Mycket publik – kulor till MFF

Ett till synes informationsspäckat meddelande från MFF sa egentligen inte så mycket nytt.

Ni kan själv läsa det på MFF:s hemsida.

Det som bekräftas är att Roland Nilsson inte ska träna MFF 2012. Räck upp handen alla ni som trodde något annat.

Om 2012 säger Rolle att han inte vill berätta om något är klart eller vilken klubb som är aktuell, bara att det inte kommer att bli MFF.

Om 2011 säger han att:

1) han har kontrakt (vilket alla vet)

2) om spekulationerna om FC Köpenhamn är det fortfarande inga kommentarer som gäller.

Malmö FF:s vd Per Nilsson säger:

1) Rolle har kontrakt 2011

2) man aldrig kan ge några garantier för att en tränare är kvar tiden ut.

3) att om det bara hänger på MFF blir det så.

Jag uppfattar meddelandet som att Malmö FF satt ner foten. Man hävdar helt enkelt rätten till sitt kontrakt.

Ifall någon klubb vill lösa Roland Nilsson i sommar, eller tidigare, måste det kosta rejält med pengar.

Fotbollskanalen säger att man har klara uppgifter på att FC Köpenhamn bjudit en miljon kronor för att få loss Roland Nilsson redan i sommar. Det stennobbade Malmö FF.

Om de uppgifterna stämmer hoppas jag att man kan tolka onsdagens meddelande till press och medlemmar på följande vis.

1) Till FCK: Höj budet rejält om ni vill vara med och leka.

2) Till Rolle: Nu har vi visat vår välvilja och förhandlat. Om det inte duger att träna MFF hela säsongen, så ta konsekvensen och bryt kontraktet.

Eller så är allt bara ett förhandlingsspel.

När jag pratade med Roland Nilsson betonade han i alla fall att rykten och spekulationer hör till proffsfotbollen. Det måste man lära sig att leva med och prestera ändå.

Det är jag övertygad om att han kan. Han är ett proffs ut i fingerspetsarna.

Han sa också att allt ser bra och piggt ut i laget. Målsättningen att försvara guldet ligger fast. Det vill säga spelarna låter sig inte påverkas.

Det sista är jag inte lika övertygad om. Men jag hoppas.

Tävlingskommitténs beslut blev att det blir  spel på Swedbank stadion i premiären sedan Vångavallens grus- och gräsplan inte blivit godkänd.

Trelleborgs FF-tränaren Tom Prahl är rejält förbannad och har en poäng i att man spelade på minst lika dåliga planer ifjor. Nu var Tävlingskommittén ute efter att statuera ett exempel.

Villkoren för flytten är färdigförhandlade.

Trelleborgs FF betalar 600 000 kronor i hyra för Swedbank stadion.

Dessutom ska klubbarna dela intäkterna från alla åskådarna som överstiger 9 000 (Vångavallens maxkapacitet).

Blir publiksiffran 20 000 ska Eventbolaget och MFF alltså ha 600 000 kronor plus hälften av intäkterna från 11 000 av åskådarna.

Seger för U21

Första segern i U21-serien för året är fixad.

Tacka Kristoffer Jeppson för det.

MFF vann med 1-0 mot Ängelholms FF i Ängelholm. Det blåste av bara tusan. I den första var det motvind, även spelmässigt. I den andra blev det bättre och mot slutet kom målet.

Fast när tränaren Leif Engqvist summerade matchen erkände han att insatsen i den första halvleken var så pass dålig att oavgjort inte hade varit ett orättvist resultat.

– Och eftersom jag bytte in Kristoffer måste det ju vara en tränarseger, sa han och skrattade.

MFF hade ett ungt lag. Äldst var Filip Stenström, född 1991. Troligen var han även bäst. Han var i alla fall en av få som fick beröm.

De två andra var Tobias Malm och i viss mån Alex Nilsson.

– Alex har inte spelat så mycket på grund av skadebesvären. Därför återstår det en del, men det syns att han börjar varva upp…

Amin Nazari gjorde också en helt okej insats. Någon match i matchen-duell mot brodern Omid blev det dock inte. Omid var inte med i ÄFF-laget.

Tv4:s kommentator och paneltyckare Jesper Hussfelt har sina förtjänster, många och stora sådana. Men en sak får mig nästan att bli tokig.

Kan inte karln snart sluta att kalla Zlatan Ibrahimovic för Ibra?

Ja egentligen borde han inte ens ha börjat.

I Malmö, Skåne och Sverige är Zlatan Zlatan.

Punkt slut. Vad man kallar honom i italiensk tv skiter vi i.

Social maskning måste undvikas

Gammalt djungelordspråk:

Resultaten i träningsmatcher säger oftast inte ett skit.

Ifjor när MFF vann guld vann laget bara två av sju träningsmatcher (den första och den sista).

2004, förra guldåret, vann man fem av tolv (ett av lagen som fick stryk var för övrigt FC Köpenhamn).

Det viktiga är det samlade intrycket. Plus att man inte spelar konsekvent, eller nästan enbart, dåligt och hela tiden förlorar. Det sätter sig på självförtroendet.

Jag tycker att försäsongen 2011 visat att kvaliteterna som förde Malmö FF till SM-guldet ifjor finns kvar.

Sedan är det klart att det tillförts störande moment.

Ett är mättnads- och nöjdhetskänslan som lätt kan infinna sig efter en framgång. Jag vet inte hur ni upplevde det, men inte tusan tyckte jag att MFF-spelarna brann tillräckligt mot Häcken.

MFF har ett i vissa avseenden överlägset spel på allsvensk nivå. Men för att utnyttja det måste alla hela tiden vara villiga att ta jobbet som krävs för att utnyttja de överlägsna kvaliteterna. Och det behövs ännu mer när förhållandena inte är optimala. Läs taskig plan. Efter matchen smet jag ut genom spelarutgången för att titta på planen på lite närmare håll. Den ser betydligt bättre ut från läktaren, om vi säger så…

Social maskning kallade tränarfilosofen Nanne Bergstrand beteendet på upptaktsträffen.

Alltid frispråkige Henrik Rydström berättade på samma träff att Nanne efter Kalmar FF:s guld tjatat och tjatat och tjatat om just risken att drabbas av den sociala maskningen. Vi tyckte mest att han pratade strunt ocn lyssnade bara med halvt öra berättade Rydström. Men det visade sig att Nanne mycket väl visste vad han pratade om.

Därför var det kanske bara bra med en smäll i genrepet.

Ett par svar kom också.

Ett är att Miljan Mutavdzic inte håller måttet.

Jag tror att det är kört för honom i MFF. Enda lilla chansen att han ska få loss kapaciteten han en gång haft är nog ett miljöombyte. I en ny klubb hade han kunnat starta från noll och visa att han kan bli tempostark, initiativrik och mentalt stark nog för att spela på hög allsvenk nivå. Nu är han det inte. I 45 minuter lunkade han mest omkring och försökte undvika att göra en miss när han väl fick bollen. Han gjorde väldigt lite för att få den, eller tillföra något till det vidare spelet när han gjort sig av med den.

Det krävs något helt annat av en central mittfältare i MFF.

Nu har det ingen betydelse för premiären mot Trelleborgs FF eftersom Jeffrey Aubynn inte blev avstängd i den matchen. Hans tidsbegränsade straff – som meddelades MFF lite mer än en timme före matchen mot Häcken – löper ut dagen före.

Exakt hur stor chans Miljan har att slå ut Jeff kom det ett besked på i pausen. Så fort MFF fått 100 procent bekräftat att Aubynns avstängning inte började på lördagen så att han behövde stå över mot Häcken satte man in honom på planen.

17-årige Amin Nazaris inhopp gav också ett besked.

Jag har ju en tid nu närmast tjatat mig blå om hur lovande han är. Sveriges i särklass bäste spelare i sin åldersklass hävdar jag, många i MFF och dessutom åtskilliga som följer svensk ungdomsfotboll med utgångspunkt från andra föreningar.

Efter att ha sett hans djupledspel, närkamper,  initiativkraft och klokhet mot Häcken i A-lagsdebuten tar jag inte tillbaka någonting. Tvärtom. Om förbundets beslut blivit att Jeffrey Aubynn varit avstängd mot Trelleborgs FF borde MFF ha startat med Wilton Figueiredo och Amin Nazari på mitten.

Utgå från att det blir spel på Vångavallen i premiären.

Antalet besked om exakt när slutinspektionen av planen – eller sandlådan – ska utföras har säkert varit 20. Det senaste talar om onsdag klockan 10.00.

Så pass sent att signalen från förbundet är ganka tydlig. Händer inget oförutsett godkänner man planen.

Ta Thern – och Schwarz

Bakom en skärm. Sitter Jonas Thern.
Och bara väntar på att få kliva fram när det blivit officiellt att Roland Nilsson ska ersätta Ståle Solbakken i FC Köpenhamn.
Ja, så tippar och tror de flesta numera.
Jag är inget undantag och skulle vilja lägga till att jag även hoppas.

Redan för en vecka sedan skrev jag att Thern skulle vara ett perfekt val för MFF, och det har inte hänt någonting som fått mig på andra tankar.
Tvärtom.
Då trodde jag att det var en önskedröm, att Jonas Thern helst ville fortsätta att verka i en egen liten myshörna en bit från allsvenskan hemma i Småland och säga tack, men nej tack.
Nu kan man i stället läsa mellan raderna i många artiklar att han öppnar för att i alla fall diskutera saken.

Inte minst för att det är Malmö FF som frågar.
Och bara det gör honom till en ännu hetare kandidat.

Varför skulle han då vara ett så bra val i MFF?

Det han gjort i IFK Värnamo och på John Bauer-gymmnasiet talar egentligen för sig själv. Mer bevis än så behövs inte.
Innan han lämnade IFK Värnamo hade han lyft upp laget till superettannivå med just den typen av fotboll alla nu unisont hyllar Malmö FF för att spela. I superettan blir det förmodligen tufft för Smålandslaget, men jag tror inte att det finns något annat lag i serien som har ett så ungt, lovande, passningsskickligt, tekniskt och inte minst kvickt lag. Byggt i lugn och ro med fingertoppskänsla för talangutveckling. Plus en tro på att det i Sverige går att få fram precis lika tekniska och stora lirare som i Spanien eller Portugal.

Jonas Thern var själv en sådan spelare.
Glöm aldrig det!

Många verkar tro att den tekniska revolutionen vi sett i MFF de senaste åren – ledd av Rolle och Pep – är något unikt.
Då har man inte lärt sig något av historien.
Jag säger bara: Jonas Thern, Joakim Nilsson, Mats Magnusson, Stefan Schwarz – jo då, han var inte alls bara en bulldozer som bröt både egna och andras ben och glatt spelade vidare ändå – Yksel Osmanovski och Deval Eminovski. Plus den jämsides med Bosse Larsson störste av dem alla Zlatan Ibrahimovic.
Och det är bara i modern tid. Nana Ekström, Stellan Nilsson och company kunde de också.

För oss som var med på 80-talet är det fullständigt självklart att Jonas Thern har alla kvaliteter som behövs för att fullfölja och även vidareutveckla det mycket goda jobb Roland Nilsson gjort i MFF.

Om han dessutom skulle presenteras i en paketlösning med Stefan Schwarz vore det en våt dröm. För dem som tror att teknik och tuffhet inte går ihop kan det dessutom vara värt att påminna om att den duon höll på att ha ihjäl varandra på träningarna när de hetsade för att bli bättre, och bättre och bättre…

Jag vet inte om myten om att Stefan Schwarz när han var en liten knatte övade tacklingar genom att gång på gång slänga sig mot staketet på Kulladals IP är sann.

Jag känner i alla fall Kulladalare som envist hävdar att den är det. Och jag vill att den ska vara det.

Det säger ganska mycket om spelgeniet Jonas Thern att han både passade in på den beskrivningen, och inte tvekade att ge sig in i fysiska dueller med den lille stakettacklaren.

Utvisningen sög – musten ur MFF

Förra året dominerade Malmö FF och Helsingborgs IF allsvenskan och bjöd på en klassisk tvekamp som gastkramade fotbolls-Sverige. Det fanns inget i Supercupen som tydde på annat än att 2011 års allsvenska kan bjuda på en repris.
Länge var matchen på Swedbank stadion nämligen en sensationellt bra fotbollsmatch med tanke på att den spelades så tidigt på säsongen, ja egentligen är det ju fortfarande försäsong.

Efter en trög och oinspirerad start hittade MFF det tekniska och flytande passningsspelet som inget annat lag i Sverige kan konkurrera med dem om och HIF briljerade med ett anfallspar i Erik Sundin och Alexander Gerndt som gjorde det mesta rätt och som passar väldigt bra ihop.

När de spelar som de gjorde mot MFF är det fullständigt självklart att Rasmus Jönsson ska ta klivet ner på en mittfältskant. Lika självskrivet är att Gerndt är allsvenskans bäste anfallare.

Med tiden sjönk dock tempot och musten sögs ur spelarna. Båda lagen blev trötta och det låg i luften att matchen skulle sluta i ett slumpartat avgörande eller i en förlängning.
Då kom Jeffrey Aubynns utvisning!

Den sög! Både i sig och i det faktum att ännu mer av MFF:s ork försvann.

Aubynn ska kritiseras hårt för det han gjorde. Att dra på sig ett rött kort direkt i ett läge när det bara kan förstöra för laget, lagkamraterna och majoriteten av åskådarna är inte okej. Inte ens i närheten.

Samtidigt vill jag gärna hylla Jeffrey Aubynn också. Det är stort att inte försöka gömma sig utan rakt, vältaligt och ärligt ta på sig det fulla ansvaret. Han konstaterade att det han gjorde – en öppen hand i ansiktet på Ardian Gashi – var oacceptabelt, dumt och onödigt. Och att han skulle varit provocerad viftade han bort. Det var ingen ursäkt.

Stort av den rutinerade MFF-mittfältaren, som visat sig vara en riktigt bra ersättare till Ivo Pekalski centralt på mittfältet. Offensivt tillför han faktiskt ibland ytterligare en dimension i jämförelse med Pekalski. Totalt är Ivo bättre, men Jeff närmar sig.
Bestraffnings- och tävlingskommittén har ju inte precis gjort sig känd för snabba beslut. Men när det kommer så räkna med någon eller några veckors avstängning för Jeffrey Aubynn. Bara att hålla tummarna för Pekalskis läkkött.

Över 10 000 åskådare (10 362) utklassade de tidigare publiksiffrorna i Supercupen. Ett bra besked. Men till skillnad från många andra tycker jag inte att den var så otroligt imponerande.

Om nu Supercupen ska etableras som en stor titel måste den väl i alla fall locka minst lika många som en normal allsvensk match mot Häcken eller Gefle? Och det gjorde den inte.

Men grattis HIF. Det var en förtjänt seger.

Till sist: skippa det där med nationalsången före avspark. Det var förbundets match och förbundets beslut, men det gjorde det inte bättre. Nationalsången hör hemma på landskamper.

Eller på hockey!

Ta Thern eller Boström

Lördag eftermiddag kan Roland Nilsson ta sin sista titel i Malmö FF, eller missa chansen att ta sin sista titel.
FC Köpenhamn smyger i buskarna, Extrabladet besöker MFF-träningarna och allt mer talar för att guldmakaren tar steget över sundet och den 1 juli startar sitt nya uppdrag.

Hur mycket påverkar det hans jobb i MFF?
Frågan är självklar att ställa och det gjorde vi också efter fredagens pass, som för övrigt inte alls var lika kallt och vindpinat som de tidigare.

Roland Nilsson var närmast upprymd när han konstaterade:

a) att spekulationer om kontrakt, nya klubbar och så vidare är en del av toppfotbollen, som man måste kunna hantera.

b) han har fullt fokus på det han gör i MFF.

c) blir lycklig och optimistisk när han ser hur piggt och glatt allt blivit de senaste dagarna  i MFF-truppen nu när säsongen närmar sig.

Budskapet var solklart som en sommardag:
Han har inga problem att sätta fokus på rätt saker.

Klarar spelarna också att sålla bort det som inte har med prestationen i nuet att göra?

Svaret på den frågan – egentligen viktigare än Rolles vara eller icke vara i MFF efter den 1 juli – tror jag att man kan hitta hösten 2010.
När hela havet stormade och alla jagade som värst i 2000-talets hetaste guldstrid klarade spelarna att hålla sig kalla som gamla tiders polarisar. Varför skulle man inte klara det nu?

Hade Roland Nilsson lämnat mitt under förra säsongen kunde det gått åt helsicke. Nu är MFF i ett annat läge. Mycket av jobbet är redan gjort.

När jag hörde ryktet om FC Köpenhamns intresse för MFF:s guldtränare var min första tanke att det stämmer perfekt med en av den danska klubbens affärsidéer: titta efter vem som presterar bra i övriga norden och sedan gå in och utnyttja sina stora resurser till att sno åt sig det som redan visat sig fungera på annat håll.

Jag har hela tiden varit övertygad om att Roland Nilsson siktat på att ta ett steg till i tränarkarriären, men jag trodde att det var England som var målet. Men FCK kan vara ett både lönsamt och prestigefullt stickspår. FCK vill, Roland vill och MFF har insett att det gäller att ge sig ut på jakt efter en ersättare. Eftersom FCK-ryktet är flera månader gammalt kan man faktiskt kritisera ledningen för att man vaknat för sent!

Vem ska då ersätta Rolle? Jag har två förslag:
Jonas Thern eller Sixten Boström.

Thern har gjort underverk med IFK Värnamo och skapat ett lag som spelar exakt den typen av teknisk och passningsskicklig fotboll som MFF måste bygga vidare på med spelarna man har i truppen. Felet är att Thern hittat annat han tycker är roligare att syssla med än att träna ett allsvenskt lag. Men sätt in en stöt ändå.

Jag var uppe och tittade på träningsmatchen mellan Landskrona Bois och IFK Värnamo i vintras.

Värnamo var kvickare, fantasifullare och vann fullt förtjänt. Thern har lämnat laget, men han har skapat något som jag tror att Henrik Larsson egentligen skulle velat se i Bois – men istället fick se hos motståndaren och superettannykomlingen Värnamo.

Boström skulle säkert vilja ha jobbet och klara det. Men i det fallet är frågan om MFF vågar göra samma sak mot Örebro SK som FCK gör mot Malmö FF?

Mys med MFF

När Sebastian Balsas summerade sina intryck efter det första träningspasset pratade han mycket om att han blivit så väl mottagen i Malmö FF.

Det kunde varit tomt prat.

Ni vet, något som en spelare som gärna vill ha ett kontrakt med en klubb slentrianmässigt säger.

Men jag är övertygad om att det inte är så. Inte minst efter att ha pratat med Jiloan Hamad efter eftermiddagens presskonferens inför MFF-HIF på lördag.

– Du kan inte ana hur lätt det är för nya spelare att komma in i MFF. Det kan inte finnas motsvarande stämning eller mottagande någon annanstans, sa Jiloan.

Och berättade att efter att Balsas varit lite blyg och tillbakadragen i samband med det första passet på tisdagen var det en helt annan sak dagen efter. Han var med och skämtade och trivdes.

Bra att veta om anfallaren från Uruguay får ett kontrakt. Förutsättningarna blir ju så mycket bättre om han trivs och lagkamraterna trivs med honom.

Ni ska också veta att flera av de unga spelarna i Malmö FF inte gör någon hemlighet av att det inte var så länge sedan laget och truppen inte alls fungerade på det här viset. För ett par säsonger sedan var det mycket svårare att som ny – ofta ung – spelare komma in i gemenskapen. Då var det mycket mer klickbildning, hierarkier och spelare som höll sig för sig själva. Om jag förstått det rätt – och det tror jag att jag har.

Sådant har också stor betydelse när det gäller att skapa ett bra lag.

Det känns bra med Balsas

Det här är svårt.

Nyss upptinad efter två timmar i snålblåsten utanför konstgräsplanen sitter jag och funderar över mina intryck av Sebastian Balsas första träningspass med MFF.

Jag avundas verkligen inte Roland Nilsson och den övriga MFF-ledningens uppgift att efter bara fyra träningspass bedöma om urugayanen är bra nog för ett kontrakt. Och i det här läget, efter enbart ett, borde det i stort sett vara omöjligt. Särskilt som Sebastian Balsas efter träningen berättade att det var första gången någonsin han spelade på konstgräs!

På måndag är det seriepremiär i allsvenska U21-serien, Malmö FF möter Trelleborgs FF på hemmaplan (klockan 17.00). Den matchen hade Balsas kunnat spela. Man får lov att testa spelare i U21. Men då har han redan åkt hem. Han lämnar Malmö på söndag efter att ha suttit på läktaren och sett MFF-HIF på lördag.

Jag tror att MFF redan har bestämt sig. Den samlade bedömningen efter scouting, videoklipp et cetera är att Sebastian Balsas är bra och intressant nog att satsa på. OM inte veckan i Malmö ger ett motsatt besked.

Han ska passa in utanför planen också.

Annars har han kvaliteter som är en bristvara i truppen. Åtminstone bland anfallarna. Han är lång (197) och fysiskt stark samt är en duktig huvudspelare.

En Edward Ofere med bättre teknik och balans och förhoppningsvis med en bättre effektivitet i avsluten. Om han är lika stark i kroppen och snabb som Ofere återstår att se. Men kom ihåg att fotboll i Uruguay och Argentina – till skillnad mot många andra länder i Sydamerika – mycket handlar om fysik. Det är tufft. Något Balsas också påpekade när han mötte media efter träningen.

Det måste finnas alternativ i en trupp. Och då inte bara spelare som liknar varandra utan även spelare som kan förändra spelsättet.

Många verkar tycka att det enda skälet att göra klart med Sebastian Balsas skulle vara att han garanterat går rakt in i ett tvåmannaanfall i ett spelförande MFF.

Men om man internationellt, eller i allsvenskan vill göra något helt annat. För att man ibland möter lag som kommer att ha mer boll, för att man någon gång vill satsa på bara en forward eller för att man sista kvarten behöver jaga kvittering. Då kan det vara guld värt att ha en spelare som Sebastian Balsas – eller i alla fall den typen av spelare som många hoppas att Balsas är.

MFF ställer höga krav.

Minns brassen Hernane som testades ifjor. Han kom hit spelade flera testmatcher i både A- och U21 och gjorde mål. Ändå fick han inte kontrakt. Men han var inte spelaren som bröt mönstret och det är som sagt det jag är övertygad om att MFF letar efter.

Pratade för övrigt med Per Ågren om kontraktssituationen i övrigt. Han bekräftade den positiva bilden när det gäller möjligheten att snart presentera en kontraktsförlängning med Jiloan Hamad.

– Bara detaljer återstår, konstaterade han.

Med garderingen att inget är klart förrän det är klart.

Den osynliga matchen

Wigan är jumbo i Premier League.

Men att slå ett lag från PL med 3-1 är alltid bra, alla dagar i veckan.

Att dessutom göra det innan allsvenskan kört igång samtidigt som Wigan är inne i den avslutande och avgörande fasen i sitt eget seriespel gör det bara bättre.

Matchen var stängd och omöjlig att se annat än för de närmast berörda kring lagen. Så ville Wigan ha det, och det var villkoren för att matchen överhuvudtaget skulle spelas.

Matchbilden, spelarprestationerna, om segern var förtjänt och så vidare går det därför inte att säga något om.

Det tänker jag heller inte göra.

Men visst är det kul att läsa efterpratet med Roland Nilsson, Per Ågren, Guillermo Molins och Jimmy Durmaz och försöka dra fram ett par rikigt viktiga punkter:

1) Wigan var i stort sett ordinarie. Från start körde man med den starkaste uppställningen, direkt efter pausen bytte man in fem spelare.

2) Att MFF övat in ett alternativt försvarsspel som man kan växla över till och använda mot internationellt motstånd har alla pratat om. Uppenbarligen fungerar det i praktiken också. Läs Himmelrikets snack med Jimmy Durmaz.

3) Att både Markus Halsti och Jeffrey Aubynn fick beröm var viktigt. Backupen – och konkurrensen, nästan ingen är given – måste fungera under en lång framgångsrik säsong.

Men viktigast av allt är nog ändå att MFF-truppen fick ett mycket bra läger, med fina träningsförhållanden, bra boende och en utmärkt match.

Jag är övertygad om att de två försäsongslägren, i Spanien och Wigan, kompletterat varandra perfekt.

I Spanien var det strul och motståndare som jäklades. Nyttigt eftersom det är en verklighet man måste vara förberedd på.

I Wigan var det mys och perfekta förhållanden. Bra eftersom man också måste ha effektivast möjliga träningar.

Det enda som gått emot MFF under försäsongens förberedelser är väl sjukdomarna som drabbade så många under vistelsen i Spanien. Den typen av erfarenhet behövde man inte. Men det kan ju vara bra att veta att man klarade det också.

Till sist kan jag inte låta bli att påpeka något som kan vara en ren slump, eller också inte.

Konkurrensen är stentuff mellan Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz och Guillermo Molins. Jag skrev det tidigare och står fast vid min åsikt:  den trion är inte bara MFF:s utan allsvenskans tre bästa yttermittfältare.

Alla tre har fått sitta på bänken under försäsongen. Men i matcherna mot de två i särklass bästa lagen MFF mött, Spartak Moskva och Wigan har Roland Nilsson i båda valt att starta med Jimmy Durmaz och Guillermo Molins.

Är det en tendens i både allsvenskan och i det internationella spelet?

Är det en tendens bara mot bra internationellt motstånd?

Är det en tendens överhuvudtaget?

Malmö FF klär de kungliga

Hasse Mattisson kan sitta med rak rygg på MFF-kansliet imorron.

Hans Höörs IS besegrade Malmö FF:s U19-lag med 4-1.

Om resultatet blivit det omvända hade han nog fått hålla för öronen, i alla fall ett tag. Nu visade det toppsatsande division 3-laget att man håller hög klass.

MFF-målet (1-1) gjordes av Kristoffer Jeppsson. Han skarvade in en frispark från Oscar Lewicki.

Lewicki var bäst i MFF. Amin Nazari var också pigg. Men han hade nog hellre varit i Wigan än i blåsten, regnet och svinkylan på konstgräsplanen ute vid Stadion.

Snart är det allsvensk premiär borta mot Trelleborgs FF.

Ifjor var Vångavallens gräsplan ett skämt.

I år är den ännu sämre. Om ni inte tror att det är möjligt så läs här.

Roligast av allt är att Trelleborgs FF:s reservarena är – Swedbank stadion i Malmö.

Intresserad av kronprinsessan Victoria? Nähä.

Intresserad av kronprinsessan Victoria i en snygg MFF-halsduk? Trodde väl det.

När hon besökte Kombihallen och Malmö Idrottsakademi tog hon glatt emot en MFF-halsduk och virade den runt halsen. Skånskanfotografen Claes Hall fångade givetvis ögonblicket på bild.

Färgen på blommorna kan diskuteras, men de lär vissna ganska fort.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×