Salmonellasmitta?

En granne hade i förrgår lite synpunkter på att jag lagt ut ett kalkonskelett till rovfåglarna. Han tyckte inte det var så bra att lägga rått kött de kan ju få salmonella och kanske kunde de sätta de hårda benen i halsen … Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta!

Jag kollade lite fakta. Enligt Svensk Fågel är de svenska matfåglarna i stort sett fria från salmonella. Mindre än 0,1% drabbas och enligt Statens Veterinärmedicinska Anstalt och några andra sajter så bär i stort sett alla vilda djur på salmonellasmitta, dock utan att smitta andra och utan att själva bli sjuka. Om jag fattat saken rätt …

Fågelben är i rått tillstånd mjuka och jag såg hur de väldiga fåglarna nästan klippte sönder benen, men OK jag kunde kanske ha delat dem i mindre bitar. Ska bli nästa gång! Ben blir hårda och kan splittras först när de är kokta och då kan de bli riktigt vassa och farliga för både fåglar, hundar och katter.

Hasses funderingar

Hej allihopa! Minns ni mig?  SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Det är jag som är Hasse. Nu ska snart matte skriva en stund igen. Då lägger jag mig på min DG201 Multi WAN Residential Gateway. Den surrar lite svagt och så är den varm som ett knä och så kommer ljuset uppifrån. När hon sen kopplar in sin LapTop och fäller upp locket så får jag en skyddad plats där bakom. Mysigt! Hoppas hon ska sitta kvar länge. Fast hon sa nåt om att titta på Vetenskapens värld. Det skulle handla om engelska katter. Ligger på SVT Play också några dagar framåt. Jag bryr mig inte om att se det. Dom pratar så konstigt. Jag tar en eftermiddagslur istället i väntan på kvällsmaten.   Hej då!

Lördagsnöje

I söndagens tidning stod det om en ”Sugen iller stal middagen”. Familjen hade lagat en gryta gulsch och ställt den utanför huset för att spara plats i kylen. En iller kom under natten och tog sig ett skrovmål ur grytan. Mannen i familjen säger ”Hela middagen rök” och ”Jag fick banka ganska rejält på rutan innan han försvann, så han verkade gilla maten.” Jag hade låtit illern hållas. Varför jaga bort den? Maten skulle väl ändå kastas, eller?

I lördags satt alla mina 5 landetkatter (+ grannens 2) uppradade i fönsterkarmarna och tittade tysta, uppmärksamma och storögda på fåglarna utanför i trädgården. Stora fåglar och många. Jag höll mig lite i bakgrunden. Hade under förmiddagen lagat till en kalkon jag haft liggande i frysen sedan i höstas och skrovet och lite av vingarna la jag ut för att se om någon rovfågel skulle hitta det. Alikorna kom naturligtvis först, men det dröjde inte länge förrän den första gladan singlade ner och sedan en till och en till … Som mest var det 8 glador som kalasade på det råa kalkonskelettet och inälvorna. Alikorna höll sig på behörigt avstånd.  Nästa gång vi åker till vårt lantställe tror jag vi ska servera hela kycklingar bara för nöjet att få se dessa magnifika fåglar på nära håll. Och kameran ska vara med.

Efter ca 1 timme fanns inget kvar och festdeltagarna gav sig av. Varifrån kom de alla? Det vete´ katten …

Lilla Lisa har gjort det igen

Det var länge sedan sist, men nu har hon kommit glatt inskuttande med ett byte igen. En levande mus som hon släppte på köksgolvet. Varför? Hon är inte hungrig. Helt enkelt för att hon tycker det är himla kul! Det är betydligt roligare än en skål med torrfoder!
Jaktens spänning och nedärvda instinkter motiverar henne liksom innekatten som jagar en boll eller ett snöre. Innekatten kräver inte vår medverkan mer än kanske 10 minuter några gånger per dag. Den sysselsätter sig oftast själv en lång stund efter.

Är detta snö?

Det här hände gode vännen fastighetsvaktmästaren på väg till jobb vid 5-tiden en snöig morgon förra veckan:

Jag var ensam på vägen en hel mil tills jag såg en bil på näsan i diket. Snön både fög och föll intensivt uppifrån. Stannade naturligtvis för att se om någon satt i. Det gjorde det. En mycket mörkhyad man vevade ner rutan och frågade ”Är detta snö?” Jo, visst är detta snö och hård vind! ”Do hjälpa mig!?” Han var klädd som för en färd till Antarktis och ville inte lämna bilen där i diket och åka med till Malmö. Han var nöjd med att få hjälp med att ringa efter bärgare.

Hur lär man katten att gå på låda?

Det är väl ingen kattmyt precis, men många har ställt frågan så det är helt klart ett problem –  men inte för katten.

Min duktiga frisör, Camilla på Hårmakarna vid Caroli City, planerade att skaffa en kattunge, men la pannan i djupa bekymrade veck medan hon klippte ”Hur ska jag göra för att lära den att gå på lådan? Jag vill ju inte släppa ut den.” Inga problem visade det sig. Hon satte kattungen i sandlådan och den visste genast vad den skulle göra!

Eller kommunpolitikern som envisades med att släppa ut sin katt på egen hand för att den skulle sköta om. ”Det går inte att lära den gamla katten att gå på låda!” Han fick rådet att fylla en låda med sand, sätta den vid ytterdörren och katten fattade genast vad den skulle användas till. Han behövde inte ens lyftas dit. Den katten slipper numera att gå ut och lever istället ett tryggt liv.

Rekommendationen från kattbeteendevetare är att man ska ha en låda mer än antalet katter, men i så fall inte sätta dem nära varandra utan på olika ställen i bostaden. Två små lådor bredvid varandra uppfattars som en stor.

Våra numera 7 landetkatter, som går ut och in som de vill och sover var de vill, trodde vi skulle sköta om utomhus. Jovisst, det gör de när det är hyfsat varmt och torrt, men inte i regn, blåst och minusgrader. Då gör de som vi, stannar helst inne.

Honung är gott

SAMSUNG DIGITAL CAMERAUpptäckte under en promenad i fredagsregnet att bönderna i närheten av vårt lantställe har sått 100-tals tunnland raps. Nåja, kanske en överdrift, men många, många tunnland är det. Kommer att dofta underbart under blomningen till våren. Som gjort för bin. Tror jag ska satsa på bin också. De är visserligen inte så klappbara som katter, men gör en stor arbetsinsats för oss människor alldeles gratis. Den enda belöning de får för allt sitt arbete är socker. Om de hade kunnat leva gott på socker hade de producerat socker. Av någon anledning producerar de honung istället. Varför? Det vete´ katten.

 

Rosa – konkurrensutsatt?

Rädd för kamphundar?

Frågan ställdes i SkD under rubriken Dagens fråga och 75% svarade JA. Det framgår dock aldrig hur många som besvarar Dagens fråga. Kan ju i värsta fall vara 4 st!

Jag är nog mer rädd för ägarna! Inte alla men vissa. T ex den unga, smala, snygga tjej i 20-årsåldern som kom stolpande på 8-centimetersklackar nära Folkets Park med mobilen i högerhanden och kamphund med överskottsenergi i tunt snöre i den andra. Hennes hela och högljudda uppmärksamhet var riktad mot mobilen. Noll koll på hunden! Hunden var glad och ville bara nosa och klappas. Inget fel på den. MEN plötsligt såg den en väluppfostrad schäfer med vidhängande husse två kvarter bort. Hurra, en kompis att leka med!

Den unga, smala, snygga tjejen hamnade raklång på trottoaren, mobilen slank i avloppet ner och hon släppte naturligtvis kopplet. Det här får någon annan ta hand om! Jovisst, det slutade ju bra, men den hann skrämma flera personer riktigt ordentligt.

Jag har blivit attackerad av hundar ganska många gånger, men aldrig biten eftersom jag inte är rädd för dem. Jo, en gång blev jag faktiskt biten i stöveln av en liten chihuahua (antagligen felstavat). På väg hem från jobb passerade jag en av de andra entréerna i vårt hus. En äldre dam öppnade dörren och släppte ut tre stycken minimala små skällande hundar. Skällande? Nä, det var snarare piip, piip, piip. Tre i en kör. Den förste satte tänderna i mitt ben och höll sig vilt morrande fast där en lång stund. Tänderna gick inte ens genom stöveln. Stort svårfångat byte!

Nytt år nya möjligheter

Oj, så lång paus det blev under sluthelgerna 2013! Det var inte riktigt meningen – härmed tas det nya tag!

Nyårsafton skulle jag bara vila liten stund med boken om Bob, men somnade vid 22-tiden och vaknade 06.15 pigg och utvilad och tog en timslång morronpromenad i ”soluppgången”. Det var nästan kusligt ensamt. Jag mötte 2 personer – båda med hund!

Gatukatten Bob är en positiv historia om katten som flyttade in hos gatumusikanten och därmed räddade hans liv. Enkel men mysig läsning. Inte som Gubbe och katt av Nils Uddenberg, som kom hösten 2012, men mycket läsvärd. Båda har många kloka tankar om människors förhållande till djur.

Rubrik idag ”Döda kor flyter i land på sydkusten”. Det kan de knappast göra om de inte blivit dumpade från något fartyg. Avklippt öronmärkning, precis som på en del hittekatter.

”Jaktlag vill skjuta sothöns i Baradamm”. Jaktlaget sätter ut gräsandsällingar i dammarna för att skjuta dem när de blivit vuxna. Sothönsen tycker dammarna är deras och jagar bort änderna. Jaktlaget vill alltså skjuta sothönsen, eliminera dem, för att kunna skjuta gräsänder!? Länsstyrelsen fattade ett klokt beslut. Inga sothöns får skjutas. Hur gör då jaktlaget? Skjuter dem i alla fall eller smörjer kråset med kinesiska kycklingbröst?

”Havsöringsjakt i snålblåst och kyla”. Tänk vad människor kan utsätta sig för bara för nöjet att få döda!

Och så kräver Kina eldupphör i Sydsudan. Inte för att rädda människor, djur och natur undan krigets fasor, utan för att rädda sina investeringar och oljeleveranser!

Ja, ja, livet går vidare för en del. T ex en bekants katt. Han insjuknade omkr 17 dec i diarré och kräkningar. Jag frågade noga per telefon om något hade förändrats i hemmet, mat, blommor, mattider, men nej, ALLT VAR PRECIS SOM VANLIGT. Veterinären frågade detsamma 2 dagar senare och fick samma svar.

Stackars katten fick kortison och blev bättre, men vid Trettonhelgen var han sjuk igen. Samma symptom och dessutom saliverade han kopiöst och var helt utmattad. Husse sa som i en bisats att hans granne bett honom ta bort hyacinterna i trapphuset eftersom hon var allergisk.

Heureka!!! Husse hade köpt ett flertal hyacinter den 15 dec (de doftar ju så gott!) och satt dem högt uppe på bokhyllan för att inte katten skulle bita i dem. OCH SÅ HADE INGENTING FÖRÄNDRATS!

Hyacinterna fick flytta ut, ordentligt tvärdrag sattes under någon timme och katten mår nu bättre, men är mycket trött. Sånt här tar på krafterna.

GOD FORTSÄTTNING!

×