Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

Internationella kattdagen idag!

Idag 8:e augusti är det Internationella kattdagen! Vad är nu det? Vad skiljer den från Kattens dag i december?
Enligt Hufvudstadsbladet i Finland är Internationella kattdagen en dag då man ska uppmärksamma de hemlösa katterna
”Av 10.000 hemlösa katter hittar bara var tionde tillbaka hem – ”Vi har ett stort djurskyddsproblem i Finland”
I dag firas den internationella kattdagen för att uppmärksamma de hemlösa katterna runtom i världen. Enligt uppskattningar kan över 500 miljoner av jordens katter leva ute i naturen utan ett bestående hem.”

Kattens dag har firats 1:a advent sedan 1983. Vad är skillnaden?
Enligt Royal Canin är Kattens dag en hyllning till Sveriges alla katter och alla deras passionerade ägare …
Enligt SVERAK lever traditionen vidare och Kattens Dag har numera blivit ett begrepp för andra organisationer och företag som passar på att fira katten

Och Västerbottenskuriren då? Läs själva https://www.vk.se/2155639/laddar-for-kattens-dag
Inte mycket till övers för de övergivna och förvildade där inte.

Och på Gotland simmar en mycket olycklig katt omkring.
http://www.helagotland.se/samhalle/kattens-dag-fran-bondgard-till-swimmingpool-14982665.aspx

Inte för att hemlöshet är något att fira, men det känns mer sympatiskt att fira Internationella kattdagen idag och så hoppar jag Kattens dag. Företagen och organisationerna får fira katten då! Fast jag utnyttjar gärna alla deras extraerbjudanden på kattmat!

Mer om inflyttade katter

Jag fick ett e-mail från en läsare i fredags. Det är långt. Skrivet av en f d kommunpolitiker. Det mesta handlar om framtida lagstiftning, men jag tycker sista stycket är intressant. Kan kommunerna och kattföreningarna samarbeta om de övergivna katterna? Vill de? 

Med anledning av inlägget om paret i Sjöbo som behövde hjälp med inflyttade hemlösa katter.
”Kommun och länsstyrelse hänvisar paret att klara av problemet själv.” Det är här det största problemet ligger! Om inte myndigheter ska hjälpa till vem ska då göra det? I ny djurskyddslag som är på gång har kattfrågan hänskjutits till ”vidare utredning”, detta efter 6 års utredande redan. Även straffsatser för brott mot djurs ska utredas vidare? Strider de här frågorna mot marknadskrafterna eller vad är problemet? En sekretessbrytande regel är heller ”inte modernt” enligt någon konstig förklaring. På flera punkter i ny djurskyddslag tappas djuren väl bort. 

En del av medborgarna i Sverige orsakar problemet med hemlösa katter och en annan del får tydligen, inte frivilligt, lösa problemet med hemlösa katter. Detta utan hjälp från myndigheter! Är det någon som tycker detta är rätt lösning? Blir det annat lösning med ny lag om ID och reg?
Det är valår och Djurens Rätt har listat en tabell med bl a frågan om ID-märkning och registrering av katter. V partiet har klart tagit ställning för. S, MP och SD är också för men måste ”utreda mer”? MEN notera att det ”blåa” blocket inte bryr sig. Finns bara enstaka medlemmar som har agerat, inte partierna. Värt att tänka på i valtider. Visar etiken i politiken.  

”Angående katterna ser regeringen att det skulle kunna underlätta myndigheternas praktiska arbete med herrelösa katter, men den anser inte att djurskyddsutredningen har tillräckligt underlag.”: detta enligt artikel i tidningen Djurskyddet nr 2:2018.

Djuret katten är fortfarande inte intressant bara hur myndigheterna ska få lättnad.
Det är här det går i kors och blir lite konstigt. Vad ska myndigheterna göra när en ID och reg-lag träder i kraft som de inte redan idag kan göra??! Hade myndigheterna då åkt ut till paret i Sjöbo?? Om katterna ifråga inte var märkta och reg hade de då avlivats direkt? Skulle samarbetet med kattorganisationerna ändras och katterna förhoppningsvis hamnat där eller? 

eva

Så lätt och ändå så svårt

Ett äldre par i Sjöbo vädjade i måndagstidningen om hjälp med hemlösa katter som flyttat in på deras tomt. Kommunens råd var glasklart liksom länsstyrelsens: det får ni lösa själva, det är nu ert ansvar. Kanske fick de också rådet att kontakta en kattförening eller katthem. Kära nån! Katthemmen svämmar över av kattungar och skulle alla placeras som innekatter hade alla i Sverige måst ta hand om minst en katt! Läs gärna mer i bloggen på www.fhhk.se

Men lösningen kan vara väldigt enkel, men också väldigt, väldigt svår.

Vi är många som blivit kattägare mot vår vilja. Blivit tvingade att ta hand om andras katter. Vi har löst det på olika sätt. En familj i Svedala gick samman med några grannar och hjälptes åt att fånga in de 12 katter som vistades i området. De kastrerades och man delade på kostnaden, liksom man nu gör med matkostnaden. En uthusdörr ställdes på glänt och katterna lever nu i en TNR-koloni med tillsyn minst två gånger per dag enligt lag.
En familj utanför Eslöv såg en dag en grupp katter vid en ödegård. Dumpade, svältande. En katthona vacklade omkring med några ungar och försökte finna mat. De fick flytta hem till familjen och lever nu inne/uteliv och är otroligt tacksamma för att ha fått fortsätta leva.
Det 30-tal som kommit till vårt lantställe lever TNR-liv med hjälp av en djurvänlig granne. Nej, de kom inte alla på en gång, utan några varje år sedan 2008.

Det finns hos länsstyrelserna och kommunerna ett stort motstånd mot TNR (trap, neuter, return), d v s fånga in, kastrera, återföra – en metod som används över hela världen för att minska förvildade populationer av katter och hundar. Enligt min mening är det enda sättet att ta hand om de många överskottskatter som föds. I Sverige gäller naturligtvis att de inte sen ska lämnas åt sitt öde, utan tas omhand enligt svensk djurskyddslag och få mat, vatten, tillsyn 2 gånger dagligen och naturligtvis veterinärvård vid behov.

Gå samman med några grannar och hjälps åt. Frågan är fri. Då får ni också veta om ni har goda grannar eller bara grannar.

 

Förbud att överge tamdjur – hur ska det gå till?

Regeringen vill införa förbud mot att överge katter och andra tamdjur. Jag har väntat på någon sorts reaktion från SkD, men förgäves.
Den gamla djurskyddslagen är nästan 30 år gammal och mycket forskning på djurs lidande och välbefinnande har skett under dessa år. Jag skrev om det för ett tag sen. Det var Kattunionen som listat några forskningsresultat. Ska det nu äntligen bli en ny djurskyddslag?
Övergivna och förvildade katter har ett helt eget kapitel i förslaget SOU2011:75 inkl jämförelser med de andra nordiska länderna.

Samhället har ett ansvar för att ingripa till skydd för katter utan ägare. Om man inte kan hitta en person som är ansvarig för katten har länsstyrelserna en skyldighet att ingripa, eftersom katter som överges eller föds i det vilda har en mycket dålig djurvälfärd.
Så skrev någon på DN debattsida 2018-01-09.

”Är det verkligen sant att folk skaffar katt över en sommar och sedan överger dem? Jag är skeptisk, visst finns en och annan knäppskalle, …. Under mina nu över 70 levnadsår har jag aldrig stött på någon dylik individ …. Nej, jag tror inte på snacket om övergivna katter utan mer på att det är katterna som överger oss.”
Jo, kära skribent i Eskilstunakuriren, det är alldeles sant! Och inte bara under sommaren, utan året om.

Hur många är de? Siffran 100.000 har nämnts. Vissa rikstäckande djurskyddsföreningar misstänker att siffran är mycket högre. En förening gjorde en enkät och ville veta hur många kattungar djurhem hade tagit emot. Det finns nog bättre sätt att ta fram det totala antalet herrelösa.
Att länsstyrelsen eller ”någon annan” myndighet skulle ta hand om övergivna djur finner jag högst osannolikt. Polisen har nyligen befriats från det uppdraget. De har nog att göra ändå, liksom länsstyrelsen. Ansvaret lär nog även i fortsättningen ligga på ideella föreningar och enskilda. Eller som en känd företagsledare i Malmö uttryckte det när en förening begärde pengar för att kunna göra något åt kattsituationen på företagets område
”Det är er lilla hobby att ta hand om katter! En hobby måste få kosta pengar!”
”Vi vill inte ha denna hobby. Vi vill spela golf!”
Han hade en mapp kallad ”Olösliga problem” i sin dator. Nr 1 var förvildade katter. En stor eloge dock till honom. Han bidrog med många tusen när han fick situationen klar för sig. Ibland skiner solen!
Så icke igår när jag upptäckte en filmad sekvens från träning på en kinesisk cirkus. En tiger och ett lejon skulle sitta på ryggen på en häst som skulle trava runt i manegen. Hur dum får man bli! Filmen visade tre skräckslagna djur som inte begrep vitsen med det hela. Hästen, hårt uppbunden utan att kunna röra huvudet, svettades och darrade. Tigern och lejonet angrep naturligtvis de vilt sparkande benen och skötarna bankade med stora påkar på rovdjuren.
”Hästen blev inte så svårt skadad”, enligt texten. Skulle de fortsätta öva på numret tro?

Det behövs inte bara nya djurskyddslagar, som helst ska följas, utan ett helt nytt tänkande kring de mest skyddsvärda.

Julklapp till katten

En övergiven, dumpad katt tror jag helst vill ha ett gott hem, en trygg matte och/eller husse, få ligga i sängen och mysa precis som när den hade ett hem. Och naturligtvis god mat, inte sånt krafs som ligger på marken kring gatuköken. Sådana katter finns i massor på katthemmen.

En förvildad katt i andra eller tredje eller fler generationer tillbaka är tacksam om den får ett vindskyddat krypin i en trädgårdsbod, en källare eller liknande. En dörr på glänt. En frigolitlåda med hö är lyx.

Önskelistan hos Djurskyddet Sverige http://www.djurskyddet.se/kampanjer/katternas-onskelista/ är viktig, men man får se den på lång sikt.

www.Anicura.se  vill hjälpa till att minska julstressen för katter http://mb.cision.com/Main/1058/2401087/758376.pdf

Bosse skulle kunna göra reklam för Royal Canin.

”Jag vill ha mat! NU!”

Ännu mer om no kill – Gunde

3 sept 2012 börjar informationen om Gunde på Facebook.
Medlemmen X skrev
:
SOS AKUT NÖDROP för den utstötte Gunde! Ensam, rädd och ledsen springer han runt i ett område i Malmö. Desperat försöker han äta av den utlagda maten men blir snabbt bortjagad av de andra katterna. Han förstår inte varför de andra är så elaka. Även människorna på området tycker bara han är en ”skabbig, mager katt” och vill inte ha med honom att göra. Han har rivsår och bitmärken på sin magra kropp och hungern värker i magen. Nu kommer han förbi mer och mer sällan, han blir ju ändå bara bortjagad… Vill du vara Gundes räddande ängel? (Skåne) Ring X
9 sept Nu har vi äntligen ett stödhem till utstötte Gunde! Fina A i Bjuv öppnar sin dörr och sitt hjärta för den lille killen :-). Nu hoppas vi att vi får in honom så fort som möjligt!
16 sept Här är Gunde som vi nyligen lyckats fånga in efter många försök. Han är en luggsliten illa åtgången äldre kämpe som levt ett hårt och utsatt liv. En gammal skada på ögat, päls som saknas här och där, tre tänder kvar … Men vi tror att det kan vara värre än så då Gunde vare sig äter eller dricker och är oerhört hängig. Imorgon hoppas vi på svar.
18 sept Det känns väldigt jobbigt för oss att ens behöva tänka på pengar när vi förlorat en katt. Vi investerar både tid och känslor i varje liten individ vi försöker rädda. Pengar är det sista man vill tänka på då.i föreningens kassa. Prince har varit inne tre gånger akut hos veterinär och Gunde har legat inlagd, fått vård och prover har tagits. Men verkligheten gör sig tyvärr snabbt påmind då det finns så många andra katter som behöver vår hjälp. Att hjälpa katter är många gånger kostsamt. Denna helgen har gjort ett mycket djupt hål i föreningens kassa. Prince har varit inne akut tre gånger hos veterinär och Gunde har legat inlagd, fått vård och prover har tagits. Efter de senaste dagarnas stora utgifter behöver vi nu få in pengar till vårt konto. När nästa katt kommer in måste det finnas pengar till vård. Vill du hjälpa oss att hjälpa genom att sätta in ett bidrag? Märk bidraget med Prince …
18 sept Vi kan med stor lättnad säga att Gunde kommer bli helt frisk! Den inflammerade tanden är nu utdragen, ögoninflammationen ska behandlas och han har blivit uppvätskad. Alla proverna var för övrigt fina! Nu har Gunde fått chansen till ett nytt liv. Kärlek, trygghet och vänlighet är något han nu ska få uppleva för första gången i sitt liv. Det är vi otroligt glada för! Gunde har fått ett fint stödhem som väntar på honom men vi önskar förstås att han ska få sitt för-alltid-hem. Då slipper vi flytta honom en extra gång och det innebär förstås mindre stress för Gunde. Om du vill ta hand om Gunde så ring X
21 sept HJÄLP OSS HJÄLPA! Veterinärvården av Prince och Gunde har tärt mycket hårt på föreningens ekonomi. Vi måste nu snabbt få in pengar för att kunna hjälpa andra katter i nöd! Hjälp de hemlösa katterna genom att sätta in ett bidrag! OBS! Märk bidraget med Prince. Hjälp katterna ytterligare genom att dela!

6 okt GUNDE SÖKER NYTT STÖDHEM! Ni kommer väl ihåg Gunde? Han levde hemlös i ett område här i Malmö där han var mobbad av de andra katterna. Vi tog in honom för några veckor sedan och han fick en inflammerad tand utdragen och antibiotika för sin ögoninflammation Han blev även uppvätskad då han var uttorkad. Gunde bor i ett jättefint stödhem i Bjuv. Men nu har hans ena öga börjat bli inflammerat igen och han behöver få en ny koll av veterinären. Vi har alltid väldigt svårt att få transport och vi vet inte om Gunde kommer att behöva fler veterinärsbesök. Det är därför bättre att flytta honom till Malmö. Här är det lättillgängligt till veterinär. Gunde söker nu ett stödhem (eller för-alltid-hem) i Malmö. Det är viktigt att han kan flytta så fort som möjligt så att vi i samband med flytten kan ta honom till veterinären. Föreningen står för alla vet.kostnader. Det enda du behöver göra är att öppna din dörr och ditt hjärta för Gunde! Ring för mer info

Gunde på Facebook igen jan 2013:
27 jan FL skriver: Gunde kommer från en koloni?, är han van vid att sova på grus? Han somnade i kattlådan innan idag, flyttade på honom någon timme senare för att göra lådan tillgänglig för lillen
28 jan föreningen svarar: Gunde levde på Holma, men ingick inte i någon koloni då han var mobbad av andra katter. Jag tror han sov i lådan för att han var orolig efter flytten. När katter inte mår bra så ”gömmer” de sig gärna i kattlådan. Hur mår han idag?
Svar Han gömmer sig i transportburen, han har bara lämnat buren för att gå på lådan och då har han gått förbi mat och vatten utan att röra det, har allt inne på toa så att jag kan stänga till dörren så att Valle inte äter hans mat Gunde verkar lite missnöjd, han gömmer sig på toa i antingen transportburen eller i kattlådan, vi fick i honom lite mat och vatten igår, till en början verkade mest som om han bara inte orkade men sen åt han, dörren står helt öppen i hop om att han ska våga sig ut, mat och vatten här han alltid tillgång till men inte ens skinka lockande
SR skriver 29 jan Har Gunde blivit opererad än? Hoppas att han mår bra den fine pojken. Vi tänker mycket på honom. Kan man inte sätta in lite mat till honom i hans ”hus”?
Föreningen svarar : Gundes operation är bokad till nu på onsdag :-). Jag ringer dig senare idag, tror inte Gunde är missnöjd alls men detta är en mycket skör kille och han har tagit illa vid sig av flytten 🙁
30 jan skriver FL: Det passar tyvärr inte mellan mig och Gunde, eller rättare sagt Gunde och Valle, Valle betett sig riktigt illa och Gunde har gömt sig inne på toa och jag har fått kämpa för att få i honom mat och vatten, han skall dock få komma till ett bättre stödhem hos N som vet vad han behöver:)

Tragisk konsekvens av no kill

Hämtat ur mina dagboksanteckningar om Prince och Gunde

Första samtalet kom fredag 2012-09-14 kl 22.45 och gällde Gunde:
Medlemmen, i fortsättningen kallad X, vill ha mitt tillstånd att ta en sjuk katt till någon veterinär.
”Jag har aldrig tidigare sett en så sjuk katt!” sa hon med ett skratt. ”Han måste bara omedelbart under behandling. Jag har ringt runt till en massa veterinärer och orkar inte ringa fler för att få ett lägstapris”.
På frågan vad hon vill göra med honom svarade X
”Vi måste givetvis ta en massa blodprover så vi får veta vad han lider av”.
Jag ifrågasätter hennes idé att ta en massa blodprover på en sliten och döende utekatt och får en utskällning. Utan att ha sett katten och enbart på hennes långa beskrivning av kattens tillstånd och andra omständigheter kring hans liv tyckte jag att vi kunde använda föreningens pengar på bättre sätt, men att veterinär borde besluta. Hon får mitt tillstånd att ta katten akut till djursjukhuset för avlivning och jag får luren i örat kl 23.28.

Jag tror i min enfald att ärendet därmed är avgjort, men nästa samtal från X kom söndag 16/9 och då gäller det Gunde och en ny katt Prince.
X och föreningens ordförande har kommit överens om att båda måste till veterinär på måndagen och vill att jag ska beställa tid och köra dem dit.

Måndag 17/9 hämtar jag en mycket aggressiv X utanför hennes bostad. Hos veterinären visar sig Prince vara en mycket stillsam och hanterbar övergiven tamkatt. Lugn är han inte. Det syns tydligt att han är mycket, mycket sjuk. Gunde är förvildad och skräckslagen inför kontakt med människor.
X berättar nu att Prince och Gunde dagen innan blivit kastrerade av en ambulerande veterinärklinik, att Prince inte kissat på drygt ett dygn, att han blivit sövd och tappad två gånger på sju dagar. Ena gången på 6 dl! Det motsvarar ungefär 10 liter på en människa. Veterinären är också chockad över hur man kan kastrera katter som är i ett så uselt skick. Han undersöker först Prince och anser, liksom jag, att han borde avlivats tidigare för att slippa lida. Han tror att det kan vara en neurologisk skada. Först då säger X att han troligen råkat ut för en bilolycka. Veterinären anser att det inte är motiverat att tappa honom fler gånger. Skadan på svansroten/höften kan ha skadat nerverna till urinblåsan.
Gunde kan inte undersökas eftersom han är förvildad och icke hanterbar. Man kan dock se att han är oerhört sliten och så uttorkad att det är omöjligt att ta de blodprov som X vill. Man behöver 6 ml för fullständigt blodstatus och veterinären bedömer att det inte går att få mer än 2 ml. Dessutom måste Gunde sövas för blodprovet.
X far nu ut i hysteriskt skrikande anklagelser om mördare mot veterinären och mig och rusar sedan ut och ringer föreningens ordförande. Tillbaka efter någon minut lämnar hon över luren till mig och jag får höra en likaledes hysteriskt gråtande och skrikande ordförande gång på gång upprepa
”Du får inte döda några katter!”
Jag talar lugnt om för henne att det handlar om två svårt sjuka djur, att det bästa är att befria dem från fortsatt lidande, att föreningen inte har ekonomiska resurser för inläggning och att det varken finns stöd- eller permanenthem lediga. Ordföranden skriker då att
”Jag har skrivit över båda katterna på mig själv i morse och det är mina katter. Du får inte döda mina katter!” Det hade hon naturligtvis inte gjort, men jag lämnar över mobilen till veterinären för beslut. Han lyckas inte heller tala henne tillrätta och vågar inte ta ett eget beslut.
När jag skjutsar X och katterna tillbaka hör jag hur hon får en tid tre timmar senare på kliniken där de varit tidigare. Av en medlem i styrelsen får jag senare veta att Prince avlivades samma dag och att man på röntgen sett att det var en nervskada precis som min veterinär misstänkt.

Vad som hänt med Gunde är mera osäkert. Enligt ordföranden skulle han vara helt återställd sedan han vätskats upp och fått sin brutna svans omsedd, men sedan började han förekomma på FB. Mer om hans öde kommer om några dagar. Då saxat direkt ur föreningens Facebook.

No kill

Tack Helen i FHHK för att du vågat skriva inlägget om No kill 12/8 i din blogg! Gensvaret blev det förväntade. Ni som läser detta ska nog först läsa hennes inlägg och kommentarerna på http://bapplar.blogspot.se/ eller via www.fhhk.se under Blogg, innan ni läser vidare här. Jag har själv länge planerat att skriva om detta fenomen, som drabbade mig med full kraft för några år sedan, men inte vågat.
Helen ger i sin blogg många exempel på hur vi människor behandlar katter, vanvårdar dem, överger dem, ignorerar dem … Många fler exempel än jag sett under min verksamhet. Men också på hur alldeles underbart det kan bli för en katt som fått ett alldeles eget permanent nytt hem!

SVEKATT skriver på sin hemsida http://www.svekatt.se/verksamhet/vad-%C3%A4r-no-kill–28710203

”Organisationer som arbetar med katter enligt No kill-metoden avlivar inte friska eller behandlingsbara katter på grund av att de är skygga, förvildade eller har bete­endeproblem. No Kill-rörelsen kombinerar istället en rad åtgärder för att rädda så många katter som möjligt.”
Och så kommer det en lång åtgärdslista. 

Så långt låter det väl rätt bra. Friska, behandlingsbara. Men de andra då? Var går gränsen? Den teoretiska ambitionen är det inget fel på. MEN … verkligheten ser inte alltid ut som teorin. Alla har inte förmögna hussar och mattar som kan ta dem till Världens bästa veterinär, som tycks kunna återställa det mesta. Och kattföreningarna kämpar konstant med sina sviktande ekonomier.
Den ordförande för ett no-killkatthem (!) och dito jurist, som för säkerhets skull valt att vara anonym, menar att Helens beskrivning är
”en total missuppfattning … Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst”.
Jag tycker, att ni som vet vad det handlar om ska informera era medlemmar och sympatisörer väldigt noga. Och utgå ifrån DJURET och inte den egna förträffligheten.

Någon av de närmaste dagarna vill jag berätta om Gunde och Prinsen två dödssjuka hankatter som en förening för förvildade katter vägrade avliva. Och vad de fick uppleva under sin sista tid – före den oundvikliga avlivningen.

Kattungar, kattungar … och hittekatter …

Mycket fokus på kattungar nu. Många firmor vill sälja specialkost och andra saker till nyblivna kattägare och ge råd. Se bara
https://www.arkenzoo.se/goda-rad/katt/hej-kattunge
Jag vill ge en stor eloge till ArkenZoo som också har denna information om hittekatter: https://www.arkenzoo.se/goda-rad/katt/hittekatt
Det mest adekvata jag läst på länge om hur man tar hand om hittekatter! Men en sak har de glömt. Man måste ta katten direkt till veterinär för ID-kontroll. Den kan vara chipmärkt och rent av registrerad. Det kan finnas en ägare någonstans, som saknar sin katt väldigt mycket. Efter ID-kontrollen bör katten ju också kastreras innan den flyttar in i sitt nya hem annars kan det bli ohållbart med revirmarkeringar på väggar och möbler. Fråga mig bara. Varje ny katt som valt att flytta in på vårt lantställe har först pissat in reviret innan vi ens har sett den!

Mycket information om kattungar finns också hos
https://www.royalcanin.se/katt/kattkunskap/leva-med-katt/att-valkomna-en-kattunge-i-familjen/
Men här handlar det bara om att köpa raskattunge. Inte ett ord om att det också finns övergivna och förvildade katter. Dåligt Kung Kanin. Jo, jag vet också att ni skänker mycket kattmat till olika kattföreningar, så ni vet att de finns.

I områden med mycket katter är det svårt att ta hand om och placera förvildade katter i bra hem. Länsstyrelsen har därför gett med sig och godkänner numera så kallade TNR-områden eller TNR-grupper under förutsättning att katterna där sköts enligt svensk djurskyddslag. Det innebär att de ska ha tillsyn minst två gånger per dygn. Man förutsätter ju då morgon och kväll eller liknande och inte som en bonde tyckte 23.55 och 00.05 …
TNR-katter ska naturligtvis också ha mat och möjlighet att gå in i bolådor, uthus eller liknande i skydd för väder och vind.

Köp hellre en hittekatt från någon förening för förvildade katter än en katt från en raskattförening. Det är min åsikt.

×