Designade djur del 3

Den svarta katten från Bombay? Nej, den skapades för 50 år sedan i USA.

Enligt tidningen Kattliv ville en uppfödare ta fram en katt med ”kort, tät och glänsande päls – som en lacksko”. På utställningar nådde katter med kortast nos och rundast huvud större framgångar än de med normalt huvud. Detta nya ideal, de moderna Bombayerna, ledde på 70-talet till en katastrof för både uppfödare och katter. Längtan efter utställningsframgångar var uppfödarnas drivkraft. Mutationen gjorde att många kattungar föddes levande, men med så svårt deformerade huvuden att avlivning var enda alternativet.

Vad är det som gör att människor tycker så mycket om djur med extremt kort nos och/eller runt huvud, att man offrar djurets hälsa och välfärd?

Vad är det som gör att vanliga friska svarta och svartvita huskatter (bondkatter) ratas på kattföreningars försäljningssidor? Jo, de är just vanliga. De ser normala ut – som katter ska se ut.

Ett välkänt TV-program gästas ibland av en kattexpert. Det talas där påfallande ofta om just de trubbnosiga kattraserna med runda huvuden – de som enligt förslaget till ny djurskyddslag egentligen inte borde finnas till (sid 561). Mera sällan talas det om helt vanliga katter. De som ofta får kämpa sig till ett nytt boende när ägaren tröttnat. De övergivna och förvildade. Herrelösa. Inte utställningsbara.

De svenska uppfödarna av kattrasen Bombay lär vara anslutna till internationella föreningen ”Healthy Bombay Allianz”, som vill föda upp katter utan den gen som är orsaken till missbildningarna.

 

Designade djur del 2

När det gäller Shar Pei, den skrynkliga hunden från Kina, så har det hänt desto mer. De är överrepresenterade när det gäller entropion, en sjukdom som innebär att hunden har ögonlock och ögonfransar inåtrullade mot hornhinnan. Ett tillstånd som orsakar stort lidande förutom att synen påverkas.

Här finns sedan 24 januari 2015 en prejudicerande dom, som innebär förbud att avla på hundar med ögonsjukdomen entropion. Länsstyrelsen i Skåne upptäckte att uppfödare avlade på hundar som haft ögonsjukdomen, men blivit opererade, och förbjöd dem att fortsätta. Ärendet gick ända upp i Kammarrätten där alla överklaganden avslogs och därmed fick Sverige en första prejudicerande dom där generell avelsproblematik tagits upp.

I SVT nr 4:2015 skriver en veterinär om chocken då hon såg sitt första fall av entropion:
”Min världsbild förändrades vid mötet. Det gick inte att undersöka hundens ögon utan att söva honom. Han hade så mycket ansiktshud inrullad i ögonen att vi var tvungna att sy upp ansiktshuden både på hjässan och övre och undre ögonlock. Den aktuella domen behandlar konsekvenser av rasuppfödning, som bara bedrivs ur ett rent estetiskt perspektiv. Utan hänsyn tagen till funktion hos djuren. Uttryckt på ett annat sätt: Hur vi människor designar ett utseende hos en ras utan att ta hänsyn till djurens behov/funktion. En design som kan ta sig extrema uttryck.”

I samma artikel berättar hon också om hur man i USA på ett dog shelter tvingats operera bort båda ögonen på en upphittad och övergiven Shar Pei. Den inåtrullade huden hade skavt mot ögonen så att de endast bestod av ärrvävnad.

I djurskyddslagen står det ungefär att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande.

Imorgon handlar det om den svarta katten från Bombay och andra katter.

Designade djur del 1

”I ett upprop på Facebook har 519 svenska veterinärer skrivit under ett öppet brev med krav på krafttag mot den osunda avel som idag bedrivs inom vissa trubbnosiga hundraser”. Svensk Veterinärtidning (SVT) nr 10 sept 2015 skriver om det i en 3-sidig artikel. Delar av texten är hämtad ur SVT.

Popularitet hos vissa hundraser kan innebära att även hundarna får betala ett högt pris. Uppropets intention är att ge även trubbnosiga hundar rätt att andas normalt. Många ägare till hundar som opererats för trånga luftvägar rapporterar att de fått en helt ny hund med oväntat stor livsglädje och energi.

Sjukdomstillståndet kallas brakycefalt syndrom och utan operation innebär det ett livslångt kämpande för att få luft. Försök själv andas genom ett sugrör i fem minuter och tänk dig att leva hela livet på det sättet. Det finns ingen samlad bild av hur många hundar som opereras eller hur många som behandlas på grund av stressutlöst andnöd eller kroniska magproblem av samma orsak. Ett stort antal avlivas troligen också, eftersom operationen inte ingår i försäkringen. Ännu fler får troligen leva med sina andningsproblem genom att de uppfattas som stillsamma, filosofiska eller rentav bekväma när de inte orkar leka eller ens promenera.

Veterinärerna ger sex förslag vid samarbetet med SKK och Jordbruksverket. Bl a strängare domarregler vid utställningar, utförligare besiktningsintyg, ingen avel på hundar som fått korrigerande kirurgi i andningsvägarna och naturligtvis, visserligen sist men inte minst, information till ägarna om vilka symptom de ska vara uppmärksamma på för att deras älskade hund ska slippa lida.

Hur kan det komma sig att djur, som inte kan andas normalt på grund av människans önskan om ett speciellt utseende är så populära? De skulle ju egentligen inte alls finnas till med det naturliga urvalet. Det lär finnas uppfödarkommentarer om att vissa avarter är normala för rasen – faller inte det på sin egen orimlighet?

Det finns fler djur som får lida för människors önskan om häftiga alternativt gulliga utseenden. Imorgon tar vi Shar Pei, den skrynkliga hunden från Kina.

Vi är dom andra

… som Rosa skriver om här nedanför. Hon har rätt. Vi tar det lugnt. Vi vet att vi får mat. Det finns ingen anledning att jama, hoppa, klösa och studsa runt som Rosa och André gör. Det serveras god mat med jämna mellanrum och dröjer det för länge så går vi in till servitören = grannen Bengt. Det finns gott om sovplatser både inne och på vinden. Vi sover också ofta flera tillsammans, fast ibland blir det för trångt, men soffan är lång – jag går. // Emil

150920 3   150920 1   150920 2

Åh, vad jag älskar min bror!

Vi är inte som de andra katterna i huset! De andra är korta, runda och lugna. Vi två går på höga ben och är aktiva och pratar mycket. Vi håller oss för oss själva.

150820 2

Jag älskar min bror över allt annat! Han har en sån go mage att sova på!  //  Rosa

150920 3

Vad gör skalbaggen?

Just innan jag skulle åka hem från landet igår kväll fick jag se detta. En skalbagge som äter på en levande leopardsnigel! För vad gör den annars? Snigeln kämpade förtvivlat för att slippa ifrån den. Munnen öppnades gång på gång i ljudlösa skrik.
Skalbagge

Vad är bäst för Bamse?

Bamse är en mycket stor och gammal katt. Ägaren säger ibland att han är arton år, ibland tjugo och ibland tjugotvå. Hans rätta ålder är okänd, men vi vet med säkerhet att han är minst femton.

Som liten fick han flytta in från stallet och bli innekatt. Han blev kastrerad, ”annars kan man ju inte ha den i huset” som ägaren sa. Efter några år köpte ägaren ett brittiskt korthår som sällskap åt Bamse, även den en ung hane. Bamse ville inte ha sällskap och protesterade mot nykomlingen genom att börja uträtta sina behov utanför lådan. Lite var som helst. När han gjorde det på den fina persiska mattan fick han flytta ut i stallet igen. Han var ju bara en vanlig svartvit bondkatt.

Stallet är numera tomt och ganska fuktigt och förfallet. Under en tid flyttade flera katter in från de närliggande gårdarna och byn. Det bildades en stor kattkoloni och en förening tog sig an den för att hindra att den växte sig större. De vuxna katterna fångades in, kastrerades och togs omhand i stödhem i väntan på permanenta hem. För de flesta blev det en lång väntan. Några fick återvända till gården och tas omhand som en TNRM-koloni. Kattungarna var lättare att finna nya ägare åt.

Många år har gått och nu finns bara Bamse kvar. Ägaren har inte brytt sig om honom sedan han förpassades till stallet för tolv år sedan, sätter inte mat åt honom och tycker egentligen att han ska ha ”en spruta”. Men Bamse besökte veterinären i förra veckan och befanns vara i hyfsad form för sin ålder. Han har förlorat i vikt, men är inte alltför mager. Han går lite spattigt, tar en tur i trädgården och ligger och vilar under buskarna. Varje dag tar han också en tur till ån i närheten.

Den dam som är bekant med ägaren och som varje kväll i tolv år kört några kilometer för att se till honom, känner att hon har svårt att orka med det. Hon är inte heller någon ungdom.

Vad är rimligt för Bamse och andra i samma situation? En spruta? Flytta honom till ett tryggt hem där han kunde bli innekatt de sista åren? Nej, det är inte rimligt att utsätta en så gammal katt för stressen en flytt skulle innebära. Låta honom vara kvar i sitt revir? Hur många katter lämnas åt sitt öde på liknande sätt? Hur många får flytta in hos snälla grannar? Hur många blir räddade av kattföreningar? Hur många går genom dem ett ovisst öde till mötes? Hur många dör av svält och sjukdomar?

 

En fortsättning …

… på mitt senaste blogginlägg kommer från en bekant till mig. Så här skriver hon i ett mail:

Det där om hon- eller hankastrering. Skulle du inte kunna skriva om det där med att det är honkatten som föder ungarna så hon skulle kastreras ”först”. Hon hade ju inte fött ungar om hankatterna var kastrerade. Båda två är lika viktiga att kastrera och det finns inget ”speciellt vem”. Kan man kanske hänvisa till ”hönan o ägget” en variant? Jag är alltid så rädd för att någon tar till sig informationen fel och tänker ”aha det är honkatter som ska kasteras”, du vet själv hur folk är. En nykläckt veterinär som gått utbildning i Danmark säger att där heter kastrering sterilisering. Engelskan säger ju nuter och inte sterelize. Kan sånt röra till det för journalister eller är de bara dåliga på att ta reda på fakta.

Jag vet inte riktigt om jag vet ”hur folk är”, men det där med språkförbistring är ju alltid intressant. När en av mina katter behandlats för ett skadat bakben fick jag av den dansktalande polske veterinären veta att han absolut inte fick ”springe”. Nähä, menade han då springa eller hoppa!? tänkte jag naturligtvis. Han menade hoppa – springa fick han gärna göra!

Faktum kvarstår att det krävs två, en av var sort, för att göra fler och givetvis är det lika viktigt att kastrera hankatter som honkatter. Frustrationen hos en fertil hankatt, som inte finner en löpande hona att slösa sin ömma låga på kan driva honom långt. Vi vet. Det är många fertila hankatter som sökt sig till vårt lantställe speciellt under senvintrarna. Närmare bestämt 23 st sedan 2008! De fann ingen intresserad honkatt hos oss heller. Tänk om alla som skaffar katt också skulle kunna vara så vänliga att ta hand om den.

Okunnigheten är stor!

Städade bland en del gamla tidningsurklipp idag och fann en artikel från 14/6 2014. Den innehöll flera felaktigheter som jag hoppas läsarna uppmärksammade redan då, men jag måste få ventilera mina åsikter. Skribenten skriver att hon ”fått en hel nykläckt flock kycklingar uppäten av en katt vars ägare inte kan ha gett den tillräckligt med mat”. Om denna flock kycklingar haft sin mamma, hönan, hos sig hade det aldrig hänt. Katter har mycket stor respekt för hönor med kycklingar. De försvarar nämligen sina små mycket aggressivt med näbbar, vingar och fötter. En katt som drabbats av en ilsken höna gör aldrig om försöket. Jag lovar, jag har sett det med egna ögon. Den aktuella katten jagade troligen inte för att den var hungrig, utan precis som välfödda människor för spänningens och nöjets skull.

Vidare står det ”Glöm inte att sterilisera dem, speciellt hanarna!” Inget kan vara felaktigare. Det är faktiskt katthonorna som föder ungar och dem man först och främst ska kastrera – inte sterilisera. Artikeln fortsätter ”Då får ni trevliga, mysiga gosekatter …” NEJ! Sterilisering förändrar inte katternas beteende. Honorna fortsätter då sitt ofta destruktiva beteende vid löpen och löper ännu fler gånger per år eftersom de inte blir dräktiga. Risken för livmodercancer ökar dramatiskt och hanarna kommer att fortsätta ströva omkring i sin jakt efter honor. Genom kastrering förändras däremot både hanars och honors beteende och man får en lugnare katt. Kanske rentav en gosekatt! Jag får verkligen hoppas att alla veterinärer vet vad de gör!

Fodertillverkaren Hill´s skrev i ett nyhetsbrev som kom i mitten av juni ”att det nu på våren är dags att fundera på om man inte ska kastrera sin katt”. Så dags att komma med det i mitten av juni när de flesta fertila katter har löpt minst en gång och minst en kull nya oönskade kattungar har kommit till världen och en ny kull är på väg!

Okunnigheten är stor och det är mycket jobb för alla kattföreningar även i år!

×