Vargattacken

Jag har under sommarens hetaste dagar läst boken Vargattacken av Lars Berge. Ni minns kanske Kolmården 17 juni 2012 då en av vargguiderna hittades död i hägnet. Det hände exakt en vecka innan jag själv bokat in mig för att klappa vargar … Den resan blev ju liksom inställd och ingen besökare har efter attacken fått besöka varghägnet.
Det är en intressant reportagebok med flera fasansfulla beskrivningar av människans syn på och hantering av vargar i historien och också i nutid, men författaren refererar också till ett otal studier som gjorts av vargar i det vilda, vargar i djurparker och vargar som husdjur. Men ingen tycks ha tagit till sig det tydliga budskapet i dessa – vargar kan inte jämföras med hundar. Det finns en bild av dem som ofarliga och gosiga husdjur bara man tar hand om dem som ungar, men också som onda, listiga och opålitliga. Det går inte att förmänskliga djur. Låt dem få vara djur. Många gånger är de klokare än vi.
Författaren jämför en vild vargflocks revir med en fotbollsplan. Den inhägnad som Kolmårdens åtta vargar vistades i motsvarar då ett frimärke! Betänk det: åtta stycken kastrerade hanvargar i sina bästa ynglingaår! Bara det är onaturligt. En vargflock består av honor och hanar i olika åldrar, som rör sig över enorma områden.
Är då alla dessa akademiska avhandlingar och andra studier så lättillgängliga? Nej, och hade de ansvariga och vargguiderna tagit till sig den kunskapen? Tveksamt. Man ville göra människor till en del av vargflocken. Kanske hade det också gått om de varit fria ute i naturlig omgivning, men instängda på ett frimärke … Eller kanske om de varit färre i sin inghägnad.

×