Silencio

Vet inte om jag stavat rätt, men det var så det kändes när jag öppnade ytterdörren 06.12 i morse. Helt vindstilla för ovanlighetens skull. Och svart som i pappas hatt, som farfar skulle ha beskrivit denna midvintermorgons mörker. Tyst, det var TYST, riktigt riktigt TYST! Så när som på en och annan droppe som föll tungt då och då från drypande våta trädgrenar. Det kändes nästan som vår i luften och dagen har ökat med 4 minuter! Jag fick nästan lust att sätta mig på ljugarbänken och bara njuta av tystnaden och lugnet, fast sen kom Juns i en sådan fart inifrån grannens att han nästan låg på sidan i kurvan. MAT MAT, JAG VILL HA MAAAAT!

Maktkamp

I vårt hem har det en längre tid tydligen pågått en maktkamp utan att vi arma okunniga människor har förstått. Det började nog i november. Vi undrade lite varför unge katten Bosse verkade ligga allt oftare i ett hörn i hallen och titta in i arbetsrummet. Jag noterade flera gånger att då låg Hasse, pensionären, på översta våningen i klätterställningen och tittade lugnt, men ganska intensivt tillbaka på Bosse. Han släppte inte Bosse med blicken ens om vi klappade eller pratade med honom. Någon enstaka gång låg Bosse högst upp och tittade ner på Hasse, som då alltid satt bredvid soffan och tittade tillbaka. Inte ett enda ont ord eller ljud yttrades. Det handlade enbart om telepati eller nåt.

Samma ljudlösa drama utspelade sig inte mellan landetkatterna Rosa och Lisa idag på morgonen, även om inledningen var densamma. Båda ville ligga på favoritplatsen dvs på bordet bredvid kaminen. Rosa, grannens katt, var där först och till och med jag kunde se att hennes gröna ögon signalerade ”Jag ger mig ALDRIG!” när hon intensivt tittade Lisa rakt in i ögonen. Lisa satt på kaminen och tittade tillbaka lika intensivt med stora svarta missnöjda pupiller. Kaminen var alltså inte tänd, men kanske lite ljummen efter föregående kvälls eldande.

Så plötsligt anföll lilla Lisa! Hon är den katt som står allra lägst på rangskalan. Det blev ett kortvarigt, men högljutt kattrakande, viftande tassar med vassa klor och sen lite småtussar att städa upp. Ingen av dem fick favoritplatsen – det blev istället Juns som tillbringade resten av förmiddagen där!

Jag önskar er alla en fridfull God Jul!

Heja tjejer!

Polisen i Sverige ska 1/1 2015 indelas i 7 regioner istället för som idag i 21 lokala polismyndigheter. Dessa regioner behöver givetvis duktiga ledare och av de 7 föreslagna kandidaterna är 3 kvinnor. En av dem är Carin Götblad, som tidigare var länspolismästare i Stockholms län. Hon såg till att det bildades en djurpolisgrupp där. Hennes senaste uppdrag var som nationell samordnare mot våld i nära relationer. Djur används ofta som ”slagträ” vid våld mot kvinnor i hemmen. Kan hon med sin breda erfarenhet se till så att även Sverige får en rikstäckande djurpolis? Heja tjejer!

Vad är det vi äter – och vad vill vi äta?

De senaste dagarnas förfärliga nyheter om hur djur behandlas i Kina och Sverige har förmodligen fått många att tänka efter. Hur vill vi att de ska leva – och dö? Vad vill vi äta? Vilka djuriska produkter vill vi använda? I Personligt-artiklarna i SkD antyds det ofta att vi ska äta mindre kött. Men …

Det finns vegetarianer, veganer, laktovegetarianer, ovo-vegetarianer osv. Vissa kallar sig vegetarianer och äter kyckling! Andra vegetarianer äter fisk med god aptit. Ägg ingår nog i de flestas matlagning. Vad kan de då kallas som dragit ner animaliekonsumtionen till kanske 5%?

En del människor äter endast vildfångad fisk. Andra äter inte kött från producerade djur, men kan tänka sig att äta vilt! Hur tänker man då?

Det går faktiskt att odla kött!

Många anser att skärp, skor och handväskor ska vara av skinn eller läder. Varför det?

Stackars kycklingar

Ja, så kunde vi då i går kväll på nyhetsprogrammen se hur vissa människor betraktar kycklingar. Inte som levande varelser, som känner glädje och sorg, utan som råvara till livsmedelsindustrin. Det spelar ingen roll om 26% dör en plågsam kvävningsdöd – uppfödaren tjänar bra i alla fall. Pga snabb tillväxt, de ska bli slaktfärdiga på några få veckor, hade de groteska proportioner. Förmodligen också förfärlig värk i sina förväxta ben.

Den nuvarande djurskyddslagen är ett hopkok av gamla lagar från 80-talet och nyare anpassningar. När en väninna till mig talade med en regeringsrepresentant om behovet av ny djurskyddslag och om utökat ägaransvar för sällskapsdjur fick hon till svar att ”Det är ingen mening med att stifta lagar som ingen följer”. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson och andra som ägnar sig åt djuruppfödning säger ofta att ”Sverige har världens strängaste djurskyddslagar”. Vad hjälper det om de inte efterlevs?

Vill vi verkligen äta djur som måst leva på det sätt som visats i flera nyhetsinslag den senaste tiden? Vilka hälsomässiga konsekvenser får det för oss människor?

Äntligen nåt positivt om djur!

En viktig dom har fallit i Förvaltningsrätten i Göteborg. Det gäller en TNRM-tvist och information om den kan ni läsa på

http://www.djurensratt.se/om-djurens-ratt/nyheter/viktig-dom-har-fallit-i-trn-tvist    och hela domen finns på

http://www.djurensratt.se/sites/default/files/dom_avidentifierad.pdf

En liten varning dock! Den är på 22 sidor!

Än är den ju inte prejudicerande och den handlar om ett mycket speciellt fall, men kanske kan den ändå väcka ett litet hopp för alla de ”matare” som hjälper och tar hand om övergivna och förvildade katter.

Kapitalism motverkar djurplågeri …

… stod det på Opinion i SkD 28/11. Det handlade om den internationella handeln med djurdelar och jag förstod inte artikeln då och gör det fortfarande inte.

USA krossade i november 2013 sex ton elfenben för att visa att man menar allvar med att skydda djuren i Afrika. Tanzania brände ungefär samma mängd elfenben på 90-talet i en jättebrasa och använde samma argument. En förmögenhet för ett fattigt land eldades upp. Bidrar man då inte istället till att utrota elefanten?

Dagens guldpris är 282.000 kr/kg och elfenben lär betinga det dubbla!

Tigerskinn blev under en period i början av 2000-talet mycket populärt i avlägsna delar av Tibet. Varför? Jo, plötsligt hade man pengar nog att handla lyxvaror. Dalai Lama talade sina landsmän tillrätta och de brände sina tigerskinn. Vem tjänade på det? Kapitalisterna! Vilka dog? Tigrarna!

Enligt Privata Affärers hemsida idag står nu Afrika i tur för samma ekonomiska uppsving som tidigare Kina. Afrikas växande och unga befolkning, ökad inhemsk efterfrågan och utvecklingen inom jordbruket nämns som några viktiga tillväxtfaktorer. Utländska företag förlägger nu alltmer tillverkning i Afrika när kostnaden för arbetskraft stiger på andra håll.

Vill vi genom att placera våra pengar i Afrika-fonder stödja den utveckling som går mot skövling av djur och natur? Hur menar USA att man skyddar djuren i Afrika?

Eller ska vi göra som Privata Affärer skriver: ”Förändringsbenägenhet är avgörande för utveckling, vilket innebär att vi även måste kunna förändra oss själva och våra egna synsätt” fast de menar inte utveckling på djurens och naturens villkor utan det handlar enbart om pengars stigande värde. Innebär det slutet för naturen och djuren eller början på ett kapitalistiskt nytänkande?

Bara två veckor kvar

När mörkret i förmiddags vägrade vika kom jag att tänka på en skolgudstjänst jag och mina små kamrater beordrades till för länge sedan. Den lilla landsortskyrkan har nog aldrig varit så välfylld. En strålande solig vårdag skulle vi få höra på prästen Munther. Det var inte så muntert, nej, vi hade hellre varit ute. Han stod uppe i predikstolen och talade länge och väl och vi föll väl efter ett tag in i någon sorts slummer. Jag hann se ur ögonvrån hur han hukade sig, tog sats, lutade sig snabbt och oroväckande långt ut över ”relingen” samtidigt som han med tordönsstämma utropade ”Oh, detta hemska mörker!” 80 ungar hoppade högt i bänkarna. Ingen hade en aning om vad han menade.

Jag kan bara instämma, men nu är det bara två veckor kvar tills ljuset så smått börjar återvända. I väntan på det läste jag en bok som heter I drakens tecken av Madeleine Brent. En romantisk äventyrsberättelse om 1890-talets Kina och England, som handlar om föräldralösa missionärsdottern Lucy, som levt hela sitt 18-åriga liv i Kina och sedan hamnar hos en överklassfamilj i England. Lätt humoristisk och fylld av språkförbistring och kulturkrockar. Ta denna t ex
”Emily satt i soffan och lekte med en vit kattunge när mrs Grisham med ett ansträngt leende såg på mig och frågade ´Har de katter i Japan, Lucy?´ frågan förvånade mig. ´Det … det tror jag, mrs Grisham. I Kina har vi i alla fall katter.´ ´Tycker du om katter?´
´Ja, det är ju bättre än inget, mrs Grisham, men kaninkött är godare´.
Hennes blick blev glasartad. Jag såg på de andra. De stirrade alla upprört på mig. Emily tryckte beskyddande kattungen till sig. Jag sa brådstörtat ´Jag ber om ursäkt. Jag förstod inte att ni talade om katter som husdjur. Det finns gott om herrelösa katter i Kina och när det är hungersnöd så tar vi …´
´Det räcker, Lucy.´ Mrs Grishams röst var som is.´”

Det är en bok väl värd att läsa även om den är gammal. Hasse tycker den är bra att ligga på.

Kattprat

En väninna berättade att hon ”pratat katt” med en kollega bosatt i en liten skånsk by. Kollegan var mycket bekymrad över att ett hus i byn varit till salu en längre tid och nu hade ägarna flyttat och lämnat kvar sina 5 katter. Hon mådde riktigt dåligt av att se dem sitta vid ytterdörren och vänta på att den skulle öppnas så de fick komma in som tidigare. Visserligen kom ägarna dit en gång i veckan och satte mat, men det kan ju inte kallas ”tillsyn två gånger per dygn”, som lagtexten säger att djur ska ha. Hon tyckte de nu såg slitna ut med toviga pälsar och katter som inte mår bra blir ofta smutsiga runt nosen eftersom de söker mat där de kan. Kollegan visste sig ingen råd vad hon skulle göra.

Mitt tips är att kontakta länsstyrelsens djurskyddsenhet. Enligt dem finns inte något problem med övergivna katter eftersom de inte får in några anmälningar! Troligen blir det då tal om avlivning. Ett positivare scenario kan istället bli att grannarna tar ett gemensamt ansvar om inte någon enskild kan eller vill ta hand om dem. Man kan låta dem vistas i någon öppen vedbod, uthus eller liknande. Frigolitlådor med halm är mycket uppskattade. Någon har räknat ut att matkostnaden för EN katt är  ca 100 kr per månad. Jämför med priset på CocaCola eller en ask cigaretter!

Kattföreningar för förvildade katter verkar ha så överfullt av övergivna tamkatter att de inte har plats för de förvildade. Dessutom lämnas katter ofta tillbaka av stödhemmen. Man har inte tänkt efter ordentligt innan man tog emot en katt i sitt hem.

Blåst igen!

Den gångna söndagen skulle ju bli strålande solig enligt prognosen och vi åkte till landet trots att inledningen inte såg så lovande ut. Hela gänget katter mötte oss i hallen. För husfridens skull gäller det att servera dem mat först av allt. De är inte hungriga, utan bara förväntar sig att de ska få något så fort vi kommer. Gissa hur de lärt sig det? Framåt middagstid blev det ju faktiskt solsken och klarblå himmel. Det tackar vi för! Men blåsten … Popplarna stod som parenteser, ja, inte (  ), utan ) ) från väst mot öst. Det är bara flaggorna vid Kronprinsen i Malmö som kan stå mot varandra, om ni förstår, och det oavsett varifrån det blåser. Imponerande.

Efter maten vill alltid Juns gå ut, men inte när det blåser för mycket. Han stannade i dörren och morrade mot vinden. Sen gick han upp på vinden (vitsigt va?) och vidare ut genom uthuset som om det skulle blåsa mindre där … Tre minuter senare satt han på fönsterblecket med en oerhört lidande uppsyn och pälsen i oordning. SLÄPP IN MIG!

Medan vi fikade blev det plötsligt ett väldigt oväsen i hallen. Om någon rasade nerför trappan eller om någon ny katt jagades uppför kunde vi inte riktigt uppfatta. En stund senare såg vi en katt långt ute på åkern. Det var den nya som har varit på ingång ett par månader. Den är halvtam och kommer från någon av gårdarna i närheten. Våra katter gillar den INTE eftersom den troligen inte är kastrerad och därför luktar annorlunda. Det är en ung katt och vi förmodar att det är en hankatt även om den genomträngande hankattslukten saknas. Det är ju inte riktigt säsong för parning nu, men kommer snart att bli och då ska hen vara ”avsnoppad” (=kastrerad) oavsett sort. Några kattungar vill vi inte ha hur söta och gulliga de än är i några månader.

Flera gånger har den kommit ända in i köket och ätit av torrfodret samtidigt som vi suttit i rummet bredvid. Alltså är den van vid människor, men väljer att hålla en låg profil. Inte alls som när Juns flyttade in. Han tog för sig från första stund.

×