Olika syn på djurs värde

Tre talande texter ur söndagstidningen:

I en dödsannons stod det ”Istället för blommor tänk på Höörs hemlösa katter”. Under Djur säljes fann jag följande ”Kanin & kaninbur Ny kaninbur säljes 575 kr. Kaninen bjuder jag på!” och slutligen ”4 kattungar 16 veckor bortskänkes”.

Rådjur farligast för skånska bilförare …

… var en rubrik i SkD 28/7. Jag tror istället det är de skånska bilförarna som är farliga för rådjuren! Ja, så tokigt det kan bli.

Precis som det står i artikeln ska man naturligtvis ringa 112 om man kör på och skadar eller dödar ett djur. Tyvärr är det många som inte bryr sig om djurs lidande utan bara kör vidare och överlämnar problemet åt oss som kommer efter.

Om det är ett vilt djur som ligger dött på eller nära körbanan ska man stanna och dra det åt sidan så att det inte blir orsak till fler olyckor. Dessutom blir det då mat åt t ex rovfåglar.

Om ett sällskapsdjur, oftast katt, blivit påkörd kontrollera eventuell ID-märkning i vänster öra och meddela nummer och plats till
Djur-ID 08-795 30 50. Många sätter fina halsband på sina katter, men utan telefonnummer. Hur får man då tillbaka sitt fina halsband? I flera TV-program har ”experter” uttalat att öronmärkning är gammaldags och att man ska chip-märka istället. Hur många privatpersoner har chipavläsare? Hur många tar en påträffad död katt till veterinär för kontroll?

Om du älskar din katt, trots att du släpper ut den på egen hand, så ID-märk den i vänster öra – det är dessutom billigare än att chipmärka och du har stor chans att få veta vad som hänt om den inte kommer tillbaka.

Djur ska ha det bra …

… skriver landsbygdsminister Eskil Erlandsson i sin krönika i Svensk Veterinärtidning nr 8-9 2013.

Han berättar om sin älskade vän Putte en hund han hade i 5-årsåldern. ”Jag vet av egen erfarenhet att sällskapsdjur kan bidra till många glada minnen och även till ökat ansvarstagande och respekt för det som är levande”. Så rätt, så rätt. Vidare skriver han att ”djurvälfärd är något av det som jag prioriterar högst. Inte minst i diskussioner med mina europeiska kollegor”.

Utöver Putte så är det nog mest lantbrukets djur han syftar på i krönikan. De djur som har ekonomisk betydelse för Sveriges bönder.

Bryr sig landsbygdsministern om alla de 1000-tals stackars herrelösa kattkrakar som stryker kring hus och gårdar? Det vete´ katten …

Travsport – hög risk ur djurskyddssynpunkt

Svensk Veterinärtidning nr 8-9 2013:
”Med anledning av en direkt fråga har veterinärförbundets djurskyddskommitté diskuterat tvångsmedel för travhästar tillsammans med SVS hästsektion. Enligt djurskyddslagen får ett djur inte utsättas för lidande i samband med träning och tävling. Travsporten är klassad som en tävlingsform med hög risk ur djurskyddssynpunkt. Felaktig användning och tillpassning av utrustning kan orsaka hästen lidande, oavsett vilken typ av utrustning som används. Det gäller även inom andra former av hästsport. Djurskyddskommittén välkomnar mer forskning på djurhälsa och djurskydd hos tävlande djur.”

Under rubriken ”Den nya djurskyddslagen måste införas” uttrycker kommittén stöd för de förbättringar som föreslås i ”Ny djurskyddslag” (SOU 2011:75) och lyfter speciellt fram dessa förslag till regeländring:

–          Tydligare straff för brott mot djur
–          Att samarbete mellan travbranschen och banveterinärer återupptas
–          Att det görs studier på de skador som träning och tävling åsamkar hästarna
–          Förbud mot att använda spö
–          Utökad veterinärbesiktning inför travlopp
–          Att Jordbruksverket tar ett större ansvar för att hjälpa banveterinärerna i deras myndighetsutövning

Allt enl artikelförfattaren Stefan Gunnarsson ordf i Djurskyddskommittén för Sveriges Veterinärförbund.

Travsporten drivs av stora ekonomiska intressen och beslut fattade ur djurskyddssynpunkt kan uppfattas som obekväma.

Hur felaktigt tillpassad utrustning kan orsaka hästar lidande kunde vi se i Djurakuten TV:3 i veckan. En häst ansågs omöjlig att rida, den var inte glad och bedömdes först ha ont i ryggen. Tack vare en förnuftig veterinär slapp den behandling. Hästen behövde bara en rymligare sadel! Vad skulle ryttarinnan tycka om att arbeta i en för trång jacka? t ex utan möjlighet att sträcka fram armarna?

Tycker då hästar, som är flyktdjur, det är kul att springa för livet med en liten vagn efter sig? Eller hoppa över hinder som är högre än de själva och dessutom med ryttare på ryggen? Det vete´ katten …

Talangjakt

Nyss uppstigen i lördags morse halv sex: 6 katter väntar på frukost i köket. De flesta äter direkt. Några väntar tills värsta rusningen är över.

Så visar Lisa än en gång sina talanger … Hon springer in, stolt och glad, och vill visa upp råttan hon fångat! Lilla Lisa som står lägst i rang har fångat en råtta som är ungefär hälften så stor som hon själv. Gör om det den som kan! Eller vågar! Naturligtvis släpper hon den på golvet. JÄTTEKUL! Alla lämnar sina matskålar och samlas på behörigt avstånd i en ring kring råttan som ligger stilla som död, tack och lov! Endast Lisa går modigt fram till den med ett glatt kuttrande och svansen rakt upp: ”Visst är jag duktig!” Ja, visst är du det!

Fast när hon petar på den med tassen är den inte död längre. Men inte levande särskilt länge heller. Det här är nackdelen med att de får ha fri tillgång till vårt lantställe. Fast de brukar nöja sig med små möss.

Katten i den här videon gjorde ett annat val:

http://video.se.msn.com/watch/video/rat-doesnt-like-sharing-milk-with-cat/1jsl05drf?ref=hpca2fv%7C130717%7C1235

När Bosse flyttade in

En söndag på landet fick vi samtal från en medlem i en känd kattförening. ”Vi har hittat en kattunge nerstoppad i ett avloppsrör på Rosengård. Kan du ta hand om den till tisdag då har vi ett stödhem till honom? Han måste nappas.”

På kvällen kom hon med kattungen insvept i en handduk och en kaninbur. Han spottade, fräste och attackerade oss. ”Du är så dum, så dum!” sa hon gång på gång. Jag tyckte han var väldigt klok! Vad skulle hon själv tycka om att bli insvept i en handduk utan möjlighet att kunna röra varken armar eller ben? med 3 personer som tittade på honom och dessutom i en helt ny och främmande miljö! Nä, han hade väldigt stor anledning att vara både upprörd och rädd!

Insläppt i kaninburen på makens otvättade T-shirt lugnade han sig och vi kunde se hur liten och sjuk han var. Ögonen var inflammerade och han var så förtvivlat hungrig att han hängde kvar i nappen när vi lyfte upp den! Vi satte lite mat ifall han kunde äta. Och visst kunde han det! Han åt allt! Och somnade sen. Han fick vara ifred med ett lakan över buren.

Tidigt nästa morgon väckte han oss med gälla skrik. MAT! Med mat i magen kunde vi sedan utan problem ta upp honom – han rymdes i handflatan. Hans lilla utsvultna kropp kändes alldeles knutig när vi försiktigt strök med fingret över pälsen. Det var löss! I massor! Och fästingar … Vi led med honom när vi försiktigt plockade bort dem. Hans blod var nästan färglöst. De hade tagit all näring.

På eftermiddagen fick han våldsam diarré. Den sprutade över lådan och gjorde tapeterna prickiga. 45 min rengöring av katt och låda och sen var det dags igen. Det fortsatte under några dagar, men sedan vände det plötsligt. Han blev allt piggare och vi vågade släppa ut honom i rummet allt längre stunder.

Föreningen hörde inte av sig på tisdagen – de hade ju inget hem åt honom. Han dumpades hos oss. Hasse var inte helt övertygad om att vi gjorde rätt som tog in det lilla livet och tyvärr hade han sjukdom med sig som nästan tog livet av Hasse. Men med hjälp av den duktige veterinären från Prag så klarade båda sig.

Hemlös? Nej tack!

”Problemet med hemlösa katter bara växer för varje år” skriver Helen Westergren, taleskvinna för Föreningen Höörs Hemlösa Katter, i SkD idag. Trenden är densamma oavsett vilken kattförenings hemsida man besöker. Förtvivlan över att inte kunna ta hand om alla dessa herrelösa katter. Rop på hjälp med akutinsatser – stödhem, permanenthem och pengar.

Har då alla dessa kattföreningar misslyckats? ”Det är ett oöverskådligt arbete att ta hand om och försöka hitta hem till alla dessa, ofta illa behandlade, små varelser”, skriver hon, allt medan lagstiftarna motarbetar de konstruktiva förslag som framförs och kommunerna gömmer sig bakom ”länsstyrelsen har ansvar för djurskyddet”. Höörs kommun är inget undantag.

Var finns viljan hos ansvariga politiker att göra något åt Sveriges största djurskyddsproblem? Vi anses ha världens strängaste djurskyddslag, men den gäller inte för herrelösa katter.

Ett förslag …

… inlämnat till Malmö kommun har fått 221 namnunderskrifter! Förslagsställaren föreslår att kommunen ekonomiskt och/eller på annat sätt ska stödja de ideella föreningar, som på olika sätt tar hand om 100-tals katter varje år. Katter som kommuninnevånare inte längre vill ta ansvar för. Heja kattvänner! Hoppas ni lyckas bättre än i Kattrådet, som lades ner 2008.

I remissvaret (http://www.regeringen.se/sb/d/15328/a/186182) till förslaget till ny djurskyddslag (SOU 2011:75) kallar Malmö kommun herrelösa katter för skadedjur och lägger tyngdpunkten på de ekonomiska aspekterna: ” … fortsatt kostsamma och tidskrävande insatser för myndigheter då det sällan finns någon ansvarig för herrelösa katter att kräva in ersättning för gällande myndigheters utlagda utgifter …” Det står i bjärt kontrast till Bodens kommun som lägger tyngdpunkten på djurskyddsaspekten. ”… Obligatorisk ID-märkning betyder att kattägaren tänker efter vilket ansvar man påtar sig som djurägare” och ” det kan ge katten ett tryggare och säkrare liv som den så väl har rätt att få”.

Verkligheten är att Malmö kommun nog varken har kostnader eller tidskrävande insatser för herrelösa katter eftersom kommunens intresse för dem hittills varit obefintligt …

Men det är stora skillnader mellan de många kattföreningarna och nätverken. En förening vill ”tämja” alla förvildade katter oavsett ålder och hälsotillstånd, en annan avlivar alla över 16 veckors ålder eftersom de anser att de inte går att socialisera. En förening vill att alla katter ska vara innekatter, en annan använder TNRM på alla katter som kommer i deras väg. En förening hävdar överlevnad till varje pris, både i lidande och pengar, en annan avlivar alla som skulle behöva någon form av behandling.

Det behövs starkare aktörer än ideella kattföreningar för att ta det övergripande ansvaret. Vågar Malmö kommun? Eller har man fortfarande det havererade Kattrådet i färskt minne?

Komplicerat förhållande

”Många klagomål på måsar i Malmö” är en rubrik i dagens SkD. Varje år är det klagomål på måsar. De väsnas, smutsar ner, bygger bon och gör små arvingar. Är det inte så människor också gör? Fast inte bara under några veckor på våren.

Många klagar på gässen i Malmös parker. Problemet är väl likartat med ovanstående, fast året runt. Vore kanske bättre med kolibri?!

Och så är det katter som förorenar i rabatter och ligger och hårar ner i utemöbler.

Och så är det kaniner som äter upp grönsaker eller gräsmattan i någons trädgård eller har bosatt sig under ett trädäck och inte vill flytta ut. Att få bort kaniner är enkelt – skaffa katt. Kaninerna flyttar garanterat, men kastrera och öronmärk katten och för guds skull näta in trädgården eller gå ut med katten i sele och koppel. Vi vill inte ha fler herrelösa katter!

Och så var det vargarna som sprang omkring lite överallt i vintras. Vargar äter både katter, kaniner och gäss. Eureka! Fram för fler vargar – det löser alla problem!

Svalor vill vi ha annars ingen sommar! Eller vill vi det? Ger vi dem en chans att bygga? Hur bestämde egentligen EU? Får de vara i ladugårdarna eller blev det förbjudet för dem att bygga där där maten (insekterna) finns?

Någon skrev ”Kampen är förlorad” – mot gässen tror jag att det var. Det finns människor som river ner svalornas bon för att de skiter på fönstren. Deras kamp är förlorad om vi inte låter dem häcka i lugn och ro. På några veckor är de borta igen. Jag lovar, det blir en upplevelse och en sommar! Vänta med fönsterputsningen.

Förr fanns det många igelkottar både levande i Malmös parker och döda längs gator och vägar. Vart tog de vägen? Det vete katten …

Har katter humor? Jomenvisst!

Hasse vill ibland gå ut i trapphuset, men bara när jag är pyjamasklädd och redo för natten. Han går runt på svalen med svansen rakt upp och luktar i grannarnas brevinkast några minuter och kommer sedan nöjt kuttrande in igen. Jättekul!

Emil vägrade efter ett veterinärbesök att lämna transportboxen trots att han var hemma i trygghet. När jag tippat ut honom på golvet rusade han med bakåtstrukna öron och krum och busig svans in i andra transportboxen, som råkade stå bredvid, och sen tillbaka till första boxen och om igen … Jättekul!

Hasse vet att han på torsdagar får kycklingmousse som nattamat. Den tycker han inte om och eftersom han kan klockan går han strax före serveringen in under soffan och vägrar komma fram förrän skålen satts rakt under hans nos. Då slickar han två gånger, går sedan och sätter sig vid TV:n och äter upp resten där. Jättekul att busa så med husse!

Alla vi kattägare har väl också gjort stackars Simons erfarenhet: http://www.youtube.com/watch?v=w0ffwDYo00Q

×