Ligger Kulladal på landet?

Jag var på nostalgiträff med några av mina gamla kollegor i onsdags. Kom i samspråk med en som för många år sedan tog hand om några lösspringande katter utan ID-märkning. Nu, som pensionär, funderade hon på att skaffa en ny.
”Men det måste vara en som kan vara både ute och inne. Det ligger i kattens natur att röra sig fritt i trädgården”, resonerade hon och jag kände nackhåren resa sig.
”Inte mitt inne i stan!!!! Hägna in hela trädgården eller åtminstone en del. Det är så enkelt och stör inte alls.”
”Vi bor inte i stan – vi bor ju på Kulladal!!!! Det räknar inte jag som stan,” utbrast hon.
”Jamen, Kulladal ligger inte på landet och du hade ju en katt som blev påkörd på motorvägen alldeles nära er villa …”
”Ja, den gången ja. Det var bara den gången någon av dem lämnade trädgården. Och förresten var den försäkrad så det kostade oss inget!”

Suck, hur kan man tänka så krokigt? Kulladal ligger mitt i Malmö, med flera starkt trafikerade gator i närheten. Försäkring gör ingen osårbar och katter kan ströva över stora områden. Eller bli skrämda och springa i panik. Kanske rakt ut framför en bil.

Det är ytterst oansvarigt att släppa ut sin katt inom tätbebyggt område. Det visar på en mycket stor nonchalans mot en levande varelse som är helt beroende av människor.

Ingen abstinens

En dryg vecka utan dator. När den havererade undrade jag givetvis hur det skulle gå. Visste inte att vår separation skulle bli så lååång. Men abstinensen blev inte svår. Livet går vidare även utan laptop. För det mest akuta finns ju Ajpädden.

 

En katt som heter Nisse

I de två nedanstående inläggen blev det en hel del språkliga fel som ni säkert sett och datum för Nisses biltur och försvinnande skulle naturligtvis vara 6 april och inte dagen efter inlägget!

Hur som helst, såhär gick det till. Husse skulle posta ett brev i Löberöd, men 1,5 km hemifrån upptäckte han Nisse gående i vägkanten.
”Herregud, han hittar ju aldrig hem igen”, tänkte husse och stannade och lockade in Nisse i bilen.
”Herregud, hur dum får man bli!” utropade sonen (och det är väl bara att hålla med) på kvällen när han hört om Nisses försvinnande och körde genast in till Löberöd för att leta.

När husse hade tagit ner sidorutan för att posta sitt brev hade Nisse hoppat ut och försvunnit in i en trädgård. Många timmar letades det i Löberöd med omnejd. Många boende engagerade sig och kom med flera tips som snabbt följdes upp. Bl a en gul katt som satt stilla på en åker och vaktade ett musahål. Den satt där i 2 timmar innan den gav upp!

Matte gjorde ett sista försök vid halv 5 på tisdagsmorgonen. Efter ytterligare 2 timmar på Löberöds gator ringde husse.
”Nisse är hemma! Han satt vid köksdörren och ville in!”

Och visst var det Nisse. Mager, smutsig, tovig och hungrig, men vid liv. Han uppskattade väldigt mycket att få hjälp med pälsvården. Nu vill han inte längre gå ut och lämnar knappt mattes sida. Sover tätt, tätt intill på nätterna.

Hur hittade han hem? Ca 5 km landvägen, något kortare fågelvägen. Hade han varit dit på egen hand tidigare? Nisse bara spinner vidare.

Nisse är hemma!

Tack alla som engagerat sig i sökandet och ringt och sms:at och delat, gillat, ogillat och facebookat! Nisse är återfunnen och hemma! Han behöver vila ut och ska besöka veterinären för säkerhets skull. Jag ska berätta mer när jag vet mer.
Nisse

Nisse på rymmen i Löberöd

Nisse är en gul kastrerad hankatt, som bott hela sitt 6-åriga liv på en gård utanför Löberöd. I onsdags (13/4) tog han bilen in till tätorten och i ett obevakat ögonblick hoppade han ut och försvann.

Han är inte jätteskygg för okända människor hemma, men hur han reagerar i okänd miljö kan man inte veta. Lystrar till Nissenissenissenisse… Han är inte ID-märkt.

Snälla kolla i era uthus och bodar och om ni ser honom, eller kanske rent av kan fånga in honom, ring då min väninna xxx tel xxxxx. Hon är mycket orolig för sin katt. Så här ser han ut

Nisse 2

När hon letade efter honom gjorde hon det klassiska felet att gå runt och leta. ”Jag gick gata upp och gata ner flera gånger och ropade!”
Det bästa är att börja leta så snart som möjligt där katten senast sågs. Sitta stilla och locka, lägga ut lite av favoritmaten och sedan bara vänta. Tänk också på att en stressad och orolig röst kan låta väldigt annorlunda än hemma i lugn och ro.

Gudstjänst med husdjuren

Ja, det ska man minsann ha i Vollsjö kyrka på söndag enligt dagens Skånska. Fokus ska vara på naturens och djurens betydelse för oss människor. Psalmer och musik ska gå i naturens tecken. Efteråt blir det grillfest. Vad ska grillas?

För några år sedan fick jag besök på vårt lantställe av två medlemmar i Jehova Vittnen. De kom direkt från grannbonden, som vid besöket höll på att ”mata kossorna”, som den ena sa. D v s utfordra tjurarna som stod uppbundna inomhus i sommarvärmen. ”Jag har nog aldrig varit så nära en ko förut!” kvittrade hon.

Det förde oss ganska omedelbart in på följande frågor:
”Får vi människor behandla djuren hur som helst, utan att behöva ha dåligt samvete för det?”
”Har vi Guds godkännande till att själva avgöra hur vi väljer att behandla djuren?”  och
”Står det något om det Bibeln?”
Med viss ledning formulerade de själva frågorna, men verkade aldrig ha funderat på saken.

Någon vecka senare fick jag en e-post med ett antal bibelcitat. Alla uttrycker att vi får lov att använda djuren för vår vinning, men kanske inte missköta dem.

Citat ur hans e-post:
”Som en avslutning skulle jag vilja lägga fram en profetia som visserligen handlar om hur de andliga ledarna har burit sig illa åt mot folket som de skulle ta hand om på det andliga planet. Men eftersom det dras en parallell till hur herdarna skulle behandla fåren som de skulle ta vård om, så är det ändå ett mycket belysande skriftställe att titta på i detta sammanhang, det är Hesekiel 34:3, 4 Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst.

×