Hur grillar man en dinosauriefilé?

I Metro kunde vi för ett tag sen läsa att dinosaurien är på väg mot en comeback. Ja, att fåglarna härstammar i direkt nedstigande led från små rovdinosaurier vet väl de allra flesta. ”Forskare vid Yale- och Harvarduniversiteten har nu fått kycklingembryon att utveckla reptilnos istället för näbb. Två proteiner blockerades hos ett stort antal kycklingembryon och resultatet blev att många fick reptilliknande nosar istället för näbbar. Paleontologen Jack Horner, Montana State University, uttrycker entusiastiskt att han själv hoppas få kycklingar att utveckla dinosaurieliknande svansar!”

Vad är det för vits med att förvandla kycklingar till små dinosaurier? Vad hoppas forskarna uppnå? Förbättrar det livet för kycklingarna? Eller är det bara för att de kan?

Flera gånger de senaste veckorna har det också kommit nyheter att forskare vill återskapa andra utdöda djur. T ex uroxe och mammut. Är det bara för att de kan och tycker det är kul? Eller för att föda en dramatiskt växande befolkning? ”I framtiden kan de beta i det vilda och hålla landskapet öppet!” Jamen, det finns ju inte plats för våra nutida vilda djur!? Men tänk vilka pengar det skulle kunna generera för de som vill arrangera jaktresor!  Var med och skjut den första uroxen sedan 1600-talet!!! http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-teknik-ger-aterkomst-for-utdoda-djur

Samtidigt håller två tredjedelar av världen djur på att försvinna för alltid pga jakt av olika anledningar. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/chocken-tva-tredjedelar-av-djuren-snart-borta  Vad håller vi på med? Det var väl Obelix som på sin tid sa att romarna är inte kloka. Är vi alla romare?

Stackars Bosse (4)

Nu är han befriad från de smärtande tänderna. Så här bl a skrev veterinären i hemgångsråden:
”Den initielle fysiske unersögelse vista at Bosse var en bra kandidat for narkose idag”
Han fick också undersökt sitt vänstra öga:
… Bosse har en mineralisering av hornhinna och der er en karinväkst til såret. Detta innebär att hornhinnan är i färd med att det hela” Jaha, tro det!?
Beträffande Bosses aktiviteter de kommande två veckorna:
Kom Bosse inomhus (bortset fra pottaraster och korta promenader) …” Bosse är och har alltid varit innekatt och går på egen låda. Fast sen kommer det
”… om dessa tecken ta Indy till din vanliga veterinär”. Vilka tecken? Och vem fan är Indy?
”Vänligen skölja munnen efter måltid (åtminstone två gånger dagligen) med inriktning på de utvinningsplatser för de närmaste två veckor” Det gäller alltså att skölja munnen (Bosses mun) med Klorhexidinglukonat, visserligen bara 0,12% …
”Använda spets sprutan til dig, fylla sprutan.” Stackars, stackars Bosse! Vi försökte inte ens. Vi vill vara vänner med våra före detta förvildade katter.
Det var hemgångsråden på två sidor. Journalen var på sex sidor i ungefär samma stil. Visst kan jag tyda och tolka det mesta, men nog tycker jag att Det Stora Djursjukhuset kunde se över sina malltexter. Hur skulle det se ut om veterinären var ex vis ungrare?   Bosse till vänster.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Tänker de nånsin på vad som sker sen?

Det finns många sätt att göra sig av med djur som man inte kan eller vill ha kvar. Det senaste som spridits via tidningar och sociala medier är väl katten som tog tåget. Läs mer här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23681258.ab   Katten är inte kvarglömd – den är befunnen icke längre önskvärd, dumpad, övergiven. Och så görs en liten lustig historia om ännu ett mycket tragiskt djuröde. Fast kanske är det bättre att bli ”kvarglömd på tåget” än att sättas ut ensam i skogen eller på landsbygden. För vad vet en innekatt om att själv jaga sin mat? Den förväntar sig en skål med torrfoder. Vet inte ens hur en mus ser ut. Än mindre hur man fångar den.
Det är inte bara katter som överges. Det är också vanligt att man gör sig av med kaniner på samma sätt. Som vegetarianer borde de ju klara sig bättre i naturen. Men idag fick jag veta något jag faktiskt inte hört tidigare. Man lär sig något nytt varje dag, men detta hade jag helst sluppit.
Tamkaniner som släpps ut bland vilda kaniner blir kastrerade. Uppgiften kommer från en känd djurskyddsorganisation.
”Tama kaniner ute i full frihet kan se friska och pigga ut, men om man vänder på dem är det bara stora blodiga sår där könsorganen tidigare fanns”.
Icke önskvärda där heller. Tänker den som överger sitt djur någonsin på vad som händer sen?

Stackars Bosse (3)

Bosse opererades direkt. Han hade tack och lov ”bara” brutit en av huggtänderna ända nere i tandbenet. Den befriades han ifrån och sedan gjordes en liten upprensning bland tandsten och andra beläggningar och sen åkte vi hem.
Så fort jag öppnade transportboxen hemma i hallen for han ut som ett skott. Han gled skräckslagen tätt, tätt över golvet och in i arbetsrummet. Jag skulle naturligtvis ha pratat med honom medan han var kvar i boxen. Det fick bli efter istället. Och han kom genast tillbaka! Steppande högt, högt på tå och med svansen i gladkrok! Han strök sig mot golvet, väggarna, mig och allt annat som kom i hans väg och spann högt och ljudligt. Han var lycklig över att vara hemma.
Men sen såg jag – han var ju hög som ett hus! Det smärtstillande han fått gjorde att hans pupiller täckte hela ögat. Hasse, vår andra katt, backade när han såg honom lyckligt vackla fram med vitt uppspärrade ögon. Han tittade frågande på mig som om han ville säga
”Vad gör han, knäppgöken?”
På onsdag ska vi åtgärda de andra tänderna. Fortsättning följer.

Stackars Bosse (2)

Av säkerhetsskäl måste ju djursjukhuset ha dörren låst och man får ringa in. Ingen svarade och ingen öppnade. Vi väntade utanför ca 15 minuter, sedan förbarmade sig en patient (matten alltså) över oss och öppnade. Hon hade en liten chihuahua i koppel och en som såg mycket sjuk ut i famnen. Den pigga i koppel stod länge på bakbenen och ville absolut se vad som fanns i boxen. Till slut gläntade jag lite på överdraget (det skulle jag inte gjort) och de fick ögonkontakt. Chocken blev stor för dem båda. Bosse var ungefär tre gånger större, men började darra av skräck. Han hade aldrig sett en hund tidigare. Hunden gömde sig bakom mattes fötter.
Efter lång väntan kom en sjuksköterska och inspekterade Bosse vid anmälningsdisken.
”Brukar hans tunga hänga ut sådär?”
”Nej, verkligen inte och han har aldrig saliverat”.
Den ljusröda saliven hängde i långa, sega slamsor ur munnen. Vi blev alltså insläppta i det heligaste. En veterinär, hans medhjälpare och jag hjälptes åt att lyfta Bosse upp ur boxen. Han var stel som en pinne och INTE samarbetsvillig. 6,7 kilo Bosse undersöktes. Hjärtat tickade på, lungorna lät också bra, men underkäken … Troligen inte bruten, men kanske ur led. Stackars Bosse! Han fick en lugnande spruta och så ner i boxen igen. Röntgen nästa.
Vid det här laget darrade han så våldsamt att även boxen vibrerade. Ingen mer än familjen och veterinär Jiri Hospes har någonsin rört vid hans lekamen. Vad skulle han tro? Och matte var med och tillät allt detta hemska!

Fortsättning följer

×