Skämskudden är undanstoppad

Nu kan Malmö FF definitivt plocka undan skämskudden. Och dom som trodde att laget inte skulle kunna ta poäng i Europa league kan ta på sig en spetsig hatt och springa in och ställa sig i hörnet. 0-0 mot AZ Alkmaar var ett resultat med mersmak. I 75 minuter var MFF det bästa laget. Sedan tog orken slut och sista tio fick man springa på tandköttet.
De som sa att matchen saknade betydelse hade givetvis fel. En poäng är väldigt mycket bättre än noll och de cirka 700 000 kronorna som ramlade in i Malmö FF-kassan i och med poängen är heller inte fel att ha. De kan till exempel räcka till att bredda truppen med en av de unga testarna Emil Krafth eller Filip Tronét. De är fortfarande i hög grad aktuella.

Men det som framförallt gladde med poängen och spelet var att Malmö FF med eftertryck visade att det där med att man lär sig värdefulla saker för varje match man spelar på den här nivån inte bara är snack.
Rikard Norling påpekade efter matchen att spelarna nu gör allting lite snabbare, att man blivit bättre på att värdera och inte sätta motståndarna i numerära överlägen och att felprocenten i passningsspelet blivit väsentligt bättre. Något som syntes redan i den förra matchen borta mot Metalist i Charkiv.
Jag vill gärna lägga till att de enkla, ibland övermodiga, misstagen blivit färre. Det första allvarliga kom egentligen i den 43 minuter när Ricardinho gjorde en dum dribbling alldeles uppe vid Alkmaars straffområde, När den misslyckades ställde AZ snabbt om. Metalist hade troligen gjort mål på den kontringen.

För det hör till saken att Metalist Charkiv är ett mycket bättre lag än AZ Alkmaar. Ur svensk landslagssynvinkel är det naturligtvis glädjande att Rasmus Elm tokdominerar och att allt ska gå genom honom. Men i ett riktigt bra lag ska man ha fler sådana spelare.
Och den holländska ligan är övervärderad!
I takt med att Malmö FF lär sig mer och mer är det egentligen bara en sak som fattas för att man – och konkurrenter som HIF och andra allsvenska topplag  – ska kunna hävda sig mot många fler lag i Europa league. Pengar! Vägen till att dra in de kulorna är huvudsakligen bättre tv-avtal.
Dels måste det in mer pengar i totala tal, dels måste de bästa lagen få betydligt mer av kakan. Det går inte att fördela så lika mellan alla klubbarna i allsvenskan och superettan som man nu gör om målet är att hävda sig i Europa.
Om tv-avtalet varit av danskt snitt hade MFF haft lika mycket i budget att röra sig med som till exempel Austria Wien. Ett snäpp till och man närmar sig AZ Alkmaar, som faktiskt leder den holländska ligan. Det är INTE skatterna som är avgörande, det är fördelningspolitiken och tv!
Agon Mehmeti, Yago Fernandez och Dusan Melicharek avtackades! Alla tre har gjort stora insatser för MFF – särskilt Agon. Ålen lämnar som Bosman, men stannar ändå i MFF-fansens hjärtan.

En match med många farväl

Malmö FF:s match mot AZ Alkmaar kan komma att handla mycket om farväl.
Det första och viktigaste i den vägen är givetvis att det förhoppningsvis äntligen är dags att vinka adjö till MFF:s nolla i poängkolumnen.
Det blir dessutom den sista tävlingsmatchen på hemmaplan för många av spelarna och det kan bli den sista för ett par till.
För Dusan Melicharek, Yago Fernandez och Miljan Mutavdzic är det definitivt sista Swedbank stadion-natten med gänget.
Lägg till att Malmö FF och Jeffrey Aubynn ännu inte tagit snacket som eventuellt leder till att han spelar kvar i klubben även nästa säsong och att Wilton Figueiredo under en parasoll av rykten, hysh-hysch och en rejäl dos av ovisshet mycket väl kan vara på väg att lämna MFF.

På måndagen lade Wilton upp något som såg ut som en säljvideo på twitter och direkt började ryktena surra som hungriga getingar kring en hallongrotta.
Jag tror, som tidigare, att Wiltons vara eller inte vara i MFF 2012, handlar om pengar.
Han längtar hem och Malmö FF är villigt att släppa honom ifall man får en rimlig kompensation. Eftersom han kostade mycket när han kom och har gjort det även under tiden han spelat i Malmö ligger ribban för vad som är rimligt ganska högt. Men att släppa honom innebär rejält med frigjort löneutrymme och alla som såg honom spela guldåret 2010 vet att det handlar om en spelare som är värd att betala – rejält – för.

Jag börjar tro att WiltonFigueiredo faktiskt kommer att lämna MFF. Däremot lutar jag allt mer åt att Jeffrey Aubynn blir kvar ett år till. Yago Fernandez och Miljan Mutavdzic har fått nej till nytt kontrakt. Men Jeff har MFF ännu inte tagit det avgörande snacket. Dessutom öser Rikard Norling beröm över honom i programbladet till Alkmaar-matchen.
Jeff är en smart spelare med offensiva spetskvaliteter som många av konkurrenterna saknar. Han är dessutom en lojal och nyttig spelare som accepterar en roll som backup. Därför tror jag att hans framtid i MFF mest är en lönefråga. Malmö FF vill säkert gärna ha kvar honom, men det får inte kosta för mycket. Och någon av klubbarna i Göteborg får inte ge honom ett för bra bud.
Det handlar också om hur många centrala mittfältare man ska behöva köpa. Miljan Mutavdzic är redan borta från resonemanget. Försvinner Wilton Figueiredo också är MFF nere på ett urval bestående av Ivo Pekalski, Jeffrey Aubynn och Amin Nazari. Lämnar Aubynn finns det bara två kvar och Malmö FF har klart och tydligt sagt att man ska ha två man på varje position, det vill säga fyra centrala mittfältare.
Bättre då att lägga allt krut på att plocka hit en riktigt vass spelare av allsvensk spetskvalitet. Han kan hittas i Sverige. Fast då finns det inte så många alternativ. Wanderson och Tobias Grahn kan klara det.

Simon Thern tycker jag faller bort för att han inte är bra nog.

Borg belönades av Kommandot

Att Hasse Borg fick Kommando Kellermans pris för 2011 var logiskt.

Hasses insatser för MFF under många år har varit stora, och egentligen har han hyllats alldeles för lite.

Här kan ni i alla fall läsa lite mer om utdelningen efter lördagsträningen.

Nu har Leif Engqvist, Daniel Andersson och Hasse Borg fått Kellerman-priset.

2012 lär det bli väldigt svårt att undvika att ge Rikard Norling det. Snacka om storfavorit.

 

 

MFF:s talangvecka en bra idé

Pratade lite med Per Ågren efter testmatchen mot Halmstads BK.

Han var tydlig med att han tycker att det här är ett bra sätt för Malmö FF att jobba i framtiden, som ett komplement till scoutingen av färdiga spelare.

Därför kan vi räkna med att testveckan återkommer.

Om det sedan blir exakt som i år, med tre träningsdagar följt av match behöver naturligtvis inte vara hugget i sten. Men idén är god och utfallet av premiären var bra.

Malmö FF får chansen att parallellt se spelare från andra klubbar och spelare från de egna leden och kunna jämföra dem med varandra. Ska man plocka in utifrån ska de ju överglänsa dem man redan har.

Spelarna från de andra klubbarna får också ett besked att MFF har ögonen på dem. De får också chansen att bekanta sig med MFF. Blir de väl mottagna och trivs kan det mycket väl vara en faktor när de en dag kanske ska välja mellan MFF och en annan klubb. Samtidigt får MFF chansen att bekanta sig med dem. Och då inte bara fotbollsmässigt.

Överhuvudtaget var det en trevlig eftermiddag på Malmö IP.

Än har det inte blivit alltför smällkallt och spelet flöt på bra.

Med risk för att bli anklagad för att vara för lokalpatriotisk tycker jag att man kan dra två slutsatser:

1) Spelarna från de egna MFF-leden klarade sig för det mesta bra.

2) Spelarna från närområdet (LB07, Lunds BK och FC Rosengård)  var som grupp betraktat bättre än de som hämtats lite längre från (Brage, Forward, Landskrona Bois, Linköpings FF).

Bäst på plan var mittbacken Alexander Blomqvist, MFF.

Bäst av spelarna utifrån som fick spela hela matchen var Dardan Mustafa, Lunds BK.

Bäste inhopparen var Stefan Ilic, FC Rosengård.

Och mest lovande var Markus Haglind Sangré, Linköpings FF.

Sambrano känns mest som ett långskott som hamnade på läktaren, Mirza Selimovic känns inte som tillräckligt stabil vilket stöttas av insatserna i Bois i våras och Mohammed Said kunde inte helt och hållet följa upp det goda intrycket han gett på träningarna. Då gick det bättre för Markus Haglind Sangré. Han är 16 år gammal och även om han överglänstes av också mycket unge Alex Blomqvist gjorde Markus en lyckad insats som mittback. Frågan är dock om Malmö FF behöver ännu fler lovande unga mittbackar än de man redan har? Svaret är kanske, om skador och annat skit – som övergångar – ställer till det.

Med tanke på hur lite Dardan Mustafa spelat i i division 1 i årgjorde han en kanonmatch. Stefan Ilic och Saman Ghoddos gjorde det också bra i sina 45 respektive cirka 30 minuter. Alla bör studeras  noga i framtiden och vi som följer division 1-fotbollen i alla fall hyfsat intensivt hade det på känn. Robin Andersson är också en alldeles utmärkt spelare, men ett par år äldre. För honom är det bästa scenariot att han stannar i Lunds BK och att de avancerar till superettan nästa år med Robin som den mest tongivande spelaren. Då är han riktigt intressant för MFF. Och chansen finns att det kan bli just så…

Men viktigaste av allt är att komma ihåg att den nyss avslutade talangveckan inte är till för att sätta ett omedelbart avtryck i Malmö FF:s seniortrupp 2012.

Där är – fortfarande – trion som testade med A-laget mer intressant. Linus Malmborg ingick i kvartetten från början och föll bort, men Ayanda Nkili, Filip Tronét och Emil Krafth är fortfarande med i bilden.

En eller två av dem ingår troligen i MFF:s trupp nästa säsong.

 

MFF kan slå Europa league-lag

Segern med 2-0 över Shamrock Rovers gav ett par sköna besked för Malmö FF.
Det finns lag i Europa league som MFF kan slå.
MFF kan göra mål på hörnor!
Och det finns en fart i laget offensivt som om man kan utveckla den ytterligare och klara att använda den även i matcher där tempot är högre och motståndarnas press tuffare kan föra MFF till en högre nivå.
Ta bara det andra målet, där Daniel Larsson hittade Alex Nilsson. Och ta Tobias Malms löpning i den andra halvleken där han visade sin nästan löjliga snabbhet i en lång intensiv rusch mot en fri yta. Tyvärr fick han inte bollen.
Överhuvudtaget visade inhopparna; Malm, Rexhepi, Omid Nazari med flera att det finns en bra bredd i dagens MFF.

Malmö FF:s startspelare var bättre än Shamrock Rovers, och MFF:s inhoppare var också vassare än det irländska lagets.
Det var närmare 4-0 än 2-0.
Hur mycket är då segern värd?
En hel del.
Det är stor skillnad på träningsmatcher och tävlingsmatcher och Shamrock Rovers agerar också akterlanterna i sin Europa league-grupp.
Allsvensk klass tyckte Alex Nilsson att motståndaren höll och det kan man hålla med om. Men att MFF är överlägset ett lag av allsvensk klass är bra nog. Dessutom har det Celtic-skrudade irländska laget faktiskt slagit ut Partizan Belgrad, förlorat med bara 0-1 mot FC Köpenhamn och nått 1-3 mot Tottenham i London.
Som Arsenalsupporter tycker jag ju officiellt egentligen inte att insatser mot Tottenham är värda något, men med lite mer allvar i bilden är det bara att konstatera att 1-3 mot Tottenham borta egentligen är snäppet vassare än säg 1-4 mot Dinamo Zagreb borta.

MFF flyttar fram positionerna – och lär av att möta det internationella motståndet. Precis som det är meningen att man ska göra och som alla – inklusive jag – tjatat till leda om.
Kul för resten att se att det något oortodoxa anfallsparet Alex Nilsson och Daniel Larsson klarade sig så väl. Två korta, snabba löpvilliga visade sig funka bra. Eller vad sägs om ett mål (Alex Nilsson till 2-0), två stolpträffar (Daniel L) och en assist (Daniel L till Alex vid 2-0)?
Jag har alltid gillat Alex sätt att spela, och han ÄR en målskytt.

Intressant också att Daniel Andersson efter en period av lugn uppbyggnad och träning gick in och gjorde en insats där han inte satte ett steg fel. Plus klickade väl ihop med Markus Halsti. Spelar Daniel så är det ett högt mål han sätter när han som tränare nästa år ska utveckla konkurrenterna så att han kan peta sig själv.
Bäst var dock Jiloan Hamad, och Ricardinho.
Och så var det det där med hörnor. Ibland känns det som MFF gör mål på runt var 150:e hörna. Därför är varje gång ett rejält kliv framåt!

Talangträningen i full gång

Alla kom inte när MFF inledde den korta talangtestveckan.

Filip Pivkovski från Blackburn tyckte att det var intressantare att sticka in till danska Nordsjälland, där han fick träna med A-laget.

Charbel George från division 2-laget Arameiska/Syrianska – som inte fanns med på listan på Malmö FF:s hemsida – och MFF:s egen målvakt Simon Forsén var heller inte på plats. Sjukdomar och skador kan man dock inte göra något åt. Förhoppningsvis kan de friskna till och vara med senare. Det blir träning även tisdag och onsdag – och match på torsdag mot Halmstads BK.

En annan spelare som eventuellt dyker upp lite senare är förre MFF:aren, numera Celtic-proffset Sabahudin Atajic. Han ska själv försöka lösa detaljerna med den skotska storklubben.

Malmö FF-ledningen blev ganska irriterad över Filip Pivkovskis sena återbud. Det kan jag också bli. Har man sagt en sak ska man stå fast vid det. Men egentligen är principen enkel: vill man inte spela i MFF ska man heller inte göra det.

Då retar jag mig mer på att Charbel George inte kom. Min första idol i den internationella fotbollen var Charlie George. Han var nästan ensam anledningen till att jag började hålla på Arsenal. Klart att jag vill ha en spelare som heter nästan likadant i Malmö FF – om han håller måttet.

De som var med på måndagens träning var:

Robin Olsen, André Jeppsson, Pa Konate, Tobias Lewicki, Alexander Blomqvist, Kristoffer Jeppsson, Djibril Fathi, Hicham Ali och Dino Islamovic från de egna leden.

Sambrano från Brage, Stefan Ilic från FC Rosengård (dit Hicham Ali var utlånad i år), Robin Andersson samt Dardan Mustafa från Lunds BK, Saman Ghoddos från LB07, Marcus Haglind Sangré från Linköpings FF, Mohammed Said från BK Forward samt Samir från IFK Stockholm (som inte heller står med på listan på hemsidan).

Totalt 17 spelare. Två målvakter och 15 utespelare. En del av träningen bestod också i spel fem mot fem och då var det ganska många som imponerade med snabba fötter.

Tränarna Nils-Erik ”Nisse Bagare” Persson från Lunds BK och Erol Bekir från LB07 – som precis rest sig efter tre veckor med lunginflammation – stod utanför konstgräset och följde sina adepter. Nisse Bagare konstaterade att Robin Andersson troligen varit division 1-lagets bäste spelare under säsongen. Bra att veta när man jämför till exempel med lagkompisen Martin Rudolfsson som just nu testtränar med Örebro SK:s A-trupp. Bekir framhöll att Saman Ghoddos nog varit den allra bäste spelaren när talanglaget från division 1 södra, som han coachade, nyligen besegrade laget från division 1 norra med 3-1. Och var överlägset. Men han påpekade också att Saman säkert mår bra av ännu en säsong i ettan.

– Titta bara på Erdin Demirs utveckling.

Först etablerad i LB07 på division 1-nivå, sedan succé i Trelleborgs FF i år.

Pratade även med Saman Ghoddos. Mer om det kan ni läsa här.

På torsdag får vi se vilka som får speltid mot Halmstads BK. Saman Ghoddos hade i alla fall uppmärksammat en sak som även Anders Palmér plockade fram. Det finns en övervikt av offensiva spelare i talangtruppen.

– Jag vill gärna spela central mittfältare. Men det är det säkert väldigt många till här som vill, sa Saman Ghoddos.

– Vi har bara ett fåtal backar. Men det kan vi säkert lösa genom att ta med någon som inte får speltid mot Shamrock Rovers på onsdag, sa Anders Palmér.

 

Fyra intressanta lokala testare

Redan på måndag kommer det alltså att vimla av testspelare på Malmö FF:s talangläger.

Det ska givetvis bli väldigt intressant att följa och jag tänkte kittla er nyfikenhet redan nu genom att berätta lite mer om mina tankar kring de hittills kända lokala testarna. Det vill säga kvartetten med lovande spelare från årets division 1-lag LB07, Lunds BK och FC Rosengård.

Hicham Ali, som varit utlånad till FC Rosengård från MFF, hoppar jag över. Kollen på honom är ju redan ganska god.

Från Lunds BK kommer mittfältaren Robin Andersson och anfallaren Dardan Mustafa, från LB07 mittfältaren Saman Ghoddos och från FC Rosengård mittfältaren Stefan Ilic.

Robin Andersson sticker ut lite med sin ålder. Saman Ghoddos är 18 och Dardan Mustafa samt Stefan Ilic 19 år. Robin är 23, fyller 24 i jauari.

Han borde alltså redan varit upptäckt och tagit klivet till eliten. Men alla talanger har inte samma raka väg till toppen. Jag har sett en del matcher med Lunds BK i år och framförallt pratat med åtskilliga som intensivt följer laget. Det är ingen tvekan om att Robin Andersson fått ett riktigt stort genombrott den här säsongen. Han har helt enkelt varit förbaskat bra. Länge var det mer hans extremt talangfulle bror André i Kvarnby IK – en gång utsedd till bäste spelare i Skånecupen – man pratade om, men Robin har hela tiden envist och hårt jobbat på att förbättra sig. Han är värd chansen att få visa upp sig i MFF.

Dardan Mustafa har inte alls synts lika mycket i Lunds BK som Robin, inte i närheten och är en liten skräll. Men han avslutade säsongen med att göra två mål när talanglaget från division 1 södra mötte och 3-1-besegrade talanglaget från division 1 norra. Det kan vara en föraning om en islossning nästa år och då är det definitivt inte fel att ta en titt på honom.

Saman Ghoddos har kliv för kliv ätit sig in i LB07:s division 1-lag och många minns säkert honom från tv-serien i Zlatans fotspår. En av dem som tror väldigt mycket på Saman är nye IFK Malmö-tränaren Mladen Blagojevic, som tränade honom i LB07:s P93-lag. En annan är LB07:s klubbchef Johan Andersson och det är inte bara snack inför en eventuell övergångsförhandling.

Stefan Ilic är på förhand mest intressant i kvartetten. Hela FC Rosengård har haft en sällsynt tung säsong i år. Därför är det kanske bättre att titta tillbaka till 2010, då jag flera gånger tjatade om att Malmö FF borde titta närmare på honom. Då blev han utsedd till Malmöfotbollens bäste junior i vass konkurrens med flera MFF-talanger och fick priset som division 1-fotbollens bäste unge mittfältare. Än mer imponerande var att han som 18-årig yttermittfältare i division 1 gjorde sex mål och 13 assist!

Stefan är vänsterfotad, men kan användas både på höger- och vänsterkanten på mittfältet. Jag kan heller inte låta bli att imponeras över att han 14 år gammal sa ja till ett erbjudande om att flytta ner och spela u-lagsfotboll i OFK Belgrad. När jag i Skånskan gjorde ett reportage på honom i samband med att han fick priset som Malmöfotbollens bäste junior 2010 sa han följande om den vistelsen:

–  Jag flyttade själv dit ner utan familjen. De åren var kanske mina allra bästa hittills på planen och de gjorde mig extra stark både som person och fotbollsspelare.

Inte fel att ha en sån sak i bagaget…

 

Värva ingen mittback

Dags att inventera försvaret.

Många lobbar hårt för att Malmö FF ska köpa in en etablerad mittback för att ersätta Daniel Andersson och Yago Fernandez. Det håller jag inte med om.

Det finns andra positioner som de trots allt begränsade resurserna till förstärkningar hellre bör läggas på.

Om man ska plocka in en ny mittback i truppen – och det är inte säkert – bör det vara enligt modellen billig, ung och utvecklingsbar. Som testaren Linus Malmborg från Vasalund.

I år hade Malmö FF följande backar i truppen: Ulrich Vinzents, Jasmin Sudic, Daniel Andersson, Pontus Jansson, Markus Halsti, Yago Fernandez, Ricardinho, Filip Stenström, Tobias Malm och lärlingskontraktspelaren Filip Helander.

Sudic, Andersson, Jansson, Halsti, Fernandez och Helander är mittbackar.

Det ser ut att vara mer än nog. Men det väntar en uttunning.

Yago Fernandez lär inte få något nytt kontrakt när hans gamla löper ut efter den här säsongen.

Daniel Andersson tar steget till att bli assisterande tränare med särskilt ansvar för det defensiva spelet och ska bara vara backup.

Lägg till att Jasmin Sudic efter sina skadeproblem är ett i hög grad osäkert kort. Det går helt enkelt inte att blunda för.

Därför kan jag förstå dem som är oroliga. Men jag tror att de är det helt i onödan.

För det första var Pontus Jansson den enskilde spelare som tog de allra största kliven framåt i år. Han är en mittback och en naturlig ledargestalt att bygga på inte bara 2012 utan så länge han stannar i klubben.

För det andra är jag inte alls säker på att Daniel Andersson fasar ut den aktiva karriären direkt när han börjar som tränare.

Han är värd att få sluta när han fortfarande håller klassen och kan bli ihågkommen som en riktigt duktig spelare. Det finns gott om exempel på spelare som fortsatt ett år för länge i sitt klubblag eller landslaget och fått skit för det (de som är lite äldre än jag brukar plocka fram Prawitz Öberg som det bästa exemplet i MFF). Jag hoppas innerligen att Daniel inte blir en sådan och övergången till tränarrollen är en perfekt lösning för att undvika att det händer.

Fast jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Daniel Andersson tvärtemot vad många tror blir bättre 2012 än 2011, och då får Norling och han själv svårt att peta honom. Kom ihåg att han hade ganska stora skadebekymmer under hösten med brutet revben och en dålig höft och spelade med smärtor och ett begränsat rörelsemönster. Han skulle själv aldrig framhålla det, eller ens erkänna det, men jag tror att när vi under hösten suttit på läktaren och sagt att han inte alltid hängt med i löpningar och vändningar har en av förklaringarna varit att han spelat skadad. Det extremt pressade spelschemat slår givetvis också extra hårt mot en spelare som både är veteran och skadad.

Nu vill jag se vad som händer när Daniel Andersson både får chansen att läka sina skador, bygga upp sin kropp och dessutom får chansen att stå över när spelschemat blir för späckat. Jag tror som sagt att han kommer att höja kapaciteten till 2010 års nivå och då skulle det bara vara dumt att värva en etablerad och dyr mittback som a) står ivägen för de egna talangerna, b) låser resurser som behövs bättre för att värva en kantspelare, en central mittfältare och kanske även en anfallare.

För talangerna finns.

Jasmin Sudic måste få chansen att visa att han klarar att komma tillbaka. Alla minns väl hur bra han var innan skadorna slog till.

Filip Helander är lika lovande som Pontus Jansson och Jasmin Sudic en gång var. Jag skulle inte tveka en sekund om att sätta in honom i laget före Yago Fernandez. Filip kan mycket väl bli en startspelare redan 2012.

Under i de egna leden finns Alexander Blomqvist, som är ungdomslandslagsspelare och en rejäl talang.

Med Daniel Andersson – och Markus Halsti – som backuplösningar är det bästa att satsa på Pontus, Jasmin, Filip och Alexander, som jag tycker bör få ett lärlingskontrakt.

Det finns dessutom ingen som helst anledning att drabbas av någon panik.

Vill man gardera sig redan nu kan testaren Linus Malmborg vara en lösning, annars kan man avvakta och se vad som händer med Jasmin Sudic. Det tar knappast mer än ett halvår innan vi vet hur det går med hans comeback den här gången. Om allt skiter sig med honom och/eller någon av de övriga, skador och försäljningar kan alltid hända, kan det möjligtvis behövas ett etablerat inköp. Men inte nu när det bara låser resurser och man inte vet om det behövs.

Medan andra tjatar om mittbackar tycker jag faktiskt att det ser sämre ut på ytterbackarna. Särskilt som jag inte är övertygad om att Malmö FF:s egen Gareth Bale Tobias Malm är ytterback eller yttermittfältare.

Då har Malmö FF i den nuvarande truppen Ulrich Vinzents, Ricardinho, Filip Stenström och Tobias Malm vilket är precis på gränsen med två spelare på varje position – Om Malm är back. Hans unika snabbhet kan göra sig ännu bättre ett steg upp.

Därför är det inte så konstigt att de tre övriga testarna i Malmö FF är kantspelare, särskilt inte som uppdelningen back-mittfältare på kanterna börjar bli något förlegad. Vissa spelare kan bara vara det ena, men det är inte fel att ha dem som inte har några problem med att byta position. Som Malm och testaren Ayanda Nkili. Eller byta kant. Jag tror och hoppas att Malmö FF kommer att göra klart med åtminstone någon av de som visat upp sig i truppen den senaste tiden. Det behövs vassare konkurrens, både till Vinzents och Ricardinho och Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz.

Så medan många tjatar om att MFF ska värva centralt: en målvakt, en mittback, en central mittfältare säger jag satsa bredare. Ingen målvakt, ingen mittback, men en central mittfältare, en anfallare OCH PÅ KANTERNA.

 

 

 

 

Staketrävarna blir sysselsatta

Staketrävarna har plötsligt fått mycket att titta på och massor att diskutera på MFF-träningarna.

För andra dagen på raken var två nya testare på plats för att visa upp sig.

Linus Malmborg från Vasalunds IF, 23 år och mittback, gjorde en klart godkänd insats i tvåmålsspelet. Lugn och stabil, vita skor och ett ganska gott självförtroende. Efteråt tryckte han på att han är en ledare.

Precis som 17-årige Emil Krafth från Östers IF ska Linus stanna över helgen och en bit in på nästa vecka. Emil är ytterback/mittfältare och intressant bara genom att ha spelat ordinarie i superettan som 17-åring. I min värld är det dessutom alltid en välgärning att hjälpa spelare att lämna Öster.

Men Emil var ganska anonym i sitt första pass.

Att man inte ska dra för långt gående slutsatser av det är dock en klok tanke. Filip Tronét, som kom till MFF och gjorde sitt första pass på torsdagen, tog till exempel mycket mer för sig på fredagen.

Och Ayanda Nkili fortsatte att prestera bra. Inte lika tongivande som pass ett på torsdagen, men stabil.

Den stora skillnaden mellan torsdagen och fredagen var dock att det var rejält mycket kallare dag 2. Det var inte bara Bosse Nilsson – som precis som tidigare ivrigt följde sitt fynd Nkili – som längtade efter en varm kopp kaffe…

Filip Stenström gjorde tvåmålsspelets enda mål på torsdagen och fick en del gliringar om att det var hans första mål i MFF. Det följde han upp på bästa sätt genom ett nytt på fredagen. Riktigt snyggt var det också.

 

Vem sa att träningar var tråkiga?

Mitt i det vackra höstvädret duggar det tätt. Med testtränare på MFF-passen.

Vi som var på plats på torsdagförmiddagen fick se Ayanda Nkili från IFK Hässleholm/Star of Africa-akademin i Johannesburg samt Filip Tronét från Västerås SK.

Redan då visste vi att Emil Krafth från Öster skulle ansluta på fredagen och det ryktades i staketgänget om ytterligare en hemlig testare till samma pass. På kvällen var han inte längre hemlig utan presenterad som Linus Malmborg, 23-årig mittback från Vasalunds IF. Han ska träna med laget fredag, lördag, måndag och tisdag.

Ayanda är 21 år, Emil 17 och Filip 18. I samtliga fall rör det sig alltså om spelare som är unga, lovande, men redan etablerade på division 1- eller superettannivå. Bra att ha koll på i framtiden och möjliga att göra klart med redan nu för en relativt billig peng. Precis så tycker jag att MFF ska agera på värvarmarknaden. Antingen ungt nytt, billigt och lovande eller etablerade spelare som direkt kan gå in och konkurrera om en plats i startelvan och förhoppningsvis även spetsa till den. Som med Mathias Ranegie.

Tar dessutom för givet att Malmö FF har så bra koll på testarna att beslutet att låta dem träna mest är till för att kolla hur väl de smälter in i gänget utanför planen, plus att man visar för spelarna att man är intresserad och förhoppningsvis gör ett så bra intryck på dem att de väljer MFF om de inte ska lämna sina nuvarande klubbar 2012 utan något år senare.

Hur gick det då för Filip Tronét och Ayanda Nkili?

Tronét fick mest springa omkring utan boll och tog inga direkta initiativ. Men när jag, och min kära kollega på Sydsvenskan, pratade med honom efter träningen gjorde han ett mycket gott intryck. Och meriterna är rejäla. Division 1-fotbollens bäste unge spelare 2010, plus ett facit på elva mål och åtta assist den säsongen. I år i superettan blev det svårare, inte minst för att han blev skrapat i knäet och missade stora delar av vårsäsongen. I höst har han dock spelat och alldeles mot slutet blev det på nytt tjong i poängprotokollet med tre mål och fem assist. Såg också på twitter att han inte var nöjd med träningen, vilket bevisar att han har självkritik.

I internmatchen fick Filip Tronét spela höger yttermittfältare. Men han är bra med båda fötterna.

Ayanda Nkili har mest spelat vänsterback i IFK Hässleholm och det var också där han startade på sin första MFF-träning. Efterhand blev han allt mer offensiv och imponerade.

Flera vid sidlinjen – en av dem Tony Ernst – stod nästan och frustade och skrek honom ska vi ha…

Och baserat på en träning – ja.

Bosse Nilssons adepter brukar dessutom hålla klassen. IFK Hässleholm-perioden har varit en inskolning för att göra honom redo för större uppdrag. Minns May Mahlangu, som gick samma väg från början, men hamnade i HIF. Men man ska också komma ihåg att IFK Hässleholm faktisk förlorade i kvalet till division 2 mot GIF Nike. Hans kliv uppåt i divisionerna är större än de övriga tres.

Mest positivt av allt var dock att Ayanda Nkili efter träningen gav intrycket att verkligen brinna för chansen att hamna i MFF. Han var stolt och glad över att få träna med ett så bra lag, så bra spelare och betonade att han om det behövs även kan spela djupledslöpande forward.

En bekräftad ”övergång” fick jag faktiskt tag på där ute på Stadionområdet.

Efter träningen bekräftade materialaren Kenneth Folkesson att han skaffat sig ett nytt uppdrag parallellt med jobbet i MFF.

I år tränade han IFK Malmö i division 4.

Nästa år tränar han Liria IF i division 5. Så inte heller nästa säsong behöver han fundera på vad han ska göra på fritiden. Liria lirar för övrigt på Rosengård Norra IP.

 

 

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×