Jazzmusik – vad är det?

Jazzmusik, ja vad i hela friden är det?

När jag var yngre visste jag förstås precis vad som var jazzmusik – och vad som inte var det. Men idag är jag inte lika säker längre. Tydligen tycks inte somliga jazzfestivalarrangörer heller veta hur det förhåller sig. Eller också – vilket är troligare – försöker man locka med stora affischnamn från andra genrer och inbillar sig att man på så sätt ska kunna tjäna en slant extra. Dessvärre tror jag att resultatet ofta blir tvärtom. Man skrämmer alltså bort en del av jazzpubliken, samtidigt som man knappast lockar särskilt många ur, till exempel, poppubliken heller.

Förra året hette en av huvudattraktionerna hos Jazz under stjärnorna i Brantevik Loa Falkman. Ni vet han som gör reklam för ICA på TV. Denne Falkman är naturligtvis en duktig sångare, men med jazz har han sannerligen inte något att göra. Och i år inleds sommarens övningar där ute på Österlen med Lotta och Mikael Ramel. Festligt! Men jazz? Nä! I Ystad kommer man naturligtvis, precis som vanligt, att servera massor av god jazzmusik. Fast av någon outgrundlig anledning har man även engagerat en liten popkille vid namn Frans. Om han har något efternamn vet jag inte. Men jag har förstått, att han har varit med på schlagerfestivalen i TV. Han kanske är en bra jazzartist, men jag tar mig friheten att tvivla.

I Köpenhamn har man i dagarna fått klart med ytterligare en tveksam jazzattraktion till sin festival: Woody Allen, som kommer med sitt dixieband. Är det någon som tror att Allen, filmregissören alltså, har kvalificerat sig för en av Europas största festivaler på grund av sina jazzmusikaliska meriter? Knappast! Jag åtar mig glatt att räkna upp åtminstone tio Malmö-klarinettister som spelar betydligt bättre och som INTE kommer att visa upp sig på Copenhagen Jazz Festival.

På tal om vad som är och som inte är jazzmusik, så har jag noterat att Louis Armstrongs originalinspelning av ”What a Wonderful World” fyller 50 år i sommar. Den blev Satchmos största försäljningsframgång under hela hans karriär och skrevs av producenten Bob Thiele. Kanske är det galet att kalla Louis tappning för ”jazz”, men å andra sidan blev ju det mesta som Armstrong rörde vid just jazz. Han var ju jazzen personifierad på något sätt. Jazzsångerska var definitivt inte Lena Horne. Men snudd på. Åtminstone omgav hon sig glatt med jazzmusikanter. Hon sjöng med Cab Calloways, Charlie Barnets och Artie Shaws band och i orkestrarna på en del av sina skivor hittar man namn som Billy Strayhorn, Mundell Lowe, George Duvivier, Nick Travis, Eddie Bert och Osie Johnson. Den 30 juni skulle Lena i alla fall ha fyllt 100 om hon inte hade lämnat den här världen en söndagsmorgon i maj 2010, 92 år gammal. Så fram med flaggan och den gamla hederliga inspelningen av ”Stormy Weather” som var hennes signatur i alla år! Och när ni väl är igång kan vi ju damma av ”What a Wonderful World” med Armstrong också.

Till sist: Dessvärre blir det ingen swingfest hos Gunhild Carling i Stockamöllan i år. Trist, för där brukade det svänga ordentligt mellan varven! Även om inte allt var jazz…

Jan Olsson
Jan "Jolson" Olsson, jazz- och nöjesjournalist med ett förflutet bland annat som mångårig medarbetare på Sveriges Radio och lärare vid Musikhögskolan i Malmö.
Föreläsare och presentatör vid diverse konserter och festivaler.
Namn: Jan Olsson
Ålder: 40+
Bor: i Staffanstorp
Lyssnar på just nu: Cannonball Adderley.
Läser just nu: .
En svensk sommardeckare.

Kategorier

×