Även svartvita katter har ett värde

Jag läser sällan privatpersoners inlägg på kattföreningars FaceBook-sidor eftersom det oftast bara är puttenuttiga intetsägande kommentarer, men det här fångade mitt intresse.
En ledsen kattägare anklagade en känd kattförening i Malmö för att ha avlivat hennes katt.
Såhär beskrev hon händelseförloppet.
Någon skulle alltså ha sett katten spankulera omkring alldeles ensam, fångat och överlämnat den till kattföreningen ifråga. Om ägaren sedan aktivt sökt efter sin katt när den inte kom hem framgår inte, men efter ca en vecka såg hon foto på katten på www.hittakissen.se där föreningen sökte stödhem för den. Ägaren menade att kattföreningen istället borde försökt finna ägaren. MEN när hon kontaktade föreningen var katten avlivad. Hon skrev att föreningens kontaktperson varit otrevlig, inte velat tala om vilken veterinär som avlivat, menat att katten varit i mycket dåligt skick och att hon varit en dålig kattägare, som skulle ha tänkt på sin katt tidigare. Hon fick ingen information om hur och varför beslut om avlivning togs.

Nästa steg i dramat
Vad gjorde sedan kattföreningen åt denna kontrovers? Jo, man beslutade på årsmöte att stänga sin FB-sida! En annan kattförening har tagit bort hennes inlägg, trots att hon bett att det skulle ligga kvar andra till varning.
Igår talade jag med veterinären som avlivade katten och hens version är denna: Katten var inte ID-märkt, vilket gjorde det avsevärt svårare att finna en eventuell ägare, och den var inte kastrerad. Under den vecka föreningen haft den i förvar hade den betett sig som en förvildad katt. Den var gammal och sliten och i allmänt dåligt skick. Man utgick då ifrån att den var herrelös och man tyckte att det kändes meningslöst att söka efter ägare till en sådan katt – tillika svartvit …

Utifrån de uppgifter jag har, så tycker jag att både ägaren och föreningen har handlat fel. Om man kan annonsera efter stödhem kan man också på samma sajt söka ägare till katten. Att skylla på att katten var svartvit är bara dumt. Att som ägare söka efter sin katt på typ ”hitta kissen sajter” är inte lätt. De är alldeles för många och det poppar ständigt upp nya.

Kan kattägare lära sig något av detta? Ja, väldigt mycket!
ID-märk och registrera din katt.
Låt den inte gå ut på egen hand – den kan bli ”räddad”, hamna i ett stöd- eller permanenthem och du ser den aldrig mer.
Den kan bli avlivad, påkörd, angripen av rävar, hundar …

Även om du låter din katt gå ut på egen hand, så är chansen större att du får veta vad som hänt om den är ID-märkt (helst öronmärkt) och registrerad. Även svartvita katter har ett värde.

I naturen råder djungelns lag …

… skrev krönikören i SkD 2017-02-18. Det handlade bl a om hur försäkringsbolaget Agria, som tidigare sponsrade Räv-SM, drog sig ur efter kritik från Djurens Rätt, Djurskyddet Sverige m fl organisationer och privatpersoner.

Medlemmar i Djurens Rätt hade tydligen stört tävlingen. De upprörda jägarna framhöll detta som ytterst stressande för en jakthund i arbete. Nej, det är kanske inte rätt att sabotera en tävling för hussar och deras jakthundar, även om de stackars jagade rävarna stressas nästan till döds. De fick ju trots allt leva …

MEN

Granngården och veterinärkedjan Evidensia tvingades i våras avsluta sponsringen av Djurskyddet Sveriges katthem. Det var jägarna som drev på med en aggressiv kampanj. Läs mer på

http://www.natursidan.se/nyheter/granngarden-slutar-ge-stod-till-djurhem-efter-reaktioner-i-sociala-medier/
http://svenskjakt.se/start/nyhet/granngarden-samarbetar-med-jaktmotstandare/

http://tidningen.djurskyddet.se/2017/02/agria-sponsrar-inte-langre-rav-sm/

Vad har nu hem för herrelösa katter med jakt att göra? Eller vill de träna sina hundar på katter – också? Jägarna måste vara jättefarliga som kan skrämma stora företag. Och så vågar de inte gå ut i naturen utan bössa och hund!!!

 

Amputation versus åtgärd …

… som jag skrev om i förra inlägget fann jag viss fortsättning på i Veterinärtidningen 2017:1 sid 29. Normgruppen lyfte frågeställningen till NoVOS, Nordic Veterinary Orthopaedic Society, som svarat ungefär så här fritt översatt från engelska.
”Amputation är en av flera räddande tekniker vi har inom kirurgin. Det är en fråga för ägaren att ta ställning till, men ägaren ska också vara väl informerad om vilka alternativ som finns. Motivet för vår åsikt är att det kan leda till ett smärtfritt och acceptabelt fortsatt gott liv för de flesta hundar och katter.”

Normgruppen blev ju inte så mycket klokare av det, utan ”jobbar vidare med en formulering som eventuellt kan resultera i en norm. Det blir en svår etisk fråga om amputation av ekonomiska skäl väljs före en operation som kan rädda benet”.

Vilket skulle du, människa, välja om det gällde dig själv?

Veterinären, mer än djurläkare

skriver ledaren i Svensk Veterinärtidning nr 2016:15. Med en suck kan man kanske tänka sig. ”Gränserna för veterinärmedicinska insatser och djurägarens ekonomiska möjligheter flyttas snabbt framåt”.
Alla de möjligheter som finns på humansidan att ställa rätt diagnos och reparera skada eller sjukdom finns också på djursjukhusen. Men det finns inget högkostnadsskydd, försäkring täcker inte alla sjukdomar/skador, älskade djur har inte alltid förmögna ägare, orolig ägare måste hanteras och dessutom vill de anonyma riskkapitalister som äger djursjukhusen få in mycket pengar utan tanke på djuren.

Amputation versus åtgärd skrev Veterinärtidningen om i 2016:4 sid 34
”Amputation av skadad extremitet (undantaget tår/svans) av ekonomiska skäl, där kirurgisk åtgärd av skadan (till högre kostnad) skulle kunnat rädda extremiteten, är ett etiskt dilemma. När amputation blir enda alternativ till avlivning av ekonomiska orsaker ställs frågan på sin spets. Normgruppen ansåg att det inte ska vara ett lättvindigt beslut att amputera och ställer sig frågan om amputation av ekonomiska skäl är etiskt. Normgruppen diskuterade även amputation av extremitet vid sjukdomstillstånd (t ex onkologiska sjukdomar) med uttalat begränsad förväntad överlevnadstid. Gruppen beslutade att skicka frågeställningen på remiss till intresseorganisationen Skalpellen eller dess nordiska motsvarighet.”

När vackre landetkatten Adolf blev svårt skadad (jag skrev om det i Frihetens pris 2016-07-21) var valet för mig lätt. Kanske skulle en anhängare av No-Kill tänkt och handlat annorlunda.
Ska kolla om Skalpellen har kommit med några råd till Normgruppen.

×