Kattmyt 7: Katter är lömska och oberäkneliga och kan rivas och bitas utan förvarning

Om man upplever katter så, betyder det att man inte kan uppfatta eller känner till hur deras språk fungerar. De kommunicerar med hela kroppen. På nära håll med ögonen, öronens och morrhårens ställning och med ansiktsuttryck. På avstånd används kroppshållning och rörelser för att skicka meddelanden. Det är ett subtilt, men tydligt språk för de invigda. Svårare för oss okunniga människor. Om en katt bits eller rivs av ilska är det ALDRIG utan förvarning. De förvarnar alltid minst en gång. Ta varningssignalerna på allvar.
Exempel: Anna ville hålla lilla katten Lisa i famnen. Lisa vill aldrig bli upplyft på något sätt och därför gör jag själv aldrig det. Lisa protesterade när Anna höll henne allt hårdare, hon blev allt svartare i ögonen och stretade emot med benen. Inte ens det räckte för att få komma ner på marken. Hon varnade flera gånger. Till slut kom klorna fram. Enda vägen ur Annas famn var upp över vänster axel. Det blev åtta rejäla rivsår på ena armen. Vem ska man skylla på? Anna, naturligtvis, som trodde Lisa kunde behandlas som en leksak.
Behandla katten med respekt och läs av signalerna och du får en vän för livet.
Det är bara människor som kan vara lömska och beräknande.

Enligt Moderna Djurförsäkringar kommunicerar katter med upp till 16 olika läten. Läs mer här https://www.modernaforsakringar.se/djurforsakringar/tips-och-rad/forsta-katten/

Sagan om lilla Stina

Som jag skrev i senaste inlägget blev räddningen för lilla dumpade Stina en rökande ung dam på 3:e våningen. Hon hörde höga förtvivlade rop på hjälp nerifrån och kunde först inte lokalisera den lilla katten, men såg henne sedan sitta alldeles ensam i blåsten mitt på gräsmattan. Hon gick ner och kattungen, för hon var inte mycket mer, nästan hoppade upp i famnen.
Jaha, och vad skulle hon göra nu då? Att lämna henne där var ju inte att tänka på. Hon tog in henne och konsulterade en granne med två katter. Skulle de kanske kunna bo tillsammans alla tre? Nej, det skulle nog inte gå. De två var aggressiva mot den nya.
Köpa transportbox, sand, sandlåda och mat … Var gör man det vid elvatiden på kvällen? Jo, det gick ju att lösa och Stina gjorde sig hemmastadd.
Sedan gjorde den unga damen, med hjälp av mamma och granne, i princip allting rätt och sedan blev det under en dryg vecka inte så lätt.
Stina fick mat och hon visste att på natten sover man i mattes säng – RÄTT
Veterinärbesök nästa dag för att kolla ID-märkning, ålder och hälsotillstånd – RÄTT
Försök till kontakt med fyra kattföreningar, men möttes av telefonsvarare. SMS:ade och mailade istället och väntade på svar – RÄTT
Hela första veckan tog Stina igen sig. Åt och sov, sov och åt. Sedan blev det lite problem. Som konvalecent efter svår käkoperation där ingenting fick rubbas på sex veckor och med svår smärta, blev det lite för mycket med en allt aktivare katt. Familjen var heller inte mentalt förberedd för att ta hand om en katt.
Ingen av de kontaktade kattföreningarna hörde av sig. Efter två veckor blev situationen ohållbar. Eftersom vi är kusiner ringde hon mig fredag kväll. Kunde jag kanske? ”Du har ju elva! En mer eller mindre … eller har du något förslag vad vi ska göra … Det går bara inte att ha henne kvar … Vi är inte mentalt förberedda …”
Jo, jag hade ju några kontakter, men ingen var beredd att ta hand om en ny katt så där på studs. Hon ringde Djurens Vänners djurhem och FHHK och möttes av telefonsvarare. Båda dessa svarade samma dag! Visserligen var svaret att de inte kunde ta emot fler katter, men de SVARADE!
Och varför hörde inte de första fyra föreningarna av sig då? Jo, de har som policy att vänta några dagar. Kanske det löser sig utan deras medverkan … Och de fick rätt!
Kusinen ringde alltså mig på fredagkvällen och på söndagen kom det, som från ingenstans, en mycket trevlig dam, som bara längtade efter en ny katt sedan hennes gamla dött! En bekants bekant öppnade sitt hjärta och hem för lilla Stina!

En kort historia

Katten lär härstamma från ökenlevande urkatter i nordafrika och mellanöstern. De hade det säkert inte så lätt. Inte människorna heller.
En dag sökte ju Gud upp Moses i ökenlägret och sa
”Jag har ett exklusivt erbjudande till dig, Moses, men du måste bestämma dig här och nu. Take it or leave it!”
”Hur mycket kostar det?” undrade Moses.
”Det är gratis”, sa Gud.
”Tack, då tar jag tio!”

Han verkar ha glömt katterna – de dumpas i parti och minut. Lilla vackra Stina blev ännu en. Hennes kolossala röstresurser och en dam på tredje våningen som kände ett oemotståndligt behov av ett bloss blev räddningen. Stina överröstade både regnsmatter och vinande vind. Damen på balkongen hörde henne. Hon satt ensam och övergiven mitt på en gräsmatta, så svag att hon inte kunde styra bakbenen. Ännu en blev därmed kattägare mot sin vilja. Vi tar resten av Stinas historia en annan dag.

 

Kattmyt 4: Honkatter mår bra av att få en kull ungar

En mycket välutbildad och i övrigt förnuftig arbetskamrat utbrast en gång högt och indignerat i vårt fullsatta lunchrum
”Varför ska jag kastrera min honkatt? Honkatter löper ju bara i mars och den korta tiden kan jag hålla henne inne. Och förresten mår honkatter bara bra av att få åtminstone en kull ungar.”
Verkligheten är att katter löper året runt om förutsättningar finns. Vissa en gång i månaden om de inte blir betäckta, andra bara några gånger om året. Oavsett hur ofta, så handlar det om mycket slitsamma hormonstormar när kattstackaren ylar och för oväsen och varken äter, dricker eller sover – och inte låter andra sova heller.
En granne med nyinköpt honkattunge lydde mitt råd att kastrera den vid ca 3-4 månaders ålder, men hon hann inte före första löpet.
”Det var det värsta jag varit med om! Inte en gång till! Jag har tid hos veterinären om tio dagar.”
Kattstackaren startade löp nr 2 samma dag de skulle till veterinären.
Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA) rekommenderar tidig kastrering av katter som inte ska användas i avel. Kastrering minskar risken för framtida hormonrelaterade sjukdomar. P-piller ökar risken och vem vill vara orsak till sin katts lidande och sjukdom?
Att kastrera sin innehankatt anses som mera självklart. Det är liksom något med själva doften …

Kastrera din katt oavsett om det är en älskad innekatt eller en stallkatt, hankatt eller honkatt. Kan du inte själv fånga in dina stallkatter eller andra grupper i ex vis koloniområden, så kontakta någon kattförening. De flesta hjälper till – allt för att minska trycket på katthemmen. Katterna tar inte slut som en mellanskånsk storbonde befarade.

Kattmyt 3 Se hans stil

Myten säger att honkatter är bättre musjägare än hankatter och att kastrerade katter inte bryr sig om att jaga alls. De bara slöar.
Tills för några veckor sedan var jag böjd att hålla med om att honkatter är bättre musjägare, men nu har Åke och Stövelnisse gått från klarhet till klarhet. Några gånger när grannen och kattskötaren Bengt och jag haft våra ”mitt-i-veckan-samtal” har han i förbigående nämnt att
”Det måste va gott om möss i år”.
I tisdags såg jag detta:

Stövelnisse utförande viss akrobatik över en stendöd mus och vid Bengts och mitt samtal i torsdags utropade han plötsligt
”Nu kommer Åke längs vägen med en musjävel till! Jag måste stänga ytterdörren …”

Tidigare har det mest varit Lisa och Rosa som visat upp sina byten. Stövelnisse stannade tack och lov ute på gräsmattan. Han åt upp hela med hull och hår trots ordentlig frukost bara en halvtimme tidigare.

Kastrerade katter är tvärtemot myten bättre musjägare. De behöver inte spilla någon tid och energi på att föra släktet vidare. De njuter av friheten att roa sig!

×