MFF missade chansen – och chanserna

MFF skapade tillräckligt många chanser för att vinna. Austria Wien var tillräckligt uselt bakåt för att förlora. Ändå gick det inte vägen och det är bara att konstatera att MFF gjorde en ny svag insats i Europaspelet. Och det var riktigt synd.
För det här var chansen att ta tre poäng i den första hemmamatchen och skapa en god möjlighet att gå vidare. Nu blir det som att klättra uppför Turning Torso.
AZ Alkmaar är definitivt bättre än Austria.
Metalist Charkov  är säkert också vassare.
Därför hade inte MFF råd att förlora, särskilt inte som man skapade ett hav av chanser, men drunknade i en blandning av missflyt och oskicklighet.
24 avslut, bara ett mål. Och tolv hörnor!

Krasst uttryckt var det här länge en match mellan två lag som inte kunde försvara sig och ett som inte kunde göra mål. Austria Wien ska ha beröm för sin effektivitet och förre Arsenalseplaren Nacer Barazite var riktigt, riktigt bra.
Men givetvis ska man inte ligga under med 0-2 efter 45 minuter där det gick tre, kanske fyra, goda MFF-chanser på varje Austrialäge.
Efter paus slutade Austria Wien att bry sig om anfallsspelet. MFF chansade lite mer, lyfte lite mer långt och tryckte på med Pontus Jansson och company.
När tiden gick kändes det mer och mer uppgivet, men egentligen var det bara en tidsfråga innan MFF skulle få utdelning. Allt blev en kamp mellan Malmö FF:s oförmåga att sätta dit chanserna och Austria Wiens försvar, som förvisso blev något starkare när man backade hem, men som fortfarande inte var bra.
Austria hade tur som höll ut så länge som laget trots allt gjorde. Om MFF fått in bollen en kvart tidigare hade det till och med kunnat bli seger – och det var ingen slump att det till slut blev just Mathias Ranegie som gjorde målet. Han visar mer och mer att vi som direkt när han värvades sa att nu har MFF fått en klassavslutare hade rätt.

Annars verkade det faktiskt som om MFF tömde ut allt det positiva före avspark. Då presenterades Ricardinhos nya treårskontrakt. Som Patrik Jandelin sa i högtaleriet: agenten kom till slut, den här veckan och han skrev under.
I ett vidare perspektiv – det vill säga utanför den här matchen – är det naturligtvis ett stort plus för Malmö FF att brassebacken nu följde upp sina tidigare uttalanden om hur gärna han ville stanna med att även göra det. Kanske inte så konstigt att Erik Hamrén under sin korta tid som landslagsbas redan känt sig tvungen att kalla sju vänsterbackar när 2010 års allsvenskas klart bästa var brasilianare. I år har han varit lika ojämn som MFF i sin formkurva. Hittar han tillbaka till den jämna höga nivån han höll ifjor kommer han att vara värd det tvåsiffriga miljonbelopp det säkert kostat att få hans – och agentens – signatur på kontraktet.
Publiksiffran var sämst. 10 800, en bra bit lägre än mot Torshavn. Den meddelades aldrig under matchen. Uefas regler förbjuder det. Det beslutet känns ju verkligen motiverat!

Bara för en kväll – skit i allsvenskan

Malmö FF:s säsong har varit som den varit, splittrad och en bra bit under den förväntade prestationsnivån. Dessutom hamnade man tidigt i ett läge där insatserna i allsvenskan ställdes mot dem i Europaspelet.
Vilket är viktigast?
Orkar man med båda delarna?
Räcker truppen till för att spela på två fronter?
Och så vidare…
Jag håller fast vid att prioritet 1 alltid ska vara SM-guld, inte minst ett år det ska försvaras.
I takt med att motgångarna kommit i allsvenskan har det dessutom blivit allt viktigare att åtminstone rädda en plats topp 3-4 och ha kvar möjligheten till Europaspel nästa år också. Både för att få en sportslig och ekonomisk kontinuitet och dra nytta av årets lärdomar.

Men dubbelt fokus stör också. Inte minst när det inte går så bra och ambitionen är hög. Överhuvudtaget har årets säsong varit kantad med störande moment. Det startade med den evighetslånga processen med att skiljas från och ersätta Roland Nilsson och har fortsatt med avbrutna matcher, disciplinnämndsdomar som går emot och överklaganden.
Så just nu – inte minst efter den uteblivna segern mot AIK – finns det bara en vettig uppmaning inför onsdagskvällens Europa league-match mot Austria Wien.
Bort med alla störande moment.
Fullt fokus på bara en enda sak och, om så bara för i kväll, skit i allsvenskan.

En seger över Austria Wien skulle nämligen rädda väldigt mycket av det som är kvar av säsongen. Swedbank stadion är MFF:s borg och där är laget starkt oavsett vilket lag man möter.
Tre hemmasegrar plus en halv eller hel skräll i någon av bortamatcherna och det blir avancemang från gruppspelet. Då får MFF Europamatcher nästa år också (sista gruppspelsmatchen i år spelas i mitten av december).
Det kan mycket väl gå vägen.
Ett slitet MFF-lag är väldigt beroende av inspiration. Den finns automatiskt i Europa league.
Mycket talar också för att Austria Wien är det sämsta av de tre lagen Malmö FF ställs mot, minns att man fick stryk hemma mot Metalist Charkiv i den första omgången.
Jag vet att MFF anser sig ha goda möjligheter att besegra Austria Wien. Jag tror att det är en helt korrekt bedömning.
Så rätt att man kan vända på det hela och säga att MFF absolut inte har råd att tappa poäng.
Därför vill jag se ett glödhett inspirationsfyllt lag springa in på Swedbank stadion.
Det behövs dessutom samma inspiration från läktarna. Mycket folk – allt under 15 000 är underkänt – ett massivt stöd och en hel stadion där publiken hoppar för att de älskar MFF.
För alla som var med 1979 ger Austria Wien härligt positiva vibbar. Och alla som är för unga för att ha egna minnen från de matcherna ska veta att det mesta är möjligt – för den som verkligen vill…

Utan träning går det inte

En pinne borde varit tre.

Det vill säga om MFF klarat att utnyttja chanserna i den första halvleken.

Och om spelet varit mindre trött och energilöst.

Nu fick MFF istället kämpa in en kvittering i slutminuterna och Mathias Ranegie på nytt visa att han är en klassavslutare. Rimligtvis avgjorde han skytteligestriden med 1-1-nicken. Stort grattis till en värdig skyttekung.

Synd bara att allt snack om målet kommer att handla om att MFF och Mathias Ranegie nickade guldet till Helsingborg IF. Som om HIF inte klarade det själv.

Om MFF hjälpt HIF till SM-guldet på något sätt är det genom att som försvarande mästare underprestera i stort sett en hel allsvensk säsong.

HIF vann för att man varit stablit och svårslaget, klarat att fortsätta prestera trots att flera viktiga kuggar sålts och att man besegrade Gais i en match där nervdallret för första gången slog till med full kraft. Ranegies mål var i sammanhanget en ganska obetydlig hållplats på vägen.

Som journalist förstår jag vinkeln, att vilja göra den där obetydliga hållplatsen till en centralstation med blinkande neonskyltar. MFF fixade guldet till HIF. Men HIF behövde inte den hjälpen. I någon av de närmaste matcherna hade laget givetvis säkrat guldet ändå.

Att inte ens AIK trodde på möjligheten var målvakten Ivan Turinas agerande ett bra bevis på. Redan vid 0-0 maskade han ideligen och när Mathias Ranegie gjort 1-1 brottade han ner Pontus Jansson som var inne i kassen för att hämta bollen och snabbt få igång spelet igen. AIK:s enda möjlighet till fortsatt guldstrid var ju att själva göra ett mål till och då borde egentligen AIK:s intresse av att få igång spelet vara ännu större.

Istället kastade sig Turina över Jansson och stoppade honom med ett brottargrepp som borde gett honom ett solklart rött kort. AIK-tränaren Andreas Alm var dessutom tydlig på presskonferensen efter matchen om att en poäng var helt okej eftersom man ändå redan före matchen var i stort sett chanslöst på guldet och att man nu spelar för att ha lag bakom sig i tabellen och ta en Europa-plats.

I den kampen sågade med största sannolikhet AIK av MFF.

För att nå tredjeplatsen är den enda möjligheten att Elfsborg rasar ihop totalt och där innebar faktiskt Ranegies kvittering att det fortfarande fläktar en svag bris av hopp.

Fjärdeplatsen är nåbar, utan att önsketänka.

MFF har 39 poäng med fem matcher kvar att spela. Det går alltså att nå 54.

Fyran BK Häcken har 46 med fyra matcher kvar. Men en av dem är mot MFF. Vinner MFF den ska man alltså ta fyra poäng fler än Häcken i resten av matcherna. Inte omöjligt.

Femman Gais har 45 poäng med bara tre matcher kvar. Vinner MFF sina två hängmatcher ligger lagen lika. Problemet är MFF:s urusla målskillnad.

Sexan IFK Göteborg ligger på samma poängantal som MFF med en match mer spelad.

Det är alltså INTE kört än.

I teorin. I praktiken har jag mycket svårare att se att de ska kunna gå.

Och då är det MFF:s spel snarare än tabelläget som sätter stopp. Mot AIK, ganska snart efter halvtidsvilan tyckte jag nämligen att vi fick se ett nytt bevis på det som är det stora problemet i Malmö FF just nu. Hela truppen går på knäna efter ett pressat och stressat program som snart blir ännu mer intensivt.

Just nu kan MFF bara prestera på topp när energin, inspirationen och glöden finns där. Fysiskt har veckor utan vettig träning satt djupa spår.

Ingen elitidrottare kan klara sig utan hård träning (även om just fotbollsspelare och fotbollsledare ibland verkar tro att deras sport är det enda undantaget). Under lång tid har Malmö FF alldeles för sällan, ibland inte alls, kunnat lägga in annat än pass som har direkt att göra med att man precis spelat eller precis ska spela en match. Det håller inte i längden!

I enstaka hett inspirerande situationer, som Glasgow Rangers x 2, Dinamo Zagreb hemma och Halmstads BK när allt flyter på och man känner att laget är på väg mot en härlig storseger bär glöden som för närvarande är det enda som kan få MFF att prestera på topp.

Annars är det tufft, särkilt i 90 minuters koncentration och då kommer dippen, felen och bakslagen som gör att MFF inte klarar att konsekvent ta de där trepoängarna som krävs.

Allt det här innebär också att det i princip är fullständigt omöjligt att bedöma Rikard Norlings förmåga att bygga ett lag och sätta sin prägel på det. För det krävs en försäong. Den fick han inte. Eller möjligheten att träna för något annat än nästa match och att inte slita ner redan slitna spelare ännu mer. Den möjligheten har han inte.

Det enda man därmed kan bedöma är Norling som matchcoach. Där tycker jag att han är bättre än Roland Nilsson. Att han i början gav massvis med ungdomar chansen och att de nu sitter på läktaren tror jag också att man inte ska dra för stora växlar på. Så länge som chansen till Europa finns kvar kör han så långt möjligt utan rotation – för att försöka hålla balansen på linan det egentligen inte går att gå på – och så fort som den inte är kvar blir det träning på riktigt och test av alla, inklusive ungdomarna, inför nästa säsong.

Under tiden kan ungdomarna, som i många fall ska spela U19 och U17-SM, träna mer intensivt än de övriga. Då kommer de också att vara bättre förberedda när de väl får chansen i A-laget.

Testade Rikard Norling på det med ungdomarna efter presskonferensen. Med viss reservation för att jag inte är helt säker på varken att han förstod vad jag menade med frågan eller att jag förstod var han menade med svaret tolkade jag i alla fall honom som att det kan ligga något i det…

På torsdag är det Austria Wien hemma. Det kan bli bra. Då kommer den nödvändiga inspirationen automatiskt.

 

Det är viktigt nu

Tiderna förändras.

En gång sa Eric Persson att guld vinner man, silver får man.

För inte så länge sedan vimlade det dessutom av folk som sa att om inte MFF vinner allsvenskan kvittar det om laget kommer tvåa, trea, fyra eller åtta.

Om det någonsin var rätt – det kan i högsta grad betvivlas – är det numera helt passé.

Förklaringen är givetvis kampen om platserna i Europaspelet nästa säsong. MFF har fortfarande chansen att bli fyra och ha möjligheten att ta en plats om rätt lag (Elfsborg) vinner cupen eller trea och säkra en plats i Europa league.

Twittrade något efter seriefinalen mellan Elfsborg och HIF om hur synd det var att inte HIF klarade att vinna eftersom Elfsborg då skulle sjunka som en sten i vatten genom tabellen – och MFF gå om.

Anade då att jag hade rätt. Men jag visst inte HUR rätt jag hade. Efter en ny förlust för Elfsborg idag mot Mjällby har Boråslaget förlorat fyra av de fem senaste matcherna. Om man torskat mot HIF också hade det varit fem av fem och det hade man aldrig hämtat sig från. Och det hade fött en revanschlust i cupen.

Jag tror fortfarande att MFF tar Elfsborg på upploppet. Om det blivit förlust mot HIF hade man garanterat gjort det.

Men strunt i det nu. Söndag eftermiddag hemma mot AIK avgörs det om Malmö FF ska ha chansen att nå ifatt och förbi AIK. Då behövs det tre poäng.

Jag är övertygad om att många grovt underskattar just hur viktig bortasegern mot Halmstads BK i den förra omgången faktiskt var, inte minst för att det var den numera helt avsågade jumbon MFF slog.

Men 5-1 satte stopp för ett par sviter det var nödvändigt att få in en pinne i hjulet på.

För det första var det tre bortapoäng efter en sekvens på tio raka MFF-matcher på bortaplan i allsvenskan utan MFF-seger. Det var dessutom Rikard Norlings första bortaseger med MFF i allsvenskan. Gissa om både han och laget behövde den.

För det andra har Malmö FF hela året haft förvånansvärt svårt att göra mål. Egentligen är skörden pinsamt skral. Då satt det perfekt med fem i samma match. Att Mathias Ranegie fick göra två stycken av dem, spräcka sin nolla i MFF och ta ett stort steg mot den allsvenska skytteligetiteln var heller inte fel. Som en extra bonus kom dessutom yttermittfältarna med i målgörandet.

HBK-matchen födde något som ska fullföljas mot AIK och i sin tur ge en plats i Europa.

Därför blir det också bästa möjliga lag. Troligen det samma som mot Halmstads BK med Wilton Figueiredo från start istället för Jeffrey Aubynn.

I samband med lördagens MFF-träning vimlade det för övrigt av Kanariefåglar på Stadion-området.

Som uppladdning inför IFK Malmö-Bunkeflo FF i division 4 hade nämligen IFK Malmö i samarbete med Burfågelföreningen arrangerat fågelutställning i lokalerna i och utanför IFK Malmö-rummen i gammel-Stadion.

IFK Malmö fick pippi…

Hur det gick i matchen? Det vete fåglarna. Är det frestande att skriva. Men egentligen vet jag ju att det blev 3-3. Och Kenneth Folkessons IFK Malmö har ännu inte fullt ut säkrat kontraktet i fyran.

 

 

 

Precis det här behövde MFF

Det här behövde Malmö FF.

Så innerligt mycket!

Nu kommer många att säga att det var avsågade jumbon Halmstads BK som fick stryk med 5-1 och att femettan kanske egentligen inte var så mycket värd.

Glöm det.

Inte efter det att MFF bara fått 1-1 mot ett lag som för närvarande håller samma klass som HBK.

Inte efter det att Malmö FF fått stopp i sviten med tio raka (10 fucking raka!) matcher utan seger på bortaplan i allsvenskan, sju av dem (om jag räknat rätt i hastigheten) med Rikard Norling som tränare.

Och inte efter ett år där MFF hittills haft så förtvivlat svårt att göra mål.

Rätt uppföljt kan det här bli isbrytaren som behövs för att tränga genom det tidigare närmast bottenfrusna havet som skiljde MFF från tredjeplatsen. Nu är det bara att köra på och se hur långt det bär. Jag skrev ju redan igår att många hade gett upp alldeles för tidigt.

Synd bara att HIF inte kunde göra sitt och se till att Elfsborg sprang på den fjärde raka förlusten. I så fall hade nog Boråslaget fallit som en boll i en rutschkana genom tabellen.

Så det här behövde MFF, och Rikard Norling. För att inte tala om Mathias Ranegie.

Två mål av Ranegie och två skyttekungamål. På rätt plats och mål utan krångel. Hittad av lagkamraterna. Precis som det ska se ut.

Har gnällt på Ulrich Vincents inlägg. Det till 5-1 var perfekt.

Har gnällt på att Ivo Pekalski borde slå ännu fler öppnande bollar framåt. Hans sätt att öppna för Daniel Larsson som i sin tur hittade Mathias Ranegie till 1-0 var lika vasst.

Och Jeffrey Aubynn tillförde energi, en energi som Wilton Figueiredo också visade när han fick hoppa in. Därför blev det ett riktigt bra beslut av Norling.

Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad gjorde mål och Durmaz var exakt så svårstoppad som han ska vara.

Det går att fortsätta.

Ett av få problem var att Johan Dahlin gjorde en ny miss vid målet. Det var en groda av honom som gav TFF 1-1. Nu gjorde han en ny som innebar baklängesmål. Hans agerande vid friläget som TFF:s Fredrik Jensen inte utnyttjade var heller inte bra.

Men det är alldeles för tidigt att såga valet att låta Dahlin göra comeback i målet. Han var lysande, närmast landslagsmässig ifjor. Nu måste han få tid på sig att skaka av sig rosten. Fram till missen mot HBK såg det till exempel riktigt stabilt ut. På sikt blir det bra och glöm inte att så länge Dusan Melicharek inte skrivit på något nytt kontrakt finns han inte kvar i MFF nästa säsong…

Idag finns det faktiskt inte något att reta sig på. Inte ens att jag hade både 1-6 och 0-6 på matchen. Det har för övrigt inget med insatserna i år att göra (så dum är jag inte). I flera år har jag kört stående tips på MFF-seger 6-0 eller 7-0 hemma och 6-0 och 6-1 borta. Oavsett vem de möter. Och nu vore det väl närmast dumt att sluta.

Så här sent i natten börjar förkylningseländet som höll mig borta från regnet och matchen i Halmstad och tvingade mig att stanna hemma framför tv:n släppa sitt envisa grepp. Ett tag snorade, snörvlade och hostade jag i takt med målen.

Det är inte alls kört

Alla från experter till supportrar verkar närmast tävla i att så bestämt som möjligt säga att årets allsvenska säsong är körd för Malmö FF.
Det är faktiskt en myt. Eller en inbillning om ni så vill född ur det faktum att MFF underpresterat så grovt och gått på så många smällar att det borde vara omöjligt att rädda säsongen.
Men det är det inte!
I och för sig kan man hävda – jag brukar göra det – att Malmö FF som försvarande mästarlag med nästan intakt trupp skulle varit med i guldstriden för att få godkänt. Med det måttet är säsongen misslyckad.
Men tack vara att det står Europaplatser på spel är den inte körd. Tvärtemot vad de flesta hävdar är det långt ifrån omöjligt att nå en fjärdeplats. MFF är inte alls så långt efter som folk fått för sig.

Vinner MFF de två hängmatcherna har laget 41 poäng. Kalmar FF på sjundeplatsen har 37 och IFK Göteborg på sjätteplatsen har 38. De lagen passerar alltså MFF.
Gais på femteplatsen har 42. En poäng efter alltså, det är väl inget avstånd att vara rädd för. Fyran BK Häcken som också har 42 poäng har visserligen spelat en match mindre än Gais, IFK Göteborg och Kalmar FF, men hängmatchen är mot Malmö FF. Rätt resultat i den och avståndet till Hisingslaget är också bara en poäng.
De som tycker att Malmö FF förlorat chansen att knipa en fjärdeplats är helt enkelt obotliga pessimister eller så kan de inte läsa en tabell.

Det är tredjeplatsen som är svår, men helt möjlig, att nå. Där ligger nämligen ett formsvagt och desillusionerat Elfsborg. På onsdagskvällen bortamöter MFF Halmstads BK. Tre poäng där innebär att laget kommer upp i 38 på 24 matcher. Samtidigt ställs Elfsborg mot ett Helsingborgs IF som för närvarande inte verkar kunna förlora vad som än händer. Förlust för Elfsborg och laget har 48 poäng på 26 matcher. Vinner Malmö FF de två matcherna man har tillgodo blir avståndet fyra poäng. Jag behöver inte ens ta på mig de himmelsblå glasögonen för att tycka att det är ett fullt rimligt avstånd att ta igen på fyra omgångar.
Särskilt som Elfsborg verkar vara i fritt fall genom tabellen. Om det blir förlust mot HIF har Boråslaget förlorat fyra raka. Hur kul är det att i ett sådant läge spela i ett guldtippat favoritlag med tuffa krav, svikna förväntningar och ett ettrigt drev som tycker att det är dags att kicka tränaren Magnus Haglund?
Märkligt nog är det dock just Elfsborg MFF måste hoppas på om man inte når ikapp Elfsborg!
Där hängde ni inte med. Men jag ska förklara.
Ettan i allsvenskan kvalar till Champions league. Tvåan och trean går till Europa league-kval. Den fjärde platsen i det kvalet går till laget som vinner Svenska cupen. Men om tvåan eller trean i allsvenskan gör det (Elfsborg i så fall) går platsen till det fjärdeplacerade laget i allsvenskan.
Om HIF tar dubbeln är det dock kört. Vinner samma lag allsvenskan och cupen går den fjärde Europaplatsen till den förlorande cupfinalisten…

Allt detta förutsätter naturligtvis att Malmö FF sätter stopp för den brutalt usla bortasviten och besegrar Halmstads BK. Annars går jag över till hörnet där pessimisterna står och surar.

Inget försvar för Lerjéus insats

Efter 1-1 i Skånederbyt mot Trelleborgs FF är det enkelt att konstatera att MFF definitivt inte hade marginalerna med sig. Men Rikard Norling hade också en poäng när han påpekade att laget inte ska behöva lita till marginaler.
Att bara göra ett mål, dessutom på straff, mot ett lag som släppt in 55 mål på 24 matcher och är på väg att sätta något slags läcka bakåt-rekord i allsvenskan är inte i närheten av godkänt.
MFF ska besegra Trelleborgs FF. Att man inte klarade det innebär troligen att det nu är slutgiltigt kört i jakten på europeiskt cupspel även nästa säsong. Det är givetvis ett misslyckande.
TFF gjorde en bra insats. Visst hade laget lite tur som klarade 1-1, men tur förtjänar man och den turen skramlade man ihop till med hjälp av ett klokt och kampladdat spel och med ett försvarsmässigt lyft modell större.

Inget av detta, MFF:s svaghet och TFF:s lyft, försvarar dock domaren Michael Lerjéus insats.
Ibland känns det skönt att kunna hänvisa till det man tidigare skrivit.
Efter matchen på Gamla Ullevi mot Gais skrev jag att Michael Lerjéus är allsvenskans sämste domare. Inför TFF-matchen skrev jag på Twitter att det var ett dråpslag att Lerjéus skulle döma eftersom han inte bara är allsvenskans sämste utan i division 3 och uppåt.
Därför kan jag bara hänvisa till det klassiska “vad var det jag sa?”.

Han har ingen känsla, ingen jämn nivå och det är långt ifrån bara MFF som drabbats av hans insatser. Att degradera honom till superettan vore skittaskigt – mot lagen som spelar i den serien.
Han ställde upp och pratade med pressen efter matchen. Det ska han ha stort beröm för. Men han var helt oförstående till att han gjort några fel. Jag passade på att fråga om han inte ångrade att han inte avvaktade när Jiloan Hamad reste sig upp efter fällningen och gjorde mål. Men nej, han ångrade ingenting. Hur enkelt hade det inte varit att visa lite känsla och säga att det nog känts bättre.? Då hade han sluppit en del av kritiken, i alla fall från mig. Men nej Michael Lerjéus tillhör de ofelbaras skara.
Och egentligen var den största missen när han inte visade ut Kristian Haynes. TFF-kaptenen närmast bad om ett rött kort, men slapp det…

Kristian Haynes var för resten motorn och den store pådrivaren i Trelleborgs FF. Det finns många gamla MFF:are i TFF. Ska MFF värva tillbaka någon – om klubben nu funderar på att göra det och spelaren vill – måste det vara Haynes. Jag har sett en del snack om Marcus Pode. Glöm det. Kristian Haynes är mycket bättre.
Bäst i MFF var Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz (som bara fick en halvlek) och Pontus Jansson.
Många andra kan bättre. Inte minst Johan Dahlin. Haynes målskott till 1-1 kändes inte helt otagbart och agerandet vid Fredrik Jensens friläge var inte bra. Jensen fick utrymme att göra vad han ville, men klarade inte att utnyttja det.

MFF offrat på allsvenskans altare

Om enbart ilska kunde driva ett lag borde Malmö FF vara ostoppbart vid det här laget. Beslutet att pressa in omspelsmatchen mot Djurgården den 15 oktober var droppen.
Det är lätt att förstå de ansvariga i MFF.
Jag har faktiskt inte hört en enda människa tycka att det är rättvist att Malmö FF ska kröna en månads tufft matchande med att spela tre allsvenska matcher på fem dagar som uppladdning inför Europa leage-matchen mot Metalist Charkov den 20 oktober.
Rättvist, nej
Nödvändigt, möjligen, men i så fall med MFF som syndabock för att sy ihop något som drabbar de övriga lagen i allsvenskan så lite som möjligt. För att undvika att skjuta upp den sista omgången eller tvingas spela matchen efter det att serien är slutförd har Malmö FF offrats. Eller snarare bestraffats.

Disciplinnämndens beslut att döma omspel i matchen mellan MFF och Djurgårdens IF var både felaktigt och fegt. Men det här är egentligen ännu värre.
Disciplinämnden valde att inte bestraffa för att man inte utan rimligt tvivel kunde hitta någon skyldig.
Nu handlar det i praktiken snarare om att bestraffa ett lag – MFF – utan att det finns någon skyldig eller ens något brott.

När det kom till kritan visade sig dessutom snacket om att underlätta för de svenska lagen att hävda sig i Europa vara just – snack.
Nu förstörs i stort sett hela uppladdningen inför den viktiga hemmamatchen mot Metalist Charkov. Och striden om andraplatsen i gruppen kan mycket väl komma att stå mellan just MFF och Metalist.
Beskedet från förbundet är glasklart. Att till varje pris freda den allsvenska vardagslunken är viktigast. Fast då har man kanske inte tänkt på att det inte bara är Malmö FF som drabbas av lagets tuffa program utan även Syrianskas och Djurgårdens bottenkonkurrenter Trelleborgs FF och IFK Norrköping.

Bara att hoppas att Besvärsnämnden besväras (!) mindre av domstolskomplex än Disciplinnämnden och ändrar beslutet till 3-0 till MFF. Då slipper vi den här pinsamma cirkusen.
Det finns ett visst hopp.
Men om man, som jag precis gjort, tittar på de sju ledamöternas hemvist kommer tveksamheten krypande. De bor i Bromma, Saltsjö-Boo, Uppsala, Bromma, Spånga, Huddinge och Lidingö.
En av dem heter för resten Stefan Alvén, före detta spelare i MFF och Djurgården, samt inte minst lagkapten, styrelseledamot, sportchef och manager i Djurgården. Det känns lite grann som om han är jävig. Eller?
Till sist: kom inte dragandes med det där gamla snacket om att Malmö FF alltid har så svårt mot Trelleborgs FF. Det är historia nu. TFF har inte vunnit mot MFF i allsvenskan sedan 2007. Det är flera år sedan MFF drog lakanet av TFF-spöket…

 

Bryt loss allsvenskan från SvFF

Sent i natten.

Har funderat på det här ett tag. Har också sett att ett par kollegor jag värderar högt varit inne på samma spår.

1-4-förlusten gör att jag känner att nu går det inte att låta bli.

Det är dags att allsvenskan bryter sig loss från Svenska FF. Annars får vi se fler matcher som den här och den mot Dinamo Zagreb borta.

 

Staden Alkmaar har 94 000 invånare. Malmö har passerat 300 000.

AZ Alkmaars hemmaarena AFAS stadion tar 17 000 åskådare. Malmö FF:s Swedbank stadion ett antal tusen fler.

AZ Alkmaar är en ung förening med hittills relativt få meriter bortsett från ligaguldet 2008-09. Malmö FF är en klassisk klubb som närmast kan gödsla med SM-guld, cup-guld och hyfsade internationella framgångar.

Ändå omsätter AZAlkmaar ungefär tre gånger så mycket pengar som MFF. Därför kan det holländska ligalaget också betala spelarna betydligt mer och skaffa ett starkare lag.

Svårare är det egentligen inte. Det är pengarna som bestämmer i internationell fotboll och man måste vara bra blåögd för att tro att det någonsin skulle kunna gå att göra annorlunda. Om det ens är önskvärt.

Frågan blir då istället varför MFF inte kan dra in lika mycket pengar.

Skattemässigt är det lättare att jobba i Holland.

Fotbollen har långt mindre konkurrens av andra stora sporter i sponsorsjakten.

Tv-avtalen är bättre.

De bästa klubbarna i Holland behöver heller inte dela med sig så mycket till de sämre som i Sverige.

Ändå, Malmö borde smälla minst lika högt som Alkmaar.

Jag tror att det är dags för de bästa klubbarna i Sverige att gå sin egen väg. Svenska FF kräver för mycket och ger för litet.

En första åtgärd borde vara att se till att de stora lagen, MFF, AIK, IFK Göteborg, HIF och kanske någon till, får en betydligt större del av tv-intäkterna än hittills. På bekostnad av de små givetvis, men vill svensk fotboll ha lag som hävdar sig i Europa så…

Bonusen till medaljlagen måste också bli betydligt högre. Som det är nu belönas SM-guldvinnaren inte med så där väldigt många fler miljoner än lagen betydligt längre ner i tabellen av förbundet.

Laget som vinner SM-guld borde få 20-25 miljoner direkt. Då kan man rusta sig bättre inför kvalet till Champions league.

Men, som jag antydde tidigare, inte ens det räcker. Det är dags för allsvenskan att göra en Premier league och bryta sig loss från Svenska fotbollförbundet.

Egen liga, egen regi och egna och större möjligheter att dra in pengar. Det blir naturligtvis inte som i England, men kanske som i ett par andra länder där samma sak skett. Och argumentet att man skulle stänga allsvenskan håller inte. Premier league är inte stängd. Det går alldeles utmärkt att fixa till upp- och nedflyttning ändå. Plus regler som gör att fallet dämpas det första året laget spelar i serien under efter att ha trillat ur.

MFF fortfarande alldeles för naivt

MFF spelar ännu alldeles för naivt Naivt, naivt, naivt. Jag trodde på fullt allvar att MFF lärt sig massvis av matcherna man redan spelat i Europa. Men det hade man inte. Det behövs fler hemläxor.

Även om lärarna är hårda, uppgifterna tunga och man helst skulle velat slippa.

De första 20 minuterna spelade Malmö FF helt okej. Det såg lugnt, närmast tryggt ut. Men det fanns redan då en liten tendens till övermod. Jiloan Hamad tappade bollen när han utmanade istället för att slå ett inlägg, utan att kolla hur det såg ut bakom. När han förlorade bollen till backen blev det farligt direkt. I det läget hade ett dåligt inlägg varit att föredra.

Sedan gick det snett, just genom Hamad, Hans lama rensning gav Alkmaar läget att sätta dit 1-0. Nästa mål var en rejäl domarmiss. På plats såg det tveksamt ut om Ricardinhos fällning var innanför straffområdet. Tv-bilderna gav beviset. Absolut inte straff. Men Ricardinhos fällning var i vilket fall som helst onödig, riskabel och dum. Såg faktiskt sedan ut som om den lille brasseeleganten även var skyldig till 3-0.

Allt var inte MFF:s fel. Fem domare, plus en ”observer”, skulle givetvis ha sett att det inte var straff vid 2-0. Lite galghumoristiskt kan man säga att det inte var så konstigt att straffområdesdomaren inte hjälpte huvuddomaren att se att fällningen inte var innanför straffområdet. Hans uppgift är ju att koncentrera sig på det som sker innanför! Nu blir det ännu viktigare att koncentrera sig på allsvenskan.

Enda sättet att råda bot på naiviteten och få bort de enkla och ödesdigra misstagen är nämligen att se till att alltid hamna bland topplagen som får delta i det internationella cupspelet. Det tar TID att lära sig. Längre tid än jag hade begripit, trots att jag tjatat om det där med allsvenskan. Det finns det massvis med exempel på. Ett färskt är att Dinamo Zagreb försökt ta sig in i Champions leage fem år i rad innan den gick vägen mot MFF.

Matcherna som ger den tiden kan MFF inte skaffa sig någon annanstans än hemma i allsvenskan.

Allt är dock inte bättre ute på de europeiska vidderna. Fin Stadion, mycket folk. Ändå blev det något av ett pajasarrangemeng. Hela upptakten och ändå in på avspark pumpades det musik från högtaleriet. Kass musik ska tilläggas. Det dränkte totalt både AZ Alkmaars egen klack och Malmö FF:s. Rena ishockeyfasonerna. Är det så man skapar stämning på fotboll i Holland har Malmö FF, och övriga svenska lag, inget, absolut inget att lära. Trams.

Men det är en bisak. Fotbollsmässigt var AZ Alkmaar bättre i allt. Till skillnad från vad som gällde efter krossen i Zagreb har MFF dock nu fem istället för en match på sig att reparera misstagen. Då höll det som bekant att gå vägen.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×