Mer om no kill – nu från Facebook

Medlemmen X skrev 18 sept
Det känns väldigt jobbigt för oss att ens behöva tänka på pengar när vi förlorat en katt. Pengar är det sista man vill tänka på då. Men verkligheten gör sig tyvärr snabbt påmind där det finns så många andra katter som behöver vår hjälp …

Olika personer lämnade följande kommentarer samma dag:
Sov gott gubben.
Ta hand om vår Madonna för oss
Sov gott lilla kissen!
Åj … så tråkigt. RIP Prince – nu när du är på Regnbågsbron …
Vad hände? Varför är han borta och när hände det?

Föreningen svarade
Prince hade en skada på höften/svansroten som förstört nerver så att urinblåsan inte kunde dra ihop sig. Det blir då urinstopp.

Fortsatta kommentarer från olika personer:
Nu är du en rymdkapten …
Lillbubben 🙁
Prince jagar fjärilar nu och har det varmt och gott!!!
Lille kisse, hade velat ge dig husrum o kärlek
Stackars liten … men han har det bra nu
Sörjer verkligen för alla dessa stackars katter som går en kall vinter till mötes snart
Sov gott lille gossen
NEJ, så oerhört tragiskt när hjälpen var så nära …
Vila i frid, älskade lilla Prince Lilla plutten.
Nu har han de bra å slipper lida
Man kan ju inte låta bli att gråta, beröras ända in i hjärtat av denne lille stackare. Sådant hemskt liv han fick! Och så tragiskt att han dog precis innan han räddats till ett gott liv.
RIP, älskade lille Prince. Jag vet att Du har det bra i katternas himmel.
Sov gott lilla Prince, och en stor eloge till er hjältar som hjälpte honom så att han åtminstone slapp dö ute och ensam Hemskt att det ska få gå så långt 🙁
Så oändligt synd att han inte kom in tidigare – lilla goa Prince hade blivit en ljuvlig familjekatt.
Han var en snäll och vänlig katt, som hade förtjänat ett bättre öde. Är glad att jag fick lära känna honom under några timmar i hans liv, fast bekantskapen blev så kort. Jag hoppas att min egen katt, som till min sorg gick över Regnbågsbron tidigare i år, nu tar hand om honom.
Positivt i allt elände är i alla fall, att han fick lämna jordelivet inne, och inte i en buske utomhus, och under de sista dagarna i sitt liv fick möta omsorg och kärlek.
Vi får nu också glädja oss åt att Gunde, som haft det så svårt, klarar sig och säkert kommer att bli omhändertagen i ett gott hem.

SOM SYNES INTE EN ENDA NEGATIV KOMMENTAR TILL AVLIVNINGEN. TVÄRTOM – ALLA ÄR POSITIVA till regnbågsbroar och ett nytt liv i katternas himmel.

Tyvärr fick inte Gunde det så bra som ovanstående skribent trodde, men det tar vi om några dagar …

Tragisk konsekvens av no kill

Hämtat ur mina dagboksanteckningar om Prince och Gunde

Första samtalet kom fredag 2012-09-14 kl 22.45 och gällde Gunde:
Medlemmen, i fortsättningen kallad X, vill ha mitt tillstånd att ta en sjuk katt till någon veterinär.
”Jag har aldrig tidigare sett en så sjuk katt!” sa hon med ett skratt. ”Han måste bara omedelbart under behandling. Jag har ringt runt till en massa veterinärer och orkar inte ringa fler för att få ett lägstapris”.
På frågan vad hon vill göra med honom svarade X
”Vi måste givetvis ta en massa blodprover så vi får veta vad han lider av”.
Jag ifrågasätter hennes idé att ta en massa blodprover på en sliten och döende utekatt och får en utskällning. Utan att ha sett katten och enbart på hennes långa beskrivning av kattens tillstånd och andra omständigheter kring hans liv tyckte jag att vi kunde använda föreningens pengar på bättre sätt, men att veterinär borde besluta. Hon får mitt tillstånd att ta katten akut till djursjukhuset för avlivning och jag får luren i örat kl 23.28.

Jag tror i min enfald att ärendet därmed är avgjort, men nästa samtal från X kom söndag 16/9 och då gäller det Gunde och en ny katt Prince.
X och föreningens ordförande har kommit överens om att båda måste till veterinär på måndagen och vill att jag ska beställa tid och köra dem dit.

Måndag 17/9 hämtar jag en mycket aggressiv X utanför hennes bostad. Hos veterinären visar sig Prince vara en mycket stillsam och hanterbar övergiven tamkatt. Lugn är han inte. Det syns tydligt att han är mycket, mycket sjuk. Gunde är förvildad och skräckslagen inför kontakt med människor.
X berättar nu att Prince och Gunde dagen innan blivit kastrerade av en ambulerande veterinärklinik, att Prince inte kissat på drygt ett dygn, att han blivit sövd och tappad två gånger på sju dagar. Ena gången på 6 dl! Det motsvarar ungefär 10 liter på en människa. Veterinären är också chockad över hur man kan kastrera katter som är i ett så uselt skick. Han undersöker först Prince och anser, liksom jag, att han borde avlivats tidigare för att slippa lida. Han tror att det kan vara en neurologisk skada. Först då säger X att han troligen råkat ut för en bilolycka. Veterinären anser att det inte är motiverat att tappa honom fler gånger. Skadan på svansroten/höften kan ha skadat nerverna till urinblåsan.
Gunde kan inte undersökas eftersom han är förvildad och icke hanterbar. Man kan dock se att han är oerhört sliten och så uttorkad att det är omöjligt att ta de blodprov som X vill. Man behöver 6 ml för fullständigt blodstatus och veterinären bedömer att det inte går att få mer än 2 ml. Dessutom måste Gunde sövas för blodprovet.
X far nu ut i hysteriskt skrikande anklagelser om mördare mot veterinären och mig och rusar sedan ut och ringer föreningens ordförande. Tillbaka efter någon minut lämnar hon över luren till mig och jag får höra en likaledes hysteriskt gråtande och skrikande ordförande gång på gång upprepa
”Du får inte döda några katter!”
Jag talar lugnt om för henne att det handlar om två svårt sjuka djur, att det bästa är att befria dem från fortsatt lidande, att föreningen inte har ekonomiska resurser för inläggning och att det varken finns stöd- eller permanenthem lediga. Ordföranden skriker då att
”Jag har skrivit över båda katterna på mig själv i morse och det är mina katter. Du får inte döda mina katter!” Det hade hon naturligtvis inte gjort, men jag lämnar över mobilen till veterinären för beslut. Han lyckas inte heller tala henne tillrätta och vågar inte ta ett eget beslut.
När jag skjutsar X och katterna tillbaka hör jag hur hon får en tid tre timmar senare på kliniken där de varit tidigare. Av en medlem i styrelsen får jag senare veta att Prince avlivades samma dag och att man på röntgen sett att det var en nervskada precis som min veterinär misstänkt.

Vad som hänt med Gunde är mera osäkert. Enligt ordföranden skulle han vara helt återställd sedan han vätskats upp och fått sin brutna svans omsedd, men sedan började han förekomma på FB. Mer om hans öde kommer om några dagar. Då saxat direkt ur föreningens Facebook.

No kill

Tack Helen i FHHK för att du vågat skriva inlägget om No kill 12/8 i din blogg! Gensvaret blev det förväntade. Ni som läser detta ska nog först läsa hennes inlägg och kommentarerna på http://bapplar.blogspot.se/ eller via www.fhhk.se under Blogg, innan ni läser vidare här. Jag har själv länge planerat att skriva om detta fenomen, som drabbade mig med full kraft för några år sedan, men inte vågat.
Helen ger i sin blogg många exempel på hur vi människor behandlar katter, vanvårdar dem, överger dem, ignorerar dem … Många fler exempel än jag sett under min verksamhet. Men också på hur alldeles underbart det kan bli för en katt som fått ett alldeles eget permanent nytt hem!

SVEKATT skriver på sin hemsida http://www.svekatt.se/verksamhet/vad-%C3%A4r-no-kill–28710203

”Organisationer som arbetar med katter enligt No kill-metoden avlivar inte friska eller behandlingsbara katter på grund av att de är skygga, förvildade eller har bete­endeproblem. No Kill-rörelsen kombinerar istället en rad åtgärder för att rädda så många katter som möjligt.”
Och så kommer det en lång åtgärdslista. 

Så långt låter det väl rätt bra. Friska, behandlingsbara. Men de andra då? Var går gränsen? Den teoretiska ambitionen är det inget fel på. MEN … verkligheten ser inte alltid ut som teorin. Alla har inte förmögna hussar och mattar som kan ta dem till Världens bästa veterinär, som tycks kunna återställa det mesta. Och kattföreningarna kämpar konstant med sina sviktande ekonomier.
Den ordförande för ett no-killkatthem (!) och dito jurist, som för säkerhets skull valt att vara anonym, menar att Helens beskrivning är
”en total missuppfattning … Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst”.
Jag tycker, att ni som vet vad det handlar om ska informera era medlemmar och sympatisörer väldigt noga. Och utgå ifrån DJURET och inte den egna förträffligheten.

Någon av de närmaste dagarna vill jag berätta om Gunde och Prinsen två dödssjuka hankatter som en förening för förvildade katter vägrade avliva. Och vad de fick uppleva under sin sista tid – före den oundvikliga avlivningen.

Det föregående inläggets rubrik …

… hade passat bättre här!
Åkte idag med en pratsam och trevlig busschaufför. Jag klev ombord med min nyinköpta transportbox för katter och det var väl den som fick honom att berätta att han hade varit kattvakt den gångna helgen. Han hade passat en grannes lilla honkatt.
”Grannen kom in med henne på förmiddagen och sent på eftermiddagen födde hon en liten kattunge! Jag tyckte nog att katten verkade lite rund om magen, men hon sa att hon bara var lite överviktig. På morgonen var där två ungar! Vill du se foto?”
”Då är det en utekatt … Jag menar, om inte ägaren visste att hon var gravid?”
”Näää, det är en innekatt, men hon hade visst smitit ut en liten stund en dag.”
Ja, så kan det gå när inte haspen är på. En glad överraskning!? Båda ungarna var svartvita – de allra minst eftertraktade hos kattföreningarna.

 

Och hur gick det här till då?

”Kattunge lämnades att dö i buske” var rubriken på en artikel med bild i dagens SkD. Dock ingen bild på kattungen, utan på ett buskage, kanske där kattungen hittades. Det var en sjuk liten katt. Hur liten framgår inte och ”Djursjukhuset ville inte gå ut med uppgifter om vad som orsakade kattens tillstånd och hur allvarligt det var.”
Glädjande nog är det nu inte bara typ ”övergivna valpar i kartong vid sopstation” som får rubriker på tidningens förstasida, utan också typ ”övergivna kattungar i plastpåsar vid vägkanten”. Kattens status är på väg att höjas! Glädjande känns det också att ”flera intressenter meddelade att de gärna skulle ta hand om den lilla”. Men varför ömmar man mer för en katt som fått en rubrik i tidningen än för alla de 100-tals som finns på Blocket eller på kattföreningarnas hemsidor? De är visserligen inte gratis … Läs gärna mer på http://www.fhhk.se  och deras http://bapplar.blogspot.se/  (Tyvärr funkar nog inte länken. Ni får klippa o klistra!)
Men hur var det nu med den lilla sjuka katten i busken? Var den övergiven av en hänsynslös människa? Kanske … kanske inte. Kanske var den övergiven av en utmattad förvildad kattmamma, som fött alldeles för många kullar under ett alldeles för kort liv.
Vår egen Sonja, som flyttade in på vårt lantställe sommaren 2008, visade först upp tre småttingar. När hon efter drygt ett dygn fattat att hon skulle få bo hos oss och få mat och en egen ylletröja att ligga på, så kom hon med ytterligare två mycket mindre och sjuka ungar. Hade hon tänkt offra de sjuka och rädda de friska och större?
I vårt bostadsområde i Malmö fann jag en gång en missbildad liten kattunge liggande ensam under en buske. Två små barn berättade stolt att de hade matat den några dagar. Den kunde inte gå, utan bara kravla med hjälp av frambenen. Baktassarna var omvridna och den hade ett enormt bråck på magen. Det blev snabbt en tur till närmsta veterinär.

×