Hasse Mattisson i prestigekamp

Inspirerad av Melodifestivalen tänkte jag bjuda på lite skvaller:

När Hasse Mattisson nyligen lämnade sitt säljarjobb i Malmö FF anställdes han på Förenade Bil.

Där klev han rakt in i en prestigekamp.

Försäljningschef på Förenade Bil är Ercan Okur, som tränar stenhårt satsande division 3-nykomlingen KSF Prespa Birlik.

Hasse Mattisson tränar Höörs IS.

I morron tisdag möts lagen i en träningsmatch. Att det är en viktig match att vinna bevisas väl av att jag redan fått mail av Ercan Okur, som påminner om prestigekampen och betonar att det är han som anställt Hasse. Start klockan 18.30 på Färs & Frosta Arena i Höör.

Annan kuriosa som ni egentligen inte visste att ni var intresserade av:

I Höörs IS spelar från och med i år gamle MFF-backen Mikael Roth. Han har fått nytt jobb. Numera är han representant i Syd-Sverige för ett företag som försöker övertala idrottsföreningar att sälja tvättmedel.

 

Jag vill se Sudic bredvid Jansson

Det är lätt att hitta saker att skylla MFF-förlusten mot Odense på.

Danska ligan startar om en vecka. OB ska vara, och är, i en annan och intensivare fas på försäsongen. Malmö FF hade inte släppt ett dugg på träningen och var inte i närheten av full form på det hårda – alltför hårda – konstgräset.

MFF saknade rejält med folk.

OB:s 1-0 och 2-0 kom inom loppet av tio minuter efter det att Pontus Jansson tvingats avbryta matchen och en helt ouppvärmd Daniel Andersson, som trappat ner ordentligt på träningen, kommit in bredvid Markus Halsti.

Men det fanns ändå ett par problem som framstod ganska tydligt i Malmö FF.

Ett är att jag börjar vackla i tron på att mittbacksförrådet i MFF håller klassen.

När Pontus Jansson gick ut märktes det direkt. Markus Halsti känns allt mer bofast i rollen som truppspelare, en som kan gå in och fylla ut på olika platser i backlinjen när det kommer skador och avstängningar. Start-spelare har han inte varit tidigare, och att döma av matchen mot OB blir han det inte heller. Om man ska förenkla Halstis problem kan man säga att han är en strålande spelare när det egna laget har bollen, men har för små marginaler och går bort sig för ofta när motståndaren har det. Ingen bra beskrivning av en mittback direkt!

Det mest retfulla är dock att han egentligen har egenskaperna som krävs för att han ska klara både det ena och det andra.

Då uppstår frågan: ska man hålla sig till förhoppningar och vad han teoretiskt borde klara av, eller döma honom efter hur det fungerar i praktiken?

Mitt svar just nu är att hålla tummarna för att Jasmin Sudic fortsätter att ta snabba kliv framåt efter sin långa rehab. Så fort som möjligt vill jag ha Jansson och Sudic som mittbackspar i Malmö FF.

Nästa problem OB-matchen pekade på är att Mathias Ranegie helt enkelt håller en så hög klass som avslutare att han kommer att saknas varje gång han inte är med. I tio minuter var MFF för slappt bakåt, i 90 minuter var man för tamt framåt.

Fast det är farligt att dra slutsatser av träningsmatcher. I december möttes lagen i Danmark. Då vann MFF med 3-0 och var fullständigt överlägset.

Gillade för övrigt stort att se Simon Thern i MFF-tröjan.

Han har den där förmågan jag älskar, att liksom flyta fram med boll och förbi motståndare. Svårt att förklara riktigt vad jag menar, men när det funkar som bäst kan man inte rikigt se de enskilda stegen i en offensiv räd. Allt flyter liksom samman till en enda rörelse och plötsligt är spelaren förbi en eller ett par motståndare och/eller i avslutsläge. Låter det flummigt så här på fredagskvällen, eller begriper ni vad jag menar?

En som kunde den konsten perfekt är MFF:s anfallstränare Jörgen Pettersson!

 

Ta inget för givet i årets MFF

En av flera intressanta slutsatser det går att dra av MFF:s försäsong är att saker många tar för givet inte alls är så givna.

”Sanningar” som utmanas är till exempel.

Miiko Albornoz är vänsterback.

Och oavsett vilket är han ändå chanslös i konkurrensen med Ricardinho och Ulrich Vinzents.

18-årige Amin Nazari står på tillväxt.

Och oavsett vilket är han chanslös mot Ivo Pekalski, Simon Thern, Erik Friberg och Wilton Figueriedo i kampen om mitten.

Så är det ju – faktiskt – inte alls. Amin Nazari är inte i A-truppen för ett be om ursäkt. Ivo Pekalski är given, när han är frisk, Simon Thern och Erik Friberg är bra, men nya och Wilton Figueiredo är skadad, och kanske inte ens mittfältare utan anfallare. Man ska heller inte döma Amin Nazari efter fjorårets insatser som nödlösning på kanten utan efter den rapidsnabba utvecklingen han haft i år på träning och i match.

Miiko Albornoz har under försäsongen fått vikariera för Ulrich Vinzents och göra sitt fotbollslivs tre första matcher som högerback. Det gick bra redan från dag ett. På sikt blir han svår att hålla utanför elvan och han har redan bevisat att de som tyckte att det var fel att värva honom hade fel. Men det finns också spelare som hamnat längre från en plats i laget. Med både Vinzents och Albornoz före sig har Filip Stenströms väg till en A-lagsplats blivit ännu ett par långa mil längre.

Fast som Gunde Svan sa; inget är omöjligt och även om han hade fel kan saker hända.

I Filip Stenströms fall handlar det om kreativitet! I MFF ställs det helt andra krav på ytterbackarna än i många andra lag. Det säger en hel del att Filip ser mer bekväm ut när han spelar mittback. Där blir han tryggare, när det inte ställs riktigt samma höga krav på fantasin, att utmana och ta sig förbi och komma upp i banan och interagera med de mer offensiva spelarna. Om Filip Stenström ska ta en plats måste han koppla loss bromsen. Men det kanske han – också – kan.

Överbetyg till Per Ågren

När Per Ågren tog över jobbet som sportchef i Malmö FF efter ikonen Hasse Borg var det många som vässade sågen.

Han kommer ju direkt från bankvärlden, hur ska han klara de tuffa förhandlingarna och snabbt skaffa den nödvändiga kunskapen om modern fotboll? Och ska han verkligen orka med att i princip ha en dygnet runt-jour, med 100 bollar i luften hela tiden?

Hittills har det gått riktigt bra! Visserligen startade det med en långbänk i processen när Roland Nilsson skulle sluta och ersättas, något som i princip förstörde förra säsongens guldmöjligheter. Men eftersom det till slut blev så lyckat – Rikard Norling är ett fynd! – och jag inte vet hur pass låst Per Ågren var av styrelsen och yttre omständigheter tycker jag inte att det ska påverka betyget för mycket.

I själva verket är det ju väldigt lätt att hitta positiva saker att plocka fram. Ska vi summera Per Ågrens affärer har han gjort klart med följande spelare: Mathias Ranegie, Miiko Albornoz, Simon Thern, Erik Friberg, Robin Olsen och Viktor Noring. Dessutom tränaren Rikard Norling. MFF har under Ågrens korta tid i klubben även förlängt kontrakten med Jiloan Hamad och Ricardinho.

På andra hållet, spelare ut, har Per Ågren som ytterst ansvarig för det sportsliga också gjort ett gott jobb. Överlag handlar det om en uppgradering.

Simon Thern och Erik Friberg är vassare än Miljan Mutavdzic och Jeffrey Aubynn, Mathias Ranegie är starkare än Agon Mehmeti, Viktor Noring är bättre än Dusan Melicharek och Robin Olsen är bättre än Dejan Garaca. På ytterbackspositionen är Miiko Albornoz att föredra framför utlånade Tobias Malm. Att det just är en utlåning av Malm är dessutom ett extra plus eftersom det finns en stor potential i honom. Samma gäller för Omid Nazari. Bara i två fall kan man säga att en förlorad spelare inte ersatts av någon som är bättre, Dels är det mittbackarna Yago Fernandez och Daniel Andersson. Dels yttermittfältaren Guillermo Molins. Yagos säsong 2011 var inte tillräckligt bra för att motivera nytt kontrakt och Daniel blev en kugge i den nya tränarorganisationen. Men som jag skrivit många gånger förr, det öppnar för Jasmin Sudic, Filip Helander och Markus Halsti och det är ingen ko på isen.

Den ende som lämnat en ofylld lucka är Guillermo Molins. Därför känns Rikard Norlings utspel om att han vill ha in en etablerad yttermittfältare innan truppen är fylld klockrent.

Jag tror att det snart kan presenteras en sådan.

Vem? Ingen aning.

Vem jag helst vill ha? Emil Hallfredsson!

Han är 27 år, har spelat i MFF förr (2006, som lån från Tottenham) och håller hög klass (24 matcher, alla från start, och sex mål i årets serie B för Verona). Han gillade tiden i Malmö och publiken gillade honom.  Fem mål på 19 matcher var ett bra facit.

Problemet? Han är nog blivit för dyr.

 

En välkommen icke-överraskning

Det var trevligt att se Husiefostrade Viktor Noring i full aktion på måndagens MFF-träning.

Inte för att det var någon överraskning. Precis som ett mål kan ligga i luften kan en övergång göra det.

När jag summerade läget i truppen efter fredagens träningsmatch mot Mjällby AIF i Asarum skrev jag om målvaktsläget: “Det kan vara tunt med två målvakter, varav den ene (Johan Dahlin) tvekar om att förlänga ett kontrakt som snart går ut och den andre (Robin Olsen) är ung och orutinerad. Men den knuten löser MFF snart när Viktor Noring plockas in i truppen”

Nu är han på plats och samtidigt som man löst problemet med att få  full konkurrens och bredd har man, givetvis fullt medvetet, satt en rejäl press på Johan Dahlin att snabbare fatta ett beslut. Viktor Noring har lånats in till och med den 20 augusti.

Efter en säsong där han plågades av en skada han alldeles nyligen blivit kvitt och liksom hela TFF underpresterade är det troligen just den tidsperioden han behöver för att komma igång. Och när han är tillbaka i full form kan MFF antingen välja att satsa på Dahlin som då förlängt sitt kontrakt, eller om han inte gjort det, Noring som kommit i form. För så är läget. I den bästa av alla världar skulle man kanske ännu hellre önska att Malmö FF i flera år kunde ha lyxen att ha båda i truppen, men det är knappast realistiskt.

Viktor Noring, född 1991, lämnade Husie IF för Trelleborgs FF 2006. Då var han i högsta grad också aktuell för Malmö FF. Eller borde åtminstone ha varit det.

Beroende på vem man frågar får man helt olika svar på varför det blev TFF.

Viktor själv sa efter premiärträningen att det berodde på skolan, att MFF.s lösning inneburit att lektionerna kolliderat med träningarna och att man ansträngde sig för lite för att lösa saken.

I Malmö FF:s ungdomsled påpekar man att Husie IF då var ytterst ovilligt att släppa spelare till MFF. Man ville själv satsa och utmana med sin ungdomssektion. Och konkurrenssituationen mellan Husie IF-laget Noring spelade i och motsvarande ålderskull i MFF var riktigt tuff.

Från Husie IF antyder man att MFF inte var tillräckligt intresserat, att det säkert kunnat gå att lösa om man legat på hårdare och insett att Viktor var en större talang än de Malmö FF hade tillgång till i ungefär samma ålder.

Egentligen kvittar det vem som har rätt.

Det känns rätt att Viktor Noring nu spelar i Malmö FF och han borde ha gjort det tidigare!

Målvakt i MFF-årgången -91 var för övrigt Linus Lindsjö. Han spelar fortfarande, fast på en lite lägre nivå. Efter två och en halv säsonger i Oxie IF har han i år tagit klivet över till FC Höllviken, som satsar på att vinna division 3.

Roligast på debutträningen? När yttermittfältarna körde avslut mot målvakterna gjorde Jimmy Durmaz mål på Viktor efter att ha tunnlat honom. Välkommen, sa Jimmy och la upp ett stort leende.

På tal om målvakter. Om ni undrar var MFF:s U19-målvakt Tobias Uddenäs tagit vägen så har han spelat de två senaste träningsmatcherna med LB07.

Observera för övrigt att lånet av Viktor Noring till den 20 augusti är ett rakt lån. Malmö FF har INTE någon option att sedan köpa loss honom billigare än någon annan klubb. Noring förlängde dessutom sitt kontrakt med Trelleborgs FF till sommaren 2013.

Ligga lågt? Sorry, men: nä

Efter Mjällbymatchen smög en sedvanligt positiv Rikard Norling omkring utanför omklädningsrummet med glimten i ögat.

– Vänta nu lite grann innan ni hissar oss som topplag, sa han

Sorry Rikard, men: nä!

Malmö FF är, om inte allt plötsligt slår fel, ett givet topplag 2012. Initiativet med en omstrukturerad och moderniserad tränararganisation börjar redan ge resultat och nyförvärven är på väg att falla på plats exakt där de ska vara – som tongivande och viktiga kuggar i lagbygget.

De som såg Erik Friberg och Simon Thern på Floridalägret öste beröm över de två nya mittfältarna. Efter att själv ha sett Friberg på Asarums IP är det bara att instämma. Han var hur bra som helst.

På fredag mot Odense på Malmö IP lär Simon Thern vara med i leken igen efter sin förkylning. Förhoppningsvis visar han också direkt att Floridaresenärerna hade rätt. Men lika avgörande tror jag blir att nyförvärven som kom redan ifjor tar ett kliv till. En spelare som Miiko Albornoz, som många 2011 ifrågasatte värvningen av, har i match och träning inlett 2012 på ett vis som antyder att det kan bli en succé med fördröjd utlösning…

Egentligen finns det knappt en enda lagdel där det återstår några frågetecken. Det kan vara tunt med två målvakter, varav den ene (Dahlin) tvekar om att förlänga ett kontrakt som snart går ut och den andre (Olsen) är ung och orutinerad. Men den knuten löser MFF snart när Viktor Noring plockas in i truppen.

Många tycker att det behövs en mittback till. Det anser inte jag. Pontus Jansson är given om han klarar att hålla fokus och upprepa eller överträffa fjoråret. Att sedan inte någon av Markus Halsti, Jasmin Sudic och Filip Helander skulle klara att fylla ut den andra positionen tycker jag verkar väldigt osannolikt. En kan misslyckas, möjligen två, men definitivt inte alla tre. Och då finns altmeister Daniel Andersson som backup.

Det centrala mittfältet är MFF:s vassaste lagdel. Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo har visat vad de kan, Amin Nazari utvecklas snabbt och hade redan varit startspelare i hälften av de övriga allsvenska lagen. Lägg till Erik Friberg och Simon Thern och det faktum att det troligen just nu är den duon som står först i kön och det ser väldigt starkt ut.

Mathias Ranegie och Daniel Larsson är två starka forwards, som med ytterligare vässning av nye anfallstränaren Jörgen Pettersson och ett bättre samspel med lagets övriga spelare kan lyfta sig ett snäpp till. Backup finns dessutom i Alex Nilsson, Dardan Rexhepi och Dino Islamovic. Om Dino säger ja till lärlingsplatsen. Jag begriper faktiskt inte att en 18-åring från de egna leden överhuvudtaget tvekar.

Återstår kanterna, där problemen finns. Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz håller hög allsvensk klass. Durmaz ser i år att mogna som spelare och ta klivet Hamad gjorde ifjor. Men bakom är det tunt. Samma sak gäller backupen för Ulrich Vinzents. Att Cian Hughtons chans att få kontrakt smälte bort i takt med snön vid sidlinjerna var ett dåligt besked. Att Miiko Albornoz kan byta kant var ett bra.

Dejan Garaca blev idag klar för Syrianska. MFF och Södertäljeklubben är färdigförhandlade om utbildningsbidraget och han har skrivit på för tre år. Kul att det löste sig för honom. Men det var rätt av MFF att släppa honom.

MFF snart på plats i Malmö

Sakta, men säkert, närmar sig MFF Malmö.

Från att ha startat säsongen med två matcher i Florida, som i stort sett ingen kunde se, fortsätter man nu till lilla Asarum i Blekinge där väldigt få får chansen att se när både A- och U21 ska spela. De som brinner av längtan och nyfikenhet över att få se Malmö FF på hemmaplan i Malmö – och vem gör inte det? – får istället ge sig till tåls till nästa fredag, den 24 februari, när danska OB väntar på Malmö IP.

Bara att hoppas att prognoserna om plusgrader stämmer. Inte enbart för att publiken ska slippa frysa utan för att planen på Malmö IP har en tendens att förvandlas till en halkbana som gjort en trafikskolelärare avundsjuk när det är kallt.

Det vore ju synd om det mest blir Bambi på is, när det är MFF:s 102-årsdag med ett digert program med allt från tal vid bildandeplatsen, matcher med A och U21 och avslutning med medlemsfest- och info.

Några problem med planen ska det inte vara i Blekinge. Asarums konstgräsplan är både ny och bra. Det är därför bland annat Mjällby AIF väljer att lägga sina träningsmatcher där, trots att den ligger ganska långt från Hällevik. Problemet med matcherna den här fredagen är istället att MFF-spelarna är lite för få och att matcherna kommer i fel ordning! Först (klockan 13.00) spelar U21 och sedan (15.00) är det dags för A-matchen. Ingen betydelse säger kanske någon. Stor betydelse, säger MFF, och jag. Om A-matchen går först kan man använda spelarna som sitter på bänken och inte kommer in, eller får väldigt kort speltid, i U21. Nu blir det väldigt kort om folk i U21.

Roten till svårigheterna ligger mest i att det redan finns en hel del skador i truppen. Inga allvarliga, men ändå småsaker som innebär att Malmö FF får klara sig utan Ivo Pekalski, Ulrich Vinzents, Simon Thern, Wilton Figueiredo och Jasmin Sudic. Dessutom fick Dardan Rexhepi en småll på torsdagsträningen. Av bollen! Lösningen för U21 blir att kalla upp juniorer, men det är ju inte automatiskt så att rätt junior på rätt plats är tillgänglig. Alexander Blomqvist har till exempel haft lätta skadebekymmer. Frisk hade han varit given som mittback i U21-laget bredvid Filip Helander.

Hur blev det då så att matcherna lades i fel ordning? Mitt fel, erkände MFF-tränaren Rikard Norling direkt. Han tog för givet att arrangören Mjällby skulle köra A först och U21 sedan. Det är svårt att begripa varför man gjorde tvärtom, men om MFF reagerat tidigare hade det kanske gått att ändra. Fast det är givetvis inget stort problem. Av två skäl: Dels finns det ganska hyfsade spelare över från seniortruppen även till U21. Dels ska träningsmatcher tas för vad de är, en förberedelse och ett test (till exempel av gästen Cian Hughton) och definitivt inget facit för hur det ska gå när säsongen sätter igång på riktigt.

Det är först då som MFF ska ta SM-guld…

Ett tröjbyte är också en nyhet

Cian Hughton börjar testträna med Malmö FF. Det blir en nyhet. Givetvis.

Pontus Jansson byter tröjnummer. Det blir också en nyhet. Det tycker jag också är givet.

Jag kan höra gnället. Det finns så många andra lag, sporter och så vidare att skriva om och så uppmärksammar man att en MFF-spelare byter från 15 till 5 på ryggen.

Till dom vill jag bara säga: häng med. Det är nya tider. Allt som händer i MFF är en nyhet. Och jag älskar det…

Det är ett bevis på att intresset växt och kan fortsätta växa. Det är också ett bevis på att man i MFF numera själva inser att det är viktigt att informera om både stort och smått. Även det lilla ger uppmärksamhet.

Samtidigt finns det ju poänger utöver själva nummerskiftet på tröjan. Att Pontus Jansson lovar att personligen betala kostnaden för en  tröja med aktuellt nummer om någon som under 2012 redan köpt en tröja med 15 vill byta till 5 är stort!

Pontus har redan fått massvis med beröm på twitter. Han ska ha det här också.

Cian Hughton är en högerfotad ytterback. Mer om MFF:s tankar här. Det intressantaste tycker jag är att Per Ågren inte hymlar om att förr eller senare blir det en ytterback till i truppen.

Årskorten går åt – i skymundan

Det har skrivits en massa om att IFK Göteborgs tunga satsning har fått årskortsförsäljningen till nya gamla nya Ullevi att gå varm. Som aldrig förr.

I skymundan har MFF sålt betydligt fler kort än IFK Göteborg.

IFK G hade sålt nära 5 000 och hoppades snart nå en bit över 6 000.

I torsdags hade Malmö FF sålt 6 575. Förra årets slutsiffra blev 7 800. Kan man nå lika högt i år, utan Europaspel att locka med, är det ett mått på att det är ganska hett här nere också.

Söndagens årsmöte i MFF Support, som ni kan läsa Skånskan-artikel om här,  var intressant. Inte minst med tanke på att Anna Storåkers och Dennis Svensson kom in i styrelsen. Det finns ju sämre ställen att rekrytera på än MT96 och Debaser Malmö, om man säger så…

Pontus Jansson fortsätter för övrigt att inte vara särskilt ledig när MFF har lediga dagar. I söndags coachade han först sitt unga Arlövs BI-lag i Romelecupen (med start tidigt på morgonen). Sedan var han med om att skotta rent planen så att Arlövs BI:s seniorlag skulle kunna möta IFK Malmös U-lag. Arlöv vann med 4-3.

MFF-vinst efter tre perioder

Årets första seger

Historiens första MFF-match i 3 x 45 minuter. Eller har jag fel? I så fall rätta mig (Anders Larsson?).

Min text i Skånskan om matchen och snack med Rikard Norling kan ni läsa här.

Lite bonusinfo kommer dessutom här i bloggen.

De två IMG Academy-spelarna som hoppade in sista 45 var INTE tänkta som testspelare. Och det ändrade inte 18-årige Gustavo Riveras, som ersatte Ricardinho, fina spel ändra på.

Han har landslagsmeriter från Puerto Rico och impade på många av MFF:arna.

– Men vi testade alltså inte och jag kan knappast tänka mig att vi ändrar oss. Däremot var det ju bra att han klarade sig så väl. Det underlättade för oss i matchen, sa Per Ågren.

Wiltons skada ställde till det. Alla de många bytena bland utespelarna följde annars helt tränarstabens plan.

Majoriteten skulle spela 67-69 minuter (är imponerad av exaktheten).

Daniel Andersson och Daniel Larsson skulle spela 45 minuter efter sitt lilla skadeuppehåll. Det blev 45 för Daniel A och 45 plus 10 för Daniel L.

Jasmin Sudic skulle spela i 20. Det blev 20.

Sedan fick Ricardinho och Alex Nilsson ”offra sig” och spela lite mer.

Men efter Wiltons skada – som MFF ville avvakta till torsdag för att säga något om – blev det ett mittfält med:

Tobias Lewicki och IMG-yngling (Max?) som yttermittfältare och Amin Nazari och Dino Islamovic centralt. Ungt, otestat och icke samspelt. Men förvånansvärt bra.

Rikard Norling hyllade dem: efter förutsättningarna skötet de sig riktigt bra, inte minst anfallaren Islamovic och Nazari. När han började prata om att Amin nu i skadefritt skick på träning börjar visa att pratet om att han är bäst i Sverige i sin åldersklass säkert är korrekt. Skönt att höra för mig, och många andra, som länge hävdat just det.

Konkurrensen centralt på mitten blir sylvass. Ivo är skadad, men ska givetvis tack vare säsongerna 2010 och 2011 ha fördelen att nämnas först. Wilton Figueiredo är också i hög grad med i bilden. Erik Friberg och Simon Thern har imponerat och passar bäst in i bilden av ett MFF-mittfält med självklara tvåvägsspelare. Sedan knackar alltså Amin Nazari stenhårt på A-lagsporten samtidigt som alla vet att Daniel Andersson – om det mot all förmodan skulle behövas – mycket väl kan gå in och glänsa på den positionen.

Enligt rapporterna var Simon Thern riktigt bra både mot DC United och Columbus Crew. Erik Friberg började illa och spred felpassen mot Columbus Crew. Men han spelade upp sig och tog revansch på ett sätt som Norling beskrev på det här viset:

– När en spelare en dag inte har fötterna riktigt kalibrerade är det givetvis en styrka att jobba sig in i matchen. Precis så vill vi att man ska agera. Och en bra spelare gör det. Erik slog dessutom hörnan som ledde till 2-1 och inlägget till 1-1!

Om jag begrep det rätt använde MFF sig dessutom av tre lagkaptener i den unika matchen. Jiloan Hamad startade med bindeln, Jasmin Sudic tog över den och sedan bör väl Daniel Andersson ha haft den den sista tredjedelen…

Till sist två frågor:

Kan Jimmy Durmaz göra ett fult mål?

MFF gjorde plötsligt mål på hörna. Hur gick det till och ska det bli en vana?

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×