Lite gott och blandat

Lite bonusinfo från den informationsspäckade tisdagskvällen, och då från ett snack med vd Per Nilsson:

1) Affären att köpa loss Swedbank stadion är ännu inte genomförd.

– Parterna är överens, men det återstår att fullfölja. Min ambition är att det ska bli klart i september, sa Per Nilsson.

2) Att arrangera riktigt stora konserter inne på arenan, med övertäckt gräsplan, diskuteras. Men man går fram försiktigt.

– Det är ett stort risktagande. När vi ska göra det ska det vara en artist/grupp som vi känner oss relativt säkra på drar tillräckligt med folk och intäkter.

3) Det har ryktats om att Swedbank stadion till skillnad från gammel-Stadion INTE passar för stora konserter. De stora publikdragarna kommer med gigantiska långtradare som måste kunna köras in för att genomföra de spektakulära scenbyggena. Det går på Malmö stadion, medan Swedbank stadion är betydligt mer kompakt och svårjobbad.

– Men jag har förstått att det går att tillfälligt flytta delar av sektionerna, som klossar ungefär – fram och tillbaka, så att man kan få in grejerna, konstaterade Per Nilsson.

 

MFF vann U21-matchen mot Landskrona Bois med 4-1.

Viktigare än så var att den även gällde som kvartsfinal i junior-DM. MFF-tränaren Patrick Winqvist berättade att MFF och Bois snabbt kommit överens om detta när klubbarna insett att i ett pressat program var det en gyllene möjlighet att matcha U19 mot U19. Det var ju ändå i stort sett de spelarna båda hade tillgängliga.

Så nu är MFF klart för semifinal i DM, mot Råå IF.

Bois tog ledningen. Före paus kvitterade Egzon Sekiraca på straff sedan han själv blivit fälld. I den andra halvleken nätade Dino Islamovic, Jetmir Useinovski och Nikola Zivanovic. Efter 2-1 var matchen avgjord.

 

Hasse Borg gör sin sista arbetsdag idag. Han är en av de stora hjältarna i MFF och ska hyllas. Massivt! Återkommer i frågan.

 

Ranegie helt rätt för Malmö FF

Vi är många som länge tjatat oss blå om hur bra det vore om Malmö FF kunde värva Mathias Ranegie från BK Häcken. Nu är han här.
Det är precis vad fotbollsdoktorn ordinerat!
Och det är ingen efterhandskonstruktion. Om jag fritt fick plocka en enda av alla de hundratals allsvenska spelarna i de övriga klubbarna till MFF skulle jag välja just Mathias Ranegie.
Inget är givet. Det handlar om fotboll och där händer ibland saker som ingen kan förutse. Ranegie kan göra en Guillermo Molins och skada sig det första han gör i sin nya klubb, men om han får vara frisk finns det absolut inget som talar för att det inte ska bli succé.

Vi pratar ändå om allsvenskans suveräne skytteligeledare. Mathias Ranegie är dessutom precis den typen av spelare som MFF:s trupp saknat och närmast skrikit efter. Han är stor, stark och bra på huvudet. Han är ett alternativ att sätta upp bollen på när man vill få bort den från eget straffområde och få den att fastna uppe hos motståndarna. Han är ett mål för inlägg, frisparkar och hörnor. Han är kort sagt pusselbiten som behövs för att öka dynamiken och valmöjligheterna i Malmö FF:s spel.
Bara för att ta ett exempel: Trots att det finns spelare som är hyfsat bra på huvudet i MFF har det ibland känts närmast hopplöst när laget fått hörna. Hur mycket man än pratat om det och tränat på saken har det behövts 100 hörnor (ja, 30 då) för att få till ett mål.

Låt er heller inte för ett ögonblick luras till att tro att Mathias Ranegie är en spelare som passar bäst i ett lag som tjongar långt och har många träben. I så fall skulle han ju verkligen vara en främmande fågel i Malmö FF. På presskonferensen hyllade han MFF:s sätt att spela och nämnde det som en av de två mest avgörande faktorerna  – den andra var det som väntar i Europa – för att göra valet han precis gjort. Mathias gillar att SPELA fotboll och BK Häcken är, tvärtemot vad många kanske tror, ett alldeles utmärkt lag att utvecklas i om man har den uppfattningen.
Värvningen av Mathias Ranegie är även ett sätt att visa musklerna. Om MFF ska bli ett skandinaviskt storlag måste man, åtminstone ibland, klara att locka till sig de bästa spelarna i allsvenskan!

Affären är för övrigt gjord tack vare det nya riskkapitalbolaget. Jag passade på att fråga MFF:s vd Per Nilsson om det efter presskonferensen. Han bekräftade att det är bolagets pengar som nu börjar jobba. Förlängningen av Jiloan Hamads kontrakt var första gången, värvningen av Ranegie den andra och när Ricardinho nästa vecka infriar löftet han gav i Skånska Dagbladet och förlänger sitt kontrakt blir det det tredje tillfället som MFF får nytta av de över 20 miljonerna som flöt in i det nya bolaget.
Någon Pontus Farnerud i MFF blir det dock inte. Per Ågren bekräftade att klubben tittat på den förre Bois-spelaren, men betonade också att det aldrig blev aktuellt att inleda någon förhandling.

Uppdraget utfört av Malmö FF

Uppdraget utfört.

Parallellt med att ha presterat två fantastiska matcher, en bra och en usel i Europaspelet och varit hårsmånen från att kvala in till Champions league har MFF klarat att hålla fokus på allsvenskan. Seger över GAIS, seger över Elfsborg och kontakten med topp tre finns kvar.

De som inte tycker att det är bra gjort har helt enkelt fel.

Visst, trepoängaren mot GAIS var turlig och Elfsborgsvinsten svårtuggad, men hur skulle det annars kunna vara? Är det något det senaste decenniet i svensk fotboll visat är det väl hur svårt det är att hålla fokus och plocka poäng både i Europa och i allsvenskan.

Nu väntar ett kort landslagsuppehåll. Rikard Norling kommer äntligen att få tid att förankra sin spelfilosofi och sina idéer på ett antal normala träningar. Tidigare har han fått hålla till godo med matchgenomgångar, direkt matchförberedande träningar och pass som mest varit aktiv vila efter tuffa matcher. Det har fungerat förvånansvärt bra, så bra att det finns all anledning att ha goda förhoppningar om att det ska funka minst lika fint när MFF snart på nytt ska ut och strida på två fronter samtidigt.

Matchen mot Elsborg då?

Elfsborg och tränaren Magnus Haglund tjatade mycket om hur många chanser de skapade. Man fick också mycket cred för taktiken och lyftet i inledningen av den andra halvleken.

Och det är helt sant att Elfsborg kunde ha vunnit.

Men det var MFF som gjorde det.

Trots 11-20 i avslut totalt och 6-9 på mål.

Bakom den statistiken döljer sig för resten en väldigt intressant sak. Hur många av de 20 avsluten för Elfsborg tror ni gjordes av Anders Svensson? Rätt svar är noll. Hans hypade kollega på mitten Oscar Hiljemark hade ett. Wilton Figueiredo gjorde två mål och hade ytterligare tre avslut.

Många var oroliga över hur det skulle gå när Ivo Pekalski var avstängd och två så i grunden offensiva spelare som Wilton Figueiredo och Jeffrey Aubynn skulle bilda innermittfältspar. Att det gick vägen är ett överbetyg både åt dem och hela laget. För det är givetvis en balansgång. Ibland gör de saker till synes utan en tanke på att det blir livsfarligt bakåt om de misslyckas istället för lyckas och tappar bollen. Men mot Elfsborg var de både vakna och bra.

Dessutom klarade Malmö FF att på ett utmärkt vis styra bort spelet från framförallt Anders Svensson. Det är lätt att fastna för sista 45 och glömma borta att MFF i den första halvleken inledde med att knappt låta Elfsborg låna bollen de första 20 minuterna (bollinnehavet första 45 var 58-42) och jag tror inte att Magnus Haglund var speciellt nöjd med att det var först i den andra halvleken man överhuvudtaget lyckades få med sitt starka mittfält i anfallsuppbyggnaden. Där gjorde MFF ett riktigt gott jobb. Ett arbete som lade grunden för segern. Det snackades mycket om att Haglund gjorde det så bra taktiskt för att förändra matchbilden efter paus. Okej då, Elfsborg kom igen och skapade mycket mer. Men man fick ändå aldrig in Svensson i spelet, så att han kunde få en matchavgörande betydelse. Den rollen tog Wilton Figueiredo och det var ingen slump.

Dusan Melicharek gjorde en ny stark match.

Så stark att jag allt mer böjar luta åt att han INTE ska petas av Johan Dahlin. Jag ger mig. Dusan har förtjänat rollen som förstemålvakt och jag betygsätter honom härmed som den bästa reservmålvakten Malmö FF haft genom tiderna. Det är ett förbaskat bra betyg.

Glöm heller inte att MFF slog serietvåan med både Daniel Andersson och Ivo Pekalski på läktaren…

Rätt utfall i hängmatcherna och det ser plötsligt riktigt bra ut i tabellen.

Kan till sist inte låta bli att påpeka att det här visste ni inte om Per Welinder.

Ja att det inte är den Per Welinder har ni väl fattat vid det här laget. Men det är ganska kul att skateboardproffset som bland annat var stuntman i Tillbaka till framtiden heter likadant som MFF kommunikationschef.

Vardagen är också helt okej

Tillbaka i allsvenskan.

Tillbaka på Swedbank stadion. Ja den får ju heta det nu igen när Uefa har lämnat byggnaden.

Inte mig emot. MFF och hemmaborgen duger bra även i vardagen.

Men visst lever Malmö FF-Dinamo Zagreb fortfarande kvar i minnet och ska göra det länge. Den matchen måste vara själva definitionen av begreppet bitterljuvt och stolthet för evigt det bästa sättet att beskriva det kvarstående intrycket av insatsen under de 90 minuterna.

Nu ska det tändas om.

Går det? Givetvis.

Kan man nå samma standard som andra halvlek mot Dinamo? Ytterst tveksamt, det var en unik händelse. Grejen är dock att det inte behövs. Spelar MFF som i tisdags kör laget över allt motstånd i allsvenskan. Det är dock varken rimligt eller trovärdigt att begära att man ska göra det. Men med den sjävförtroendeboost, den heta inspiration och den klass som ändå finns i truppen är förutsättningarna ändå goda att utmana Elfsborg, ta tre poäng och ett stort kliv mot tredjeplatsen i tabellen.

Skade- och avstängningsläget är lite värre än de senaste veckorna med Daniel Andersson fortsatt borta, Miljan Mutavdzic med höftböjarproblem samt Yago Fernandez och Ivo Perkalski avstängda. Givetvis är det kapten Andersson och Pekalski som saknas i särklass mest bland de 19 i truppen.

Jag kan inte se annat än att det blir Markus Halsti och Pontus Jansson i försvarsmitten och det hade det blivit även om Yago varit tillgänglig. Pontus var lysande mot Dinamo Zagreb, ju mer man tänker tillbaka desto mer växer hans insats. Men glöm inte att Markus Halsti också var bra. Inte lika bra, men bra.

Med Miljan Mutavdzic borta ur ekvationen står valet mellan Jeffrey Aubynn och Amin Nazari när Ivo Pekalski ska ersättas. Undrar om Rikard Norling om det står och väger i valet ens funderar på att ta hänsyn till att Jeff två gånger i sista stund snuvades på att bli inbytt mot Dinamo?

Lotten bäddade bra för MFF

Malmö FF fick en bra lottning i Europa league.

AZ Alkmaar, Metalist Charkov och Austria Wien är givetvis duktiga lag och värda all respekt. Men i stort sett alla de övriga grupperna hade sportsligt sett varit sämre alternativ.

MFF kan slå alla tre lagen på hemmaplan. Klarar man att överraska i någon av bortamatcherna ligger vägen öppen för en plats bland de två bästa i gruppen och avancemang. Jag säger inte att man klarar det utan att möjligheten finns och efter den här lottningen och med matchen i tisdags mot Dinamo Zagreb i färskt minne skulle det kännas helt fel att inte vara optimist. Kör på, det här kan bära långt.

Jag blir också allt mer övertygad om att MFF faktiskt kommer att göra något innan övergångsfönstret stänger nästa vecka. Stod en lång stund med staketgänget i samband med torsdagens träning och hann prata med de flesta. Gemensamt för alla är att man både tror och hoppas att det snart kommer ett eller två nyförvärv.

Samma uppfattning har nog de flesta – inklusive jag själv – som följer MFF på nära håll: det behövs ett par spelare till i truppen för att klara hösten.

Känns som om jag skrivit det 100 gånger förr, men det tål att upprepas. Det ska bli oerhört intressant och kul att följa MFF i Europa league-matcherna. Om man inte klarar att samtidigt fokusera på det som återstår av allsvenskan och avancera till en tredjeplats blir 2011 ändå en halvt förlorad och misslyckad säsong. MFF håller på att bygga upp en organisation och ett lag som av både sportsliga och ekonomiska orsaker egentligen behöver delta i det europeiska cupspelet varje år, eller åtminstone nio av tio år. Därför är allsvenskan hur viktig som helst.

För att klara en strid på två fronter behöver truppen fyllas på.

Inte minst för att Malmö FF fortfarande löper risken att inte få behålla alla spelarna man redan har.

Ska man lyssna på ryktena – som kan vara önsketänkande – är en mittfältare och en anfallare på väg in i MFF. Det är precis vad laget behöver.

För att beskriva vilka spelartyper jag vill att MFF ska värva tänkte jag dra till med två exempel. Tobias Grahn och Mathias Ranegie.

En spelare som MFF inte vill ha (Grahn) och en som man inte tror att man kan få loss, eller få att välja MFF (Ranegie). De hade dock fyllt ut luckorna i truppen. MFF behöver en spelare till som från en position i mitten kan slå de avgörande passningarna fram till anfallarna och man behöver en forward som bryter mönstret genom att vara stor, stark, svårstoppad och bra på huvudet, en lite vassare upplaga av Edward Ofere.

MFF har redan flera duktiga anfallare. Fast det är lite för lika varandra. Situationen i slutet av hemmamatchen mot Dinamo Zagreb när kroaterna bara backade och MFF toksatsade allt framåt var förvisso inte särskilt representativ för hur en match normalt ser ut. Men ändå, har ni sett någon annan i anfallsposition i MFF de senaste åren som varit så enkel att hitta med inlägg som – Pontus Jansson?

Vi får se. Det blir inte Grahn och Ranegie. Förhoppningsvis blir det någon som har samma kvaliteter som Grahn och Ranegie.

Rangers FC hade för resten också en forward av precis den typen jag skulle vilja se i MFF i Nikica Jelavic…

 

Historien går igen.

Malmö FF slog ut Monaco, Dynamo Kiev och Austria Wien på vägen fram till Europacupfinalen mot Nottingham Forest 1979. Alla lagen fanns med på något sätt i lottningen.

Platsen för lottningen var Monaco.

MFF fick Austria Wien i gruppen.

Dynamo Kiev var också med, hamnade i en annan grupp, men MFF fick ett annat lag från Ukraina i Metalist Charkov.

 

Fantastisk insats av MFF och Pontus

Skönt. Så fick då Malmö FF med EFTERTRYCK visa att man också är ett mycket bra lag på europeisk toppnivå.
Mot slutet av matchen levde Dinamo Zagreb på ett halmstrå som var så tunt att det hade behövts ett elektronmikroskop för att upptäcka det.

Givetvis är det bittert och tungt att det inte bar hela vägen. Men MFF, spelarna och publiken ska känna en stolthet över insatsen. Jag har inte sett en bättre match av MFF i det internationella spelet sedan Nottingham Forest 1997, Anders Anderssons stora match om ni kommer ihåg…
MFF tryckte på och tryckte på och hade förtjänat 3-0-målet som fört in laget i the fucking Champions league.
Nu fick man nöja sig med 2-0 och en fantastisk match som för all framtid tvättade bort alla eventuellt kvardröjande intryck från den första matchen nere i Zagreb. Utom att det var det onödiga 1-4-målet som till slut sänkte MFF.

MFF var bra, presterade en klassisk insats och bäst av alla var Pontus Jansson. Han var brytningarnas kung nere i försvaret och sista tio när Zagrebs straffområde blev hans jaktmarker kändes det som han kunde gjort mål när som helst.

Han var en sexa på en femgradig skala, en elva på en tiogradig. Landslagsklass och mer till. De senaste månaderna har han visat att det är en av livets stora gåtor – ja nästan i alla fall – att han inte platsade när Rikard Norling kom till Malmö FF.
Och 1-0-målet. Vilken ärta. När Wilton Figueiredo fick den sämsta frisparksvinkeln på hela året, ja då smällde han äntligen in bollen.
Europaspelet fortsätter annars att vara en läroprocess för Malmö FF. Tisdagskvällens match visade att man redan sugit åt sig massvis med kunskap. Men framförallt en sak återstår att suga åt sig och börja tillämpa och det är en slags cynism som är nödvändig på den här nivån. Redan i den första halvleken fick Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo ett par smällar, särskilt Ivo, när höll på att bygga spelet. Samtidigt, när väl Dinamo Zagreb fick tag på bollen, kunde suveräne brassen Sammir i lugn och ro trippa omkring och finlira. In och smäll på. Allt behöver inte vara så vackert.

För ett par spelare blev tisdagskvällen en påminnelse om att livet som fotbollsspelare på hög nivå kan handla om tvära kast.
Samtidigt som kollegorna i A-truppen fanns i Malmö för att vara med om ett avgörande play off till Champions league åkte Alex Nilsson och Filip Stenström till Simrishamn för U21-match mot Öster!
I den truppen ingick även spelare som Omid Nazari och Simon Kroon, vilka båda den senaste tiden ofta fått träna och spela med A-laget.

Att Swedbank stadion för en dag fick byta namn till New stadium berodde för övrigt inte på att Uefa inte gillar kommersialism, om nu någon trodde det. Istället är det för att Uefas egna affärsintressen och sponsorskontrakt ska framhållas. Därför är det ju lite småkul att New stadium också i hög grad innehåller ett företagsnamn, och då menar jag inte new.
Uefa-representanterna for överhuvudtaget fram med finkänsligheten hos en bulldozer i en Bing och Gröndal-utställning.
De ville till och med att man skulle täcka över Swedbanksymbolen vid bankomaten och hade synpunkter på att banknamnet stod på kvittona. Skönt att man koncentrerar sig på de stora frågorna…

Tokoffensiv eller bara offensiv?

När jag och ett par andra lämnade presskonferensen med MFF diskuterade vi exakt hur långt Rikard Norling skulle kunna gå i sitt chanstagande i returen mot Dinamo Zagreb.

Att han vågar och kan göra det oväntade vet vi.

Det mest överraskande för de flesta, inklusive Dinamo Zagreb, vore ju att lösa problemet med Daniel Anderssons skada genom att inte ersätta honom alls utan gå ner på en trebackslinje.

En tokoffensiv som kan sluta riktigt illa, eller framstå som ett genidrag om det går vägen.

Nu tror jag inte att det blir så. Tycker inte att man ska göra det heller. Och samma uppfattning hade de övriga.

Istället blir det – nog – så här:

Dusan Melicharek i målet.

Ulrich Vinzents och Ricardinho på kanterna och Pontus Jansson och Markus Halsti i mitten.

Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz på mittkanterna samt en diamant med Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo i mitten bakom två anfallare.

Det är i sig en väldigt offensiv uppställninbg, så framåtriktad att man inte behöver laborera med andra alternativ.

Om jag skulle ändra något i det laget vore det att byta ut Dusan Melicharek mot Johan Dahlin i målet. Det innebär inte att jag tycker att Dusan är en dålig målvakt. Han har gjort massvis med nytta och visat att han håller hög allsvensk klass. Men han konkurrerar med en målvakt som förra säsongen höll Pär Hansson-nivå och var topp två eller tre i allsvenskan. Dit har Dusan ännu inte nått.

Nu löste sig den laguttagningen själv genom att Johan Dahlin fått skadeproblem och inte är med i 19-mannatruppen.

Yago bort och Halsti in, då?

Självklart tycker jag efter insatsen mot Gais. Visst han gjorde målet, men i övrigt hade han inte många rätt.

Skrev för ett tag sedan att varje gång Malmö FF förlorat med 1-4 mot ett riktigt starkt motståndarlag i det internationella cupspelet har man vunnit hemmamatchen, mot lag som AC Milan, Benfica (skelettkaffe) och Lens. Kan lägga till att MFF även gjort tre mål eller fler på hemmaplan i Europaspelet ganska många gånger. 11-0 mot Pesoporicos, 3-1 mot Lahden Reipas, 4-1 mot Wisla Krakow, 3-1 mot Wisla Krakow igen (MFF mötte polackerrna både -79 och -81), 3-2 mot Videoton och 6-0 mot Apollon är sex matcher det hänt i – och då har jag säkert glömt bort någon. Frånsett Wisla Krakow och möjligen ungerska Videoton är det dock lag som var betydligt sämre än Dinamo Zagreb.

 

 

 

 

Vad är egentligen omöjligt?

Smällen i Zagreb var så hård att det är väldigt svårt att sitta här och skriva att Malmö FF skulle ha en chans i returen. Varje gång jag försöker känns det som en liten tecknad miniupplaga av Gunde Svan springer som en Gråben eller Hjulben mellan tangenterna och skriker ingenting är ooomöjligt, ingenting är oooomöjligt.
Bortsett från att den där lilla Svan-figuren är irriterande har han ju fel. Det finns massor av saker som är omöjliga. Nästa gång Gunde Svan tjänar grova pengar på att hålla föredrag om att ingenting är ooomöjligt hoppas jag att någon i publiken ställer sig upp och ber honom rita en fyrkantig cirkel, eller pressa ner en två ton tung och fyra meter stor sten genom en melitta-tratt. Utan att slå sönder stenen.

Ändå – och det hade ni kanske inte väntat er efter den här inledningen – tänkte jag leka Gunde Svan och påstå att MFF faktiskt har en chans att vända på underläget. Ingen stor chans, ingen chans där man med bästa vilja i världen skulle vilja rekommendera någan att spela på det, men en möjlighet där det faktiskt med maximalt flyt kan gå vägen. Flytet startade redan mot Gais. Nu gäller det att fortsätta. För 3-0 är inte omöjligt, tror man det har man inte riktigt förstått vad omöjligt är.
Idrottshistorien är full av saker som på förhand kändes omöjliga. Till exempel har MFF både drabbats av och upplevt det snudd på omöjliga. Ingen trodde att laget kunde åka ur allsvenskan. Det gjorde man ändå 1999. På den positiva sidan finns Wisla Krakow-mötet 1979. Polackerna vann första matchen med 2-1 och i den första halvleken i returen mellan snövallarna på Stadion gjorde Wisla 1-0 och Bosse Larsson blev allvarligt skadad. Den ställningen stod sig till den 67 minuten.  På tiden som återstod gjorde MFF fyra mål och avancerade till semifinal. Fast då hade stora delar av publiken gett upp och gått hem.

Konstiga saker händer. Oftast måste dock något trigga igång det oväntade. Vad går aldrig att förutse. Men man kan gissa och spekulera. Vad skulle hända om Dinamo Zagrebs målvakt redan efter tio minuters spel fäller Daniel Larsson så att han blir frilägesutvisad och MFF gör 1-0 på straffen? Hur omöjligt är 3-0 efter en sån inledning?
Det är också viktigt att betona att matchen inte bara handlar om avancemang. Spelare och ledare i Malmö FF måste givetvis enbart tänka på det, men även en liten och otillräcklig seger skulle vara mycket värd. MFF spelar även för att visa att laget räcker till på den här nivån, och för rankingpoäng i framtiden. En ny förlust skulle spä på det trista intrycket från match 1. En seger, eller ett betydligt bättre resultat än i Zagreb, skulle reparera en hel del och dessutom vara bra att ta med sig till gruppspelet i Europa league.
Men då måste MFF ta hand om initiativet och tvinga Dinamo att göra det man nästan aldrig behöver i den inhemska ligan och heller inte behövde i 1-4-matchen: spela det försvarsspel man är ovant, ovilligt och inte särskilt bra på att göra…

Inget guld – men seriesegerflyt

Om det här varit en normal säsong hade jag skrivit att Malmö FF:s seger över Gais var precis en sådan match man vinner SM-guld med.
Ett sent avgörande, oförtjänt efter matchbilden och med en hel del flyt. Dessutom med ett slitet lag reducerat till en man mindre.
Å andra sidan nummer 1:
Det finns få skönare segrar att ta, en sanning som gäller både spelare och supportrar.
Å andra sidan 2:
Det är kanske inte SM-guldet som ska erövras med det nyvunna flytet – MFF hade inte vunnit den här matchen 2009 eller i våras – utan den för framtiden oerhört viktiga tätplatsen som ska ge fortsatt Europaspel.

I kampen om placeringarna efter HIF och Elfsborg är Gais i hög grad inblandat och ett av lagen som kommer att bli de allra vassaste konkurrenterna till MFF. Därför var det inte konstigt att Gaistränaren Alexander Axén var bittert besviken över de tappade poängen.
Egentligen fanns det flera saker som var konstiga med matchen. Inte minst märkligt var att det blev planens i särklass sämste spelare som fick sätta dit det avgörande målet!
Yago Fernandez fick ersätta Daniel Andersson, som på grund av smärtor vid revbenen tvingades lämna återbud och den uppgiften klarade han inte. I ett lag som är så beroende av bra passningsspel som MFF får man inte slå bort i närheten så många som Yago gjorde. Han var matchovan, osäker och det kändes som om Wanderson och company i Gais-offensiven när som helst skulle lura upp honom på läktaren. Och så var det ändå han som höll sig framme och placerade in 2-1.
Flyt, flyt och mer flyt.

Det enda MFF hade motflyt med var domsluten. Fast det var kanske bara ett tecken på att det var en himmelsblå dag att inte ens det fick någon avgörande betydelse.
En sådan här seger var naturligtvis exakt vad MFF behövde efter den naiva scoututflykten till Zagreb. Nu kan man gå in till returen på tisdag väl medvetna om att den viktiga uppgiften att behålla tätkontakten i allsvenskan är uppfylld. Färskt självförtroende är fixat, vilket kommer att behövas. Dinamo Zagreb hade utnyttjat MFF:s misstag betydligt bättre än Gais.
Å andra sidan 3:
Jag står fast vid att Dinamos vilja och förmåga att själv försvara sig är sämre än i stort sett samtliga lag i allsvenskan, inklusive Gais. MFF kommer att göra mål på tisdag! De senaste gångerna MFF förlorat med just 1-4 borta mot bra lag i Europaspelet har man för övrigt vid samtliga tillfällen vunnit hemmamatchen. Med 2-1 mot AC Milan 1968, 1-0 mot Benfica 1972 och med 2-0 mot Lens 1977. Och när det blev 0-4 mot Feyenoord på bortaplan hösten 1079 fixade MFF 1-1 hemma.
Många MFF-spelare var trötta och slitna, men en man behövde verkligen matchen. Ulrich Vinzents startade med massor av ringrost i benen. En del skakade han av sig redan till den andra halvleken.

Rikard Norling lät ytterst osäker på om Daniel Andersson kan vara tillbaka redan till tisdag. Inte bra alls. Matchens lirare mot Gais Pontus Jansson kan ju inte göra allt själv.

De andra som stod över på grund av småskador/hårt matchande (Jimmy Durmaz, Agon Mehmeti, Markus Halsti) eller avstängning (Miljan Mutavdzic) bör dock samtliga vara tillgängliga. Därmed inte sagt att alla ska in i laget…

Säsongen är minst av allt körd

En förlust med 1-4 kan sätta djupa spår.

Så djupa att det nu finns folk som börjar prata om att säsongen mer eller mindre är körd. Ju förr den är över desto bättre, så att man kan börja se fram emot nästa.

De kan knappast ha mer fel.

För det första gäller det att samla ihop resurserna, tända till  och ordna en plats bland de tre främsta i den allsvenska tabellen.

För det andra väntar oavsett hur det går i returen mot Dinamo Zagreb gruppspel i Europa league. Malmö FF är alltså redan klart för det som Helsingborgs IF just nu håller på att försöka kvala sig in till.

Visst har man rätt att vara besviken efter trippen till Zagreb, men det gäller att inte deppa ihop och tappa perspektivet. Det väntar fortfarande massor av viktiga och intressanta matcher 2011 och våren 2012.

Topp tre i allsvenskan är ett mål i sig. Så länge chansen finns att hamna där uppe måste MFF satsa 100 procent på att nå dit. Det är en jäkla skillnad på att sluta trea och sexa. Inte minst för att det gäller att kvala in till Europaspel nästa säsong också. Malmö FF har egentligen inte råd att missa någon säsong överhuvudtaget i det internationela cupspelet.

Och då är det definitivt inte bara ekonomin det handlar om. Om inte annat visade insatsen i Zagreb just hur viktigt det är att regelbundet spela i Europa och skaffa den nödvändiga erfarenheten.

Många tokhyllar nu Dinamo Zagreb. Men kom ihåg att det är sjätte gången i rad som laget försöker kvala in till Champions league. Alla de tidigare gångerna har laget misslyckats.

Det var stor skillnad mellan lagen i Zagreb, men en av de viktigaste förklaringarna till detta är säkert allt det klubben Dinamo och spelarna i laget lärde sig av de fem misslyckade försöken!

Malmö FF kommer garanterat redan på tisdag i hemmareturen att visa att man lärde sig massor i Zagreb.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om MFF vinner med 1-0 eller 2-0, och så får vi reta sig till döds på att lagets insats i den andra halvleken på Maksimirstadion innebar att nederlagssiffrorna tilläts skena iväg till 1-4.

Men först alltså allsvenskan och Gais, och en match som med tanke på hur väldigt små chanserna är att vända till ett avancamang på tisdag känns viktigare.

Rikard Norling samlade alla spelarna vid frukosten dagen efter matchen mot Dinamo Zagreb för att man skulle få möjligheten att prata av sig den och flytta över fokus på lördagsmatchen mot Gais.

Förhoppningsvis har det gett den önskade effekten. Efter fredagsträningen passade jag dessutom på att fråga Norling om hur man rent praktiskt går till väga för att underlätta en omtändningsprocess, går det till exempel att göra samma sak med alla spelare, vissa kanske har mycket lättare att skaka av sig och komma igen medan andra går och ältar besvikelsen och behöver hjälp att ta sig ur den.

Då tog han upp hur stor och proffsig hjälp laget har av klubbens psykologiske rådgivare Sverker Bengtsson. Att han är med i och underlättar processen och är en viktig resurs både för spelarna och Rikard själv.

Tyvärr var Sverker Bengtsson inte på plats i Zagreb.

MFF borde nog diskutera om han inte ska vara det på de kommande matcherna. Inte för att jag tror att  han hade påverkat resultatet i Zagreb. Mitt i ett matchskede är det givetvis andra faktorer som gör det än en mental coach som mest verkar mellan matcherna. Men hans jobb med spelarna som behövde hans hjälp kunde startat tidigare och det är ju inte uteslutet att han också hade kunnat lära sig något nytt.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×