Kungen av Teckomatorp

Nu har jag hört om Kungen igen! Den här berättelsen är ”hörsägen”. Den har berättats samstämmigt av tre olika personer, som tydligen alla varit engagerade i hans öde. Jag har själv aldrig träffat Kungen eller hans ägare.

Kungen var en ägd katt, visserligen varken öronmärkt, kastrerad eller registrerad, och han levde sitt liv omväxlande ute och inne. Han fick mat och omvårdnad av ägaren som var mycket mån om sin katt. En dag kom två tjejer och ville ta hand om Kungen och ge honom ett bättre hem. Ägaren vägrade. Efter ytterligare några besök med övertalningsförsök och påtryckningar så tog de helt enkelt Kungen mot ägarens vilja. Får man göra så?

Ägaren lär senare ha pressats på pengar för veterinärbesök, mediciner, mat mm. Det sägs handla om flera tusen kronor. De ville inte visa upp kvitton på kostnaderna. Dessa två personer lär nu försöka övertala en äldre man utanför Landskrona på samma sätt.

En av de personer som berättat detta för mig har försökt ta reda på vad som hänt Kungen via de båda kattföreningarna (se nedan), men båda skyller på varandra. ”Inte vårt ärende – måste vara de andra”. Veterinären vägrar lämna ut uppgifter om Kungen. ”Journalanteckningar lämnas endast ut till ägaren”. Och vem är ägare till en omärkt och oregistrerad katt? Enligt mina kontakter mådde Kungen utmärkt när han stals.

Så här skrev en kattförening på sin Facebook 1 juli 2014: Insamling till Kungen av Teckomatorp Kungen av Teckomatorp har ingen som bryr sig om honom. Nu är han skadad och mataren, en gammal dam vill inte kosta på honom vård. Han är inlagd på Haga Veterinär och vi vet inte hur stor kostnaden blir. Troligen är han påkörd eller misshandlad. I området där han vistas har matare blivit jagade och andra katter misshandlade tidigare. Kungen som han kallas har levt sina fem år utomhus i en frigolitlåda. Det vore underbart om ni ville skänka pengar till hans veterinärkostnader som vi inte vet hur stora de blir och som vi inte kan betala om vi inte får in pengar nu. Skriv i så fall ”Kungen” när ni sätter in pengar på vårt konto. Två frivilliga tjejer har tagit in honom och har inte privata medel att betala hans räkning med därför gör vi en insamling för honom här.

En lång rad av puttenuttiga inlägg följer, men också ifrågasättande varför denna förening hjälper ”den andra föreningen”. Man söker också stödhem eftersom Kungen inte anses kunna återföras till sin ägare efter veterinärbesöket.

22 september 2015 stod detta på ”den andra föreningens” Facebook:
Hur gick det för Kungen från Teckomatorp? Han togs omhand för ca 1,5 år sedan och blev Angeliqas ansvar. Kom till ett hem i Ask, som inte hade råd att betala mat åt honom. Vad hände sen? Hemlös? Avlivad? Död? Flyttad? Ännu ett tragiskt fall som kräver förklaring.

En medlem i en kattförening kände tydligt igen ärendet. Den spontana kommentaren var ”Det var ett jävla smutsigt ärende!”

Varför vill inte föreningarna och tjejerna tala om vad som verkligen hänt? Föreningar ska föra register över sina permanent- och stödhemsplaceringar. Uppgifterna borde vara lätta att ta fram – även veterinärens journal. Om man vill.

Summan av kardemumman: En orolig kattägare undrar om Kungen lever och i så fall i vilket skick. Har fler ägda katter stulits? Pengarna som samlats in till Kungens vård … Vart tog de vägen?

ALLTSÅ Kastrera, ID-märk och registrera din katt för att minimera risken att den försvinner. Eller låt den helst inte gå ut på egen hand i tättbebyggt område.

Vilka fler däggdjur spottar?

Idag på eftermiddagen väntade jag en bra stund på bussen. På bänken bredvid mig satte sig två mycket prydliga killar i övre tonåren. De diskuterade kvällens fotbollsmatch mellan MFF och Sjaktar Donetsk. Den ena killen satt lite framåtlutad och spottade otroliga mängder. Halva decilitrar lämnade hans mun gång på gång och föll med ett ljudligt plaskande på stenplattorna. Den andre satt bakåtlutad och lämnade ifrån sig mindre strålar rakt ut i den friska solbelysta luften. Varför?

De enda andra däggdjur jag känner till som spottar är lamadjur och alpackor och då endast när de känner sig hotade.

Kattmyt 9

Det var ett bra tag sedan jag körde en hel serie med kattmyter. Jag har några kvar.

Nr 9 heter Att ha innekatter är djurplågeri. Många tycker så.

En katt som är ensam i lägenhet eller hus hela dagarna utan sysselsättning har inte särskilt roligt och sover troligen bort den mesta tiden. Det går dock går utmärkt att ha katt enbart inomhus om man som ägare kompenserar för den motion, det jakt-, klös- och klätterbeteende som katten behöver få utlopp för.

Att innekatter skulle må bra av att få en kattkompis, vilken som helst, är bara ännu en myt. De kanske inte alls gillar varandra. Äldre katt + kattunge är oftast ett misslyckande. I varje fall för den äldre.

Att släppa ut en innekatt för att den ska få leva lite naturligt en stund är också en myt. Den kommer ju ut i en helt främmande värld med nya dofter och ljud den inte alls känner till. Utsläppta innekatter kan mycket väl sitta skrämda och paralyserade under en buske ända tills dörren öppnas igen och den får komma in. Att få möjlighet att sitta i fönsterkarmen och titta ut på fåglar och löv som rör sig uppskattar den mycket mer.

Man måste också som ägare vara medveten om att om man släpper ut sin katt, så kanske den försvinner för alltid. Kanske räddad av någon kattförening om den inte är öron- och/eller chipmärkt och registrerad. OBS! Veterinären tar inte hand om registreringen som många tycks tro. Den får man själv stå för liksom försäkring.

Nilsson

En ny liten kattunge är bland det roligaste som finns! Så skrev ett stort och känt djurmatsföretag i ett kundklubbsmail i förra veckan. Och så tycker många, men vart ska man göra av den ”gamla” kattungen? Överge? Skänka bort? Sälja på Blocket?

På vårt lantställe behöver vi inte tänka på att skaffa ny kattunge – de kommer frivilligt. Både unga och gamla. Några övergivna, andra från gårdarna i närheten. Varje år kommer någon ny och de flesta väljer att stanna. Och det får de göra. Tack vare dem är det totalt musfritt!

Söndag morron halv 6 vaknade jag av ett upprört morrande och ylande från köket. Ibland har våra katter lite olika åsikter om vem som ska äta upp det sista torrfodret, men orsaken kan också vara att ännu en hungrig och främmande katt har hittat den långa vägen in. Tände ljuset och såg Stövelnisse sitta vid sovrumsdörren och titta spänt mot köket. Aha, det var alltså en ny.

Steg upp. Iskallt på golvet. Becksvart ute. Två högar på köksgolvet. Nej, inte det ni tror. Inte det jag trodde heller, utan två högar uppkräkt torrfoder inklusive en otrolig mängd mask. Ännu ett bevis på att det kanske var en katt från någon av gårdarna i närheten. Ännu en som inte får den skötsel som ett sällskapsdjur ska ha enligt djurskyddslagen.

Den satt högst upp på vindstrappan. En vacker grå katt med en vit fläck på bringan. Otroligt lik Nils som bodde hos oss en kort period tidigt i våras, men försvann och troligtvis var den som bonden fann död bakom en ko. Fast denne var bara ungefär hälften så stor. Hen reste på sig och jamade ynkligt. Då såg jag att hen även hade vita vänstertår. Det hade inte Nils. Dock var de med all säkerhet släkt.

Hen fick mat och vatten i hallen och våra egna i köket. Senare smög hen försiktigt in, först längs golvlisten, men en stund senare ut på golvet. Hen tittade på mig och jamade. Jag pratade lite med den och svansen flög genast rakt upp och den började stryka sig mot allt – stolsben, dörrposten, golvet osv. Hen hade alltså haft kontakt med människor tidigare och ville gärna bli klappad, men vågade inte komma nära. Ännu en övergiven?

Den åt lite till och sen tyckte Stövelnisse att det räckte och att hen skulle gå och så blev det. Får väl se om hen kommer tillbaka.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Nils februari 2015

Onsdag eftermiddag i Flyinge

En kvinna i Göteborg hade 32 katter i sin trerumslägenhet. Nu blir hon av med kontraktet, skriver tidningen Hem&Hyra. Djursamlande var en punkt som länsstyrelsens djurskyddsenhet också tog upp vid ett seminarium i Flyinge i onsdags. I övrigt handlade det om att Se kopplingen mellan våld mot djur och våld i nära relationer. Läs gärna mer på http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/djur-och-natur/djurskydd/aktuell-information/Pages/default.aspx Det finns platser kvar på seminariet i Kristianstad.

Fil dr Carin Holmberg talade länge och initierat om hur barns och ungas våld mot djur ofta leder till våld mot människor senare i livet. Hon berättade bl a om ett fall som slutat i mordbrand där både djur och människa dog. Efter många anmälningar om våld inom familjen och lång tid av utredande hos 7 olika myndigheter, så blev slutresultatet ond bråd död. Ingen lag eller föreskrift kunde skydda varken bostad, kvinna eller djur. Alla de 7 involverade instanserna hade var för sig behandlat ärendet rätt utifrån sina regler och paragrafer. Får det lov att vara så?

Riksföreningen VOOV presenterade också sitt viktiga arbete med våldsutsatta personers (oftast kvinnors) sällskapsdjur.

KATT.IN har skrivit mer på http://www.katt.in/newsflash/

Om våld mot djur i huvudsak är en manlig ”sysselsättning”, så är djursamlande till stor del kvinnlig och påfallande ofta gäller det katter. Varför är de flesta aktiva i kattföreningar just kvinnor? Män samlar oftast större djur av större värde.

The Lorensborg skyline!

Den här bilden fanns i dagens Skånska – Boston skyline. Nåja, lite skarpare …
untitled

Men vad är det mot The Lorensborg skyline

 

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Ekologiskt – inte så lätt minsann!

En väninna tipsade om en artikel i Jordbruksaktuellt 4/10, som handlar om ekologiska kycklingar av rasen Rowan Ranger. Det är en skotsk långsamväxande ras och tydligen ganska ny i Sverige.

Nykläckta kycklingar väger ca 50 gram. Efter 3 dagar väger de 89 gram och när de slaktas vid 10 veckors ålder ska de väga 2 – 2,2 kg. Om jag har räknat rätt betyder det en viktökning på 78% de första dagarna och totalt 4.300% när döden inträder. De dubblar lite drygt sin vikt varje dag. Kan det verkligen vara rätt? Hur mår de?

Uppfödaren satsar på ett nytt koncept, Reko kyckling, för att möta en allt större efterfrågan på kycklingkött. I anläggningen kommer 200.000 kycklingar att födas upp varje år. En bråkdel av de 84 miljoner som äts i Sverige varje år. Svindlande siffror. En hel kyckling i veckan per svensk! Oräknat de importerade …

”Förut hade KRAV väldigt krångliga regler som var svåra att följa. Nu är det enklare och det verkar som att man tar hänsyn till att det måste fungera i praktiken när reglerna sätts och kontrollerna utförs”. Har man då tagit hänsyn till kycklingarnas välmående också eller bara uppfödarens plånbok? Läs mer på (läs kommentarerna också!) http://www.ja.se/artikel/48441/arnes-gang-satsar—pa-ekokyckling.html och http://www.ja.se/artikel/46568/delad.html

I fredags var det stort möte om kycklingar i Stockholm med deltagande av 150 delegater från EU. Drygt 25 procent av kycklingbröstfilén som konsumeras inom EU är importerad från länder utanför unionen. Importen av kyckling är större än importen av något annat köttslag inom EU. Ofta från länder som har en helt annan kvalitet både när det gäller djuromsorg och livsmedelskvalitet än vi har här. Läs mer på http://www.ja.se/artikel/48530/stort-mote-kring-kyckling.html

Köpa hel svensk ekologisk kyckling eller delar av importerad? För mig är valet lätt även om det enligt KRAV:s regler får vara 10 kycklingar per kvadratmeter. D v s varje kyckling har knappt ett A4-papper att leva sitt liv på inomhus. De ska också ha möjlighet till utevistelse. Konventionellt uppfödda får trängas dubbelt så många. Kanske enbart inomhus.

Ett tillsynsprojekt …

…gällande andningsproblem hos trubbnosiga hundar är på G hos länsstyrelsens djurskyddsinspektörer. Nej, det är nog inte mina tre föregående inlägg, som har fått dem att agera, men medge att det är bra tajmat! Läs mer här  http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/djur-och-natur/djurskydd/aktuell-information/Pages/default.aspx

Bosse är inte trubbnosig. Han har en bred och ståtlig näsa. Lång dessutom.
10 aug 2015 JAG VILL HA GRÖT!!!!

 

×