Larry Coryell, väl värd att minnas

I en tidigare blogg hyllade jag gitarristen Larry Coryells fina omdöme och välkomnade hans beslut att flytta till Europa. Anledningen till att han ville lämna sitt hemland var att han tyckte att den nytillträdde presidenten i USA var ett hot mot all den gemenskap man har byggt upp i jazzvärlden genom åren: samarbetet över religions-, ras-, härkomst- och åldersgränserna. Om allt detta berättade han i februarinumret av den amerikanska jazztidskriften DownBeat. Bara några dagar efter att jag hade läst om Coryells planer fick jag veta att han plötsligt och alldeles oväntat hade avlidit, närmare bestämt söndagen den 19 februari. Han blev endast 73 år gammal.

Jag träffade Larry första gången en dag i mars 1980. I Lund! Han var då 36 år och var ett synnerligen hett namn i jazzbranschen. Hans spel tillsammans med Gary Burton på 60-talsklassikerna ”Duster” och ”Lofty Fake Anagram” hade lovordats i jazzpressen världen över, och när han sedan ingick i Chico Hamiltons sensationella kvintett-LP ”The Dealer” tog man till ungefär alla superlativer som fanns. 1967 bildade han, tillsammans med trumslagaren Bob Moses gruppen Free Spirits, som ägnade sig åt fräck jazz-rock, och så småningom den hyllade konstellationen Eleventh House, i vilken trumslagaren Alphonse Mouzon och trumpetaren Randy Brecker ingick.

Anledningen till att Larry dök upp i Lund den där vårvinterdagen 1980 var att vi skulle göra en radioinspelning, en hyllning till minnet av den belgiske gitarristen Django Reinhardt, som skulle ha fyllt 70 år om han fortfarande hade varit vid liv. Vilket han inte var, eftersom han gick bort redan 1953. Förutom Larry hade hans gitarrkollega Philip Catherine, basisten Niels-Henning Örsted Pedersen och ingen mindre än Djangos gamle vapendragare, violinisten Stephane Grappelli kallats in. Konserten, som ägde rum på AF blev kort sagt lysande och alla farhågor om att Coryell inte skulle passa in riktigt kom verkligen på skam. Han spelade strålande och visade att han minsann behärskade Franska Hotkvintettens musik lika väl som allt annat han hade gett sig på genom åren. Han var helt enkelt en alldeles lysande musikant, helt utan stilistiska begränsningar. Dessutom var han en glad skit, som spred en massa trivsel omkring sig. Tillsammans med NHÖP såg han till att det blev åtskilliga glada skratt innan kvällen var över.

Jag brukar då och då ta fram de där inspelningarna vi gjorde i Lund för 37 år sedan och lyssna på dem igen. Och de är fortfarande lika festliga. Och som det svängde! Idag är såväl Larry som NHÖP och Grappelli borta, men i den där gamla upptagningen från AF lever de sannerligen fortfarande.

 

Jan Olsson
Jan "Jolson" Olsson, jazz- och nöjesjournalist med ett förflutet bland annat som mångårig medarbetare på Sveriges Radio och lärare vid Musikhögskolan i Malmö.
Föreläsare och presentatör vid diverse konserter och festivaler.
Namn: Jan Olsson
Ålder: 40+
Bor: i Staffanstorp
Lyssnar på just nu: Cannonball Adderley.
Läser just nu: .
En svensk sommardeckare.

Kategorier

×