Internationella kattdagen idag!

Idag 8:e augusti är det Internationella kattdagen! Vad är nu det? Vad skiljer den från Kattens dag i december?
Enligt Hufvudstadsbladet i Finland är Internationella kattdagen en dag då man ska uppmärksamma de hemlösa katterna
”Av 10.000 hemlösa katter hittar bara var tionde tillbaka hem – ”Vi har ett stort djurskyddsproblem i Finland”
I dag firas den internationella kattdagen för att uppmärksamma de hemlösa katterna runtom i världen. Enligt uppskattningar kan över 500 miljoner av jordens katter leva ute i naturen utan ett bestående hem.”

Kattens dag har firats 1:a advent sedan 1983. Vad är skillnaden?
Enligt Royal Canin är Kattens dag en hyllning till Sveriges alla katter och alla deras passionerade ägare …
Enligt SVERAK lever traditionen vidare och Kattens Dag har numera blivit ett begrepp för andra organisationer och företag som passar på att fira katten

Och Västerbottenskuriren då? Läs själva https://www.vk.se/2155639/laddar-for-kattens-dag
Inte mycket till övers för de övergivna och förvildade där inte.

Och på Gotland simmar en mycket olycklig katt omkring.
http://www.helagotland.se/samhalle/kattens-dag-fran-bondgard-till-swimmingpool-14982665.aspx

Inte för att hemlöshet är något att fira, men det känns mer sympatiskt att fira Internationella kattdagen idag och så hoppar jag Kattens dag. Företagen och organisationerna får fira katten då! Fast jag utnyttjar gärna alla deras extraerbjudanden på kattmat!

GPS-halsband för katter …

… ja, det hade underlättat en hel del för katten i föregående inlägg. En kattförening hämtade ju katten, men igår såg trädgårdsägaren en efterlysning på katten i närbutiken. Jag uppmanade henne att ringa kattägaren och föreningen. Kommer hon att göra det? Kommer föreningen att återlämna katten?
Så enkelt med GPS! Då hade katten troligtvis varit hemma i trygghet!

Fick för ett tag sedan ett meddelande från Rasmus på  http://www.tryggpunkten.com angående just GPS:er och han undrade om jag tror att det kan vara något för kattägare. Det tror jag definitivt, speciellt om man släpper ut katten på egen hand i tätbebyggt område. https://tryggpunkten.com/collections/gps-for-katt/products/mini-a9-gps-for-katt

Bortsprungen

Regnig natt i Portland. Michael, en av många trashankar i USA:s storstäder, var frusen och genomblöt. Tre dollar i växel skramlade i hans fickor. Ett hugg av hunger bröt igenom hans alkoholdimma när han såg reklamen för ägg och våfflor vid en uteservering. Något under ett av borden fångade hans blick. Hämtkartong med lite matrester? Nej, en genomblöt och skälvande liten katt.
Michael blev besviken, men såg kattens tillstånd. Hon var i ett miserabelt skick. Rädd, skadad och mager, men hon lät sig infångas. Han beslöt att behålla henne över natten. Hon åt hungrigt av maten han köpte för sina sista tre dollar och boade sedan in sig i hans sovsäck.

Så inleds i korthet Britt Collins bok Bortsprungen. Katten tog kommandot och bestämde sig för att stanna hos Michael och hans vagabonderande kompisar. De stannade en tid i Portland, men när vintern kom följde katten, Tabor, med på en äventyrlig resa. Hon älskade uppmärksamheten hon fick när de tiggde sig fram genom nordvästra USA på väg mot det varmare Kalifornien.
De knöt ett alldeles särskilt band mellan sig, band som bara kan knytas genom att ta hand om varandra. Lättsamma Tabor lyfte Michael ur depressionen. Hon kände trygghet vart de än kom – bara de två var tillsammans.
Det var bara det att katten egentligen hette Mata och var en mycket älskad inne/utekatt och kvar i Portland fanns hennes ägare, som förtvivlat sökte efter henne. Han gav aldrig upp, han visste att hon fanns levande någonstans därute.
Ingen av de tre gav någonsin upp.

Läs den fängslande berättelsen om ”En älskad katt, en hemlös man och deras osannolika resa” utgiven av Lind & Co.

Är det så att katten är på väg att få högre status genom alla böcker som de senaste åren getts ut? Gubbe med katt, Gatukatten Bob m fl och nu Bortsprungen. Visserligen är de alla tamkatter från början, men vem vet kanske spiller något lite intresse över på de övergivna och förvildade. Författaren Britt Collins skriver i ett slutord
Rädda – köp inte. Jag hoppas den här boken ska inspirera er till att hjälpa alla nödställda djur som korsar er väg”.
Det hoppas jag också!

Tärna katten …

Skulle googla på något med katt- häromdagen och fick plötsligt upp förvalet kattkött.

Visst vet jag att man i Kina, Vietnam och kanske fler delar av Ostasien äter ”allt som går med ryggen mot himlen” och är stolta över det, men artikeln jag fick fram handlade om Australien …

”Tärna katten, bryn köttet och stuva med citrongräs. Med det förslaget vann en kvinna nyligen en matlagningstävling i Alice Springs. Djurvänner rasar – men vinnaren säger att fler borde stoppa katten i grytan. Det handlar om vildkatter, ättlingar till vanliga tamkatter och numera ett av de största hoten mot det unika djurlivet i Australien. Katterna kom till kontinenten med de brittiska nybyggarna och har spritt sig sedan dess. Ute i vildmarken äter de nästan allt, inklusive mindre pungdjur, ödlor, fåglar och spindlar som inte har en chans mot det främmande rovdjuret.
Nu har några av invånarna runt ökenstaden Alice Springs beslutat slå tillbaka mot katterna.
Vid den årliga Bushfoods/Wildfoods Culinary Competition, en matlagningstävling med vildmarken som specialitet, vann Jenny Hains med sitt recept på stuvad vildkatt.
– Alla australier kan hjälpa till att lösa problemet genom att helt enkelt laga till dom. Inte bara katterna utan andra skadedjur också, som duvor och kameler.
Hains tycker att det är betydligt mer konstruktivt att äta upp problemet än att bara jaga och döda vildkatterna, som betraktas som skadedjur.” 

Visst finns det väl kanske en bra poäng i det. I Australien. Men att gå från ord till handling – NÄ.

Tärna Hasse? Fyra portioner!?

NÄÄÄÄ.

Inte ens förvildade katter.

NÄÄÄ.

 

Efter huggningen …

… som jag skrev om i förra inlägget, så blev det en viss annan aktivitet i kattgänget. Plötsligt var det enklare att jaga mössen – inte en massa höga grässtrån i vägen. Ibland har vi sett alla 9 sitta, mer eller mindre på rad, och vakta vid musahålen. Att vakta på det sättet med full uppmärksamhet lär vara mycket bra motion för en katt. Gladorna bara glider sakta omkring högt däruppe och har sin jaktmetod.
Hur många möss katterna verkligen fångar vet jag naturligtvis inte, men de är många. Den som högljuddast talar om att ”NU HAR JAG FÅNGAT EN MUS! DU MÅSTE TITTA! JAG KOMMER IN I KÖKET OCH VISAR DIG!” är naturligtvis Rosa.
Kvittrande och jamande i högan sky kommer hon springande med musastackaren hängande och svängande och dinglande i munnen. De brukar vara döda, men just denna var högst levande. Hon släppte den på vårt nystädade köksgolv. Efter en stunds lek gav den upp andan och då tyckte jag att jag kunde få ta den på sopskyffeln och kasta ut den. Det tyckte inte hon. Hon högg tänderna i den och backade morrande in under vasken. Jag gick ut när det började krasa.
Det tog några minuter för henne att äta upp hela den stora feta musen med päls och ben och allt. Nästan allt – en liten del lämnas alltid kvar. Massor med naturliga fibrer för en katt alltså. Inget spannmål som kattmatsfabrikanterna fyller ut torrfodret med. Fast nyttigt vet jag inte … men det är inte havre, vete, ris eller soja heller. Enligt veterinärtidningen misstänker man att just det stora inslaget av kolhydrater från spannmål är orsaken till ökningen av diabetes hos katter.

 

Djur som förbrukningsvaror

Hästar = brödrostar. Så är det tydligen i EU:s regelverk. Fredrick Federley, EU-parlamentariker för (C) skrev för några dagar sedan i SkD att han försöker tänka på hur ”vad vi gör i EU påverkar folk i vardagen”. Det gäller inte bara de stora besluten. Det finns bisatser också. Hur många begrep egentligen vad de röstade JA till då för länge sedan? Det viktigaste för de flesta var att slippa visa passet vid gränserna. Ja, ja, tiderna de ändras!
Kan då hästar och brödrostar behandlas lika? Ja, enligt Konsumentköplagen och enligt EU:s regelverk. ”Du har samma ångerrätt med en häst som med en brödrost”. En köpare kan alltså enligt F F lämna tillbaka en häst flera år efter köpet och kräva tillbaka köpesumman plus kostnaden för hästens uppehälle under tiden. Oavsett i vilket skick hästen befinner sig, även ifall den har vanvårdats.
”Hästägare drar sig ibland för att sälja till privatpersoner, just av skälet att hästen betraktas som en förbrukningsvara eller en attiralj”. Är det fler än jag som häpnar inför denna totala brist på kompetens hos de valda ledamöterna? Tänk om fler än F F på ett lättfattligt sätt kunde berätta om andra galenskaper från EU. För det finns säkert många.
”En enkel maskin är inte lik ett komplicerat djur”, skriver F F vidare. Nä, djur är inte komplicerade. Människor är komplicerade. Alla utom människor vill leva ett naturligt liv i naturliga skogar, på naturliga slätter, i naturliga vatten. Inte springa för livet med en liten kärra efter sig. Inte simma runt, runt i nätkassar i trängsel tills de blir upplyfta och kvävs till döds i luften. Inte transporteras utan mat, vatten och vila till en befriande död i annat land.
”Djur och djurägande väcker många känslor.” Man har haft ett första möte om hästägande och hästens roll i Europa. Jo, ekonomiska intressen väger tungt, men alla de andra då? De som inte har något ekonomiskt värde?

Läs hela Fredrick Federleys artikel: http://www.skd.se/2017/05/20/hastar-ar-inte-som-brod%C2%ADrostar/

Veterinären, mer än djurläkare

skriver ledaren i Svensk Veterinärtidning nr 2016:15. Med en suck kan man kanske tänka sig. ”Gränserna för veterinärmedicinska insatser och djurägarens ekonomiska möjligheter flyttas snabbt framåt”.
Alla de möjligheter som finns på humansidan att ställa rätt diagnos och reparera skada eller sjukdom finns också på djursjukhusen. Men det finns inget högkostnadsskydd, försäkring täcker inte alla sjukdomar/skador, älskade djur har inte alltid förmögna ägare, orolig ägare måste hanteras och dessutom vill de anonyma riskkapitalister som äger djursjukhusen få in mycket pengar utan tanke på djuren.

Amputation versus åtgärd skrev Veterinärtidningen om i 2016:4 sid 34
”Amputation av skadad extremitet (undantaget tår/svans) av ekonomiska skäl, där kirurgisk åtgärd av skadan (till högre kostnad) skulle kunnat rädda extremiteten, är ett etiskt dilemma. När amputation blir enda alternativ till avlivning av ekonomiska orsaker ställs frågan på sin spets. Normgruppen ansåg att det inte ska vara ett lättvindigt beslut att amputera och ställer sig frågan om amputation av ekonomiska skäl är etiskt. Normgruppen diskuterade även amputation av extremitet vid sjukdomstillstånd (t ex onkologiska sjukdomar) med uttalat begränsad förväntad överlevnadstid. Gruppen beslutade att skicka frågeställningen på remiss till intresseorganisationen Skalpellen eller dess nordiska motsvarighet.”

När vackre landetkatten Adolf blev svårt skadad (jag skrev om det i Frihetens pris 2016-07-21) var valet för mig lätt. Kanske skulle en anhängare av No-Kill tänkt och handlat annorlunda.
Ska kolla om Skalpellen har kommit med några råd till Normgruppen.

Odla kött? Kunskapen finns

Odla kött? Ja självklart. Om det kan få slut på de förfärliga djurtransporterna, som jag skrivit om flera gånger. Kostnaden för odlat kött har sjunkit dramatiskt på bara några år. Från en enda liten muskelbit kan man få fram 10.000 kilo kött i en odlingstank. På samma sätt som man genom att så ett enda litet tomatfrö kan få 10-tals kilo tomater.
Tidigare har provsmakare tyckt att konsistensen varit ”konstig”. Numera tycker provsmakare att både konsistens och smak är OK och 25 % av de tillfrågade kan tänka sig att gå över till odlat kött. Och varför inte. Köttets smak dränks ju ändå i marinader, kryddor och tillbehör. Konsistensen kan vara genomstekt, medium eller blodig. Eller pulled pork d v s sönderkokt. Hur många har smakat på rått kött? Eller kött stekt helt utan kryddor och salt?
”Med vissa köttyper skulle energianvändningen kunna minska med 96 procent”, säger Julie Gold, docent i biologisk fysik vid Chalmers Tekniska Högskola.
Forskarens vision om en hållbar köttindustri rycker allt närmare. Läs mer härhttp://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6417332
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/711685?programid=412
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2842&artikel=6489471
http://www.gp.se/ledare/tobias-wahlqvist-v%C3%A4xtf%C3%B6r%C3%A4dling-och-odlat-k%C3%B6tt-%C3%A4r-framtiden-1.18555

Råvaror

Så har vi åter nåtts av fasansfulla filmer och bilder på oacceptabla djurtransporter. Denna gång vid gränsövergången mellan Bulgarien och Turkiet. EU vill bli av med sitt överskott av nötkött och har valt att skriva handelsavtal med Turkiet. Före det avtalet fanns ingen handel med levande djur till Turkiet. Byråkraterna och politikerna kunde nog inte förstå att det gällde levande djur. Råvara.
100-tusentals lamm fraktas på fartyg från Australien till länderna i Mellanöstern och Östafrika enbart för att dö. Reportage har endast fått göras på de tomma och rengjorda fartygen. Det är förbjudet att filma hur djuren lastas, transporteras och lossas i destinationshamnen.
Det vore ju bra om någon journalist kunde intressera sig för de arma djuren också. Inom Sverige handlar det ”bara” om några timmars panik vid transporter och väntan på döden.
Att människan mår bättre av vegetarisk kost är väl ställt utom allt tvivel, men verkligheten ser inte så ut. Världen över äter vi mer kött än någonsin – och vi kastar mer kött än någonsin. Någonstans har jag läst att kött motsvarande 40.000 nötkreatur kastas i soporna enbart i Sverige varje år. Betänk att de har varit levande varelser med tankar och känslor. Kanske levande transporterats långt under stor stress.
I det tidigare vegetariska Indien äter nu t o m rättrogna hinduer kött. Mängder av kor och bufflar slaktas vid den heliga floden Ganges stränder. Floden är vid Kanpur ett stinkande avloppsdike illa förorenat av blod och kemikalier för framställning av läder. De ansvariga skyller på västvärldens omåttliga begär efter läder. Jag vill påstå att det handlar om pengar.

Viktigt för ett gott djurskydd är en stark lagstiftning – förutsatt att den efterlevs. Viktigast är aktiva konsumenter.

 

ViLA och bolus

Nu har jag läst Svensk Veterinärtidning igen. Nr 6-7 maj 2016.
ViLA betyder villkorad läkemedelsanvändning och innebär att bonden själv kan ge sina mjölkkor penicillin vid några olika sjukdomstillstånd. Dock inte alla. Penicillin, som människoläkarna är så restriktiva med att det knappt ens skrivs ut vid behov. Naturligtvis får bonden inte ge penicillin utan erforderlig utbildning av ansvarig veterinär. Jamen, det låter väl bra! Eller? Men …
Som alltid finns det de som är för och de som är emot. Fel- och överbehandling lyfts fram av kritikerna, liksom att det veterinära ansvaret och djurskyddet riskerar att urholkas. De som är för menar att ett sjukdomstillstånd kan behandlas omgående, utan att invänta en veterinär. Naturligtvis förutsätter de då att djurägaren har en ansvarsfull inställning.
Är djurägarbehandling framtidens veterinärsyssla? Det frågar ledarskribenten här http://www.svf.se/en/Tidningen/Ledare/ledare-1312/
Efter en halv dags godkänd utbildning är ViLA en möjlighet, men ingen rättighet.

Att man ger mineralbolus till djur hade jag ingen aning om. Rakt ner i svalget. Naturligtvis under vilda protester och så gick det i flera fall som det går ibland … I länder med mer omfattande lamm- och fårproduktion är det tydligen vanligt. ”Även i vårt land har det blivit populärt att administrera selen, kobolt och koppar till får. Bolus läggs i svalget med särskild ingivare av fårskötaren själv.”
För det krävs ingen utbildning alls och resultatet har blivit att ett stort antal tackor gått en mycket plågsam död till mötes. De fick sin bolus administrerad rakt in i halsens mjukdelar istället för till magen och dog efter några veckors plåga. Ett stort antal … Vad skulle fårskötaren själv tycka om att få sitt mineraltillskott administrerat på det sättet? Läs själv och se de vidriga bilderna här:
http://www.svf.se/Documents/Tidningen/Vetenskapliga%20artiklar/2016/SVT%200607%20-16%20Fatal%20administrering%20av%20mineralbolus%20till%20f%C3%A5r_%20150%20dpi.pdf

Blev någon anmäld eller straffad för djurplågeriet? Nej. Och vem har glädje av att administrera kosttillskott på det sättet? Inte fåren eller kalvarna eller … Det var friska djur och de kunde faktiskt tugga och äta själva.

×