Tärna katten …

Skulle googla på något med katt- häromdagen och fick plötsligt upp förvalet kattkött.

Visst vet jag att man i Kina, Vietnam och kanske fler delar av Ostasien äter ”allt som går med ryggen mot himlen” och är stolta över det, men artikeln jag fick fram handlade om Australien …

”Tärna katten, bryn köttet och stuva med citrongräs. Med det förslaget vann en kvinna nyligen en matlagningstävling i Alice Springs. Djurvänner rasar – men vinnaren säger att fler borde stoppa katten i grytan. Det handlar om vildkatter, ättlingar till vanliga tamkatter och numera ett av de största hoten mot det unika djurlivet i Australien. Katterna kom till kontinenten med de brittiska nybyggarna och har spritt sig sedan dess. Ute i vildmarken äter de nästan allt, inklusive mindre pungdjur, ödlor, fåglar och spindlar som inte har en chans mot det främmande rovdjuret.
Nu har några av invånarna runt ökenstaden Alice Springs beslutat slå tillbaka mot katterna.
Vid den årliga Bushfoods/Wildfoods Culinary Competition, en matlagningstävling med vildmarken som specialitet, vann Jenny Hains med sitt recept på stuvad vildkatt.
– Alla australier kan hjälpa till att lösa problemet genom att helt enkelt laga till dom. Inte bara katterna utan andra skadedjur också, som duvor och kameler.
Hains tycker att det är betydligt mer konstruktivt att äta upp problemet än att bara jaga och döda vildkatterna, som betraktas som skadedjur.” 

Visst finns det väl kanske en bra poäng i det. I Australien. Men att gå från ord till handling – NÄ.

Tärna Hasse? Fyra portioner!?

NÄÄÄÄ.

Inte ens förvildade katter.

NÄÄÄ.

 

Frågor som uppstått hos mig kring no kill

Ja, det blev mycket om no kill och Prince och Gunde de senaste veckorna. Se inläggen 2017-08-22 t o m 2017-09-05 och vän av ordning kan invända att det borde vara preskriberat, men tyvärr är de inte ensamma. Adela skrev jag om 2014-04-24, Bamse 2015-09-11. Det finns också en annan Bamse. Under de här åren har kattföreningar också tagit hand om och räddat livet på många friska och behandlingsbara katter. Min egen Adolf fick sluta sina dagar med sitt söndertrasade ben 2016-07-21. Veterinären tackade mig för att jag tog det beslutet.
Hos mig uppstod det många frågor kring hanteringen av Prince och Gunde. Och kring fenomenet no kill. Allt levande vill fortsätta leva, men till varje pris? Har livet ett egenvärde som överstiger kravet på välfärd?
Hur kan man som ambulerande veterinärer kastrera två dödssjuka katter? Svaret gav mig en av dem: ”Vi gör inte någon allmän undersökning av katterna om inte ägaren själv begär det och då tar vi naturligtvis betalt för det. I det här fallet var det så stökigt i lägenheten att vi ville bort därifrån så fort som möjligt.”
Hade veterinärerna så dåligt ”djuröga” att de inte kunde se hur sjuka de var? Hur såg det egentligen ut i lägenheten? Var det lämplig miljö för sjuka katter?
Mådde Prince bra av att förflyttas och sövas flera gånger bara för att till slut avlivas? Han var visserligen tam och hanterbar, men ändå …
Var det motiverat att transportera en förvildad katt som Gunde från Malmö till Bjuv och tillbaks igen, till flera olika hem med flera olika andra katter? Gunde var skräckslagen för både människor och katter när han bodde ute och han fick fortsätta att vara det nästan ett halvår – instängd utan möjlighet att komma undan. Jag vågar inte tänka på hur han mådde när han skulle få sina ögondroppar …
Efter den 30 januari finns inget mer om Gunde på föreningens FB. Finns han därute någonstans? Har han funnit trygghet eller förvaras han bara hos någon? Eller är kanske denne Gunde av 30 januari en helt annan katt???
Föreningen och medlemmen X (numera icke-medlem) lever fortfarande sin odödlighetvision och putsar på glorian …
Yttrande av Djurskyddsmyndigheten Dnr 2005-0556 ”Det finns inget självändamål i att avliva herrelösa katter. Avlivning bör ses som ett sistahandsalternativ, och då endast genomföras av djurskyddsskäl”.

Anonym skrev i en kommentar till Helens inlägg i FHHK:s blogg
”Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst. Du är hjärtligt välkommen att kontakta SVEKATT och få korrekt information.”
Jag tycker att no kill-anhängarna och SVEKATT ska ge sina sympatisörer och medlemmar korrekt information om vad no kill är – och inte är. Nog om detta. Nu vänder vi blad.

Ännu mer om no kill – Gunde

3 sept 2012 börjar informationen om Gunde på Facebook.
Medlemmen X skrev
:
SOS AKUT NÖDROP för den utstötte Gunde! Ensam, rädd och ledsen springer han runt i ett område i Malmö. Desperat försöker han äta av den utlagda maten men blir snabbt bortjagad av de andra katterna. Han förstår inte varför de andra är så elaka. Även människorna på området tycker bara han är en ”skabbig, mager katt” och vill inte ha med honom att göra. Han har rivsår och bitmärken på sin magra kropp och hungern värker i magen. Nu kommer han förbi mer och mer sällan, han blir ju ändå bara bortjagad… Vill du vara Gundes räddande ängel? (Skåne) Ring X
9 sept Nu har vi äntligen ett stödhem till utstötte Gunde! Fina A i Bjuv öppnar sin dörr och sitt hjärta för den lille killen :-). Nu hoppas vi att vi får in honom så fort som möjligt!
16 sept Här är Gunde som vi nyligen lyckats fånga in efter många försök. Han är en luggsliten illa åtgången äldre kämpe som levt ett hårt och utsatt liv. En gammal skada på ögat, päls som saknas här och där, tre tänder kvar … Men vi tror att det kan vara värre än så då Gunde vare sig äter eller dricker och är oerhört hängig. Imorgon hoppas vi på svar.
18 sept Det känns väldigt jobbigt för oss att ens behöva tänka på pengar när vi förlorat en katt. Vi investerar både tid och känslor i varje liten individ vi försöker rädda. Pengar är det sista man vill tänka på då.i föreningens kassa. Prince har varit inne tre gånger akut hos veterinär och Gunde har legat inlagd, fått vård och prover har tagits. Men verkligheten gör sig tyvärr snabbt påmind då det finns så många andra katter som behöver vår hjälp. Att hjälpa katter är många gånger kostsamt. Denna helgen har gjort ett mycket djupt hål i föreningens kassa. Prince har varit inne akut tre gånger hos veterinär och Gunde har legat inlagd, fått vård och prover har tagits. Efter de senaste dagarnas stora utgifter behöver vi nu få in pengar till vårt konto. När nästa katt kommer in måste det finnas pengar till vård. Vill du hjälpa oss att hjälpa genom att sätta in ett bidrag? Märk bidraget med Prince …
18 sept Vi kan med stor lättnad säga att Gunde kommer bli helt frisk! Den inflammerade tanden är nu utdragen, ögoninflammationen ska behandlas och han har blivit uppvätskad. Alla proverna var för övrigt fina! Nu har Gunde fått chansen till ett nytt liv. Kärlek, trygghet och vänlighet är något han nu ska få uppleva för första gången i sitt liv. Det är vi otroligt glada för! Gunde har fått ett fint stödhem som väntar på honom men vi önskar förstås att han ska få sitt för-alltid-hem. Då slipper vi flytta honom en extra gång och det innebär förstås mindre stress för Gunde. Om du vill ta hand om Gunde så ring X
21 sept HJÄLP OSS HJÄLPA! Veterinärvården av Prince och Gunde har tärt mycket hårt på föreningens ekonomi. Vi måste nu snabbt få in pengar för att kunna hjälpa andra katter i nöd! Hjälp de hemlösa katterna genom att sätta in ett bidrag! OBS! Märk bidraget med Prince. Hjälp katterna ytterligare genom att dela!

6 okt GUNDE SÖKER NYTT STÖDHEM! Ni kommer väl ihåg Gunde? Han levde hemlös i ett område här i Malmö där han var mobbad av de andra katterna. Vi tog in honom för några veckor sedan och han fick en inflammerad tand utdragen och antibiotika för sin ögoninflammation Han blev även uppvätskad då han var uttorkad. Gunde bor i ett jättefint stödhem i Bjuv. Men nu har hans ena öga börjat bli inflammerat igen och han behöver få en ny koll av veterinären. Vi har alltid väldigt svårt att få transport och vi vet inte om Gunde kommer att behöva fler veterinärsbesök. Det är därför bättre att flytta honom till Malmö. Här är det lättillgängligt till veterinär. Gunde söker nu ett stödhem (eller för-alltid-hem) i Malmö. Det är viktigt att han kan flytta så fort som möjligt så att vi i samband med flytten kan ta honom till veterinären. Föreningen står för alla vet.kostnader. Det enda du behöver göra är att öppna din dörr och ditt hjärta för Gunde! Ring för mer info

Gunde på Facebook igen jan 2013:
27 jan FL skriver: Gunde kommer från en koloni?, är han van vid att sova på grus? Han somnade i kattlådan innan idag, flyttade på honom någon timme senare för att göra lådan tillgänglig för lillen
28 jan föreningen svarar: Gunde levde på Holma, men ingick inte i någon koloni då han var mobbad av andra katter. Jag tror han sov i lådan för att han var orolig efter flytten. När katter inte mår bra så ”gömmer” de sig gärna i kattlådan. Hur mår han idag?
Svar Han gömmer sig i transportburen, han har bara lämnat buren för att gå på lådan och då har han gått förbi mat och vatten utan att röra det, har allt inne på toa så att jag kan stänga till dörren så att Valle inte äter hans mat Gunde verkar lite missnöjd, han gömmer sig på toa i antingen transportburen eller i kattlådan, vi fick i honom lite mat och vatten igår, till en början verkade mest som om han bara inte orkade men sen åt han, dörren står helt öppen i hop om att han ska våga sig ut, mat och vatten här han alltid tillgång till men inte ens skinka lockande
SR skriver 29 jan Har Gunde blivit opererad än? Hoppas att han mår bra den fine pojken. Vi tänker mycket på honom. Kan man inte sätta in lite mat till honom i hans ”hus”?
Föreningen svarar : Gundes operation är bokad till nu på onsdag :-). Jag ringer dig senare idag, tror inte Gunde är missnöjd alls men detta är en mycket skör kille och han har tagit illa vid sig av flytten 🙁
30 jan skriver FL: Det passar tyvärr inte mellan mig och Gunde, eller rättare sagt Gunde och Valle, Valle betett sig riktigt illa och Gunde har gömt sig inne på toa och jag har fått kämpa för att få i honom mat och vatten, han skall dock få komma till ett bättre stödhem hos N som vet vad han behöver:)

Mer om no kill – nu från Facebook

Medlemmen X skrev 18 sept
Det känns väldigt jobbigt för oss att ens behöva tänka på pengar när vi förlorat en katt. Pengar är det sista man vill tänka på då. Men verkligheten gör sig tyvärr snabbt påmind där det finns så många andra katter som behöver vår hjälp …

Olika personer lämnade följande kommentarer samma dag:
Sov gott gubben.
Ta hand om vår Madonna för oss
Sov gott lilla kissen!
Åj … så tråkigt. RIP Prince – nu när du är på Regnbågsbron …
Vad hände? Varför är han borta och när hände det?

Föreningen svarade
Prince hade en skada på höften/svansroten som förstört nerver så att urinblåsan inte kunde dra ihop sig. Det blir då urinstopp.

Fortsatta kommentarer från olika personer:
Nu är du en rymdkapten …
Lillbubben 🙁
Prince jagar fjärilar nu och har det varmt och gott!!!
Lille kisse, hade velat ge dig husrum o kärlek
Stackars liten … men han har det bra nu
Sörjer verkligen för alla dessa stackars katter som går en kall vinter till mötes snart
Sov gott lille gossen
NEJ, så oerhört tragiskt när hjälpen var så nära …
Vila i frid, älskade lilla Prince Lilla plutten.
Nu har han de bra å slipper lida
Man kan ju inte låta bli att gråta, beröras ända in i hjärtat av denne lille stackare. Sådant hemskt liv han fick! Och så tragiskt att han dog precis innan han räddats till ett gott liv.
RIP, älskade lille Prince. Jag vet att Du har det bra i katternas himmel.
Sov gott lilla Prince, och en stor eloge till er hjältar som hjälpte honom så att han åtminstone slapp dö ute och ensam Hemskt att det ska få gå så långt 🙁
Så oändligt synd att han inte kom in tidigare – lilla goa Prince hade blivit en ljuvlig familjekatt.
Han var en snäll och vänlig katt, som hade förtjänat ett bättre öde. Är glad att jag fick lära känna honom under några timmar i hans liv, fast bekantskapen blev så kort. Jag hoppas att min egen katt, som till min sorg gick över Regnbågsbron tidigare i år, nu tar hand om honom.
Positivt i allt elände är i alla fall, att han fick lämna jordelivet inne, och inte i en buske utomhus, och under de sista dagarna i sitt liv fick möta omsorg och kärlek.
Vi får nu också glädja oss åt att Gunde, som haft det så svårt, klarar sig och säkert kommer att bli omhändertagen i ett gott hem.

SOM SYNES INTE EN ENDA NEGATIV KOMMENTAR TILL AVLIVNINGEN. TVÄRTOM – ALLA ÄR POSITIVA till regnbågsbroar och ett nytt liv i katternas himmel.

Tyvärr fick inte Gunde det så bra som ovanstående skribent trodde, men det tar vi om några dagar …

Tragisk konsekvens av no kill

Hämtat ur mina dagboksanteckningar om Prince och Gunde

Första samtalet kom fredag 2012-09-14 kl 22.45 och gällde Gunde:
Medlemmen, i fortsättningen kallad X, vill ha mitt tillstånd att ta en sjuk katt till någon veterinär.
”Jag har aldrig tidigare sett en så sjuk katt!” sa hon med ett skratt. ”Han måste bara omedelbart under behandling. Jag har ringt runt till en massa veterinärer och orkar inte ringa fler för att få ett lägstapris”.
På frågan vad hon vill göra med honom svarade X
”Vi måste givetvis ta en massa blodprover så vi får veta vad han lider av”.
Jag ifrågasätter hennes idé att ta en massa blodprover på en sliten och döende utekatt och får en utskällning. Utan att ha sett katten och enbart på hennes långa beskrivning av kattens tillstånd och andra omständigheter kring hans liv tyckte jag att vi kunde använda föreningens pengar på bättre sätt, men att veterinär borde besluta. Hon får mitt tillstånd att ta katten akut till djursjukhuset för avlivning och jag får luren i örat kl 23.28.

Jag tror i min enfald att ärendet därmed är avgjort, men nästa samtal från X kom söndag 16/9 och då gäller det Gunde och en ny katt Prince.
X och föreningens ordförande har kommit överens om att båda måste till veterinär på måndagen och vill att jag ska beställa tid och köra dem dit.

Måndag 17/9 hämtar jag en mycket aggressiv X utanför hennes bostad. Hos veterinären visar sig Prince vara en mycket stillsam och hanterbar övergiven tamkatt. Lugn är han inte. Det syns tydligt att han är mycket, mycket sjuk. Gunde är förvildad och skräckslagen inför kontakt med människor.
X berättar nu att Prince och Gunde dagen innan blivit kastrerade av en ambulerande veterinärklinik, att Prince inte kissat på drygt ett dygn, att han blivit sövd och tappad två gånger på sju dagar. Ena gången på 6 dl! Det motsvarar ungefär 10 liter på en människa. Veterinären är också chockad över hur man kan kastrera katter som är i ett så uselt skick. Han undersöker först Prince och anser, liksom jag, att han borde avlivats tidigare för att slippa lida. Han tror att det kan vara en neurologisk skada. Först då säger X att han troligen råkat ut för en bilolycka. Veterinären anser att det inte är motiverat att tappa honom fler gånger. Skadan på svansroten/höften kan ha skadat nerverna till urinblåsan.
Gunde kan inte undersökas eftersom han är förvildad och icke hanterbar. Man kan dock se att han är oerhört sliten och så uttorkad att det är omöjligt att ta de blodprov som X vill. Man behöver 6 ml för fullständigt blodstatus och veterinären bedömer att det inte går att få mer än 2 ml. Dessutom måste Gunde sövas för blodprovet.
X far nu ut i hysteriskt skrikande anklagelser om mördare mot veterinären och mig och rusar sedan ut och ringer föreningens ordförande. Tillbaka efter någon minut lämnar hon över luren till mig och jag får höra en likaledes hysteriskt gråtande och skrikande ordförande gång på gång upprepa
”Du får inte döda några katter!”
Jag talar lugnt om för henne att det handlar om två svårt sjuka djur, att det bästa är att befria dem från fortsatt lidande, att föreningen inte har ekonomiska resurser för inläggning och att det varken finns stöd- eller permanenthem lediga. Ordföranden skriker då att
”Jag har skrivit över båda katterna på mig själv i morse och det är mina katter. Du får inte döda mina katter!” Det hade hon naturligtvis inte gjort, men jag lämnar över mobilen till veterinären för beslut. Han lyckas inte heller tala henne tillrätta och vågar inte ta ett eget beslut.
När jag skjutsar X och katterna tillbaka hör jag hur hon får en tid tre timmar senare på kliniken där de varit tidigare. Av en medlem i styrelsen får jag senare veta att Prince avlivades samma dag och att man på röntgen sett att det var en nervskada precis som min veterinär misstänkt.

Vad som hänt med Gunde är mera osäkert. Enligt ordföranden skulle han vara helt återställd sedan han vätskats upp och fått sin brutna svans omsedd, men sedan började han förekomma på FB. Mer om hans öde kommer om några dagar. Då saxat direkt ur föreningens Facebook.

No kill

Tack Helen i FHHK för att du vågat skriva inlägget om No kill 12/8 i din blogg! Gensvaret blev det förväntade. Ni som läser detta ska nog först läsa hennes inlägg och kommentarerna på http://bapplar.blogspot.se/ eller via www.fhhk.se under Blogg, innan ni läser vidare här. Jag har själv länge planerat att skriva om detta fenomen, som drabbade mig med full kraft för några år sedan, men inte vågat.
Helen ger i sin blogg många exempel på hur vi människor behandlar katter, vanvårdar dem, överger dem, ignorerar dem … Många fler exempel än jag sett under min verksamhet. Men också på hur alldeles underbart det kan bli för en katt som fått ett alldeles eget permanent nytt hem!

SVEKATT skriver på sin hemsida http://www.svekatt.se/verksamhet/vad-%C3%A4r-no-kill–28710203

”Organisationer som arbetar med katter enligt No kill-metoden avlivar inte friska eller behandlingsbara katter på grund av att de är skygga, förvildade eller har bete­endeproblem. No Kill-rörelsen kombinerar istället en rad åtgärder för att rädda så många katter som möjligt.”
Och så kommer det en lång åtgärdslista. 

Så långt låter det väl rätt bra. Friska, behandlingsbara. Men de andra då? Var går gränsen? Den teoretiska ambitionen är det inget fel på. MEN … verkligheten ser inte alltid ut som teorin. Alla har inte förmögna hussar och mattar som kan ta dem till Världens bästa veterinär, som tycks kunna återställa det mesta. Och kattföreningarna kämpar konstant med sina sviktande ekonomier.
Den ordförande för ett no-killkatthem (!) och dito jurist, som för säkerhets skull valt att vara anonym, menar att Helens beskrivning är
”en total missuppfattning … Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst”.
Jag tycker, att ni som vet vad det handlar om ska informera era medlemmar och sympatisörer väldigt noga. Och utgå ifrån DJURET och inte den egna förträffligheten.

Någon av de närmaste dagarna vill jag berätta om Gunde och Prinsen två dödssjuka hankatter som en förening för förvildade katter vägrade avliva. Och vad de fick uppleva under sin sista tid – före den oundvikliga avlivningen.

Det föregående inläggets rubrik …

… hade passat bättre här!
Åkte idag med en pratsam och trevlig busschaufför. Jag klev ombord med min nyinköpta transportbox för katter och det var väl den som fick honom att berätta att han hade varit kattvakt den gångna helgen. Han hade passat en grannes lilla honkatt.
”Grannen kom in med henne på förmiddagen och sent på eftermiddagen födde hon en liten kattunge! Jag tyckte nog att katten verkade lite rund om magen, men hon sa att hon bara var lite överviktig. På morgonen var där två ungar! Vill du se foto?”
”Då är det en utekatt … Jag menar, om inte ägaren visste att hon var gravid?”
”Näää, det är en innekatt, men hon hade visst smitit ut en liten stund en dag.”
Ja, så kan det gå när inte haspen är på. En glad överraskning!? Båda ungarna var svartvita – de allra minst eftertraktade hos kattföreningarna.

 

Och hur gick det här till då?

”Kattunge lämnades att dö i buske” var rubriken på en artikel med bild i dagens SkD. Dock ingen bild på kattungen, utan på ett buskage, kanske där kattungen hittades. Det var en sjuk liten katt. Hur liten framgår inte och ”Djursjukhuset ville inte gå ut med uppgifter om vad som orsakade kattens tillstånd och hur allvarligt det var.”
Glädjande nog är det nu inte bara typ ”övergivna valpar i kartong vid sopstation” som får rubriker på tidningens förstasida, utan också typ ”övergivna kattungar i plastpåsar vid vägkanten”. Kattens status är på väg att höjas! Glädjande känns det också att ”flera intressenter meddelade att de gärna skulle ta hand om den lilla”. Men varför ömmar man mer för en katt som fått en rubrik i tidningen än för alla de 100-tals som finns på Blocket eller på kattföreningarnas hemsidor? De är visserligen inte gratis … Läs gärna mer på http://www.fhhk.se  och deras http://bapplar.blogspot.se/  (Tyvärr funkar nog inte länken. Ni får klippa o klistra!)
Men hur var det nu med den lilla sjuka katten i busken? Var den övergiven av en hänsynslös människa? Kanske … kanske inte. Kanske var den övergiven av en utmattad förvildad kattmamma, som fött alldeles för många kullar under ett alldeles för kort liv.
Vår egen Sonja, som flyttade in på vårt lantställe sommaren 2008, visade först upp tre småttingar. När hon efter drygt ett dygn fattat att hon skulle få bo hos oss och få mat och en egen ylletröja att ligga på, så kom hon med ytterligare två mycket mindre och sjuka ungar. Hade hon tänkt offra de sjuka och rädda de friska och större?
I vårt bostadsområde i Malmö fann jag en gång en missbildad liten kattunge liggande ensam under en buske. Två små barn berättade stolt att de hade matat den några dagar. Den kunde inte gå, utan bara kravla med hjälp av frambenen. Baktassarna var omvridna och den hade ett enormt bråck på magen. Det blev snabbt en tur till närmsta veterinär.

Priset för att bli fin om ett öra

I fredags 21/7 kl 9.00 skulle Oscars stygn i högerörat plockas bort. Pälsen hade växt ut lite och allt var läkt och stygnen syntes knappt. Besöket blev inledningsvis inte lika dramatiskt som första gången, men han var så stressad att han inte svarade som förväntat på bedövningen. Han fick alltså en liten extrados för att inte sprattla. Efter uppvakningsspruta mådde han såhär
Såg ut som en gremling.

Ordentlig hvdvrk.  Han gick dock omkring rakt och fint med svansen upp, åt en stor portion och gick på lådan. Framåt kvällen lyckades han smita ut och försvann in i ligusterhäcken. Han kom inte ut på andra sidan. Morgonen efter var han på plats igen bland de andra och var precis samme gosige Oscar som tidigare!

Oscar med örat

Fortsättning från igår.

Blodöra kan tydligen uppstå genom att katten skakar på huvudet och att små blodkärl då brister. Det kan naturligtvis även uppstå genom konflikter med andra katter. Oftast blir det ett sår utanpå örat, men det kan tydligen också sippra ut blod mellan huden och brosket. Det bildas en säck där blodet kan koagulera och bli riktigt hårt. Så var det inte i Oscars fall, utan blodet var tunnflytande och sprutade som en liten fontän när veterinären öppnade med en skalpell. Allt tvättades av både utvändigt och inne i hörselgången där det fanns en hel del illaluktande sekret, men ingen öronskabb. 

Sedan var det bara handarbetet kvar. Att förankra huden ordentligt mot brosket så att tillståndet inte uppstår igen.
”Som att sy i en skosula”, tyckte veterinären. Det blev många, många små stygn och tyvärr inte av den sort som löser upp sig själv. De skulle inte klara att hålla samman örat.
Så här ser det ut efter sömnaden. Framifrån och bakifrån och bättre ser det säkert ut om två veckor när stygnen tas bort.

Efter ett dygn kunde han vara ute och nu rör han sig normalt igen. Lutar kanske huvudet lite mer åt högersidan, men verkar inte irriterad och kliar sig inte.

Hur hade det då blivit om han levt i full frihet som förvildad någonstans utan daglig tillsyn? Veterinären trodde att efter lång tid skulle säcken blivit så stor och tung att den spontant brustit och blodet runnit ut, men då hade troligen vätskan och smutsen i hörselgången hunnit ge en ordentlig öroninflammation och utan antibiotika i sin tur dövhet på det örat. Om han hade överlevt så länge.
Även om blodöra tydligen är mycket vanligare hos hundar, men ganska sällsynt hos katter, så vågar jag inte tänka på hur många det finns därute med Oscars problem och som inte blir behandlade. Läs gärna mer på https://www.agria.se/katt/artiklar/sjukdomar-och-skador/katter-och-oronproblem/ eller googla – det finns mycket.

×