Om hundar och katter i bil

Fick ett mail via Skånskans webbredaktion från Laerke Jakobsen, en läsare i Danmark. Häpp! – min kattblogg har blivit internationell!

Hon vill att jag ska skriva om åksjuka hos hundar och katter i bil under semestern. Det är ett ämne jag kan ytterst lite om, så därför bifogar jag hennes information här. CAB-SOT_SE
Att ta med sig hunden och låta den åka med till nya och okända ställen kan vara utvecklande eftersom hunden alltid känner sig trygg och följer sin människoflock, men katten …
Första resan måste leda till en positiv upplevelse för djuret. Jag minns kollegan som fick tvinga in sin nya valp i bilen för en tur till veterinären för vaccinering. Valpen var skeptisk till bilen från första början. Sedan skräckslagen. Han fick aldrig in hunden i en bil igen. Varken god mat eller kända dofter hjälpte. Båda gick miste om fantastiska naturupplevelser p g a det felaktiga agerandet.

Katter vill nog i allmänhet vara i sin invanda miljö oavsett om det inkluderar utevistelse eller om de är innekatter. Det är åtminstone min åsikt. Men det finns ju alltid undantag.
Våra katter på landet har åkt till veterinär minst vars en gång och det har oftast varit ganska traumatiska upplevelser för både dem, mig och veterinären. Nog mest för mig. När Emil, lille godingen, satte sina vackra bländvita tänder i transportburens metallgaller i sina försök att ta sig ut lovade jag honom högtidligt att han skulle slippa bli vaccinerad fler gånger. Det löftet har jag hållit i 8 år och han och alla de andra landetkatterna är fortfarande friska.
Feliway doftavgivare, som Laerke nämner, brukar jag använda på landet under vinterhalvåret när katterna håller sig mest inomhus.
”Annars går de varandra på nerverna”, som en god vän uttryckte det.
Men min Bosse tycker Feliway i sprayform luktar mest pekka och springer bort ifrån lukten. Smaken är som baken – delad.

Viktigt vid resa med hund eller katt i bilen:
LÄMNA DEM INTE ENSAMMA – det kan snabbt bli dödande hett i en parkerad bil
SLÄPP INTE UT DEM PÅ EGEN HAND – överallt finns det andra djur som markerat sina revir och som är skrämmande för en nykomling
Hund- och kattpensionat? Ja, ett bra alternativ om det är seriöst och välskött. Begär alltid att få se Länsstyrelsens §16- intyg för verksamheten.

 

Dun, pälsar och festivaler

Det är väl inte riktigt säsong att köpa, eller ens fundera på, dunjacka eller päls nu i sommarvärmen, men framställning av grundmaterialet pågår för fullt över hela världen.
Vad säger modeoraklen? Ska det vara dunjackor och päls i höst och vinter? Fann en liten film om dunframställning med passande kommentarer på http://www.katt.in Skribenten hänvisar till organisationen PETA.
http://www.peta.org.uk finns samma film och även en om hur vackra vita kaniner på 60 sekunder blir befriade från skinn och päls medan de fortfarande sprattlar. Längst ner på deras hemsida kan ni frossa i fler filmer från Asien – om ni vill!

Ska vi bilda en klubb?

En väninna ringde och påstod att jag skrivit mitt förra inlägg en gång tidigare. Kanske är det så. Får väl i så fall skylla på den rådande värmen (för det kan väl inte vara åldern?), men jag kan faktiskt inte finna det i mitt bloggarkiv. Hur som helst med det.

Ämnet är alltid lika aktuellt. Se bara vad en medlem i KATT.IN skriver http://www.katt.in/newsflash/ ! FHHK (Höörs hemlösa katter) skriver också ofta om det i bloggen. Vi är många drabbade och ännu fler katter. Inte alla finner ett eget hem som tar emot dem.

Första gången jag själv drabbades kom en svältande hona med 7 ungar! Det var verkligen inget jag planerat. Det var inte så roligt alls, nej. Det har senare kommit fler. Förvildade, övergivna eller som bara inte trivts i sitt hem. Underbara varelser som alla bär på en egen historia.

Kostnaden för kastrering är alltid det som får folk att rygga. Oftast män faktiskt! Är 1200 – 1500 för en honkatt och hälften för en hankatt en orimligt kostnad? Motsvarar en flaska whiskey eller en fotbollsmatch och det avstår man inte från!

Kattens dag

Likaväl som kanelbullen och vitlöken har sin alldeles egen dag, så har katten sin dag – egentligen två. Alltid 1:a adventshelgen, fyra veckor före juldagen. Sedan SVERAK 1983 instiftade Kattens Dag har den levt vidare bland kattälskare och andra och bara blivit större och större.

Ideella föreningen KATT.IN har utställning på ICA i Skurup och på Arken Zoo i Eslöv.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Onsdag eftermiddag i Flyinge

En kvinna i Göteborg hade 32 katter i sin trerumslägenhet. Nu blir hon av med kontraktet, skriver tidningen Hem&Hyra. Djursamlande var en punkt som länsstyrelsens djurskyddsenhet också tog upp vid ett seminarium i Flyinge i onsdags. I övrigt handlade det om att Se kopplingen mellan våld mot djur och våld i nära relationer. Läs gärna mer på http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/djur-och-natur/djurskydd/aktuell-information/Pages/default.aspx Det finns platser kvar på seminariet i Kristianstad.

Fil dr Carin Holmberg talade länge och initierat om hur barns och ungas våld mot djur ofta leder till våld mot människor senare i livet. Hon berättade bl a om ett fall som slutat i mordbrand där både djur och människa dog. Efter många anmälningar om våld inom familjen och lång tid av utredande hos 7 olika myndigheter, så blev slutresultatet ond bråd död. Ingen lag eller föreskrift kunde skydda varken bostad, kvinna eller djur. Alla de 7 involverade instanserna hade var för sig behandlat ärendet rätt utifrån sina regler och paragrafer. Får det lov att vara så?

Riksföreningen VOOV presenterade också sitt viktiga arbete med våldsutsatta personers (oftast kvinnors) sällskapsdjur.

KATT.IN har skrivit mer på http://www.katt.in/newsflash/

Om våld mot djur i huvudsak är en manlig ”sysselsättning”, så är djursamlande till stor del kvinnlig och påfallande ofta gäller det katter. Varför är de flesta aktiva i kattföreningar just kvinnor? Män samlar oftast större djur av större värde.

804 st på lite drygt en timme

Pratade igår med en god vän som tillbragt två veckor i de småländska skogarna. Hans sambo hade plockat blåbär åt oss. Två stora burkar fyllda med enbart stora fina blåbär. Inte en enda liten pinne eller blad. Han berättade att hon plockade dem ett och ett. Och sen kom då det oundvikliga. Det som sysselsatt många denna blöta sommar:
”Och vet du vad jag plockade under tiden? MÖRDARSNIGLAR! Gissa hur många!”
Jag klippte själv isär 804 st förra lördagen och det tog bara lite drygt en timme, sen hade jag ont i ryggen. Efter det bestämde jag att inte mörda en enda mördarsnigel till. De får faktiskt leva sina liv. Jag hoppas istället på en mycket kortvarig och tidig period snart med många minusgrader och barfrost under några dagar. Sen kan det bli lite normal höst och vinter igen. Nästa år ska de bekämpas med nematoder istället för sax och salt.

De flesta kattföreningar bekänner sig till rörelsen No-Kill. Den innebär att man inte ska döda friska djur. Sniglarna är väldigt friska och förökar sig med stor glädje. Eller gäller deras ställningstagande enbart katter och kanske andra sällskapsdjur? Läs gärna mer på https://en.wikipedia.org/wiki/No-kill_shelter och  http://www.peta.org/features/deadly-consequences-no-kill-policies/

Hur var det då med gode vännens storviltjakt? Han var mycket stolt över de 235 han nedlagt under två veckor!

Ännu en upphittad katt

Någon minut efter att jag publicerat föregående inlägg ringde en bekant och berättade att hon strax innan fått ett samtal från sin revisor, vars ene anställde hade vänt sig till honom i ett stort bekymmer. Ja, det blev många led, som det så ofta blir när det gäller upphittade katter. Frågan gällde i förlängningen vad ska jag göra när jag får en katt ”på trappan” och vem kan hjälpa mig?

Såhär var det i just detta speciella fall. När damen ifråga skulle ta sin bil för att åka till arbetet låg det en svårt skadad katt vid garageporten. Den hade ett fint halsband, utan telefonnummer, och den var inte öronmärkt. Den spann högljutt och trampade med tassarna och vädjade desperat om hjälp. Katten protesterade inte utan släpade sig in i den pappkartong hon erbjöd och den fick åka med henne till arbetet.

Akut veterinärkontakt upprättades snabbt. Katten befanns vara i uselt skick: smutsig, tovig, utsvulten, trafikskadad på flera ställen och den hade mycket, mycket ont. Veterinären motsatte sig inte avlivning, men bedömde samtidigt att den kunde ”repareras” under förutsättning att någon sedan kunde ta hand om den. Upphittaren tänkte febrilt och ringde några samtal, men fick inget napp. Då kom nästa patient in i väntrummet med sin husse. Hans katt var mycket gammal och njursjuk och skulle nog inte klara sig så länge till. Jovisst, han hade faktiskt funderat på att köpa en ny, så visst kunde han tänka sig att ta hand om denna katt istället.

Katten rakades, syddes ihop på många ställen och kastrerades naturligtvis när han ändå var sövd. Sedan åkte han hem med sin nya husse, som också tog hand om veterinärräkningen. Sökandet efter ursprunglige ägaren pågår.

Det slutade lyckligt – denna gång också. Men hur många katter (och vilda djur) ligger och dör långsamt av svält och skador i buskage och vägkanter?

Och vad gör man som privatperson när man får en katt ”på trappan”? Vem ringer man för att få råd och hjälp?

Vems ansvar? Den som övergav katten eller upphittarens eller …

För en tid sedan träffade jag Asta, en pigg dam på 84. Hon bor några kilometer från vårt lantställe. Jag hade inte pratat med henne på säkert tjugo år, vi har bara vinkat åt varandra på avstånd. Mitt egentliga ärende var att fråga om den svartvite jättestore hankatten som ibland kommer och käkar hos oss var hennes. Det var den, tack och lov! Och han verkar inte vilja flytta in – också det tack och lov!

Hon berättade hur hon varit tvungen att ta hand om en honkatt med fyra ungar som kommit till henne för något år sedan. Katten var mycket, mycket mager och tungan hängde en cm ut ur munnen på henne. Hon kunde knappt äta och hade uppenbarligen stora problem med tänderna. Ungarna var dock pigga. Asta anade var katten hörde hemma och ringde för att fråga om han kunde ta sin katt till veterinär. Han svarade att det inte var hans katt; den hade bara kommit, fött sina ungar och det var inte alls hans ansvar. ”Du kan göra va fan du vill med kattajäveln!” hade han svarat.

Med hjälp av en god vän med bil tog hon katten till Det Stora Djursjukhuset dagen därpå. Veterinären sa genast till henne på skarpen att
”Den här katten skulle du ha kommit med för länge sedan!” Asta är en ärlig människa och svarade precis som det var, att det inte var hennes katt och att hon kommit så fort hon kunnat – dagen efter kattens ankomst och fick då till svar
”Om det inte är din katt kan jag inte göra något! Jag måste tala med ägaren.” Jamen, det fanns ju ingen ägare!!! Veterinären insisterade dock och ringde mannen på hans arbetsplats och fick samma besked
”Gör va fan ni vill med kattajävelen!”

Katten sövdes, röntgades, alla tänderna opererades bort, hon kastrerades och fick stanna över natten och hela nästa dag på Det Stora Djursjukhuset. Kostnaden för Asta blev många tusen kronor för en katt som inte var hennes. Den har nu funnit sig väl tillrätta hos henne och är så tacksam.

Varför är det ofta så att enskilda måste ta hand om andras katter? Varför anser många det vara OK att överge sitt sällskapsdjur?

Kattungar, kattungar, kattungar …

Vid den här tiden på året är det ett överflöd av kattungar. En blick på Blocket (www.blocket.se) gav 1.197 annonser över hela landet och flertalet av åtminstone de första 50 innehöll mer än en kattunge. Många kattföreningar upprepar envist att ”det finns trygga hem åt dem alla”. Vilken befrielse då att läsa vad en aktiv i Föreningen för Höörs hemlösa katter skrev 27/6 (www.fhhk.se klicka på blogg uppe till höger). En klok kvinna, inte bara för att hon tycker som jag, utan för att hon vågar.

Omtanke hela vägen?

Såg häromdagen denna annons från ett modernt försäkringsbolag:

Liten katt kan ge stor veterinärräkning 

Ett klick på annonsen förde mig till deras hemsida där det stod såhär:

Ett veterinärbesök kan bli en mycket större ekonomisk smäll än vad många förställer sig. Katter som får gå ut utsätts för större risker än innekatter. Utelivet medför större risk att
bli påkörd i trafiken
ramla ner från träd eller tak
hamna i kattslagsmål
bli skadad av andra djur

Skadehändelser som kan leda till akuta veterinärbesök och flera efterföljande behandlingar.

Omtanke hela vägen
Din katt är en familjemedlem och det viktigaste i livet vill man ge bästa möjliga skydd. Vår kattförsäkring ger ett omfattande skydd, utan krångel. Vår försäkring är enkel att förstå och hantera. Vi lägger störst vikt vid innehållet för dig som kund. Kundnyttan helt enkelt. Bra produkter och snabb hantering.

Livförsäkring
I livförsäkringen ingår förlorad avelsförmåga och livförsäkringen gäller utan självrisk. Livförsäkringsbeloppet baseras i första hand på inköpspriset. Därefter kan och bör beloppet höjas om katten meriteras, exempelvis på utställning.

Undantag Livförsäkringen gäller inte för katt som kommer bort.

Jo, jag fattar att det är raskatter man vill försäkra, MEN … Inte ett enda ord om att den bästa omtanken och försäkringen man kan ge sin katt är att inte släppa ut den på egen hand. Är det ekonomiskt ofördelaktigt att hjälpa alla kattföreningar med den informationen? Hos andra försäkringsbolag ser det tyvärr lika illa ut. Det bästa möjliga skydd man kan ge sin katt är att inte släppa ut den på egen hand.

Ha en härlig midsommar allihopa!

 

×