Emil hos tandläkaren

Väldigt mycket tycks just nu hända kring Emil. Han visade i söndags alla möjliga tecken på att ha något besvär med tänderna eller munnen: tycktes bara äta vid vänster sida och då mycket försiktigt, tog ofta om munnen med framtassarna som om han ville ta bort något och ville inte bli klappad under hakan. När han sen dessutom blev het på öronen, vilket tyder på feber, så var det dags att beställa tid hos veterinären.

Det är två år sedan jag senast tog Emil till veterinär och då för en vaccinering, men han var så förtvivlad att jag lovade att han ALDRIG mer skulle behöva åka i en transportbox igen. Ja, förutom då akut, men det sa jag nog inte högt så han hörde.

Nu blev han sövd, allmänt undersökt och befunnen vid god vigör om än lite för tjock, som de flesta av oss. Tänderna var fina, men en liten sak, troligen en benflisa, hade kilat sig ner i tandköttet mellan två tänder och orsakat en ordentlig inflammation. Dessutom var den ena tanden spräckt, så den drogs ut medan den andra borde kunna räddas med en penicillinkur.

SAMSUNG DIGITAL CAMERASom vanligt när någon av mina katter har fått narkos så får de inte träffa de andra förrän de är helt klarvakna och återställda. Hela vägen hem satt Emil och vaggade från sida till sida, hans ögon var glasartade och tycktes leva sitt eget liv utanför hans kontroll, men han såg ganska lycklig ut.

När jag öppnade boxen klev han lite vacklande ett par steg ut och lät sedan frambenen glida rakt ut åt sidorna. Jag tror att han skrattade, lycklig över att vara hemma igen! Han sköt på med bakbenen och gled fram över favoritfilten som ett kors. Vi tog det lugnt med en god bok resten av dagen i väntan på stormen.

Tack och lov så var alla åtta inne när stormen drog igång ordentligt vid femtiden. Alla satt spända och lyssnade till dånet utanför och knakandet i bjälkar och annat. Ingen ville gå ut. Inte ens Juns. Han morrade högt åt ovädret innan han vände i dörren. Jag valde att uppleva katastrofstämningen i mörker. Ska det va så ska det vara ordentligt!

Kattmyt 5: Katter är självständiga djur som inte behöver sällskap

Både ja och nej. Mest nej. Många tror att katter trivs bra med att vara ensamma och andra tror att en ensam katt behöver sällskap av minst en annan katt, vilken som helst. Båda antagandena är lika felaktiga. Katter är inte flockdjur som hundar, men omständigheterna kan tvinga dem att leva tätare tillsammans än de skulle gjort i ett ursprungligt vilt tillstånd.

De flesta domesticerade katter lever ensamma tillsammans med en eller flera människor och ibland med en annan katt. En del innekatter träffar aldrig någonsin en annan katt. Domesticerade katter behåller sitt kattungebeteende hela livet och uppskattar mänskligt sällskap och lek. Det behöver inte vara långa stunder. Kanske 10-15 minuter några gånger om dagen. Låt katten bestämma när den vill leka.

Att skaffa ytterligare en katt som sällskap åt den man tror känner sig ensam kan bli en katastrof. En äldre katt har oftast inget gemensamt med en liten ny kattunge. En etablerad hankatt vill inte ha en ny hankatt i sin närhet även om de båda är kastrerade. Det som tycks gå bäst är en äldre kastrerad hankatt och en ung honkatt. Inga paralleller dragna … Naturligtvis är det allra bästa att samtidigt skaffa två jämnåriga katter som känner varandra och sedan tidigare levt tillsammans.

Som ägare gäller det att försöka förstå sin katt och inte tvinga på den ett sällskap den inte vill ha. 12-årige Assar ville inte veta av nya kattungen som husse skaffade som sällskap åt honom. Han matvägrade och tillbringade allt mer tid liggande platt på en hylla i garderoben missnöjt svart i ögonen. Han hade verkligen inte tänkt sig att tillbringa ålderdomen så. Husse var klok och förstod problemet. Lillkisen fick flytta till en bekant som hade fem katter i en liten etta. Inget bra alternativ, men …

Men att ta in en ny katt som sällskap kan också gå väldigt, väldigt bra!

Snart på kattwalken!

Inlägget 16 augusti handlade om Bosse, next top model? Nu strömmar  modellerbjudandena in! Mest är det Gucci, men även flera andra!

Bosse på rygg

Avslappning i sminklogen!

Vad var det som hände?

Matdags söndag morgon för våra 5 eller 8 landetkatter. Differensen beror på om vi räknar in grannbondens eller inte. Alla var samlade runt och intill mina fötter och jag försökte hälla upp mat i 5 skålar utan att någon av katterna hoppade upp på bordet.

SAMSUNG DIGITAL CAMERAPlötsligt liksom neg Emil nästan omärkligt. Alla de andra rivstartade och rusade två meter bort och stirrade förvånat på honom. Själv stod han lugnt kvar och såg sig omkring. Såg ut att tala om att han hade koll på läget. Jag ställde skålarna som vanligt vitt isär på golvet så att de inte behövde trängas och alla kastade sig över maten trots att de inte var hungriga. Det var ett nyöppnat paket och därför extra gott.

Emil trampade lite av och an med framtassarna innan han började äta, men plötsligt tog han ett stort skutt bort från sig egen skål och mot en av de andra, la en kabel, vände ryggen åt den och fortsatte oberört att äta. De andra rivstartade igen mot närmsta vägg och stod kvar där och stirrade på honom. Allt hände inom en sekund. Emil fortsatte helt lugnt att äta med ryggen åt den decimeterlånga, svarta, vidrigt stinkande lorten. Han visade inte på några intentioner alls att ”gräva ner” den. De andra vägrade att gå fram till matskålarna.

Händelsen krävde tvärdrag (synd det inte blåste, det regnade desto mer), akut insats med piss-off och därefter en kopp kaffe medan jag försökte analysera situationen.

Vad var det egentligen som hände? Var nigningen hans sätt att säga Buu!? Ville han ha en egen kuppe liksom en gång Martin Ljung i sketchen med samma namn? Ville han tala om att han är ledaren? Akut knip i magen? Eller ville han bara ha madaro? Är det någon som förstår vad han ville säga?

Konversation

Under rubriken ”Kor gör inte samma val som människor” i dagens SkD skriver Dag Gustavsson flera kloka saker.  Kor och andra djur har mycket bestämda åsikter om hur de vill ha det, men tyvärr oftast inget val. Hur de har det bestämmer människan utifrån ekonomiska och ibland religiösa aspekter. Den nu gällande djurskyddslagen är ett gytter av gamla lagar, tillägg och olika anpassningar. Det behövs definitivt en ny baserad på moderna kunskaper och omtanke om djuren.

Dag skriver att vi inte kan konversera med djur. Nä, konversera kan vara svårt även med människor som talar samma språk. Men vi kan tala med djuren om vi ger oss tid och FÖRSÖKER förstå dem. Många förutsätter att djuren förstår mänskligt språk och beteende, men kan inte själva förstå djurens muande, gnäggande eller jamande. Sätter man då inte djurens intelligens högre än sin egen!?

Manligt?

Älgjakten är i full gång. 270.000 jägare i hela landet gör skogspromenaden osäker. 600 jagade vildsvin för ett tag sedan i norra Skåne. 1000 ville jaga varg. Troligen är de till 99% män. 44 män och 1 kvinna jagade räv och hare med jaktörnar i Kirgizien enl SkD söndag.

En kattorganisation sökte för något år sedan volontärer för att på olika sätt försöka ta hand om övergivna och förvildade katter i Malmö. Tre (3) personer kom – 100% kvinnor! Vad är det för fel på karlar?

Ett TV-tips

Upptäckte igår att den franska serien ”Home: Den stora resan” åter visas på Kunskapskanalen. Jag tror den är i fyra delar. Se den! Jorden i fantastiskt vackra bilder helt ovanifrån. Otroligt vackert – men samtidigt tänkvärt!

Gode Gud, ta kommandot!

Enligt SkD 2013-10-09 sid A20 vill Skivarps församling fälla ett antal träd vid tre av sina kyrkor. Enligt församlingens svar till länsstyrelsen ska de inte ersättas dels ”för att vi ska kunna komma in med lastbil och utföra olika reparationsarbeten på kyrkan”, dels för att man vill rädda kyrkomuren intill träden. Halleluja! Kyrkan låter döda ting gå före levande!

Visserligen står det i 1:a Moseboken 1:28 ”Gud sade till dem ´Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.´” Har församlingen Guds godkännande att själva avgöra hur de behandlar djuren och växterna? Känner sig Gud nöjd med vad vi människor åstadkommer när en av hens egna församlingar berövar träd, fåglar och insekter livet? Är det inte dags att överta kommandot?

Att plantera nya träd hindrar varken lastbilar eller skadar murar de närmsta 50 åren. Ett litet plus i marginalen för den ansvarige inför räkenskapens dag alltså. Ett större plus vore att plantera nya träd mellan de gamla för en snabbare återväxt. Några fågelbon blir det dock inte i de nya träden på många år.

Det finns många ställen i Bibeln som hänvisar till hur människan ska förhålla sig till djuren. I Matteus 10:29 säger Jesus att sparvar inte har något större värde, men för Gud är de ändå värdefulla. Så tänk er för innan ni fäller träden som är boplats för de minsta. Hade ni varit hinduer så hade ni legat risigt till! Kanske blivit små hemlösa sparvar i nästa liv!

Kattexperter?

På ett bibliotek sammanstrålade ca 20 kattälskare igår kväll för att lyssna till en författare som skrivit ett flertal böcker om katter och kattbeteende. Ja, vi hade nog kommit med lite olika mål i sikte … Några för att lite diffust få lära sig mer, andra för att få råd om sina egna katters problem. Flera frågor ställdes, men lösningarna på kattproblemen kom till stor del från publiken …

Vad gör en kattälskare till en kattexpert? Framgångsrik uppfödning av raskatter? Jag Googlade och fann ett flertal ”experter, djurbeteenderådgivare, djurpratare” osv, men endast en etolog, som studerat biologi och etologi (=läran om djurs beteende) ”vid flera av de större universiteten i Sverige” och vars hjärta klappar för katter. Etologens hemsida var senast uppdaterad 2010 och även hon var uppfödare av raskatter.

Cesar Milan har framgångsrikt försökt uppfostra hundägare att bättre ta hand om och tala med sina hundar. Det talas aldrig om att kattägare behöver uppfostras för att förstå sina katter. Mindre lyckade försök har gjorts att bjuda in kattexperter till olika soffprogram i TV. Det blir oftast bara lite gulligt och ”puttenuttigt” prat om vilken raskatt som passar bäst. Varför tas inte katter och kattägande på lika stort allvar som hundägande? Varför strandar pratet nästan alltid på raskatter? Och innelevande katter?

Är kanske vi som försöker göra livet lite lättare för övergivna och förvildade katter de största experterna på kattbeteende? Hmmm, det vete´ katten?

Aktivitet i Barcelona

Djurrättsaktivister genomförde i veckan en aktion för att minska köttätandet i världen. Det hände sig i Barcelona. Se mer på http://www.svt.se/nyheter/sverige/veckan-i-bilder-v-38-1

Äta kött tycker jag är OK, men det ska behandlas väl och på sina villkor så länge det lever.

Läste någonstans att 70% av den mat som produceras kastas bort. Det är inte OK.

×