Vad gör en svettig tibetan?

Idag heter dagen Botvid och enligt bondepraktikan är det nu ingen bot vi´ de´. Det rådande vädret alltså. 34 grader i skuggan vid vårt lantställe. Katterna blir allt längre under de skuggande buskarna. Andra löser det på olika sätt.

Svart katt och solsken – ingen bra kombination

 

 


Än så länge är det blad på några buskar, men det börjar allt mer likna höstens lövfällning. Oscar i vilopose

 


 

Bosse upptäckte vädringsluckans svalka. Jag hann inte ta bild när han stod på bakbenen och svalkade magen. Klicket från mobilen var intressantare

 

 


 

Och koltrastarna badar och plaskar och tömmer fågelbadet när inga katter syns till

 


Men vad gör en överhettad tibetan? Som gigantisk jaktjur kan man ju ta sig vissa friheter. Det var med nöd och näppe fötterna fick plats i det gamla badkaret. Han blir i dagarna ”klimatflykting” tillsammans med de andra femton. De ska flytta till en egen hage i Knickarp med tillgång till en större plaskedamm med plats för alla.
Lugn! De hade två andra runda baljor med rent dricksvatten!

 

 

Nisse / Sigge dramat är nu avslutat

Jag skrev om dem senast 2017-05-04 och 2017-06-20. Nisse hade bott på gården många år när Sigge flyttade in. De drog inte jämt. Nej, FEL. Sigge ville ta över gården. Dramat avslutades en dag i förra veckan. Husse och matte hade kvällen innan träffat en granne, som berättat att Sigge lite då och då kom till deras gård och käkade. Inte bara det. Han hade också skrämt vett och sans ur alla deras fem katter.  ”När dom ser att han är på ingång så sticker dom”.
Fast några dagar tidigare hade Sigge trillat i urinbrunnen hemma. Matte trodde att han skulle sätta fart efter Nisse, som var på andra sidan. Sigge tog ett språng upp på kanten, tappade balansen och trillade i! Urinbrunnen var halvfylld med bara vatten och hade inte använts på många år. Sigge plaskade omkring och försökte förtvivlat ta sig uppför de lodräta väggarna. Han slet klorna blodiga innan matte lyckades ta honom i nackskinnet och närmast slänga upp honom på land. Då var han inte så kaxig och sprang för livet. Några timmar senare kom han lite stukad tillbaka fortfarande våt på svansen. Om inte matte sett vad som hände hade han drunknat.
Sigge är (var) inte bara en mycket dominant och tydligen skrämmande för andra katter. Han var en mobbare och en ögontjänare, men samtidigt mycket vacker och trevlig mot människor. Nisse var så rädd för honom att de inte kunde vara ute samtidigt. En lösning som testades en tid var att stänga in Sigge i köket medan Nisse och matte var ute och promenerade. Inte riktigt hållbart i längden. Och så gick det som det gick …
Matte blev sen en morgon och husse skulle se till så att inte Sigge anföll Nisse. Jo, det har hänt flera gånger med blodvite och veterinärbesök som följd för Nisses del. Sen skulle husse bara gå in en sekund … Och då passade Sigge på att anfalla. De två blev ett stridande nystan med oerhört höga vrål och skrik. Nisse kom loss och for upp i gårdens högsta björk. Husse for ut och då la sig Sigge på rygg och ville gosas. Då rann sinnet på husse. Han hämtade bössan. När han kom ut igen var Sigge på väg upp i björken. PANG! Ingen Sigge mer.
Nisse fattade direkt och ville ner, men kunde inte på egen hand. Det krävdes både stege, lastare och stege igen. Väl nere i trygghet på jorden spankulerade han runt en lång stund i sin rabatt. Det har han inte kunnat göra i lugn och ro sedan vintern 2017 då Sigge flyttade in.
Nu har han också återtagit sitt stallfönster. Se ovan.

 

Bortsprungen

Regnig natt i Portland. Michael, en av många trashankar i USA:s storstäder, var frusen och genomblöt. Tre dollar i växel skramlade i hans fickor. Ett hugg av hunger bröt igenom hans alkoholdimma när han såg reklamen för ägg och våfflor vid en uteservering. Något under ett av borden fångade hans blick. Hämtkartong med lite matrester? Nej, en genomblöt och skälvande liten katt.
Michael blev besviken, men såg kattens tillstånd. Hon var i ett miserabelt skick. Rädd, skadad och mager, men hon lät sig infångas. Han beslöt att behålla henne över natten. Hon åt hungrigt av maten han köpte för sina sista tre dollar och boade sedan in sig i hans sovsäck.

Så inleds i korthet Britt Collins bok Bortsprungen. Katten tog kommandot och bestämde sig för att stanna hos Michael och hans vagabonderande kompisar. De stannade en tid i Portland, men när vintern kom följde katten, Tabor, med på en äventyrlig resa. Hon älskade uppmärksamheten hon fick när de tiggde sig fram genom nordvästra USA på väg mot det varmare Kalifornien.
De knöt ett alldeles särskilt band mellan sig, band som bara kan knytas genom att ta hand om varandra. Lättsamma Tabor lyfte Michael ur depressionen. Hon kände trygghet vart de än kom – bara de två var tillsammans.
Det var bara det att katten egentligen hette Mata och var en mycket älskad inne/utekatt och kvar i Portland fanns hennes ägare, som förtvivlat sökte efter henne. Han gav aldrig upp, han visste att hon fanns levande någonstans därute.
Ingen av de tre gav någonsin upp.

Läs den fängslande berättelsen om ”En älskad katt, en hemlös man och deras osannolika resa” utgiven av Lind & Co.

Är det så att katten är på väg att få högre status genom alla böcker som de senaste åren getts ut? Gubbe med katt, Gatukatten Bob m fl och nu Bortsprungen. Visserligen är de alla tamkatter från början, men vem vet kanske spiller något lite intresse över på de övergivna och förvildade. Författaren Britt Collins skriver i ett slutord
Rädda – köp inte. Jag hoppas den här boken ska inspirera er till att hjälpa alla nödställda djur som korsar er väg”.
Det hoppas jag också!

En vår utan Emil


 

Även om det finns åtta katter på vårt lantställe, så känns det tomt utan Emil. Han brukade ligga och lapa solsken och D-vitaminer precis som Sigge gör här.

God fortsättning!

Det var länge sedan jag skrev något här i bloggen. Helgerna tog ut sin rätt, sviterna efter en ilsken förkylning likaså.

Alla tycks använda FaceBook – inte jag. Det lilla jag sett av FB har inte gett mersmak. Bara trams. Inte värt att spilla någon tid på. Men jag tog ändå en titt ”lillenyårsafton” när jag inte hade något bättre för mig.
Och så plötsligt i byns FB bland alla foton av omslingrade väninnor, utsträckta tungor, grimaser och andra mindre smickrande selfies fanns den. Efterlysning på en katt! Inlagt en vårdag 2013! Delat två gånger samma dag.

Den katten kom till vårt lantställe bara några dagar efter försvinnandet från förre ägaren. Helt säker på att det är samma katt kan jag naturligtvis inte vara, men likheten är slående och satte igång funderingar.
En helt vanlig lördageftermiddag rusade den rakt in i vårt kök och insisterade på mat. Den var mager, men i övrigt välskött och tam. Lappar på ICA, macken och några andra ställen gav inget resultat. Inte öronmärkt och inte kastrerad.
När den efter en vecka fortfarande var kvar och dessutom hade pissat in sitt nya revir var det dags att vidta åtgärder. Veterinärbesök med kontroll av chip gav inte heller någon ledtråd. Vi var eniga i beslutet. ”Den är övergiven”. Han kastrerades, tatuerades med nummer i vänster öra och registrerades. Trots den behandlingen, eller kanske tack vare, valde han att stanna hos oss och är fortfarande kvar efter nästan fem år.

Vad är nu bäst att göra?
1. Kontakta den tidigare ägaren, som kanske vill veta vad som hänt katten.
2. Förbigå med största möjliga tystnad. Han kan vara helt bortglömd och ersatt av en ny.

Jag måste utgå från vad som är bäst för katten. Men vad är bäst för den förre ägaren? Hon efterlyste visserligen sin katt på FB, men verkar inte ha lagt ner så hemskt mycket energi på att verkligen ta hand om och behålla sin katt. Den var ju varken ID-märkt eller kastrerad.
Ännu ett exempel på hur viktigt det är att ID-märka och registrera sin katt.

 

Frågor som uppstått hos mig kring no kill

Ja, det blev mycket om no kill och Prince och Gunde de senaste veckorna. Se inläggen 2017-08-22 t o m 2017-09-05 och vän av ordning kan invända att det borde vara preskriberat, men tyvärr är de inte ensamma. Adela skrev jag om 2014-04-24, Bamse 2015-09-11. Det finns också en annan Bamse. Under de här åren har kattföreningar också tagit hand om och räddat livet på många friska och behandlingsbara katter. Min egen Adolf fick sluta sina dagar med sitt söndertrasade ben 2016-07-21. Veterinären tackade mig för att jag tog det beslutet.
Hos mig uppstod det många frågor kring hanteringen av Prince och Gunde. Och kring fenomenet no kill. Allt levande vill fortsätta leva, men till varje pris? Har livet ett egenvärde som överstiger kravet på välfärd?
Hur kan man som ambulerande veterinärer kastrera två dödssjuka katter? Svaret gav mig en av dem: ”Vi gör inte någon allmän undersökning av katterna om inte ägaren själv begär det och då tar vi naturligtvis betalt för det. I det här fallet var det så stökigt i lägenheten att vi ville bort därifrån så fort som möjligt.”
Hade veterinärerna så dåligt ”djuröga” att de inte kunde se hur sjuka de var? Hur såg det egentligen ut i lägenheten? Var det lämplig miljö för sjuka katter?
Mådde Prince bra av att förflyttas och sövas flera gånger bara för att till slut avlivas? Han var visserligen tam och hanterbar, men ändå …
Var det motiverat att transportera en förvildad katt som Gunde från Malmö till Bjuv och tillbaks igen, till flera olika hem med flera olika andra katter? Gunde var skräckslagen för både människor och katter när han bodde ute och han fick fortsätta att vara det nästan ett halvår – instängd utan möjlighet att komma undan. Jag vågar inte tänka på hur han mådde när han skulle få sina ögondroppar …
Efter den 30 januari finns inget mer om Gunde på föreningens FB. Finns han därute någonstans? Har han funnit trygghet eller förvaras han bara hos någon? Eller är kanske denne Gunde av 30 januari en helt annan katt???
Föreningen och medlemmen X (numera icke-medlem) lever fortfarande sin odödlighetvision och putsar på glorian …
Yttrande av Djurskyddsmyndigheten Dnr 2005-0556 ”Det finns inget självändamål i att avliva herrelösa katter. Avlivning bör ses som ett sistahandsalternativ, och då endast genomföras av djurskyddsskäl”.

Anonym skrev i en kommentar till Helens inlägg i FHHK:s blogg
”Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst. Du är hjärtligt välkommen att kontakta SVEKATT och få korrekt information.”
Jag tycker att no kill-anhängarna och SVEKATT ska ge sina sympatisörer och medlemmar korrekt information om vad no kill är – och inte är. Nog om detta. Nu vänder vi blad.

Ännu mer om no kill – Gunde

3 sept 2012 börjar informationen om Gunde på Facebook.
Medlemmen X skrev
:
SOS AKUT NÖDROP för den utstötte Gunde! Ensam, rädd och ledsen springer han runt i ett område i Malmö. Desperat försöker han äta av den utlagda maten men blir snabbt bortjagad av de andra katterna. Han förstår inte varför de andra är så elaka. Även människorna på området tycker bara han är en ”skabbig, mager katt” och vill inte ha med honom att göra. Han har rivsår och bitmärken på sin magra kropp och hungern värker i magen. Nu kommer han förbi mer och mer sällan, han blir ju ändå bara bortjagad… Vill du vara Gundes räddande ängel? (Skåne) Ring X
9 sept Nu har vi äntligen ett stödhem till utstötte Gunde! Fina A i Bjuv öppnar sin dörr och sitt hjärta för den lille killen :-). Nu hoppas vi att vi får in honom så fort som möjligt!
16 sept Här är Gunde som vi nyligen lyckats fånga in efter många försök. Han är en luggsliten illa åtgången äldre kämpe som levt ett hårt och utsatt liv. En gammal skada på ögat, päls som saknas här och där, tre tänder kvar … Men vi tror att det kan vara värre än så då Gunde vare sig äter eller dricker och är oerhört hängig. Imorgon hoppas vi på svar.
18 sept Det känns väldigt jobbigt för oss att ens behöva tänka på pengar när vi förlorat en katt. Vi investerar både tid och känslor i varje liten individ vi försöker rädda. Pengar är det sista man vill tänka på då.i föreningens kassa. Prince har varit inne tre gånger akut hos veterinär och Gunde har legat inlagd, fått vård och prover har tagits. Men verkligheten gör sig tyvärr snabbt påmind då det finns så många andra katter som behöver vår hjälp. Att hjälpa katter är många gånger kostsamt. Denna helgen har gjort ett mycket djupt hål i föreningens kassa. Prince har varit inne akut tre gånger hos veterinär och Gunde har legat inlagd, fått vård och prover har tagits. Efter de senaste dagarnas stora utgifter behöver vi nu få in pengar till vårt konto. När nästa katt kommer in måste det finnas pengar till vård. Vill du hjälpa oss att hjälpa genom att sätta in ett bidrag? Märk bidraget med Prince …
18 sept Vi kan med stor lättnad säga att Gunde kommer bli helt frisk! Den inflammerade tanden är nu utdragen, ögoninflammationen ska behandlas och han har blivit uppvätskad. Alla proverna var för övrigt fina! Nu har Gunde fått chansen till ett nytt liv. Kärlek, trygghet och vänlighet är något han nu ska få uppleva för första gången i sitt liv. Det är vi otroligt glada för! Gunde har fått ett fint stödhem som väntar på honom men vi önskar förstås att han ska få sitt för-alltid-hem. Då slipper vi flytta honom en extra gång och det innebär förstås mindre stress för Gunde. Om du vill ta hand om Gunde så ring X
21 sept HJÄLP OSS HJÄLPA! Veterinärvården av Prince och Gunde har tärt mycket hårt på föreningens ekonomi. Vi måste nu snabbt få in pengar för att kunna hjälpa andra katter i nöd! Hjälp de hemlösa katterna genom att sätta in ett bidrag! OBS! Märk bidraget med Prince. Hjälp katterna ytterligare genom att dela!

6 okt GUNDE SÖKER NYTT STÖDHEM! Ni kommer väl ihåg Gunde? Han levde hemlös i ett område här i Malmö där han var mobbad av de andra katterna. Vi tog in honom för några veckor sedan och han fick en inflammerad tand utdragen och antibiotika för sin ögoninflammation Han blev även uppvätskad då han var uttorkad. Gunde bor i ett jättefint stödhem i Bjuv. Men nu har hans ena öga börjat bli inflammerat igen och han behöver få en ny koll av veterinären. Vi har alltid väldigt svårt att få transport och vi vet inte om Gunde kommer att behöva fler veterinärsbesök. Det är därför bättre att flytta honom till Malmö. Här är det lättillgängligt till veterinär. Gunde söker nu ett stödhem (eller för-alltid-hem) i Malmö. Det är viktigt att han kan flytta så fort som möjligt så att vi i samband med flytten kan ta honom till veterinären. Föreningen står för alla vet.kostnader. Det enda du behöver göra är att öppna din dörr och ditt hjärta för Gunde! Ring för mer info

Gunde på Facebook igen jan 2013:
27 jan FL skriver: Gunde kommer från en koloni?, är han van vid att sova på grus? Han somnade i kattlådan innan idag, flyttade på honom någon timme senare för att göra lådan tillgänglig för lillen
28 jan föreningen svarar: Gunde levde på Holma, men ingick inte i någon koloni då han var mobbad av andra katter. Jag tror han sov i lådan för att han var orolig efter flytten. När katter inte mår bra så ”gömmer” de sig gärna i kattlådan. Hur mår han idag?
Svar Han gömmer sig i transportburen, han har bara lämnat buren för att gå på lådan och då har han gått förbi mat och vatten utan att röra det, har allt inne på toa så att jag kan stänga till dörren så att Valle inte äter hans mat Gunde verkar lite missnöjd, han gömmer sig på toa i antingen transportburen eller i kattlådan, vi fick i honom lite mat och vatten igår, till en början verkade mest som om han bara inte orkade men sen åt han, dörren står helt öppen i hop om att han ska våga sig ut, mat och vatten här han alltid tillgång till men inte ens skinka lockande
SR skriver 29 jan Har Gunde blivit opererad än? Hoppas att han mår bra den fine pojken. Vi tänker mycket på honom. Kan man inte sätta in lite mat till honom i hans ”hus”?
Föreningen svarar : Gundes operation är bokad till nu på onsdag :-). Jag ringer dig senare idag, tror inte Gunde är missnöjd alls men detta är en mycket skör kille och han har tagit illa vid sig av flytten 🙁
30 jan skriver FL: Det passar tyvärr inte mellan mig och Gunde, eller rättare sagt Gunde och Valle, Valle betett sig riktigt illa och Gunde har gömt sig inne på toa och jag har fått kämpa för att få i honom mat och vatten, han skall dock få komma till ett bättre stödhem hos N som vet vad han behöver:)

Mer om no kill – nu från Facebook

Medlemmen X skrev 18 sept
Det känns väldigt jobbigt för oss att ens behöva tänka på pengar när vi förlorat en katt. Pengar är det sista man vill tänka på då. Men verkligheten gör sig tyvärr snabbt påmind där det finns så många andra katter som behöver vår hjälp …

Olika personer lämnade följande kommentarer samma dag:
Sov gott gubben.
Ta hand om vår Madonna för oss
Sov gott lilla kissen!
Åj … så tråkigt. RIP Prince – nu när du är på Regnbågsbron …
Vad hände? Varför är han borta och när hände det?

Föreningen svarade
Prince hade en skada på höften/svansroten som förstört nerver så att urinblåsan inte kunde dra ihop sig. Det blir då urinstopp.

Fortsatta kommentarer från olika personer:
Nu är du en rymdkapten …
Lillbubben 🙁
Prince jagar fjärilar nu och har det varmt och gott!!!
Lille kisse, hade velat ge dig husrum o kärlek
Stackars liten … men han har det bra nu
Sörjer verkligen för alla dessa stackars katter som går en kall vinter till mötes snart
Sov gott lille gossen
NEJ, så oerhört tragiskt när hjälpen var så nära …
Vila i frid, älskade lilla Prince Lilla plutten.
Nu har han de bra å slipper lida
Man kan ju inte låta bli att gråta, beröras ända in i hjärtat av denne lille stackare. Sådant hemskt liv han fick! Och så tragiskt att han dog precis innan han räddats till ett gott liv.
RIP, älskade lille Prince. Jag vet att Du har det bra i katternas himmel.
Sov gott lilla Prince, och en stor eloge till er hjältar som hjälpte honom så att han åtminstone slapp dö ute och ensam Hemskt att det ska få gå så långt 🙁
Så oändligt synd att han inte kom in tidigare – lilla goa Prince hade blivit en ljuvlig familjekatt.
Han var en snäll och vänlig katt, som hade förtjänat ett bättre öde. Är glad att jag fick lära känna honom under några timmar i hans liv, fast bekantskapen blev så kort. Jag hoppas att min egen katt, som till min sorg gick över Regnbågsbron tidigare i år, nu tar hand om honom.
Positivt i allt elände är i alla fall, att han fick lämna jordelivet inne, och inte i en buske utomhus, och under de sista dagarna i sitt liv fick möta omsorg och kärlek.
Vi får nu också glädja oss åt att Gunde, som haft det så svårt, klarar sig och säkert kommer att bli omhändertagen i ett gott hem.

SOM SYNES INTE EN ENDA NEGATIV KOMMENTAR TILL AVLIVNINGEN. TVÄRTOM – ALLA ÄR POSITIVA till regnbågsbroar och ett nytt liv i katternas himmel.

Tyvärr fick inte Gunde det så bra som ovanstående skribent trodde, men det tar vi om några dagar …

No kill

Tack Helen i FHHK för att du vågat skriva inlägget om No kill 12/8 i din blogg! Gensvaret blev det förväntade. Ni som läser detta ska nog först läsa hennes inlägg och kommentarerna på http://bapplar.blogspot.se/ eller via www.fhhk.se under Blogg, innan ni läser vidare här. Jag har själv länge planerat att skriva om detta fenomen, som drabbade mig med full kraft för några år sedan, men inte vågat.
Helen ger i sin blogg många exempel på hur vi människor behandlar katter, vanvårdar dem, överger dem, ignorerar dem … Många fler exempel än jag sett under min verksamhet. Men också på hur alldeles underbart det kan bli för en katt som fått ett alldeles eget permanent nytt hem!

SVEKATT skriver på sin hemsida http://www.svekatt.se/verksamhet/vad-%C3%A4r-no-kill–28710203

”Organisationer som arbetar med katter enligt No kill-metoden avlivar inte friska eller behandlingsbara katter på grund av att de är skygga, förvildade eller har bete­endeproblem. No Kill-rörelsen kombinerar istället en rad åtgärder för att rädda så många katter som möjligt.”
Och så kommer det en lång åtgärdslista. 

Så långt låter det väl rätt bra. Friska, behandlingsbara. Men de andra då? Var går gränsen? Den teoretiska ambitionen är det inget fel på. MEN … verkligheten ser inte alltid ut som teorin. Alla har inte förmögna hussar och mattar som kan ta dem till Världens bästa veterinär, som tycks kunna återställa det mesta. Och kattföreningarna kämpar konstant med sina sviktande ekonomier.
Den ordförande för ett no-killkatthem (!) och dito jurist, som för säkerhets skull valt att vara anonym, menar att Helens beskrivning är
”en total missuppfattning … Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst”.
Jag tycker, att ni som vet vad det handlar om ska informera era medlemmar och sympatisörer väldigt noga. Och utgå ifrån DJURET och inte den egna förträffligheten.

Någon av de närmaste dagarna vill jag berätta om Gunde och Prinsen två dödssjuka hankatter som en förening för förvildade katter vägrade avliva. Och vad de fick uppleva under sin sista tid – före den oundvikliga avlivningen.

”Vi ska hugga imorgon!”

Talade med grannbonden i lördags. Han stannade sin NYA STORA bil framför vårt lilla lantställe. Det är nog ett år sedan vi senast talades vid i lugn och ro över en kopp kaffe. Han vågar inte stanna. Han tycker jag är för jobbig med alla mina kattajävlar. Hans uttryck – inte mitt. Lugn och ro? Jo, mobilen ringde några gånger. Nya hästmänniskor skulle hämta hö och halm och ville ha vägbeskrivning. Ingen GPS? Konstigt.
Han ville meddela att ”imorgon ska vi hugga”. Slå gräset på ängen alltså. Jag uppskattade förvarningen. Ifjor fick en av mina favoriter sätta livet till. Han fick vänster bakben sönderhackat i små vassa benbitar. Det var ingen rolig syn. Jag skrev om det 2016-07-21. Jag har visat bilderna för några bönder, efter att de tvärsäkert påstått
”Hamnar en kattajävel eller ett rådjurskid i huggaren så dör de direkt!”
Nej, det gör de inte alltid. Min katt fick lida i närmare 4 timmar innan befrielsen kom.

Det var bara det att bonden inte väntade med huggningen till dagen efter! Jag blev på nytt förvarnad per telefon kanske en kvart innan maskinen kom. Vilken tur jag har matglada katter! Har någon av er försökt att valla in 9 katter på några minuter? 8 kom efter lite rassel i matlådorna. Nr 9 och en ny fick jag lämna därute och båda klarade sig utan skador, tack och lov.
Om några månader ska den andre bonden hugga sädesfälten på andra sidan vårt lantställe. Han ska också få en påminnelse om att förvarna i god tid. Hoppas alla andra gör det också.

×