Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

Nisse / Sigge dramat är nu avslutat

Jag skrev om dem senast 2017-05-04 och 2017-06-20. Nisse hade bott på gården många år när Sigge flyttade in. De drog inte jämt. Nej, FEL. Sigge ville ta över gården. Dramat avslutades en dag i förra veckan. Husse och matte hade kvällen innan träffat en granne, som berättat att Sigge lite då och då kom till deras gård och käkade. Inte bara det. Han hade också skrämt vett och sans ur alla deras fem katter.  ”När dom ser att han är på ingång så sticker dom”.
Fast några dagar tidigare hade Sigge trillat i urinbrunnen hemma. Matte trodde att han skulle sätta fart efter Nisse, som var på andra sidan. Sigge tog ett språng upp på kanten, tappade balansen och trillade i! Urinbrunnen var halvfylld med bara vatten och hade inte använts på många år. Sigge plaskade omkring och försökte förtvivlat ta sig uppför de lodräta väggarna. Han slet klorna blodiga innan matte lyckades ta honom i nackskinnet och närmast slänga upp honom på land. Då var han inte så kaxig och sprang för livet. Några timmar senare kom han lite stukad tillbaka fortfarande våt på svansen. Om inte matte sett vad som hände hade han drunknat.
Sigge är (var) inte bara en mycket dominant och tydligen skrämmande för andra katter. Han var en mobbare och en ögontjänare, men samtidigt mycket vacker och trevlig mot människor. Nisse var så rädd för honom att de inte kunde vara ute samtidigt. En lösning som testades en tid var att stänga in Sigge i köket medan Nisse och matte var ute och promenerade. Inte riktigt hållbart i längden. Och så gick det som det gick …
Matte blev sen en morgon och husse skulle se till så att inte Sigge anföll Nisse. Jo, det har hänt flera gånger med blodvite och veterinärbesök som följd för Nisses del. Sen skulle husse bara gå in en sekund … Och då passade Sigge på att anfalla. De två blev ett stridande nystan med oerhört höga vrål och skrik. Nisse kom loss och for upp i gårdens högsta björk. Husse for ut och då la sig Sigge på rygg och ville gosas. Då rann sinnet på husse. Han hämtade bössan. När han kom ut igen var Sigge på väg upp i björken. PANG! Ingen Sigge mer.
Nisse fattade direkt och ville ner, men kunde inte på egen hand. Det krävdes både stege, lastare och stege igen. Väl nere i trygghet på jorden spankulerade han runt en lång stund i sin rabatt. Det har han inte kunnat göra i lugn och ro sedan vintern 2017 då Sigge flyttade in.
Nu har han också återtagit sitt stallfönster. Se ovan.

 

Djurdeckarna och REDE

REDE har bedömt att Djurdeckarna passar deras arbete och värderingar. Mycket glädjande! Stort grattis till författaren Mari Bister! – och naturligtvis till REDE som gjort ett klokt val!

Vad är då REDE? Respekt, Empati, Djur, Etik – ett långsiktigt djurskyddsarbete som startar i förskolan. Läs mer på http://www.rede.se Under Inspiration finns många exempel på både faktaböcker, barnböcker och hemsidor.

Och ni lärare kan väl nu under sportlovsveckan ta er tid att botanisera bland övningarna. Deras nästa introduktionskurs är 17 april.

Förbud att överge tamdjur – hur ska det gå till?

Regeringen vill införa förbud mot att överge katter och andra tamdjur. Jag har väntat på någon sorts reaktion från SkD, men förgäves.
Den gamla djurskyddslagen är nästan 30 år gammal och mycket forskning på djurs lidande och välbefinnande har skett under dessa år. Jag skrev om det för ett tag sen. Det var Kattunionen som listat några forskningsresultat. Ska det nu äntligen bli en ny djurskyddslag?
Övergivna och förvildade katter har ett helt eget kapitel i förslaget SOU2011:75 inkl jämförelser med de andra nordiska länderna.

Samhället har ett ansvar för att ingripa till skydd för katter utan ägare. Om man inte kan hitta en person som är ansvarig för katten har länsstyrelserna en skyldighet att ingripa, eftersom katter som överges eller föds i det vilda har en mycket dålig djurvälfärd.
Så skrev någon på DN debattsida 2018-01-09.

”Är det verkligen sant att folk skaffar katt över en sommar och sedan överger dem? Jag är skeptisk, visst finns en och annan knäppskalle, …. Under mina nu över 70 levnadsår har jag aldrig stött på någon dylik individ …. Nej, jag tror inte på snacket om övergivna katter utan mer på att det är katterna som överger oss.”
Jo, kära skribent i Eskilstunakuriren, det är alldeles sant! Och inte bara under sommaren, utan året om.

Hur många är de? Siffran 100.000 har nämnts. Vissa rikstäckande djurskyddsföreningar misstänker att siffran är mycket högre. En förening gjorde en enkät och ville veta hur många kattungar djurhem hade tagit emot. Det finns nog bättre sätt att ta fram det totala antalet herrelösa.
Att länsstyrelsen eller ”någon annan” myndighet skulle ta hand om övergivna djur finner jag högst osannolikt. Polisen har nyligen befriats från det uppdraget. De har nog att göra ändå, liksom länsstyrelsen. Ansvaret lär nog även i fortsättningen ligga på ideella föreningar och enskilda. Eller som en känd företagsledare i Malmö uttryckte det när en förening begärde pengar för att kunna göra något åt kattsituationen på företagets område
”Det är er lilla hobby att ta hand om katter! En hobby måste få kosta pengar!”
”Vi vill inte ha denna hobby. Vi vill spela golf!”
Han hade en mapp kallad ”Olösliga problem” i sin dator. Nr 1 var förvildade katter. En stor eloge dock till honom. Han bidrog med många tusen när han fick situationen klar för sig. Ibland skiner solen!
Så icke igår när jag upptäckte en filmad sekvens från träning på en kinesisk cirkus. En tiger och ett lejon skulle sitta på ryggen på en häst som skulle trava runt i manegen. Hur dum får man bli! Filmen visade tre skräckslagna djur som inte begrep vitsen med det hela. Hästen, hårt uppbunden utan att kunna röra huvudet, svettades och darrade. Tigern och lejonet angrep naturligtvis de vilt sparkande benen och skötarna bankade med stora påkar på rovdjuren.
”Hästen blev inte så svårt skadad”, enligt texten. Skulle de fortsätta öva på numret tro?

Det behövs inte bara nya djurskyddslagar, som helst ska följas, utan ett helt nytt tänkande kring de mest skyddsvärda.

Frågor som uppstått hos mig kring no kill

Ja, det blev mycket om no kill och Prince och Gunde de senaste veckorna. Se inläggen 2017-08-22 t o m 2017-09-05 och vän av ordning kan invända att det borde vara preskriberat, men tyvärr är de inte ensamma. Adela skrev jag om 2014-04-24, Bamse 2015-09-11. Det finns också en annan Bamse. Under de här åren har kattföreningar också tagit hand om och räddat livet på många friska och behandlingsbara katter. Min egen Adolf fick sluta sina dagar med sitt söndertrasade ben 2016-07-21. Veterinären tackade mig för att jag tog det beslutet.
Hos mig uppstod det många frågor kring hanteringen av Prince och Gunde. Och kring fenomenet no kill. Allt levande vill fortsätta leva, men till varje pris? Har livet ett egenvärde som överstiger kravet på välfärd?
Hur kan man som ambulerande veterinärer kastrera två dödssjuka katter? Svaret gav mig en av dem: ”Vi gör inte någon allmän undersökning av katterna om inte ägaren själv begär det och då tar vi naturligtvis betalt för det. I det här fallet var det så stökigt i lägenheten att vi ville bort därifrån så fort som möjligt.”
Hade veterinärerna så dåligt ”djuröga” att de inte kunde se hur sjuka de var? Hur såg det egentligen ut i lägenheten? Var det lämplig miljö för sjuka katter?
Mådde Prince bra av att förflyttas och sövas flera gånger bara för att till slut avlivas? Han var visserligen tam och hanterbar, men ändå …
Var det motiverat att transportera en förvildad katt som Gunde från Malmö till Bjuv och tillbaks igen, till flera olika hem med flera olika andra katter? Gunde var skräckslagen för både människor och katter när han bodde ute och han fick fortsätta att vara det nästan ett halvår – instängd utan möjlighet att komma undan. Jag vågar inte tänka på hur han mådde när han skulle få sina ögondroppar …
Efter den 30 januari finns inget mer om Gunde på föreningens FB. Finns han därute någonstans? Har han funnit trygghet eller förvaras han bara hos någon? Eller är kanske denne Gunde av 30 januari en helt annan katt???
Föreningen och medlemmen X (numera icke-medlem) lever fortfarande sin odödlighetvision och putsar på glorian …
Yttrande av Djurskyddsmyndigheten Dnr 2005-0556 ”Det finns inget självändamål i att avliva herrelösa katter. Avlivning bör ses som ett sistahandsalternativ, och då endast genomföras av djurskyddsskäl”.

Anonym skrev i en kommentar till Helens inlägg i FHHK:s blogg
”Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst. Du är hjärtligt välkommen att kontakta SVEKATT och få korrekt information.”
Jag tycker att no kill-anhängarna och SVEKATT ska ge sina sympatisörer och medlemmar korrekt information om vad no kill är – och inte är. Nog om detta. Nu vänder vi blad.

Mer om no kill – nu från Facebook

Medlemmen X skrev 18 sept
Det känns väldigt jobbigt för oss att ens behöva tänka på pengar när vi förlorat en katt. Pengar är det sista man vill tänka på då. Men verkligheten gör sig tyvärr snabbt påmind där det finns så många andra katter som behöver vår hjälp …

Olika personer lämnade följande kommentarer samma dag:
Sov gott gubben.
Ta hand om vår Madonna för oss
Sov gott lilla kissen!
Åj … så tråkigt. RIP Prince – nu när du är på Regnbågsbron …
Vad hände? Varför är han borta och när hände det?

Föreningen svarade
Prince hade en skada på höften/svansroten som förstört nerver så att urinblåsan inte kunde dra ihop sig. Det blir då urinstopp.

Fortsatta kommentarer från olika personer:
Nu är du en rymdkapten …
Lillbubben 🙁
Prince jagar fjärilar nu och har det varmt och gott!!!
Lille kisse, hade velat ge dig husrum o kärlek
Stackars liten … men han har det bra nu
Sörjer verkligen för alla dessa stackars katter som går en kall vinter till mötes snart
Sov gott lille gossen
NEJ, så oerhört tragiskt när hjälpen var så nära …
Vila i frid, älskade lilla Prince Lilla plutten.
Nu har han de bra å slipper lida
Man kan ju inte låta bli att gråta, beröras ända in i hjärtat av denne lille stackare. Sådant hemskt liv han fick! Och så tragiskt att han dog precis innan han räddats till ett gott liv.
RIP, älskade lille Prince. Jag vet att Du har det bra i katternas himmel.
Sov gott lilla Prince, och en stor eloge till er hjältar som hjälpte honom så att han åtminstone slapp dö ute och ensam Hemskt att det ska få gå så långt 🙁
Så oändligt synd att han inte kom in tidigare – lilla goa Prince hade blivit en ljuvlig familjekatt.
Han var en snäll och vänlig katt, som hade förtjänat ett bättre öde. Är glad att jag fick lära känna honom under några timmar i hans liv, fast bekantskapen blev så kort. Jag hoppas att min egen katt, som till min sorg gick över Regnbågsbron tidigare i år, nu tar hand om honom.
Positivt i allt elände är i alla fall, att han fick lämna jordelivet inne, och inte i en buske utomhus, och under de sista dagarna i sitt liv fick möta omsorg och kärlek.
Vi får nu också glädja oss åt att Gunde, som haft det så svårt, klarar sig och säkert kommer att bli omhändertagen i ett gott hem.

SOM SYNES INTE EN ENDA NEGATIV KOMMENTAR TILL AVLIVNINGEN. TVÄRTOM – ALLA ÄR POSITIVA till regnbågsbroar och ett nytt liv i katternas himmel.

Tyvärr fick inte Gunde det så bra som ovanstående skribent trodde, men det tar vi om några dagar …

Det föregående inläggets rubrik …

… hade passat bättre här!
Åkte idag med en pratsam och trevlig busschaufför. Jag klev ombord med min nyinköpta transportbox för katter och det var väl den som fick honom att berätta att han hade varit kattvakt den gångna helgen. Han hade passat en grannes lilla honkatt.
”Grannen kom in med henne på förmiddagen och sent på eftermiddagen födde hon en liten kattunge! Jag tyckte nog att katten verkade lite rund om magen, men hon sa att hon bara var lite överviktig. På morgonen var där två ungar! Vill du se foto?”
”Då är det en utekatt … Jag menar, om inte ägaren visste att hon var gravid?”
”Näää, det är en innekatt, men hon hade visst smitit ut en liten stund en dag.”
Ja, så kan det gå när inte haspen är på. En glad överraskning!? Båda ungarna var svartvita – de allra minst eftertraktade hos kattföreningarna.

 

Stackars, stackars Nilsson!

Nilsson döptes till Nilsson eftersom han alldeles uppenbart är Nils son. Nils var en stor hankatt, som hörde hemma på granngården. Troligen blev han ihjälsparkad eller ihjältrampad av en ko, för han hittades död på stallgången för något år sedan.
Nilsson har kommit och gått hos oss under ca 2 års tid. Första gången han kom var han liten och mager. Det har han också varit alla de gånger han tittat in för att få sig ett skrovmål. Det har ibland varit månader mellan hans besök. Några gånger har han stannat över natten och även ätit frukost och sen bara försvunnit ut.
I lördags morse när jag kom till vårt lantställe stod han mitt på köksgolvet. Han hade tömt alla matskålar. Inte en smula fanns kvar. Pälsen var tufsig och tunn, inte mycket fanns kvar på bakbenen. Han såg riktigt sliten ut.
Givetvis fick han en extraportion mousse separat från de övriga. Sedan la han sig på golvet och rullade och lekte med en Kong Swirl och uttryckte klart och tydligt hur mysigt han tyckte det var med mat i magen och så Kongen indränkt med kattmynta.
Sen kom Andrée … från ingenstans gick han till direkt attack mot Nilsson, som troligen varken hört eller sett honom komma. Inget inledande morrande, fräsande eller någon hotande manöver, utan direkt attack för att döda! De båda blev till ett högljutt skrikande nystan rullande över golvet. De var omöjliga att skilja åt. Plötsligt stack en uppburrad svans ut. Jag tog tag i den och drog, utan att veta vems det var. Det var rätt – det var Andrées. Nilsson fick en sekunds respit innan Andrée gick till förnyad attack, denna gång under bordet.
Allt tog säkert bara några sekunder innan Nilsson kom loss och kunde springa för livet uppför vindstrappan och ut. Att ytterdörren stod öppen såg han inte. Andrées syster Rosa tog upp förföljandet. Andrée satt kvar och spottade to.

Varför gick han till attack? Han och systern står längst ner på rangskalan. Varför ge sig på en som står ännu lägre? Och det finns plats för dem alla. Eller var Andrée beredd att döda för att få ha Kong Swirlen för sig själv?

Detta är Nils. Nilsson är en tunnare kopia även han med stjärna på bringan.

Här Andrée med ”sin” Kong Swirl.

Andrée som också kan vara såhär förtjusande mot syster Rosa.

Kattungar, kattungar … och hittekatter …

Mycket fokus på kattungar nu. Många firmor vill sälja specialkost och andra saker till nyblivna kattägare och ge råd. Se bara
https://www.arkenzoo.se/goda-rad/katt/hej-kattunge
Jag vill ge en stor eloge till ArkenZoo som också har denna information om hittekatter: https://www.arkenzoo.se/goda-rad/katt/hittekatt
Det mest adekvata jag läst på länge om hur man tar hand om hittekatter! Men en sak har de glömt. Man måste ta katten direkt till veterinär för ID-kontroll. Den kan vara chipmärkt och rent av registrerad. Det kan finnas en ägare någonstans, som saknar sin katt väldigt mycket. Efter ID-kontrollen bör katten ju också kastreras innan den flyttar in i sitt nya hem annars kan det bli ohållbart med revirmarkeringar på väggar och möbler. Fråga mig bara. Varje ny katt som valt att flytta in på vårt lantställe har först pissat in reviret innan vi ens har sett den!

Mycket information om kattungar finns också hos
https://www.royalcanin.se/katt/kattkunskap/leva-med-katt/att-valkomna-en-kattunge-i-familjen/
Men här handlar det bara om att köpa raskattunge. Inte ett ord om att det också finns övergivna och förvildade katter. Dåligt Kung Kanin. Jo, jag vet också att ni skänker mycket kattmat till olika kattföreningar, så ni vet att de finns.

I områden med mycket katter är det svårt att ta hand om och placera förvildade katter i bra hem. Länsstyrelsen har därför gett med sig och godkänner numera så kallade TNR-områden eller TNR-grupper under förutsättning att katterna där sköts enligt svensk djurskyddslag. Det innebär att de ska ha tillsyn minst två gånger per dygn. Man förutsätter ju då morgon och kväll eller liknande och inte som en bonde tyckte 23.55 och 00.05 …
TNR-katter ska naturligtvis också ha mat och möjlighet att gå in i bolådor, uthus eller liknande i skydd för väder och vind.

Köp hellre en hittekatt från någon förening för förvildade katter än en katt från en raskattförening. Det är min åsikt.

Vilka vibbar sänder de?

Jaha och här på bilden sitter Nisse till vänster och Sigge till höger och har ett allvarligt samtal. De satt där länge. I skuggan utanför den öppna dörren. Inte i lä i det flödande solskenet utanför, utan i den kyliga skuggan.  Hmmm??? Varför det?
Nisse har bott på gården i många år, ända sedan han var liten gosse och har varit ensamkatt. Det är han som var på rymmen i Löberöd för ett tag sedan. Sigge syntes till först hösten 2016. Han kom lite då och då. Var mycket skygg till att börja med, men tog för sig allt eftersom. Han bosatte sig först i stallet, sedan i källaren och han kom allt närmare gårdens folk. Nu, ett halvår senare, stryker han sig kring benen och vill gärna bli klappad.
Nisse tycker inte alls att arrangemanget är lyckat. Han har hela tiden varit rädd för Sigge, som är både lite större och yngre. Sigges klor har satt vissa spår i Nisses öron och hjässa. Ibland har Nisse inte ens vågat gå ut. Han som älskar att vara ute och ströva på egen hand.
När matte såg dem där på trappan såg hon det som positivt att Nisse nu vågar vara så nära Sigge utan att darra av skräck. De är nog på väg att bli kompisar, tror hon. Jag hoppas hon har rätt.
När jag fick bilden såg jag en helt annan situation. Jag ser Sigge som insisterar på att flytta in. Varför får Nisse gå in och inte jag? kan jag tänka mig att han tänker. Han har charmat in sig hos gårdens folk och nu är han alltid där. Det har blivit hans hem. Han vill in, men Nisse vill försvara sista delen av sitt revir. Nisse sitter lite vid sidan. Ifall nu Sigge skulle insistera på allvar att gå in, så …
Nej, jag tror inte det blir slagsmål, men de mäter helt klart sin mentala styrka. Tänk om blickar kunde döda!

×