Ännu vassare än förra året

När Malmö FF ifjor vann med 3-2 på Bröndby Stadion var det ett styrkebesked. Men efter att ha sett både den matchen och lördagens – nästan exakt ett år senare – på plats är det svårt att komma ifrån att det såg ännu vassare ut i år.
Det blev inte tre mål, men det blev 1-0 och till skillnad mot förra gången var MFF bäst i båda halvlekarna.
Med tanke på att SAS-ligan återstartar redan nästa helg var det ytterst trevligt att sitta bakom alla de skyddande klädlagren i svinkylan och se att det var Malmö FF som skapade de flesta och bästa chanserna och dessutom bjöd på det bästa passningsspelet. Ett par gånger höll man i bollen så skickligt att danskarna fick jaga i flera minuter utan att få tag i den.

Handen på hjärtat är vi väl alla ganska trötta på det där eviga ältandet om att danskarna satsar på teknik och passningsspel längs marken och att svenskarna på fysik och taktik. Om det någonsin varit sant är det numera enbart skitprat.
I alla fall med MFF-mått mätt.
I en rak jämförelse mellan lagen i lördagens match hade Malmö FF:s spelare:
Vassare teknik.
Högre fart.
Mer fantasi.
Bättre utvecklat passningsspel.
Större vilja och förmåga att umana.
Kort och koncist sammanfattat; ett modernare mer offensivt inriktat internationellt och underhållande spel.
Tugga i er det alla danskkramare!

Nu ska det i ärlighetens namn sägas att Bröndby inte är FC Köpenhamn. Inte i närheten.
Dessutom är Malmö FF med sitt val av spelsätt och sin mästarstatus ett ganska unikt lag i Sverige. Men det finns fler som är på väg; Elfsborg, Örebro SK, Djurgården och kanske något lag till.
Och om vi tar bort FCK – som tack vare sin ekonomi och stjärnstatus kunnat etablera sig på en egen nivå – ur jämförelsen känns det ganska självklart att slå fast att ska man se underhållande och teknisk fotboll är det sedan ett par år tillbaka lättare att hitta den på den svenska än danska sidan av sundet.
Till viss del kan det mycket väl bero på att det ibland pinsamt islamofoba och hygge-hysteriska Danmark har svårare att tillgodogöra sig utländska impulser än till exempel Malmö.

Individuellt fanns det många som gladde i Malmö FF. Att Ivo Pekalski börjar varva upp efter sina skadebekymmer syntes klart och tydligt.
Agon Mehmeti gjorde också sin hittills bästa insats i år. Inte minst var det härligt att se hans plötsliga vilja att skjuta från distans. Ett skott rammade virket och öppnade för målet och ett smet precis utanför den ena stolpen. Mer sånt.
I övrigt gillade jag att se att Ulrich Vinzents troligen var bäste dansk på planen (Bröndbys bäste spelare var svensk och hette Max von Schleebrügge). Jiloan Hamad gav dessutom två trevliga besked. Ett genom sitt spel ute på planen och det andra när han efter matchen öppnade för flera säsonger till i den himmelsblå matchtröjan.

En nyttig påminnelse

32,8 miljoner minus svaldes ganska lätt av medlemmarna på Malmö FF.s årsmöte.

Stadgarna däremot – då blev det debatt, långa inlägg, omröstning och votering. MFF-styrelsen verkade närmast chockad över att MFF-vännerna med bland andra Tony Ernst och Per Arvidson (det var de två som förde gruppens talan) visade sig ha ett så stort stöd på mötet.

Mer om vad deras kritik gick ut på kan ni läsa här.

Rätt eller fel är en sak. Jag tror i alla fall att det var bra att Malmö FF:s styrelse fick klart för sig att det finns ett stort och utbrett motstånd mot bolagisering bland medlemmarna.

Sedan kan man tycka att Håkan Jeppsson och company har en poäng i att det knappast kan vara fel att det skrivs in i stadgarna att medlemmarna ska ha minst 51 procent av rösterna OM det blir en bolagisering.

I princip kan man säga att det är där den stora skiljelinjen går.

MFF:s vänner är övertygade om att de som styr i MFF har en dold agenda. Man har redan bestämt sig för att bolagisera och det är därför man vill ändra stadgarna.

Håkan Jeppsson och styrelsen fortsätter dock att hävda att det har man inte alls. Istället vill man ha handlingsutrymme att välja en annan organisationsform om behovet skulle uppkomma, och kunna göra det relativt snabbt. Och 51-procentsregeln – som årsmötet på fredagskvällen också i praktiken sa nej till – tycker man garanterar MFF-medlemmarnas fortsatta inflytande.

Kul var i alla fall att när voteringslapparna för en gångs skull behövdes vid ett flertal tillfällen  så var det första gången på medlemmarna bara fick en när de kom till mötet.

Gamla hjältar ska hyllas

Jag gillar när Malmö FF knyter an till sin framgångsrika historia.

Det gäller givetvis att leva i nuet och jaga nya guld, nya pengar och följa det som händer. Det är basen.

Men en stor förening ska även kunna hylla gamla hjältar – och framgångar.

Gärna i kombination. För oss som håller på Arsenal är det givetvis stort att besöka Emirates Stadium och guidas av Charlie George, spelaren som för mig är den störste i Arsenals histora och en av de avgörande anledningarna till att jag började supporta laget.

I Malmö FF var man på gång att inrätta ett museum i Swedbank stadion. Hittills har det fallit på ekonomin, men så behöver det ju inte vara i eviga tider och det finns andra lämpliga lokaler på Stadionområdet.

Men visst händer det saker även i MFF.

Att uppmärksamma årsdagen av bildandet, som man gjorde på torsdagen, är ett sätt. Ett bra sätt.

Blomsterhyllningen av grundarna på platsen där det skedde 1910 lockade inte så många. Gör man en tradition av evenemanget och fortsätter varje år kommer det garanterat att bli fler. 24 februari 2011 var redan en liten förbättring i jämförelse med 24 februari 2011.

Och graveringen av årtalen för SM-gulden i trappan upp till ståplats är en gjuten och jättebra idé. Idag kom 2010 på plats. Jag hade dessutom tidigare missat att de tre säsongerna som det idiotiska påfundet SM-slutspel stoppade MFF:s seriesegrare från att även få kalla sig mästare också finns ingraverade. Fast i kursiv stil.

Därmed är nu 19 trappsteg fyllda. Jag stegade ner och räknade hur många som är kvar. 16 guldår till finns det plats för. När de också är upptagna  är det bara att börja i nästa trappa.

MFF:s hemmaarena blir bättre ju fler utsmyckningar och hyllningar man kan fylla den med. Mycket är redan gjort. Det är bara att fortsätta.

Att flytta Eric Persson-bysten från vinterträdgården utanför gammel-Stadion till nya Stadion lär dock bli svårt.

Dels är det Malmö stad som äger bysten. De är kanske inte så pigga på att flytta den från en kommunal arena till en privat? Men det som verkligen gör det hela svårt är att man sedan någon tyckte att det var en bra idé att stjäla huvet sett till att förankra det ordentligt, minst sagt. Ska man plocka upp byst, stolpe, fundament och förankring handlar det om flera ton. Det kostar mycket pengar och arbete.

Men varför inte en ny Eric Persson-staty, tavla eller storfoto i MFF-regi? Plus en staty av Bosse Larsson.

Malmö FF behöver ju inte ta hänsyn till Malmö stads konstiga policy att personerna först måste avlida innan de kan hedras. Jag gillar idén att hylla kung Bo medan han fortfarande är i livet. Det gör säkert ni också.

Fredag kväll är det årsmöte.

Många tror att det kommer att bli långt. Det tror jag också.

Många tror också att det blir stormigt. Det är jag inte alls så säker på.

Valet av Lars Ljungälv tror jag kommer att glida fram lika smidigt som en säl i en rutschkana. Inte ens dem som kritiserar honom för att sitta på två stolar har ju sagt att de tänker rösta nej (bara markera genom att lägga ner rösterna).

Själv tycker jag att det är en bra idé att välja in honom. Hans meriter är det inget fel på och när det gäller två stolar-resonemanget har jag svårt att se att det talar till MFF:s nackdel. Om klubben behöver förhandla om bankavtalen – och lita på mig, det behöver man – är det bara bra att ha folk i styrelsen som har både kunskap om dem och förmågan att påverka dem.

Stadgeförändringarna är framtagna av MFF:s styrelse och Framtidsgruppen,  som initierade frågan genom en motion på förra årsmötet. Därmed lär de vara rejält förankrade. Dessutom går det inte att ha kvar de gamla stadgarna.

MFF-spelare i OS-kval

Landslagsspelare vimlar det av i Malmö FF.

Men den senaste har nog de flesta missat.

Hicham Ali fick nej från Ängelholms FF. Därför får både han och Malmö FF leta efter en annan klubb att bli utlånad till.

Men han sitter inte hemma i Malmö och väntar på beskedet. Istället åkte han i förra veckan till Amman för att ansluta till den 23-mannatrupp som ska spela OS-kval för Palestina.

Den 23 februari möter Palestina Thailand i Bangkok. De uttagna spelarna kommer från klubbar som Wadi Al-Nes, Al-Am’ary och Al-Dhahrieh – plus då Malmö FF.

– Hicham var uttagen i Palestinas OS-lag redan i höstas. Men då kolliderade det med U19-SM. Den här gången kunde vi utan problem släppa iväg honom, berättar MFF:s ungdomsbas Mats Engqvist.

Alla frågorna måste få ställas

Om mindre än en vecka är det årsmöte i Malmö FF.

Då pratas det inte så mycket om säsongen som gav SM-guld, bjöd på ett av alla hyllat spel och även innefattade stora framgångar på ungdomssidan.

Istället är det snack om ekonomi, underskott, stadgeändringar, bolagisering eller inte bolagisering, bristande service på stadion, styrelseansvar och så vidare – vart man än vänder sig.

Välkommen till den moderna fotbollen!

Jag förstår varför det är så.

Har dessutom själv bidragit och tänker göra det ytterligare ett par gånger, redan före årsmötet, med inlägg om MFF-ekonomin, Swedbank stadion och mängder med saker utanför det rent fotbollsmässiga.

Tänker heller inte protestera mot dem som hävdar att allt sådant är viktigt, och grunden för de fotbollsmässiga framgångarna.

Men jag gillar inte tanken på att ett årsmöte ett guldår inte ska få präglas av både glädjen över de sportsliga framgångarna och den nödvändiga debatten. Inte minst i år när spelarna och A-lagsledarna för en gångs skull är hemma i Malmö i slutet av mars och med på mötet.

Medlemmarna måste kunna gå hem från årsmötet med känslan av att de verkligen fick chansen att uttrycka sin glädje över att Malmö FF 2010 på nytt var bäst i Sverige, precis som det ska vara, och de som förtjänat att bli hyllade ska få känna att de blev det.

Det är inte det samma som att årsmötesdeltagarna – som förr – ska sitta som får och undvika att framföra kritik. Dessutom ska man ställa alla frågor som behövs för att få klarhet i vad som hände med ekonomin och ställa dem till dess att man fått alla svar.

Mina egna frågor handlar framförallt om hur prognosen kunde slå så oerhört fel på så kort tid.

Håkan Jeppsson säger ju bestämt, bland annat i Himmelrikets fråga-svar-artikel, att det kom som en fullständig överraskning för styrelsen att cirka 10 miljoner i underskott hastigt skenade iväg till 30 (nu 32,8). Att man varje månad i flera års tid fått resultatrapport och likviditetsrapport och att de dittills stämt bra eller mycket bra, men så gick plötsligt allt bara fullkomligt åt helsicke.

Det räcker inte att säga att det aldrig får hända igen.

Hittills har jag inte sett en enda vettig förklaring på varför det hände.

Antingen vet inte styrelsen, och då är det ytterst allvarligt.

Vet man, måste det informeras till medlemmarna. De har rätt att veta och måste också få tryggheten att MFF-ledningen genom att veta vad som gick snett lättare kan undvika samma misstag i framtiden. Skärpa rutinerna och kollen har MFF redan gått ut med att man ska göra. Det är givetvis bra och nödvändigt, men man måste ju också lokalisera felen.

Pelle Svensson är uthängd och avpolletterad.

I näringslivet kan det mycket väl räcka. Företaget gick med förlust, vd var ansvarig, vd avgick. Vd får ett nytt fint jobb och startar om, företaget får en ny vd och aktieägarna nytt hopp om framtiden, och alla är såååå nöjda.

Jag raljerar inte, jo lite…

Det jag vill påpeka är i alla fall att i föreningsvärlden krävs det mer, inte minst i en klubb som likt Malmö FF engagerar och intresserar så många i hela Sverige – både bland dem som gillar MFF och dem som inte gör det.

För MFF sitter egentligen i ett bra läge för att lugna massorna.

Sportsligt gick det suveränt bra.

Förlusten var visserligen stor, men inte unik. Utan spelarförsäljningar hade det sett ut så här varje år under lång tid. Nu valde man att prioritera att behålla truppen.

MFF hade dessutom råd att ta förlusten.

Det är inte precis så att MFF sitter i sjön, utan båt. Men folk som inte får information kan ju gripas av panik ändå.

Ja till Omid Nazari

Pratade precis med Stavros Papadopoulos, sportansvarig i Ängelholms FF, om de tre testande spelarna som MFF gärna vill låna ut till superettanklubben.

Här är hans beskrivning av läget, spelare för spelare:

Hicham Ali:

– Där har vi bestämt oss för att inte gå vidare. Han är inte aktuell för spel i ÄFF.

Omid Nazari:

– Vi vill ha honom och ser gärna att han kommer hit. Förhoppningsvis går det att lösa.

Dejan Garaca:

– I hans fall vet vi inte. På målvaktsposten har vi fortfarande ett antal alternativ vi tittar på och Dejan är ett av dem.

Ja till Omid Nazari, nej till Hicham Ali och kanske till Dejan Garaca med andra ord.

Därmed måste Malmö FF och Hicham hitta en annan klubb han kan bli utlånad till, för det är fortfarande utlåningssspåret man jobbar med.

Papadopoulos betonade att man har ett bra samarbete med MFF, vilket inte minst utlåningenav Robin ”Tomelilla” Nilsson, och senare övertagandet av hans kontrakt, visade. Därför har klubbarna ännu inte diskuterat det ekonomiska och det är inte det som avgör om man ska säga ja till Dejan Garaca.

Om Omid Nazari också tycker att Ängelholms FF passar honom bra lär snart ett 24-timmarsavtal vara i hamn. Samma sak gäller om Ängelholms FF bestämmer sig för Dejan Garaca. Själv tycker jag att det är ganska självklart. Han har ju övertygat både på träningarna och i testmatchen mot HIF.

Nyheten att Muamet ”Mudi” Asanovski är klar för AB Köpenhamn, presenterad här på klubbens hemsida, gjorde mig riktigt glad.

Mudi är en bra påg och en duktig spelare och det var skönt att han hittade en ny klubb, och en helt okej sådan. Det är långt ifrån säkert att alla kontraktslösa talanger gör det.

Fråga Goran Slavkovski.

Muamet Asanovski gick den långa vägen i MFF, vann SM-guld för U19-lag med klubben och det kan knappast ha varit ett självklart beslut när man valde att inte förlänga hans kontrakt. Jag tror att Rolle och company gjorde rätt. Men han var nära att ta en plats och är man det i MFF handlar det om en duktig spelare. Det är bara att önska lycka till i klassiska Akademisk boldklub.

Däremot kan man alltid fundera på hur klubbarna väljer att presentera sina nyförvärv. På AB:s hemsida kan man lätt få uppfattningen att A) det var Mudi som slutade i MFF, B) man följt honom under en längre tid, ja i flera år.

Det var alltså MFF som inte gav honom kontrakt och att man i flera år funderat på att plocka över honom tror jag inte så där jättemycket på.

Härlig inledning i Höör

De första 20 minuterna av matchen mellan Malmö FF och Trelleborgs FF var MFF mycket bra.

Sedan fortsatte MFF att spela bra – inte lika bra, men nästan – halvleken ut, och fick även in 1-0.

Om matchen tagit slut där hade det känts som ett verkligt styrkebesked.

Nu blev det inte så. Istället kom TFF igen och MFF fick nöja sig med 2-2 efter att till och med ha kommit i underläge.

Innebär det att man ska spela upp den stora gnällvalsen?

Tycker faktiskt inte alls det.

Var uppe och fikade i klubbstugan i pausen. På vägen dit mötte jag och snackade med massor med folk utanför de rena MFF-kretsarna. Ni ska veta att det sades väldigt mycket positivt.

Flera var lyriska över MFF:s spel, bollbehandling och passningstempo.

Ta bara Jimmy Durmaz. När han körde loss var det ingen som hängde med. Och Jeffrey Aubynns passning till 1-0-målet var grym, liksom Daniel Larssons sätt att lura bort Viktor Noring.

Att man sedan tappade efter paus är sådant som händer under försäsongen. Psykologiskt tror jag också att det efter den snygga inledningen och ledningsmålet i den 45 minuten spred sig en känsla av nöjdhet i MFF-leden. Man slappnade av lite grann. Farligt, inte minst mot ett lag som Trelleborgs FF.

MFF borde ha sett tiill att döda matchen den första halvtimmen. Chanserna fanns, både till 1-0, 2-0 och 3-0. TFF är nämligen ett lag det inte lönar sig att spela ut.

Så länge man är med i matchen, så länge som man trots nästan inga anfall och nästan ingen boll kan producera sådana chanser som Mattias Adelstams två träträffar är laget som en envis terrier som biter sig fast i byxbenet. Och ser man inte upp står det plötsligt 1-2.

TFF är ett bra lag. Ett av Sveriges sex bästa ifjor och troligen även i år. Det ska vägas in innan man börjar yra om att det är uselt att bara spela 2-2 mot dem.

Därför ska jag istället för att gnälla plocka fram ett par riktigt positiva saker:

1) Spelet första 20 är redan nämnt. Rena njutningen.

2) Daniel Larssons målform. 1-0 hur kallt som helst och straffreturen till 2-2 skulle bara in.

3) Minns ni när det kändes som en halv katastrof om Ivo Pekalski eller Wilton Figueiredo blev skadade eller sjuka? Jeffrey Aubynns och Ivos samarbete var inte perfekt och alla positioner inte de rätta, men Jeffs spel lovade ändå väldigt mycket.

4) Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad.

5) Utan Noring i TFF-målet hade Malmö FF gjort betydligt fler mål än 2. Och med en trött Peter Abelsson istället för Tobias Mattsson i backlinjen hade det blivit samma resultat.

6) Publiksuccén. Nästan 2 200 åskådare var fler än Höörs IS hade räknat med.

När Durmaz, Hamad, Pekalski, Ricardinho, Daniel Larsson och de andra i MFF kom loss med fart och teknik vann säkert laget många nya supportrar i Mellanskåne. Och egentligen är det fel att bara nämna de spelarna. Alla i dagens MFF är bra med bollen, ta bara Ulrich Vinzents dribbelnummer som ledde fram till straffen. Egentligen var det synd att gammeldansken inte fick lägga den själv. Snart har han ju spelat en halv evighet i Malmö FF utan att göra något mål.

Höörs IS bjöd dessuom på ett bra arrangemang. Vänligt, proffsigt och effektivt! Att lokalisera ut en eller ett par matcher per år för att stärka Malmö FF:s varumärke utanför Malmö är en bra idé. Och det känns som om Höör borde få chansen även nästa säsong.

Höörs IS spelade för övrigt också på lördagen. Nye tränaren Hasse Mattisson fick se sitt lag hålla nollan och besegra Lilla Torg FF med 3-0. Utan Mattias Thylander och Mats Lilienberg.

MFF vill till England

Som sista pusselbit i försäsongsschemat vill Malmö FF ha en bortamatch mot ett bra engelskt lag.

– Helst från Premier League och vi jobbar på det, berättade Roland Nilsson efter fredagens träning.

Det har man gjort ett tag nu. Men skulle det inte gå i lås får man hitta något annat starkt internationellt motstånd för det behövs ytterligare en match i mars.

En ”åka iväg ett par dagar och spela mot ett riktigt bra lag”-match.

Premier League har uppehåll två veckor i början av mars. Det är då Malmö FF hoppas kunna peta in den extra bortamatchen.

Fredagsträningen blev för övrigt försenad – och kall.

Saknades gjorde Dardan Rexhepi, Tobias Malm, Filip Stenström och Pontus Jansson. Dardan är på landslagsuppdrag, de övriga var krassliga (Malm) eller i lätt rehab. Pontus kan eventuellt vara med  mot TFF i Höör i lördagens match.

Guillermo Molins går omkring och hostar och tränade rejält påpälsad kring halsen. Enligt Roland Nilsson talar en del för att man därför nöjer sig med att ha Gische på bänken mot TFF.

För er som ska till Höör och Höörs IS hemmaplan Färs & Frosta Arena i morgon finns det för övrigt en sak som är bra att veta: kom i tid.

Det blir mycket folk. Den lilla sittplatsläktaren är slutsåld, tre extra tillfälliga ståplatsläktare håller på att monteras och parkerar gör man en bra bit ifrån arenan eftersom det inte finns några platser framme vid idrottsplatsen.

Polisnota hot mot mötesfriheten

Att idrottsklubbar organiserade som aktiebolag riskerade att få betala för polisbevakning slog inte precis ner som en bomb. Kammarrättsdomen mot Örgryte Fotboll AB var helt enkelt ett klart besked om att det är stor skillnad på en ideell förening och ett bolag.
Det ska det vara också.

Därför var det skrämmande att läsa att Rikspolisstyrelsens verksamhetsansvarige Thomas Eriksson direkt i diverse medier gick ut och sa att han tyckte att domen öppnade för att även ta betalt för poliskostnaderna vid matcher arrangerade av fotbolls- och ishockeyklubbar som inte är organiserade som bolag.

Vi kan inte ha en rikspolisstyrelse som tycker att det är viktigare att ta en chans att spara pengar än att följa andemeningen i de lagar och bestämmelser som är dess huvudsakliga – och egentligen enda – uppgift att upprätthålla.

I stället för att gå ut och snacka en massa skit borde Thomas Eriksson ta reda på lite mer om varför man valt att särbehandla ideella föreningar.

Det är inte för att vara allmänt hygglig, det handlar om grundlagsskyddade fri- och rättigheter!

Tanken att försöka ta betalt är inte ny. Redan på 1960-talet sände polismyndigheterna en räkning till den ideella föreningen Svenska tennisförbundet för pådraget i samband med demonstrationerna vid Davis Cup-matchen mellan Sverige och Rhodesia i Båstad.

Då ingrep den dåvarande socialdemokratiska regeringen och gjorde klart att samhället skulle ta kostnaderna eftersom det var en fråga om att upprätthålla mötesfriheten.

Polisen ska helt enkelt se till att våra grundläggsskyddade rättigheter respekteras. En match arrangerad av en klubb som valt att ha kvar organisationsformen ideell förening är att likställa med till exempel ett torgmöte arrangerat av ett politiskt parti, som också är en ideell förening.

Blir det ordningsproblem ska polisen ingripa och göra det utan att sända en nota. Mötesfriheten får inte vara beroende av hur mycket pengar arrangören har.
Inte heller  kan man gå in på en massa personligt tyckande. Vissa ogillar kanske partiet som pratar på torget. Man har ändå rätt till skydd. Andra kanske tycker att idrott är trams, eller att de allsvenska fotbollsklubbarna har råd att betala. Det är också fullständigt ovidkommande.

Just för att undvika godtyckliga gränsdragningar är det en bra idé att behandla alla lika.

Om Thomas Eriksson besvärat sig med att gå in och läsa Ordningslagens paragraf 26 hade han kunnat upptäcka att det är precis så man alltid gjort. Där undantas föreningar som uppfyller 7 kap 7 § första stycket inkomstskattelagen från ersättningsskyldighet.

Föreningar med huvudsakligt syfte att främja vissa specificerade ändamål (varav idrottsliga är ett) och som inte stoppar någon från att bli medlem är fredade.

Aktiebolag är en helt annan sak.

Det var det som Kammarrätten sa.

Per efter Pelle

Det blev en Per efter Pelle.

Men inte den många spekulerade i.

Direkt efter det att Pelle Svensson på presskonferensen om det accelererande underskottet meddelat att han skulle avgå började ju många prata om en dubbelroll för Per Ågren.

Nye sportchefen skulle passa även som vd.

Jag var redan då tveksam och trodde inte på att man skulle fastna för den lösningen.

Inte på grund av att Per Å inte skulle vara lämpad.

Istället av två skäl.

Ett rent taktiskt/logiskt. Om MFF ville ha Per Ågren som Pelle Svenssons tillfällige efterträdare varför presenterade man inte honom direkt i så fall. Varför vänta? Och varför vänta så länge?

Det andra är praktiskt.

Per Ågren är säkert en bra sportchef.

Per Ågren är säkert även en bra vd.

Men att vara bra på båda SAMTIDIGT är en helt annan femma.

Jag tror inte att det går att hinna med att vara 100 procent fokuserad och engagerad på båda ställena, inte med ett dygn på bara 24 timmar. Så enkelt är inget av jobben. Tvärtom. Och inte minst nu när det är förbaskat viktigt att MFF har spetskompetens – och tillräckligt med tid för att få ut den – i båda rollerna.

Nu blev det Per Nilsson, 57, bland annat grundare och vd för Human Care AB. Ett företag som utvecklar och tillverkar hjälpmedel från rollatorer till specialsängar.

Fram till sommaren ska han göra vad som behövs med MFF:s ekonomi och organisation.

Ni kommer dock säkert att höra en del gliringar om att Malmö FF när ekonomin blöder stöttar sig mot en rollatortillverkare.

Plus det här med Per.

Per Nilsson ersatte Pelle Svensson.

Per Ågren är sportchef.

Per Welinder är kommunikationschef.

Mycket Per blev det.

Återstår att se om det blir per-fekt.

Själv är jag van. Jag har en bror som heter Per.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×