen något konstig ut. Känslan var mer att Ishizaki sprang rakt in i Pontus och att det var en 50/50-situation än att det var rätt av domaren Kristoffer Karlsson att blåsa. Den första såg däremot klar ut. Men det kan egentligen kvitta. Pontus gick onödigt ivrigt in i båda situationerna.

Ifjor fick Pontus Jansson ett monumentalt genombrott. Men han är trots allt bara 21 år (nyss fyllda!) och nu ska han plötsligt leva upp till rollen som härförare i Malmö FF:s mittförsvar.

Pontus är fortfarande lika lovande och minst lika bra, men måste också anpassa sig till en situation där allt inte automatiskt flyter på i samma stim som det han var inne i förra säsongen.

En mittback ska inte vara överambitiös. I alla fall inte för ofta. Det är i år Pontus Jansson ska ta klivet från ett stort löfte och en mittback av hög allsvensk klass till en etablerad spelare och en back av hög internationell standard. Jag är fortfarande fullt och fast överygad om att han kommer att klara av det. Och i den processen är det nyttigt att ibland få spela matcher då allt inte funkar till 100 procent, eller ens 75.

Mot Elfsborg var 18-årige Filip Helander både lugnare och bättre i defensiven, däremot har han fortfarande massor att utveckla offensivt.

I U21-matchen som spelades före A-matchen blev det 1-1 (mål av Simon Kroon för MFF och på straff av Elfsborg). Där gjorde Jasmin Sudic en härlig insats. Han blev utbytt av säkerhetsskäl med ett tiotal minuter kvar, och jag hann tyvärr bara se den sista halvtimmen av matchen. Men på de minuterna gjorde Jasmin inte ett misstag och dominerade i närkampsspelet. Så visst håller MFF:s försvarsbesättning.

Glöm heller inte att Ricardinho saknades. Det märktes.

Bäst i MFF:

Mathias Ranegie agerade som en klassanfallare och Daniel Larsson var pigg, inte minst före paus.

 

Så mycket naturgräs som möjligt

I morron fredag spelar MFF träningsmatch mot Elfsborg på Borås Arena. På konstgräs.

I dag tränade MFF på naturgräs.

Det gjorde man igår också.

Inte konstigt alls. Det är viktigare att förbereda sig för den allsvenska premiären än en enskild träningsmatch.

Och när nu, som Rikard Norling uttryckte det, Fotbollsguden måste haft ett möte med Väderguden, och det går att fixa naturgräsplaner på Stadionområdet ska varje möjlighet till träning på det underlaget utnyttjas.

Inte minst för att Malmö FF startar allsvenskan mot Gefle hemma, Häcken borta och Kalmar FF hemma. Tre stycken matcher med naturgräs. Sugande, vårojämnt och ovant för i alla fall Gefle.

Vi som varit med ett tag och vet att slutet av mars plötsligt kan innebära rejäla bakslag i vårvädret kan dessutom lätt förstå att man vill ta chansen att träna på riktigt gräs när man har den.

Laget mot Elfsborg blir det väntade:

Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Filip Helander, Miiko Albornoz – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Mathias Ranegie, Daniel Larsson.

Gammeldansken tillbaka, Albornoz över på sin vanliga sida som vikarie för Ricardinho. Annars precis samma startelva som mot Viking Stavanger i Lomma.

På bänken sitter försvarstränaren Daniel Andersson, Wilton Figueiredo, Alex Nilsson, juniormålvakten Simon Forsén och några spelare som deltagit i U21-matchen som spelas före A-lagsmatchen i Borås. I U21 kommer för övrigt Viktor Noring att stå.

Räkna med ett långt inhopp för Wilton Figueiredo, som nu är ikapp fysiskt. Jag blir inte förvånad om han spelar hela den andra halvleken.

Pratade för resten med en journalist på Borås Tidning som var nere i Malmö för att göra ett reportage på Pontus Jansson.

Överröste honom med propaganda om att han måste ställa massvis med frågor om Arlöv. Så nu vet Pontus var Boråsaren fick den idén från…

 

 

Ett bra försvar för MFF:s försvar

Låt det vara sagt med en gång.

MFF släpper in ovanligt få mål för att ha mittbackskris. Eller var det kris någon kallade det?

Jag håller stenhårt fast vid min linje. Problem är det inte tal om. Att kalla det kris är bara trams.

Och både spelet och statistiken håller med mig. De senaste matcherna har 18-årige Filip Helander spelat två gånger 90 minuter och MFF har hållit nollan. Han håller måttet. Men tendensen med stabilitet och få insläppta mål är inte ny. På sex och en halv matcherunder årets försäsong  – en av matcherna på Floridaturnén spelades ju med tre halvlekar på 45 minuter – har Malmö FF bara släppt in fyra mål.

Det kallar jag inte ett lag som behöver förstärka med rutin i backlinjen.

Rikard Norling prickade dessutom helt rätt när han efter 1-0-segern över Viking Stavanger berömde Filip Helanders insats och påpekade att det handlar inte om ”tur”. Exakt så. Det handlar nämligen om ett organiserat försvarsspel och en ung talang med ett moget spel, fin placeringsförmåga och ett naturligt lugn även i svåra situationer.

Dessutom med kloka uppspel och en fin vänsterfot. Att Miiko Albornoz tagit upp kampen om en plats i laget på båda kanterna och därmed utmanar både Ulrich Vinzents och Ricardinho är också ett bra besked. Det behövs alltid bredd och konkurrens. Ricardinhos insats var till exempel inte klockren mot Viking. Han passerade ibland gränsen till att bli slarvig och nonchalant istället för elegant.

Bäst i MFF var dock Erik Friberg. Han tog för sig direkt mot norrbaggarnaoch allt mer talar för att det blir han och Simon Thern – som också var bra – som tar de två centrala mittfältsplatserna.

Wilton Figueiredo är numera närmare en plats i laget som anfallare och Ivo Pekalski har haft lite för mycket skadeproblem på lite för kort tid.

Dessutom blir det ett annorlunda spel med firma Friberg och Thern. Ett snabbare och rakare! Wilton Figueiredo och Ivo Pekalski var allsvenskans bästa centrala mittfältspar 2010 och guld värda. Det var de med hjälp av passningsskicklighet, bolldominans och teknik. Simon Thern och Erik Friberg kan bli det 2012. Men troligen med mindre boll och mer fart, och ett kvickare sätt att nå anfallarna och agera tillsammans med yttermittfältarna Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad. Därmed har Malmö FF en ny härlig central duo och två spelare som egentligen är för bra för att stå utanför, och en femte i Amin Nazari som också vill vara med och leka.

Med det understödet och anfallsbesättningen Mathias Ranegie och Daniel Larsson – yttermittfältarna Jimmy Durmaz kan dessutom också ses som anfallare när MFF går till attack – borde dock MFF ha gjort fler mål. Sju på de sex och en halv matcherna är för få. Och skulle kunna vara ett problem.

Men nu nätade Larsson igen och det känns som det bara är en tidsfråga innan det lossnar.

Allt beröm för resten till GIF Nike som arrangör!

Alltid lika kul att komma ut till de mindre klubbarna och se det stora engagemanget. Hur så många ställer upp, jobbar hårt och får det att flyta. På Lomma IP var allt perfekt från Mellen till uppkopplingen i pressrummet. Och det fixade man på bara ett par dagar. I onsdags frågade MFF om det gick att spela matchen i Lomma, på lördagen hade GIF Nike satt hela maskineriet på plats.

Bra jobbat!

 

Ett nytt varv med mittbackstjafset

Match imorron mot Viking Stavanger och vi kör väl ett varv till med innerbacksfrågan.

Problemet kunde jag skrivit, men som ni vet så ser inte jag det som ett problem, till skillnad från vissa andra.

I Lomma (klockan 15.30) blir det Pontus Jansson och Filip Helander.

Det hade det blivit även om Daniel Andersson inte skadat sig mot slutet av fredagens träningspass på Lomma IP:s naturgräsplan. Lårkakan, för en sådan var det, håller dock honom inte från planen särskilt länge. Redan nästa vecka ska han på nytt vara tillgänglig som back-up.

Markus Halsti stod över träningen efter att haft lite känning i ljumskarna. Han kunde varit med.

– Han ville, men Wille ville inte, förklarade Rikard Norling och såg jättenöjd ut efter att ha hittat just de orden.

I klartext: Halsti känner sig redo, men naprapaten Wilner Registre, och därmed även tränarstaben, vill vara mer försiktig.

Givetvis inte fel. Men det viktiga är att både Daniel och Markus snabbt är med i bilden igen. Därmed har inget ändrats i bedömningen att MFF har ett mittbacksförråd som håller för allsvensk toppstrid

Jag tycker helt enkelt fortfarande att de som inte inser potentialen och dynamiten i kvartetten Pontus Jansson, Jasmin Sudic, Filip Helander och Alexander Blomqvist har fel.

Helander spelade 90 minuter i 0-0-matchen mot Celtic. Han har samma potential till ett genombrott som Pontus Jansson. Det kommer inte att dröja länge innan man snackar om honom också som en storback.

Sudic tror jag är med i bilden fortare än de flesta tror. Jo, jag vet att Rikard Norling sagt att han inte räknar med honom fullt ut före EM-uppehållet och att hösten är bonus. Men det är sånt en tränare ska säga för att dämpa förväntningarna och inte lova för mycket varken för lagets eller spelarens del. Jag tycker snarare att det man hittills sett i år är en utveckling som visserligen går i små etapper, men som hela tiden bär uppåt. Titta på exemplet Miljan Mutavdzic säger kanske någon. Titta INTE på Miljan Mutavdzic säger jag. Skillnaderna är nämligen för många. Miljan blev en sämre spelare efter återkomsten. Att närmast förutsätta att samma sak ska hända med Jasmin är något pessimister kan syssla med. Dessutom var Jasmin en bättre spelare än Miljan redan före någon av dem blev skadade. Men framförallt kom Miljan tillbaka som en rädd spelare. Det tog tid att skaka av sig den rädslan. Inget i det lilla man hittills hunnit se av Jasmin efter återkomsten tyder på att han skulle spela på ett annorlunda sätt än för ett par år sedan.

Jag står fast vid att MFF har en unikt lovande mittbackskvartett (Blomqvist är inte redo nu, men kommer att bli det). Då ska talangerna ha chansen.

Om alla hela tiden bara skriker efter etablerade och dyra nyförvärv och inte vågar lita till talangerna de allsvenska klubbarna faktiskt producerar hur ska vi då få se genombrott som det Pontus Janssons stod för i MFF 2011, eller Alexander Milosevic i AIK?

Filip Helander har samma potential.

Med lite tålamod och utan otur har Jasmin Sudic det också.

Och Alexander Blomqvist har det 2013 eller 2014.

Rikard Norling stod för övrigt fast vid att den startelva han använder i träningsmatcherna är den samma han skulle använt om det handlat om en allsvensk premiär – nu.

Därför är givetvis laget hyperintressant:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Daniel Larsson, Mathias Ranegie.

Mitt i mittbackstjatet finns där ett par intressanta detaljer.

Dahlin går före Viktor Noring i målet.

Albornoz går före Ulrich Vinzents som högerback.

Och Thern och Friberg går båda före Wilton Figueiredo på mitten. (Ivo Pekalski och Amin Nazari står över eftersom de ännu är inne i slutfaserna av sin rehabbehandling).

För tillfället känns det som om Wilton har kortare väg in i laget som anfallare än mittfältare.

Det var för övrigt rejält kallt i Lomma på träningen. Har inte orkat titta på väderprognosen för imorron, men långkalsongerna är framlagda.

 

 

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×