Mitt första nyår …

… upplevde jag utomhus i buskarna vid det stora huset. Jag hade ännu inte flyttat in hos människorna. Några dagar före nyårsafton hade det börjat smälla så konstigt. Jag mindes ju smällarna då min mor och de andra katterna blev skjutna och trodde detta var detsamma, men det var det ju inte. De här smällarna hade också ett otäckt visslande ljud. Det här tog liksom aldrig slut. Jo, från sent på nätterna och till frampå eftermiddagarna var det tyst. Men sen … Flera dagar i sträck var det likadant.
Så en dag blev det än värre. Jag trodde hela min värld skulle gå under! Från ett flertal smällare under några timmar blev det till ett dånande inferno där hela himlen lystes upp gång på gång! Jag sprang för livet. Jag visste inte vart. Jag visste bara att jag måste bort. Bort! Bort! Men ingenstans var det tyst och ingenstans var det mörkt. Bara detta hemska dånande, visslande och ljuset som flammade över himlen gång på gång och överallt samtidigt! Och så alla dessa människor som var ute!
Jag försökte gömma mig på olika ställen, men det var efter mig överallt. Jag kunde inte springa ifrån det. Till slut visste jag inte var jag var någonstans. Jag var långt, långt hemifrån.

Det tog mig tre dagar att hitta hem igen. Varken mat eller vatten hittade jag och inte heller någonstans att sova och gömma mig. Christer och Yvonne, mina kompisar, hade varit mycket oroliga förstod jag på deras sätt att klappa om mig när jag äntligen hittat hem igen.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA

 

Hälsningar från er Hasse 

Första julen hos människorna

Första julen jag bodde hos människorna hade de en riktig julgran från skogen. Den var kul! Det var massor med småkryp i den. De tog liksom aldrig slut hur många jag än fångade och åt upp. De blev bara fler.
En tidig morgon när det fortfarande var mörkt började en röd kula nästan högst upp att sakta röra sig. Skumt! Husse och matte var inte uppstigna – inte ens vakna. Bara lite ljus från gatlyktorna sipprade in genom persiennerna, men jag såg klart och tydligt att den rörde sig. Kunde man kanske leka med den precis som med de på nedersta grenarna? De som inte längre hängde på de nedersta grenarna …
Jag tog ett första tag med ena tassen inne vid stammen och sedan sträckte jag mig försiktigt så högt jag kunde. Jag ville ju inte skrämmas – bara leka. Jo, det skulle nog gå även om den nu lutade oroväckande. Jag gick runt, runt flera varv. Efter en stunds planerande och fluktande tog jag så SPRÅNGET! Satsade mot mitten ungefär … fast det var ju en massa småpinnar i vägen …
Granen, som först hade lutat sig lugnt, tyst och stilla mot bokhyllan, gled allt snabbare utåt golvet och landade till slut med ett klirrande ljud mitt i en stor pöl med vatten. Var kom nu det ifrån då? Jag räddade mig upp på soffryggen. Tycker inte alls om att bli blöt om tassarna.
Husse och matte satte sig käpprakt upp i sängarna.
”Vad var det?” ropade de samtidigt.
Matte var först på plats och tände ljuset. Jag försökte se oskyldig ut. Det gick nog inte så bra.
”Vad i hela världen har du för dig?”
och sedan
”Hasse, ja men lille älskade Hasse … hur är det med dig? Hur gick det till?” och sen kom hon emot mig med framsträckta händer … Då gömde jag mig bakom fåtöljen.
Och sen kom husse.
”Vad i he… Hur gick det med Hasse?”
Sen städade de en lång stund. De höll på ända till gryningen. Det blev sen frukost och granen, ja, den blev sig aldrig riktigt lik. De hittade bara en enda hel kula och den hängde de inte upp. Jag fick nöja mig med krypen.
Mitt på eftermiddagen dukade de upp mat på soffbordet och så skulle de se på TV samtidigt som de åt lite olika konstiga saker. Det var flera saker som jag inte kände igen lukten av. Jag fick ju som vanligt lukta och smaka på allt. En liten bit av varje – på min egen tallrik.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA
GOD JUL! från mig Hasse

Fredag eftermiddag mellan 15.12 och 15.16

Satt i bilen och väntade på en väninna. Satt bara och tittade rakt ut på ingenting när plötsligt hennes entrédörr öppnades. Ut kom en medelålders dam och en liten hund. De stannade till en sekund vid buskaget och traskade sedan raskt vidare. Inget konstigt med det.
Satte på bilradion för att fördriva tiden. Två damer med var sin rollator kom sedan ut från entrén. De båda stannade på ungefär samma ställe som hunden med den medelålders damen och tittade på marken och på varandra. Pratade och pekade och gick sedan därifrån.
En ung kille med all uppmärksamhet riktad mot mobilen, döv och blind för omvärlden gjorde ett märkligt krumsprång, stannade liksom upp mitt i skuttet samtidigt som han vände sig om, stirrade ner och sprang vidare.
Tre vaktmästare från Det Stora Kommunala Fastighetsbolaget kom släntrande på trottoaren ivrigt gestikulerande och skrattande. De var på väg in genom samma entrédörr, men innan dess stannade de, ställde sig i en halvcirkel, tittade ner på marken och kommenterade högljutt skrattade det för mig okända. Sedan gjorde en av dem en piruett, nej, inte på tåspetsarna utan på höger häl samtidigt som han slog ihop händerna med en ljudlig smäll! De gick in gapskrattande.

Då förstan upptäckte jag vad som var så intressant! Kan ni se den lilla plumpen vid buskarna?
lort-2Det syns tydligare på en närbild:
lort-1 

Sju personer passerade den lilla lorten inom fyra minuter. Ingen tog bort den eller ens petade undan den i buskarna. Gjorde jag det? Nej. Gjorde min väninna det? Nej, inte då, men hon lovade att ta hand om saken när hon kom hem.

I övermorgon har Hasse lovat att han ska berätta minnen från sin första jul hemma hos oss.

Vad är en Kong Swirl?

Det är en sån som Stövelnisse leker med här! Han petade lite försiktigt på den med tassen först och eftersom den inte pep och sprang iväg så fick det vara. Det tyckte flera av de andra också som kom fram och nosade på nykomligen från www.kissekatt-webshop.se .
Det krävdes ett resolut agerande av deras kloka matte. Hemmaodlad kattmynta gnoddes in och sen blev det fart! Han höll den hårt, hårt i famnen, blicken blev glasartad, saliven flödade och baktassarna sprätte som alldeles på egen hand.
stovelnisse-1612

Andrée, som står lägst i rang av hankatterna, kunde inte motstå frestelsen utan utmanade hövdingen …
lycka-1612

Kong Swirl var alldeles dyblöt när lilla Lisa också ville vara med. Nej, usch, så äckligt, vad håller de på med, tycktes hon säga medan hon backade.

Kattmynta eller Nepeta Cataria går utmärkt att odla i trädgården eller i kruka. Nackdelen är att en kattmynta i rabatten gärna samlar grannskapets lösgående katter och sedan står den inte så vackert längre som här på bilden https://www.impecta.se/sv/artiklar/kattmynta.html?gclid=CO-S6u6x4tACFcoAcwodSncBZw Den lägger sig platt ner på marken eller rättare sagt katterna lägger sig ner på den och den får aldrig mer en chans att resa sig.

Kul klappar till katten

Ingen av mina katter tycker egentligen om ”köpeleksaker”. Jag köpte för länge sedan nåt som heter Undercover mouse. Det är en batteridriven historia med en gul duk och en pinne som vispar runt under. Hasse visade visst intresse under några sekunder, sedan la han vänstertassen på pinnen och sen vispade den inte längre. Har också köpt ett antal små möss, som påstås innehålla kattmynta. De är tillverkade i Kina och luktar kemisk kattmynta. Inte intressant och inte särskilt billigt om man ser till användningen per minut. Bollar då? Nä, de ska alltid rädda sig längst in under sofforna. Om Hasse och Bosse ska leka själva är hopknycklade papper bäst. Snören och laserpekare om vi leker tillsammans.
Landetkatterna då? De lever i full frihet och fångar gärna möss. Hur många de fångar ute och äter upp eller bara dödar har jag naturligtvis ingen aning om, men en och annan visar de ju stolt upp inomhus. En och annan lyckas också rymma. Jättekul. Då blir det en vild jakt och de kan visa upp sina talanger för  husse och matte!
Grannens påfågelstupp tappar ibland sina långa stjärtfjädrar och det trodde jag skulle bli extra kul. Nä, inte alls. Totalt ointressant. Fasanfjädrar är däremot alltid en succé när jag hittar sådana. Bruna hönsfjädrar i bukett är också OK.
En succé blev också de kastanjer jag plockat och la ut på golvet. Inte meddetsamma, för de luktade ju så konstigt. Succén blev total på morronkulan när de normalt ger sig ut på jakt. De hårda kastanjerna rullade som bowlingklot över laminatgolvet. Öronbedövande i nattmörkret.
Vi tar lite mer om köpeleksaker imorgon.

 

Kattmyt 10: Katter känner på sig vilka växter som är giftiga

När vi nu börjar närma oss jul vill jag påminna om att många växter vi sätter in i våra hem kan vara både giftiga och allergiframkallande. Jag minns såväl en kollega, som berättade att hon under hela sin barndom varit förkyld och ordentligt sjuk varje jul – ända tills familjen ett år inte köpte julstjärnor! Då var hon mirakulöst frisk. Allergi mot julstjärnor alltså! Eller en god väns katt, som  för några år sedan blev mycket sjuk några veckor före jul. Slö, snuvig och allmänt kass. En tur till veterinären = en penicillinkur. Ingen förbättring, snarare försämring. Ny vända till veterinären … Varje gång han ringde och undrade ”Va´ fan ska jag göra?” så frågade jag om något hade förändrats i hemmet i samband med att hans katt blev sjuk.
”Nej, ingenting, absolut ingenting. Allt är precis som vanligt.”
Men vad fann jag när jag efter tredje vändan hos veterinären följde med in för en kopp kaffe. Jo, fyra vackert blommande hyacinter högst uppe på bokhyllan! Hyacinterna ställdes i fönsterkarmen i trapphuset och sedan tvärdrag i lägenheten. Någon dag därefter var kattstackaren återställd.
Lika lite som du, människa, ”känner på dig” vad som är giftigt eller onyttigt kan katter eller andra djur göra det. Jag tror inte någon levande varelse har ett extra sinne för det. De äter det som luktar och smakar gott oavsett om det är nyttigt, giftigt eller rentav livsfarligt. Visst kan de vara misstänksamma och tyckas ha ett sjätte sinne, men oftast är det hungern som styr. I magsäckarna på förvildade katter lär man ha funnit både pinnar, barr och jord. Inte giftigt, men inte mättande heller.
Vad som är farligt och vad man ska tänka på i juletider för katter och andra djur står på försäkringsbolags, veterinärklinikers och kattföreningars hemsidor. Spaltmeter alltså. Bara att läsa och lära.

 

×