Bra – men inte en av de största

Sista matchen med gänget gav 3-0 borta mot HBK och avancemang i Svenska cupen.

I kvartsfinalen väntar Kalmar FF – borta. Att det blir bortamatch för MFF i Svenska cupen har med åren närmast utvecklats till en naturlag.

Men det slipper Roland Nilsson bekymra sig över. Nu är det Rikard Norling som är MFF-tränare. Och det är dags att sätta slutbetyg på Roland Nilsson.

SM-guld är måttet för framgång i Malmö FF. Alla tränare som levererar minst ett sådant under sin tid i klubben ska därför ha ett gott betyg.

Roland Nilsson gjorde det 2010.

Det är jag övertygad om att alla i och runt klubben; medlemmar, supportrar, ledare, anställda och så vidare tackar honom för.
Och kommer att minnas honom för

Gott så. Hans professionalism, noggrannhet, förmåga att utvecklas och efterhand lära sig att ta de nödvändiga besluten – exit Hans Gren – gör också att han hamnar relativt högt upp på listan över starka MFF-tränare.

Han har också varit väldigt bra på att våga släppa fram de unga talangerna som redan funnits i MFF-leden eller hämtats dit i ung ålder. Samma sak kan sägas om att efterhand skapa god stämning och bra sammanhållning i truppen.

Jag tror i och för sig att spelarna själva varit mest ansvariga för den biten – men Rolle Nilsson har i alla fall inte satt upp några hinder för att låta den starka lagkänslan växa fram.

Innebär det att han bör räknas till en av de allra största MFF-tränarna i historien?

Mitt svar på det är nej.

Han är givetvis inte i närheten av de tre största: Antonio Duran, Roy Hodgson och Bob Houghton.

Topp sex då?

Nej, utan att gå in på namn kan man säga att det för en placering där uppe inte precis räcker att vara bättre än tränare som Kalle Hult, Micke Andersson, Keith Blunt och Sören Åkeby

Vi pratar om en klubb där meritförteckningen omfattar 16 SM-guld, 14 cup-guld och ytterligare tre allsvenska seriesegrar där bara det i fotbollssammanhang korkade påfundet SM-slutspel stoppade MFF från att plussa på med tre guld till.

Genom åren har MFF dessutom nått stora internationella framgångar. Just i det sammanhanget är det viktigt att påpeka att när Roland Nilsson anställdes slog MFF fast att han skulle bygga ett lag för framgångar i Sverige OCH internationellt.

Det är två målsättningar och fakta är att Roland Nilsson lämnar innan vi vet att han uppfyllt den andra – och det är han själv som valt att göra det.

Rätten att byta jobb om man får ett annat mer prestigefullt och välavlönat är självklar.
Men det är inte samma sak som att beslutet att göra det är självklart.

MFF har säkert inga problem med och full förståelse för att Roland Nilsson lämnar. Utan att spekulera allt för mycket är jag ändå ganska säker på att det finns ett sting av bitterhet över sättet han gör det på. För att ta ett aktuellt exempel. Ersättaren Rikard Norling undersökte ödmjukt hur den nuvarande arbetsgivaren Assyriska skulle ställa sig om det blev aktuellt med en MFF-flytt. När han fått förståelse satte man igång processen.

Roland Nilsson har genomfört sitt jobb i Malmö FF med proffsighet, fullt fokus och stor noggrannhet. Men någon passion har inte varit med i förhållandet – egentligen inte från någon av parterna.

 

Stenström in direkt

MFF-lånet Filip Stenström gör debut direkt i LB07.

När LB07 på lördagseftermiddagen (16.00) möter Skövde AIK i division 1 går Filip in som högerback i startelvan.

Han har tränat med LB07 hela veckan, är spelklar och beredd. Måste kännas skönt för den 20-årige backen att äntligen få speltid på hyfsat hög nivå. Förhoppningsvis kan det göra honom mer konkurrenskraftig även i MFF-truppen.

Det är ju ett faktum att ingen annan A-truppspelare hamnat längre från de elva, eller 16, än just han. Ändå har han kämpat på med bra humör och utan gnäll.

Pratade precis med LB07-tränaren Erol Bekir.

Att det är som högerback Stenström går in motiverade han på två sätt:

1) Det är där behovet är störst. Egentligen akut.

2) Man har redan fått stuva om i mitten med korta mittbackar. Med Filip som mittback hade det blivit två korta sådana, vilket är en för mycket. Inte minst för att lagen i ettan ofta slår in långa bollar mot försvaret.

Stor skillnad på utlåningarna av målvakten Dejan Garaca och Filip Stenström för resten.

Stenström går in på direkten.

Garaca-lånet kom av sig innan det startat. I och med Johan Dahlins skada registrerade MFF tillbaka Garaca  och han har fått koncentrera sig helt och hållet på himmelsblått. Dejan har inte gjort en enda träning med LB07 sedan seriespelet inleddes.

 

 

Nytt sätt att anställa tränare

Fotbollslivet går vidare. Dagen efter skandalen som avbröt Skånederbyt och lade en mörk skugga över hela föreningen presenterades Rikard Norling officiellt som MFF:s nye tränare.

MFF-ledningen diskuterade länge om det var rätt att fullfölja den före matchen mot HIF spikade tidsplanen att hålla presskonferensen på onsdagseftermiddagen. Beslutet blev att det var bäst att inte skjuta upp den. Säkert delvis just för att visa att vardagen måste gå vidare.

Rätt beslut!
Och rätt tränarval!

Jag var försiktigt positiv till Norling tidigare. Efter presskonferensen är jag övertygad. Han gav ett sansat och klokt intryck och framförallt verkade han både genuint stolt över att få frågan av MFF och brinna av iver efter att få börja. Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre start än så.

Återstår då det fotbollsmässiga. Passar han in i den kravprofil Malmö FF ställt upp? Det är nog för tidigt att vara 100 procent säker, men chansen är god. Betydligt större än om det blivit Stuart Baxter och lite mindre än om det blivit Jonas Thern skulle jag vilja säga.

Thern var drömmen. Han kunde inte komma loss. Då var det dags för det näst bästa. Det blev Norling och det kan vara bra nog.

Att Norling är bättre än Baxter – som han själv ser som en stor förebild – baserar jag på förmågan att samarbeta. När Norling fick frågan vad som skiljer mellan den tränare han var för ett antal år sedan och den han är nu svarade han.

– Jag tror inte längre att jag har svaret på allt.

Kanske är jag fördomsfull, men min uppfattning är att Baxter fortfarande tror att han har det.

Dessutom betonade Norling att han och Roland Nilsson ligger ganska nära varandra i sin filosofi om hur fotboll ska spelas. MFF:s önskan, eller snarare krav, är att han även ska utveckla den, och ta nästa steg i taktikevolutionen.

Men nästan ännu mer intressant än valet av ny tränare är valet av anställningsform. Malmö FF går i bräschen för ett helt nytt sätt att se på saken.

Rikard Norling har fått en tillsvidareanställning med tolv månaders uppsägning från klubbens sida och sex månaders från Norlings. Man ställer även ett krav på att anställningen ska avslutas i november-december. Säger Norling upp sig i februari måste han alltså ändå fortsätta till säsongen är slut, eller ta frågan till skadestånd och arbetsrätt.

 MFF får å sin sida en garanti för att man aldrig behöver betala en uppsagd tränare lön längre än tolv månader.

Det är inte huvudskälet till nyordningen, men Per Ågren och Per Nilsson erkände att man lärt sig något av att klubben fortfarande har en liten bit kvar på perioden man måste avlöna Hans Gren. Huvudskälet är dock att Håkan Jeppsson tagit med sig anställningstänket från näringslivet.

Fungerar det inte kan parterna skiljas relativt snabbt. Blir det en ”match made in heaven” kan Rikard Norling å andra sidan sitta kvar så länge att han blir Malmö FF:s Alex Ferguson.

Roland Nilsson coachar laget på söndag borta mot Halmstads BK i cupen.

Det blir hans sista match i MFF. Sedan väntar en kort semester för spelarna.

Den 3 juni kör Rikard Norling sitt första träningspass.

Måndagen den 6 juni gör han sin första match när MFF på Swedbank stadion möter Elfsborg i en träningsmatch. Söndagen den 12 juni gör han allsvensk tränardebut för MFF – borta mot AIK.

En djupt tragisk minut

Tisdagen den 24 maj 2011 förlorade MFF och Malmös fotbollspublik oskulden.
MFF-supportrarna har genom åren fått massvis med berättigat beröm och ofta framhållits som föredömen.
Det intrycket solkade ett inkastat knallskott och en inspringande åskådare ner inom loppet av en minut som alla vi som älskar fotboll och är uppväxta i Malmö för evigt kommer att minnas som djupt tragisk.
Än värre blir tragiken – ja ibland är det faktiskt rätt att använda just det ordet i samband med idrott – när man slår en blick i programbladet och ser att MFF-ordföranden Håkan Jeppsson i ledaren hälsar välkommen till derbyt med den positiva läktarkulturen och tar upp det negativa exemplet från matchen mellan Syrianska och AIK.
Och så händer det här. Och nu.

Men han påpekar också att tyvärr har det funnits varningssignaler. Samma sak betonade MFF Supports ordförande Ola Solér när jag pratade med honom en halvtimme efter den avbrutna matchen.
Det slängdes in knallskott på planen redan i Supercupen mot Helsingborgs IF tidigt på säsongen.
Då hamnade de inte i närheten av någon spelare eller funktionär. Men det och ytterligare ett antal händelser har antytt att något varit på gång och att MFF också varit på väg att skaffa sig en svans av huliganer som förr eller senare skulle låta tala om sig.
Nu har det hänt och jag är övertygad om att Jeppsson och 99,9 procent av dem som fanns på plats på Swedbank stadion helst skulle vilja sluta ögonen för att sedan vakna upp och inse att allt bara var en ond dröm – eller spetsa huliganerna på en påle på Stortorget.
Givetvis var det rätt beslut att bryta matchen. Det finns dessutom inget – absolut inget – som tyder på att Helsingborgs IF inte kommer att tilldömas segern med 3-0. Det antyder både praxis och sunt förnuft. Därmed har de få som förstörde festen för de många även avgjort matchen.

Men det hjälper inte att bara beklaga och fördöma. Efter det som hände på Swedbank stadion på tisdagskvällen, och det som tidigare inträffat i svensk fotboll, måste frågan nu ställas hur länge politikerna ska få fortsätta att låta bli att genomföra de lagändringar som krävs.
Tyvärr finns det en skrämmande okunnighet om och ovilja att sätta sig in i problemen hos de som till slut är de enda som kan genomföra de beslut som kan ge polisen, vakterna och fotbollsrörelsen redskapen som behövs för att göra något åt det hela. Det hjälper inte att bara snacka.
Efter matchen var de två tränarna rörande överens om att det var rätt att avbryta, och att den halvtimmen som spelats bjudit på en fantastisk fotboll. Och precis så var det ju.

Egentligen ska det inte ha någon betydelse om det är en dålig eller en bra match som bryts. Men känslan är ändå att de två lagen var på väg att skapa en klassiker att minnas länge av helt andra skäl än de som nu är aktuella.
Troligen var det Roland Nilssons sista eller möjligen näst sista match. Rikard Norling är på väg in. Vilken bitter slutvinjett inför hemmapubliken!

Avtackning med timing?

Jag ger mig. Det är extra kul med derbyn.

Samtidigt står jag fast vid att de som följer Malmö FF – eller vilket annat lag som helst, HIF till exempel – måste ha hål i huvudet om man inte tycker att det är viktigare att säkra en titel i en match mot vilket annat lag som helst.

Eller avancera i Champions league-kvalet.
Fast det är å andra sidan bara ett svenskt lag som har den möjligheten.

Annars är det svårt att inte ryckas med i stämningen inför derbyt.
Smittas av spelarnas entusiasm och tändning i snacket efter träningen och sedan se kön till de sista minuten-biljetter Svenska spel släppte på måndagen ringla sig lång som en serpentin utanför Swedbank stadion. Plus drömma lite om vad som väntar i form av fullt hus, stämning, tifo och annat kul på tisdagskvällen.

Men att gå från det till att tycka att derbysegrar är mycket mer värda än andra trepoängare är ett alldeles för stort steg. Sådant kan lag utan de stora ambitionerna syssla med.

För att ta ett exempel. Om MFF slutar femma i tabellen men vinner båda matcherna mot HIF med 3-0 är det ändå en skitsäsong.

Därför är det extra roligt att det här derbyt, precis som de två ifjor, faktiskt avgör väldigt mycket i toppstriden. Det är seriens etta och tvåa som möts i den tionde omgången.

Malmö FF tog in ett stort försprång på Helsingborg förra året. Och kan göra det igen. Men det är onödigt att sätta sig i samma situation i år.

Lite orolig å MFF:s vägnar är jag dock. När Wilton Figueiredo avbröt träningen var det ett ytterst dåligt besked. Jag tycker att MFF visat att man klarar sig utan Ivo Pekalski. Lika mycket tycker jag att man visat att man klarar sig utan Wilton Figueiredo. Men det man absolut inte visat är att man klarar sig utan både Wilton och Ivo.

Därför tror jag också att det ska väldigt mycket till för att Roland Nilsson ska ställa över Wilton. På söndag möter MFF Halmstads BK i cupen. Annars väntar ett långt uppehåll i allsvenskan fram till den 12 juni när MFF möter AIK på bortaplan.

Samma uppehåll som ger Wilton möjligheten att läka ljumskarna blir en perfekt öppning för Malmö FF att genomföra det tränarbyte man redan borde ha klarat av. Staketgänget Kommando Kellerman med Sven Liljegren i spetsen passade efter måndagsträningen på att tacka av Roland Nilsson. Om det var perfekt timing återstår att se. Rolle tog åtminstone emot presenten, vilket ni kan se på Emilia Olofssons bild.

Per Ågren och de övriga som jobbar med att lösa tränarfrågan är väldigt bra på att inte läcka ut någon information. Inte ens Anders Palmér, som står beredd att ta över om man inte hittar någon snabb lösning, har en aning. Och har inte han det har varken du, jag eller någon utanför den allra innersta kretsen i Malmö FF en susning.

Fältet är fritt för spekulationer. Här är en. Frågan är om inte Malmö FF medvetet läckte ut Stuart Baxters namn för att testa av reaktionen? Är det här en typ av tränare som passar? Svaret blev nej.

Näst roligast på träningen:

När Ulrich Vinzents räddade en boll från att gå över linjen och tacklade samtidigt omkull tre gula plastfigurer. När de flesta höll andan och undrade om han hade skadat sig hördes en röst från läktaren.

– Så ska man behandla di gule.

Strax efter kom Anders Palmér bort och sa ungefär samma sak. Han har gått i den gamla skolan.

Allra roligast (och det här snor jag rakt av från en mycket kunnig kollega, som snappat upp den av allt att döma helt sanna historien):

Varje dag de senaste veckorna har  en man som är ute och rastar sin hund passerat lokalen där MFF-ledningen sitter ute på Swedbank stadion. Han har då troget gått fram till fönstret och gjort den klassiska snurren med fingrarna utanför ena örat. Ni är inte riktigt kloka – typ.

Det reser ett par frågor.

Är han missnöjd med att det inte händer något i tränarfrågan, och kommer han i så fall att sluta när det löser sig? Eller är han IFK Malmö-supporter? Och vad tycker hunden?

Lika uselt som planen

MFF ska inte vara nöjt med oavgjort. Det ingår i klubbens struktur, själ och allsvenska affärsidé.

Dessutom var det mycket som inte alls såg bra ut i matchen mot Häcken.

Men det känns ändå som om jag skulle vilja inleda med ett par saker som faktiskt var helt okej:

Att det trots alls blev en poäng.

Ett sanslöst vackert mål.

Fem avslutande minuter då det var MFF som visade vilja och tryckte på för att få in ett segermål.

Dusan Melichareks räddningar. Han var matchens MFF-spelare.

Jimmy Durmaz första halvlek. Då kunde han, med lite flyt, ha avgjort matchen.

Där någonstans tar det slut. Nä för resten. Jag lägger till Guillermo Molins insats och Miljan Mutavdzics och Dardan Rexhepis inhopp också. Vann MFF en enda offensiv nickduell innan de två kom in på planen?

I övrigt var det lika uselt som Rambergsvallens plan.

Det kunde dessutom spillt över på debyt mot HIF. Daniel Andersson, och MFF, ska tacka domaren för att han inte blev utvisad – och avstängd i derbyt. Begriper faktiskt inte vad som for i MFF-kaptenen. Han brukar annars alltid ligga på rätt sida av det tillåtna.

Mot Jönköping Södra och Örebro SK hittade Malmö FF tillbaka till den aggressivitet och bollvinnariver som man måste ha för att vara riktigt bra. Nu verkade aggressiviteten mer slå över i dåligt humör och frustration. Då funkar det av naturliga skäl inte alls lika bra.

Glöm heller inte att det kunde slutat med förlust.

Häcken är bra och Häcken har Mathias Ranegie. Att man har honom innebär att man kan vara bra när man spelar sitt vanliga spel. Men man kan även anpassa spelet, spela mindre med bollinnehav och uppbyggnad genom mittfältet och mer som man gjorde mot Malmö FF.

Och som MFF ibland kan behöva göra mot några av de blivande motståndarlagen i Champions League-kvalet. Därför känns det extra jäkligt att Malmö FF för närvarande inte har en spelare av Ranegies kvaliteter i truppen. Dardan Rexhepi kan vara ett alternativ, men då krävs det att han spelar betydligt mer än han får göra nu.

Ivo Pekalskis skada var naturligtvis inte alls bra för laget. En bristning kan hålla honom borta från spel ett par veckor – vid precis fel tidpunkt. Han gjorde ett suveränt mål, ett tekniskt briljant nummer väl värt att hylla.

Men låt inte målet skymma det faktum att hans insats i övrigt var ytterligare ett bevis på att han efter det långa skadeuppehållet inte är uppe på fjorårets höga nivå. Ivo behöver matcher, och regelbundna sådana under en relativt lång period, för att nå sin rätta kapacitet. Ett nytt skadeuppehåll kommer bara att fördröja den processen och det känns inte alls bra.

Den 1 juli är Rick Kruys på nytt Malmö FF:s spelare. Den intressanta frågan just nu är hur regelbundet matchspel i Holland har påverkat honom? Har han fått ett lyft som kan göra honom till en joker i MFF? Jag tror det inte, men om Pekalskis problem med skador fortsätter är jag inte längre så säker som jag var för bara ett par veckor sedan.

MFF på väg att vända det negativa

På tisdag möter Malmö FF Helsingborgs IF i ett glödhett derby på ett utsålt Swedbank stadion.
Skit i det! Nu.

För först väntar BK Häcken i en match som är mycket viktigare än den kan synas vara.

Än finns det många topplag i årets allsvenska, men snart delar sig serien och då gäller det att vara med på rätt sida.

Dessutom är det snart dags att avfärda allt tjat om att MFF lider så svårt av situationen att ha en tränare som är på väg till FC Köpenhamn och ingen ersättare klar.

Vi är alla skyldiga i spekulationskarusellen och vi har haft rätt.
Givetvis har det inte varit bra för varken klubben eller truppen och alla de ansvariga påverkas fortfarande av man inte har en lösning klar.

Men det viktiga är ju att det är på väg att vändas från något entydigt negativt till något ganska positivt. Hittills har MFF klarat av svårigheterna riktigt bra och skulle segern över Örebro SK följas av ytterligare en mot Häcken kan det ge massor av styrka till laget.

Då är det läge att skifta tankarna från ”fan vad alla tjatar om att det är så svårt att hitta fokus och prestera 100 procent när vi har en tränare halvvägs över sundet och ingen ersättare” till ”Det här har varit svårt. och är det fortfarande, men vi är så bra och starka att vi klarar det också”.

Om självförtroendet i det försvarande mästarlagets trupp var starkt tidigare, hur stabilt blir det inte då när man klarat den här pressen också?
Men då ska man alltså helst piska Häcken.

Och på tal om stora problem som visat sig vara mindre än man trodde och snart är på väg att försvinna. Johan Dahlin kommer närmare och närmare en comeback i målet för varje dag.

Men det som kändes akut för någon månad sedan har nu bytts ut i en trygg förvissning om att Malmö FF i Dusan Melicharek har en backup som mer än väl håller måttet.

När Johan Dahlins skadeuppehåll började skrev jag att Dusan Melicharek redan under tiden i Mjällby visat att han kan vara en riktigt vass målvakt och att Malmö FF i enstaka matcher knappast skulle bli lidande av skiftet.

Svårigheten var snarare att i en lång sekvens av matcher skulle det bli en försvagning någonstans i tidslinjen. Det är en sak att vara bra i sju av tio matcher, en helt annan att undvika svackor.
Nu har vi facit och det är inte Dusan Melichareks prestationsmässiga bergsbestigningar jag är mest imponerad av, det är hans förmåga att inte trilla ner i några dalar.

Per Ågren har varit tydlig med att Dusan Melicharek spelar under utvärdering. Kontraktet går ut efter årets säsong och insatserna avgör om man ska erbjuda en förlängning.
Min åsikt är i alla fall klar. Ta fram papperen. Det är inte bara Johan Dahlin som är bättre än Jonas Sandqvist. Dusan Melicharek är det också.

Tog ett kort snack med Agon Mehmeti efter torsdagsträningen. Det kan ni läsa här.

Visste ni för resten att hans bror Nezir Mehmeti gjort comeback? I IFK Malmö. Nezir är inte målskytt utan målvakt och i onsdags höll han nollan när IFK Malmö slog Hittarp med 3-0 i DM.

Allt är inte svart för IFK Malmö-tränaren och MFF-materialaren Kenneth Folkesson i ”di gule”.

Bättre utan Baxter

En tidning avslöjade att Stuart Baxter var aktuell för Malmö FF. Baxter själv bekräftade att han pratat med klubben. Plötsligt hängde alla andra på och den 57-årige rutinerade tränaren var inte bara huvudspåret utan det var bara en fråga om dagar – eller timmar – innan allt skulle vara klappat och klart för att presentera honom som Roland Nilssons ersättare.
Sedan kom signaler från MFF att vi inte alls skulle ta för givet att Stuart Baxter var den utvalde och nu går han ut och berättar att han tackat nej till det försvarande svenska mästarlaget.
Av privata och personliga skäl.
Hela tiden har MFF  hållit fast vid sin, och sportchefen Per Ågrens, linje att inte kommentera varken Baxter eller någon annans namn.
Det enda man bekräftat är att man pratat med de två kandidater vars namn har läckt ut; Jonas Thern respektive Stuart Baxter.
Vill man vara elak går det att konstatera att när ett namn läcker ut och Malmö FF erkänner att det funnits kontakter – ja, då kan man dra slutsatsen att det blir någon annan.
Jag är inte alls så säker på att Baxter föll bort för att han tackade nej. Det kan lika gärna vara på det viset att MFF valde bort honom, eller att han ställde krav som klubben helt enkelt varken kunde eller ville uppfylla.
Baxter är inte billig och han propsade säkert på ett långt kontrakt.

MFF badar inte precis i pengar. Klubben gick 32 miljoner back förra året och ambitionen att ta över hela ägandet av Swedbank stadion kommer att ge mycket pengar på sikt, men vara en hård ekonomisk belastning i början.
Samtidigt tyder nästan allt det Stuart Baxter gjort hittills i tränarkarriären på att han ofta är väldigt bra i början, men sällan på sikt och att det efter en relativt kort tid i klubbarna är dags för honom att dra vidare mot nya djärva mål.
Eftersom han, åtminstone delvis, dessutom står för en annan fotbollsfilosofi än den MFF slagit in på hade det dessutom krävts ett par nyförvärv för att anpassa spelartruppen till de nya villkoren. Det hade också blivit dyrt.
MFF hade även ställts inför problemet att ha gjort en klart specificerad profilbeskrivning på den nye tränaren och sedan förklara varför man anställt någon som inte stämmer in på denna.

I Champions league-kvalet hade Baxter varit ett lysande val, det står jag fast vid. Men efter det hade han snarast varit en belastning. Och uppgift två för honom, att snabbt få fart och energi i ett lag som tappat denna försvann när Roland Nilsson och spelartruppen plötsligt själva löste det problemet med insatserna mot Jönköping Södra och Örebro SK – och de senaste veckornas hårda jobb.
Genom att inte gå med på villkoren ger man Baxter ett sätt att ”rädda ansiktet” genom att låta honom tacka nej. Det har varit klart ett tag och under tiden har Baxter-spåret fungerat som en rökridå och ett sätt för MFF att i lugn och ro jobba med lösningen man egentligen vill ha.

Molins ska hyllas

Det är svårt, för att inte säga korkat, att inte hylla Guillermo Molins.
Först gjorde han årets snyggaste mål. Sedan följde han upp med att göra ett som han själv tyckte var ännu vackrare. Och varför inte? Det var det ju, i alla fall nästan.
Dessutom betydde målen en massa. Det är en sak att sätta dit en kanon i krysset vid ställningen 4-0. Nu tryckte Gische dit två mål som avgjorde matchen.
I mitt tycke har Molins samma status i laget som de ”opetbara”, det vill säga spelare som Johan Dahlin, Daniel Andersson, Ulrich Vinzents, Ricardinho och Ivo Pekalski. Är han i bra form ska han spela. Han är helt enkelt truppens bäste yttermittfältare.

MFF gjorde en bra match. Ibland riktigt bra spelmässigt. Men det är givetvis inte godkänt att dominera så totalt som man gjorde de första 30 minuterna utan att få utdelning.
Ifjor hade det stått 1-0 eller 2-0 efter den inledningen.
Tack vare de två kanonmålen kan laget dock nu vara på väg att nå samma säkerhet och effektivitet igen. Mål och segrar ger det självförtroendet och även ett kvitto på att jobbar man på rätt sätt ger det utdelning.
Det pratas mycket om snabbt och effektivt passningsspel, och det har Malmö FF-truppen alla förutsättningar att prestera. Men lika viktigt som att se till att bollinnehavet leder till något gott är att erövra bollen från motståndaren.

Mot ÖSK var MFF som ettriga iglar på den bollförande moståndarspelaren, tryckte på, stängde in och fick väldigt ofta tag på bollen. Bra jobbat!
När Guillermo Molins efter matchen blev omringad av ovanligt många reportrar – konstigt vore väl annat efter den insatsen? – tryckte han just på den detaljen.
Strax innan hade han dessutom till radion sagt att man i pausen i omklädningsrummet diskuterat vad man skulle göra när man startade halvlek två med 0-1 i baken.
– Vi skulle gå in och visa lite, ja jag vill inte säga ordet, men den sitter mellan benen.
När laget är som bäst är Malmö FF en vacker och ovanligt snabb fjäril med bollen och en ilsken bålgeting utan.

Bäst mot Örebro var förutom Gisches vackra mål ytterbacksspelet. Både Ulrich Vinzents och Ricardinho var lysande. Jeffrey Aubynns insats i den första halvleken visade också att det var rätt att flytta upp Wilton Figueiredo i anfallet för att kunna köra med Jeff och Ivo Pekalski på mitten. Ivo har dock en bit kvar innan ringrosten är borta. Han behöver fler matcher. Nu tappade han boll ett par gånger, och det kunde blivit riktigt farligt. När han är i full form gör han inte det.
Agon Mehmeti satt på läktaren. Mot Häcken ska han in i laget igen. När Wilton Figueiredo drog på sig sin tredje varning löste han problemet hur man ska bereda plats för honom.

Daniel Andersson spelade match nummer 401 och hyllades förtjänt för att ha passerat milstolpen 400.

När han lämnade Swedbank stadion frågade någon om han skulle avsluta dagen med att se VM-finalen i ishockey. Han tittade, såg ut som om det var en ovanligt dum fråga och svarade bara

– Nääää

Käppakrig är inget för MFF:s kapten.

Patrik ”Lakan” Jandelin var speaker. Redan före matchen påpekade han bestämt att MFF aldrig förlorat när han varit det. Sviten är fortfarande obruten.

Samma energinivå, tack!

Ibland är det bra att bita sig själv i svansen. Efter 4-0-segern i cupen i Jönköping avslutade jag krönikan med att skriva:
Viktigast att minnas är dock att 4-0 är inget värt på söndag om MFF inte spelar lika inspirerat då.
Det känns som om det idag är läge att börja precis där.

Exakt hur stor betydelse det haft för MFF:s poäng- och måltorka att tränaren Roland Nilsson sköter laget i väntan på sitt nya jobb i FC Köpenhamn kan man diskutera till dess att man blir blå i huvudet.
Givetvis påverkar det, att förneka den saken är bara dumt.

Därför gav de fyra målen och avancemanget i Svenska cupen en ytterst välbehövlig boost i självförtroendet.

Men jag håller med Roland Nilsson om att det var ett ännu viktigare besked att förbättringen kom efter det att man jobbat stenhårt med anfallsspelet.

Bland annat måste samarbetet mellan de som springer in i boxen och de som ska få in bollen till spelarna som gör det fungera både bättre och snabbare.

I det fallet blev det en radikal förbättring mot  Jönköping och Malmö FF fick ett kvitto på att när man lägger ner hårt jobb på att träna en detalj visar det sig även på planen.

Och vi som följer laget från sidan fick i vår tur ett kvitto på att Roland Nilsson – trots den förestående flytten – fortfarande har nog med både glöd och kraft att se problemen och göra något åt dem. Efter 0-0 mot Syrianska har det också varit en helt annan energi på träningarna.

Söndagens match mot Örebro SK kan mycket väl vara Roland Nilssons allra sista som tränare för Malmö FF. Det börjar bli tjatigt att skriva det nu, men läget är ju precis så. Lösningen med FCK närmar sig och arbetet med att rekrytera en ersättare har gått in slutskedet.

Rolle Nilsson är värd att sluta med en trepoängare i MFF-dressen. Den kommer om man spelar som mot Jönköping. Om man upprepar insatserna mot Elfsborg, IFK Göteborg och Syrianska finns det dock inte en chans i världen att Örebro inte utnyttjar det och vinner.

Det var inga små marginaler som gjorde att Malmö FF bara tog en poäng på tre omgångar. Det var uselt spel och en energinivå som inte ens klarat att driva en liten ficklampa.

Om Stuart Baxter tar över  – allt mer talar för att ordet OM i det här fallet blir viktigare och viktigare – blir det där med energi inget som helst problem.

Bara att beskedet om vem som ska träna MFF äntligen kommer innebär ett lyft för hela laget och är det något Baxter kan så är det att ingjuta mod och energi i en trupp. Och göra det snabbt.

Däremot står jag fast vid min åsikt att Stuart Baxter som tränare året ut blir perfekt, men att Baxter på ett tre- eller fyraårskontrakt inte alls är bra. Då vill jag egentligen mycket hellre ha Sixten Boström! Och det gäller oavsett resultatet i söndagens match.

När det gäller laget tror jag på följande startelva:

Dusan Melicharek – Ulrich Vinzents, Markus Halsti, Daniel Andersson, Ricardinho – Guillermo Molins, Jeffrey Aubynn, Ivo Pekalski, Jiloan Hamad – Wilton Figueiredo, Daniel Larsson.

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×