Priset för att bli fin om ett öra

I fredags 21/7 kl 9.00 skulle Oscars stygn i högerörat plockas bort. Pälsen hade växt ut lite och allt var läkt och stygnen syntes knappt. Besöket blev inledningsvis inte lika dramatiskt som första gången, men han var så stressad att han inte svarade som förväntat på bedövningen. Han fick alltså en liten extrados för att inte sprattla. Efter uppvakningsspruta mådde han såhär
Såg ut som en gremling.

Ordentlig hvdvrk.  Han gick dock omkring rakt och fint med svansen upp, åt en stor portion och gick på lådan. Framåt kvällen lyckades han smita ut och försvann in i ligusterhäcken. Han kom inte ut på andra sidan. Morgonen efter var han på plats igen bland de andra och var precis samme gosige Oscar som tidigare!

Oscar med örat

Fortsättning från igår.

Blodöra kan tydligen uppstå genom att katten skakar på huvudet och att små blodkärl då brister. Det kan naturligtvis även uppstå genom konflikter med andra katter. Oftast blir det ett sår utanpå örat, men det kan tydligen också sippra ut blod mellan huden och brosket. Det bildas en säck där blodet kan koagulera och bli riktigt hårt. Så var det inte i Oscars fall, utan blodet var tunnflytande och sprutade som en liten fontän när veterinären öppnade med en skalpell. Allt tvättades av både utvändigt och inne i hörselgången där det fanns en hel del illaluktande sekret, men ingen öronskabb. 

Sedan var det bara handarbetet kvar. Att förankra huden ordentligt mot brosket så att tillståndet inte uppstår igen.
”Som att sy i en skosula”, tyckte veterinären. Det blev många, många små stygn och tyvärr inte av den sort som löser upp sig själv. De skulle inte klara att hålla samman örat.
Så här ser det ut efter sömnaden. Framifrån och bakifrån och bättre ser det säkert ut om två veckor när stygnen tas bort.

Efter ett dygn kunde han vara ute och nu rör han sig normalt igen. Lutar kanske huvudet lite mer åt högersidan, men verkar inte irriterad och kliar sig inte.

Hur hade det då blivit om han levt i full frihet som förvildad någonstans utan daglig tillsyn? Veterinären trodde att efter lång tid skulle säcken blivit så stor och tung att den spontant brustit och blodet runnit ut, men då hade troligen vätskan och smutsen i hörselgången hunnit ge en ordentlig öroninflammation och utan antibiotika i sin tur dövhet på det örat. Om han hade överlevt så länge.
Även om blodöra tydligen är mycket vanligare hos hundar, men ganska sällsynt hos katter, så vågar jag inte tänka på hur många det finns därute med Oscars problem och som inte blir behandlade. Läs gärna mer på https://www.agria.se/katt/artiklar/sjukdomar-och-skador/katter-och-oronproblem/ eller googla – det finns mycket.

Stackars Oscar!

Det var ett bra tag sedan sist. Medvetet från min sida, eftersom så mycket annat än bloggläsning händer nu i sommar- och semestertider.

Jag noterade redan förra veckoslutet att två av våra landetkatter, vite Åke och Oscar den gråe, hade något problem med öronen. Båda skakade väldigt ofta på huvudet och kliade sig i öronen med baktassarna. Försök göra om det! Öronskabb? Kanske. Åtgärder vidtogs med det enda som fanns hemma – öronrens = olja och det blev ju som väntat inte alls populärt.
Jag återvände i onsdags och fann att det inte hjälpt ett dugg. Alltså var veterinär kontakt nödvändig. Åke hade mycket riktigt öronskabb och eftersom han är ganska foglig kunde han få en dunderkur i vartdera örat och var helt besvärsfri redan på fredagen.
Oscar är normalt sett hanterbar, men inte just då och vi förstod snart varför. Veterinären lyste med stark lampa genom burgallret mot hans högra öra och sa
”Han har ju blodöra!”
Blodöra på hund har jag sett i något av de många veterinärprogrammen på TV. Skulle vår lille fine Oscar ha fått det och hur?
Han måste ju tas ur boxen för närmare inspektion och det gick väl bra med vänster öra, men höger …
”Nä, nu räcker det!” tyckte Oscar och for iväg och röjde skrivbordet och slet ner persiennerna och lite annat. Datorn och telefonen klarade sig. Tid för operation bokades till eftermiddagen därpå, men med stor risk för att Oscar skulle gå hemifrån efter den hemska upplevelsen.
Han kom inte hem till frukost. Vid middagstid hade han fortfarande inte synts till. Men så plötsligt kom han sakta gående med högra delen av huvudet nästan släpande på trädgårdsgången. Förtvivlan och smärta lyste ur ögonen. Han var så medtagen att han inte protesterade det minsta när jag lyfte ner honom i boxen. Veterinären hade fått ett återbud, så vi kunde komma en timme tidigare.

Så här såg han ut i narkos och med rakat öra. Hörselgången var helt täppt av blodet och innanför fanns ju instängt vax, fukt och smuts. Det luktade vidrigt och måste ha gjort mycket, mycket ont.

Hur kunde det bli såhär? Vi tar det imorgon.

Om att hålla på de s k principiperna …

… eller blev det inte lite fel i tankegångarna?!
Besökte idag den 28 juni 2017 än en gång Det Stora Djursjukhuset Evidensia i Malmö tillsammans med en granne eftersom jag ville använda de tre rabattkort à 100 kr jag fått från Kung Kanin. Och det berodde i sin tur på att jag ID-märkt och registrerat de senaste tre katterna som flyttat in på vårt lantställe. Man får liksom ingenting gratis.
Jag valde ut tre st 10-kg säckar med lämpligt foder plus lite annat smått och gott och så gick vi till kassan. Varför har inte Det Stora Djursjukhuset stora kundvagnar? De har tunga fodersäckar. Jag hade grannen med mig som bärare.
”De här rabattkorten gäller inte längre!” förkunnade expediten mycket högt.
”Jo, det gör de visst det. De gäller till och med siste juni!”
”Nä det gör de inte … jo faktiskt det ena gäller … Nej, det gör det inte!”
”A ja men titta nu här! Det står ju klart och tydligt 2017-06-30!”
Nu bligade minst tolv personer på oss, personal och kunder, och undrade hur detta drama skulle avlöpa.
Nåja, jag fick ju faktiskt ge henne rätt! Butiken skulle lösa in värdechecken senast 2017-06-30. Resultatet blev att jag inte köpte det dyra specialfodret för tjocka katter och Evidensia gick miste om inkomst på 3 x 739 kr = 2.217 kr. En liten piss i Mississippi kanske, men med lite smidighet och tillmötesgående hade både jag och ägarna, riskkapitalisterna, blivit gladare.

 

Nisse / Sigge dramat fortsätter

Har skrivit om dem några gånger tidigare. Nisse som bott på gården som ensamkatt i många år och så Sigge som bara kom och flyttade in i höstas. De gillar inte varandra. Senaste bilderna från matte visar hur striden om herraväldet verkar ha gått in i ett nytt skede.
 

 

Nisse har återtagit den vanliga positionen i sitt stallfönster. Han verkar dock väldigt spänd. Inte hans tidigare slappa och självklara
”Detta är mitt fönster!”, utan mera
”Va f-n, kommer han nu igen!”.
Och mycket riktigt …

 


 

 … Sigge är på väg mot stalldörren med ungdomens loja lite slängiga och nonchalanta attityd. Nisse hukar sig för säkerhets skull.
”Kanske ser han mig inte” eller ”Kommer han in så hoppar jag på honom!”

 

 

 


 ”Jag har allt sett dig i fönstret, Nisse, tro inget annat, men jag struntar i dig just nu – jag har andra planer! Dessutom är matte här och fottar … Du, vi tar det där med fönstret en annan gång …”
Sigge är en ögontjänare.

 

Efter huggningen …

… som jag skrev om i förra inlägget, så blev det en viss annan aktivitet i kattgänget. Plötsligt var det enklare att jaga mössen – inte en massa höga grässtrån i vägen. Ibland har vi sett alla 9 sitta, mer eller mindre på rad, och vakta vid musahålen. Att vakta på det sättet med full uppmärksamhet lär vara mycket bra motion för en katt. Gladorna bara glider sakta omkring högt däruppe och har sin jaktmetod.
Hur många möss katterna verkligen fångar vet jag naturligtvis inte, men de är många. Den som högljuddast talar om att ”NU HAR JAG FÅNGAT EN MUS! DU MÅSTE TITTA! JAG KOMMER IN I KÖKET OCH VISAR DIG!” är naturligtvis Rosa.
Kvittrande och jamande i högan sky kommer hon springande med musastackaren hängande och svängande och dinglande i munnen. De brukar vara döda, men just denna var högst levande. Hon släppte den på vårt nystädade köksgolv. Efter en stunds lek gav den upp andan och då tyckte jag att jag kunde få ta den på sopskyffeln och kasta ut den. Det tyckte inte hon. Hon högg tänderna i den och backade morrande in under vasken. Jag gick ut när det började krasa.
Det tog några minuter för henne att äta upp hela den stora feta musen med päls och ben och allt. Nästan allt – en liten del lämnas alltid kvar. Massor med naturliga fibrer för en katt alltså. Inget spannmål som kattmatsfabrikanterna fyller ut torrfodret med. Fast nyttigt vet jag inte … men det är inte havre, vete, ris eller soja heller. Enligt veterinärtidningen misstänker man att just det stora inslaget av kolhydrater från spannmål är orsaken till ökningen av diabetes hos katter.

 

”Vi ska hugga imorgon!”

Talade med grannbonden i lördags. Han stannade sin NYA STORA bil framför vårt lilla lantställe. Det är nog ett år sedan vi senast talades vid i lugn och ro över en kopp kaffe. Han vågar inte stanna. Han tycker jag är för jobbig med alla mina kattajävlar. Hans uttryck – inte mitt. Lugn och ro? Jo, mobilen ringde några gånger. Nya hästmänniskor skulle hämta hö och halm och ville ha vägbeskrivning. Ingen GPS? Konstigt.
Han ville meddela att ”imorgon ska vi hugga”. Slå gräset på ängen alltså. Jag uppskattade förvarningen. Ifjor fick en av mina favoriter sätta livet till. Han fick vänster bakben sönderhackat i små vassa benbitar. Det var ingen rolig syn. Jag skrev om det 2016-07-21. Jag har visat bilderna för några bönder, efter att de tvärsäkert påstått
”Hamnar en kattajävel eller ett rådjurskid i huggaren så dör de direkt!”
Nej, det gör de inte alltid. Min katt fick lida i närmare 4 timmar innan befrielsen kom.

Det var bara det att bonden inte väntade med huggningen till dagen efter! Jag blev på nytt förvarnad per telefon kanske en kvart innan maskinen kom. Vilken tur jag har matglada katter! Har någon av er försökt att valla in 9 katter på några minuter? 8 kom efter lite rassel i matlådorna. Nr 9 och en ny fick jag lämna därute och båda klarade sig utan skador, tack och lov.
Om några månader ska den andre bonden hugga sädesfälten på andra sidan vårt lantställe. Han ska också få en påminnelse om att förvarna i god tid. Hoppas alla andra gör det också.

Stackars, stackars Nilsson!

Nilsson döptes till Nilsson eftersom han alldeles uppenbart är Nils son. Nils var en stor hankatt, som hörde hemma på granngården. Troligen blev han ihjälsparkad eller ihjältrampad av en ko, för han hittades död på stallgången för något år sedan.
Nilsson har kommit och gått hos oss under ca 2 års tid. Första gången han kom var han liten och mager. Det har han också varit alla de gånger han tittat in för att få sig ett skrovmål. Det har ibland varit månader mellan hans besök. Några gånger har han stannat över natten och även ätit frukost och sen bara försvunnit ut.
I lördags morse när jag kom till vårt lantställe stod han mitt på köksgolvet. Han hade tömt alla matskålar. Inte en smula fanns kvar. Pälsen var tufsig och tunn, inte mycket fanns kvar på bakbenen. Han såg riktigt sliten ut.
Givetvis fick han en extraportion mousse separat från de övriga. Sedan la han sig på golvet och rullade och lekte med en Kong Swirl och uttryckte klart och tydligt hur mysigt han tyckte det var med mat i magen och så Kongen indränkt med kattmynta.
Sen kom Andrée … från ingenstans gick han till direkt attack mot Nilsson, som troligen varken hört eller sett honom komma. Inget inledande morrande, fräsande eller någon hotande manöver, utan direkt attack för att döda! De båda blev till ett högljutt skrikande nystan rullande över golvet. De var omöjliga att skilja åt. Plötsligt stack en uppburrad svans ut. Jag tog tag i den och drog, utan att veta vems det var. Det var rätt – det var Andrées. Nilsson fick en sekunds respit innan Andrée gick till förnyad attack, denna gång under bordet.
Allt tog säkert bara några sekunder innan Nilsson kom loss och kunde springa för livet uppför vindstrappan och ut. Att ytterdörren stod öppen såg han inte. Andrées syster Rosa tog upp förföljandet. Andrée satt kvar och spottade to.

Varför gick han till attack? Han och systern står längst ner på rangskalan. Varför ge sig på en som står ännu lägre? Och det finns plats för dem alla. Eller var Andrée beredd att döda för att få ha Kong Swirlen för sig själv?

Detta är Nils. Nilsson är en tunnare kopia även han med stjärna på bringan.

Här Andrée med ”sin” Kong Swirl.

Andrée som också kan vara såhär förtjusande mot syster Rosa.

Djur som förbrukningsvaror

Hästar = brödrostar. Så är det tydligen i EU:s regelverk. Fredrick Federley, EU-parlamentariker för (C) skrev för några dagar sedan i SkD att han försöker tänka på hur ”vad vi gör i EU påverkar folk i vardagen”. Det gäller inte bara de stora besluten. Det finns bisatser också. Hur många begrep egentligen vad de röstade JA till då för länge sedan? Det viktigaste för de flesta var att slippa visa passet vid gränserna. Ja, ja, tiderna de ändras!
Kan då hästar och brödrostar behandlas lika? Ja, enligt Konsumentköplagen och enligt EU:s regelverk. ”Du har samma ångerrätt med en häst som med en brödrost”. En köpare kan alltså enligt F F lämna tillbaka en häst flera år efter köpet och kräva tillbaka köpesumman plus kostnaden för hästens uppehälle under tiden. Oavsett i vilket skick hästen befinner sig, även ifall den har vanvårdats.
”Hästägare drar sig ibland för att sälja till privatpersoner, just av skälet att hästen betraktas som en förbrukningsvara eller en attiralj”. Är det fler än jag som häpnar inför denna totala brist på kompetens hos de valda ledamöterna? Tänk om fler än F F på ett lättfattligt sätt kunde berätta om andra galenskaper från EU. För det finns säkert många.
”En enkel maskin är inte lik ett komplicerat djur”, skriver F F vidare. Nä, djur är inte komplicerade. Människor är komplicerade. Alla utom människor vill leva ett naturligt liv i naturliga skogar, på naturliga slätter, i naturliga vatten. Inte springa för livet med en liten kärra efter sig. Inte simma runt, runt i nätkassar i trängsel tills de blir upplyfta och kvävs till döds i luften. Inte transporteras utan mat, vatten och vila till en befriande död i annat land.
”Djur och djurägande väcker många känslor.” Man har haft ett första möte om hästägande och hästens roll i Europa. Jo, ekonomiska intressen väger tungt, men alla de andra då? De som inte har något ekonomiskt värde?

Läs hela Fredrick Federleys artikel: http://www.skd.se/2017/05/20/hastar-ar-inte-som-brod%C2%ADrostar/

In the jungle

Det var en hitlåt någon gång i det förra årtusendet. ”In the jungle, the mighty jungle the lion sleeps to-night …”


 

Här är det Nisse som kommer ut ur den mighty rapsdjungeln!

×