Steroid-responsiv meningit-arterit hos hund – en sjukdom där källan är okänd

Den 21 april 2013 kommer jag aldrig att glömma. Då fick valpen Bruno Böna somna in.
Han blev endast 10 månader gammal. Mina egna anteckningar – två månader efter hans bortgång lyder så här;

Denna dag är ingen vanlig dag – det är en mycket jobbig dag.
Idag skulle Bruno ha fyllt 1 år. 

Bruno blev sjuk i hjärnhinneinflammation. Han var sjuk i 1,5 månad innan han fick somna in. 
Tydligen är det vanligt bland Berner Sennen-hundar, speciellt hanar, mellan åldern 5 mån upp till 2 år, att de kan få hjärnhinneinflammtion och man vet inte varför. Bruno var en Berner Sennen/Landseer.
Vi fick åka in till Djursjukhuset två eller tre gånger akut denna tid och han blev inlagd varje gång. Stora doser av kortison fick han.
Dessa stora kortisondoser åt upp Brunos muskler – han bara tynade i kroppsvikt.
Tillsist orkade han inte ens resa sig.
Vi blev remitterade till Djursjukhuset i Helsingborg de sista dagarna.
Lördag förmiddag åkte vi dit och de röntgade både det ena och det andra och massor med blodprover.
Han blev förstås inlagd. Det sista jag såg av honom var när veterinären körde ut honom på ett rullbord ut i korridoren.
Vi fick lov att ringa på söndagen efter kl 11 för att höra om hans tillstånd.

På söndag stod jag med telefonen i handen precis kl 11. 
Jag hinner inte slå numret för telefon ringer. Jag ser att det är från Djursjukhuset Helsingborg.
De berättar att han har blivit mycket sämre från att varit lite lite piggare på morgonen. De har nu fått ge honom dubbla dropp, starka mediciner, kateter med mera. De vet inte om han kommer att överleva morgondagen och de måste ta ännu mera prover för de vet inte varför han plötsligt blev så mycket sämre. Och OM han skulle bli friskare vad för komplikationer som uppstått och som kan komma sen.
Jag blundade och än idag förstår jag inte hur jag orkade säga det ”Låt honom få somna in”.
Hans journal som vi önskade få hemskickad står en massa mediciner och provresultat, bla att hans lever blivit större också förutom hjärnhinneinflammationen.

Just när man var i denna hemska bubbla så sökte man svar överallt – VARFÖR har Bruno fått hjärnhinneinflammation och vad kan bota det? Går det att bota?
Som det står i mina anteckningar så hade veterinärerna inget svar, varken på djursjukhuset i Hässleholm eller i Helsingborg. Man kände till enstaka fall och varje gång så kliade sig veterinärerna och expertiser sig i huvudet för symptom och dess smärta var självklart individuellt.
Efter Brunos bortgång googlade jag mycket på forskning kring denna sjukdom, då jag så klart önskar att ingen hundägare skall se sin hund tyna bort så som jag gjorde. Och fanns det något av alla de prover de tog på Bruno som kunde hjälpa till i forskningssyfte så var jag inte sen med att godkänna det.
Har din eller dina hundar drabbats av en sjukdom där det fortfarande görs forskningar på för att finna källan/källorna till att just din hund alternativ ras drabbas? I länken här nedan finner du SLU;s forskning  som täcker många av hundens genetiska sjukdomar från olika typer av cancer till hjärt- och kärlsjukdomar och inflammatoriska sjukdomar, epilepsi och ögonsjukdomar. Vill du bidra i forskningen, så klickar du också på länken.
SLU;s Hundgruppen vill klargöra att de raser som ingår i deras forskningsprojekt inte är mer sjuka än andra raser. De raser där det idag bedrivs forskning har valts ut på olika kriterier, t ex en engagerad rasklubb, men det finns många sjukdomar där vi inte bedriver någon forskning. Det finns också flera raser som har de sjukdomar vi forskar på, men som av olika anledningar inte ingår i projekten.

http://www.slu.se/institutioner/husdjursgenetik/hundgenetikgruppen/blanketter-och-info/information-till-hundagare/
En liten forskning på Steroid-responsiv meningit-arterit (SRMA)
Steroid-responsiv meningit-arterit (SRMA) är en vanlig form av meningit på hund.Detta immunopatologiska tillstånd karaktäriseras av smärta från nacken, ett onormalt ökat antal vita blodkroppar (pleocytos) i cerebrospinalvätskan (CSF) samt en ökad immunoglobulin A (IgA) halt i serum och CSF (Cizinauskas, Jaggy
& Tipold 2000).
Etiologin är inte fullständigt känd men många studier tyder på att
sjukdomen orsakas av en hitintills okänd miljöfaktor som påverkar immunförsvaret
(Tipold et al., 1999). Inget etiologiskt agens har ännu identifierats (Taylor, 1998).
Stora raser och hundar yngre än två år har visat en predisposition för sjukdomen
(Taylor, 1998).
Symtom av SRMA debuterar vanligen mellan åtta till 18 månaders ålder men
sjukdomen kan även drabba medelålders och äldre hundar (Tipold & Jaggy, 1994).
Man har i flera studier sett en ras- och även släktpredisposition hos Berner
sennenhund (Meric et al., 1985; Kälin et al., 1987), boxer (Poncelet & Balligand,
1993) och beagle (Ruben et al., 1989).
Vanliga kliniska symtom vid såväl sjukdomsdebut som vid eventuella återfall är
en förhöjd kroppstemperatur, nedsatt allmäntillstånd, inappetens, smärta som utgår
från nacken, stel gång och/eller motvilja till att röra sig eller hoppa (Cizinauskas,
Jaggy & Tipold, 2000).

Tabell 1.
Presentation av hundarna i studien
Fall Ras Kön S CSF Uppföljning
1 PBGV tik 5,5 11 frisk, utan kortison
2 PBGV hane 19 19 frisk, utan kortison
3 PBGV hane 10,5 10,5 underhållsdos
4 PBGV hane 12 19 frisk, utan kortison
5 PBGV hane 8 8 frisk, utan kortison
6 boxer tik 11 12,5 frisk, utan kortison
7 boxer hane 29 29 frisk, utan kortison
8 berner sennen hane 20 20 avlivad
9 berner sennen tik 9 17 frisk, utan kortison
10 engelsk springer spaniel hane 21 21 frisk, utan kortison
11 engelsk springer spaniel tik 27 28,5 frisk, utan kortison
12 welsh springer spaniel tik 63 63 under nedtrappning
13 irländsk setter hane 10 12 frisk, utan kortison
14 tollare tik 9 9 frisk, utan kortison
15 weimaraner tik 8 13 underhållsdos

S = ålder vid symtomdebut i månader, CSF = ålder vid första CSF-provet i månader, PBGV
= petit basset griffon vendéen, tollare = nova scotia duck tolling retriever

Tabell 2.
Symtom observerade hos 15 hundar med SRMA
Symtom Antal hundar
Nedsatt allmäntillstånd 15
Stelhet nacke och/eller övrig kropp 15
Smärta 15
Förhöjd kroppstemperatur 13
Respiratoriska symtom 4
Gastrointestinala symtom 3
Neurologiska bortfallssymtom 4
Tonsillitsymtom 2
Laboratoriedata
CSF analys

Det visade sig vara mycket svårt att via djurägare erhålla information huruvida
hundens kullsyskon, föräldrar eller övrig släkt drabbats av liknande symtom.
Endast fyra djurägare visste att kullsyskonen inte var drabbade av SRMA. Två
hundar (fall 8 och 15) har varsitt kullsyskon som genom CSF-prov diagnosticerats
lida av meningit.

Fler än hälften av hundarna har haft minst ett återfall av SRMA men det finns även hundar i
studien som varit symtomfria och klarat sig utan kortison i över tre år. Två av hundarna står
på en underhållsdos av kortison (nov 2003) och riskerar återfall om medicinen sätts ut.
Behandlingsresultaten överensstämmer med tidigare studier och visar att prognosen för
tillfrisknande gynnas av en korrekt diagnos tidigt i sjukdomsförloppet, en individanpassad
adekvat behandlingsregim och regelbunden uppföljning.

Källa: http://ex-epsilon.slu.se/99/1/MarieWerholt.pdf

 

Sorgen efter en familjemedlem kan aldrig minimeras för en djurägare

Att sörja ett husdjurs död är både normalt och naturligt.

Det har blivit allt vanligare att man använder andra ord än ”avlivning” och det har väl att göra med att vi har fått ett närmare förhållande till våra husdjur. Genom att använda omskrivningar som att ”ta bort” djuret försöker vi slippa ifrån den brutala verkligheten.
Vi har ofta fått lära oss att undertrycka och dölja våra känslor, och därför kan sörjande ibland uppleva det besvärande att bli ledsen. Speciellt när det ”bara” är ett husdjur som dött. Samtidigt vet vi att ett husdjurs död ofta producerar en enorm mängd starka känslor. Dessa normala känslor av sorg ses ofta av samhället som något konstigt och avvikande. Vi behöver därför sträva efter att normalisera det som är naturligt. I annats fall kommer vi fortsätta behöva dölja och undertrycka våra känslor av sorg efter ett husdjurs död – för att inte uppfattas som svaga eller avvikande.

Vi vet hur fästa människor kan bli vid sina husdjur. Att ibland även behöva fatta beslut om att ta bort ett husdjur för att minska dess lidande gör inte sorgen mindre.  När en hund eller katt blir gammal och sjuk måste exempelvis ägaren aktivt fatta beslutet om avlivning. Att ha sitt djurs liv i sina händer på det sättet upplevs av många som väldigt svårt.

Vi känner dessvärre även till hur sörjande djurägare ofta såras av okänsliga kommentarer. Saker som sägs i all välmening, till och med i syfte att vara stödjande, men som bara känns sårande. Kommentarer som ”det var ju bara en katt” eller ”varför skaffar du dig inte en ny hund?”. Att minimera förlusten eller att försöka ersätta relationen med en ny förringar dock bara sorgen – vilket av den sörjande ofta upplevs som kränkande. Ingen skulle komma på tanken att säga ”det var ju bara ett barn” eller ”varför skaffar du dig inte ett nytt barn?”.

Att sörja ett husdjurs död är både normalt och naturligt. Eftersom vi i vår kultur ofta fått lära oss att undertrycka och dölja våra känslor, kan sörjande ibland uppleva det besvärande att bli ledsen. Speciellt när det ”bara” är ett husdjur som dött. Samtidigt vet vi att ett husdjurs död ofta producerar en enorm mängd starka känslor.

Kom ihåg nästa gång du träffar någon som nyligen mist ett husdjur: Det är inget fel på dem. Det är ”bara” hjärtat som är brustna. Försök inte förändra deras naturliga reaktion och försök inte minska deras smärta. Föreställ dig istället bilden av att vara ett hjärta med öron och lyssna till det som de vill berätta. Känslor behöver kommuniceras, inte undertryckas. Att bearbeta sorgen efter ett husdjurs död behöver bearbetas precis som vilket dödsfall som helst. Vi behöver upptäcka och fullborda allt som är oavslutat. Vi behöver få sörja vår relation utan att det läggs någon värdering på vår sorg. I annats fall kommer vi fortsätta behöva dölja och undertrycka våra känslor av sorg efter ett husdjurs död – för att inte uppfattas som svaga eller avvikande.

Om Ni har barn är det viktigt att få bearbeta sorgen direkt och ta ett ordentligt adjö. Sätt upp en bild på husdjuret där hemma, och försök inte låtsas som att den aldrig har funnits. Vänta lite med att skaffa ett nytt husdjur, om inte annat så för att hedra minnet av det husdjur som har gått bort.

Artikeltips:
http://www.newsner.com/han-skrev-ett-avskedsbrev-till-sin-hund-100-000-delningar-senare-ta-fram-naesdukarna/om/djur-2
http://www.dn.se/insidan/sorgen-behover-en-egen-plats/
Boktips:  ”Att förlora en hund” av Mickie Gustafson

DIKTER HITTADE PÅ INTERNET

Bara en hund”, finns det människor som säger.
Att säga “bara” om en varelse som kommit mig så nära,
om en svans som slår i golvet av glädje över att höra min röst,
om en nos, som förtroligt sticks i min hand,
om två ögon som rymmer världar av tillit och tillgivenhet.
Han bad inte om att få komma till dig.
Han kom till dig för att ge dig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot dig,
trofasthet då andra baktalar dig.
Han kom för att ge dig kärlek
då du känner dig utelämnad,
sällskap då du är ensam.

Han gör dig på gott humör
då du är ledsen, tar emot dig
med glädjetjut då du
äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver
dig, någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av din omtanke och din kärlek.

Han protesterar inte då du missförstår honom.
Han är utelämnad till dig på gott och ont.

Han ger dig sköna avkopplande promenader.
Han ger dig sällskap.
Han ger dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger dig inte så länge han lever.
Han ger dig trygghet.
Vad ger du?

***********************************************
De säger att det bara tar:
En minut att hitta en speciell vän.
En timme att uppskatta dig.
En dag att älska dig,
men det tar ett helt liv att glömma dig.
För alltid i våra hjärtan!

***********************************************

Innan jag blev hundägare
Lagade och åt jag mat oantastad
Jag hade ofläckade, icke nerhårade kläder
Jag pratade med normal samtalston även när dörrklockan ringde

Innan jag blev hundägare
Sov jag så länge jag ville
Och oroade mig aldrig hur sent jag gick o la mig
eller om jag kunde få plats i min säng

Innan jag blev hundägare
Städade jag mitt hem en gång i veckan
Jag snubblade aldrig över leksaker, ben och annat
eller bjöd in grannens hund på lek och bus

Innan jag blev hundägare
Oroade jag mig aldrig för om mina krukväxter,
eller om påsar, toalettpapper, tvål eller deodorant var giftiga

Innan jag blev hundägare
hade jag aldrig blivit
kissad på,
bajsad på,
dreglad på,
tuggad på,
nypt av små valptänder

Innan jag blev hundägare
Hade jag total kontroll över
mina tankar
min kropp och sinne
Jag sov hela natten utan att dela varken kudde eller täcke

Innan jag blev hundägare
Tittade jag aldrig in i stora, själfulla ögon och grät
Kände jag aldrig att något med mjuk päls och fyra ben kunde fängsla mitt hjärta så

Innan jag blev hundägare
Hade jag aldrig burit på en sovande valp bara för att jag inte kunde sätta ner den
Hade jag aldrig gått upp mitt i natten, var tionde minut, bara för att se att allt var väl
Visste jag inte hur något så litet kunde få mig och känna mig så viktig

Innan jag blev hundägare
Hade jag aldrig känt värmen
glädjen,
kärleken,
härligheten
eller tillfredställelsen över att vara
en hundägare

 

***********************************
Ge din hund ett slag – och den ger dig sin förlåtelse.

Ge din hund dina hårda ord – och den ger dig sin underkastelse.

Ge din hund av din irritation – och den utplånar sig för dig.

Ge din hund dina krav – och den ger dig sin lydnad.

Ge din hund lite av din oro – och du får oändlig tröst.

Ge din hund dina tårar – och den ger dig balsam med sin tunga.

Ge din hund lite av din ensamhet – och den ger dig sin trygghet.

Ge din hund lite uppmärksamhet – och den ger dig all sin välvillighet.

Ge din hund ett vänligt ord – och den ger dig all sin kärlek.

Ge din hund lite av din glädje – och den ger dig hundrafalt tillbaka.

Ge din hund lite av din kärlek – och den ger dig hela sin själ.

**************************************
Created with love
Just for you
Because everyone needs
A friend or two.
Sometimes I bark
Sometimes I chew..
But I’m totally loyal
and devoted to you…

***************************************

Jag kan ta skit,
Jag kan ta smärta,
för jag har djur i mitt hjärta.
Jag kan ta svek med mod,
för jag har djur i mitt blod.
Jag kan förlora ett öga,
jag kan förlora en tand,
men djur kommer alltid
i första hand !!

*********************************

Detta blogginlägg tillägnas ALLA de husdjur som en gång varit någons älskade familjemedlem och som är för alltid saknad och älskad och aldrig glömd.

Smitning vid olycka – hunden Donna dog – vi söker efter bilförare och den goda lastbilschauffören

Kvällen den 8 februari 2017, mellan kl 18-18.30 lyckades Donna, 5år och hennes kompis ta sig ut ifrån sin trädgård.
En kort stund senare knackar det på ägaren Tinas ytterdörr och det är en lastbilschaufför som transporterar timmer som berättar att en hund har blivit påkörd av en röd bil. Han såg olyckan och vände och undrar om det är Tinas hund som ligger på vägen.
Tina bara skriker rakt ut och lastbilschauffören hjälper henne att bära bort Donna. I all förvirring, chock och sorg glömmer Tina att fråga efter lastbilschaufförens namn och telefonnummer. Hon letar efter ljus och lykta efter denna hjälpsamma chaufför.
Donnas kompis lyckas fångas in och saknar såklart sin vän.

Olyckan hände på den väg som går genom Illstorp, sydväst om Sjöbo. Händelsen är polisanmält och rubriceras av Polisen som smitning.

Ägaren Tina söker alltså vittnen till olyckan samt lastbilschauffören.
Ring 0708-255184 eller Polisen 114 14 om Ni såg något om olyckan.

Donna till höger

VILA I FRID LILLA DONNA – FÖR ALLTID SAKNAD OCH ÄLSKAD.

 

Till minne av hunden Appi – för alltid saknad – aldrig glömd

Det som var en normal måndag den 23 januari 2017 slutade i tragedi.
Hunden Appi, 2 år, gick tillsammans med sin ägare på den öppna marken på Ribban i Malmö, då det tragiska händer. Här är Appis ägare Amelies berättelse;

”Vi gick långt ifrån alla andra, då Appi är väldigt försiktig när det gäller nya hundar. Men hon älskade att få vara lös ibland och bara springa runt om oss, men hon närmade sig aldrig andra hundar.
Vi ser de större hundarna kanske 100-200 meter ifrån oss och just då verkar dom bara ha ögonen på sin ägare och då tänker man att det är lugnt – dessutom var dom ju så långt bort. Men sen av någon anledning börjar dom springa mot oss och Appi blir livrädd och börjar springa ifrån oss. Hon var så snabb så vi hann för det första inte uppfatta med vad som hände och vi hann heller inte fånga upp henne hos oss. De två större hundarna fortsätter efter henne en bit , då de med största sannolikhet bara tror att hon vill leka. Det var inga elaka hundar, de ville bara leka.
Efter det fortsätter Appi att springa och hör inte oss alls för det enda hon tänker på är säkert att komma iväg från hundarna. Och sen helt plötsligt är hon utom synhåll.
Vi letade och letade och många fina människor hjälpte till. En del hade sett vår efterlysning på Facebook som vi lagt ut.

Vi vet inte riktigt vad som har hänt när hon varit borta, men hon hittades avliden vid havskanten. Antingen har hon blivit så rädd att hon dog av att hjärtat slutade slå eller så sprang hon ner i vattnet och frös/drunknade.
De två hundägarna till de stora hundarna hjälpte oss att leta efter henne i några timmar. Det var otroligt olyckligt det som hände och maximal otur.

Detta var en otroligt olycklig händelse det som hände och med maximal otur. Jag är så klart otroligt ledsen för detta, då jag hade hopp om att hitta henne vid liv in i det sista. Det kommer bli så tomt utan henne. Men jag tycker inte att det ska riktas hårda ord mot dom som hade de två stora hundarna. De var jätteledsna över att Appi kom bort. ”

TILL MINNE AV APPI – FÖR ALLTID SAKNAD – ALDRIG GLÖMD

Lotta Sjölin Fredriksson
×