Bess är hemma!

Jag skrev om Bess för ungefär en månad sedan och igår fick jag veta att hon kommit tillrätta! Bess smet ut i ett obevakat ögonblick. Hon var inte kastrerad och kunde lätt ha bidragit till en ny grupp förvildade katter.

Via föreningen KATT.IN (www.katt.in) har vi fått information om HittaKissen.se ( http://www.hittakissen.se/) ett sökbart nätverk för att hitta bortsprungen katt. Sidan är startad ganska nyligen och är under uppbyggnad, men lovar gott tycker jag. Den är baserad i Sandviken så vid efterlysningar är det lämpligt att skriva var i landet katten är försvunnen (eller upphittad).

Låt katter leva utan att bli flera!

TNR, på svenska fånga-kastrera-återföra, och TNRM, med tillägget att ta hand om, borde vara det självklara sättet att ta hand om alla de tusentals katter, som lever förvildade och övergivna, herrelösa, och därmed utan tillsyn i våra bostadsområden, koloniområden, på landsbygden, MEN INTE i våra djupa skogar. Alltid i närheten av människor eftersom katter inte är vilda djur och inte klarar sig på egen hand.

Många katter överges när de blir könsmogna, andra när de blivit dräktiga och därmed bidrar deras ägare till att öka de herrelösas skara. Många kattungar avlivas enbart för att de fötts – ofta med metoder som är oförenliga med svensk lag. Andra kommer att leva korta farofyllda liv. Trafiken, elaka människor och annars lätt botbara sjukdomar är deras främsta fiender. Djurskyddslagens portalparagraf säger att ”djur ska skyddas mot onödigt lidande”.

TNR och TNRM (trap-neuter-return-manage) används över hela världen. I Sverige är det varken förbjudet eller tillåtet. Det finns helt enkelt inte omnämnt i lagtexter eller föreskrifter. Veterinärförbundets Djurskyddskommitté, tung remissinstans i arbetet med nya djurskyddslagen, är motståndare till denna lösning på det som en djurskyddsinspektör kallat Sveriges största djurskyddsproblem, utan föredrar avlivning utan att ange på vilket sätt.

I Svensk Veterinärtidning nr 3:2010 fanns artikeln ”Veterinärförbundets djurskyddskommitté tar avstånd från TNR”. Artikeln resulterade i en serie på fyra repliker, som alla var positiva till TNRM. I förslaget till ny djurskyddslag (SOU 2011:75) har de övergivna och förvildade djuren ett eget kapitel på hela 53 sidor. Och, ja, vad blev det av den?

Anledningen till den negativa inställningen till TNRM beror antagligen på att de ansvariga tror att det handlar om TNR i dess ursprungliga form (= fånga-kastrera-återföra) och att arbetet slutar där, medan det för engagerade kattföreningar och privatpersoner istället handlar om TNRM d v s det självklara i att även ta hand om katterna under hela deras återstående livstid. Katterna tas alltså fortsättningsvis omhand enligt svensk lag med tillsyn inkluderande mat och socialisering två gånger dagligen, skydd mot väder och vind i form av stora bolådor, tillgång till öppna bodar eller källarutrymmen. Att en känd företrädare för Veterinärförbundet undrade ”hur tar man hand om en katt man inte ser” vittnar om stor okunskap om herrelösa katter! De söker sig dit där maten finns och de tyr sig till de människor som matar dem regelbundet.

Även om Veterinärförbundets djurskyddskommitté inte vill erkänna TNRM som de herrelösa katternas bästa vän, så ger en enkel sökning på nätet vid handen att det ute i landet händer desto mer. TNRM bedrivs av många kattföreningar och ännu fler privatpersoner med veterinärers, kommuners och bostadsföretags goda minnen. Kammarrätten i Göteborg godkände 2014 ett privat TNRM-område. De förstår att kattens status på detta sätt höjs. Avskjutning minskar bara antalet på mycket kort sikt.

Olika kastreringsprojekt genomförs lite här och där. Ur tidningen Kattliv nr 3:2014: ”Genom billigare kastrering och ID-märkning ska antalet hemlösa katter på Gotland minskas. Genom information vill myndigheter och privata företag också höja kattens status i samhället.” Målet på Gotland var att minst 150 katter skulle kastreras. Liksom flera andra projekt riktar det sig till ägda katter. Hur minskas antalet när de herrelösa, som redan finns därute, får fortsätta att föröka sig? Minst fem gånger så många föds ju under året, varav kanske hälften överlever! Eller förväntar man sig att kattägare som låtit kastrera sina katter i projektet ska överge dem?

Ta hand om hittekatter? Ja, det är vi många som gör trots att hotet från myndigheter och kommuner är solklart. Detta är hämtat ur Kattprojekt Västmanlands län 2006-2007, men skulle kunna hämtas från vilken kommuns eller länsstyrelses hemsida som helst tio år senare! ”Man kan betraktas som djurhållare så fort man börjat mata en katt och är då skyldig att se till att katten fullt ut sköts i enlighet med djurskyddslagen.” Samma hot kommer från Polisen 11414 om man vill anmäla att man tagit hand om en tam katt med halsband, men utan ID-märkning. ”Tänk dig nu för! Matar du katten eller tar in den betraktas du som ägare!”

Tama, övergivna eller förvildade. Kalla det TNR, TNRM, kattkoloni eller något annat. De katter som lever utan ägare behöver tillsyn. Om inte TNRM godkänns så legaliseras kattens låga status och därmed djurplågeriet i att katter överges.

Och du, kattägare, som släpper ut din katt på egen hand. Är det för din skull eller kattens? Tänk på att den kanske inte kommer tillbaka. En lätt utbytbar leksak? Nej, en tänkande, kännande medvarelse, som vill leva sitt liv i trygghet.

Tack, Fågelskydd Spillepengen!

Vid den rådande vädertypen blir det ofta regnskurar på eftermiddagarna. En bra anledning att ta en promenad i strålande sol vid 9-tiden i morse. Hade egentligen tänkt gå genom koloniområdet, men någonting fick mig att gå längs stora trafikerade genomfartsgatan istället. Det var inte lika mycket trafik som vanligt. Och så låg den där …

En vacker alldeles kritvit mås låg på gräsmattan framför det stora HSB-huset. Alldeles stilla. Den verkade inte skadad, men reagerade inte när jag gick förbi. Var lite ”släckt” i ögonen och följde mig inte med blicken. Jag stod kvar en stund för att se om det bara var tillfälligt. Det var det inte.

Naturligtvis hade jag inte ”lilla-boken-med-alla-bra-telefonnummer” med mig. Det Stora Djursjukhuset var inte intresserat. Inga pengar att tjäna på en mås. Polisen då? 11414 var mycket hjälpsamma och kopplade mig till Fågelskydd Spillepengen. De kom inom 15 minuter och fångade fågeln lugnt och stilla i håv. Inte som i Djurräddarna på TV där det viftas och skräms med filtar och jackor! Den vackra fågeln var förlamad benen och kunde därmed inte få luft under vingarna och flyga.

Ett 10-tal personer gick förbi där den låg, flera med hund. Flera tittade inte ens på den. Som om den inte ens existerade. Om det varit en katt hade jag måst ta problemet själv. Om det gällt en hund hade polisen kommit. Djurs sjukdom och lidande har olika värde …

×