Den bara hänger ju däruppe!

Vilket slösande solsken det varit i helgen! Grannen Bengt bjöd in till grillning i solnedgången i lördagskväll och det blev så sent att elden släcktes och stjärnorna tändes medan vi pratade gamla semesterminnen. Trots mycket resande i ungdomen har vi inte varit på samma ställen.
Vid ett besök i Aqaba vid Röda Havet i slutet av förra årtusenet undrade en sydindisk städare på hotellet på bruten tamil-hindi-engelska varför så många skandinaver åkte dit. Jag gjorde en svepande gest med båda armarna utåt-uppåt mot den klarblå himlen, solen och havet ”Solen, solen! Och vattnet och stranden och VÄRMEN!” Han såg ut som ett frågetecken. Mina kunskaper i tamil var (och är fortfarande) obefintliga, mycket haltande i  hindi, men jag översatte raskt hans min och hans verbala svar till ”Jamen, solen, den bara hänger ju där och skiner – varje dag!”

Ringorm har åter igen blossat upp på stackars Emil. Ett återkommande problem tidigt varje vår. Första gången visste jag inte vad det var och ringde naturligtvis trogne veterinären Jiri Hospes. Förklarade att det såg ut som om han hade runda blodiga sår. ”Lägg honom i solariet!” blev det oväntade svaret. Medicin finns, men den hjälper inte på katter. Nähä, bara att invänta vårsolen och se till att han är ute så mycket som möjligt. Det läker sedan på några få dagar och pälsen växer ut igen, men han är mycket irriterad så länge det varar. Märkligt nog har det hittills inte smittat någon av de andra – inte mig heller.

Ingen ny djurskyddslag

Sorgligt, sorgligt, men så blev det då som många befarade – ingen ny djurskyddslag före valet i höst. Djurskydd är tydligen ett så glödande problem att politikerna inte vågar ta i det! Propositionen skulle presenterats den 18 mars, men man har inte lyckats åstadkomma någon. Denna regering skjuter upp frågan till efter valet och hoppas slippa ta ansvar trots att man initierade hela frågan redan 2010. Är det ekonomiska hänsyn till landets köttproducenter som ligger bakom beslutsångesten? I så fall kunde man ha brutit ut den del som handlar om katter och övergivna djur, liksom man brutit ut och beslutat om andra mindre delar. Herrelösa katter har inget ekonomiskt intresse för någon. Utom möjligen för de veterinärer, som har kontakt med kattföreningar.

Djurfiende … eller …

Ännu en gång har djurskyddsinspektörer upptäckt förfärliga missförhållanden hos ”djurvänner”. Se artiklar i de senaste dagarnas tidningar. Det verkar som om katter är de som oftast drabbas av missriktade omsorger. Djursamlande är i många länder en psykisk diagnos, dock icke så i Sverige. Att ha många djur är i sig inget fel, men de kräver mycket arbete och omsorger om de ska ha det bra. Enbart mat, vatten och tak över huvudet är ingen bra omsorg.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA   Har han ett bra liv? Ja, jag tror det. Juns äter, sover och får sällskap även hos minst två grannar – kanske fler. Ibland passar det inte med torrfodret, då går han till grannen Bengt. Kanske bjuder han på hemlagade köttbullar med sås. Herrgårdsost tillhör också favoriterna.

Jo, jag vill tro att han mår bra. Motion får han ju också med sina promenader mellan husen. Och så lägger han viss energi på att hålla gårdarnas hankatter på avstånd. Så här i mars månad får han ligga i.

Bra idé att ge jakt ett eget kulturår?

Läste lite idag på riksdagens hemsida och se vad jag fann! En riksdagsman har lämnat en motion där han på fullt allvar anser att år 2015 ska utses till ”jaktens, viltköttets och viltvårdens år”!

”Betänkande 2013/14:MJU19 Jakt och viltvård. Hans förslag:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att lyfta upp jaktens och viltvårdens betydelse för det svenska kulturarvet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att jakten och dess betydelse får ett eget kulturår, exempelvis 2015, för att uppmärksamma jaktens betydelse och för att kunskapen och förståelsen för jaktens och viltets betydelse för Sverige ökar.”

Jag tycker att 2015 ska bli djurskyddets år! Förslaget om ny djurskyddslag ska behandlas i Miljö- och jordbruksutskottet den 27 maj och i juni kan förslaget klubbas av riksdagen och bli lag.

I en artikel i tidningen Kattliv uttalar sig Fredrik Federley (C) positivt om ID-märkning av katter. ”Det är inte ett för stort lagkrav, utan anständigt”. Många remissinstanser tycker detsamma. Och så tror man sig komma tillrätta med det ökande antalet övergivna och förvildade katter! Man bryter ut en liten del av problemet och ser inte helheten.

ID-märkning är bara en tatuering i ett öra eller ett chip i nacken. Oansvariga kattägare kan fortsätta att överge sina oregistrerade djur. Tyngdpunkten i förslaget borde istället, utöver ID-märkning, ligga på ägaransvar, registrering och 18-årsgräns för att få äga djur.

Om man släpper ut sin älskade sällskapskatt så är enbart ID-märkning med chip till ingen nytta. Det kan vara mycket svårt att hitta och fånga in en förvirrad och förvildad katt. Öronmärkning syns på kort avstånd och man behöver inte ta en upphittad katt till veterinär eller polis för avläsning. Utan registrering är chansen mycket liten att man får tillbaka sin katt!

Att ge legitimitet åt TNRM, som finns i många länder, skulle inom några få år lösa problemet med de många herrelösa katter som nu finns i städer och byar. Ökat krav på ägaransvar skulle förhindra att nya hamnar i samma förtvivlade situation. Enligt nuvarande lag kan den som matar/tar hand om en övergiven katt straffas, medan den som överger sitt djur går fri.

Var aktiva och uppmärksamma när propositionen läggs. Att ändra/korrigera ett beslut i efterhand är omöjligt. Mer information finns på riksdagens hemsida efter 27 maj.

×