Ta kontrollen över biljetterna

Fotbollen förlorade. Igen. Det finns givetvis ingen vettig människa som inte är bittert besviken och glödande arg sedan ytterligare en allsvensk fotbollsmatch på Swedbank stadion fått brytas i förtid på grund av idioter på läktaren.
Förra gången, i derbyt mot HIF, var det från hemmaläktaren problemen kom. Nu var de ansvariga polisernas snabba bedömning att allt talade för att det var från bortaklacken knallskotten kastades in.
Ansvaret måste alltid fördelas – och tas.
Därför är det rimligt att 0-3 förra gången mot HIF nu blir 3-0 till MFF. Bortalaget har ansvaret för bortasektionen, hemmalaget för resten.
Men det är egentligen bara kosmetika.

Förra gången fanns det tre förlorare: MFF, HIF och fotbollen. Den här gången finns det också tre förlorare: MFF, Djurgården och fotbollen.
Plus alla vi som älskar allsvensk fotboll, vill vara på plats och se hela matcher. I lugn och ro. Utan att störas av individer som tror att det är de som äger läktarna.
Malmö FF:s vd Per Nilsson tog direkt efter matchen upp frågan om tiopunktersprogrammet som klubben antog efter HIF-matchen – och som man samfällt fått stort beröm för. Men man fick en del kritik också, framförallt på punkterna om att sätta upp nät och ha civilklädda vakter på läktarna. Efter det här är det väl ingen som ifrågasätter näten, och knappast den andra punkten heller, menade han. Det är lätt att hålla med. Per Nilsson öppnade även för att man kanske måste börja ackreditera borta-supportrarna och gå över till att individualisera biljetterna till samtliga åskådare. I klartext: man ska i alla lägen veta vem som köpt och är på plats.

Vi som brukar gå på konserter vet att det inte är någon svår uppgift. Ofta fungerar det just så. Du registrerar dig, köper och när du får biljetten i din hand, eller printar ut den, finns ditt namn med bland alla de övriga uppgifterna.
Eftersom det redan förekommer en massiv kritik mot den nuvarande biljettförsäljaren Ticnet för brist på service och ett dåligt upplagt system är det dessutom ett gyllene läge att gå in och ta kontrollen över biljettförsäljningen. MFF kan göra det själv på sina matcher. Men ännu bättre är om SEF-klubbarna gör det gemensamt.
Pengarna att bygga upp ett eget system finns. Förbundet har en välfylld kassa och Svensk Elitfotbolls ordförande Tommy Theorin uppskattade efter matchen att klubbarna redan årligen lägger cirka 60 miljoner kronor på säkerhetsfrågor.
Kanske borde även disciplinnämndens böter styras över till uppgiften att bygga upp ett säkert biljettsystem? För det här är allas problem!
Varje gång det hemska inträffar finns det alltid massor med supportrar till andra klubbar som tycker att det är kul att det händer just den eller den antagonisten utan att fatta att den egna klubben också drabbas. Ingen slipper undan.
Om det bråkas på ett ställe i allsvenskan förlorar alla de övriga lagen också på det. Hela tiden…

När de första knallskotten kommit och man började ana att det kunde gå åt helsicke såg jag och min kollega Andreas Holm två barnfamiljer som gick mot utgången.

Det sved ända in i själen att se.

Och om man inte tycker att det är ett problem som måste åtgärdas borde man söka psykiatrisk hjälp.

 

Många ändringar i laget

Snart är det avspark mot Djurgården.

Filip Stenström på högerbacken

Miljan Mutavdzic och Jeffrey Aubynn på innermitten.

Dardan Rexhepi och Daniel Larsson därframme.

Ingen Ivo Pekalski, Wilton Figueiredo och Markus Halsti i startelvan. Wilton sitter dock på bänken. De två övriga på läktaren.

Halsti blev skadad det sista som hände på fredagens stängda träning innan dörrarna öppnades och kunde inte ge klartecken för spel.

De två övriga vilas. Ivo har haft många matcher efter återkomsten. Wilton sparas också.

Fullt fokus i vardagen

 

I dag är första dagen på min sommarledighet.

Ordinarie ledighet under helgen och sedan fyra semesterveckor med start på måndag.

Det kommer dock inte att påverka den här bloggen särskilt mycket.

Jag känner mig själv. Jag kommer att se ungefär lika många matcher, tycka lika mycket och uppdatera nästan lika ofta som jag brukar göra.

Och egentligen är skillnaden ganska liten. Största delen av jobbet med MFF-bloggen har jag ändå alltid gjort utanför ordinarie arbetstid.

 

I tisdags gjorde Malmö FF en fantastisk match mot Rangers FC i Champions league-kvalet. Direkt efter var dock Rikard Norling blixtsnabb med att betona att det bara var halvtid. Det gäller att prestera på samma nivå i returen också. Och som ett mantra upprepade spelarna samma sak.
Mitt i halvtiden kommer dessutom en allsvensk hemmamatch mot Djurgården.
Jag hör många säga att den matchen mest är ett mellanspel. Med en position i mitten i tabellen blir insatsen i Europa det i särklass viktigaste och prestationerna i allsvenskan en småsak i sammanhanget. Det gör mig förbannad!
Därför känns det skönt att höra MFF-tränaren Rikard Norling säga att lördagens match mot Djurgården är väldigt viktig – och mena det.
Det innebär inte att prestationen mot Rangers FC inte var något värd. Tvärtom, det var en fantastisk högtidstund. På Ibrox i Glasgow kunde vi njuta av ett MFF som vågade, både att hålla i bollen och gå på offensiven och förutom att 1-0-segern var fullt förtjänt var den något mål för liten.
Spelmässigt var det årets överlägset bästa insats och det var Malmö FF:s största stund sedan de allsvenska avslutningsmatcherna mot Häcken, Brommapojkarna och Mjällby förra året.
Men matcherna mot Rangers FC är inte viktigare än någon av alla dem som 2010 lade grund för SM-guldet. Det är fortfarande allsvenskan som är grunden. Utan segern i den förra året hade Malmö FF inte ens varit på plats i Glasgow.
Ett bra lag, och en stor klubb, måste ha spelare som kan prestera både när det är vardag och fest. Man måste också inse att utan fullt fokus i vardagen blir det inga fester överhuvudtaget.
Även om Malmö FF slår ut Rangers FC är 2011 en kass säsong om det blir en åttondeplats i allsvenskan. Inte ens ett avancemang ett kliv till och spel i Champions league kan få det att sluta svida om den allsvenska säsongen slutar med att MFF missar en topp 4-plats.
Hårt? Ja, men det ska det vara.
Svårt? Givetvis, särskilt som Malmö FF ännu inte har den breda trupp som krävs för att kunna vila spelare utan att tappa i klass.
Djurgården har lyft sig. Djurgården kommer att stöttas av över 2 000 supportrar på Swedbank stadion. Istället för att börja blicka fram mot sommarmatcherna mot Rangers och Milan borde MFF fråga sig hur mycket tuffare det blir att ta en topplats om det blir förlust mot Djurgården.
Det känns tryggt att MFF i alla fall har en tränare som är fullt ut medveten om den saken.

Agon Mehmeti saknas i truppen mot Djurgården.  Skadad eller sliten, uppgifterna går i sär, men enligt sportchefen Per Ågren har det i alla fall ingenting att göra med att intresset från Palermo skulle blivit hetare. Efter fredagens träningspass betonade han istället att det nu gått fyra veckor sedan den italienska serie A-klubben senast hörde av sig till Malmö FF.

Har för övrigt hunnit testa den på Glasgow Airport inköpta whiskyn nu. Aberfeldy heter den. Riktigt god.

MFF-standar på utflykt

En MFF-funktionär tyckte att det var kul att efter matchen ta foton på Malmö FF:s standar på lite olika platser på Ibrox.

Det tyckte jag också.

Så här är MFF-standaret på utflykt vid huvudentrén till den klassiska arenan.

En annan MFF-ledare, Patrik ”Lakan” Jandelin, passade för övrigt på att fylla år samma dag som Rangers FC fick stryk.

Stort grattis.

Och ett jättestort beröm till MFF-fansen på plats.

Nånstans mellan 250 och 300 sjöng hela matchen och efter slutsignalen ekade hymnen över hela Ibrox.

Gissa om det fanns ett stort whiskysortiment på Glasgows flygplats!

Massor med sorter jag inte ens hade hört talas om. Jag köpte två av dem. Det ska bli intressant att testa åtminstone den ena ikväll.

 

Det behövs ingen MFF-tur i returen

Taxichauffören som körde oss till flygplatsen i Glasgow gjorde ingen hemlighet av att han var Celticsupporter.
– Lycka till i returen, sa han när vi steg av.
Och lade omedelbart till, ungefär för att visa hur mycket, eller snarare lite, han värderade Rangers FC,
– Inte för att Malmö behöver det.
Mitt i sitt hånfulla konstaterande slog han därmed faktiskt huvudet på spiken.
Spelar MFF som laget gjorde den sena, sköna och smått historiska sommarkvällen på Ibrox behövs det ingen tur. Det räcker att prestera nästan lika bra i returen på onsdag i nästa vecka.

Malmö FF vann nämligen inte bara med 1-0. Man spelade stundtals ut Rangers FC. Hemmafansen skrek ut sin frustration och dagen efter var det inte en enda lokal tidning (jag vet, för jag köpte samtliga) som missade att påpeka att det skotska mästarlaget borde vara tacksamt över att MFF inte vann större!
Att tålamodet inte är det bästa visade dessutom åskådarna med eftertryck. Bakom pressläktaren skreks det hej vilt på hemmaspelarna, och managern Ally McCoist.
Tio minuter före slut reste sig en man och vrålade rakt ut:
Gör något McCoist, gör något. AVGÅ!
Då ska man veta att McCoist gjorde sin andra tävlingsmatch som ny manager och att han är en av klubbens stora legendarer som spelare med över 500 matcher och 300 mål.
Så mycket var det värt när MFF trummade på med fantasi, finess och energi och tvingade Rangersmålvakten Allan McGregor att storspela för att inte släppa in fler mål.

I Malmö FF klev Daniel Andersson och blev den storspelande general som hela laget behöver i en match av den här digniteten.
I hans fall var en femma i betyg gjuten.
En femma var även Wilton Figueiredo värd. Insatsen mot Rangers FC var hans bästa i år och i nivå med de allra bästa förra året.
Det snackas mycket om att han längtar hem och tänker stanna i Brasilien om han åker dit och hälsar på familjen. Om han kan hålla den här nivån – och särskilt om Rikard Norling får rätt och det visar sig att Wilton faktiskt är bäst som anfallare och kan visa det även i MFF – vore det en gigantisk förlust. Fast tusan vet. Det där snacket om att han har hemlängtan, kommer det inte alltid när han vill ha lite längre semester? Han vill hem till sin frus förlossning i september och då ha någon extra vecka ledigt. Ge honom det då.
Övriga spelare då?
Fyror till allihop, med visst tvekan för Markus Halsti och Agon Mehmeti och viss mersmak för framförallt Jiloan Hamad, Daniel Larsson och Miljan Mutavdzic. Det tog långt över en halvlek innan Hamad blev passerad på sin ovana position, Larsson slapp äntligen allsvenska lag som backar hem och stänger för honom och utnyttjade det till att flera gånger springa ifrån allt och alla och Mutavdzic gjorde sin i särklass bästa insats i MFF-tröjan. Precis när det bäst behövdes.

Men det var en kväll när Malmö FF imponerade mer än på mycket länge.

Rikard Norling var också värd en femma, med alla rätt i laguttagningen.

De som kom in gjorde det också bra. Dardan Rexhepi, Amin Nazari och Yago Fernandez hittade snabbt rätt och bidrog också till att Malmö FF mot slutet bara kunde rulla runt och närmast leka bort Rangers förvivlade försök att åtminstone skapa något som liknade tryck mot slutet.

Omid och Amin Nazari var för övrigt omdöpta till något som liknade Wasabi i presspapperen. Sushibröderna?

 

En fantastisk prestation av MFF

Ett fantastiskt resultat. En fenomenal prestation. Det senare är lika viktigt som det första. 1-0 borta bäddar för avancemang, och MFF förtjänade 1-0 på klassiska Ibrox mot lika klassiska Rangers FC.

Hela första halvlek följde mönstret för hur en bortamatch i fucking Champions league – eller i kvalet till den – ska se ut.

Malmö FF tog initiativ, vågade och den första halvleken var så fenomenalt bra att ledningsmålet när det kom var fullt förtjänt. Det var även 1-0 i paus.

MFF spelade varierat, fantasifullt och med ett stort självförtroende. Rangers FC spelade extremt brittiskt med fart på bollen, crossbollar och massor med inläggsspel. Men inget mer. Och inte ens särskilt bra.

Andrea halvlek inlddes lika starkt och just när Rangers primitiva spel såg att börja bita lyfte sig Malmö FF igen. Och kunde gjort 2-0. Oerhört starkt.

Bortamatchen mot Rangers FC var för övrigt det första beviset på att Rikard Norling inte alls är samma tränartyp som Roland Nilsson.

Norling vågar mycket mer.

Norling utgår från att en tränares taktiska dispositioner kan påverka matchbilden. Och han är villiga att göra dem. Anpassa sig efter motståndet och matchbilden, flytta runt i positionerna och chansa – om det behövs.

Roland Nilsson bygger envetet och långsamt och han ersätter en vänsterback med en vänsterback.

Därför tog det till exempel alldeles för lång tid innan han – ivrigt påhejad av Hans Gren – förstod att Malmö FF inte kunde få fart på spelet förrän man började spela med två anfallare.

Det gav dock resultat, till slut.

Rikard Norling är en tänkare. Innebär tankemödan att han tror att han bör göra förändringar så gör han dem. Jiloan Hamad som vänsterback, Jimmy Durmaz framför honom och Agon Mehmeti framför Markus Halsti på den andra kanten är vågat och offensivt. När det då balanseras med en defensiv mittuppställning med Miljan Mutavdzic och Ivo Pekalski med Wilton Figueiredo som släpande forward bakom den vindsnabbe Daniel Larsson blir det en balans. I alla fall i teorin.

Att det innebär massvis med radikala förändringar förändrar inte utgångspunkten. En tränare kan, bör och måste ibland till och med göra saker som går utanför det enkla. Jag är heller inte så säker på att allt det här utlöstes av att Ricardinho blev avstängd.

Inget är avgjort. En match återstår. Men det här var ändå matchen som räddade Malmö FF:s anseende för hela säsongen. Precis så här ska ett svenskt lag spela i Europa! Rangers var blekt och primitivt i jämförelse och alla i MFF var bra.

Bäst av alla: kapten Daniel Andersson.

 

Jag tror att det blir Malm

Här kommer man till Glasgow, staden som ska genomsyras av fotboll.

Och så säger taxichauffören som kör oss från flygplatsen:

– Ja, fotboll, det är jag inte ett dugg intresserad av!

Framme vid hotellet upptäcker jag att jag glömt adeptern till eluttaget. Ut och köpa och vad säger expediten i elaffären:

– Är ni här för att se fotboll. Det är en sport jag är fullkomligt ointresserad av. Cykel, det är min grej.

Vad är nästa steg?

Att man inte gillar whisky heller.

Efter presskonferensen fick jag och kollega Andreas Holm i alla fall nytt hopp om mänskligheten och Glasgowborna. Chaffisen som körde oss därifrån visade sig vara jätteintresserad.

– Hoppas att MFF slår Rangers. Jag håller på Celtic. Läste i tidningen att Henrik Larsson hjälpt MFF att kartlägga motståndet. Det är helt rätt.

En del av det övriga han sa försvann mellan hans mun och mina öron. Skotska är svårt.

På presskonferensen på Ibrox lade Rikard Norling ut dimridåer och undvek på alla sätt att svara på vilka spelare som ska starta och framförallt verm som ska ersätta Ricardinho, som ju är avstängd efter varningen mot Torshavn

Jag tror att det blir Tobias Malm.

Ställde en försåtlig fråga till Norling om han tar hänsyn till egenskaper i valet, till exempel om ersättaren ska vara nästan lika snabb som Ricardinho. Det är en faktor svarade han. Malm är ruggigt snabb.

Ibrox är för resten en fantastisk arena. Gammal, men ändå ny. Träpaneler, styrelserum, pampiga entreer från förr och allt sådant är bevarat. Samtidigt är den en modern, bekväm och modern arena när man väl kommer in.

Cirka 100 MFF-supportrar redan på plats. I morgon kommer ett plan med över 100 till och ytterligare några väntas. Det blir troligen 300 på bortaläktaren. Totalt räknar Rangers med 25-30 000 åskådare.

När MFF tränade var för övrigt gräset långt, bollarna dåligt pumpade och vakterna ville att man skulle avbryta passet innan den stipulerade tiden på en timme gått. Välkommen till Europa.

Nu ska MFF lyfta säsongen

Glasgow är en hård stad. Det räcker med att se ett par avsnitt av kriminalserien Taggart för att inse. Eller höra att i området där United-managern Alex Ferguson växte upp har männen en lägre medellivslängd – 46 år – än i de allra fattigaste områdena i Afrika. De äter och krökar ihjäl sig, eller går åt på annat sätt.
Glasgow kan bli en hård stad för Malmö FF också. För det är nu allvaret börjar. Jag står fast vid att det absolut viktigaste med den inledande omgångens matcher mot HB Torshavn var att ta sig vidare. Malmö FF borde givetvis ha vunnit klarare, men det kan aldrig vara underkänt att uppfylla målsättningen.
Men det är nu MFF ska göra säsongen minnesvärd. Om Rangers FC besegras och slås ut har man gjort en prestation som ger ett lyft åt hela 2011 oavsett hur det går i allsvenskan.

Och det är internationellt Malmö FF måste glänsa i år. Realistiskt sett är guldchansen körd. Helsingborgs IF kan rasa ihop, det kan alla lag som förlorar viktiga spelare, men MFF måste passera fler starka – och ett par inte så starka – topplag.
Det blir väldigt svårt att ta sig förbi ett allt mer imponerande HIF, det blir ännu tuffare att nå ikapp och förbi HIF och Elfsborg och jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det ska gå till att hamna före HIF, Elfsborg och AIK.

I den jämförelsen är det faktiskt en enklare uppgift att slå ut Rangers FC från Glasgow!
Går det vägen tar Malmö FF med sig Rangers fina seedning till nästa kvalomgång, nosar på riktiga Champions league och doften av de fina europeiska salongerna kan börja blandas med dem från Möllevången.
Men det viktigaste av allt ändå att hitta rytmen, farten, sjävförtroendet och säkerheten i spelet även i allsvenskan. Malmö FF har inte råd att inte hamna bland de fyra bästa. I så fall skulle all trovärdighet i målsättningen att inom ett par års sikt eteblera laget på en högre nivå än nu och ta en tätposition inte bara i Sverige utan även i Norden försvinna.
Efter guldet 2004 och förlusten mot FC Thun 2005 hamnade Malmö FF i en sekvens av förlorade år. Det får inte upprepas!
Därför är Rangersmatcherna även en nyckel till att hitta det förlorade självförtroendet, som kommer att krävas i höst.

MFF:s pil börjar peka uppåt

Först av allt. Den stora behållningen av Skånederbyt var givetvis att matchen den här gången kunde genomföras utan några som helst incidenter. Fotbollen fick vinna – och festen.

Man kan alltid plocka fram enskilda ögonblick att minnas. Ett sådant var den tysta minuten som hölls före avspark. Knäpptyst på läktarna! Annars brukar det alltid vara några som inte kan uppföra sig som folk.

Några menar kanske att det inte ska behöva påpekas. Men om man ska kritisera när det händer något negativt måste man också för jämviktens och trovärdighetens skull plocka fram det positiva.
Publiken på plats uppförde sig bra.

Två gånger gjorde Helsingborgs IF mål. Två gånger förlorade Helsingborgs IF initiativet. Därför klarade Malmö FF 2-2 i Skånederbyt.

Det är enkelt att prata klyschor om hur lätt det är att slappna av efter ett mål, och att aldrig är ett lag så sårbart som efter det att man precis jublat över att ha gjott ett.

Givetvis en alldeles för ytlig, och direkt felaktig analys.
Båda gångerna kom Malmö FF in i matchen igen av en anledning.

Efter 1-0 och en första halvtimme av fullkomlig HIF-dominans var det Ivo Pekalski som plötsligt hittade rytmen och energin och började sätta passningarna som fick Helsingborgs IF att tappa övertaget och lättheten man försvarade sig med i början av matchen. Då var MFF-spelarna för ivriga att söka läget och anfallen blev för korta.

Efter 2-2 verkade HIF också vilja förklara det med Ivo Pekalski – i alla fall var tränaren Conny Karlsson inne på det – men viktigare var bytet Malmö FF-tränaren Rikard Norling gjorde. In med Miljan Mutavdzic och ut med Dardan Rexhepi och Wilton Figueiredo placerad som länk bakom en ensam anfallare.

Det draget svängde matchbilden en gång till och frågan är om inte MFF där hittade en nyckel till att göra det svårare för Rangers FC i tisdagens bortamatch i Glasgow?

Efter Alexander Gerndts klara och fullständigt meningslösa utvisning kom möjligheten för MFF att avgöra matchen. Då visade Helsingborgs IF mod och styrka.

Att HIF toppar allsvenskan är givetvis ingen slump. Sviten med förlustfria matcher är lång som ett skånskt sommarregn modell 2011 och i matchen mot Malmö FF var det Helsingborgs IF som trots allt spelade med det större självförtroendet, det större modet att trycka på och pressa samt det effektivare sättet att spela sig till ytorna där målchanserna kunde uppstå.

Malmö FF letar fortfarande efter styrkan laget en gång hade. Sett till detta var 2-2 borta mot HIF – efter tre år med hemmasegrar på Olympia – ett mått på att pilen börjar peka uppåt igen.

När det lossnar kommer det att lossna rejält. Och tänk att MFF avslutade matchen med Omid Nazari som duktig inhoppare på mitten, en spelare superettanlaget Ängelholm inte tyckte platsade.

Uppenbarligen är det i Malmö FF man är bäst på att se hur bra de egna talangerna faktiskt är.

En annan inhoppare, Miljan Mutavdzic, fick väl den här gången definitivt tyst på snacket att han inte gör någon nytta i truppen? Klockrent.

Ivo Pekalskis betydelse är svår att överskatta. Han är ännu inte uppe i fullt varv på alla cylindrar, men redan så viktig.

Daniel Anderssons sista halvtimme var för övrigt grym. Som han gick in och vann närkamperna. Till slut blev Alexander Gerndt så irriterad att han kokade över, drog på sig rött kort och gav MFF en friplåt till att avgöra matchen.

Agon Mehmeti ska ha cred för sitt sätt att spela yttermittfältare. Han slår inlägg som han själv hade kunnat näta på om han kunnat vara på två ställen samtidigt – om ni förstår vad jag menar.

Kul för Markus Halsti att få göra mål, och bra att han var där.

 

Nu ska jag avsluta kvällen med Sven Zetterberg på St Gertrud.

Sevriges bäste soulman, Sveriges bäste bluesman och en artist som många på nöjessidorna hypade svenska artister inte ens skulle få lov att knyta skorna till.

Förhoppningsvis blir det en lika bra konsert som den jag var på i torsdags när Richard Thompson spelade på KB.

Snart kan avståndet vara för stort

Visserligen har Malmö FF en hängmatch mot Häcken tillgodo, men för närvarande är avståndet mellan MFF och HIF 13 poäng. Om HIF vinner blir det 16.

Det är knappast någon överdrift att säga att HIF har chansen, inte att avgöra guldstriden men i alla fall såga av Skånekollegan MFF från den kampen. Det finns dessutom mycket som talar för Helsingborgs IF i lördagens derby.
Först det självklara. Tabellen ljuger inte. Eftersom HIF ligger långt före har man givetvis varit ett betydligt bättre lag än MFF.
Självförtroendet är dessutom vassare i HIF. Helsingborgsspelarna vet att de kan vinna matcher även om de kommer i underläge och trots att spelet inte stämmer. Bra lag får flyt.

Även om Helsingborgs IF också ska ut i Europaspelet dröjer det lite längre och Malmö FF har hamnat i ett läge då sommarens fester mot först Rangers FC från Skottland och sedan AC Milan – två fullsatta hus på Swedbank stadion – känns mer kittlande än ett bortaderby i Helsingborg. HIF spelar hemma, skymtar de gyllene medaljerna vid horisonten och har inga problem med att se just den här matchen som den största festen.
Allt detta talar för HIF. Malmö FF har till råga på allt Jimmy Durmaz avstängd och han är en av dem som fortsatt ge järnet mitt i allt strulet.
Ett normalt resultat är därför att HIF vinner derbyt med ett eller två mål.

Vad talar då för Malmö FF? Ja, jag ger fortfarande inte ett skit för argumenteringen att spelar MFF inte bättre än man gjorde mot HB Torshavn är laget fullständigt chanslöst mot HIF – och ännu mer mot Rangers FC.
Malmö FF kommer att lyfta sig, i båda matcherna. Det handlar om inspiration, glädje och ren och skär vilja. Tar Malmö FF-spelarna det på rätt vis kan det säkert dessutom vara skönt att för en gångs skull få vara underdog i en match alla verkligen brinner för att vinna.
En annan sak som talar för Malmö FF är att läget i tabellen beror på att laget underpresterat!
Många samverkande faktorer – som den alldeles för långt utdragna processen att skeppa över Roland Nilsson till FC Köpenhamn, det stundtals allvarliga skadeläget, den usla målfabrikationen, den frapperande ofarligheten på hörnor och andra fasta situationer – har bidragit till att ett i grunden bra lag inte nått upp till sin rätta kapacitet. Men det är ju trots allt så att någon gång kommer det att lossna för MFF.
Det är ett mycket bättre läge än många andra lag befinner sig i. MFF kan bevisligen bättre. Halmstads BK, till exempel, kan det inte. I MFF måste man göra allt för att använda matcherna mot först Helsingborgs IF och sedan Rangers FC som katalysatorn som utlöser förbättringen.

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×