Kanske inte någon lämplig julklapp, men …

Farmageddon the true cost of cheap meat heter en ny bok av Philip Lymbery och Isabel Oakeshott, som kanske blir en likadan uppväckare som Animal Machines av Ruth Harrison och Tyst vår av Rachel Carson på sin tid. Den recenserades i Svensk Veterinärtidning nr 10:2014. Det står bl a:

Länder i snabb utveckling, som t ex Indien och Kina, kräver allt mer kött och många arbetar för att komma in på marknaden. Det gäller att producera så mycket som möjligt så billigt som möjligt – djuren får betala ett högt pris.

80-90 procent av världens köttproduktion bedrivs på storindustriell nivå. Det sydamerikanska köttet på restaurangen kommer sannolikt inte från djur som levt ett fritt och behagligt liv på Pampas gröna slätter. Enligt boken har de troligen inte sett ett enda levande grönt grässtrå!

Produktionen av kött skulle också kunna minskas om vi åt upp alla de djur som slaktas och inte av olika anledningar kastar bort fullt ätbara livsmedel. Enligt boken kasseras nötkött motsvarande 59 miljoner slaktade nötkreatur, 270 miljoner grisar och 11.600 miljoner kycklingar. Hur många miljoner djur äter vi då upp?

Och veterinärerna? De äldre anses i boken som medlöpare – trycket från marknaden är för stort för att stå emot. Visst hopp sätts till de yngre och framför allt kvinnorna, som författaren tycker kämpar mer för djurens väl.

Bokens titel Farmageddon … anspelar på bibliska Harmageddon där den sista striden mellan det goda och det onda utspelas. I engelskt språkbruk är Harmageddon lika med jordens undergång.

Vilka kossor har det då bäst?

I ICA:s Buffé kunde vi för ett tag sedan läsa om hur delikat Kobebiffen är. Man sprider myten om hur kossorna blir så välsmakande eftersom de får dricka öl, lyssna på klassisk musik och får massage. Hmmm?! Enligt http://www.japanexperterna.se/artiklar/kobebiff kommer sig mörheten av att de inte får röra på sig och att fodret är väldigt snålt på A-vitamin.

Ja, vad ska man som konsument tro på? Är det säkrare att bli vegetarian?

www. rede.se

Tack för tacket Helena Risinger som du skrev som kommentar till ett tidigare inlägg! Såhär skrev Helena:

”Tack för att du uppmärksammar REDE – Respekt, Empati, Djur, Etik. För den som undrar kan man ladda ner materialet gratis på hemsidan rede.se!

Med vänlig hälsning
Helena Risinger
projektledare REDE
Djurskyddet Sverige”

Djurskyddet Sverige inleder 2015 med en introduktionskurs i REDE och Mini-REDE för skol- och förskolepersonal samt dagbarnvårdare. Kursen hålls 28 januari i Stockholm, men med tillräckligt antal deltagare kan kursledare förflyttas ut i landet också. Hoppas många lärare tar den möjligheten att använda det utmärkta materialet.

20-30 sek sen är de väck

Jag fick denna e-post från en väninna igår kväll:

”När vi pratat färdigt satte jag mig vid skrivbordet. Tittade ut och då gick det en röd katt över gatan runt häcken i hörnet vid korsningen. Jaha tänkte jag. 15 sek efter kom den rusande tillbaka där den kom ifrån mellan husen med en svart katt i haserna som hade lite vitt på nån tass. Ny???? Igår kväll vid 19 tiden när jag tittade ut genom dörrfönstret stod en helsvart katt nedanför trappan. Jag kallade på den. Den stod kvar en stund men vände sedan o gick mot gatan. Jag öppnade och kallade vidare, den gick sakta runt en bil. Vilken var det??? Sen grät jag en skvätt.
Jag säger det igen det är kanske 20-30 sek sen är de väck lika fort. Jag ser dem, hur många andra ser dem? Var hör de hemma? Vem bryr sig?”

Är katten på väg att få högre status?

Det skulle man nästan kunna tro när man läser de senaste dagarnas tidningsartiklar om plågade katter i olika delar av landet. I juli 2013 dömdes en 16-årig yngling till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för dödsmisshandel av ett antal katter.

Idag handlar det om två katter som hittats lemlästade i Torslanda enl Göteborgstidningen. Närpolisen säger att båda fallen är anmälda och förundersökning inledd. ”Ni förstår att polismyndigheten tar detta på allvar”, skriver han.

Idag på Skånskans förstasida efterlyser polisen tips om kattplågare i Blentarp. Ett antal katter har drabbats och våldet har där eskalerat. ”Personen som gör det här måste stoppas innan ännu fler plågas”, säger polisen. Även här tar polisen övergreppen på stort allvar, men behöver allmänhetens hjälp.

Det tråkiga är att man trots det som hänt inte uppmanar människor att hålla sina katter inne, utan vill att
”Kattägare ska ha extra noga kolla på sina katter när de varit ute den närmaste tiden så att de inte har några skador när de kommer in”. Trots det som hänt vill man att katter ska släppas ut utan tillsyn! Hur går tankegångarna? Inte alls!

Det är ju sedan länge känt att människor som plågar djur förr eller senare också börjar plåga människor. Att lära barn empati i unga år är jätteviktigt. Använd Djurskyddets REDE-program redan i förskolan!

H2O

Det behöver vi alla. Vatten. Idag på FN:s Världstoalettdag uppmärksammas på Opinionssidan i SkD bl a att ”Nya toaletter viktiga för miljarder kvinnor”. I Indien gjordes det till en viktig valfråga för 600 miljoner indier p g a att många kvinnor utsätts för övergrepp när de tvingas uträtta sina behov på åkrarna.

Jo, jag minns hur otäckt det var när jag på 70-talet reste i Indien. Som van vid utedass var det inte det som var problemet för mig, utan ormarna, groparna, eller snarare vad som dolde sig i groparna, och det kompakta mörkret efter kl 18. Det fanns ingen el bara en liten eländig ficklampa som efter ett tag knappt lyste sig själv. Christie från San Francisco, Louise från Paris, Henri och Alan från Vancouver hade aldrig använt något annat än vattentoa i hela sitt liv och de hade det riktigt svårt. Några övergrepp var det ingen av oss som i ungdomligt oförstånd tänkte på. Undrar om de någonsin nådde Varanasi.

”70% av det vatten vi förbrukar i världen används för bevattning inom jordbrukssektorn” enl debattartikel. Hur mycket rent vatten används för att spola i toaletter? Hoppas Indiens premiärminister tänker till ordentligt! 600 miljoner indier x minst 3 l vatten x minst 5 gånger per dag … Oj, oj, oj det blir ju en flodvåg varje dag som under ett år blir till en ocean. Tänker han bygga reningsverk också, tro? Eller satsar han på något annat än vattentoaletter?

Lite mindre vatten hade den stackars vattensköldpaddan i Hörby, som räddades av polisen, som nu överöses av uppmuntrande tillrop från allmänheten på Facebooksidan. Men snälla, snälla polisen, varför lät ni den stackaren simma omkring i det smutsiga vattnet i två dygn innan hen blev räddad? Det fanns ju inte ens en sten att vila på.

”Länsstyrelsen tog larmet på allvar och åkte ut till gården dagen därpå och tog sig in i det tomma huset”.
”Ett dygn senare räddades sköldpaddan av djurambulansen”.
”Vi gjorde bedömningen att den var utan tillsyn och den saknade dessutom foder.”

Tog man verkligen larmet på allvar? Att simma dygn efter dygn är mycket tröttande. Och förresten, behövdes det verkligen djurambulans för att transportera en liten sköldpadda? Jag tycker polisen eller djurskyddsinspektören kunde tagit sköldpaddan i en liten kartong för transport till polisens djurpensionat. Hade man lämnat kvar större däggdjur, som kan ”tala till oss”, på samma sätt? Hoppas hen får ett bättre liv nu. Bra jobbat, polisen och djurskyddsinspektörn!

Mjau

Alla vet att katter säger mjau. Minsta barn kan härma en katts mjau. Men vad vill katten säga med sitt karaktäristiska ljud? Mer än vi kan ana! Katter som lever utan kontakt med människor jamar nästan aldrig eftersom det inte finns någon anledning. De kommunicerar istället med ett mycket subtilt språk som det krävs både tid och empati för att uppfatta.

Igår jamade Hasse uppfordrande mot mig medan jag dammtorkade. Han satt mitt på golvet och tittade intensivt på mig med stora svarta pupiller och jamade högt gång på gång. Han ville något, men vad? Klockan var ungefär 13.00 och vi hade precis ätit lunch. Jag försökte med att klappa honom, prata med honom, leka med honom. Inget hjälpte – han var helt enkelt inte intresserad. Han försökte gång på gång tala om något för mig, men jag förstod inte.

Maken föreslog att han kanske ville att jag skulle lägga mig och läsa. Och så var det faktiskt. Så snart jag lagt mig på soffan med ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson i händerna kom Hasse och la sig tätt bredvid. Lugnet var återställt.

Kl 9 idag på morgonen kom fönsterputsaren, en ganska stor och bullrig man. Både Hasse och Bosse rusade för säkerhets skull in i sovrummet till husse som fortfarande sov. Efter en stund började Bosse jama framför husses ansikte. Högt och desperat.

”Det är någon här som inte ska vara här! Kom och hjälp matte!” försökte han nog säga. Det hjälpte inte. Husse öppnade inte ögonen. Då tog Bosse till det knep han ibland använder på morgnarna: hoppa upp och trampa på husse. Hårt på magen vid de små revbenen. När inte heller det hjälpte gick han också in under sängen precis som Hasse.

Efter 45 år som fönsterputsare är han snabb och Bosse tolkade det nog som att jag klarade av att jaga ut inkräktaren. Han kom och strök sig gång på gång emot mig och buffade mot min näsa – det är inte ofta han gör det. Bara när han är riktigt glad och nöjd. Matte jagade ju ut inkräktaren!

Nu har det hänt igen …

Ägaren till en hittekatt fick inte hjälp av försäkringen trots att premierna inbetalats och katten varit försäkrad hos det Stora och Kända försäkringsbolaget sedan flera år. Orsak: kattens ålder kunde inte fastställas. Operation av knälederna var nödvändig för att katten skulle kunna leva ett smärtfritt och drägligt liv. I övrigt var den helt frisk.

Alla kattföreningar söker försäkringsfaddrar – vet inte hur de lyckas – eller om försäkringarna gäller när de verkligen behövs. Jag anser att försäkringsbolagen borde ha speciella försäkring för övergivna och förvildade katter.

Kriget mot tjuvjägare

Hann faktiskt inte läsa gårdagens SkD förrän idag på morgonen. Rubriken ovan på sid A31 handlar om den ökande tjuvjakten på elefanter och noshörningar i Afrika. Värdsnaturfonden (WWF) gör, enligt artikeln, en storsatsning för just dem. Elfenbenssniderier är statussymboler i Kina och noshörningshorn tros bota cancer i Vietnam. ”Många i Kina tror att elefanter fäller sina betar varje år och att man sedan samlar in dem”.

Såg ett inslag i Rapport för ganska länge sedan om hajar och hajfenor. Försäljaren tyckte att om man använder hajens kött så är det väl självklart att också använda fenorna. Reportern sa inte emot – inte i bild i alla fall. Hajens kött används inte, såvitt jag vet. De lämpas överbord lemlästade och utan förmåga att simma.

Okunskapen är alltså stor och det hjälper inte att WWF gör en storsatsning och samlar in pengar i väst, om det inte görs en enorm upplysningskampanj i öst. Om inte, så har vi kanske snart bara fina statussymboler och verkningslös cancermedicin kvar.

Har ni sett en skelande rottweiler?

Jag har varit ute på resa igen med Skånetrafikens tåg och bussar och minsann fungerade det lika bra som förra gången – se 1 okt! Jag kan inte förstå varför folk klagar … 

Dock inträffade en incident vid stoppet på Hässleholms Central, som kunde fått vidare konsekvenser. Dörrarna skulle just stängas när en mamma med barnvagn, två barn i 7-8-årsåldern och deras två små knähundar kom springande med andan i halsen och kastade sig ombord på tåget. Det är oklart om kanske ytterligare en vuxen tillhörde sällskapet. Alla 3 var uppskruvade som duracellkaniner och pustade och tjoade och pratade och intygade gång på gång högt och ljudligt för varandra och alla andra att ”vilken tur att vi kom med”, ”åh det var ju otroligt att vi hann!”, ”tänk, att du kunde springa så fort”, ”åh, så duktiga ni är” osv. Och röstläget steg till olika grader av falsett. Plötsligt instämde den lille i barnvagnen också! 

Det blev för mycket för en rottweiler, som ingen dittills lagt märke till. Han hade legat stilla vid husses fötter. Nu tog han till orda och krävde fortsatt lugn genom att halvresa sig och säga ”whooowh!”. Att hundar ska säga vov visste han inte eller också brydde han sig inte.

”Tyst”, röt husse, ryckte i kopplet och hötte med fingret. Inför den alldeles uppenbara orättvisan tittade rottweilern upp på husse och samtidigt ner på knähundarna. Har ni sett en skelande rottweiler? Det har jag! Och sen sa han ”whooowh!” en gång till – lite högre. Nu tyckte knähundarna, som hittills bara vimsat omkring med viftande svansar och hängande tungor, att det var dags att ingripa. ”Yip! Yip! Yip! Yip!” precis som småhundarna kring Laban säger. 

”Det är bättre att ni går in i andra vagnen”, tyckte rottweilerhussen. Det tyckte inte mamman, nä, och nu slog duracelleffekten till ordentligt.

”Du ska inte tro att … Barn! ni kan sitta precis var ni vill …” osv allt medan knähundarna fortsatte att skälla och babyn gallskrek. Alla sträckte på sig för att kunna se den förväntade blodiga upplösningen. Vagnen var nästan fullsatt.

”Ring Cesar!” ropade någon, men det blev den lilla 7-8-åriga flickan, som resolut beslöt:
”Mamma, jag tycker vi sätter oss någon annanstans!” Och så blev det. 

Sedan följde lite småprat och menande småleenden medpassagerarna emellan. En mörkhyad man muttrade att ”såna skulle inte vara bland oss” innan han gömde sig bakom sin tidning. Det är oklart vilka han menade.

 

×