Husdjursdag / vargjakt

10.000 anmälde sig för drygt ett år sedan för att jaga varg. Helikopter hyrdes in. Massmedia var där och intervjuade.

Fjorton (14) personer kom till Bian i Eslöv i lördags för att fira Husdjurshjälpens 2-årsdag …
Dagen innehöll intressanta föreläsningar bl a om Djurens språk med Jeanette Thelander (EU-kandidat för Djurens parti), Kastreringsbussens och Djurambulansens verksamhet och naturligtvis info kring arrangerande Husdjurshjälpen.

Visst var vädret både vackert och varmt och visst väckte djurambulansen ett stort intresse där den stod uppställd vid Stora Torg, men jag undrar ändå … Hur kan det komma sig att det alltid är större uppslutning och intresse kring att döda djur än att lära sig mer om djur eller rentav hjälpa djur?

Hoppas ni alla får en skön helg!

Adelas besök på djursjukhuset

Så här skrev Adelas matte i ett brev till mig:
”I maj 2011 adopterade jag en underbar knappt 2-årig kisse, Adela, från en kattförening i Malmö. Hon hade då levt hela sitt korta liv vid en golfbana och fått mat vid deras restaurang. Enligt personalen hade hon hela tiden varit mycket förkyld och snorig. När föreningen tog in henne gjordes en veterinärundersökning och man konstaterade förkylning och hon fick behandling, men blev inte bättre. Diagnosen blev slutligen kronisk snuva. Jag hoppades in i det sista att hon skulle tillfriskna och djursjukhusets veterinärer gav mig hela tiden hopp.
Med facit i hand och med hänsyn till de symptom hon visade vet jag nu att veterinären borde prioriterat en CT-röntgen. Aldrig kunde jag väl drömma om att hennes snuva orsakat erosion av skallbenet.
Min sorg och saknad efter henne är dubbelt stor nu när jag förstår hur hon måste ha lidit. Kanske redan under sin tid på golfbanan.”

Adela var inte försäkrad trots att det står så i journalen. Sammanfattning av Adelas journal:

2012-07-17 Inkom akut kl 16.25 Snuva sedan ett år. Hängig och matt sedan 2 dygn, förvirrad o desorienterad. Rör sig sakta o går i cirklar. Ätit bra, ingen hosta. Status: Missljud från övre luftvägarna. Använder buken mer än normalt när hon andas. Förstorade lymfkörtlar. Kraftig infl i vä öra. 2 cm stor klump med hårt sekret tas bort efteråt rinner var ut. Lindrig infl i hö öra. Tredje ögonlocket ligger för ögonen i så stor grad att det inte går att bedöma ögonen. Röntgen av bröstet. Inlagd för utredning.

(Inga anteckningar finns mellan 19.45 och 05.40)

2012-07-18 — 2012-07-19 Inneliggande 05.40 Står upp, verkar desorienterad, stirrar in i ett hörn, går sedan runt i cirklar, trampar i mat- och vattenskål utan att märka det. Mycket snorig. Veterinären vill gå vidare med CT-röntgen – kostnad 5.000. Matte har inte råd – beslut om symptomatisk behandling.
Höger öga verkar ha en slagsmålsskada. Veterinären färgar för säkerhets skull med Fluorescein – neg – men vill ändå rek matte kattögonpaket. 1,5 tabl 2,5 mg Prednisolon/dag i 7 dagar. Hemgång.  Kostnad 7.432

2012-07-23 Återbesök. Adele är mycket piggare. Allt ua utom förstärkt lungljud Veterinären rekommenderar ny lungröntgen om ca 2 veckor Matte ska boka ny tid då hennes ekonomi tillåter det. Kostnad 645

2012-07-27 Inkom akut kl 16.15 Samma symptom som vid första besöket. Vill bara ligga, apatisk, vill inte äta eller dricka, uttorkad, andas tungt, snorig, täppt och med rinnande ögon. Veterinären rekommenderar blodprov. Röntgen – utan fynd Inlagd

2012-07-28 inneliggande Äter bra, vill helst ligga, verkar förvirrad o inte helt med i omgivningen. Snuvig, var i vänster öra. CT-röntgen av näshåla, hjärna och öron 6-7.000 kr Enl veterinären kraftig, långvarig otitis media med erosion av skelettet Avlivning Kostnad 14.248

Total kostnad 22.325 kr.

Djursjukvård

Riskkapitalbolag har fått upp ögonen för att det finns mycket pengar att tjäna på våra kära sällskapsdjur och enligt Dagens Industri 18/4 har riskkapitalister köpt upp hälften av Sveriges djursjukhus de senaste två åren. Med stora ekonomiska resurser finns möjlighet att ge sällskapsdjuren tillgång till avancerad vård. MEN det höjer också priserna enligt försäkringsbolagen, som naturligtvis måste ta ut högre försäkringspremier. Många anser det redan nu vara för dyrt att försäkra sitt djur.

Evidentias vd tror på lägre priser på sikt. Det gör inte jag. Lyckas man tjäna bra med pengar med pengar, vill man nog inte frivilligt minska sina inkomster för djurens eller djurägarnas fromma.

Visst är det så att djursjukhusen tar sig an de svåraste fallen, men insisterar också på dyra undersökningar, fler återbesök och verkar också ta fler prover. Vad som nu kan driva det … Som djurägare är det svårt att stå emot och ifrågasätta.

Läs hela artikeln här http://www.di.se/artiklar/2014/4/18/riskkapitalister-tar-over-djurvarden/ och läs gärna kommentarerna också. Det finns flera som är riktigt underhållande!

Imorgon tror jag att jag ska berätta hur det gick för en katt som av misstag skrevs in som försäkrad i det stora djursjukhusets journal.

Ett under har nog skett! (4)

… fortsättning från igår.

På söndagmorgonen låg lilla Eleonora platt som en pannkaka på filten och hennes kolsvarta ögon följde mig misstänksamt. Av filtens utseende att döma kunde man lätt dra slutsatsen att hon gjort aktiva försök att ta sig ut. Hennes blick var helt tom och släckt. Hon hade gett upp. Trodde väl hon skulle bli kvar där för evigt. Det var hjärtskärande att se.

Såret såg fint ut, hon hade ätit ordentligt, varit på lådan och dessutom varit aktiv under natten. Jag valde att släppa ut henne sent söndag kväll.

När jag lyfte in hundburen i bilen gav hon ifrån sig ett undrande, skräckslaget litet pip. När jag öppnade bakluckan på YY:s gård och lät henne se sig omkring och lukta i vinden fick ögonen ett annat uttryck, hon tittade sig intresserat omkring och gav sedan ifrån sig ett starkare glädjepip. När jag sedan satte ner hundburen på gräsmattan började huvudet snurra som ett periskop och hon började stryka sig mot gallret. Sedan sa hon Mjau och en grå liten katt i ungefär samma ålder rusade ut ur närmsta buske och började stryka sig mot henne på utsidan av gallret! Ett litet syskon?

Eleonora valde, precis som Nils, att först rusa in i buskaget när jag öppnade dörren, men hon kom tillbaka efter bara en liten stund. Hon och den lilla grå gick jämsides och buffade och strök sig mot varandra medan de krokade i varandras svansar. Vilken glädje att se deras glädje över återföreningen! En vacker bild av vänskap. Synd jag inte hade kameran med.

Ett under har nog skett! (3)

… fortsättning från igår.

Två unga katter, en hona och en hane, fick jag alltså med mig hem från veterinären. Med stora svarta ögon såg de sig förundrade omkring i den nya lilla världen, hundburen.

Ett drygt dygn i lugn och ro räcker för en kastrerad hane, så Nils blev frisläppt i YY:s trädgård lördag eftermiddag.  När jag lyfte ut buren på gräsmattan sa han Pip! och visade med hela sitt kroppsspråk att han kände igen sig. Han blev jätteglad och sprang för livet in i närmsta buskage.

Lilla svartvita Eleonora, som kastrerades med ett minimalt flanksnitt, ungefär en cm stort, skulle egentligen ha stannat i boxen till måndag morgon. MEN … Redan på fredagkvällen signalerade hon mycket starkt att hon ville ut. Senare på kvällen la hon sig i den lilla sandlådan och blev kvar där nästan ett dygn i nästan samma ställning. Hon var mycket, mycket bekymrad – och jag med.

Fortsättning följer imorgon …

Ett under har nog skett! (2)

… fortsättning från igår

Fredag morgon inleddes med regn och blåst. Inget bra kattväder, men trots det bara myllrade de omkring köksingången, genomblöta och hungriga. Sammanlagt 11 st i olika åldrar och skick.
Jag var beredd på att möta en mycket hånfull YY, men faktiskt sa han bara hej och gick förbi. Han ville naturligtvis åse mitt misslyckande på lite avstånd. Efter ca 20 minuter satt 3 katter i var sin box. Hela vägen till veterinären satt de alldeles tysta. Allt var nytt och okänt för dem, aldrig tidigare hade de varit instängda i en liten transportbox, aldrig åkt bil. Nya ljud, nya dofter, nya röster.
Tre åkte till veterinären, två kom tillbaka. En var i mycket dåligt skick. Hon var en 6-7-årig honkatt, som fött många och stora kullar, berättade YY senare. Flertalet ungar hade avlivats. Hon hade inga tänder, blodöra, stora och hårda proppar i öronen efter öroninflammationer och stora, troligen smärtsamma, juvertumörer. Om hon varit en innelevande sällskapskatt hade hon kanske kunnat behandlas och kanske fått några år till, men hon var inte behandlingsbar och avlivades.
De andra två fick följa med tillbaka i ett något drogat tillstånd för att nyktra till i var sin hundbur.

Jag ringde YY på kvällen för att berätta den sorgliga nyheten att bara två kom tillbaka. Han tog det med fattning och vi talades vid i kamratlig ton en stund. Inga hånfulla kommentarer eller insinuationer – och sen tackade han mig!!!! Halleluja! Undrens tid är inte förbi! Har jag lyckats få en bonde att ändra inställning till sina katter? Kommer fler att följa hans exempel?

Fortsättning följer imorgon …

Ett under har nog skett! (1)

En bonde jag känner klagar ofta på att han har för många ”kattajävlar” och att han ska anlita jägare för att skjuta dem. Varje gång har jag talat om för honom, låt oss kalla honom YY, att han borde ta hand om deras fortplantningsförmåga. Varje gång har han tagit sig för pannan, hånskrattat och sagt ungefär att jag inte ska lägga mig i det jag inte begriper. I fredags hade min alltid pålitlige veterinär, Jiri Hospes, några lediga tider och vi bestämde preliminärt att jag skulle komma med några av YY:s katter. Det känsliga samtalet med YY på torsdagskvällen lät ungefär såhär – efter lite inledning om hälsotillstånd, väder och sådd i nämnd ordning:
”Jag har pratat med min veterinär …”
”Om vadå”, avbröt han irriterat och höjde rösten
”Han har tid att kastrera några av dina katter …”
”Jag lägger inte pengar på några kattajävlar!”
”… eller du tycker om att slå ihjäl små kattungar …”
”Och hur fan skulle du kunna fånga dem?” fnyste han på väg att gå i falsett
”Hur dags ger du mat på morgnarna?”
”Tjaaa, vid 7 ungefär”
”Sätt ingen mat imorgon, så kommer jag och …”
”Ja, om du nu tycker det är så dj-a roligt att fånga katter, så LYCKA TILL!”
Rösten dröp av förakt och ironi, som jag tyvärr inte kan återge i skrift. MEN han hade gett mig tillåtelse att göra livet lite lättare för åtminstone några förvildade katter!
”Jag tycker inte alls det är roligt, tvärtom är det mycket, mycket tragiskt att det ska behövas.”
”Det är inte mina katter, de bara kommer”
”Då är det ju fler som inte tar hand om sina katter!”

Fortsättning följer imorgon …

Vem använder pengarna?

Känd djurskyddsorganisation i Malmö sponsrar kastrering av katter. Bra, men det gäller enbart privatpersoner, legitimering krävs. De katter som kommer ifråga är alltså redan ägda katter.  D v s pengar som skänkts till kampanjen går i vissa fall till välbeställda kattägare med raskatter. Kampanjen gäller endast en kort period och endast på fem kliniker i södra Skåne.

Tidigare år har det blivit pengar över i kampanjerna. Övergivna och förvildade katter lever ett oerhört hårt liv och många aktiva i ideella kattföreningar gör sitt bästa för att hjälpa dem. Här skulle pengarna göra mycket större nytta. Ge föreningarna förtroendet att använda pengarna under hela året och låt dem utifrån konkurrensaspekten välja veterinär inom sitt område. Då kan hjälpen användas oavsett när behovet uppstår under året.

1) Skälet till att man kastrerar en tamkatt är att den under löp/brunsttid kan vara mycket störande såväl lukt- som ljudmässigt. En ansvarsfull kattägare kastrerar därför sin katt.

2) Skälet till att man vill kastrera övergivna och förvildade utelevande katter är även att de inte ska föröka sig okontrollerat och förhoppningsvis kunna leva ett lugnare liv utan hanarnas revirstrider och utan att honorna ska behöva föda kull efter kull av kattungar.

Med det som utgångspunkt kan man säkerställa att de pengar som skänkts och som avsatts för kastrering verkligen används där de bäst behövs.

Vad skulle Zlatan ha gjort?

Lördag eftermiddag. Dimman ligger halvtät över åkrarna. Lisa ligger utsträckt på köksbordet. Plötsligt reser hon på huvudet. Tittar intensivt på något för mig osynligt. Reser sig försiktigt och stelnar i sin position. Jag tittar ut, men ser absolut inget ovanligt. Jo, plötsligt, ur dimman kommer två rådjur. Först springande läng ko-stänget, sedan stannar de och smakar lite lugnt på våra små träd och buskar. Det får de gärna göra. Vi står alldeles stilla och bara njuter av de vackra djuren. Vad skulle Zlatan ha gjort?

Jaktsverige tror på Zlataneffekt och gör en integrationssatsning: fler kvinnor och fler nya svenskar till jägarkurserna! Var i veckan som gått inbjuden av ett känt företag till ekonomiinformation och visning av filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. I minglet med mat och vin berättade en av företagets ”självlysande” medarbetare att han älskade naturen. ”Underbart att få sitta i tystnaden och bara vänta på vildsvinen! En gång fick jag in en perfekt fullträff! En ung vildsvinsgalt – hans bror kom strax efter! Men honom sköt jag inte, jag lyckades behärska mig!”

Älmhult vill använda kommunalt kött från egna slaktdjur. Tanken är att köpa från en lokal småskalig producent, slakta på ett mindre slakteri i närområdet. Allt för att minska transporter och få bättre kvalitet. Hmmm, kunde man inte kombinera det med Zlataneffekten och helt slippa transport av levande djur?

Senaste nytt omjakt

Fan tro´t!?

Ur SkD idag:
”Illavarslande prognos om klimatförändringar. Vi ser nu effekterna mycket tydligare. Det rör sig inte längre om ett avlägset hot”, säger FN:s klimatpanel.
”Varningarna gäller så allvarliga saker som jordens och människans framtid”, skriver någon på Opinionssidan.
Och så säger Bill Gates på besök i Stockholm: ”Världen utvecklas faktiskt åt rätt håll!”

Såg en film för länge sedan. I programtablån minns jag att det stod ”har imponerande specialeffekter, men uselt manus”, men eftersom det var en science fiction så blev jag nyfiken. En av de bästa filmer jag sett! Verkligen tänkvärd och anknyter till ovanstående.
Den handlar om främmande farkoster, som anländer till jorden och människorna svarar som alltid med vapen och aggressivitet mot det okända. Representanter för den andra civilisationen har funnits på jorden i åtskilliga år för att försöka förmå människor att bevara den vackra planet de bebor.
Samtal mellan nyanländ utomjording och en människa:
”Den här planeten håller på att dö. Människorna dör.”
”Kom du för att rädda oss?”
”Nej, det gjorde jag inte.”
”Du sa att du kom för att rädda oss.”
”Jag sa rädda jorden.”
”Du kom för att rädda jorden från oss.”
”Vi kan inte riskera planeten för en arts skull.”

DE KOMMER KANSKE SNART!

×