En vår utan Emil


 

Även om det finns åtta katter på vårt lantställe, så känns det tomt utan Emil. Han brukade ligga och lapa solsken och D-vitaminer precis som Sigge gör här.

Den siste av de första

Igår strödde jag ut Emils aska på hans favoritplatser i trädgården. Det var en vecka sedan jag tvingades avliva honom – kattgruppens obestridde ledare.
Emil var alltså den siste som var kvar av de första katterna som flyttade in på vårt lantställe. Midsommardagen 2008 kom Sonja, mager och sliten efter många kullar, tillsammans med fem små ungar. Alla i lika dåligt skick – hopplöst magra, hungriga och törstiga. En vecka senare presenterade hon ytterligare två lite större ungar varav Emil var en. De var i lite bättre skick och hade till och med ork att jaga kålfjärilar. Var de två hennes första kull för året och de små hennes nästa kull? Hur många fler kullar hade hon måst föda om hon inte valt att flytta in hos oss?
Här njuter Emil med ryggen mot kameran av vårens första varma dag.
Han var Sonjas favorit. Hon bar hem många små bytesdjur som han skulle öva på. Allt medan hon lugnt övervakande tittade på med halvslutna ögonlock och framtassarna mjukt invikta under sig.
”Det ska bli något stort av den grabben”, tycktes hon förmedla. Och visst hade hon rätt! Med store Papa som pappa och Sonja som stolt mamma blev han en ledare.
Nu är rangordningen lite förvirrad. Oskar var Emils vapendragare, men klarar han att ta över? Stövelnisse vill gärna, men han är mer som en mobbare – ingen ledare. Och så satt det en ny hankatt vid gaveln igår! Hur ska det gå? Vi saknar Emil väldigt mycket.

 

Nästan återställd

Nej, jag har inte slutat skriva i Kattbloggen, men det blev som jag misstänkte i senaste inlägget 17/3: ”De lär inte försvinna lika snabbt som de kom”. Fortfarande efter ca 4 veckor är jag rödprickig av vattkoppor och så alldeles oändligt trött. Det kändes inte alls bra så länge de var så att säga aktiva små bulor med gula toppar av var. Det kliade inte särskilt mycket, men värken i hela hudkostymen var en mycket märklig upplevelse. Vattkoppor ska man alltså helst inte ha efter fyllda 60. Värre är att detta fenomen nu öppnat dörren för bältros. Halleluja!

 

Varifrån kom de?

Jag har skrivit om dem förr. Tänkt desto mer på de små jävlarna. De som förpestar vår tillvaro. Bakterier och baciller. I söndags – däckad igen av små varelser jag inte ens kan se. Intensiv sjukdomskänsla. Fast inte riktigt som en ny förkylning – nåt var liksom annorlunda.
Tisdagen startade så med en intensiv klia på överarmarna. Onsdag morgon fann jag en liten kliande röd prick på vänster underarm. Den blev en till vätskefylld blåsa som öppnade sig till ett öppet värkande sår. Torsdag fann jag ca 20 röda vätskefyllda blåsor. Dags att ringa vårdcentralen.
Jag skulle ringa på klockan och vänta utanför. I hård vind och minusgrader? Never. Jag väntade innanför dörren. Sköterskan kom ganska snabbt och konstaterade omedelbart att hon aldrig sett något liknande. Akuttid hos läkare. ”Sätt dig lite avsides i väntrummet!” Hur gör man det i ett fyllt väntrum?
Doktorn kom efter tio minuter. La pannan i djupa veck och sa ”Vad är detta? Har aldrig sett något liknande!”
Jag dristade mig till att erkänna att jag rådfrågat dr Google och att det kunde vara bullös pemfigoid som min far drabbades av för länge sedan.
”Kanske”, sa hon ”har du haft vattenkoppor?”
”Nej, jag har inte haft vattkoppor”.
Och så googlade hon på vattenkoppor och Google följde instruktionen och serverade oss en vacker färgglad bild på vattenkoppar!
Under den timme det tog för mig att cykla till vårdcentral, apotek och hem igen blev jag närmast heltäckt av små kliande prickar. De lär inte försvinna lika snabbt.

Honey – förhoppningsvis sista

Nu skriver jag en sista gång om katten Honey, som troligen är helt oberörd av att hon blivit världsberömd och dessförinnan valsat runt några varv i det svenska rättssystemet!

Först lite teknikaliteter:
Jag har i kommentarer till inläggen 2018-03-02 och 2018-03-05 anklagats för
censur eftersom veterinär Lucy Havelkas kommentar gång på gång försvunnit
Jag censurerar givetvis inte. Vet inte ens hur man tar bort en kommentar! Webbchefen och jag kom fram till att det kanske berodde på att kommentaren var för lång. Och varför låg den enda positiva kommentaren vara kvar? Även det oförklarligt, kanske för att den var först.
Ni som upptäcker att era kommentarer inte läggs in kan skicka dem som word-fil till kattbloggen@outlook.com istället, så lägger jag dem i ett inlägg.

Lucy, du skriver
”Sen är det på allvar oseriöst, att du refererar andra hands information (en replik i blogg ) som var det fakta”
Jamen, det är ju skrivet av din närmaste (?) medarbetares make! Jag trodde han var välinformerad. Så här skrev han i er egen blogg:
Anonym sa…
Honey har även innan detta fallet blivit ganska känd, till följd av att hon var döende när hon kom in som herrelös katt med troliga påkörnings-skador, men repade sig tack vare mycket omvårdnad och sedan anammade en roll som vårdande ängel för andra katter, för hundar, hästar m.m.
Hon bor på stället och alternerar mellan klinik, boningshus och katthem som hon behagar. Bäst trivs hon tydligen på kliniken.
Efter Länsstyrelsens tramsande har hon blivit ännu mer känd. Tidningar, radio, TV. En polsk nättidning, en dito i Frankrike och i Illinois, USA har också skrivit om henne.

Namninsamlingen har skrivits på av alla möjliga personer:en veterinär i Nya Zeeland, privatpersoner i Tyskland, Tjeckien, Frankrike och från Sverige bl.a. politiker, präster, Hells Angels.
ANDERS WESTERGREN, HÖÖR.

2 mars 2018 09:04

Du skriver:
”Jag har därför framfört fakta som du i din blogg har översett och som du verkar har översett igen” Vilka är dessa fakta? Jag har hämtat fakta ur dina överklaganden och domarna. Finns det mer fakta som inte kommit fram? I så fall ska du överlämna dem till Länsstyrelsen.
Du skriver vidare:
”Alla kan vi göra misstag och jag hoppas innerligt att du fortsätter med sakliga bloggar”
Vi gör alla misstag och jag ska inte citera en gammal arbetskamrat som i fikarummet sa ”Ingen är perfekt – det är inte ens jag” och ”Alla kan göra misstag – till och med jag”. Hon var inte trovärdig!
Vi gör alla misstag och jag anser fortfarande att det är ett misstag att inte åtminstone försöka följa länsstyrelsens beslut.

Från min sida sätter jag nu punkt för Honey-ärendet. Ingen vinner på att slänga skit på varandra så som nu sker i kommentarerna på http://bapplar.blogspot.se/ . Vill du Lucy Havelka eller FHHK ha sista ordet så varsågod!
Nu ska jag åka till vårt lantställe.

Läs kommentaren från Ringsjöns veterinärklinik i mitt förra inlägg

OBS! Av någon anledning har vissa kommentarer försvunnit. Jag har kontaktat webbredaktionen för rättelse.

Tack Lucy och alla ni andra för kommentarerna! Eftersom det inte går att svara er i ny kommentar väljer jag att göra ett nytt inlägg. Mycket tråkigt att era kommentarer har tagits bort gång på gång. Det är inget jag styr över. Måste vara nåt tekniskt.
Lucy, du skriver
”Om du önskar att var saklig i din kritik, då måste du inte bara var logisk tänkande, men också ha alla fakta på plats.” Har då inte alla fakta kommit fram i domarna och dina överklaganden på sammanlagt ca 20 A4-sidor? Jag tycker de argument du för fram i din kommentar till mitt förra inlägg är desamma.
Jag vidhåller att detta ärende har fått för stora proportioner. En initierad kommentar på er egen blogg http://bapplar.blogspot.se/ skriver ju
”Hon bor på stället och alternerar mellan klinik, boningshus och katthem som hon behagar. Bäst trivs hon tydligen på kliniken”.
Jag tycker ni i FHHK gör ett fantastiskt arbete och jag fortsätter att tala om för alla som frågar att ni är en seriös förening, men jag förstår att motgången i domstolarna känns hårt. Fortsätt ta hand om övergivna och förvildade katter – de lär inte upphöra ens med en ny djurskyddslag.

Kan dikten förändra verkligheten för Honey?

För några dagar sedan blev jag kontaktad av en förening som ville att jag skulle skriva om deras klinikkatt Honeys öde. I tidningar och andra medier har vi sedan kunnat läsa och höra om henne i bl a
Rix FM
Lokaltidningen Mellanskåne http://mellanskane.lokaltidningen.se/2018-02-26/-Katten-Honeys-jobb-i-fara-–-kan-tvingas-bort-från-kliniken-555494.html
Svenska Dagbladet https://www.svd.se/katten-honey-tvingas-sluta-som-sjukskoterska
och många andra tidningar som lyssnat på P4 Kristianstad. T o m Piteåtidningen har engagerat sig! Där en läsare som påstår sig vara veterinär har lämnat en lite rolig kommentar.
Hittekatter i fokus https://hittekatter.ifokus.se/discussions/5a8e5e7f8e0e74700e000e38-radda-katten-honey-pa-veterinarkliniken?discussions-1

På enbart https://www.skrivunder.com/radda_honey_fran_att_bli_hemlos_igen och https://www.skrivunder.com/ har i skrivande stund över 6000 namnunderskrifter inkommit.

Detta informationflöde har gått ut på att lilla Honey
”kan tvingas bort från kliniken”
”riskerar att förlora allt i sitt liv”
”kommer att bli hemlös igen”
”Honey är därmed den enda katten i hela Sverige som inte får vara på en veterinärklinik”
”Skriv på om du vill att Honey ska få stanna på R:s veterinärklinik”
”Får djur finnas på en veterinärklinik?”
”ett rättsväsende i förfall”

Fast hur var det nu i verkligheten? Jag kände ju igen ärendet från en artikel i Veterinärtidningen. Efter kontakt med ärendeansvarig på Länsstyrelsen Skåne klarnade bilden och blev mer rimlig.
Medan veterinären och föreningen i alla sina skrivelser till domstolar och inlägg i olika medier och tidningsartiklar genomgående uttrycker att Honey inte får vara på kliniken, så skriver Länsstyrelsen, Förvaltningsrätten i Malmö (mål nr 7030-15) och Kammarrätten i Göteborg (mål nr 1807-16) att hon inte får vara i behandlingsrummet. Högsta förvaltningsdomstolen medgav inte prövningstillstånd då frågan inte är av principiell betydelse. Kan kanske tolkas som det självklara i att inte ha andra katter än den som just då behandlas i behandlingsrummet.
Enligt mail från ärendeansvarig får Honey alltså ”vara i alla andra utrymmen på veterinärkliniken, utom just i behandlingsrummet”. Där utförs ju även operationer och en kropp som öppnas är en inbjudan till bakterier. De behöver inte vara direkt sjukdomsframkallande eller kunna identifieras i ett labbtest.

Honey får alltså vara i alla andra utrymmen på kliniken t ex väntrum, lager, tvättstuga, kontor och vad som nu kan finnas på kliniken – bara inte i behandlingsrummet.

De kliniker som låter personalen ta med sina djur, mest hundar, låter inte dessa komma in i behandlingsrummen, utan har dem i separata rum och med separat entré. ”Vi känner inte till någon klinik som har andra djur än det som behandlas i behandlingsrummen” skriver ärendeansvarig i mail. Sveriges Veterinärförbund har utfärdat riktlinjer kring detta med att andra djur kan få kontakt med patienterna i behandlingsrummet. Det går givetvis inte att undvika kontakt i väntrum. Finns att läsa här http://www.svf.se/Documents/S%c3%a4llskapet/Initiativ%c3%a4renden/SVS%20v%c3%a5rdhygien%20version%209%20120124.pdf Det är på 83 sidor. På sidan 59 beskrivs hanteringen av personalhundar och detsamma måste ju appliceras på andra personaldjur.

Jag har stor förståelse för att man kan bli mycket förtvivlad över motgång i domstolar. Alla som överklagar anser sig ju givetvis ha rätt! Men med lite smidighet borde kanske just detta problem kunnat lösas.
Tyvärr har dessa tusentals människor och även journalister engagerat sig utan att ifrågasätta rimligheten i påståendena. Inte heller jag har kanske alla fakta i min hand. Det finns kanske andra handlingar hos länsstyrelsen som inte är offentliga.

Hasses funderingar: Jag är en Europé!

Det kom min matte fram till när hon läste Kattliv nr 6 2017 igår kväll. Tänk att hon missat det! Jag är ingen vanlig bondkatt, huskatt eller hittekatt. Jag är en Europé – och det är jag stolt över! Hör bara här:
Vi européer härstammar från fritt levande kattpopulationer i Norden, troligen uppblandade med de katter vikingarna hämtade från Sydeuropa och europeisk vildkatt. 1982 fick vi egen rasstandard i FIFe. Vi ska ha ett eget utseende och får inte utseendemässigt påminna om någon annan ras. Européen har också utsetts till Finlands nationalkatt – de´ ni!

Kattliv skriver att vi bl a är
kraftiga och muskulösa – helt rätt
livfulla, godmodiga och kloka – så klokt sagt, oh yes
anspassningsbara och tålmodiga – bara att hålla med
Men så kommer det:
passar bra i barnfamilj och går bra ihop med andra djur – NÄ, inte jag inte! Jag har haft närkontakt med ett enda barn i hela mitt liv och han lyfte upp mig från golvet i nackskinnet och liksom inspekterade mig, sen tryckte han flera gånger sitt illaluktande, klibbiga lilla pekfinger mot min näsa samtidigt som han sa Tut, tut-tut, tut, TUUUT. Jag kunde inte försvara mig. Det var ju min mammas grepp. Matte räddade mig.
Om de med andra djur menar möss, så okej, men för länge sedan när jag var ung och stark så träffade jag grannen Bengts systers Pixie. En gällt skällande liten sak. Det mötet slutade med att Pixie darrande gömde sig bakom sin matte, medan jag med pälsen stående på ända ända ut på svansspetsen stampade omkring framför dem. Hon lär inte ha närmat sig nån katt efter det.

Enligt Kattliv kan ni läsa mer om Européer på www.europeringen.se och Jordbruksverkets ”Handlingsplan för långsiktigt uthållig förvaltning av svenska husdjursgenetiska resurser under perioden 2010-2020” (http://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/bevara-nyttja-och-utveckla.html ). Fast matte hittade ingenting om katter där.

Hasse

 

Åh, vilken flödande vårsol!

Har varit på lantstället några dagar och kunde faktiskt låta ytterdörren stå öppen trots flera minusgrader. Solen värmer!

Stor glädje! Alla ville lapa lite sol och putsa pälsarna.

Fast av vårluft kan man bli hungrig. ”Det ska va mat i skålarna!”

Djurdeckarna och REDE

REDE har bedömt att Djurdeckarna passar deras arbete och värderingar. Mycket glädjande! Stort grattis till författaren Mari Bister! – och naturligtvis till REDE som gjort ett klokt val!

Vad är då REDE? Respekt, Empati, Djur, Etik – ett långsiktigt djurskyddsarbete som startar i förskolan. Läs mer på http://www.rede.se Under Inspiration finns många exempel på både faktaböcker, barnböcker och hemsidor.

Och ni lärare kan väl nu under sportlovsveckan ta er tid att botanisera bland övningarna. Deras nästa introduktionskurs är 17 april.

×