Kattens syn på världen …

… förklaras i en intressant artikel i tidningen Kattliv nr 4/2014. Konstnären Nickolay Lamm bestämde sig för att ta reda på saken. Liksom många kattägare, trodde han att katter ser bättre än människor, men som nästan alltid är inte verkligheten så enkel … Katter ser givetvis inte i fullständigt mörker, men i skymningsljus ser de 6-8 gånger bättre än en människa. På långt håll ser de inte alls lika bra som vi. De ser inte heller lika många färger som vi, troligen bara gult, blått och lite grönt.

De har också svårt att uppfatta saker som är alltför nära, men kan däremot uppfatta små, små förändringar i omgivningen t ex en liten mus som rör på morrhåren. Det kan förklara vad som hände för många år sedan då en kollegas 23-åriga dotter flyttat till en gård på landet efter att tidigare ha varit sta´bo. Allt hade varit underbart under våren och sommaren, men en dag i slutet av september ringde hon mamma på jobb. Vi hörde hennes skrik eka över kontorslandskapet: ”MAMMA, MAMMA, DET SITTER EN MUS PÅ KÖKSGOLVET!!! OCH KATTEN SITTER BREDVID OCH ÄTER TORRFODER!!!

Epilog: musen var paralyserad och så fort den rörde på sig blev den eliminerad. Dottern vande sig så småningom vid att ha möss i sin närhet, fast kanske inte så nära.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA           GOTT!

Jag skulle vilja veta VARFÖR?

På förstasidan i dagens SkD: ”Elever plågade ankor” VARFÖR?
På TV-nyheterna igår: Ponnyföl så svårt misshandlat att det måste avlivas? VARFÖR?
Jag vågar påstå att det är unga män som gör så. Kanske har de insett att de aldrig kan SKAPA något och då gäller det att förstöra istället. FÖRSTÖRA det som är till stor glädje för andra. RIKTIGA MÄN hjälper istället de som behöver hjälp.

Min veterinär t ex. Han ställde upp i söndags eftermiddag när vi, maken och jag, insåg att vår ena landetkatt, Juns, behövde akut hjälp. Trots 10-dagars penicillinkur hade han fortfarande ont i munnen/tänderna. Jag misstänker att han fått den fruktade och mycket smärtsamma sjukdomen FORL läs mer på http://www.universitetsdjursjukhuset.se/sv/smadjurskliniken/specialistmottagningar/odontologi/forl/ eller http://www.agria.se/katt/artikel/forl–tandsjukdom-hos-katt Hur många förvildade katter har denna sjukdom och står helt utan behandling? Juns var inte alls glad åt att åka bil och jamade högljutt i stort sett hela vägen. Det gick inte att ta miste på hans glädje över att få komma hem igen. Eller, ja, vad ska jag egentligen tro? Han gick genast in till grannen, Bengt!

Fick idag också ett nyhetsbrev från Granngården som bl a handlar om att resa med katt http://grannliv.granngarden.se/katt/tips-sa-reser-du-med-katt/?utm_source=granngarden.se&utm_medium=epost&utm_content=nyhetsbrev&utm_campaign=Nyhetsbrev%20vecka%2022 

Det skulle vara hemskt roligt om någon kunde ge ett svar på rubrikens fråga!

Saxat ur insändarsidan i Sydsvenskan

Min katt var min vän och jag vill inte äta vänner

Min katt var min vän och jag vill inte äta vänner

Skribenten resonerar som författaren och Nobelpristagaren George Bernard Shaw om varför han inte vill äta djur. När skribentens katt dog valde han bort att äta kött.BILD: Hussein El-Alawi

VEGANISM · DEBATT

Min katt var min vän och jag vill inte äta vänner

Du tröstade mig när jag var ledsen och fick mig att le när jag kom hem från skolan.

Men med tiden blev du sjukare och magrare och till slut gick du bort. Din bortgång tog mig hårt. Även om jag aldrig visste vad du sa, så visste jag att vår vänskap alltid fanns.

Idag, för tre år sedan, dog min barndomsvän.

Du var en familjemedlem, hade hundra smeknamn och blev alltid speciellt hälsad av besökare, även om du var en katt. Med din bortgång växte tankarna inom mig. Under hela min uppväxt hade grisarna befolkat sina boxar ute i svinastallet, meter ifrån dig och mig. Men jag lärde aldrig känna någon av dem och hade inte en tanke på det.

Hur kom det sig att jag grät så när katten dog, men inte när grisen gjorde det? För grisarna dog, jag hörde dem skrika och jag såg deras livlösa kroppar hängande från stora krokar. Men aldrig grät jag.

Hade det varit annorlunda tro, om jag hade lärt känna någon av dem?

Idag, för tre år sedan, dog min barndomsvän.

Du var inte som någon annan katt. Inte heller är någon gris som någon annan.

Idag går jag i affären och där ligger inte längre inplastade paket med rödaktiga köttbitar. Idag ligger där kroppsdelar från någon med sin egen personlighet, tankar och drömmar. Köper jag det så köper jag också att någon har mist sin vän, någon har mist sin förälder eller någon har mist sitt barn. Så jag hoppar över allt som är gjort av någon, allt som skapar sorg istället för att läka sår. Det löftet gav jag till min vän och det är det bästa valet jag gjort i hela mitt liv.

Genom att ändra sitt sätt att leva ändrar man liven för grisen, kon, hönan och alla andra som ingen blir vän med.

Erik Anderberg

Hänt i veckan

Några rubriker ur de senaste dagarnas SkD:
Okopplad hund till angrepp
Lös hund jagar katter nattetid
Fegt att skjuta björnarna
Grisar – en valfråga med knorr
MRSA-smitta blev mörklagd i Danmark

Djurfrågor engagerar! Från de minsta bakterier till stora björnar! Heder åt de butiker som nu tar bort danskt griskött! Hoppas bara det är ett bestående intresse. Människors minne tenderar att vara väldigt kort …

Signaturen Nisse skrev ”Illdådet att skjuta en björnhona och hennes tre ungar … bekräftar bilden man har av jägare som en samling känslomässigt efterblivna fegisar”. Jag kan bara instämma. För några år sedan hade grannbonden (inte han med katterna) ett fasanhägn på sin mark. Fasankycklingarna fick under sommaren växa till sig i hägnet och ”jakten” som skedde under hösten blev jag tyvärr vittne till. 10-talet män utklädda små hattar med fjäder på sidan och gröna kläder och stövlar, som uniformer, ställde sig vid ena sidan av buren. Gevären riktades in, alla var beredda och så öppnades buren. Fasanerna flög ut i vild panik och några föll till marken. En av ”jägarna” hoppade upp i luften, slog ihop klackarna och skrek ”Tjoho!” i glädje över att ha dödat en stackars fågel. Han skrattade när han lyfte upp den livlösa kroppen högt över huvudet.

Bonden med katterna vill inte ha jägare på sina marker eftersom de bara vill skjuta rådjur, harar och fasaner – inte kråkfåglar som är ett växande problem

En känd företagsledare jagade vildsvin i Spanien tillsammans med några likasinnade. Han fick sluta – inte för att han jagade vildsvin utan för att han hyrde privatplanet på företagets bekostnad. Tänk om han gjort något gott för de vilda djuren istället? Vad hade hänt då? INGENTING!

Veterinärer … och veterinärer

Jag har fortsatt min insats hos grannbonden i Mellanskåne och i lördags kväll var det dags att släppa ut ännu en liten kastrerad gosse på gården. Frun kom i stora kliv med stora stövlar på över gården från korna och följande samtal utspelade sig.
– O, så bra att du tar hand om dem så vi slipper fler kattungar! Jag ser att du har markerat dem du fångat med svart färg på nosen!
– ????????????????????????
– Det är ju jättebra så vi kan se skillnad på dem!
– Svart färg på nosen!!???? Vi glömde raka markering på ryggen på två av dem och de har fått lite VIT färg på hjässan!
– Jaså … jaha …
– Man sätter verkligen inte färg på nosen på en katt. Med deras luktsinne vore det djurplågeri och förresten skulle de snart ha slickat bort det.
– Nähä, nä, kanske det …

Bonden själv kom också med stora kliv och beklagade sig högljutt att hans glasögon gått sönder.
– Det kostade min själ 500 kr att laga dem …
– Priset för att kastrera en hankatt, ungefär.
– … och sen höll de bara i två dagar och ska de laga igen så kommer det att kosta 1000 kr …
– Priset för att kastrera en honkatt, ungefär.
– Men vet du vad, det finns en veterinär i YY som gör det för 300 … han är över 80, men ser inte ut som en dag över 70!
– Då blir inte katten allmänundersökt, inte avmaskad och inte avloppad och dessutom är det svarta pengar! Och jag skulle ALDRIG ta ett djur till en veterinär som är över 80 och sen må han se ut som 25!

Det blev inget svar på det NÄ. Är pengar viktigare än att ta hand om ett djur på rätt sätt? Det vete katten?

Sjöbo!

För några dagar sedan tipsade jag om föreningen KATT.IN och deras utställningar, men jag glömde ju Sjöbo …

ALLTSÅ – även biblioteket i SJÖBO!

Katter – sociala eller inte?

Eva skrev såhär i en kommentar till mitt förra inlägg: ”…  Tänker på något som en miljöinspektör i min kommun sa till mig om katter: de är inte så sociala o sköter sig själv så de springer inte runt benen som hundar. Mmmm, vad vet hon?”

Ja, kunskapen om katter är på sina håll väldigt dålig och det är något som ideella föreningen KATT.IN gör sitt bästa för att ändra på. Bl a med utställningar på biblioteken runt om i Skåne. Just nu i Höör, Hörby och Örkelljunga. Läs mer på deras hemsida www.katt.in

Jag kan nog ändå till viss del hålla med miljöinspektören. De är sociala när de själva vill, men jag vill samtidigt säga att katter är väldigt olika. Det kan också ta väldigt lång tid för förvildade katter att bli sociala och klappbara. Olga valde själv att flytta in hos oss för ca 4 år sedan och först nu har hon upptäckt att det är alldeles underbart att buffa och bli klappad.

Juns (på bilden) hoppar smidigt och elegant upp på min axel och lägger sig lugnt tillrätta. Om han får kan han ligga kvar i timmar. Rosa klänger sig upp med alla klor ute, far runt och sätter gärna klorna i skalpen medan hon sliter i håret. Tack och lov stannar hon oftast kvar bara någon minut. Enligt en artikel i Svensk Veterinärtidning kan etolog vara ett framtidsyrke. Etologi är läran om djurs beteende. Det är också en skriande brist på djursjukvårdare. Veterinärer finns det däremot gott om.

”De eee måååndag moorron …

… ooo mitt huvud kääänns så tuungt” sjöng någon i en blues från 60-talet. Jag fick lust att göra detsamma. Grannbondens katter lär bli en följetång. 06.30 lite regnstänk, lite vind, inget kattväder. Gården låg tom och öde. Inte en katt inom synhåll. Placerade fällan och bilen en bit ifrån så diskret det nu var möjligt och satte mig att vänta. Ganska snart kom 5 småkatter springande. 2 av dem gick utan tvekan rakt in i fällan och började lugnt käka av maten! Båda hade små rakade fläckar på ryggen och hade alltså fångats tidigare och var kastrerade. De borde varit livrädda för fällan. Det var de inte. NÄ! De gick ut och in flera gånger, medan de andra tre gick runt, runt utanför och sen tillbaka in i ladan när det började regna på allvar. Ny mat i skålen och sen var det bara att vänta vidare.
Och väntan blev lång medan regnet öste ner. Buskar och blommor låg horisontella i blåsten och inte en katt ville visa sig. En timme väntade jag på att det skulle sluta regna och när det väl gjorde det så var gården som en insjö – täckt av  minst 2 cm vatten. Jag SAMSUNG DIGITAL CAMERA måste köra senast 8 för att hinna till veterinären kl 9. Vi hade avtalat 3 katter. Skulle jag behöva ge upp fem i 8? Ja, jag hade gett upp när en liten mager, genomblöt, grågul katt jag inte sett tidigare sprang rakt in i fällan och började äta av den dyblöta maten! Han fick följa med till veterinären plus Juns som hade ont i tänderna. Inte någon lyckad start alls på dagen, men veterinären var inte ledsen för det.
Sigfrid, som den lille gossen döptes till, fräste och attackerade oss genom gallret. Han var livrädd, stackaren! Likadant gjorde han när han senare på dagen vaknade ur narkosen i den större boxen. Han hade ju ingen aning om var han befann sig eller vad som skulle hända.

Juns hjälpte mig att dammsuga senare på eftermiddagen.

Respekt för djurliv

”Respekt för annat liv, och oftast djurliv, har ringa värde.” skrev sign Eva i en kommentar till mitt senaste inlägg 7/5. Så rätt, så rätt.

Ofta förvånar det mig att människor som lever nära djur (och kanske har gjort så ett helt liv) i många fall inte har kunskap om hur djur tänker och reagerar. Ta t ex kon som blev skjuten utanför Perstorp 9/5. Ett tiotal kor hade kommit ur inhägnaden och rörde sig i flock vid kyrkan. En av korna förirrade sig in på en gård där en man försökte mota bort henne. Klart att hon såg honom som ett hot! När sedan poliser ställde sig emellan mannen och kon blev ju hotet mot henne än större! Kor är bytesdjur och hon försökte bara försvara sig mot de som hon såg som fiender. Hon var troligen inte aggressiv utan rädd.

Det finns organisationer som heter Missing People och det finns Missing Dogs, men inte Missing Cats! Katter är det djur som oftast kommer bort av olika anledningar. Nu finns Husdjurshjälpen! Heja tjejer!

Senaste nytt omjakt

OJ …

… det var länge sedan jag skrev här i bloggen! Har haft en skön långhelg på vårt lantställe. Vinden låg på från rätt håll så det blev lä och mycket sol i söderläge.

Sedan igår har ideella föreningen KATT.IN utställning på biblioteken i Hörby, Höör och Örkelljunga. Titta gärna in! Personalen har också tagit fram ett antal böcker om katter och kattliv. Ett stort TACK för ert engagemang! Utställningarna kommer att finnas t o m 15/6 (i Höör t o m 2/6).

Mer om föreningen KATT.IN finns på www.katt.in

×